Internationell forskning om konsekvenserna av våld: Samtal med barn som upplevt våld i familjen. Svensk forskning:

Transkript

1 Samtal med barn som upplevt våld i familjen Åsa Källström Cater Socionom, fil.dr och docent Internationell forskning om konsekvenserna av våld: Psykiska problem (depression, ångest, posttraumatisk stress, dissociation, svag impulskontroll) Fysiska problem (försenad motorisk utveckling, sängvätning, mardrömmar) Skolsvårigheter (lägre prestationsförmåga, försämrad koncentration) Sociala svårigheter (anknytningsproblem, försämrad social kompetens, brist på empati gentemot andra barn) Beteendeproblem (utagerande, eget våld, kriminalitet) (Holt, Buckley & Whelan 2008, Guille 2004, Edleson 1999, Higgins & McCabe 2000, Silva m fl 2000, Levendosky m fl 2003, Stith m fl 2000, Wolfe m fl 2003) Svensk forskning: Vid sidan om strukturella bakgrundsfaktorer som ökar risken för kroppslig bestraffning är den i särklass största riskfaktorn våld mellan de vuxna. (Janson, Långberg & Svensson 2007) Våld mellan de vuxna i familjen ger en riskökning på tio gånger för våld mot barnet jämfört med familjer där något våld mellan de vuxna inte förekommer. (Janson, Jernbro & Långberg 2011) Av de barn som rapporterade våld mellan föräldrarna hade 58% själva blivit slagna. (Annerbäck m fl 2010) Den vanligaste kombinationen var barnmisshandel och föräldravåld (jfr mobbning och påtvingat sex). (Annerbäck m fl 2012) Hur många barn bevittnar föräldrars våld under uppväxten? män kvinnor kumulerat Skadat med vapen 0,6% 1,3% 1,0% Skadat husdjur 1,3% 1,5% 1,8% Hotat med vapen 0,9% 2,7% 2,8% Hindrat från att äta/sova 1,7% 2,8% 3,9% Hindrat från att göra något 2,7% 3,9% 5,2% Skadat kroppen 2,9% 4,8% 6,6% Förstört något med flit 6,7% 8,8% 11,1% Bråkat om dig 7,4% 15,1% 16,4% Sårade känslor 4,7% 19,9% 22,6% Osams 20,0% 23,9% 28,1% M=13.69 (Cater, Miller, Howell & Graham-Bermann in press) SD= 4.31 Vem utövar våldet? Pappa 85% Mamma 74% Foster- eller styvpappa eller mammas partner 12% Foster- eller styvmamma eller pappas partner 6% Pappa mamma 22% Mamma pappa 5% Båda varandra 71% Andra föräldrafigurer 2% Förövare ohälsa Föräldrar varandra = mer långvarigt Pappa mamma-våld = mer allvarligt för nästan alla typer och ökad risk för vuxen PTS och ångest särskilt för kvinnor (Miller, Cater, Howell & Graham-Bermann 2014) (Miller, Cater, Howell & Graham-Bermann 2013) 1

2 Stöd till barn i Sverige 2010 hade minst 147 av landets kommuner erbjöd stöd till barn som bevittnat våld. Allt vanligare att verksamheter erbjuder både individuella insatser och grupper för barn (minst 46, jämfört med 26 stycken år 2006) Vanligast: individuella samtal utifrån Trappan-modellen Trappan-metoden Utvecklad av Ami Arnell och Inger Ekbom på Rädda Barnen Handbok 1999/2010: och han sparkade mamma Utbildningar vid Ersta Sköndal högskola (Eriksson, 2010) (C t & Ekb 2014) Trappan-metoden En metod för att erbjuda barn som bevittnat/upplevt våld ett krisstöd eller en första hjälpen -insats efter det att våldet i familjen avslöjats. Metoden består av 3-8 individuella samtal med barnet. Målet är att barnet gradvis ska kunna berätta eller gestalta det de upplevt. Innan samtalen med barnet startar har man ett samtal med den förälder som utsatts för våldet. Under detta samtal formuleras även skälen till att mamman eller båda föräldrarna vill att barnet ska träffa behandlaren. (Cater & Ekbom 2014) Utvärderingen av Trappan-metoden - Många barn visade tecken på posttraumatisk stress - Generellt höga psykosociala problemnivåer jämfört med andra barn - Social kompetens skyddade inte alltid från kamratproblem - Äldre barn hade låg KASAM, men fick bättre efter samtalen - Svårast att återhämta sig för de som mådde sämst och/eller upplevt mer våld - Generellt verkar problemen för många barn ha lindrats under tiden de fick Trappan-samtal, men problemen ökade för ett fåtal. (Cater 2009, Cater & Ekbom 2014) Det har blivit lättare för mig att säga ifrån. Jag har aldrig velat hamna i trubbel, och nu kan jag säga ifrån i skolan och hemma och till min pappa. Sättet som jag växte upp så blev jag tvingad att göra saker som jag inte ville, så då blev det svårt att inte göra saker som även kompisar ville. Jag har enklare att vara mer social, var mest tyst förut och jag har enklare att ta kontakt med människor och att prata med mina kompisar om det som hänt förut så att de inte undrar så mycket som förut. 11 2

3 Det har ju hjälpt mig mycket att komma hit [på Trappan-samtal], mest med självkänsla och så att jag får prata ut om mina problem, så det har ju hjälp jättemycket, för nu tänker jag inte lika mycket på dem. Förut tänkte jag på det jämt. Jag var ju väldigt inblandad. Jag hamnade ju alltid i mitten av det som hände [ ] När vi talade om mig så hjälpte det mig att tänka att allt inte var mitt fel. Jag tog allt för givet att det var mitt fel och nu gör jag inte det Det har varit bra för att jag har fått kunna prata ut om känslor som jag inte har kunnat säga till någon annan inte någon alls. Jag får säga det till personal och då säger inte hon till någon för jag vill inte att hon ska säga vad jag sa. 15 Jag ville inte säga jag tyckte det var tråkigt. Jag tycker inte om att prata så mycket. Att dra upp allt som har hänt när man har börjat läka lite det har varit jättejobbigt. 16 En nationell utvärdering Förändring i barnens totala problem före och efter insats (enligt mammornas SDQ-bedömningar) 2 CAP-grupp-verksamheter (av 142) 2 Utväg-grupp-verksamheter (av 142) 1 BUP Grinden-grupp-verksamheter (av 142) 3 Trappan-verksamheter (43 barn) Treatment As Usual : 3 BUP (44 barn) 2 skyddade boenden (av 31 barn) 2 IFO (av 31 barn) Obehandlad jämförelse: 1 familjerätt (55 barn) 315 barn mellan 3 och 13 år, varav år (Broberg, Almqvist, Axberg, Grip, Almqvist, Sharifi, Cater, Forssell, Eriksson & Iversen 2011) 3

4 Slutsatser från nationella utvärderingen Barn som fått stödjande insatser direkt riktade till barn fick minskad problembelastning. Barn som inte fått direkt stöd hade samma höga problembelastning och fick en större funktionsinskränkning. Men effekten var liten och många barn hade symptom även vid ettårsuppföljningen. Vid uppföljning fortfarande klart högre psykisk ohälsa än barn i allmänhet. Barn vars mammor varit utsatta för våld under det senaste halvåret hade en sämre utveckling. Yngre barns hälsa utvecklades bättre än äldre barns. Barn med hög grad av ohälsa vid förmätningen förbättrades i större grad än barn med mindre problem. Ju fler besök desto lägre SDQ-problem hade barnen vid ettårsuppföljningen. En ny metod för jämförelse: Kids Club - utvecklad av Sandra Graham-Bermann vid University of Michigan - riktades ursprungligen till barn och mammor på kvinnojour - generellt stöd - barnen behöver inte ha kliniska symtomnivåer - grund i social inlärningsteori (observationsinlärning) och traumateori - en strukturerad 10-veckors gruppintervention - en timme per träff i grupper om 4-8 barn - för barn mellan 6 och 12 år - varje träff har ett tema som beskrivs i manualerna för barngrupperna Kids Club s mål - Lära barn att det inte är barns fel när vuxna slåss - Stärka barnets känslomässiga reglering och sociala beteende Kids Club-mammor: Att känna att jag inte var ensam om det här problemet, att få känna igen sig i andras berättelser. [Det mest värde fulla} det var nog att känna att man inte var ensam, faktiskt, att det fanns flera. - En mindre accepterande hållning till våld som konfliktlösningsmetod (Cater & Grip 2014) Kids Club-gruppledare: Sen är ju den här metoden, tycker jag är bra i det här materialet [ ] att man inte måste prata så: Jag blir rädd, därför det gör så mycket, det är så mycket svårare och förra gången jobbade vi ju med de här, vi gjorde figurer då, som man fick hålla i och bara det är figuren fick prata om vad den var rädd för istället för jag, så får man, det blir ett redskap till att prata om det som är [ ] att man hjälper barn att få, att man kan få prata om det utan att gå in för långt Utan att det handlar om mig... Och ändå så handlar det ju om mig, men att man kan få ta det i sin egen takt. Vad som är bra med metoden är ju just också att det inte bara bygger på att barnet ska ha, kunna verbalisera sina upplevelser, utan det bygger på att barnen ska ha möjlighet att uttrycka dom på andra sätt, det tänker jag också är jättebra med metoden. [ ] Det vi gör, det är ju inte ett vanligt pyssel, utan det man gör har ju också ett syfte, för att prata om det temat på ett annat sätt. Kids Club-gruppledare: Ordet pass är också fantastiskt bra, för det gör att det finns en frihet, och när man använder ordet pass, och vi också ibland för att visa att det är helt okej, så vågar man också prata när man vill prata, och det är ju en del av metoden. Man måste känna sig trygg och kunna dela med sig av det man vill, av det svåra man varit med om. Det tänker jag blir lite av en konsekvens av metoden. Det tycker jag när man läser manualen, att man alltid har rätt att säga pass till exempel. Att man får respektera människors integritet och så. Det tänker jag är en viktig del. Att man ger möjlighet att berätta om svåra saker, man både bjuder in och respekterar ett nej. 4

5 Förändringar före-efter Kids Club: Förändringar utifrån mammornas skattningar: - barnen hade en lägre psykisk ohälsa efter insatsen - mammornas positiva föräldrabeteenden hade ökat Inga förändringar avseende: - barnens sociala kompetens - barnens traumasymtom - mammornas psykiska mående - mammornas traumasymtom Kids Clubs specifika mål, med mammagruppen: att stödja föräldraskap + för barngruppen: sekundärpreventiv ambitionsnivå. Dock mål: att barnen ska lära sig mer om konfliktlösning social kompetens? Trappan-metoden i framtiden Hur tar metoden upp barns egen utsatthet? Hur funkar metoden i praktiken för barn som upplevt mer ömsesidigt våld mellan föräldrarna? Hur funkar metoden för upplevelser av verbala konflikter? Hur funkar metoden för barn i olika åldrar? Hur hanteras barns egna aggressioner inom metoden? Hur hantera att vissa barn inte vill tala om våldet? Hur fånga upp barnen med PTS? Trappan-metoden i framtiden Vad är egentligen rimliga mått för att utvärdera Trappanmetoden? + Mammornas behov av stöd i föräldraskapet? Mammornas behov av traumabearbetning? Mammornas behov av att tala med andra mammor? Framtiden - praktik Hur tänka om metoder visavi barns ålder och mognad? Hur rigid ska man förhålla sig till handböcker och manualer? Styrkor och begränsningar med gruppbaserade och individuella samtalsmetoder? Hur ofta och på vilka sätt ska metoder utvärderas? Hur ofta ska handböcker och manualer förändras? Och av vem/vilka? Hur starkt stöd ska krävas för att fortsätta sprida metoder? (Hur svagt ska krävas för att förändra dem?) Nya regeringsuppdrag om våld i nära relationer, Socialstyrelsens delprojekt: Uppdrag att utveckla bedömningsinstrument och stödinsatser för personer utsatta för våld av närstående (S2012/4385/FST): Utvärdering av bedömningsinstrumentet Freda Utveckling och prövning av bedömningsmetoder för barn som bevittnat våld av eller mot närstående eller som själva utsatts för våld Utveckling och prövning av stödinsatser/behandlingar för barn som bevittnat våld av eller mot närstående eller som själva utsatts för våld 5