FÖRORD. Gunno Gunnmo Länspolismästare. Utgiven november 2001 av Polismyndigheten i Stockholms län, Forsknings- och Utvecklingsenheten.

Transkript

1 FÖRORD En polisiär målsättning är att alla ska kunna känna sig trygga i vardagen. Boendemiljön och närmiljön är viktiga delar av människors vardag. Genom att utforma och förvalta boende- och närmiljön på ett genomtänkt sätt kan man påverka brottsligheten och därmed tryggheten. Tillsammans med Arkitekturhögskolorna vid KTH i Stockholm och Chalmers i Göteborg, HSB Bostad AB samt en referensgrupp har Polismyndigheten i Stockholms län tagit initiativet till BO TRYGGT 01. Vår förhoppning är att starta en process för att förbättra och förändra den fysiska miljöns utformning så att vardagsbrottsligheten minskar. Som ett led i detta arbete har vi tillsammans tagit fram detta dokument med råd och lösningar. Dessa är i första hand tänkta att användas vid planering och byggande av nya bostäder. Dokumentet kan även i många fall användas för brottsförebyggande arbete i befintliga bostadsområden. Arbetet med BO TRYGGT 01 är ett pionjärarbete. Dokumentet gör inte anspråk på att besitta alla sanningar utan kommer att behöva utvecklas och omprövas. Dock är det viktigt att så snart som möjligt påbörja arbetet i praktiken och att ta tillvara erfarenheterna. Kostnaden är ofta försumbar om man bygger rätt från början och i längden blir det billigare för alla parter. Genom att förändra och förbättra bidrar vi till att människor känner sig trygga i sina bostadsområden. Till nytta för såväl den enskilde individen som för samhället i stort. Gunno Gunnmo Länspolismästare Utgiven november 2001 av Polismyndigheten i Stockholms län, Forsknings- och Utvecklingsenheten. Uppdatering av BO TRYGGT 01 kommer att ske på Frågor och synpunkter kan skickas till: Polisinspektör Anders Rydberg, Forsknings- och Utvecklingsenheten, STOCKHOLM eller e-post ufu@stockholm.police.se Diarienummer AA

2 INNEHÅLL Förord Innehåll Sammanfattning 1 1 Principer 5 Flik Bakgrund Brottslighet och byggd miljö Brottslighet och otrygghet Brottstyper Förebyggande av brott och otrygghet 9 2 Arbetssätt 11 Flik Nivåer och situationer Gestaltning och genomförande Parter och organisation Analys och kunskapsåterföring 14 3 Översiktlig planering och analys 16 Flik Teoretiska utgångspunkter Planstruktur och rörelse Överblickbarhet och belysning Tillhörighet och ansvar Parkeringsområden och garage 22 4 Byggnaden 24 Flik Planlösning Fasad Entréparti Trapphus Källar- och vindsförråd Källar- och vindsdörrar Cykel- och barnvagnsrum Nyckel- och passersystem 32

3 4.9 Lägenhetsdörrar, generellt Sårbara lägenheter Övriga gemensamma utrymmen 38 5 Förvaltning 39 Flik 5 6 Byggarbetsplatsen 40 Flik 6 Begrepps- och ordförklaringar Flik 7 Medverkande till dokumentet BO TRYGGT 01 Flik 8 Litteratur och källor Flik 9 Bil. 1 Checklista Flik 10 Bil. 2 Svensk lagstiftning Allmän/offentlig plats och Flik 11 enskilt område Bil. 3 Utrymning Flik 12 Bil. 4 Danska riktlinjer för belysning Flik 13

4 SAMMANFATTNING Arbetet har haft som en självklar utgångspunkt att brottslighet kan förebyggas. För att ett brott ska kunna äga rum krävs att tre faktorer är uppfyllda: en motiverad gärningsman, ett objekt eller offer samt tillfälle att begå brottet. Utifrån detta talar man om två olika slag av brottsförebyggande. Dels så kallad social prevention, det vill säga att påverka människor genom olika sociala åtgärder, dels situationell prevention, exempelvis att utforma och förvalta den byggda miljön på ett genomtänkt sätt. BO TRYGGT 01 handlar främst om det senare. Att planera och bygga på ett sätt som förebygger brott är samhällsekonomiskt lönsamt ur många aspekter, inte minst i form av minskad brottslighet och ökad trygghet. Dokumentet riktar sig därför till politiker, stadsplanerare, arkitekter, byggföretag, fastighetsförvaltare, poliser, boende och företag, och andra med intresse av att minska vardagsbrottsligheten samt att öka trygghet och trivsel. Skriften är också tänkt att vara en vägledning för lokala brottsförebyggande råd och samverkansgrupper mot brott. De råd och förslag som ges är i första hand formulerade för tillämpning vid planering och byggande av nya bostäder. De har dock en allmängiltighet som gör att de i många fall även kan användas i brottsförebyggande arbete i befintliga miljöer samt även tillämpas för andra ändamål än bostäder. Eftersom skriften är ett pionjärarbete och ska uppfattas som ett levande dokument, kommer den att behöva utvecklas. Det är därför viktigt att den nu prövas i praktiken och att erfarenheter därifrån återförs. För att effektivt kunna förebygga brott och öka tryggheten med hjälp av brottsförebyggande planering måste vi känna till de grundläggande principerna innan vi kommer till de konkreta lösningarna. Annars är risken att våra råd kan få motsatt verkan. Omvänt behöver vi konkreta exempel på både lämpliga arbetssätt och goda lösningar utifrån de allmängiltiga principerna för att se hur de kan realiseras i enskilda fall. Dokumentet försöker uppfylla båda dessa krav. De brottsförebyggande åtgärderna som föreslås här eftersträvar: - stadsdelar med välanvända uterum och trafikstråk under så stor del av dygnet som möjligt. - stadsdelar och byggnader som tydligt visar vad som är till för alla och vad som är enskilt. - bebyggelse och utemiljö med ändamålsenlighet beträffande konstruktiv utformning, materialval och underhåll med avseende på skadegörelse, klotter mm. Principer att välja rätt åtgärd I kapitel 1 återfinns en principdiskussion som är av stor vikt för att kunna välja rätt åtgärd vid rätt tillfälle och för att inte vidta större åtgärder än nödvändigt. Utgångspunkten här har varit att den byggda miljön har ett inflytande på brottslighet och känslan av trygghet, men att det naturligtvis finns en mängd andra 1

5 faktorer som också spelar in. Det vill säga att social och situationell prevention kompletterar varandra. En viktig grundprincip för att kunna arbeta med situationell prevention är dock att se hur olika brott har olika mönster. Detta gör att det inte går att tala om brottsförebyggande åtgärder i allmänhet, istället måste man se hur olika typer av brott kräver olika slag av åtgärder. I allmänna ordalag kan man dock säga att den situationella brottspreventionen eftersträvar att: - Försvåra genomförandet av brott. - Göra det mer riskabelt att begå brott. - Minska lönsamheten av brott. - Motverka bortförklaringar som underlättar brott. Internationellt har situationell brottsprevention gått under namnet CPTED (Crime Prevention Through Environmental Design) sedan början på 1970-talet. I Sverige är diskussionen relativt ny men i andra europeiska länder såsom Storbritannien, Holland och Danmark har den förts betydligt längre. Tidigast ut på detta område var dock USA. Det är också i dessa länder vi finner de främsta teoretikerna på området. Detta dokument lyfter särskilt fram amerikanerna Jane Jacobs och Oscar Newman samt engelsmannen Bill Hillier. Deras teorier är delvis motstridiga, vilket även pekar ut behovet av ytterligare forskning på området. Arbetssätt vid situationell prevention Kapitel 2 handlar om arbetssättet, om i vilka skeden man kan arbeta brottsförebyggande och vilka som bör medverka. Det betonas hur ett brottsförebyggande tänkande bör komma in tidigt i planeringsprocessen, då avgörande beslut kan tas redan på översiktlig nivå. Sådana tidiga strategiska beslut kan göra att man slipper oönskade åtgärder på detaljnivå, som exempelvis eftermontering av galler etc. Genom att tidigt föra in den brottsförebyggande aspekten i planeringen behöver den ofta inte heller komma i konflikt med andra kvaliteter. Det är viktigt att finna intelligenta lösningar som bidrar till bebyggelsens allmänna kvaliteter och inte söka renodlade brottsförebyggande åtgärder. Ett exempel kan vara belysning, där en genomtänkt belysningsplan kan höja säkerheten i ett område samtidigt som den bidrar till områdets trivsel i allmänhet. Av stor betydelse är även att olika parter aktiveras och får komma till tals i det brottsförebyggande arbetet. Detta gäller politiker, kommunala tjänstemän och polisen, liksom byggherrar och förvaltare, men även allmänheten i form av boende och verksamma i området. En ökad medvetenhet om behovet av kunskapsåterföring är också av stor betydelse. Detta kan både handla om noggrannare registrering av vardagsbrottsligheten från polisens sida men även att man i olika områden med hög brottslighet gör kartläggningar och uppföljningar av situationen där både boende och fastighetsägare kan delta. 2

6 Förslag till lösningar I kapitel 3 och 4 presenteras förslag till hur brottsförebyggande arbete kan genomföras i praktiken. De är upplagda så att de går från den stora skalan med diskussioner om upplägg för stadsplaner, ned till den lilla där utformningen av enskilda byggnader eller byggnadselement diskuteras. De mer övergripande lösningarna är naturligtvis mer allmänt hållna då de i hög grad måste anpassas till det enskilda fallet. Detaljerade lösningar, som exempelvis utformning av inbrottssäkrare dörrar, kan göras mer precisa. På den övergripande nivån finns även olika och delvis motstridiga teoretiska utgångspunkter. Förenklat kan vi se två huvudlinjer. Den ena representerad av Oscar Newman, vilken betonar betydelsen av att göra det möjligt för de boende i ett område att själva stå för en informell övervakning av sitt område. Betydelsefullt blir då att områdets olika delar är överblickbara från bebyggelsen, samt att olika ytor får en tydlig hemvist, så att mer privata områden undviks av främlingar. Den andra riktningen kan vi se representerad av både Jane Jacobs och Bill Hillier där inte bara de boende ses som en resurs i den informella övervakningen utan även de som Newman betraktat som främlingar. Ur detta perspektiv blir det viktigt att se till att det offentliga uterummet är välbefolkat och använt, det må vara av boende i trakten eller främlingar, då närvaron av medmänniskor ses som en trygghet i sig. På denna övergripande nivå, kapitel 3, kan vi urskilja tre saker som påverkar närvaron av människor i den byggda miljön. Dels bebyggelsetätheten som direkt påverkar hur många människor som överhuvudtaget bor och är verksamma inom ett område. Dels funktionssammansättningen eller graden av det vi brukar kalla zonering. Denna har stort inflytande på spridningen av människor i ett område över dygnet. En blandning av bostäder och arbetsplatser kan exempelvis göra att det finns människor i rörelse i ett område både på dag- och kvällstid. Den rumsliga uppbyggnaden av ett område är av avgörande betydelse för var mer eller mindre befolkade punkter eller stråk i ett område uppstår. Detta är svårt att beskriva i generella termer men grundidén är att ett områdes planmönster fördelar rörelsen i ett område så att vissa stråk blir mer använda och befolkade än andra. En annan central egenskap på denna nivå är graden av överblickbarhet. Detta kan handla om olika saker. Dels om överblickbarhet mellan olika uterum så att vad som sker i ett uterum kan iakttas från ett annat. Dels om överblickbarhet mellan bebyggelse och uterum så att vad som sker i uterummet kan iakttas från bebyggelsen. Ett mycket viktigt inslag här är naturligtvis belysning så att överblickbarheten även bibehålls under dygnets mörka timmar (Se bilaga 4). Slutligen bör man här även betona betydelsen av tillhörighet och ansvar, det vill säga i vilken grad ett områdes olika delar har tydlig hemvist och vilken grad boende och verksamma i ett område känner en identifikation och ansvar för dem. Detta är förmodligen det område som det idag är svårast att uttala sig entydigt om även om dess betydelse står utom allt tvivel. Att mer exakt föreskriva hur man bör gå tillväga för att bygga upp ett ansvarskännande i ett område är svårt. Ett viktigt inslag är att ett områdes olika ytor har tydlig hemvist i det vi brukar beskriva som 3

7 privat och offentligt. Här är det dock viktigt att skilja på dessa termer i strikt juridisk mening och i mer miljöpsykologisk (Se bilaga 2). När vi lämnar denna översiktliga nivå blir det lättare att föreskriva mer precisa och konkreta åtgärder. För enskilda byggnader kan dock i viss mån de principer som ovan diskuterats för området som helhet fortfarande gälla. Betydelsen av täthet, funktionsblandning och rumslig uppbyggnad bör beaktas även när det gäller den enskilda byggnaden. Behovet av överblickbarhet och genomtänkt belysning likaså, liksom vikten av tydligt manifesterade ansvarsområden. I synnerhet bör dessa aspekter tänkas igenom när det gäller vissa byggnader eller delar av byggnader som är särskilt utsatta för brott, såsom garage, vinds- och källarförråd. De sista avsnitten av kapitel 3 samt hela kapitel 4 behandlar mera konkret vissa utsatta platser så som förrådsutrymmen andra gemensamma utrymmen samt parkeringar och garage. Här behandlas också byggnadsdelar som fasader, dörrar, fönster och olika nyckel- och passersystem. Beträffande förråd, garage och sårbara lägenheter ska det ställas krav på en lägsta nivå på det mekaniska och elektroniska inbrottsskyddet. Under kapitel 4 finns detta detaljerat beskrivet. Dessa råd och föreskrifter bygger på polisens långa erfarenhet och beprövade åtgärder. De brottsförebyggande åtgärderna kan komma i konflikt med andra krav som ställs på en god bebyggelse. Det kan exempelvis gälla tillgänglighet. Ett annan uppenbar konflikt gäller kravet på tillfredsställande utrymning vid brand. Sådana krav presenteras i bilaga 3. Före, under och efter byggandet I kapitel 5 betonas vikten av att inte se det brottsförebyggande arbetet som avslutat i och med att byggprocessen avslutats. På många sätt är det nu det verkliga arbetet börjar och betydelsen av att ett område underhålls väl och på ett förnuftigt sätt är avgörande för hur det kommer att utvecklas. Slutligen betonas i kapitel 6 att ett område även under byggnadstiden kan vara utsatt för brott och exempel på åtgärder som kan vidtas för att motverka detta presenteras. Checklistan, bilaga 1, är organiserad efter kapitelindelningen. Den ger medverkande parter stöd att tänka igenom och bedöma föreslagna åtgärder innan de vidtagits. Checklistan kan också användas för att kontrollera hur befintlig bebyggelse uppfyller krav när det gäller trygghet och säkerhet. 4

8 1. PRINCIPER Detta kapitel handlar om teorier och huvudprinciper för ett brottsförebyggande arbete som inriktas på den byggda miljön. Sådan kunskap är viktig för att kunna göra ett effektivt och bra arbete. Vi rekommenderar därför att kapitlet läses innan man tillgriper några av de standardlösningar och checklistor som redovisas i senare kapitel. 1.1 Bakgrund Fysisk brottsprevention kallas i internationell litteratur för CPTED (Crime Prevention Through Environmental Design). Sedan början på 1970-talet har CPTED varit ett vedertaget begrepp. Idén är att forma den fysiska miljön på ett sätt som gör att brottslingen upplever det som svårare, riskablare och mindre lönsamt att begå brott. Frågorna om säkerhet och trygghet i bostadsområden och staden i allmänhet har under senare år blivit allt mer aktuella. Allt oftare hamnar de i topp i boendes utvärderingar av boendekvalité, allt fler bostadsförvaltare ser frågan som en av sina viktigaste uppgifter och diskussionen dyker allt oftare upp i dagspressen. Vi ser också konkreta exempel på hur nya områden planeras med avsikten att nivån på såväl säkerhet som trygghet ska höjas. Vi har till och med fått en debatt om gated communities. Det är således tydligt hur dessa frågor väcker intresse och engagemang. Diskussionen är relativt ny i Sverige medan den i andra europeiska länder, såsom Storbritannien, Holland och Danmark, förts betydligt längre. I USA är traditionen ännu längre. Dessa länder är därmed föregångsländer i den meningen att man har en längre tradition av forskning när det gäller den byggda miljöns inverkan på kriminalitet av olika slag. Flera av dessa länder har också tagit fram olika former av nationella program med riktlinjer för att höja standarden på nya och befintliga stadsdelar/bostadsområden i detta avseende. Det är också i dessa länder, kanske framför allt USA och Storbritannien, som de främsta teoretikerna i ämnet finns. Det finns i dag flera olika skolbildningar som på olika sätt betonar den byggda miljöns betydelse för olika former av kriminalitet. De som kan sägas ha den mest utvecklade teoretiska basen för sina studier och slutsatser ur fysiskt utformningsperspektiv är kanske amerikanerna Jane Jacobs och Oscar Newman samt engelsmannen Bill Hillier. Alla har bedrivit sitt arbete utifrån breda och grundläggande teorier om människans beteende i relation till det byggda rummet. Deras slutsatser är dock ofta motstridiga, vilket än så länge lämnar oss i en situation där vi trots ämnets betydelse och allmänhetens påtagliga intresse ofta står med osäkra kunskaper. Förenklat kan två huvudlinjer särskiljas när det gäller vetenskapliga teorier med inriktning på brottsförebyggande i bebyggelsen. Den ena inriktningen företräds av professor Oscar Newman som utvecklat begreppet defensible space. Detta innebär att de boende skyddar sig mot främlingar som kan betraktas som potentiella brottslingar. Den andra linjen företräds av journalisten Jane Jacobs och professor Bill Hillier och innebär att brottsförebyggande bäst sker genom att människor av olika slag ständigt rör sig på stadens gator. De två linjerna är till viss del motstridiga. Det finns dock beröringspunkter mellan teorierna och båda har påverkat vårt arbete. 5

9 Någon helt enhetlig bild av olika åtgärders verkan finns inte att tillgå. Efter studier av arbetsläget i andra europeiska länder noterades dessutom skillnader i tillvägagångssätt beroende på olika samhällens syn på frågor gällande planering, byggande och kriminalitet. Skillnader i kultur- och byggnadstraditioner ger behov av nationell anpassning och förankring. Med tanke på den geografiska närheten och de stora kulturella likheterna är det inte förvånande att det dokument som Dansk Ingeniörsforening/Dansk Standard tagit fram varit en av de viktigaste underlagen i detta arbete. Det pågår numera också ett internationellt arbete med att ta fram en standard för brottsförebyggande genom stadsplanering och byggande. Arbetet utförs inom Europeiska standardiseringskommissionen (CEN 325). Vår skrift innehåller en bredare diskussion och kan ses som ett komplement till den kommande standarden. Det finns dock anledning att senare diskutera en eventuell samordning mellan dokumenten. 1.2 Brottslighet och byggd miljö I samhället, men även inom kriminologin, existerar olika föreställningar om sambandet mellan den byggda miljön och brottslighet. Vid brottsförebyggande genom att utforma eller förändra våra bostadsmiljöer är det nödvändigt att göra klart för sig själv hur man föreställer sig sambanden. Man kan förenklat tala om fyra, varandra delvis uteslutande, modeller säger professor Björn Klarqvist vid Chalmers Tekniska Högskola, Institutionen för stadsbyggnad i Göteborg: 1. Byggd miljö har ingen som helst effekt på brottsligheten. Denna beror endast på sociala, genetiska eller ekonomiska faktorer. Brott förebyggs huvudsakligen genom att utmäta kännbara straff eller genom socialt arbete. 2. Byggd miljö skapar varierande förutsättningar för att begå brott i olika delar av staden. På grund av detta kan vi ge brotten en jämnare spridning eller få vissa omflyttningseffekter från ett område till ett annat. Brottsligheten är relativt konstant och orsakas huvudsakligen av andra faktorer än den byggda miljön. 3. Byggd miljö sorterar människor till olika områden och påverkar därmed fördelningen av brottsligheten. Genom koncentration av sociala problem ökar också mängden brott, brott smittar. Brott förebyggs bäst genom att motverka segregationen i samhället, bl.a. genom planering och byggande. 4. Byggd miljö orsakar brottslighet. Brott kan ses som naturlig reaktion på fula eller dåligt gestaltade miljöer. Socioekonomiska faktorer har endast marginell betydelse. Om den första teorin gäller vore det meningslöst att lägga ned arbete på att skriva och läsa denna skrift. Brottsligheten är dock ofta koncentrerad till vissa punkter i staden, man talar om hot spots. Detta faktum gör att vi bör förkasta den första teorin. Om den fjärde teorin gäller har vi stora möjligheter till framgång om vi vet vad vi ska göra. Brottsligheten samvarierar dock nästan alltid med socioekonomiska förhållanden. Det betyder att teori nummer fyra är ganska tvivelaktig. Vår utgångspunkt i detta arbete är att teorierna 2 och 3 är de rimligaste. Det betyder att vi genom utformning av den byggda miljön kan förebygga brottslighet 6

10 och öka tryggheten. Det betyder samtidigt att social prevention är ett viktigt komplement till den situationella preventionen. Dessa utgångspunkter gör att integration och segregation är viktiga begrepp när det gäller brottsförebyggande. Det gäller den sociala aspekten, d.v.s. i vilken grad människor med samma socioekonomiska situation bor tillsammans (integrerade) eller åtskilda (segregerade). Det gäller också den fysiska aspekten, d.v.s. i vilken grad en gata eller väg ligger nära alla andra eller långt ifrån. Det är alltså i båda fallen fråga om ett tillgänglighetsmått. Social segregation samvarierar ofta med rumslig segregation (Hillier 1996, se även avsnitt 3.1). 1.3 Brottslighet och otrygghet Brottslighet innebär att någon bryter mot stiftade lagar. Dessa gränser är uppsatta av staten för att försöka hindra att vår gemensamma välfärd skadas. Gränserna förändras hela tiden och varierar med olika kulturer. Dessutom varierar vår tolerans mot brott. Otrygghet hänger till en del ihop med den faktiska förekomsten av brott men också till föreställningar om var brott kan ske. Många människor känner sig otrygga av att röra sig ensamma i tomma och mörka områden. Till detta läggs kvinnors rädsla för att bli utsatta för de mest kränkande av alla brott, våldtäkt och sexuella trakasserier. De flesta kvinnor, men särskilt äldre kvinnor, är rädda för att röra sig ute på kvällar och nätter. Att de i mindre omfattning blir utsatta för brott än yngre män beror bland annat på att de tvingas begränsa sin användning av staden. Kvinnor måste ofta tänka på hur, var och när de kan röra sig på stadens gator. Genom att otrygghet har ett visst samband med brott innebär det att brottsförebyggande samtidigt kan vara trygghetsskapande. Å andra sidan kan åtgärder som alltför starkt koncentrerar sig på att stänga in och skydda sig skapa segregation, kanske också leda till ökad brottslighet och mer otrygghet. För att välja rätt åtgärd krävs en del kunskap om brottens mekanismer och brottslingars beteenden. I denna skrift begränsar vi oss till att diskutera vanliga brott, s.k. vardagsbrottslighet, som brukar lagföras och som på ett eller annat sätt kan förebyggas med åtgärder i den byggda miljön. Vi utesluter de brott som begås i bostäderna inom familjen och deras gäster, exempelvis våld och sexuella övergrepp. Sådana brott är svåra att förebygga genom de åtgärder vi diskuterar här. 1.4 Brottstyper Eftersom olika brott har varierande mönster kan inte alla brott förebyggas med samma åtgärder. Det är därför viktigt att veta något om olika brottstyper. Nedan beskrivs några och vilket samband brotten kan tänkas ha med utformningen av den byggda miljön. Ämnesområdet är ganska outforskat varför det är svårt att uttala sig entydigt. Här finns inte heller plats att ge någon utförlig beskrivning. Inbrott i bostadshus är ett av de vanligaste kriminella handlingarna i samhället. Dessa sker ofta när de boende är borta, på arbetet eller bortresta. En stor andel är inbrott i källare eller på vind. Ofta drabbas de svaga i samhället. Mörkertalet är stort och uppklarningsprocenten är mycket låg. 7

11 Bostadsinbrott riktas mot privata tillhörigheter och ger ofta känslan av att vara kränkt. Vanligheten och det relativt låga uppklarandet innebär att dessa brott är ett hot mot förtroendet till medmänniskor, polis och samhället i övrigt. Detta leder också till behov av och önskemål om högre krav på mekaniska inbrottsskydd. Genom forskning vet vi att inbrott är vanligare i byggnader som ligger vid gator där en mindre mängd människor rör sig jämfört med mer frekventerade gator. Det innebär att utkanter av bostadsområden ofta är mest utsatta. Skadegörelse genom vandalism är också mycket vanligt och kostar samhället stora summor att rätta till. Lika problematiskt är den kränkning som människor känner över att deras miljö förstörs, detta oavsett om det gäller deras egendom eller ej. Om det som skadats inte snabbt återställs trappas vandalismen och andra brott lätt upp; ingen bryr sig längre. Vandalismen riktar sig ibland mot privat egendom, men drabbar i högre utsträckning gatumöblering, rabatter och anläggningar på allmänna platser/offentlig plats. Den sker vanligen på avskilda platser i området. I speciella fall vill dock förövaren att det ska få stor uppmärksamhet och sker då på befolkade platser, vid tillfällen när de inte är så befolkade. Bilbrott är den största brottskategorin. Det handlar dels om stöld av bilar och bildelar och dels om stöld av tillhörigheter ur bilar. Sådana brott sker av naturliga skäl på parkeringsplatser, i garage och på gatan. Denna typ av brott förstärks genom att man vill hålla bilarna en bit bort från bostadsentréer och de bostadsnära uteplatserna. Därmed står bilar ofta på platser utan uppsikt. Enligt BRÅ-forskning är bilbrottsligheten den brottstyp som har det största sambandet med en långvarig kriminell karriär. Cykelstölder (inkl. moped och mc) följer ungefär samma mönster som bilbrotten. Snatteri riktar sig per definition mot butiker. En allt öppnare exponering av varor och självbetjäning inbjuder till denna typ av brott. Rån av butiker, under beväpning eller hot, har en tendens att öka också i bostadsområden. Detta kan vara en följd av att större butiker har ökat sitt skydd mot brott. Ficktjuveri riktar sig mot enskilda personer. Sådana brott kräver vanligen folksamlingar och trängsel både för att utföra det och för att kunna gömma sig i mängden. Därmed sker det på livligt frekventerade platser och lokaler eller trafikmedel. Rån är fråga om allt från väskryckning från mopedister mot äldre damer och att avkräva mobiltelefoner och plånböcker under hot till mot enskilda personer till brutal nedslagning av offer. Rån sker oftast på ödsliga platser eller vid tider då platserna inte är befolkade. Mordbrand äger gärna rum på platser och utrymmen samt vid tider då inte så många är ute, vanligen nattetid. Av flera skäl är skolor särskilt utsatta. Forskning tyder på att detta många gånger är inledning på en kriminell karriär. Gatuvåld sker i allmänhet som slagsmål mellan män, och särskilt när krogar stänger på natten, eller mellan ungdomsgäng. Då krogar i allmänhet är lokaliserade till platser där mycket folk rör sig, är det där sådana brott mest inträffar. Våldtäkt och sexuella trakasserier sker nästan undantagslöst av män riktade mot kvinnor. Dessa brott sker oftast på undanskymda platser. 8

12 Sammanfattningsvis bör man vid förebyggande av brott sätta sig in i olika brottslingars perspektiv på hur de väljer platser eller beter sig i olika miljöer. Generellt kan sägas att brott underlättas av: Enkel och direkt tillgänglighet till objektet. Säkra och varierande flyktvägar. Ostörd arbetsmiljö ; där man varken syns eller hörs. Obefolkade eller överbefolkade platser. Anonymitet och diffust ansvar för miljön. Dåligt underhållen miljö. 1.5 Förebyggande av brott och otrygghet Enligt den s.k. rutinaktivitetsteorin måste tre olika faktorer samverka i tid och rum för att ett brott ska kunna äga rum. Det måste finnas en motiverad gärningsman, ett attraktivt objekt eller offer och ett tillfälle (Cohen och Felson). En viktig utgångspunkt för brottspreventionen är förståelsen av vilka faktorer som styr en individs beteende. Brott kan sägas ske i samspelet mellan en individuell benägenhet och olika vardagliga situationer. Individens benägenhet att begå brott bestäms i stor utsträckning av dennes grad av självkontroll och social integrering. Å den andra sidan skapar den sociala och fysiska miljön olika typer av tillfällen, s.k. kriminogena situationer, vilka kan bidra till individens motivation att bryta mot lagen. Med detta som utgångspunkt kan två former av brottsprevention urskiljas: Social prevention avser åtgärder som minskar individens benägenhet att begå brott. Den sociala preventionen är viktig, men vi har medvetet begränsat oss att inte utveckla detta eftersom skriften nästan uteslutande handlar om situationell prevention. Situationell prevention avser åtgärder som minskar förekomsten av tillfällen att begå brott. Professorn i kriminologi John V Clark hävdar att det brottsförebyggande arbetet i för stor utsträckning riktat fokus mot individens benägenhet att begå brott. Arbetet bör i stället inrikta sig på de möjligheter som den situationella brottspreventionen ger. Om man ordnar miljön så att tillgången till brottstillfällen minskar, så innebär det faktiskt att det sker färre brott. Det är viktigt att åtgärder i redan befintlig boendemiljö blir skräddarsydd för att motverka den kriminalitet som förekommer just i det aktuella området. När man planerar nya bostadsområden är det viktigt att den fysiska miljön även planeras med framförhållning om hur området kan förändras över tiden. 9

13 Vidtagna åtgärder ska sammanfattningsvis syfta till att: Försvåra genomförandet av brott. Göra det mera riskabelt att begå brott. Minska lönsamheten av brott. Motverka bortförklaringar som underlättar brott. 10

14 2. ARBETSSÄTT En stadsdel eller ett bostadsområde är en mycket komplex konstruktion som ska uppfylla skiftande krav som ställs av många olika parter. Där ska funktioner samverka så att människor i området har ett så gott liv som möjligt. Bostäder, arbetsplatser, rekreation och trafik är planlagda och organiserade i ett rumsligt mönster. Motsvarande resonemang kan föras när det gäller byggnader. När man planerar den fysiska miljön måste man även ha en framförhållning om hur området kan förändras över tiden. Att förebygga brott är bara ett av många krav vi ställer på den byggda miljön. Andra krav är t.ex. trafiksäkerhet och brandskydd. Brottsförebyggande får inte bli ett självändamål utan måste ses ur ett helhetsperspektiv. Planering, byggande och förvaltning ingår i en lång process där många parter är inblandade och har rättmätiga krav att få sina synpunkter tillgodosedda. Vissa delar av processen är dessutom reglerade genom lagar och föreskrifter som ska följas. Man kan ställa frågorna: när ska det brottsförebyggas? och vilka ska medverka? De enkla svaren är: alltid! respektive alla berörda!. Det är denna huvudprincip som sällan kan tillämpas i praktiken. Detta kapitel kommer därför att diskutera metoder, processer och organisation av brottsförebyggande som kan användas vid arbete på lokal nivå. Eftersom situationen nästan alltid är unik måste arbetssättet anpassas därtill. 2.1 Nivåer och situationer Bygglagstiftningen bygger på principen att byggande ska föregås av översiktlig planering, detaljplanering och bygglov. I denna process är det i viss mån reglerat hur det ska gå till och vilka parter som ska medverka. Det är tänkt att politiker (som representanter för oss alla) och planerare ska ha störst inflytande på den övergripande nivån. Dessa ska lägga fast principer och grundmönster som gör att byggherrar och arkitekter vet vilka spelregler som ska gälla på detaljnivån. Att förebygga brott vid projekteringen av ett hus kan vara svårt om den omgivande miljön är kriminell. Enda sättet för arkitekten och byggherren blir då kanske att bygga ett starkt skyddande skal med övervakningskameror och murar. Goda förutsättningar för en trygg miljö skapas genom att man redan i den översiktliga planeringen tillämpar brottsförebyggande principer. Därmed behöver man troligen sätta in mindre resurser för förebyggande åtgärder på den lägre nivån, vilket främjar en trivsammare miljö för alla. Att arbeta förebyggande på den översiktliga nivån kräver andra arbetssätt än på detaljplane- och byggnadsnivå. Att arbeta brottsförebyggande i befintliga miljöer kräver delvis andra arbetssätt än när man ska bygga nya stadsdelar och bostadsområden. 2.2 Gestaltning och genomförande Effektivt brottsförebyggande med fysiska åtgärder är till stor del en fråga om god utformning. Det betyder att arkitekten, planeraren, polisen och andra som medverkar i det brottsförebyggande arbetet måste göra det på ett intelligent sätt. 11

15 Man ska försöka förebygga utan att någon annan kvalitet försvinner. Ta som exempel överblickbarheten. Härtill krävs ljus, men inte så starka och så placerade att lamporna bländar eller på annat sätt stör. Det krävs öppna landskap, men inte ödslighet. Överblickbarheten ska göra det möjligt för kontinuerlig övervakning. Därför krävs en utformning som gör att de som bor i området kan se vad som händer på gator och offentliga platser från sina fönster. Gatumönstret ska vara konstruerat så att det nästan alltid finns någon som rör sig ute. Därför bör också byggnadernas entréer vara vända mot gator och offentliga platser. God brottsförebyggande utformning innebär att åtgärderna ska vidtas på ett naturligt och så lite provocerande sätt som möjligt. För att illustrera våra tankegångar och inspirera följer här ett antal beskrivningar vad god brottsförebyggande planering kan handla om. 1. Två närliggande bostadsområden var olika drabbade av bostadsinbrott och förrådsinbrott. I det mest drabbade området var lägenheternas förråd centraliserade till vinden och de var åtkomliga via alla trapphus. Även garaget under huset nåddes från alla trapphus. I det mindre drabbade området var förråden placera i anslutning till lägenheterna. Markparkeringen var uppdelad i mindre enheter och låg ganska nära respektive entré och kunde överblickas från lägenheterna. För att minska inbrotten i det mest drabbade området sektionerades vinden så att förråden kopplades till lägenheternas trapphus. Genom sektionering ökade också brandsäkerheten. Även garaget sektionerades, dörrarna till trapphusen sattes igen och nya dörrar ledde ut till det fria. Samtidigt uppdaterades lås och dörrstängare och bättre belysning sattes in. Vidare fick husvärden instruktioner att regelbundet kontrollera dörrar, lås och belysning. Åtgärderna tillsammans reducerade avsevärt antalet inbrott. 2. Massor av cyklar stals från en cykelparkering eller vandaliserades. De drabbade var upprörda och kände sig otrygga. Cykelparkeringen låg vid en pendeltågsstation. Där låg också en kiosk. Vid omläggningen av busstrafiken på platsen måste kiosken flyttas några meter. En planerare kom på idén att vända på kiosken så att kunder och ägare kunde se alla cykelställen. Cykelbrotten minskade drastiskt, nästan utan extra kostnad. 3. Ett datarum i en skola var ständigt drabbad av inbrott. Det hjälpte inte mycket att man installerade larm, bättre lås och fönster. En närpolis föreslog då att man helt enkelt skulle flytta datasalen en våning upp, där man inte kunde göra inbrott via fönstren. 4. Det kommunala trafikföretaget gjorde en kundenkät som visade att kvinnor var rädda för att åka kollektivt, särskilt sent på kvällen. Genom djupintervjuer fick man reda på att rädslan hade flera orsaker. Gångvägarna från bostadsentréerna till hållplatserna gick genom det i och för sig trevliga grönområdet, men de var mörka och obefolkade på kvällstid. Busskurerna var obelysta och vandaliserade. Män kom ofta med sexuella antydningar. Bussterminalen i centrum låg nära ett obebyggt område utanför parkeringsområdet. En bussresa består av flera sammanhängande element. En del kan trafikföretaget råda över, medan fastighetsägare och kommunens tekniska kontor rår över andra. Företaget förstod plötsligt att om kvinnorna, skulle öka sitt åkande måste hela kedjan ses över. Då måste de ta initiativ till ett samarbete över flera ansvarsområden. Eftersom resandet enligt samma undersökning knappast skulle öka om biljettpriserna sänktes tog de kontakt med ansvariga parter. 12

16 De kom överens om ett gemensamt åtgärdspaket vilket också kunde påvisa lönsamhet för trafikföretaget. 5. Planeringskontoret i en liten stad konstaterade att stadskärnan var nästan öde när inte butikerna var öppna. På lördag eftermiddag och söndag samt på kvällar och nätter vågade inte kvinnor längre röra sig ute. De små butikerna drog sig fram med låg lönsamhet och många av de större flyttade bort eller gick i konkurs. Vandaliseringen ökade i hela området, liksom inbrotten på de stora parkeringarna i kanten av stadskärnan. Ändå hade staden belönats med Europa Nostra för sitt bevarande av de gamla trähusen. Stadens invånare och turister prisade den trivsamma trästaden, men statistiken visade inte samma glada fasad. Det fanns fortfarande många boende i stadskärnan och flera små butiker. Däremot fanns inte längre någon matbutik. Stadskärnan var omgiven av en ringväg med parkeringar utanför enligt traditionen från 60-talet. De skilde, tillsammans med järnvägen, begravningsplatsen och riksvägen, stadskärnan från övriga staden. Planerarna förstod att stadskärna nästan fungerade som en grannskapsenhet i ytterstaden. Upprustning av Stora och Lilla torget gjorde inte situationen mycket bättre. Det krävdes andra åtgärder. Planeringskontoret utvecklade då en strategi för att bättre koppla kärnan till den omgivande staden. De försökte få vägmyndigheter, järnvägsföretaget, fastighetsägare och de olika kommunala förvaltningarna att samverka för att uppnå förbindelserna. Som komplement upprättades program för bättre belysning, mer övervakning av parkeringar, borttagande av skymmande buskage, tydligare skyltning, omedelbart återställande vid vandalisering och bättre städning av gator och parker. Alla åtgärder syftade till att befolka gatorna igen och göra staden levande. Få av åtgärderna kan i sig klassas som brottsförebyggande, men tillsammans verkar de i den riktningen. Ovanstående exempel visar att brottsförebyggande ingår i en kedja av brottsförebyggande åtgärder. Det handlar om att skaffa fram kunskap om den föreliggande verkligheten och att lägga fram förslag som olika parter kan ena sig kring. Det handlar också om att organisera berörda parter i en process (där de ofta inte vet om att de är en part), att anpassa processerna till lagstiftning och politiska beslutsordningar samt att inte minst se till att förslagen genomförs och följs upp. 2.3 Parter och organisation I många kommuner har på senare år inrättats så kallade Lokala Brottsförebyggande Råd. Dessa är ofta partssammansatta med t.ex. politiker, kommunala tjänstemän, polisen, ombudsmän och ibland är rådens ansvarsområde en stadsdel, ibland hela kommunen. På vissa håll kopplas det brottsförebyggande arbetet till kommunens säkerhetsplanering och riskhantering. I många bostadsområden har de boende gått samman i det brottsförebyggande arbetet inom något som kallas Samverkan mot brott. Denna stöds på många håll av polisen som ger råd och tips på hur man kan minska inbrotten. Ofta ser man över lås vid dörrar och fönster och går samman för att köpa upp och installera skydd. Syftet är aldrig att man ska bilda medborgargarden, utan det är mer fråga om att grannar håller utkik och slår larm om något brottsligt verkar vara på gång. 13

17 Justitiedepartementet gav 1996 ut ett nationellt program, Allas vårt ansvar. Regeringen gav sedan Boverket i uppdrag att göra en kunskapsöversikt om prevention. De publicerade 1998 boken Brott, bebyggelse och planering som ger en god grund för vårt arbete. Den statliga myndigheten Brottsförebyggande rådet (BRÅ) följer brottsligheten i Sverige och presenterar statistik. De är också samordnare när det gäller preventiva åtgärder i landet. De har bl.a. givit ut en användbar serie idéskrifter om lokalt brottsförebyggande arbete. Det finns många olika sätt som man kan arbeta brottsförebyggande. Det framgår av dessa skrifter. Generellt gäller att preventiva åtgärder kräver en bred samverkan mellan olika lokala parter och att arbetet måste hantera många kunskapsområden. Det krävs också ett långsiktigt arbete med många var för sig kanske små insatser. Man når sällan framgång genom korta intensiva och avgränsade insatser. Det är viktigt att olika parter får upp ögonen för problemen och de möjligheter som finns att åstadkomma förbättringar. Vi kan därvid hoppas på att brottsförebyggandet blir en del av ryggmärgen vid gestaltning och byggande av våra fysiska miljöer. 2.4 Analys och kunskapsåterföring När arkitekter, konstruktörer och byggare ska konkretisera en byggherres uppdrag är det naturligt att ta reda på vilka förutsättningar som gäller. Vad anger översiktsplanen? Vilka bestämmelser finns i detaljplanen? Hur ska byggnadens ledningar anslutas till omgivande nät? Lika naturligt borde det vara att ta reda på i vilket funktionellt och socialt sammanhang som byggnaden kommer att befinna sig. För att kunna bedöma riskerna för brott i syfte att förebygga dem måste man försöka ta reda på brottsmönstret i omgivningen. Detta är särskilt viktigt när det är fråga om att förebygga brott i befintliga områden. Vilka typer av brott och hur många har ägt rum i området och dess närhet? Var och när ägde de rum? Utifrån dessa uppgifter kan man sedan börja fundera på vilka orsakerna är och vilka åtgärder som bör vidtas. Ibland är det möjligt att få tillgång till brottsstatistik. Observera dock att alla brott inte anmäls och att när registrering förekommer innehåller den inte alltid relevant information för preventiva åtgärder. Data kan kompletteras av formella eller informella intervjuer med nyckelpersoner i området. Sådana är poliser, vaktmästare, fastighetsskötare, taxiförare, sophämtare och skolpersonal. På så sätt kan man få reda på sådant som inte rapporteras, t.ex. hot, rädsla, nedskräpning, dåligt underhåll, mm. Oberoende av nivå och situation är det lämpligt att samla olika berörda parter i området och tillsammans promenera runt och diskutera situationen. Då ökar den gemensamma medvetenheten om skrämmande platser, flyktvägar, belysning, entréförhållanden, var människor rör sig och samlas, vilka ytor som inte kan ses från bostadsfönstren, etc. Under sådana promenader uppkommer lätt förslag till åtgärder. Förhållandet mellan brott/otrygghet och den fysiska miljön förstås bättre och blir lättare att diskutera om man använder sig av kartor. Rapporterade brott kan markeras antingen manuellt eller med dator (GIS Geografiska Informations System). Då upptäcks s.k. hot spots, punkter där brottsligheten är koncentrerad 14

18 och om olika typer av brott har skilda mönster. Finns förklaringen i det socioekonomiska mönstret, i utformningen av den byggda miljön, i vem som har ansvar för skötseln eller i brister i inbrottsskyddet? Fastighetsägare och offentliga myndigheter kan lära sig mycket om brottsförebyggande genom att göra uppföljningar. Vad har hänt efter det att området blivit byggt eller efter vidtagna brottsförebyggande åtgärder? Kunskapsåterföring är ett bra sätt att fortbilda sig och samtidigt göra nytta. 15

19 3. ÖVERSIKTLIG PLANERING OCH ANALYS Detta kapitel handlar om några ställningstaganden som bör göras i samband med översiktlig planering för att underlätta det brottsförebyggande arbetet på lokal nivå. Samma aspekter kan också användas för att analysera förutsättningarna för det förebyggande arbetet i samband med upprättande av detaljplan eller projektering av byggnader och stadsmiljöer. När vi talar om den yttre miljön är det viktigt att komma ihåg att detta långt ifrån är något entydigt begrepp. Den yttre miljöns grundläggande karaktär varierar starkt mellan olika typer av stadsområden. Tänk på den tätt bebyggda stenstaden med rutnätsstruktur och blandning av bostäder, butiker och kontor. Tänk sedan på de renodlade bostadsområden som i stor mängd byggts under efterkrigstiden. Vanliga ord som hus, gård och gata får olika betydelse om vi talar om ett stadsområde med tättbebyggda stadskvarter eller ett område med parallellställda lamellhus. Det är därför svårt att generalisera när det kommer till brottsförebyggande åtgärder. Man bör vidta åtgärder som är relevanta och anpassade utifrån det aktuella områdets förutsättningar. 3.1 Teoretiska utgångspunkter Journalisten Jane Jacobs betonar i sin bok, The Death and Life of Great American Cities (1961), att platser måste vara befolkade och kontinuerligt använda för att brott ska förhindras. För Jacobs är det främlingar, variation och mångfald som skapar en storstad. Hennes bok var en stridsskrift mot planerare som vid förnyelse inte förstår de kvaliteter som ligger i den traditionella staden. Enligt Jacobs sker där en naturlig övervakning genom att människor ständigt finns närvarande i stadsrummet. Hon betonade därmed den sociala kontrollen men menade att den inte behöver bygga på att människor känner varandra utan att det kan finnas trygghet och anonymitet samtidigt. Tryggheten ligger i att man omges av andra människor, även om man inte känner dem. Jane Jacobs bok har inspirerat planeringsdebatten allt sedan den kom ut. Oscar Newman, arkitekt och professor, hävdar i boken Defensible Space (1973) att den fysiska miljöns utformning i många nyare bostadsområden hindrar de boende att utöva social kontroll. Han hävdade också att det skulle gå att bygga bostadsområden på ett sådant sätt att de motverkar rån, skadegörelse och andra brott. Newman utgick från efterkrigstidens bostadsområden, speciellt höghus för lågstatusgrupper i USA. Han försökte alltså eliminera problemen just i den typ av områden som Jacobs kämpat emot. Newmans förslag bygger på att förstärka den sociala kontrollen genom att klart tydliggöra ansvars- och ägarförhållanden, s. k. försvarbara rum (deffensible space). Professor Bill Hillier är kritisk mot Newmans teorier som han menar har ett alltför förenklat resonemang. Det är enligt honom inte de boendes övervakning av sin närmiljö som skapar en säker stad, utan en naturlig genomströmning och närvaro av människor i allmänhet. Han varnar för att dela upp staden i avskilda enklaver. Genom de rumsanalytiska tekniker Hillier utvecklat öppnas möjligheterna för empiriska studier av den rumsliga strukturens inverkan på brottslighet. Se bl.a. boken Space is the Machine (1996). Genom exakta analyser av var olika brott äger rum pekar han på ett möjligt forskningsfält där den rumsliga logiken hos olika brott går att studera. Hillier betonar att den kunskap som finns på området är synnerligen svagt underbyggd och ofta vilar på fördomar och förenklingar. Risken 16

20 är då att förändringar i den byggda miljön utifrån sådana förhastade slutsatser till och med kan förvärra situationen. När det kommer till de flesta former av vardagsbrottslighet är det risken för upptäckt som framför allt har avskräckande verkan. Av avgörande betydelse är således att allmänt tillgängliga stadsrum är överblickbara, dels från andra stadsrum men även från den omgivande bebyggelsen. Allmänna stadsrum bör vara befolkade, antingen med människor som av olika anledningar uppehåller sig i dem eller med människor som passerar dem till och från andra platser i staden. För att motverka brottsligheten i bostadsområden rekommenderar vi att följande principer ska vara vägledande: Stadsdelar med välanvända uterum och trafikstråk under så stor del av dygnet som möjligt. Stadsdelar och byggnader som tydligt visar vad som är till för alla och vad som är enskilt. Bebyggelse och utemiljö med ändamålsenlighet beträffande konstruktiv utformning, materialval och underhåll med avseende på skadegörelse. 3.2 Planstruktur och rörelse Mängden människor som rör sig i stadsrummet och när det sker har en direkt inverkan på trygghet och säkerhet. Stadsplanens organisation och utformning är bestämmande för dessa rörelser. Avgörande egenskaper är: Exploateringstalet, som påverkar själva mängden människor i en stadsdel. Funktionsblandningen, som påverkar spridningen av dessa människor över dygnets alla timmar. Den rumsliga uppbyggnaden som påverkar spridningen av dem i rummet. Exploateringstalet Exploateringstal är ett mått på tätheten i området. Det beräknas genom att dividera den totala våningsytan med områdets markyta. Mer våningsyta innebär i allmänhet fler boende, fler anställda och fler kunder. Självklart är det dock kombinationen av våningsyta och utnyttjande som är bestämmande för mängden människor. Exempelvis bor det fler människor per kvadratmeter i vissa områden och i vissa typer av bostäder än i andra. Butiker och skolor används ofta mer per kvadratmeter än många moderna fabriker. Exploateringstalet påverkas av antalet våningar. Ändå kan det vara många gånger högre i den traditionella innerstaden med trevåningshus än i ytterstaden med höghus. Detta beror på att husen i det senare fallet brukar vara omgivna av stora gröna ytor (man har tillämpat planeringsprincipen hus i park ). Tätheten är en viktig faktor när det gäller att bestämma mängden rörelse, men ett högt eller lågt exploateringstal säger egentligen ingenting om stadsplanens kvaliteter. Ändå brukar just detta mått ge anledning till hätska debatter mellan anhängare av olika planeringsidéer. 17

21 Funktionsblandningen Ute i ett renodlat bostadsområde kan det under dagen vara ganska glest med människor. Många av de boende är på annat håll för att arbeta eller gå i skola. Likaså är ett renodlat köpcentrum eller industriområde tomt nattetid. Renodlingen av funktioner i stadsplanen, det som på fackspråk kallas zonering, leder till att de olika områdena under vissa tider saknar människor som rör sig ute. Tomheten leder lätt till att de då blir utsatta för inbrott och skadegörelse. I stället för den naturliga övervakningen måste man tillgripa andra medel; t.ex. ett förstärkt skalskydd och vakter eller övervakningskameror Funktionsblandning bör alltså eftersträvas för att åstadkomma rörelse och naturlig övervakning över dygnets alla timmar. Utan synnerliga skäl bör man undvika begränsningar i bebyggelsens innehåll genom exempelvis zoneringsföreskrifter (t.ex. separation mellan arbetande och boende) eller kategoriboende (särskilda hus med studentlägenheter eller lägenheter för äldre). Rumsliga uppbyggnaden Den rumsliga uppbyggnaden handlar om hur byggnader, trafikstråk, grönytor och andra funktioner är lokaliserade i förhållande till varandra. Detta brukar på fackspråk kallas planmönster. Ett viktigt element är trafiknätens utformning. En typ är rutnät som ofta finns i städers centrum och där alla sorters trafik samsas på samma yta. En annan är trafiknät i form av trädstrukturer, som finns i efterkrigstidens bebyggelse. Där färdas man via stammen (huvudleden) genom grenar av minskande bredd ända ut till spetsarna (entrégator). De senare slutar som en återvändsgata med vändplats. Samtidigt finns i förorterna ofta ytterligare en separat trädstruktur för gång- och cykeltrafiken. Motivet är att uppnå trafiksäkerhet. När det gäller trafikstrukturer kan motstridighet uppstå mellan krav på trafiksäkerhet och brottsförebyggande krav. Ur trafiksäkerhetssynpunkt finns ibland orsak att skilja olika trafikslag från varandra och att låta dem korsa varandra planskilt genom gångtunnlar. Ur brottsförebyggande synpunkt däremot, leder sådana åtgärder i allmänhet till en utglesning av mängden samtidigt närvarande människor i stadsrummet. Därmed minskar den naturliga sociala kontrollen och man kan uppleva sig vara ensam och utsatt, även om något reellt hot inte föreligger. Det senare kan i sin tur leda till att man undviker vissa stråk, som då blir än mer övergivna. Ur brottsförebyggande perspektiv finns det således anledning att försöka koncentrera olika trafikslag så att de tillsammans ökar närvaron av människor i utemiljön och därmed skapar en grund för social trygghet. Av samma orsak finns det skäl att inte i allt för hög grad skilja kommunikationsstråk från bebyggelse. Då sker en utglesning av människors närvaro, vilket gör att fler platser blir dåligt befolkade med svag informell övervakning. Byggnader kan exempelvis komma att sakna passerande människor och många gång- och cykelvägar omvänt kan inte ses från bebyggelsen. Med tanke på den informella kontrollen är det bra om husen nås via framsidan med entréerna mot gångstråk och trottoarer. Eventuella dörrar på baksidan ska helst bara leda till den egna gården, inte till stråken. Det bör därför inte finnas vägar och annan genomfartsrörelse på baksidan. På så sätt styrs även besökare till husens entrésida. 18