Djurskydd. Målet om bättre vetenskapliga metoder RAM FÖR BEDÖMNING AV SVÅRHETSGRAD

Transkript

1 Djurskydd Målet om bättre vetenskapliga metoder Novo Nordisk DIREKTIV 2010/63/EU OM SKYDD AV DJUR SOM ANVÄNDS FÖR VETENSKAPLIGA ÄNDAMÅL RAM FÖR BEDÖMNING AV SVÅRHETSGRAD MILJÖ 1

2 Innehållsförteckning: Arbetsdokument om en ram för bedömning av svårhetsgrad Exempel för att illustrera processen med klassificering av svårhetsgrad, daglig bedömning och bedömning av faktisk svårhetsgrad

3 Nationella behöriga myndigheter för tillämpningen av direktiv 2010/63/EU om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål Arbetsdokument om en ram för bedömning av svårhetsgrad Bryssel den juli 2012 Kommissionen har inrättat en arbetsgrupp av sakkunniga (nedan kallad arbetsgruppen) för bedömningen av svårhetsgraden i försök för att underlätta tillämpningen av direktiv 2010/63/EU om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål. Alla medlemsstater och de viktigaste intresseorganisationerna uppmanades att nominera sakkunniga som skulle delta i arbetet. Arbetsgruppen hade två sammanträden: i december 2011 med fokus på genetiskt modifierade djur och i maj 2012 då en allmän ram diskuterades för bedömning av den faktiska svårhetsgraden för djur som deltar i försök. Detta dokument är resultatet av arbetsgruppens båda möten, diskussioner med medlemsstaterna och rättsliga synpunkter från kommissionen om hur man ska använda ramen för bedömning av svårhetsgrad, dess komponenter, deltagare och arbetsverktyg och arbetsmetoder. Ramen fick stöd av de nationella behöriga myndigheterna för tillämpningen av direktiv 2010/63/EU vid deras möte den juli Ansvarsfriskrivning: Följande dokument är avsett som en vägledning för att hjälpa medlemsstaterna och andra som påverkas av direktivet att nå en gemensam uppfattning av bestämmelserna i direktivet. Alla synpunkter bör beaktas mot bakgrund av direktiv 2010/63/EU om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål. Det är endast Europeiska unionens domstol som har rätt att göra rättsligt bindande tolkningar av EU-lagstiftningen. 1

4 Innehållsförteckning: Berörda artiklar i direktiv 2010/63/EU... 3 Allmän bakgrund... 3 Allmänna frågor för en bedömning av svårhetsgrad... 4 Överväganden före studien... 5 Indikatorer på svårhetsgrad... 6 Kategorier på hög nivå... 6 Faktorer som bör vägas in i bedömningen av den faktiska svårhetsgraden... 7 Hur garantera enhetlighet i bedömning och fastställande av faktisk svårhetsgrad?... 9 Utveckling av ett bedömningsblad som är särskilt anpassat för försöket... 9 Enhetlighet i bedömningen av faktisk svårhetsgrad Vem bör bidra till bedömningen av den faktiska svårhetsgraden? Övervakningsverktyg, medier och andra överväganden Bilaga I - Ordlista över kliniska observationer Bilaga II - Bakgrundslitteratur, riktlinjer och webbaserade resurser för att bedöma välbefinnandet hos djur som deltar i vetenskapliga försök

5 Berörda artiklar i direktiv 2010/63/EU Artikel 4.3 Medlemsstaterna ska säkerställa förfining av uppfödning, hållande och skötsel, och av de metoder som används i försök samt eliminera eller begränsa till ett minimum allt som kan vålla djuren smärta, lidande, ångest eller bestående men. Artikel 15.1 Medlemsstaterna ska se till att varje enskilt försök klassificeras i kategorierna terminal, ringa svårhet, måttlig svårhet eller avsevärd svårhet med tillämpning av de kriterier för klassificering som anges i bilaga VIII. Artikel 16.1 d det [återanvändning] sker i samråd med veterinär där hänsyn tas till djurets erfarenhet under dess livstid. Artikel 54.2 Medlemsstaterna ska samla in och årligen offentliggöra statistisk information om användning av djur i försök, inklusive information om försökens faktiska svårhetsgrad och om ursprung för och arter av icke-mänskliga primater som används i försöken. Allmän bakgrund Enligt direktiv 2010/63/EU om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål måste det göras en prospektiv bedömning av svårhetsgraden för varje försök i ett projekt (artikel 15) och försöken ska klassificeras i kategorierna terminal, ringa svårhet, måttlig svårhet eller avsevärd svårhet. I bilaga VIII finns vägledning om de faktorer som måste beaktas när man bedömer den prospektiva svårhetsgraden och det ges några exempel på varje svårhetskategori. Enligt artikel 54 om rapportering ska statistisk information, den faktiska svårhetsgrad av smärta, lidande, ångest eller bestående men som djuret upplevt (till skillnad mot den prospektiva bedömning av eller prognos för svårhetsgrad som gjordes när projektet prövades). Dessutom ska den faktiska svårhetsgraden i eventuella tidigare försök vara tungt vägande när man avgör om ett djur får återanvändas i andra försök (artikel 16). Dessa åtgärder gör det möjligt att förbättra kvaliteten i både vetenskap och välbefinnande genom den prospektiva granskningen av projektförslagen och genom att djurets verkliga lidande tas med. Detta bör leda till större insyn och en bättre förståelse av hur de vetenskapliga försöken påverkar djurens välbefinnande. Några av de viktigaste fördelarna med prospektiv bedömning, övervakning, bedömning och registrering av faktisk svårhetsgrad: Möjlighet att framför allt genomföra förfining och minska lidandet, även om de prospektiva diskussionerna också kommer att ge möjlighet att överväga om det är nödvändigt att använda djur (ersättning) och om studien är utformad på ett lämpligt sätt för att minimera användningen av djur (begränsning). Förbättrat djurskydd, t.ex. om lidandet upptäcks och lindras snabbare. Förbättrad insyn, eftersom statistiken bör återspegla de verkliga djurskyddskostnaderna för djuren. Förbättrad kommunikation mellan dem som är ansvariga för att använda, sköta och övervaka djuren. Bidrag till utvärderingen i efterhand när denna genomförs (artikel 39). Förbättrad kvalitet i vetenskapliga data tack vare bättre djurskydd. 3

6 Ökad kunskap om bedömning av svårhetsgrad och kliniska tecken, vilket kommer att bidra till större enhetlighet i bedömningarna, förutsatt att metoder och resultat sprids, t.ex. genom tidskrifter, diskussionsgrupper och möten. Bidrag till utbildningar för forskare, djurtekniker och försöksdjursveterinärer om resultaten används som exempel. Evidensbaserad information som kan användas i prospektiva skade-/nyttoanalyser för liknande framtida projekt. Allmänna frågor för en bedömning av svårhetsgrad Bedömningen av svårhetsgraden i ett försök bör vara en kontinuerlig process som börjar med den inledande försöksutformningen och fortsätter i djurens dagliga övervakning under det specifika försöket och vidare till bedömningen av den faktiska svårhetsgraden när försöket är avslutat, vilket ger möjlighet att identifiera möjligheter till förfining i framtida försök. BEDÖMNING AV SVÅRIGHETSGRAD EN KONTINUERLIG PROCESS Bilaga I Kategorier på hög nivå som grunden för utvecklingen av projekt- och försöks specifika betygsblad Bilaga II Referensmaterial för utvecklingen av projekt- och försöksspecifika betygsblad PROJEKTPLANERING Utveckla projekt-, artoch stamspecifik bedömning av svårhetsgrad Besluta om övervakningsverktyg, frekvens, typ av betygssättning Kom överens om åtgärder när tecken på smärta, ångest eller lidande observeras Se till att personal med alla färdigheter som krävs deltar i processen UNDER PROJEKTET Enhetlighet i observationer/ utbildad personal Effektiv daglig övervakning God kommunikation mellan alla berörda Pågående översyn av bedömningsprotokoll efter behov EFTER PROJEKTET analys och återkoppling Bilaga II Referensmaterial för bedömningen och betygssättningen Bedömning och rangordning av faktisk svårhetsgrad Statistisk information Bedömning i efterhand av projektet Återkoppling för framtida studier Reflektera över ytterligare möjligheter att tillämpa 3R Bidrag till tematiska granskningar Exempel på projekt-/försöksspecifik bedömning av svårhetsgrad, inklusive dagliga bedömningsblad, betygssättningsverktyg, val av övervakningsmetoder och slutlig bedömning. På detta sätt får man större möjlighet att se till att de tre kraven på ersättning, begränsning och förfining uppmärksammas (nedan kallade 3R) och tillämpas genomgående, att kommunikationen mellan alla inblandade förbättras och att enhetligheten ökar. 4

7 För en effektiv bedömning av svårhetsgrad krävs följande: En gruppinriktad strategi, med bidrag från personer med olika sakkunskap och prioriteringar, som forskare, djurtekniker och skötare och ansvarig veterinär. Bra planering. Lämplig fort- och vidareutbildning av all berörd personal. System för daglig bedömning av svårhetsgraden som är anpassade efter art, stam och projekt och bl.a. omfattar väl underbyggda och strukturerade observationer av djuren med lämpliga intervall (t.ex. högre frekvens under och efter försök). Väl underbyggda och effektiva protokoll för bedömning av beteende och kliniska tecken. Analys av gjorda observationer för att göra en väl underbyggd bedömning av typen och omfattningen av lidande. Medvetenhet om svårhetsgraden i varje försök och vilka åtgärder som ska vidtas om denna grad uppnås eller överskrids. En enhetlig metod för övergripande bedömningar av det faktiska lidandet (ringa svårhet, måttlig svårhet eller avsevärd svårhet). Reflektion över hur effektivt 3R har tillämpats och om det går att göra förbättringar inför kommande studier. Överväganden före studien Processen för att säkerställa att svårhetsgraden minimeras under vetenskapliga försök inleds redan vid utformningsstadiet, när man överväger om det är nödvändigt och berättigat att använda levande djur för att uppnå de vetenskapliga målen. När det är nödvändigt och berättigat att använda levande djur är det viktigt att se till att man väljer en lämplig modell och att studiens utformning är väl underbyggd. Alla aspekter av studien som kan orsaka smärta, lidande, ångest eller bestående men bör identifieras och man bör undersöka hur deras effekter kan minimeras, t.ex. genom att söka råd i litteratur, hos kolleger, djurtekniker, veterinären och djurskyddsorganet, när så är lämpligt. Den rekommenderade prospektiva klassificeringen av svårhetsgrad för försöken bör bygga på den högsta förväntade svårhetsgraden för ett djur som deltar i studien. Det bör tas fram en plan för observation av djuren som är lämplig för och anpassad efter studien. En standardiserad terminologi som är begriplig för alla som deltar i studien skapar större enhetlighet i rapportering och tolkning. Det är viktigt att se till att det finns tillräckligt med utbildad och kompetent personal för att genomföra studien och övervaka och sköta djuren. 5

8 Indikatorer på svårhetsgrad Det finns beteenden och kliniska tecken som kan användas för att bedöma försökens svårhetsgrad vid buren (eller tanken, lösdriftsutrymmet osv.). De begrepp som används för att beskriva dessa beteenden och tecken bör vara begripliga för alla som deltar i användning, övervakning och skötsel av djuren. För alla system för att bedöma svårhetsgraden är det avgörande med en god förståelse av artens (rasens) normala hälsa, beteende och välbefinnande. Målet bör vara att ge djuret bästa möjliga livskvalitet, säkerställa att allt lidande som orsakas av vetenskapliga försök upptäcks och minimeras, men samtidigt hålla fast vid de vetenskapliga målen. Alla bedömningssystem bör effektivt påvisa avvikelser från ett normalt hälsoläge och välbefinnande, så att observatören kan journalföra och förmedla en tydlig och enhetlig bedömning av varje djur. En enkel hierarkisk metod kan användas för att ta fram ett protokoll för bedömning av svårhetsgrad som är lämpligt utformat för arten, rasen, individerna och försöken. I processen för att ta fram ett bedömningsprotokoll att användas vid buren bör man identifiera eventuell negativ påverkan som kan uppstå under djurets livstid, inbegripet inhysning, djurhållning, skötsel och hantering samt negativa effekter på grund av vetenskapliga försök och deras konsekvenser. För samtliga dessa negativa effekter bör man överväga och identifiera indikatorer som kan användas för att bedöma djurens välbefinnande vid buren. Dessa indikatorer bör vara anpassade efter arten, stammen och de experimentella försök som används. De bör också vara mycket lätta att förstå, identifiera och journalföra på ett enhetligt sätt. Det är dock viktigt att se till att det också går att upptäcka och journalföra eventuella oväntade negativa effekter, t.ex. i fri text. Kategorier på hög nivå Nedan anges övergripande kategorier på hög nivå som gäller för alla arter och som bildar utgångspunkt för utformningen av en omfattande förteckning över specifika indikatorer för varje försök eller djurvårdsprogram. Syftet är att ta fram en studiespecifik förteckning över tillräckliga indikatorer för att minimera risken för att man missar tecken på lidande utan att skapa ett alltför komplicerat system som blir onödigt byråkratiskt och tidskrävande. Kategorierna på hög nivå är följande: Utseende Kroppsfunktioner Miljö Beteenden Försöksspecifika indikatorer Fria observationer (andra relevanta observationer) 6

9 Indikatorer inom var och en av dessa kategorier kan anpassas efter alla arter. De bör användas för att ta fram en förteckning över observerbara egenskaper som kan bedömas av en person med lämplig utbildning för att bedöma djurets övergripande hälsotillstånd och välbefinnande. Dessa indikatorer bör diskuteras och väljas i samråd med den eller de personer som ansvarar för tillsyn av djurskyddet och i förekommande fall med djurskyddsorganet. Därefter bör de användas för att utveckla försöksspecifika system för journalföring vid buren av daglig observation, övervakning och bedömning. I bilaga I finns ett exempel på hur dessa kategorier på hög nivå kan delas upp ytterligare och användas för att ta fram lämpliga observationskriterier med en gemensam deskriptiv terminologi. I bilaga II finns information om riktlinjer och webbaserade resurser till stöd för utvecklingen av lämpliga djurskyddsbedömningar för djur som deltar i vetenskapliga försök. Faktorer som bör vägas in i bedömningen av den faktiska svårhetsgraden Det är viktigt att notera att beroende på de särskilda omständigheterna kan flera element inverka positivt eller negativt på svårhetsgraden och man måste ta hänsyn till skillnader mellan olika arter. Bedömningen av den faktiska svårhetsgraden bör göras på individuell basis från fall till fall, med utgångspunkt i observationerna av djuren under den dagliga övervakningen. Ytterligare parametrar som krävs för studien kan också användas när sådana är lämpliga och finns tillgängliga. Icke observerbara indikatorer (som kroppstemperatur, kroppsvikt, biokemiska parametrar eller biotelemetriska data som pulsfrekvens) kan också krävas för studien och bör beaktas vid bedömningen av svårhetsgraden om de kan bidra med ytterligare relevant information. Den faktiska svårhetsgrad som ska rapporteras för det enskilda djuret bör vara den högsta nivå som djuret upplevt under försöket och inte baseras på svårhetsgraden vid försökets utgång. Utvärderingen bör inte heller betraktas som en enkel påbyggnadsprocess där t.ex. ett antal försök med ringa svårhetsgrad = måttlig svårhetsgrad. I stället bör den baseras på en övergripande bedömning av djurets upplevelser från försökets början fram till slutet. I förteckningen nedan finns exempel på den typ av element som ska beaktas och vägas in när den faktiska svårhetsgraden bedöms. Försök, teknik Operativa/icke operativa ingrepp Grad och varaktighet av begränsad rörelsefrihet Undanhållande av analgesi/anestesi när någondera eller bådadera annars skulle vara nödvändiga Ny modell eller nytt försök Miljöfaktorer (inbegripet inhysning och begränsning av foder/vatten) Stress/ångest Upprepade försök och intervaller mellan dem (ta även hänsyn till frekvens och kombination med ingrepp som ligger under tröskelvärdet ) Återanvändning eller fortsatt användning 7

10 Art, stam, utvecklingsstadium, tidigare upplevelser Detta bör väga mycket tungt det är nödvändigt att förstå biologin och beteendet hos arten och stammen (och ibland individen) för att kunna förutsäga och bedöma svårhetsgraden effektivt Art och stam Djurets ursprung, t.ex. uppfött för ändamålet, förvildat eller vilt Källa (inbegripet tidigare inhysningsförhållanden) och transport Genotyp, fenotyp, kön, ålder, immunstatus Naturligt beteende och biologi (t.ex. den relativa betydelsen av olika sinnen, som syn för primater och luktsinne för gnagare, och hur dessa kan påverkas i en laboratoriemiljö) Enskild inhysning/gruppinhysning motivering för att placera sociala djur i enskild inhysning eller separera dem från etablerade grupper på kort eller lång sikt Dygnsrytm, t.ex. effekten av att utföra vetenskapliga försök eller skötsel på nattaktiva djur under den ljusa perioden Separation från modern för alla arter, inbegripet gnagare Kognitiv förmåga, medvetenhet, minne, uppfattning av effekterna av försöken Frekvens, intensitet Det finns inte någon direkt koppling mellan frekvens och svårhetsgrad, dvs. ökad frekvens innebär inte nödvändigtvis högre svårhetsgrad. Anledningen är att effekten på svårhetsgraden av att försök eller tekniker upprepas beror på flera olika faktorer, t.ex. intensiteten i varje ingrepp, dess varaktighet, arten och individens upplevelse. När ingrepp upprepas är det möjligt att det sker en tillvänjning, vilket kan sänka svårhetsgraden, t.ex. för en icke-mänsklig primat som genomgår försök av ringa svårhetsgrad. Å andra sidan kan upprepning öka svårhetsgraden t.ex. till följd av förväntningar på ett stressande försök, eller hyperalgesi om det handlar om operativa ingrepp. Möjlighet till träning med positiv förstärkning eller belöningar efter försök. Den högsta svårhetsgraden bör noteras, inte svårhetsgraden efter återhämtning. Effektens varaktighet Varaktighet är kopplad till intensitet (och därmed med svårhetsgrad). Möjlighet att använda tidiga humana eller vetenskapliga slutpunkter. Effektivitet i förfiningar Lämplig analgesi, anestesi eller postoperativ vård. Berikning både berikning av miljön och inhysning i grupp av sociala djur. Inhysning, djurhållning och skötsel huruvida det går att förfina dessa enligt gällande bästa praxis, eller om försöket kräver begränsningar som hållning i mindre utrymmen (t.ex. metabolismburar), gallergolv eller exponering för miljöförhållanden som kan orsaka stress. Träna djuret att samarbeta, eller underlätta tillvänjning till försök. Effektivitet av bedömningsprotokoll vid buren. 8

11 Kumulativ svårhetsgrad Varje djurs upplevelser under sin livstid, där begränsningar av möjligheten att förfina inhysningen, eller behovet av att ofta fånga in, hantera och begränsa djurets rörelsefrihet kan påverka svårhetsgraden, måste beaktas under ett försök som innefattar ett antal steg/ingrepp. Tidigare försök om djuret återanvänds. Djurets upplevelser under sin livstid, inbegripet faktorer som uppfödning (t.ex. tidig avvänjning) och transport måste beaktas när återanvändning övervägs. Hur garantera enhetlighet i bedömning och fastställande av faktisk svårhetsgrad? Det behövs i allmänhet bidrag från berörda vetenskapsmän, djurtekniker, veterinärer och djurskötare när studien utformas för att se till att det finns ändamålsenliga data för att fatta ett välgrundat beslut om den faktiska svårhetsgraden när försöket är slutfört. Det slutliga beslutet om faktisk svårhetsgrad fattas på grundval av en analys av journalförda observationer av djurets beteende i buren, kliniska tecken och andra relevanta parametrar. Faktorer som bidrar till enhetlighet omfattar följande: - Bidrag från flera typer av sakkunskap, erfarenheter och prioriteringar en gruppinriktad strategi. - Utbildning i att använda det dagliga bedömningsprotokollet (inbegripet den gemensamma terminologin för att beskriva observationer). - Sakkunskap om djurhälsa, djurskydd och beteende. - Regelbunden granskning av resultat. - Kommunikation mellan alla som har ansvar för att genomföra studien och övervaka djuren (uppifrån-och-ned, nedifrån-och-upp, mellan och inom). - Tillsyn (lokalt (t.ex. djurskyddsorgan), regionalt, nationellt, på EU-nivå). Följande nyckelfrågor bör beaktas för att säkerställa enhetlighet i bedömningen av den faktiska svårhetsgraden. Utveckling av ett bedömningsblad som är särskilt anpassat för försöket Bedömningsblad som är anpassade efter art, stam och studie bör tas fram och godkännas innan projektet inleds. All tillgänglig och relevant information bör användas effektivt för att ta fram bedömningsblad som är specifika för studien, såsom tidigare erfarenheter, resultat av in vitro- eller in silico-studier, litteratursökningar, information från pilotstudier och observerade kliniska tecken hos människor eller andra djur. Information om vilka parametrar som behöver observeras och hur övervakningen ska göras bör finnas tillgänglig vid buren. Den prospektiva klassificeringen av svårhetsgraden styr delvis den grad av deltagande som krävs på operativ nivå, huruvida det krävs en gruppinriktad strategi under övervakningen och vem som bör delta i den faktiska observations- och journalföringsprocessen. De som tagit fram det specifika bedömningsprotokollet för studien bör utföra och/eller bekräfta den faktiska, slutliga svårhetsgraden. Beroende på studiens komplexitet kan det underlätta att ha separata bedömningsblad för separata komponenter, t.ex. ett standardiserat blad för 9

12 operativ/preoperativ vård som används i kombination med ett skräddarsytt studieprotokoll. I vissa fall kan de specifika bedömningsbladen för studien också behöva innehålla uppgifter som är relevanta för koloniförvaltning, t.ex. data om uppfödning och tillväxt av genetiskt modifierade djur. Enhetlighet i bedömningen av faktisk svårhetsgrad Bedömningen av den faktiska svårhetsgraden görs i slutet av försöket och betyder att man måste bedöma den övergripande svårhetsgrad som djuret faktiskt upplevt på grundval av de dagliga bedömningarna och med hänsyn till de försök som har utförts. En vanlig metod är att definiera nivåer för ringa, måttlig och avsevärd svårhetsgrad för var och en av de indikatorer som används i de dagliga bedömningarna och sedan avgöra svårhetsgraden för dessa från fall till fall. Precis som vid den dagliga övervakningen är det mycket viktigt att de faktiska bedömningskriterierna är anpassade efter försök, art och stam. En 10-procentig förlust av kroppsvikten har t.ex. mycket olika betydelse för hälsan och välbefinnandet hos en juvenil, växande råtta, en vuxen mus med en snabbväxande tumör eller en vuxen hund. Det är också mycket viktigt att ta hänsyn till den tidsperiod under vilken vissa av dessa indikatorer förekommer, särskilt när det gäller viktminskning och foder/vattenkonsumtion. Bedömningen ska göras med de dagliga journalnoteringarna, med hänsyn till det försök som djuret har utsatts för, hur länge de negativa effekterna varade och om djuret återanvänts eller ej. Detta kommer ofrånkomligen att innefatta ett visst mått av subjektivitet, men ändamålsenlig utbildning av observatören bör syfta till att minska den subjektiviteten. Fastställande av faktisk svårhetsgrad om djuret hittas dött Om ett djur hittas dött, dvs. inte har avlivats, kan detta antingen vara följden av det experimentella försöket, eller av andra orsaker 1. Den faktiska svårhetsgraden för djur som hittas döda bör rapporteras som avsevärd, om det inte går att fatta ett välgrundat beslut om att djuret inte upplevde avsevärt lidande före sin död. Om det är osannolikt att döden föregicks av avsevärt lidande bör klassificeringen av den faktiska svårhetsgraden återspegla den kända upplevelsen före döden. Faktorer som övervakningsfrekvens, användning av smärtstillande medel osv. måste beaktas. (Bestående) men kan endast upplevas av ett levande djur. Exempel som illustrerar processen för att fastställa svårhetsgrad, göra dagliga bedömningar och göra den slutliga bedömningen av faktisk svårhetsgrad bör tas fram och göras tillgängliga för det vetenskapliga samhället. 1 För den statistiska rapporteringen bör den faktiska svårhetsgraden främst avse svårhetsgraden i de experimentella försöken och inte orelaterade incidenter, som sjukdomsutbrott eller översvämning i buren. Dessa typer av incidenter avser hälsoproblem eller djurhållnings- och skötselpraxis, inte skador till följd av försöken, men de bör registreras, utredas ytterligare och följas upp för att förhindra att de upprepas. 10

13 Vem bör bidra till bedömningen av den faktiska svårhetsgraden? Observation och registrering av effekter är ofta separata processer i förhållande till bedömningen av den faktiska svårhetsgraden. Det bör fastställas tydliga ansvarsområden för att säkerställa att den dagliga övervakningen av djuren blir effektiv, med lämpligt stöd och lämplig tillsyn. Det bör finnas en kontrollprocess för att underlätta enhetlighet, t.ex. genom jämförelse av olika personers bedömningspoäng. Rollerna för att observera och övervaka djuren och göra bedömningarna av den faktiska svårhetsgraden bör vara flexibla och gå att anpassa efter graden av komplexitet och svårhet i den berörda studien även om det rättsliga ansvaret för att se till att lidande upptäcks och minimeras alltid ligger hos den person som anges i projekttillståndet. Djurskyddsorganen bör också ha en roll på anläggningsnivå för att garantera enhetlighet. De nationella kommittéerna och behöriga myndigheterna bör också bidra till att främja enhetlighet. Övervakningsverktyg, medier och andra överväganden Användningen av bedömningsblad bör övervägas när projektet planeras. Bedömningsbladen bör vara så enkla som möjligt, men så detaljerade som krävs och anpassade efter typen av studie. Redan utvecklade bedömningsblad kan användas om de är lämpliga för studien, arten och stammen. Elektronisk journalföring kan bidra till att skapa enhetlighet och enkel åtkomst till all relevant information. Vi rekommenderar att man använder standardiserat språk och standardiserad terminologi. De uppgifter som registreras bör vara så objektiva som möjligt. Fördelarna och nackdelarna med i) numerisk poängsättning och ii) binära (där indikatorer markeras som förekommer eller frånvarande ) observationssystem bör övervägas från fall till fall. Alla former av observationsjournaler bör innehålla en möjlighet att lägga till fri text utöver de förutbestämda indikatorerna, så att det går att journalföra oväntade observationer. Det är mycket viktigt att all berörd personal får effektiv utbildning, särskilt i fråga om bedömning av svårhetsgrad och djurskydd samt övervakningstekniker. En kommunikationsplan bör upprättas för att all berörd personal ska bli delaktig. Planen bör omfatta en mekanism för att snabbt informera alla berörda personer och, i förkommande fall, den behöriga myndigheten om oväntade resultat. Övervakningen bör stå i proportion till de väntade effekterna försök som kan orsaka avsevärt lidande kommer i allmänhet att kräva mer frekvent och detaljerad övervakning. 11

14 Det bör finnas tydliga kriterier för att göra interventioner, särskilt om vissa parametrar observeras eller om en förutbestämd nivå av lidande börjar närma sig. All berörd personal bör känna till dessa kriterier, veta vad de ska göra och vem de ska kontakta om de uppstår. Om processen för att bedöma svårhetsgraden genomförs effektivt kommer djuren och all personal som arbetar med deras vård och användning att dra nytta av bättre djurskydd, vetenskaplig giltighet och insyn. En bra intern och extern kommunikation om processen för att bedöma svårhetsgraden och tillämpningen av 3R ger ännu större fördelar. 12

15 Bilaga I Ordlista över kliniska observationer För att ett schema för bedömning av svårhetsgrad ska fungera väl måste man välja djurskyddsindikatorer som är tillförlitliga och lätta att känna igen, effektivt ger goda mått på djurskydd, är relevanta för den vetenskapliga studien, arten och stammen (i förekommande fall), går att använda i praktiken och inte stör djuret i onödan, och går att använda för enhetlig mätning, tolkning och analys. Därför bör man sträva efter en gemensam metod för att registrera kliniska observationer, eftersom detta kommer att bidra till att utveckla enhetliga metoder för klassificering av svårhetsgrad. Detta skulle göra det lättare att jämföra kliniska slutsatser mellan studier och ge information till dem som arbetar med att bedöma svårhetsgrad. Observationerna är ordnade efter följande sex kategorier på hög nivå: Utseende / Kroppsfunktioner / Miljö / Beteenden / Försöksspecifika indikatorer / Fria observationer Kategorier på hög Områden att betona vid observation av Specifika indikatorer att övervaka nivå djur Utseende Fysisk kondition Viktminskning/viktökning Fet Mager Poäng för fysisk kondition, i förekommande fall Päls- och hudkondition Piloerektion Ovårdad päls/bristande putsning 13

16 Flytningar Ögon Mun Övrigt Fet päls Håravfall Uttorkning huden tältar Hudskador svullnader, skorpor, sår, skador Fläckar av avföring eller urin Från ögon, nos, urogenitalt, porfyrifärgning hos vissa arter, t.ex. råtta Insjunkna eller matta Stängda/halvstängda Skada på ögat (t.ex. sår på hornhinnan) Salivutsöndring Kroppsfunktioner Andning Ökad andningsfrekvens (takypné) Ansträngd andning (hyperpné) Mycket ansträngd andning (dyspné) Väsande eller andra ljud vid andning Mat-/vattenintag Kroppstemperatur Sinnen Miljö Miljö i djurutrymmet, inbegripet eventuellt strömaterial, bomaterial, berikningsföremål Bettfel/förvuxna tänder Smärtuttryck som t.ex. kisande ögon och putande kinder och nos (nose bulge) hos möss Sammandragningar i buken Svullen kroppsdel, t.ex. uppsvullen buk Ökat/minskat Höjd/sänkt, uppmätt kroppstemperatur om möjligt (t.ex. genom mikrochip eller telemetri, kontakttermometer eller beröringsfri termometer), färg på extremiteter hos gnagare Försämrad syn, hörsel eller balans Förekomst av och konsistens i fekalier Vått strö-/bäddmaterial, t.ex. pga. polyuri Förekomst av kräkningar eller blod Huruvida djuret använder berikningsföremål som bomaterial, bitpinnar Beteenden Socialt samspel Förändring jämfört med normalt temperament ängsligt/aggressivt samspel med andra djur, oro (t.ex. tydliga flyktreaktioner, djuret gömmer sig) 14

17 Försöksspecifika indikatorer Fria observationer Oönskade beteenden Kroppshållning och rörlighet Övrigt Dessa ska identifieras utifrån det enskilda projektet, dess eventuella negativa effekter och förväntade indikatorer på dessa. Isolerat eller tillbakadraget från andra djur i en social grupp Repetitivt/stereotypt beteende Överdriven putsning (gnagare), trikotollomani Ökad aggression mot människor eller andra djur Onormal kroppshållning Onormal gång, hälta, brist på rörlighet/letargi/ovilja att röra sig vid stimulans Okoordinerade rörelser Hopkrupen, snett buret huvud Skakningar Kramper/konvulsioner/spasmer Vokalisering, spontan eller framkallad. (Obs! Vissa arter, t.ex. gnagare, vokaliserar ofta i ultraljudsintervallet, varför hörbara vokaliseringar är särskilt oroväckande. Även kaniners vokaliseringar är i allmänhet ohörbara för människors, om inte djuret lider.) I en EAE-modell skulle detta t.ex. kunna innefatta nedsatt svanstonus, svaghet i bakben, svaghet i framben, förlamning, förlorad funktion i urinblåsan. Ett schema för bedömning av svårhetsgrad bör alltid innehålla en möjlighet att notera eventuella observationer av oväntade negativa effekter för djurskyddet. 15

18 Bilaga II Bakgrundslitteratur, riktlinjer och webbaserade resurser för att bedöma välbefinnandet hos djur som deltar i vetenskapliga försök American College of Laboratory Animal Medicine (ACLAM) (2006) Guidelines for the Assessment and Management of Pain in Rodents and Rabbits, finns att ladda ned från Assessing the Health and Welfare of Laboratory Animals (AHWLA) training resource. Se Canadian Council on Animal Care (CCAC) Welfare assessment. Gå till klicka på mikrowebbplatsen för Three Rs och sök efter welfare assessment (finns på engelska och franska). Categorising the severity of scientific procedures on animals - Summary and reports from three round-table discussions red. Jane A. Smith och Maggy Jennings för Boyd Group och RSPCA, juli Offentliggjord av RSPCA Research Animals Department FELASA Working Group on the Reporting of Clinical Signs in Laboratory Animals (2012) (i tryck) Institute for Laboratory Animal Research (ILAR) (2008) Recognition and Alleviation of Distress in Laboratory Animals. Washington, DC: National Academies Press Institute for Laboratory Animal Research (ILAR) (2009) Recognition and Alleviation of Pain in Laboratory Animals. Washington, DC: National Academies Press. Se Johansen R, Needham JR, Colquhoun DJ, m.fl. (2006) Guidelines for health and welfare monitoring of fish used in research. Laboratory Animals 40: Joint Working Group on Refinement (2011) A guide to defining and implementing protocols for the welfare assessment of laboratory animals. Laboratory Animals 45: 1 13 Leach MC m.fl. (2008) Identification of appropriate measures for the assessment of laboratory mouse welfare. Animal Welfare 17: National Centre for the Three Rs (NC3Rs) Welfare assessment. Se National Health and Medical Research Council (2008) Guidelines to Promote the Wellbeing of Animals Used for Scientific Purposes: The Assessment and Alleviation of Pain and Distress in Research Animals. Canberra: Australian Government. Gå till och sök efter pain and distress Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) (2000). Guidance Document on the Recognition, Assessment, and Use of Clinical signs as humane endpoints 16

19 for experimental animals used in safety evaluation. OECD Environmental Health and Safety Publications Series on Testing and Assessment No. 19. Paris: OECD Wells DJ, Playle LC, Enser WEJ, m.fl. Assessing the welfare of genetically altered mice. Den fullständiga versionen finns på Sammanfattning i Laboratory Animals 40: Workman P m.fl. (2010) Guidelines for the welfare and use of animals in cancer research. British Journal of Cancer 102: , finns att ladda ned från Förslag på tidskrifter för ytterligare fördjupning Applied Animal Behaviour Science Animal Technology and Welfare Animal Welfare Aktuella frågor i Laboratory Animal Science och Journal of the American Association for Laboratory Animal Science Lab Animal och Lab Animal Europe Laboratory Animals 1.3 Förslag till nyckelord för litteratursökningar Följande nyckelord är användbara när du söker efter information om bedömningar av svårhetsgrad: påverka djurskydd djurs lidande bedömning skade- /nyttobedömning humana slutpunkter behov objektiv bedömning positiva indikatorer positivt välbefinnande kvalitativ beteendebedömning livskvalitet obehag smärta förfining ångest bedömning av smärta bedömningsblad skadebedömning mått på smärta bedömningssystem svårhetsgrad sjukdomsbeteende stress lidande bedömning av välbefinnande indikator på välbefinnande resultat för välbefinnande 17

20 Referenser som gäller klassificering av faktisk svårhetsgrad CCAC (1998) Guidelines on: Choosing an Appropriate Endpoint in Experiments Using Animals for Research, Teaching and Testing. Canadian Council on Animal Care, finns på (på engelska) och (på franska) FELASA Working Group on Pain and Distress (1994) Pain and distress in laboratory rodents and lagomorphs. Laboratory Animals 28: Jones HRP, Oates J och Trussell BA (1999) An applied approach to the assessment of severity. I Hendriksen CFM. & Morton DB (red.), Humane Endpoints in Animal Experiments for Biomedical Research. Proceedings of the International Conference, november 1998, Zeist, Nederländerna. Royal Society for Medicine Press Ltd., London s LASA /APC (2008) Final Report of a LASA/APC Working Group to Examine the Feasibility of Reporting Data on the Severity of Scientific Procedures on Animals. Finns på Morton, DB och Hau J (2011) kapitel 18: Welfare assessment and humane endpoints. I Handbook of Laboratory Animal Science, 3 rd Edition, Volume 1 Essential Principles and Practices. Hau J och Schapiro, SJ (red.), CRC Press LLC, USA, s Prescott MJ, Morton DB, Anderson D, Buckwell A, Heath S, Hubrecht R, Jennings M, Robb D, Ruane B, Swallow J och Thompson P (2004) Refining dog husbandry and care, Eighth report of the BVAAWF/FRAME/RSPCA/UFAW Joint Working Group on Refinement. Laboratory Animals 38 Suppl 1: S1:1 S1:94 Wolfensohn S och Lloyd M (2003) Handbook of Laboratory Animal Management and Welfare, 3 rd Edition. Blackwell Publishing Ltd, Oxford (fjärde utgåvan håller på att utarbetas) (Alla webbadresser granskade senast den 24 maj 2012.) 18

21 19

22 Exempel för att illustrera processen med klassificering av svårhetsgrad, daglig bedömning och bedömning av faktisk svårhetsgrad Bryssel den 11 januari 2013 I Arbetsdokument om en ram för bedömning av svårhetsgrad 2 som utarbetats av Europeiska kommissionens arbetsgrupp med sakkunniga och som fick stöd av de nationella behöriga myndigheterna för tillämpningen av direktiv 2010/63/EU om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål vid deras möte i juli 2012, rekommenderas att det ska tas fram exempel för att illustrera processen för att fastställa svårhetsgrad, göra dagliga bedömningar och göra den slutliga bedömningen av faktisk svårhetsgrad och att dessa bör göras tillgängliga för det vetenskapliga samhället. Därefter tog arbetsgruppen av sakkunniga fram en rad exempel för att visa hur den process som beskrivs i arbetsdokumentet kan tillämpas på olika försök. De är avsedda att hjälpa behöriga myndigheter, användare, djurtekniker, veterinärer och all annan berörd personal att se till att det går att förutse, upptäcka, i möjligaste mån lindra och göra enhetliga bedömningar av smärta, lidande och ångest under försöken. Detta dokument fick stöd av de nationella behöriga myndigheterna för tillämpningen av direktiv 2010/63/EU vid deras möte den januari Det är mycket viktigt att ta hänsyn till ett antal viktiga faktorer när dessa exempel används: Det förutsätts att god praxis tillämpas genomgående när det gäller inhysning, djurhållning och skötsel, förfiningsförfaranden, utbildning, bedömningskompetens, inhämtning och tillämpning av aktuell information om ersättning, begränsning och förfining, samt utformning av försök. De bedömningsblad som används med exemplen är avsedda att komplettera inte ersätta omdömet hos utbildad, kompetent och empatisk personal. Syftet är att möjliggöra en mer systematisk och objektiv observation, journalföring och bedömning av lidande, men inte åsidosätta det yrkesmässiga omdömet

23 Varje exempel gäller en hypotetisk, men realistisk situation. Det vore inte lämpligt att ta med alla detaljer som skulle förekomma i verkligheten, men exemplen är tillräckligt detaljerade för att förklara hur processen gått till. Som anges i arbetsdokumentet är det mycket viktigt att tänka igenom och anpassa bedömningen av svårhetsgrad efter arten, stammen och försöket så som det utförs i den enskilda användaranläggningen. Därför avråder expertgruppen starkt från att använda tabellerna och betygsbladen från exemplen som de är, t.o.m. för samma försök. Alla protokoll för bedömning av svårhetsgrad bör ses över regelbundet och revideras efter behov. Exemplen kommer också att revideras i takt med att kunskaperna om indikatorer på smärta, lidande och ångest ökar och metoderna för att bedöma och klassificera svårhetsgrader förändras. Alla exempel är datummärkta. Sök efter uppdateringar på Europeiska kommissionens webbplats Vi tar gärna emot återkoppling om nyttan med exemplen och förslag till ytterligare försök som bör tas med. Var vänlig skicka era synpunkter till env-laboratory-animals@ec.europa.eu. 21

24 Innehållsförteckning: Modell 1 Onkologiska studier Modell 1 a Upprätthållande av humana tumörcellslinjer i nakenmöss med nedsatt immunförsvar Modell 1 b- Nya farmaceutiska medels effektivitet mot tumörtillväxt Modell 2 Experimentell autoimmun encefalomyelit (EAE) hos möss Modell 3 Artrit Modell 4 Stroke Modell 5 Produktion av polyklonala antikroppar hos kanin Modell 6 Produktion och upprätthållande av genetiskt modifierade (GM) djur Modell GenA tm1a(funding)lab Modell Tg(GenB) Labcode Modell GenC tm1a(funding)lab

25 Illustrativa exempel på processen med bedömning av svårhetsgrad Modell 1 Onkologiska studier (1 a och 1 b) Senast uppdaterad: 05/02/ Djurmodeller i onkologiska studier (1 a och 1 b) Allmän bakgrund: Utvärdering av nya cancermedel in vivo Cancer är en av de vanligaste dödsorsakerna i den utvecklade världen och den mänskliga befolkningens åldrande kommer obönhörligen att leda till en ökad sjukdomsbörda. År 2010 var sannolikheten för cancerrelaterade dödsfall i EU före 70 års ålder ungefär en på sju. Därför behöver det utvecklas nya och effektivare läkemedel för behandling av cancer. Bland fördelarna finns minskad cancermortalitet och bättre livskvalitet för dem som drabbas av cancer i framtiden. I dag används djurmodeller i utvecklingen av nya läkemedel för behandling av cancer tillsammans med datormodellering och in vitro-metoder såsom cellkulturtester. När föreningars selektivitet och aktivitet har bekräftats in vitro är det endast de föreningar som uppvisar gynnsamma egenskaper som testas på djur. Toleransstudier utförs med små djurgrupper för att fastställa maximal tolererad dos (MTD) och lämpliga doseringsföreskrifter innan större effektivitetsstudier genomförs. Svårhetsgraden i effekterna på djuren beror på modell och syfte med studien. Upprätthållande av tumörcellslinjer bör t.ex. inte få någon avsevärd inverkan på djurskyddet, förutsatt att god praxis tillämpas genomgående, bl.a. genom lämplig övervakning av djuren och användning av tidiga, humana slutpunkter. Däremot är det sannolikt att studier för att bedöma ny behandling i metastatiska modeller väcker mer betydande farhågor angående djurskyddet, eftersom flera tumörer utvecklas och användningen av cytotoxiska läkemedel sannolikt ger negativa effekter. Det har getts ut flera riktlinjer för djurskydd och användning av djur i cancerforskning, t.ex. i British Journal of Cancer (Workman m.fl. 2010). Där finns en detaljerad översikt över de olika djurtumörmodeller som finns tillgängliga, hur de påverkar djuren och hur man kan minimera lidandet. Här ger vi två exempel för att illustrera onkologiska djurmodeller av olika svårhetsgrad. 23

26 Referenser Workman m.fl. (2010) Guidelines for the welfare and use of animals in cancer research. British Journal of Cancer (2010) 102(11), , finns att ladda ned gratis från 1 a Upprätthållande av humana tumörcellslinjer i nakenmöss med nedsatt immunförsvar Vissa humana tumörcellslinjer kan inte replikeras på ett tillförlitligt sätt i odlingar och därför kan man ibland behöva karakterisera och upprätthålla humana tumörcellslinjer i en xenogen in vivo-modell. Studie 30 BALB/C-nakenmushanar får en subkutan injektion i flanken med 10³ HCT 116 cellsuspension i 0,1 ml saltlösning. Djuren hålls i grupp i individuellt ventilerade burar (IVC-burar) med strö- och bomaterial. Djurskyddet kommer att bedömas varje dag och djuren kommer att vägas var fjärde dag. Individerna kommer att palperas för tumörer varannan dag och detekterbara tumörer kommer att mätas med skjutmått varannan dag. Djuren kommer att avlivas på dag 15 för skörd av tumörer. Inledande prospektiv bedömning och övervägande av specifika förfiningar och humana slutpunkter Vad kommer djuren att utsättas för i denna studie? Upprätthållande av möss med nedsatt immunförsvar Vad kommer djuren att uppleva? Hur stort lidande kan detta orsaka? Vad skulle kunna förvärra lidandet? Hur ska lidandet minskas till ett minimum? Negativa effekter Metod och ingrepp Slutpunkter Djuren är mottagliga för infektioner Inhysning i IVC-burar och djurhållningspraxis som är utformad för att minimera smittorisken Djuren är inhysta i grupper och får en berikad miljö för att minska stress Djurhållningen och skötseln ska ses över om några tecken på ångest, Djur som uppvisar tecken på ohälsa ska avlivas 24

27 Subkutan injektion av tumörceller Analys Övergående obehag till följd av injektionen Tumörtillväxt Kan orsaka obehag eller påverka normalt beteende eller rörelsemönster Tumören kan bli infekterad eller ge upphov till sår (men bör inte metastasera) aggression eller onormalt beteende observeras Injektionen görs endast en gång En lämplig volym ska injiceras (högst 0,2 ml) Djuren kommer att övervakas noga under perioden direkt efter injektionen Tumörens tillväxt ska mätas varannan dag Övervakningsschemat ska innefatta noggrann observation av hållning, gång och tumörstorlek samt kondition Djur kommer att avlivas på ett humant sätt om de uppvisar mer än ringa ångest eller obehag, utan snabb återhämtning, efter injektionen (mycket sällsynt) Djuren ska avlivas om tumören ger upphov till sår eller inverkar på normalt beteende, normal hållning eller normalt rörelsemönster, eller överskrider 1,2 cm i diameter (Workman m.fl. 2010, s. 32) Djuren förväntas enbart uppleva RINGA obehag och kommer att avlivas om det uppstår några hälso- eller djurskyddproblem över den nivån. En prospektiv klassificering med svårhetsgraden RINGA SVÅRHET är därför lämplig. Ett exempel på ett ifyllt observationsblad finns i slutet av denna modell. Kliniska observationer Ett grundläggande observationsblad upprättades med inriktning på tumörstorlek, kroppsvikt, hållning och rörelsemönster, eftersom man inte förväntade sig särskilt många andra kliniska tecken. Det lämnades utrymme för noteringar om oväntade kliniska tecken i form av fri text. En notering om UA (utan anmärkning) bekräftar att djuren har kontrollerats och att inga avvikelser har noterats. Nedan följer ett exempel. Resultat Ingen signifikant viktminskning noterades hos något av djuren. I fem av djuren noterades ingen tumörutveckling. 25

28 I 25 av djuren utvecklades tumörer på flanken. Dessa tumörer störde inte det normala beteendet och mätte högst 1 cm dag 14, då djuren avlivades i enlighet med studieprotokollet för skörd av tumörerna. Ett visst aggressivt beteende och slagsmål förekom i en bur. Ett djur hade bitsår på svansen och ryggen och avskildes till en egen bur. Såren desinficerades lokalt varje dag tills de hade läkt och djuret behölls till slutet av försöket. Bedömning av faktisk svårhetsgrad Tjugonio djur fullföljde studien utan mer än ringa lidande i samband med injektionen och tumörtillväxten. Den faktiska svårhetsgraden för dessa djur ansågs vara RINGA. Ett djur hade bitsår som hanterades effektivt. Detta djur upplevde ett visst ytterligare lidande till följd av aggression, men detta hade inget samband med försöket. Dessa incidenter hanterades effektivt och lidandet minimerades. Detta djur upplevde visserligen ett måttligt lidande, men eftersom incidenten inte hade något samband med försöket, ansågs att den faktiska svårhetsgrad som hade samband med försöket och som skulle rapporteras var RINGA. Exempel på observationsblad (ifyllt för ett hypotetiskt fall) Bur 1 Mus nr 1 5 Datum Försök Tumörstorlek (cm) 28/02 Subkutan injektion Tumörtillväxt hos nakenmöss Försöks- och observationsblad Vikt (g) /03 Utan anmärkning (UA) 02/03 Palpering UA 03/03 UA 04/03 Palpering Kliniska observationer kontrollera hållning och rörelsemönster noggrant Inga tecken på djurskyddsproblem efter injektioner UA 26

29 /03 UA 06/03 Palpering UA 07/03 Visst aggressivt beteende, inga synliga sår 08/03 Tumörmätni ng 1 0,1 2 0,1 3 0,1 4 ingen tumör 5 0, Mus 1 hade bitsår på svans och rygg lokal behandling, flyttad till ensambur. Bolåda sattes in för djuret i ensamburen, men togs bort från buren med de återstående fyra mössen, ifall det var den som utlöste aggressionen. 09/03 Sår desinficerade för mus 1, läker bra. Inga tecken på aggressioner mellan kvarvarande djur. 10/03 Tumörmätni ng Sår desinficerade för mus ,2 2 0,1 3 0,1 4 ingen tumör 5 0,2 11/03 Sår desinficerade för mus 1. 12/03 Tumörmätni Sår läkta på mus 1, desinficering avslutad. ng 1 0,4 2 0,3 3 0,3 4 ingen tumör 5 0, /03 UA 14/03 Eutanasi och skörd av tumör. 27

30 1 b Nya farmaceutiska medels effektivitet mot tumörtillväxt Studien är avsedd att bedöma effektiviteten hos nya medel när det gäller att minska eller hejda tillväxten hos tumörceller. Tumören måste vara väletablerad innan behandlingen kan inledas (vanligtvis brukar 0,5 cm i diameter räcka). Pga. studiens varaktighet kan vissa tumörer utvecklas till en storlek av högst 1,2 cm i diameter, vanligtvis i kontrollgruppen. Cytotoxiska läkemedel kommer sannolikt att orsaka vissa negativa effekter på djurvälfärden. 30 BALB/C-nakenmushanar kommer att injiceras med långsamväxande tumörceller (0,1 ml). Djurens välbefinnande ska bedömas dagligen och djuren ska vägas en gång i veckan under tre på varandra följande veckor. Tumörtillväxten ska mätas med skjutmått på dag 7 och dag 14. Dag 20 ska tumörerna mätas på nytt, djuren ska randomiseras och behandlingen ska inledas i form av intraperitoneala injektioner två gånger dagligen i sju dagar. Inledande prospektiv bedömning och övervägande av specifika förfiningar och humana slutpunkter Vad kommer djuren att utsättas för i denna studie? Upprätthållande av möss med nedsatt immunförsvar Vad kommer djuren att uppleva? Hur stort lidande kan detta orsaka? Vad skulle kunna förvärra lidandet? Hur ska lidandet minskas till ett minimum? Negativa effekter Metod och ingrepp Slutpunkter Djuren är mottagliga för infektioner Inhysning i IVC-burar och djurhållningspraxis som är utformad för att minimera smittorisken Djuren är inhysta i grupper och får en berikad miljö för att minska stress Djurhållningen och skötseln ska ses över om några tecken på ångest, aggression eller onormalt beteende observeras Djur som uppvisar tecken på tillstötande sjukdom ska avlivas Subkutan injektion av tumörceller Övergående obehag till följd av injektionen Injektionen görs endast en gång En lämplig volym ska injiceras Djur kommer att avlivas på ett humant sätt om de uppvisar mer än 28