Inledning Vad är kvinnlig könsstympning? Ursprung Orsaker Var Skador och sjukdomar, påföljder Operationen...

Transkript

1

2 1 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Inledning... 2 Vad är kvinnlig könsstympning?... 3 Ursprung... 3 Orsaker... 4 Var... 5 Skador och sjukdomar, påföljder... 6 Operationen... 6 Giftermål, äktenskap... 8 Åtgärder... 8 Sverige... 9 Berättelse från boken Kvinnlig omskärelse av Anita Hallden Källförteckning Avslutning... 12

3 2 INLEDNING Kvinnlig omskärelse är ett vanligt uttryck för det som egentligen är en stympning av kvinnans könsorgan. Därför kallas det alltmer för kvinnlig könsstympning som är ett rättvisare ord för ingreppet och ett utmärkt exempel på kränkning av de mänskliga rättigheterna. Företeelsen är djupt rotad och accepterad även bland många av de kvinnor som drabbats av ingreppet. Eftersom könsstympningen är utbredd över flera världsdelar och så väldigt skilt åt i utövandet så stämmer inte alla fakta in på alla länder, deras folk och deras kultur. De könsstympade kvinnorna får betala ett högt pris för att behaga sig själva, sina män och folket.

4 3 Vad är kvinnlig könsstympning? Kvinnlig omskärelse förekommer i huvudsak i tre olika former, från ett lättare ingrepp till ett mycket grovt ingrepp: Excisionen av klitoris förhud: Detta ingrepp är det som närmast motsvarar manlig omskärelse och utgör den mildaste formen av könsstympelse. En del av vävnaden, förhuden, på klitoris avlägsnas, och ibland också dess yttersta topp. I muslimska länder kallas detta sunna-omskärelse, som betyder tradition på arabiska. Ibland förekommer även en lindrigare form där man prickar lite på klitoris. Även detta ingrepp är skadligt eftersom det kan skada nervtrådarna och orsaka långvariga smärtor. Klitoridektomi: Innebär oftast att hela klitoris och angränsande delar av de inre blygdläpparna skärs bort. Faraonisk omskärelse eller Infibulation = spänne, lås på latin: Den grövsta formen, förutom klitoris och de inre blygdläpparna skärs även större delen av de yttre blygdläpparna bort. Därefter sys hudflikarna ihop, den enda öppning som lämnas är ett risgrynsstort hål för urin och menstruationsblod. Vid ingreppet sättes en tunn träpinne eller liknande i det lilla hålet för att förhindra total sammanväxt. Genom detta hål ska mannen tränga in och eventuella barn födas. I många länder dominerar detta ingrepp. Idealet är att skapa ett underliv som är lika slät som en handflata. Ursprung Man vet inte med säkerhet var den kvinnliga könsstympningen har sina rötter eller hur gammal seden är. Allt man vet är att det sträcker sig så långt som år tillbaka. I egyptiska gravar har man nämligen funnit mumier av kvinnor från 1600 f Kr som blivit stympade. Man har också funnit detaljerade väggmålningar i Egypten som beskriver operationen. Den grövsta formen av kvinnlig omskärelse så kallad faraonisk omskärelse tillämpades av arabiska nomadfolk långt före Islams tid. Det sägs att syftet var att förhindra sexuella övergrepp på ensamma herdeflickor, när de befann sig långt hemifrån. Enligt denna teori skulle seden ha uppkommit någonstans på den Arabiska halvön vid Röda havs-kusten.

5 4 Även unga flickor som skulle offras till gudarna blev stympade för att man med säkerhet skulle veta att de var jungfrur och rena. Kvinnliga slavar blev också utsatta för grymheten, för att de inte skulle leva ett lösaktigt liv och bli gravida. Bland romarna användes en närbesläktad metod till könsstympningen för att bevara kvinnornas kyskhet. De fäste ett lås i form av ett spänne i de yttre blygdläpparna. Detta fungerade på ungefär på samma sätt som kyskhetsbältet som man senare använde i Europa. Orsaker En kvinna har inget större värde utan ses som ett investeringsobjekt av mannen. Han behöver medel att kontrollera och behärska sina investeringar, i detta fall är det kvinnnans sexualitet. I ett traditionellt samhälle ses hustrun som mannens viktigaste tillgång. Genom stympningen erkänns flickor som kvinnor och upptas i de äldres gemenskap. Många flickor får under sin barndom lära sig detta och ser med spänning fram emot ingreppet och att bli kvinnor. Många flickor som ännu inte blivit omskurna försöker ibland att omskära sig själva för att alla hennes vänner kanske redan blivit det. Icke könsstympade kvinnor blir ofta utsatta för förtal, förakt och stöts ut ur den sociala gemenskapen. De som kräver att stympningen ska utföras är ofta flickornas egna mödrar eller t o m de själva, eftersom en oomskuren kvinna är en dålig kvinna med små chanser att bli gift. Många tror att kvinnlig könsstympning har med religion att göra, och att det bara förekommer bland muslimer, men så är det inte alls. Det hela handlar faktiskt om en gammal tradition. Varken i Koranen eller i Bibeln föreskrivs kvinnlig könsstympning men den rekommenderas. Den typ av operation som rekommenderas är sunnaomskärelse medan man helt tar avstånd ifrån infibulation. Enligt Koranen får man inte med avsikt skada sin kropp. En kvinna som inte är omskuren anses som oren och prostituerad, blir utstött och ofta inte gift. Bland vissa folk tror man att en flicka som inte blir omskuren kommer att bli homosexuell eller sexgalen s k nymfoman. Kvinnlig sexualitet ses som mycket farlig, även av kvinnorna själva. Att släppa den fri skulle medföra otrygghet för familjen. Omskärningen hindrar också kvinnan från att vara otrogen p.g.a. smärtan att genomföra ett samlag. På detta sätt kan mannen kontrollera sin kvinnas sexualitet på samma sätt som genom ett kyskhetsbälte. I många kulturer anses klitoris vara ett manligt organ och mannens förhud ett kvinnligt organ. Genom att man tar bort dessa delar så undgår man att bli två-könad. I många samhällen där könsstympning förekommer tror man att kvinnans fruktsamhet ökar efter ingreppet. Man tror att den kvinnliga orgasmen dödar spermierna, och genom att stympa henne så att hon aldrig kommer att uppnå en orgasm är det lättare att få barn. Men sanning är att hon kanske istället blir steril av ingreppet.

6 5 I Sudan och Egypten tycker man att kvinnans könsorgan är fult att se på och obehagligt att röra, därför har man handflatan som en förebild för hur det ska se ut. I följande undersökningsrapport man gjort i afrikanska länder, tagen ur boken Från kön till Genus av Anita Hallden, angående den kvinnliga stympningen, fick man följande argument: Var? Det är vackrare, när det är slätt och ingenting står ut Det är lättare att hålla rent Mannen förlorar sin potens om han är tillsammans med en oomskuren. Kvinnor, som inte fått klitoris borttagen, kan drabbas av vansinne Flickor lär sig utstå smärta och bli modiga Det underlättar förlossningen, eftersom klitoris kan täppa till vagina och tvinga ut fostret genom anus En trång öppning förstärker mannens lustkänslor Det pojkar får utstå, måste även flickor genomgå Kvinnans sexuella känslor koncentreras till vagina och på så sätt befrämjar omskärelsen ett lyckligt samliv mellan man och kvinna Klitoris är farlig. Den står ut och kan punktera mannen vid samlaget. Hundratals folkslag, med olika kulturer och med helt skilda språk, låter idag könsstympa sina flickor. Man tror idag att det är mer än 100 miljoner kvinnor som har fått sina könsorgan stympade, bara i Afrika. Och fortfarande stympas cirka två miljoner kvinnor varje år i Afrika, Asien och även i Europa. Det är svårt att få fram exakta siffror. De länder och kulturer där kvinnlig omskärelse förekommer, skiljer sig väldigt mycket från varandra när det gäller omfattningen av denna sed. Likväl det fysiska utförandet av stympningen som dess kultur och folk varierar, ibland mycket, mellan de olika områdena Kvinnlig könsstympning förekommer numera främst på afrikanska kontinenten, i huvudsak i ett brett bälte tvärs över Afrika utmed och norr om ekvatorn från Egypten och Tanzania i öster till Nigeria och Mauretanien i väster. Men det förekommer även utanför Afrika. Peru, Ecuador samt lokalt i Brasilien och Mexico är exempel på länder i Sydamerika som utsätter sina kvinnor för denna grymhet. Stympningen förekommer även i Malaysia, Kamchatka, på arabiska halvön och delar av Mellersta Östern samt hos de flesta urinvånare i Australien.

7 6 Under det förra århundradet använde man både i Europa och USA klitoridektomi i medicinska syften. I Frankrike och Tyskland har dessa ingrepp använts i syfte att bota olika underlivssjukdomar. Vissa europeiska gynekologer använde förr klitoridektomi för att förhindra onani hos unga flickor. Ett känt exempel är den tyske läkaren A J Bloch, som år 1894 fann att klitoris var säte för orgasmens perversioner. Syftet var att man skulle befria kvinnan från sin sexuella självupptagenhet. Skador och sjukdomar, påföljder Operationen för med sig allvarliga fysiska och psykiska skador. Kvinnorna drabbas ofta av infektioner som på sikt kan leda till sterilitet. Även chock, kraftiga blödningar, tillbakahållen urin, skador på närliggande organ t.ex. urinrör och ändtarm p.g.a. att man kanske skurit fel under operationen, njurskador kan då bli en påföljd, är andra exempel på skador. Dödstalen bland kvinnor är ofta höga i de länder där kvinnlig könsstympning utövas, 1/5 av de stympade kvinnorna dör. Många kvinnor dör under eller efter operationen p.g.a. inflammationer och förblödning som en direkt orsak av stympningen. HIV och gulsot är inte heller ovanligt. De som överlever får oftast genomgå ett livslångt lidande. På lång sikt kan cystor och tumörer uppstå om körtelkanalerna skadats eller skurits av. Kallbrand, stelkramp, fistelbildningar i underlivet (d.v.s. sjukliga förändringar i form av en extra kanal i de inre vävnaderna p.g.a. att den naturliga passagen är skadad). Musklerna i underlivet försämras likaså elasticiteten p.g.a. kraftiga ärrbildningar, därför blir barnafödandet mycket plågsamma. Även fosterdöd är mycket vanligt eller att barnet blir handikappat. Steriliteten är hög, ungefär 25% av de infibulerade kvinnorna blir sterila. Detta ser männen mycket allvarligt på eftersom att ha barn är mycket viktigt. Samlag blir mycket smärtsamt, kvinnan har heller ingen fysisk förmåga att uppnå orgasm. Om omskärningen varit mycket stympande är en naturlig förlossning inte möjlig. Då får man skära upp kvinnan. Bland ett folk i Afrika som heter Maasaier tror man att barnet vid en förlossning blir missbildat om mamman inte är omskuren. Men sanningen är en annan. Operationen Vad som avgör när en flicka ska omskäras beror mycket på vilket land hon kommer ifrån och vilket folk hon tillhör. Stympningen kan ske alltifrån 1 vecka efter födelsen, till i sällsynta fall så sent som dan innan bröllopet. Vanligast är att flickorna stympas i 5-12 års åldern. Även bröstens storlek kan vara avgörande när man är mogen för omskärelse och giftermål. Innan man ska utföra själva operationen, som kan ta allt ifrån tio minuter till flera timmar i sällsynta fall, får flickan tvätta sig med iskallt vatten för att lindra smärtan.

8 7 Blodet levrar sig också snabbare när kroppen är nerkyld. Ingen annan form av bedövning förekommer. Bland vissa folk kan flickan få dricka en alkoholhaltig dryck för att lindra smärtan. I bland strör man sand över könsorganet innan operationen, det sägs att sanden får operationen att gå lättare. Man tar heller ingen som helst hänsyn till hygienen. Operationen utförs av en läkekvinna eller barnmorska, oftast på en avsides belägen plats för att inte de andra i byn ska behöva höra flickans hjärtskärande skrik. Läkekvinnan är ofta en äldre kunnig kvinna som är utvald och som har stympningen som sitt yrke. Med på operationen är också ett antal andra kvinnor som ska hålla fast flickan. Inga män får vistas där under operationen. Instrumentet är ett vasst och spetsigt föremål t.ex. ett gammalt rakblad, en slipad sten, en kökskniv, ett rakblad, en glasskärva, en krossad flaskhals eller en speciell, för ändamålet avsedd kniv. Flickan får ligga eller halvligga med benen isär. Klarar inte kvinnorna av att hålla fast henne kan man binda fast henne, annars finns det risk för att man skär fel. Operationen är mycket smärtsam och flickan gråter och skriker ofta högt. Kvinnorna sjunger då för att överrösta flickan. Det förekommer faktiskt att flickan inte säger ett ljud under operationen, dessa flickor blir i en del byar hyllade och lovade boskap. Det finns en oskriven regel som säger att man inte ska gråta, kvinnor som skriker skämmer ut sig. När man ska omskära sina barn så går man helst till en kvinna som inte skrek under sin egen omskärelse, det sägs att de oftast kan sin sak mycket bättre än de som skrek. Efter operationen smörjer man in såret med fett och ljummen mjölk, det sägs att det har en koagulerande effekt. Man kan även lägga på djurspillning och läkande örter. För att fästa ihop såret har man taggar som används som säkerhetsnålar, grov tråd, tygstrimlor eller senor. Vid infibulation lämnas endast ett hål stort som ett riskorn för urin och menstruationsblod kvar. Oftast sticker man i en smal pinne för att förhindra total hopväxt. Kvinnan kan även bindas ihop runt knäna upp till midjan och måste ligga stilla i ca dagar för att inte såret ska spricka upp. Under tiden får hon ytterst lite mat och dryck för att få så lite urin och avföring som möjligt eftersom besök på toaletten inte är att tänka på. Många får svårt att gå och röra sig efter operationen. Efter ingrepppet kommer omskärerskan och kontrollerar läkningen och att omskärelsen blivit bra. Om inte kan den göras om, i värsta fall flera gånger. För vissa folk är omskärningen förknippad med stora festligheter. Då slaktas djur och man dansar, i vissa fall tvingas även den stympade flickan upp för att dansa en rituell dans, detta är mycket plågsamt för henne. Ibland öppnar man halspulsådern på en oxe och ger blodet till den nyopererade som ersättning för förlorat blod. I större städer omskär man nu allt oftare sina döttrar på sjukhus, men från vissa håll ses detta som ännu värre eftersom man skär djupare och binder ihop såret hårdare för att flickan har fått bedövning och därför inte gör motstånd.

9 8 Giftermål, äktenskap När en kvinna är omskuren får hon lov att gifta sig. Då är det mycket viktigt att flickan är oskuld, är man inte det är det mycket svårt att få en man, brudpriset blir mycket lågt om det över huvudtaget blir något alls. För att den blivande brudgummen och hans släktingar ska vara riktigt säkra på att den blivande bruden är oskuld kan hon få gå igenom jungfruprovet. Då får brudgummens släktingar inspektera omskärelseärret, därefter sätts brudpriset, ju trängre - desto dyrare. Genom jungfrudomen kan mannen försäkra sig om kvinnans oskuld och att mannen är garanterad far till framtida barn. Är jungfrudomen osäker blir det inget köp, då vill inte brudgummens familj ha henne. Kvinnan kan då bli frånskjuten av sin familj och i värsta fall dödad. Man kan även få genomgå en andra operation om den första tycks otillräcklig. Det är en stor skam att inte bli bortgift, näst efter omskärelsen är giftermål det viktigaste i livet. I byarna får de nygifta en egen hydda utanför byn för att andra ska slippa höra kvinnans skrik och gråt när de ska genomföra ett samlag. Varje samlag är en plågsam påminnelse för kvinnan om vad som drabbat henne. Det första samlaget kan ta flera veckor, ibland flera månader att fullborda. Kvinnan måste ibland öppnas av en läkekvinna för att kunna ha samlag. Detta vill både mannen och kvinnan helst undvika eftersom det är skam för dem. Att lyckas tränga in i en hopsydd kvinna ses som ett sorts mandomsprov, ett tecken på att man är en riktig karl. Genom att mannen öppnar sin brud skapar han en fullvärdig kvinna av henne. Misslyckas mannen med att öppna sin brud med penis, vilket ofta händer, tillgriper han en kniv eller något annat vasst föremål, t o m naglarna kan komma till användning när han ska öppna sin kvinna.. Oavsett hur den stympade kvinnan öppnas innebär själva genomträngandet att mannen får visa sin manlighet och dominans. Åtgärder I Afrika har man på senare år försökt att förbjuda seden men det har totalt misslyckats. I bl. a. Sudan hade man ett förbud men trots det så könsstympades ändå 80 % av kvinnorna. Till en början fick de kvinnor som opererade böter och fängelsestraff upp till sju år. Men följden blev att flickorna istället omskars i smyg och att man inte uppsökte läkare vid eventuella komplikationer, som i sin tur ledde till fler dödsfall. Därför beslöt man att inte längre ha kvar lagen. Omfattande åtgärder bl.a. med världshälsoorganisationens hjälp har gjorts. Men den mest verksamma kampen är den i de länder som är närmast berörda, där även kvinnorna nu börjar höja sina röster. Det finns en omfattande internationell rörelse inom olika världsorganisationer och människorättsorganisationer mot kvinnlig könsstympning. Många konferenser och propagandaaktiviteter har förts både i de i och utanför de aktuella länderna.

10 9 Kvinnlig könsstympning har debatterats åtskilligt i olika sammanhang både i Afrika och övriga världen. Könsstympning är en grov kränkning av de mänskliga rättigheterna och måste därför förbjudas. Men omskärelsen är så viktig för dem i de berörda länderna som utövar den, att den är svår att utrota. Man tror att i takt med att samhället moderniseras, folk får en utbildning, tillgång till modern sjukvård och kontakter med yttervärlden kommer den att försvinna av sig själv. Med nuvarande utvecklingstakt räknar man med att det kan ta ytterligare 100 år innan kvinnorna inser att de inte är tvungna att utföra stympningen. Det viktigaste arbetet måste kvinnorna själva göra i de berörda länderna, och de har alltmer börjat reagera mot stympningen. De förmögna och välutbildade låter alltmer bli att omskära sina döttrar. Men inte ens här går de säkra. Ibland händer det att mor- och farföräldrar kidnappar sina barnbarn för att omskära dem. Att vara den som bryter traditionen är både tungt och påfrestande. Ofta blir man utestängd av sin egen familj. Sverige Könsstympningen berör i allt större omfattning den svenska sjukvården där man kommer i kontakt med könsstympade kvinnor framför allt inom förlossningsvården. Det förekommer även att läkare blir tillfrågade om att utföra en omskärning. I Sverige har vi sedan 1 juli 1982 haft en lag där kvinnlig omskärelse är förbjuden, men däremot inte manlig omskärelse. Detta p.g.a. att kvinnlig omskärelse är förenad med stora hälsorisker. Trots denna lag finns det läkare som efter förlossning på en omskuren kvinna syr ihop henne igen. Även om kvinnan önskar att bli ihopsydd igen är det förbjudet. Man får endast återställa kvinnan under graviditeten för att underlätta förlossningen, och sedan också återställa slidmynningen till det naturliga så gott det går efter förlossningen, för att därmed underlätta senare födslar. Eftersom den kvinnliga könsstympningen är förbjuden i Sverige passar många familjer på att stympa sina döttrar under semestrar och besök i sina hemländer. På detta sätt finns även de omskurna barnen i allt större utsträckning även i Sverige. I Sverige finns det cirka kvinnor som är könsstympade eller ligger i riskzonen att bli det. I Sverige liksom i flera andra europeiska länder kan man dömas till fängelsestraff om man könsstympar en flicka. Straffet är två år i fängelse, i grova fall ger det tio år. Det kan även bara ge böter. På många ställen runt om i Sverige pågår projekt mot stympningen och hur man ska hantera den inom sjukvården. I Sverige har vi också RISK - Riksförbundet stoppa kvinnlig könsstympning.

11 10 Här nedan följer en berättelse tagen ur boken Kvinnlig omskärelse av Anita Hallden: I Somalia äger omskärelsen rum i hemmet. Kvinnliga släktingar, grannar och vänner deltar. Fadern stannar utanför dörren som en symbolisk vakt. Modern eller någon äldre kvinna utför operationen. Vid varje tillfälle omskärs bara en flicka. Men alla flickor måste genomgå operationen innan de gifter sig. Inga speciella åtgärder föregår operationen. Den åtföljs inte av någon religiös ceremoni eller några medicinska förberedelser - den utförs ungefär på samma sätt, som när ett djur kastreras. Flickan får sitta på en pall. Den är ofta inte rengjord. Flera vuxna kvinnor håller henne i ett fast grepp. Sedan den gamla kvinnan skilt de yttre och inre blygdläpparna åt, fäster hon dem med taggar från akasiaträd i hullet på låren. Med en kniv skär hon av toppen på klitoris. Sedan gör kvinnan som opererar, ett hål av klitoris längd. Den lilla flickan skriker i extrem smärta, men ingen bryr sig om det. Operatören skär sedan av klitoris ända in till benet med kniven. Kvinnan som opererar, lyfter sedan med tummen och pekfingret upp det skinn, som är kvar, för att ta bort återstående mjukdelar. De kvinnor, som tar del i operationen kontrollerar sedan att inga rester av klitoris finns kvar. Barnet gör helt naturligt motstånd och det händer därför ofta att kniven slinter eller att snittet görs oskickligt. Då kan urinblåsan eller analöppningen skadas. Om flickan svimmar, blåser kvinnorna pili-pili (kryddpulver) i hennes näsborrar för att få henne att vakna. Men detta är inte slutet på tortyren. Den viktigaste delen av operationen börjar först nu. Efter ett kort uppehåll tar operatören åter kniven och skär bort de inre blygdläpparna. Sedan skrapas hon omsorgsfullt av skinnet från insidan av de yttre blygdläpparna, utan att ta minsta hänsyn till den oerhörda smärta, hon tillfogar barnet. Grannkvinnorna följer noga hennes arbete och när det behövs, uppmuntrar de henne. I de spasmer, som ofta uppträder, kan flickan ibland bita av sig tungan. Kvinnorna iakttar barnet noga för att en sådan olyckshändelse skall undvikas. Så fort tungan åker ut, kastar de pili-pili på den, så att den omedelbart dras in igen. När skinnet skrapats av sluter operatören samman de yttre blygdläpparna och fäster dem vid varandra med långa akaciataggar. Vid det här laget är flickan alldeles utmattad och skriker inte längre, men har vanligtvis konvulsioner. En dekokt av örter tvingas ner i strupen, så att konvulsionerna upphör. Operatörens viktigaste uppgift är att se till att öppningen blir så trång som möjligt, endast så stor att urin och menstruationsblod kan komma ut. En liten träpinne stoppas vanligen in för att förhindra att såret växer samman helt. Operatörens värde hänger på att hålet blir så litet som möjligt. Bland somalierna blir en flickas värde högre ju mindre denna öppning är. När operationen är slutförd, tvättas hela området och torkas med en trasa. Sedan tillsägs flickan att resa sig upp. Hennes lår binds samman med ett snöre av getskinn. Ett stadigt bandage binds runt benen från knäna till midjan. Detta tas inte bort förrän efter två veckor. Under tiden skall flickan ligga orörlig, utsträckt på sin bädd, medan urin och avföring samlas inom bandaget.

12 11 KÄLLFÖRTECKNING Böcker, uppslagsböcker: Hallden, Anita: Kvinnlig omskärelse, 1979, Författarna och SIDA A. Talles sammanställning Kvinnlig könsstympning: ett sätt att skapa kvinnor och män i D. Kulick (utg.) Från kön till genus, 1987, Carlsson bokförlag AB Walker, Alice: Omskärelsen, 1992, Trevi Nationalencyklopedin volym 14 Bra Böckers lexikon volym 17 Tidningsartiklar: DN , Hernbäck, Eva I exilen fortsätter kampen mot könsstympning. Med information hoppas Maryam Mohamud och Zabeba Ibrahim kunna förhindra att fler flickor omskärs DN , Hernbäck, Eva I exilen fortsätter kampen mot könsstympning Jordemodern 1995;1/2:21-23, Lundberg, Gittan Erfarenheter och uppfattningar om kvinnlig könsstympning hos somaliska kvinnor bosatta i Sverige. Sammanfattning av uppsatts om kvinnlig könsstympning Landstingsvärlden nr , Cederlund, Gustaf Vi ska fördöma en sedvänja men inte en kultur Läkartidningen nr , Bergström, Staffan Kvinnlig könsstympning - en förnedring med djupa kulturella rötter Läkartidningen nr , Löwdahl, Kent K-G Kriminell kirurgi och manlig omskärelse Läkartidningen nr , Sandlund, Maj-Britt Kommentar till artikeln Kriminell kirurgi SDS , Waltenberg, Lilith Traditionen ger livslångt lidande. Kvinnlig omskärelse växande problem även i Sverige VLT , Kihl, Ann-Christine Zara stympades som 4-åring religionen kräver inte stympning

13 12 AVSLUTNING Att ha arbetat med ämnet Kvinnlig könsstympning har varit mycket intressant och framförallt mycket lärorikt. Jag visste inte så mycket om ämnet när jag började skriva om det, och trodde inte att det var så utbrett och så fruktansvärt hemskt som det faktiskt är. Att få tag på fakta och information har varit lätt. Det har även gått bra att få det nedskrivet, även om det ibland, och speciellt i början, varit ett ganska jobbigt ämne att läsa om. Cecilia Härling E5