Utvärdering av de nationella miljöövervakningsprogrammen av sjöar

Transkript

1 Utvärdering av de nationella miljöövervakningsprogrammen av sjöar Trendsjöar och Sjöomdrev Jens Fölster, Simon Hallstan, Richard K. Johnson SLU, Vatten och miljö: Rapport 2014:3

2 Referera gärna till rapporten på följande sätt: Fölster, J., Hallstan, S. och Johnson, R.K Utvärdering av de nationella miljöövervakningsprogrammen av sjöar. Trendsjöar och Sjöomdrev. SLU, Vatten och miljö: Rapport 2014:3 Tryck: Endast digital Kontakt 1

3 Innehåll Innehåll... 2 Förord... 3 Sammanfattning... 3 Summary Introduktion Den kontrollerande övervakningen enligt EU:s ramdirektiv för vatten Kritik mot den nuvarande miljöövervakningen Sjötypologi Rapportens upplägg Trendsjöprogrammet Introduktion Bakgrund Mål med dagens program Uppdrag, mål och frågeställningar Metoder Data Typning Statistiska analyser Resultat Fördelning inom EU-typologin och mellan vattendistrikt Vattenkemisk och biologisk variation inom och mellan typer Markanvändning i trendsjöarnas avrinningsområden Diskussion Nya mål enligt vattendirektivet och vattenförvaltningen Särskilda förorenande ämnen Nya preciseringar för miljökvalitetsmålen Slutsatser och förslag till revidering av Trendsjöprogrammet Sjöomdrevet Introduktion Programmets upplägg Metoder för dataanalysen Resultat Beskrivning av dagens program Fördelning av Sveriges sjöar på olika typer Statusklassningar Förslag på förändringar Diskussion Har programmet uppfyllt sina syften? Kan programmet förändras för att bättre uppfylla vattenförvaltningens krav på rapportering? Sammanfattande slutdiskussion Referenser

4 Förord Följande rapport utgör redovisning för projekten Utvärdering av det nationella delprogrammet omdrevssjöar och Utvärdering av det nationella delprogrammet trendsjöar. Projekten har utförts av Institutionen för vatten och miljö, SLU på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten med diarienummer och Syftet med projekten har i första hand varit att leverera underlag för myndigheten att revidera de nationella miljöövervakningsprogrammen för att bättre uppfylla vattendirektivets syften med miljöövervakningen. Sammanfattning Sveriges nästan sjöar är en viktig resurs för både människor och natur. En viktig del av förvaltningen av våra sjöar är den nationella miljöövervakningen, som ska upptäcka förändringar i vattenmiljön och som förser miljövårdsarbetet med underlag för åtgärder och uppföljning. I den här rapporten utvärderas programmen Trendstationer sjöar och Omdrevstationer sjöar. Målet har varit att ge underlag för eventuella förändringar i programmen med syfte att de ännu bättre än tidigare ska uppfylla kraven på övervakning i EU:s vattendirektiv, och att de ska bli till större nytta för vattenförvaltningen. Den nationella miljöövervakningen av sjöar har byggts upp under flera decennier och svarar mot ett flertal behov av att beskriva naturlig variation och påverkansgrad i tid och rum. Vi har visat att de två programmen idag väl uppfyller flera av huvudsyftena med den kontrollerande övervakningen enligt vattendirektivet. Framförallt kraven i Annex 5 att bedöma långsiktiga förändringarna i naturliga förhållanden och långsiktiga förändringar som orsakas av omfattande mänsklig påverkan. Trendsjöprogrammet uppfyller även delvis kravet från vattendirektivet på att omfatta ett nät av referensstationer för varje typ av ytvattenförekomst, men några vanliga typer är underrepresenterade. Styrkan med programmet Trendstationer sjöar är de långa tidsserierna, och övervakningen i relativt opåverkade sjöar, vilket är ovärderligt för utveckling av bedömningsgrunder och andra metoder för statusklassning. Tidsserierna av både opåverkade och påverkade sjöar är också viktiga i den kontrollerande övervakningen, både för att skapa referensvärden och för att övervaka förändringar i påverkade system. Programmet Omdrevsstationer sjöar bygger på ett slumpvis urval av alla Sveriges sjöar och ger därför en representativ beskrivning av det vattenkemiska tillståndet i alla Sveriges sjöar > 0,01 km 2. Resultaten från det första omdrevet har använts till 3

5 statusklassningar med avseende på försurning, metallpåverkan och totalfosfor i ett stort antal sjöar som saknar andra mätdata. Genom destratifieringen av datat har andelen påverkade sjöar kunnat uppskattas, för hela Sverige och för enskilda landsdelar och vattendistrikt. Programmet kan också ligga till grund för utvärderingen av trendsjöarnas representativitet och till att utveckla kostnadseffektiva miljöövervakningsprogram i framtiden. Trendstationer sjöar skulle kunna förbättras genom tillägg av sjötyper som inte finns representerade i tillräckligt stor grad, bland annat klara högalkalina sjöar i södra Sverige. Vill man i högre grad ta fasta på direktivets krav på att följa långsiktiga förändringar som orsakas av omfattande mänsklig påverkan kan man till exempel öka antalet jordbrukspåverkade sjöar. En utökad metallanalys i Trendstationer sjöar skulle bidra till en ökad förståelse av vad som styr mellan- och inomårsvariationen av metallhalter i sötvatten. Inom Omdrevstationer sjöar skulle en möjlig besparing kunna vara att minska metallanalyserna i norra Sverige där halterna i många fall är väldigt låga. Det stora antalet vattenförekomster i Sverige gör det rimligt att tänka sig en kontrollerande övervakning i två nivåer. En översiktlig nivå där man utifrån det slumpvisa Sjöomdrevet beskriver fördelningen av påverkan i storskaliga regioner. För varje region kan man beskriva andelen vattenförekomster som uppnår god status och vilken typ av påverkan som har betydelse. Med den översiktliga övervakningen och en påverkansanalys kan sedan en mer riktad kontrollerande övervakning utformas med syfte att identifiera enskilda vattenförekomster som inte uppfyller god status. Det kan till exempel motivera att man i Norrlands inland begränsar den kontrollerande övervakningen till vattenförekomster med känd lokal påverkan och de trendstationer som uppfyller syftet att bedöma de långsiktiga förändringarna i naturliga förhållanden, men att man inte mäter allt överallt. Istället kan man fokusera övriga miljöövervakningsinstaser till regioner där påverkan är stor. Vår slutsats är att de nationella miljöövervakningsprogrammen av sjöar redan i sin nuvarande form kan få betydligt större betydelse inom vattenförvaltningen och i rapporteringen till EU-kommissionen. Med föreslagna revideringar kan programmens nytta ytterligare öka i det avseendet. Dessutom skulle utökade och förtydligade målbeskrivningar och bättre kommunikation innebära att programmens resultat kan komma till större nytta. 4

6 Summary Sweden s some lakes are an important resource for both people and the environment. National environmental monitoring programs supply important information for the planning, implementation and evaluation of River Basin Management Plans (RBMP) and Programs of Measures (PoM) to ensure that these resources continue to be a valued resource. In this report, we evaluate two of Sweden s national monitoring programs, Trend Lakes and Lake Surveys. The main objective was to recommend changes to be considered to better fulfil requirements of European monitoring directives (e.g. WFD), as well as to increase the importance of national monitoring programs for management of regional objectives. The national lake monitoring programs developed and implemented during several decades are used to describe natural variability as well as deviations from reference in both space and time. Here we show that both monitoring programs meet a number of main objectives of surveillance monitoring as prescribed by the WFD. In particular the national lake monitoring programs fulfil two requirements listed in Annex V of the WFD, namely to provide information for use in the assessment of long term trends both as a result of changes in natural conditions and through anthropogenic activity. The Trend Lake monitoring program also complies with the WFD requirement of establishing a network of sites The surface water monitoring network shall be established in accordance with the requirements of Article 8. The monitoring network shall be designed so as to provide a coherent and comprehensive overview of ecological and chemical status within each river basin and shall permit classification of water bodies into five classes consistent with the normative definitions in section 1.2., although some lake types are underrepresented. One of the main strengths of the Trend Lake monitoring program is the length of the time-series data and the focus on relatively unimpaired lakes, both of which are valuable for validation and calibration of methods and developing ecological classification systems. Time-series data of minimally disturbed and perturbed lakes are also important in operative monitoring, to establish reference conditions and for monitoring of temporal changes in perturbed sites. The Lake Survey program is comprised of a probability sample of Sweden s lakes and therefore provides a representative characterization of the chemical status of surface waters > 0.01 km 2. Results from this program have been used to classify the status of waters in regards to acidification, metal pollution and total phosphorus 5

7 in many lakes often lacking any other monitoring data. Following destratification the data have been used to estimate the number of perturbed lakes for national and regional assessments. The program has also been used to assess the representativity of trend lakes and for developing cost-effecting monitoring. The Trend Lake program could be improved by including lake types that are lacking or by increasing the number of lakes in types that are currently underrepresented (e.g. highly alkaline lakes in southern Sweden). Furthermore, to show that longterm, human-generated changes in areas strongly influenced by anthropogenic stressors, lakes affected by agricultural activities might be included. Increased measurements of metals in the Trend Lake program would allow for better understanding of factors controlling within- and among-year variability. Conversely, for Lake Surveys, decreasing measurements of metals in northern Sweden where concentrations are very low would lower costs. The large number of water bodies in Sweden prohibits operative monitoring of all lakes. Instead a two-tier approach is recommended, where tier one consisting of probability sampling (the Lake Survey program) addresses the distribution of status classification across regions. For each designated lake group the percentage of water bodies that are classified as good or higher status can be estimated as well as the type of stressors affecting lakes classified as less than good status. Using this information, a more focused operative monitoring program of sites deemed not to fulfill the WFD objectives can be designed and implemented (tier two). For example, this approach could be used to show that many lakes in the northern parts of the country are classified as good or high status, allowing greater focus on sites where local factors are resulting in poorer water quality and assessment of longterm trends in relatively unperturbed systems. Our main conclusion is that the two lake monitoring programs constitute a vital backbone of the monitoring of ecological status of inland surface waters, but that these two programs can be used to a greater extent in regional management of aquatic resources and in reporting to the EU Commission. With the proposed revisions the value of the programs in regional and European monitoring should increase even more. Furthermore, expanding and clarifying objectives of the individual programs should increase awareness and use of data from these programs. 6

8 1 Introduktion Den nationella miljöövervakningen av sjöar har under decennier försett miljövårdsarbetet med underlag för åtgärder och uppföljning samt bidragit till att öka kunskapen om den stora naturresurs som våra sjöar utgör. Inriktningen har med tiden vidgats från att främst vara inriktad på försurning mot ett mer allmänt syfte. I den senaste revideringen av sötvattensprogrammen 2007 gjordes en anpassning till EU:s ramdirektiv för vatten som bland annat innebar en utökad biologisk provtagning i trendstationerna. Det nystartade programmet Sjöar, Omdrevsstationer ersatte de tidigare riksinventeringarna av sjöar som genomförts vart femte år sedan 1970-talet. Avslutandet av den första förvaltningscykeln i ramdirektivet för vatten har föranlett en översyn av miljöövervakningsprogrammen för att ännu bättre än tidigare uppfylla direktivets krav på övervakning. I samband med den första rapporteringen till EU-kommissionen fick Sverige kritik för att rapporteringen inte visade hur den svenska miljöövervakningen följer direktivets krav. Den nationella miljöövervakningen syftar främst till att ingå i den kontrollerade övervakningen enligt direktivet. 1.1 Den kontrollerande övervakningen enligt EU:s ramdirektiv för vatten Syftet med den kontrollerande övervakningen enligt vattendirektivet (EC 2000) är enligt Appendix 5 (1.3.1) i direktivet att: komplettera och bekräfta det förfarande för bedömning av miljöpåverkan som anges i bilaga II (karaktärisering), ge underlag för utformande av effektiva miljöövervakningsprogram i framtiden, bedöma de långsiktiga förändringarna i naturliga förhållanden, bedöma de långsiktiga förändringar som orsakas av omfattande mänsklig påverkan. Vidare ska kontrollerande övervakning omfatta: 7

9 ett så stort antal ytvattenförekomster att en bedömning kan göras av den allmänna ytvattenstatusen i varje avrinningsområde eller delavrinningsområde Det senare skulle för sjöar kunna tolkas som att tillståndet i sjöarna inom ett avrinningsområde kan beskrivas genom ett slumpvis urval av sjöar. I direktivet (Appendix 5, 1.3.1) anges vidare att man ska mäta: parametrar som indikerar samtliga biologiska kvalitetsfaktorer Detta brukar tolkas som att vattendirektivet kräver att vi ska mäta alla biologiska parametrar i samtliga vattenförekomster. I implementeringsarbetet både i Sverige och i andra medlemsländer har man dock begränsat provtagningen till endast ett mindre urval av kvalitetsfaktorer. Detta har motiverats både av ekonomiska skäl och av vetenskapliga, då olika parametrar fungerar olika bra beroende på typ av vattenförekomst och grad av påverkan (EEA 2010). I Sverige har denna begränsning varit särskilt stor, på grund av den rika förekomsten på ytvatten i förhållande till befolkning och därmed både påverkanstryck och skatteunderlag. Det sker för närvarande en stor övervikt mot kemiska kvalitetsfaktorer på bekostnad av de biologiska. En oklarhet vid tillämpningen av vattendirektivet för sjöarna är avgränsningen neråt i storlek. Direktivet gäller å ena sidan alla vatten. Samtidigt räknas bara sjöar > 0,5 km 2 som vattenförekomst i direktivets typologi (System A). Av de olika vattenmyndigheterna har detta tolkats något olika. En del har bara rapporterat sjöar > 1 km 2 för att följa SMHI:s klassificering av sjöstorlekar, medan andra har rapporterat sjöar ner till 0,5 km 2. Ett vattendistrikt har rapporterat ett stort antal sjöar < 0,5 km 2. För den kontrollerande övervakningen gäller även: När det gäller volymbaserade typspecifika biologiska referensförhållanden skall medlemsstaterna upprätta ett nät av referensstationer för varje typ av ytvattenförekomst. Nätet skall innehålla ett så stort antal stationer med hög status att en tillräcklig konfidensnivå för värdena för referensförhållandena kan uppnås med hänsyn till variationen hos värdena för de kvalitetsfaktorer som svarar mot hög ekologisk status för den aktuella typen av ytvattenförekomst och den teknik för modellberäkning som tillämpas enligt punkt v. (Appendix 2 1.3). 8

10 1.1.1 Kritik mot den nuvarande miljöövervakningen Efter den senaste rapporteringen av miljötillståndet till EU-kommissionen svarade den med en omfattande kritik av den svenska miljöövervakningen. Viktiga punkter i kritiken med avseende på ytvatten var: den nedre gränsen för vilka sjöar som ska rapporteras måste sänkas, alltför många vattenförekomster är klassade utan tillgång till mätdata, alltför få vattenförekomster övervakas med avseende på biologiska parametrar, bristfällig övervakning av organiska miljögifter, bristfällig övervakning av hydromorfologiska parametrar. I Havs och vattenmyndighetens utredning om representativiteten av den kontrollerande miljöövervakningen framfördes det begränsade värdet av Sjöomdrevet för statusklassning på grund av den glesa provtagningsfrekvensen och avsaknaden av biologiska parametrar (Sonesten 2013). I Vattenmyndigheternas utredning av anpassning av miljöövervakningen till ramdirektivet för vatten pekas också bristen på mätdata, framför allt vad gäller biologiska och hydromorfologiska parametrar (Kronholm, Johansson et al. 2013). Man påpekar också att huvuddelen av de provtagna sjöarna är mindre än gällande gränser för vattenförekomst. Vidare visar man på att det saknas en fungerande typologi som kan ligga till grund för en gruppering av vattenförekomsterna. Grupperingen är nödvändig för att kunna reducera provtagningen till ett representativt urval i varje grupp efter typ och påverkan. När det gäller Sjöomdrevet påpekar man att det främst omfattar sjöar som är för små för att räknas som vattenförekomster, men att småsjöarna är nödvändiga att övervaka både för miljömålsuppföljningen och för att vi enligt ramdirektiv för vatten är skyldiga att övervaka alla vatten. I ett PM av Nicklas Ricklund på Naturvårdsverket 2011 föreslogs bland annat följande åtgärder för utveckling av omdrevsprogrammet: att utnyttja Sjöomdrevets infrastruktur för provtagning av fler sjöar och parametrar mer inriktade mot kontroll av övergödning och miljögifter, att utnyttja Sjöomdrevet som underlag för riktade provtagningar för biologiska parametrar, att samanalysera Sjöomdrevet statistiskt med Trendsjöprogrammet Sjötypologi Typindelning enligt vattendirektivet I detta projekt användes typologin som anges i vattendirektivet. I princip användes System A, men med en typ även för sjöar större än 0,01 km 2 och mindre än 0,5 km 2 (Tabell 1). Vattenkemi användes istället för geologi på samma sätt som Poikane 9

11 (2009). För analys av biologiska övervakningen i trendsjöar användes också de sju typer som interkalibrerades i den så kallade nordiska gruppen (Poikane 2009). Härefter kallas de interkalibrerade sjötyperna för CIT-typer (Common Intercalibration Types) och vattendirektivssjötyperna för WFD-typer (Water Framework Directive). Namnkoder och beskrivning av sjötyperna finns i Tabell 1. Tabell 1. Typindelning enligt en tolkning av system A enligt de nordiska interkalibreringringstyperna. Bokstavskoderna följer om möjligt de interkalibrerade strata-beteckningarna och är därför på engelska. Strata Definition kod Ekoregion Centralslätten Illies Boreala höglandet 20 Fennoskandiska skölden 22 Storlek (yta) Tiny 0,01km 2 < area 0,5km 2 T Very small 0,5km 2 < area 1km 2 V Small 1km 2 < area 10km 2 S Intermediate 10km 2 < area 100km 2 I Large >100km 2 L Höjd över havet High > 800 m H Mid-altitude m M Lowland <200 m L Medeldjup Very shallow < 3m V Shallow 3 15m S Deep > 15m D Alkalinitet Low <0,2 mekv/l L Moderate 0,2 1 mekv/l M Calcareous > 1 mekv/l C Vattenfärg Clear <30 mg Pt/L C Humic mg Pt/L H Very humic >90 mg Pt/L V Typning enligt föreskriften I Naturvårdsverkets föreskrifter om kartläggning och analys av ytvatten, NFS 2006:1, finns en typologi framtagen (Tabell 2). Typologin överensstämmer inte med den som används i det internationella interkalibreringsarbetet och utgör ingen grund för bedömningsgrunder. Den har därför fått begränsad användning. 10

12 Tabell 2. Typindelning enligt NFS 2006:1. Ekoregion Medeldjup Maxdjup Yta Humus Kalk 1 7 > 4 m (D) > 5 m (D) > 10 km 2 (L) > 50 mg Pt/l (Y) > 1,0 mekv alk (Y) 4 m (S) 5 m (S) 10 km 2 (S) 50 mg Pt/l (N) 1,0 mekv alk (N) 1.2 Rapportens upplägg Denna rapport omfattar utvärderingar av de två miljöövervakningsprogrammen Sjöar, Trendstationer (hädanefter kallat Trendsjöprogrammet) och Sjöar, Omdrevsstationer (hädanefter kallat Sjöomdrevet). Utvärderingarna omfattar beskrivningar av programmen, resultat samt en utvärdering av hur väl programmen uppfyller sina syften särskilt med avseende på vattendirektivets krav. Efter utvärderingarna av de två programmen följer en gemensam diskussion om hur programmen bättre kan användas för vattenförvaltningen samt förslag på eventuella förändringar av programmen. 11

13 2 Trendsjöprogrammet 2.1 Introduktion Det övergripande målet med Trendsjöprogrammet är att beskriva tillståndet och eventuella storskaliga förändringar i vattenmiljön med hjälp av vattenkemi och biologi. Sjöarna som provtas (härefter trendsjöar) ska vara relativt opåverkade av lokala källor, och används bland annat som referensvärden vid bedömning av förändringar i mer påverkade områden och vid utveckling av bedömningsgrunder. Trendsjöprogrammet är också värdefullt för att analysera effekter av klimatförändringar och återhämtningen från försurning. 2.2 Bakgrund Huvuddelen av de ingående sjöarna ingick i programmet för referenssjöar som startade Sjöarna valdes då ut att representera små okalkade försurningskänsliga (låg buffertkapacitet) skogssjöar fördelade över hela landet, men med en tydlig tonvikt på södra Sverige. Vid en revidering breddades syftet med programmet till att utgöra referensmaterial för alla svenska sjöar opåverkade av punktutsläpp och annan markanvändning än skogsbruk. Programmet utökades med fler sjöar i norra Sverige, samt bruna sjöar och sjöar i slättlandskapet. År 2007 skedde den senaste revideringen, som innebar att ytterligare sjöar tillkom för att programmet skulle representera samtliga limniska typer för rapporteringen enligt Vattenförvaltningsförordningen 2004:660 (VFF). Nuvarande program inkluderar 107 sjöar (Figur 1) där både vattenkemi och biologi provtas. Sjöarna kan karaktäriseras som små till mellanstora och har areor mellan 0,03 och 52 km 2. Växtplankton, bottenfauna (litoral och profundal) och makrofyter provtas i alla sjöar; fisk provtas i 45 sjöar och zooplankton samt sublitoral bottenfauna i 10 sjöar. Makrofyter provtas i ungefär 20 sjöar per år vilket resulterar i att sjöarna inventeras ungefär var femte till sjätte år. Nittiosju av sjöarna provtas fyra gånger per år, och i övriga tio provtas vattenkemi upp till åtta gånger per år. I de tio sjöarna provtas också fler kemiska parametrar. För detaljer, se Bilaga Mål med dagens program De primära målen med programmet är att: beskriva tillstånd och storskaliga förändringar i vattenmiljön, bedöma hotbilder och ge underlag för åtgärder, 12

14 beskriva mellanårsvariation och förändringar över tiden i ett för landet representativt urval av sjöar som inte är påverkade av lokala eller regionala utsläpp eller intensiv markanvändning. Resultaten från övervakningen ska: kunna användas som referensvärden, ge underlag för vidareutveckling och utvärdering av bedömningsgrunder och miljökvalitetsmål (Levande sjöar och vattendrag, Bara naturlig försurning, Giftfri miljö, Ingen övergödning och Ett rikt växt- och djurliv) ge en representativ bild av tillstånd och storskaliga förändringar i sjöar, både per vattendistrikt och för hela Sverige sammanvägt användas i internationell rapportering enligt krav i EU-direktiv och andra internationella överenskommelser, samt ge underlag till EU-harmoniseringar, interkalibreringar, och metodutveckling. Ett uttalat mål är att programmet ska vara långsiktigt och pågå tills vidare (Naturvårdsverket u.å.). 2.4 Uppdrag, mål och frågeställningar Det övergripande målet med det här utvecklingsprojektet är att undersöka möjligheterna för att förbättra Trendsjöprogrammet inom befintlig budget för att det ska ge bättre nytta för vattenförvaltningen samt bättre motsvara miljökvalitetsmålens nya preciseringar. Den här rapporten ska också ge svar på om Trendsjöprogrammet uppfyller sina syften, och hur det kan användas vid uppföljning av ekologisk status. Eftersom indelning i sjöar i olika typer är centralt i vattendirektivet har en stor del av arbetet fokuserats på att undersöka hur trendsjöarna fördelas i olika sjötyper enligt vattendirektivets typologi. 2.5 Metoder Data På grund av att all data inte är tillgänglig för alla sjöar har olika dataset använts för olika analyser. Huvuddelen av analyserna har gjorts på 108 trendsjöar (inklusive Älgsjön som tidigare ingått i Trendsjöprogrammet men nu provtas inom IKEU). Sex sjöar som ingår i programmet IKEU-referenser, samt 120 sjöar som provtas eller har provtagits som regionala referenser, eller tidigare provtagits som nationella referenser eller kalkreferenser har också använts för att undersöka fördelningen av sjötyper. De biologiska undersökningarna har fokuserats på växtplankton och bottenfauna i litoralzonen. Sensommarprover har används för växtplankton och höstprover för bottenfauna. Detaljer om dataseten i de olika analyserna beskrivs under respektive metoddel. 13

15 Figur 1. Geografisk fördelning av (a) trendsjöar (108 sjöar), (b) IKEU-referenser (5 sjöar) och (c) övriga referenssjöar (121 sjöar). Älgsjön ingår numer i IKEU-referenser, men redovisas här som trendsjö De fem vattendistrikten är markerade med olika färg. Tabell 3. Storleksfördelning av sjöar i programmen Trendsjöar, IKEU-referenser och övriga referenser. program antal <0,5km 2 0,5-1km 2 >1km2 Trendsjöprogrammet** IKEU-referenser* Övriga * Övre Särnmansjön inkluderas fast den ej ingår i IKEU-referenser from ** Älgsjön ingår numer i IKEU-referenser, men redovisas här som trendsjö Typning Typningen enligt vattendirektivet (system A med en extra storleksklass, se Tabell 1) och Poikane (2009) kräver uppgifter om alkalinitet, vattenfärg, sjöstorlek (yta) och medeldjup. Datakällor beskrivs i Tabell 4. Totalt fanns tillräckliga data för att typa 161 av 234 sjöar. 14

16 Tabell 4. Källor för data för typning. faktor källa kommentar alkalinitet Ytvattenprov. I första hand medelvärden 2007 färg Ytvattenprov. Filtrerad absorbans (420nm/5cm) (1 8 prover per år). För nio regionala referenser användes i stället medelvärden för tillgängliga prover (1 6 år per sjö; 1 4 prover per år; tidigaste år 1986). medeldjup 134 sjöar från SMHI:s sjöregister (2012) eller Provfiskedatabasen NORS. För 41 sjöar modellerat. Regressionsmodell utifrån maxdjup vid provtagning av profundalfauna i 271 sjöar där även uppgifter om medeldjup fanns tillgängliga från sjöregister (regressionsmodell, r 2 =0.79). Yta SMHI:s sjöregister och GIS-lager med vattenförekomster (Vy_y_2012_2), samt från Lantmäteriverkets terrängkarta eller vägkarta Statistiska analyser Rumslig variation inom och mellan typer Rumslig variation mellan och inom typer undersöktes för växtplankton och bottenfauna från år För litoral bottenfauna användes data från trendsjöarna, tagna på hösten (endast provtagningar med 5 delprov). För växtplankton användes prover tagna i juli, augusti eller september. För analyser av WFD-typer användes endast typer med minst 4 sjöar, vilket resulterade i ett dataset med 27 sjöar för biologi och 28 sjöar för kemi. För analyser av de interkalibrerade sjötyperna användes 49 sjöar; antalet sjöar per sjötyp varierande från 2 till 16. Ordinationer användes för att grafiskt åskådliggöra skillnader och likheter mellan sjöars artsammansättning i de olika sjötyperna. Non-metric multidimensional scaling (NMDS) med Bray-Curtis likhetsindex användes. ANOSIM användes för att testa skillnader i artsammansättning (litoral bottenfauna och växtplankton) mellan typer. Testet är icke-parametriskt och baseras på likhetsindex (här användes Bray- Curtis). Om skillnader fanns utfördes post-hoc test för att se vilka typer som är signifikant olika. Ordinationer och ANOSIM-analyserna utfördes med programmet PAST 2.17 (Hammer 2001). Skillnader mellan sjötyper med avseende på vattenkemi och biologiska index, som exempelvis antal arter, antal individer, ASPT och biomassa, testades med ANOVA och Kruskal-Wallis test. Variabler som inte var normalfördelade logtransformerades. Om de fortfarande inte var normalfördelade användes Kruskal-Wallis test istället för ANOVA. 15

17 Variation över tid Skillnader i mellanårsvariationen (normaliserad standardavvikelse, coefficient of variation) för kemiska och biologiska variabler testades mellan typerna med ANOVA och Kruskal-Wallis test på samma sätt som den rumsliga variationen. För vattenkemi användes augustiprover Resultat Fördelning inom EU-typologin och mellan vattendistrikt De 108 trendsjöarna kan kategoriseras som 61 olika WFD-typer. Endast 21 typer innehåller fler än 1 sjö, och endast 4 typer fler än 3 sjöar (Figur 2). De 53 övriga sjöarna (IKEU-referenser och övriga referenser) representerar 34 olika typer. Sex av de sju interkalibrerade typerna är representerade av trendsjöarna (Figur 2 och Tabell 7). Den som saknas är LN2b, det vill säga djupa låglandssjöar med låg alkalinitet och klart vatten. Den typen finns inte heller representerade bland de 53 IKEU-referenser och övriga referenssjöar som kunde typas (Tabell 8). Fördelningen av trendsjöarna i olika sjötyper jämfördes med den för alla Sveriges sjöar, som den beskrivs genom en destratifiering av data för Sjöomdrevet (se avsnittet om sjöomdrevet nedan). Jämförelsen gjordes med en förenklad typning med endast alkalinitet, vattenfärg, höjd över havet och ekoregion, bland annat eftersom djupdata saknas för många omdrevssjöar. Resultatet visar att vissa sjötyper är överrepresenterade i Trendsjöprogrammet, medan andra sjötyper som är vanliga nationellt är ovanliga eller saknas bland trendsjöarna. De två vanligaste sjötyperna i Trendsjöprogrammet var 14LLV och 14LLH låglandssjöar i södra Sverige med låg alkalinitet och humöst (30 90 mg Pt/L) respektive väldigt humöst (<90 mg Pt/L) vatten. Båda sjötyperna är försurningskänsliga och viktiga för övervakningen av försurade vatten. De är också relativt jämnt fördelade mellan de tre vattendistrikten i södra Sverige och sjöarna av den här typen i Trendsjöprogrammet täcker flera klasser för storlek (T, V och för 14LLH även S) och två för djup (S och V). Sjöar av typen 20MLC sjöar i Borela höglandet med låg alkalinitet, klart vatten och belägna mellan 200 och 800 meter över havet är vanliga bland Sveriges sjöar men underrepresenterade bland trendsjöarna. Även sjötypen 14LMV är underrepresenterad i trendsjöprogrammet, endast en trendsjö ingår, samtidigt som det är den sjunde vanligaste sjötypen i sjöomdrevet. Sjötypen består av sjöar i södra Sverige på låg höjd med medelhög alkalinitet och brunt vatten. Sjöar med denna vattenkemi och höjd över havet i Fennoskandiska skölden (22MLV) är den näst vanligaste sjötypen i omdrevet och den vanligaste i Sverige totalt, och är representerad av fem trendsjöar. 16

18 Sjötypen 14LCH är också representerad av endast en trendsjö. Sjötypen består av sjöar med hög alkalinitet och klart vatten på låg höjd i södra Sverige. Kransalgssjöar, som skyddas inom habitatdirektivet (Naturtyp 3140), är av denna typ. Trendsjöarnas representativitet beskrivs också som fördelning av några vattenkemiska parametrar i förhållande till alla Sveriges sjöar i avsnittet om Sjöomdrevet nedan. Figur 2. Geografisk spridning av (a) de fyra vanligaste typerna enligt WFD-typologin, och (b) de interkalibrerade typerna (CIT-typologin). 17

19 Tabell 5. De vanligaste sjötyperna bland trendsjöarna, och gränsvärden för typindelning (WFD-typologin). Ekoregion 14= Centralslätten; 20= Boreala höglandet och 22= Fennoskandiska skölden. Ekoregion Storlek Höjd Medeldjup Alkalinitet Färg Antal 14 <0,1km2 <200m 3-15m <0,2mekv/L >90 mg Pt/L 8 14 <0,1km2 <200m 3-15m <0,2mekv/L mg Pt/L 8 14 <0,1km2 <200m <3m <0,2mekv/L >90 mg Pt/L 6 22 <10km m 3-15m <0,2mekv/L mg Pt/L 6 20 <0,1km2 >800m 3-15m <0,2mekv/L <30 mg Pt/L 3 14 <0,1km2 <200m <3m <0,2mekv/L mg Pt/L 3 14 <10km m 3-15m <0,2mekv/L mg Pt/L 3 14 <10km2 <200m 3-15m <0,2mekv/L <30 mg Pt/L 3 14 <10km2 <200m 3-15m <0,2mekv/L mg Pt/L 3 22 <0,1km2 <200m <3m <0,2mekv/L >90 mg Pt/L 3 20 <0,5km m 3-15m <0,2mekv/L <30 mg Pt/L 2 14 <0,1km m <3m <0,2mekv/L >90 mg Pt/L 2 14 <0,1km m 3-15m <0,2mekv/L >90 mg Pt/L 2 14 <0,1km m 3-15m <0,2mekv/L mg Pt/L 2 14 <0,5km2 <200m 3-15m <0,2mekv/L >90 mg Pt/L 2 14 <0,5km2 <200m 3-15m <0,2mekv/L mg Pt/L 2 14 <10km2 <200m 3-15m <1,0mekv/L <30 mg Pt/L 2 14 <10km2 <200m 3-15m 0,2 1,0mekv/L mg Pt/L 2 22 <0,1km2 <200m 3-15m <0,2mekv/L >90 mg Pt/L 2 22 <0,5km m 3-15m <0,2mekv/L <30 mg Pt/L 2 22 <10km m 3-15m <0,2mekv/L <30 mg Pt/L 2 Ytterligare 40 typer finns representerade bland trendsjöarna, med en sjö per typ. 18

20 Tabell 6. Fördelning av trendsjöarnas WFD-typer efter vattendistrikt. Västerhavet Södra Östersjön Norra Östersjön Bottenhavet Bottenviken 14SMSLH 1 14SMSLH 1 14SMSLH 1 22TLSLV 1 22TLSLV 1 14TLSLV 4 14TLSLV 3 14TLSLV 1 22TLVLV 1 22TLVLV 2 14TLVLV 2 14TLVLV 2 14TLVLV 2 20THSLC 2 20THSLC 1 14TLSLH 1 14TLSLH 5 14TLSLH 2 22SMSLH 4 22SMSLH 2 14SLSLH 2 14VLSLV 1 14VLSLV 1 20TMSMH 1 20SMDMC 1 14TMSLH 1 14TMSLH 1 14SLSLH 1 20TMVMH 1 20SMSMC 1 14TMVLV 1 14TMVLV 1 14ILSMC 1 20SMSLH 1 20VHDLC 1 14VLSLH 1 14VLSLH 1 14TLSMV 1 20VHSLC 1 22IMSMC 1 14SLSLC 2 14SLSLC 1 14TLVMH 1 20VMSLH 1 22TMSLV 1 14TLVLH 1 14TLVLH 2 14SLVCC 1 22IMSMH 1 22SLSLH 1 14VLSMH 1 22TLSLC 1 22SMVLH 1 14VLVMH 1 22TLSMH 1 22VLSLH 1 22TLSLH 1 22TMVLV 1 20VMSLC 2 14SLSMH 2 22SLSLV 1 22SMSLC 2 22SMSLV 1 22VMSLC 2 22SMVLV 1 22VMSLH 1 19

21 Figur 3. Antal trendsjöar inom de olika kategorierna som används för WFD-typningen. 20

22 Tabell 7. Antal sjöar i de interkalibrerade typerna i de olika vattendistrikten. Antalet trendsjöar inom parantes. Totalt Bottenviken Bottenhavet Norra Östersjön Södra Östersjön Västerhavet LN (1) 1 (1) 0 LN2a (1) 0 3 (2) 5 (2) LN2b LN3a 18 2 (2) 0 5 (4) 6 (6) 5 (4) LN5a 9 6 (6) 1 (0) 0 1 (1) 1 (0) LN6a 21 3 (2) 10 (7) 1 (1) 4 (2) 3 (3) LN8a (1) 5 (3) 0 0 Tabell 8. Fördelning av de sjöar som klassas som någon av de interkalibrerade sjötyperna. Typ Totalt Trendsjöar IKEU-referenser Övriga referenser LN LN2a LN2b LN3a LN5a LN6a LN8a N sjöar CIT-typer N sjöar typade N sjöar totalt Antal sjöar där data fanns tillgängligt för typning (CIT-typologin). 21

23 Tabell 9. Antal sjöar inom varje typ från Trendsjöprogrammet och för alla Sverige sjöar (N Sverige). Sjötypen är en förenklad variant med endast ekoregion, höjd över havet, alkalinitet och färg. N Sverige är en destratifiering från Sjöomdrevet och osäkerheten är högre för typer där få sjöar provtagits. Endast typer med fler än 10 provtagna sjöar i sjöomdrevet redovisas. Ekoregion 14 = Centralslätten; 20 = Boreala höglandet och 22 = Fennoskandiska skölden. Koderna för sjötyp förklaras i Tabell 1.N Sjötyp N trendsjöar N omdrevssjöar N Sverige Ekoregion Höjd över havet Alkalinitet 14LLV <200m <0,2mekv/L >90 mg Pt/L 22MLV m <0,2mekv/L >90 mg Pt/L 20MLC m <0,2mekv/L <30 mg Pt/L 14LLH <200m <0,2mekv/L mg Pt/L 22MLH m <0,2mekv/L mg Pt/L 22LLV <200m <0,2mekv/L >90 mg Pt/L 14LMV <200m 0,2-1,0mekv/L >90 mg Pt/L 20MLH m <0,2mekv/L mg Pt/L 14LMH <200m 0,2-1,0mekv/L mg Pt/L 20MMC m 0,2-1,0mekv/L <30 mg Pt/L 20HLC >800m <0,2mekv/L <30 mg Pt/L 22LLH <200m <0,2mekv/L mg Pt/L 14MLV m <0,2mekv/L >90 mg Pt/L 22MLC m <0,2mekv/L <30 mg Pt/L 14LCH <200m >1,0mekv/L mg Pt/L 14LLC <200m <0,2mekv/L <30 mg Pt/L 14LMC <200m 0,2-1,0mekv/L <30 mg Pt/L 22MMH m 0,2-1,0mekv/L mg Pt/L 20MMH m 0,2-1,0mekv/L mg Pt/L 14LCC <200m >1,0mekv/L <30 mg Pt/L 20MLV m <0,2mekv/L >90 mg Pt/L 22MMC m 0,2-1,0mekv/L <30 mg Pt/L 22LMH <200m 0,2-1,0mekv/L mg Pt/L 20HMC >800m 0,2-1,0mekv/L <30 mg Pt/L 22LMV <200m 0,2-1,0mekv/L >90 mg Pt/L 14LCV <200m >1,0mekv/L >90 mg Pt/L 14MMV m 0,2-1,0mekv/L >90 mg Pt/L 14MLH m <0,2mekv/L mg Pt/L 14MMH m 0,2-1,0mekv/L mg Pt/L 22MMV m 0,2-1,0mekv/L >90 mg Pt/L 22LLC <200m <0,2mekv/L <30 mg Pt/L 22LMC <200m 0,2-1,0mekv/L <30 mg Pt/L 20HLH >800m <0,2mekv/L mg Pt/L Färg 22

24 2.6.2 Vattenkemisk och biologisk variation inom och mellan typer Målet med indelningen av sjöar i olika sjötyper är att minska den naturliga variationen, vilket skulle kunna vara till grund för ett stratifierat urval av miljöövervakningsstationer, och ge en grund för utvecklandet av referensvärden för biologiska index (typologin används också till rapportering till EU). Vi har därför undersökt hur biologin varierar mellan olika typer, både över tid och rumsligt. Resultatet visar att sjöar inom vissa typer har liknande artsammansättning, men att många av typerna överlappar varandra och att biologin i en given sjö ofta liknar den i en sjö av annan typ lika mycket eller mer än en sjö av samma typ (Figur 5 & Figur 6). Statistiska tester (ANOSIM) visar att det finns skillnader i artsammansättning av både litoral bottenfauna och växtplankton mellan WFD-typerna (p=0,0415 för bottefauna, p=0,0005 för växtplankton), men inte mellan CITtyperna (p=0,1303 för bottenfauna, p=0,1783 för växtplankton). Parvisa jämförelser (Tabell 10) visar att det är sjötypen i fjällregionen som skiljer sig från de tre sjötyperna i södra Sverige för bottenfauna. Inga skillnader påträffades mellan sjötyperna för olika bottenfaunaindex. TPIindex, totalbiovolymen växtplankton och biovolymen för ett par olika växtplanktongrupper skilde sig signifikant mellan sjötyper (Tabell 10 och Tabell 11). Variationen inom typerna var stor för de flesta vattenkemiska variablerna som undersöktes (Figur 4). 23

25 Figur 4. Boxplot med ph, TOC, Tot-N och Tot-P för 4 olika WFD-typer och 6 olika CIT-typer. Ytvattenprover från 2012, 2 4 vattenprover per sjö. 24

26 Figur 5. Ordinationsdiagram (NMDS) med CIT-typer. Varje symbol representerar en sjö, och avståndet mellan punkterna likheten i artsammansättning. Linjerna omsluter sjöar av samma typ. Sex interkalibrerade grupper fanns representerade. (a) baserad på den litorala bottenfaunasammansättningen i 49 trendsjöar provtagna hösten (b) baserad på växtplanktonartsammansättningen i 49 trendsjöar provtagna sensommaren

27 Figur 6. Ordinationsdiagram (NMDS) med WFD-typer. Varje symbol representerar en sjö, och avståndet mellan punkterna likheten i artsammansättning. Linjerna omsluter sjöar av samma typ. Endast typer med fler än 4 sjöar är med. (a) baserad på den litorala bottenfaunasammansättningen i 27 trendsjöar provtagna hösten (b) baserad på växtplanktonartsammansättningen i 27 sjöar provtagna sensommaren

28 Tabell 10. Parvis jämförelse mellan artsammansättningen i fyra WFD-sjötyper. P-värden från ANOSIM. Bottenfauna Växtplankton 14MLSLH 14MLSLV 14MLVLV 14MLSLH 14MLSLV 14MLVLV 14MLSLV 0,5961 0, MLVLV 0,3195 0,6388 0,0086 0, SMSLH 0,0226 0,0214 0,0236 0,3488 0,0009 0,0024 Tabell 11. Skillnader i medelvärden mellan sjötyper. P-värden från ANOVA/ Kruskal Wallis. bottenfauna CIT WFD Antal taxa 0,0668 0,5272 Antal individer 0,244 0,3042 ASPT 0,1253 0,7984 Simpson Dom 0,1371 0,4605 Simpson Div 0,1451 0,6235 växtplankton Antal taxa 0,6742 0,1158 Totalvolym mm3/l 0,0046 0,0007 Blågrönalger mm3/l 0,0188 0,0707 Kiselalger mm3/l 0,3655 0,8973 Cryptophyceae mm3/l 0,0013 0,6429 Chrysophyceae mm3/l 0,0673 0,0098 Grönalger mm3/l 0,0635 0,0528 Dinoflagellater mm3/l 0,7639 0,4386 Övrigt mm3/l 0,1027 0,1213 TPI-index 0,0171 0,0005 Mellanårsvariation för en del växtplanktonindex var signifikant annorlunda mellan olika sjötyper (Tabell 12). Exempelvis skiljde sig mellanårsvariationen i antal växtplanktonarter åt mellan CIT-typerna. Inga skillnader i mellanårsvariation mellan sjötyper påträffades bland bottenfaunaindexen. Av de testade kemivariablerna fanns skillnader i mellanårsvariation mellan WFD-typerna för ph och Tot-N (Tabell 12). 27

29 Tabell 12. Skillnaderna i biologiska och kemiska variablers mellanårsvariation mellan sjötyper i trendsjöar. P-värden från ANOVA/Kruska-Wallis. kemi CIT WFD ph 0,0504 0,0390 Tot-N 0,1943 0,0118 Tot-P 0,0602 0,7344 AbsF 0,0053 0,0306 TOC 0,5781 0,0124 bottenfauna Antal taxa 0,5636 0,4239 Antal individer 0,9985 0,5544 ASPT 0,9811 0,1356 Simpson Dom 0,1062 0,1036 Simpson Div 0,9240 0,2204 växtplankton Antal taxa 0,0270 0,4659 Totalvolym mm3/l 0,1444 0,0442 Blågrönalger mm3/l 0,6809 0,0093 TPI-index 0,3879 0,0024 Kiselalger mm3/l 0,5196 0,1649 Cryptophyceae mm3/l 0,0905 0,0534 Chrysophyceae mm3/l 0,0364 0,0409 Grönalger mm3/l 0,3116 0,0080 Dinoflagellater mm3/l 0,1336 0,0002 Övrigt mm3/l 0,2249 0, Markanvändning i trendsjöarnas avrinningsområden I målbeskrivningen för Trendsjöprogrammet står att ingående sjöar ska vara opåverkade av punktutsläpp och annan markanvändning än skogsbruk. Eftersom resultatet från programmet ska användas som relativt opåverkade referenser (bl a för utvecklings av bedömningsgrunder) är det viktigt att det finns sjöar som är opåverkade av även skogsbruk (se också diskussionen om vikten av tidsserier för påverkade sjöar nedan). I en nypublicerad rapport av Ecke & Segersten (2013) redovisas markanvändningen i trendsjöar och Trendvattendrags avrinningsområden, främst med avseende på dikning, kalhyggen och jordbruk. Rapporten visar att två av trendsjöarna har avrinningsområden med mer än 10 % kalhyggen, samt att fem sjöar har avrinningsområden med mer än 10 % intensivt jordbruk (Tabell 13). 28

30 Även om andelen för de olika markanvändningstyperna hamnar under den traditionella 10 %-gränsen för referenser (Johnson 2003) för de flesta sjöar, påvisades en påverkan av markanvändning på vattenkemin. Både TOC och Tot-N var signifikant och positivt korrelerade med variablerna dikeslängd per area avrinningsområde, area intensivt jordbruk per avrinningsområde, dikeslängd per sjöarea och area intensivt jordbruk per sjöarea. De sjöar med högst andel intensivt jordbruk i avrinningsområden är Havgårdssjön och Krageholmssjön (47,7 % respektive 51 %). Tabell 13. Trendsjöar med avrinningsområden med mer än 10 % kalhygge eller mer än 10 % intensivt jordbruk. Diken är inte digitaliserade i avrinningsområden där högupplöst höjddata (LIDAR) saknas. Data från Ecke och Segersten (2013). Namn Sjöid Kalhygge Jordbruk Diken/aro (km/km 2 ) Diken/sjöarea (km/km 2 ) Fysingen % 24,80% ej digital. ej digital. Gosjön ,20% 0% 0,1 0,3 Havgårdssjön % 47,70% 0 0 Krageholmssjön % 51% 0,6 3,5 Krankesjön ,30% 32,40% ej digital. ej digital. Spjutsjön ,60% 0% ej digital. ej digital. Ymsen ,40% 16,30% 1,7 5,7 2.8 Diskussion Trendsjöprogrammet har tre primära mål: (i) att beskriva tillstånd och storskaliga förändringar, (ii) att bedöma hotbilder och ge underlag för åtgärder samt (iii) att beskriva mellanårsvariation och förändringar över tiden i ett för landet representativt urval av sjöar som inte är påverkade av lokala eller regionala utsläpp eller intensiv markanvändning. För att uppnå målen är det viktigt att sjöarna representerar Sveriges sjöar och de inte är påverkade av punktkällor och intensiv markanvändning. Att sjöarna ska vara opåverkade av lokala källor och annan markanvändning än skogsbruk är också formulerat i målen för Trendsjöprogrammet. Ett par sjöar har mer än 10 % intensivt jordbruk, samt betydande dikning. Flera av trendsjöarna är också påverkade av försurning och övergödning. För utveckling av bedömningsgrunder och referensvärden är det önskvärt att sjöarna inte är påverkade av skogsbruk, dikning, försurning och annan mänsklig aktivitet. Det är däremot viktigt för övervakning och åtgärder att ha tidsserier för påverkade objekt som lägsta referens vid utvärdering av åtgärder, bland annat för att kunna se hur försurade eller övergödda sjöar påverkas av naturliga variationer. Att inkludera påverkade sjöar i Trendsjöprogrammet är också en del i att uppnå vattendirektivets krav på att den kontrollerande övervakningen ska bedöma de långsiktiga förändringar som orsakas av omfattande mänsklig påverkan. 29

31 Enligt målen ska Trendsjöprogrammet beskriva mellanårsvariation och förändringar över tiden i ett för landet representativt urval av sjöar som inte är påverkade av lokala/regionala utsläpp eller intensiv markanvändning. Programmet har också kritiserats för att sjöarna inte i tillräckligt stor grad är representativa för alla Sveriges sjöar. För utveckling av bedömningsgrunder och referensvärden är det viktigare att naturliga gradienter i exempelvis näring och ph täcks in. För möjligheten att extrapolera statusklassningar och dra slutsatser om hela Sveriges sjöpopulation krävs fler än de 107 sjöar som ingår i programmet, beroende på krav på noggrannhet. Frågan diskuteras mer i avsnitt Nya mål enligt vattendirektivet och vattenförvaltningen. I uppdraget ingick också att beskriva hur Trendsjöprogrammet används vid uppföljning av ekologisk status. Trendsjöprogrammet är av störst betydelse för utvecklingen av bedömningsgrunder och referensvärden, samt för kontrollerande övervakning av naturlig variation enligt vattendirektivets specifikationer (se nedan). Dessutom innebär provtagningarna också att det finns ett väldigt starkt dataunderlag för att bedöma statusen i de sjöar som provtas Nya mål enligt vattendirektivet och vattenförvaltningen Enligt EU:s vattendirektiv ska alla ytvattenförekomster statusklassas med avseende på ekologisk status. På grund av den stora mängden sjöar och vattendrag i Sverige är det omöjligt att provta alla landets ytvattenförekomster. Det är därför önskvärt att kunna bedöma statusen i ytvattenförekomster som inte provtas med hjälp av typologi och gruppering av sjöar efter påverkan. Möjligheterna att göra en sådan extrapolering med tillräcklig noggrannhet behöver utredas, men det är inte realistiskt att kunna göra den med enbart data från Trendsjöprogrammet. Trendsjöarna kan dock vara viktiga i ett sådant arbete eftersom den naturliga variationen är en viktig faktor att ta hänsyn till vid modellering av ekologisk status. Ett av målen med det här projektet har varit att utreda hur den biologiska variationen i trendsjöarna kan redovisas med hjälp av existerande typologier. På grund av det stora antalet sjötyper (relativt till antalet trendsjöar) har det därför varit svårt att analysera variationen inom typer, hela 40 sjötyper representeras av endast 1 trendsjö var, vilket gör analyser av variationen inom de typerna omöjlig. I dagsläget existerar flera olika typologier för svenska sötvatten. Ett projekt pågår för att utreda vilken eller vilka typologier som ska användas inom svensk miljöövervakning och vattenförvaltning i framtiden. I detta projekt har de interkalibrerade EU-typerna samt en variant av System A enligt vattendirektivet använts. Om alla sjötyper ska representeras i programmet trendsjöar kan en ny utvärdering bli nödvändig om en ny typologi införs. Det är dock inte troligt att det går att uppfylla vattendirektivets krav på ett referensnät med tillräcklig storlek inom varje typ (enligt System A) med de 108 sjöar som används idag. Det bör också nämnas att dataunderlaget för att typa sjöar enligt EU-typologin är bristfälligt, främst på grund av avsaknaden av uppgifter om medeldjup. Vidare är 30

32 det inte specificerat vilka värden för vattenkemi (ett prov eller medelvärde för ett eller flera år) som ska användas. Bättre dataunderlag och riktlinjer för vilka värden för vattenkemi som ska användas är önskvärt för en säkrare typning. Att alla interkalibrerade sjötyper övervakas (med biologiska kvalitetselement) är önskvärt, men det behöver inte ske inom Trendsjöprogrammet. För de sjöar som kunde typas tillhörde ingen typen LN2b. Sjötypen är ovanlig i Sverige och endast 7 av klassade omdrevssjöar klassades som LN2b. Nitton sjöar som saknar fullständiga data för klassning tillhör LN2b för de faktorer där data finns tillgängligt. Rogsjön (Dalarnas län, sjöid ) klassades som LN2b med avseende på djup och höjd över havet och Långsjön (Norrbottens län, sjöid ) med avseende på höjd över havet, alkalinitet och färg. Resterande sjutton klassas dock som LN2b enbart med avseende på höjd över havet (data saknades för alkalinitet, färg och djup) Särskilda förorenande ämnen I Trendsjöprogrammet ingår metallmätningar i de 10 intensiva sjöarna två gånger per år samt i de övriga stationerna 1 gång per år. En utökning av metallanalyserna till samtliga vattenkemiprov skulle öka kunskapen om metallernas variation i sjöar. Resultaten från Sjöomdrevet (se Metaller) visar på att metallhalterna i många fall är i närheten av befintliga gränsvärden. Det föreslagna tillägget av metallanalyser skulle kosta cirka kronor per år Nya preciseringar för miljökvalitetsmålen Ett av målen för Trendsjöprogrammet är att följa upp de nationella miljökvalitetsmålen Levande sjöar och vattendrag, Bara naturlig försurning, Giftfri miljö, Ingen övergödning och Ett rikt växt- och djurliv. Regeringen beslutade 2012 om preciseringar av de olika miljökvalitetsmålen, och ett av målen med det här projektet är att utvärdera Trendsjöprogrammets värde för uppföljning av preciseringarna. Trendsjöprogrammet är av nytta för uppföljning av en del av de preciseringar som angetts för relevanta miljökvalitetsmål, speciellt för statusbedömningar för Levande sjöar och vattendrag, Bara naturlig försurning och Ingen övergödning (Tabell 14). Preciseringarna för Giftfri miljö rör främst produktion, exponering och information och kunskap, men sammanfaller även med övervakningen av prioriterade ämnen (se Särskilda förorenande ämnen). Med nuvarande upplägg kan resultatet användas för övervakning av hotade och främmande arter, men följande förslag på förändringar skulle kunna stärka övervakningen. Kvalitativa prover för bottenfauna och makrofyter skulle öka sannolikheten för att hotade och främmande arter hittades, eftersom de ofta är ovanliga och lättare missas med nuvarande upplägg (vars syfte främst är jämförbara och kvalitativa data). Det skulle också vara möjligt att upprätta en lista för ett fåtal prioriterade och lättidentifierade främmande arter (exempelvis arter som (sannolikt) innebär en stor eller allvarlig risk för påverkan på ekologisk status enligt Enberg et al. 31