EUROPAPARLAMENTET. Utskottet för sysselsättning och socialfrågor FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE. Utskottet för sysselsättning och socialfrågor

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET Utskottet för sysselsättning och socialfrågor PRELIMINÄR VERSION 2001/2196(INI) 12 december 2001 FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE om Europeiska rådets vårmöte 2002: Lissabonprocessen och den fortsatta inriktningen (2001/2196(INI)) Utskottet för sysselsättning och socialfrågor Föredragande: Hans Udo Bullmann PR\ doc PE

2 PE /14 PR\ doc

3 INNEHÅLL Sida PROTOKOLLSIDA... 4 FÖRSLAG TILL RESOLUTION... 5 MOTIVERING... YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR EKONOMI OCH VALUTAFRÅGOR... PR\ doc 3/14 PE

4 PROTOKOLLSIDA Vid plenarsammanträdet den 28 november 2001 tillkännagav talmannen att utskottet för sysselsättning och socialfrågor i enlighet med artikel 163 i arbetsordningen hade beviljats tillstånd att utarbeta ett initiativbetänkande om Europeiska rådets vårmöte 2002: Lissabonprocessen och den fortsatta inriktningen, och att utskottet för ekonomi och valutafrågor hade utsetts till rådgivande utskott. Vid utskottssammanträdet den 23 oktober 2001 hade utskottet för sysselsättning och socialfrågor utsett Hans Udo Bullmann till föredragande. Vid utskottssammanträdet/utskottssammanträdena den... behandlade utskottet förslaget till betänkande. Vid (detta/det sistnämnda) sammanträde(t) godkände utskottet (enhälligt) förslaget till resolution med.. röster för,.. röster mot och.. nedlagda röster. Följande var närvarande vid omröstningen:... (ordförande/ordförande för sammanträdet),... (vice ordförande),... (vice ordförande),... (föredragande),...,... (suppleant för...),... (suppleant för... i enlighet med artikel i arbetsordningen),... och.... Yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor bifogas detta betänkande. Utskottet för beslutade den att inte avge något yttrande. Betänkandet ingavs den... Fristen för att inge ändringsförslag till detta betänkande kommer att anges i förslaget till föredragningslista för den sammanträdesperiod vid vilken betänkandet skall behandlas. PE /14 PR\ doc

5 FÖRSLAG TILL RESOLUTION Europaparlamentets resolution om Europeiska rådets vårmöte 2002: Lissabonprocessen och den fortsatta inriktningen (2001/2196(INI)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av kommissionens meddelande om den sammanfattande rapporten (KOM(2002) - C5- / ), med beaktande av kommissionens meddelande om de strukturella indikatorerna (KOM(2001) 619 C5- / ), med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Lissabon den mars 2000, med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Stockholm den mars 2001, med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Göteborg den juni 2001, med beaktande av stats- och regeringschefernas och kommissionens ordförandes slutsatser från toppmötet i Gent den 19 oktober 2001, med beaktande av artikel 163 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och socialfrågor och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A5- /2002), och av följande skäl: A. Vid Europeiska rådets möte i Lissabon enades man om det strategiska målet att omvandla Europeiska unionen i världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi med hållbar tillväxt, full sysselsättning och en högre grad av social sammanhållning. B. Europeiska rådets möte i Stockholm, och särskilt Europeiska rådets möte i Göteborg och de miljömål som fastställdes där, gav processen en tredje dimension och antog en långsiktig strategi för hållbar utveckling där ekonomisk tillväxt, social sammanhållning och miljöskydd som skall fortsätta stödja varandra. C. Den allvarliga globala nedåtgående ekonomiska trenden kräver ännu kraftfullare åtgärder för att utveckla och stärka Lissabonprocessen för att man skall uppnå fastställda mål och därigenom låta toppmötet i Barcelona bli den verkliga prövostenen för inrättandet av en fungerande marknad med effektiva mekanismer för utarbetandet av politik samt en stabil social dimension. 1 Ännu ej offentliggjort i EGT. 2 Ännu ej offentliggjort i EGT. PR\ doc 5/14 PE

6 D. Vid Europeiska rådets senaste möte i Gent den 19 oktober 2001 upprepade man EU:s engagemang för Lissabonstrategin och uppmanade rådet att påskynda arbetet med dess genomförande. Mer Europa Att mobilisera resurser för förändring 1. Parlamentet välkomnar införandet av euromynten och sedlarna, vilket är ett uttryck för en oåterkallelig europeisk integration och ger fortsatt stöd till utvecklingen av den europeiska ekonomin; noterar eurons enorma potential när det gäller att stimulera investeringar och stabilisera makroekonomiska förhållanden; betonar den gemensamma valutans framgång och avgörande fördelar, som redan har bidragit till lägre räntor och inflation och som minskat konsekvenserna av tillfälliga påfrestningar, 2. efterlyser ett ambitiöst påskyndande av den balanserade Lissabonprocessen som ett nödvändigt och riktigt sätt att gripa sig an den nuvarande ekonomiska nedåtgående trenden; begär att Lissabonprocessens uppsättning av åtgärder med en inbördes stödjande ekonomisk reform, full sysselsättning, social sammanhållning och hållbar utveckling skall stärkas genom konkreta åtgärder som ökar potentialen för tillväxt och skapande av arbetstillfällen; efterlyser ett sammanhängande antal initiativ vid toppmötet i Barcelona, som belyser Europas förmåga att agera på kort sikt samtidigt som man håller fast vid Lissabonmålen med de tillägg som gjordes till dessa i Stockholm och Göteborg, 3. påminner om Lissabonstrategins grundidé att människorna är Europas största tillgång, och bör stå i fokus för unionens politik ; betonar det angelägna behovet av att förstärka den politik som innebär att man investerar i människor på alla områden; begär konkreta åtgärder för att maximera mänskliga resurser i ett samhälle för alla och som avgörande medel för att kraftfullt öka produktivitet och ekonomisk tillväxt; förväntar sig att toppmötet i Barcelona skall ge konkreta resultat för att återställa förtroendet bland Europas medborgare och stärka deras förmåga, kunskapsbas, yrkeskunskaper, köpkraft och entreprenöranda, Mot ett samhälle för alla: Att göra det möjligt för människor att vara delaktiga och ta initiativ 4. påminner om åtagandet vid Europeiska rådets möten i Lissabon och Stockholm att kraftigt öka sysselsättningsgraden, och i synnerhet målet med en sysselsättningsgrad på 70 procent senast 2010; efterlyser ett snabbare genomförande av den fördragsbaserade sysselsättningsstrategin, särskilt med hänsyn till kvinnor och äldre arbetstagare som kan och vill fortsätta arbeta; uppmanar Europeiska rådet och medlemsstaterna att ställa upp mål för att minska arbetslösheten bland ungdomar och att fastställa nationella mål för att mäta och övervaka hur de lyckas genomföra sysselsättningsskapande åtgärder, 5. välkomnar de framsteg som har gjort för att inbegripa minst 20 procent av de arbetslösa i aktiva arbetsmarknadsåtgärder i nästan alla medlemsstater; begär trots det att nya mål på medellång sikt ställs upp för en kraftig procentuell ökning av resultaten i de tre medlemsstater som uppvisar de bästa resultaten (44 procent) inom fem år, 6. efterlyser en ny strategi för att förbättra sysselsättningskvaliteten genom en satsning på hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, lika möjligheter, livslångt lärandet och utbildning i PE /14 PR\ doc

7 användandet av informationsteknik för att möjliggöra ett hållbart arbetsliv med valmöjligheter och mångfald; betonar här vikten av en barnomsorg med rimliga avgifter och av god kvalitet; begär att indikatorer och referensvärden på detta område skall utvecklas snarast i enlighet med beslutet från Europeiska rådets möte i Stockholm, 7. uppmanar medlemsstaterna att minska skattetrycket för låginkomstagare och att inrätta allmänt fördelaktiga villkor för skapandet av arbetstillfällen vad gäller arbetsintensiva tjänster; föreslår att Europeiska rådet vid sitt möte i vår vidtar åtgärder på området genom att ange referensvärden för bästa praxis och nyskapande politiska åtgärder, 8. betonar att en effektiv utvärdering av de nationella åtgärdsplanerna mot fattigdom och social utslagning, vilka lades fram för första gången i juni 2001, är en viktig del av den integrerade Lissabonstrategin som utarbetats genom den sociala agendan; förväntar sig att kommissionen och medlemsstaterna i full utsträckning skall använda samtliga instrument som tas upp i detta dokument och betonar behovet av en årlig uppföljning på grundval av resultattavlan; förväntar sig att särskilt kommissionen skall lägga fram förslag till lagstiftning om förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter skulle misslyckas, 9. anser att det är mycket viktigt att behandla demografisk förändring genom ett integrerat tillvägagångssätt som tryggar hållbara och allmänna pensionssystem grundade på tanken på solidaritet och social sammanhållning; stöder med eftertryck en öppen samordningsmetod samt utvecklandet av den rättsliga ram som är nödvändig på området, och begär att den gradvis skall komma att omfatta det sociala skyddet i allmänhet, 10. uppmanar kommissionen att utarbeta ett helhetsperspektiv och ett mer förebyggande tillvägagångssätt i fråga om förändringar inom näringslivet för att kunna ta större hänsyn till sysselsättningen och de sociala konsekvenserna av all EU-politik genom inrättandet av en uppsättning principer på gemenskapsnivå för att stödja bästa praxis inom företagen vid omstruktureringar; uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att öka och samordna sina insatser inom de områden som drabbats hårt av händelserna den 11 september, i synnerhet turist-, flyg- och försäkringssektorn, 11. förväntar sig att arbetsgruppen på hög nivå för frågor beträffande färdigheter och rörlighet skall lägga fram innovativa förslag till åtgärder i fråga om arbetstagares rörlighet; påminner om att åtgärdsplanen från 1997 endast har genomförts delvis och att en övergripande och ambitiös översyn av rådets förordning (EG) nr 1408/71 måste göras snarast, Stärkande av Lissabonprocessen genom samordning och demokratisering 12. anser att Lissabonstrategins fulla genomförande kan förbättras genom en integrerad analys av politiken baserad på ett standardiserat statistiskt redovisningssystem snarare än på en förteckning över strukturella indikatorer, för att övervaka hur de olika politikområdena påverkar varandra, 13. uppmanar kommissionen och rådet att förhandla fram ett interinstitutionellt avtal med Europaparlamentet för dess fulla delaktighet när det gäller den öppna samordningsmetoden, som kommer att ge detta förfarande större demokratisk legitimitet, samt säkerställa att uppföljningen av Lissabonstrategin inte görs enbart på mellanstatlig PR\ doc 7/14 PE

8 nivå; begär i synnerhet att kommissionens sammanfattande rapport skall föreläggas parlamentet i god tid för att det på ett lämpligt sätt skall kunna avge ett yttrande, 14. kräver att Europaparlamentet involveras i upprättandet av de stora riktlinjerna för ekonomisk politik som en strategisk del i Lissabonprocessen och ekonomisk styrning i Europa, i form av obligatorisk rådfrågning (liknande den för sysselsättningsriktlinjerna ), och uppmanar Europeiska rådet att göra de nödvändiga ändringarna i EG-fördraget (artikel 99.2) under nästa regeringskonferens, 15. anser att den sociala dialogen bör främjas och stärkas som en nyckelfaktor när det gäller att möta de utmaningar som Europa står inför, och att den är ett lämpligt sätt att aktivera den makroekonomiska dialogen med positiva resultat vad gäller en samverkan mellan ekonomi-, social- och sysselsättningspolitik; förväntar sig därför att arbetsmarknadens parter integreras på allvar i förberedelserna inför de årliga vårmötena, 16. välkomnar de första stegen i samarbetet med kandidatländerna och efterlyser deras fulla deltagande hädanefter vad gäller den öppna samordningsmetoden som från och med detta utgör en oundgänglig del i det fullständiga och allsidiga genomförandet av Lissabonstrategin, 17. uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen. PE /14 PR\ doc

9 MOTIVERING Bakgrund De ekonomiska förutsättningar som råder inom Europeiska unionen gör att unionen och medlemsstaterna ställs inför stora utmaningar. Efter flera år av stabil tillväxt på cirka 3 procent per år (3,4 procent i euroområdet under 2000) och i samband härmed en ökning av antalet arbetsplatser (2,4 miljoner fler under 2000) och en märkbar minskning av antalet arbetslösa på 7,7 procent (8,3 i euroområdet), har vi under 2001 upplevt en tydlig konjunkturnedgång. Kommissionen uppskattar tillväxten under 2001 till högst 1,6 procent. Det är här fråga om en nedgång i alla industriländer världen över. USA:s ekonomi, som under andra delen av 90-talet var världsekonomins drivande kraft, lamslogs och genomgår sedan andra hälften av 2001 en recession. I Japan har ihållande konjunkturnedgångar förvärrats sedan mitten av 2000 och lett till en negativ tillväxt på 0,6 procent. Tillväxten för världsekonomin kommer enligt kommissionens uppgifter endast att uppgå till 2,1 procent (2002: 2,2 procent). För EU beräknas tillväxten för 2002 till maximalt 1,4 procent. Terrorattackerna i USA den 11 september 2001 har ytterligare påverkat utvecklingen i negativ riktning. Därför är alla prognoser för tillfället ovanligt osäkra. I en sådan situation medverkar allmänhetens förtroende och de ekonomiska aktörerna till den vidare utvecklingen. Införandet av euron, som avslutas med utgivningen av kontanter den 1 januari 2002, har gjort EU:s ekonomi stabilare och har redan visat att den håller måttet i kampen mot oönskade externa chocker som stigande oljepriser och terrorattacker. Tack vare att euron fungerar på ett utmärkt sätt har man kunnat säkra ett stort mått av företagens och konsumenternas förtroende. Till följd av att växlingsavgifterna har fallit bort och effekterna har uteblivit i fråga om uppoch nedvärderingar av de nationella valutorna vid överlappande händelser som har betydelse för ekonomin, har man kunnat göra betydliga insparingar. Även om man till följd av utvecklingen i Västeuropa kan iaktta dämpande effekter på nationalekonomin i Central- och Östeuropa, expanderar ekonomierna överlag i dessa länder utan avbrott eftersom det här finns en stor efterfrågan på andra idéer än rent ekonomiska. Kandidatländernas BNP har under 2001 stigit med cirka 2,7 procent, och liksom tidigare kan man konstatera en intensiv investeringsverksamhet i förberedelserna inför anslutningen till EU och en tydlig reallönetillväxt. EU:s utvidgning kommer att medföra ytterliga positiva effekter för tillväxten i EU och kandidatländerna. Trots detta måste man för närvarande betrakta den ekonomiska utvecklingen i Europeiska unionen med stor oro. Det endast obetydliga återupplivandet av världsekonomin och den mindre expansiva världshandeln (som nästan helt avstannade 2000) kommer knappast att ge några impulser till europeisk export. Samtidigt stagnerar efterfrågan inom EU, inflationstakten går tillbaka till följd av att lugnet återvänder inom livsmedelssektorn och en tydlig minskning av råoljepriserna stärker endast köpkraften obetydligt. Det är positivt att Europeiska centralbanken till slut har sänkt nyckelräntan med 0,5 till nuvarande 3,25, men inte tillräckligt i sig för att utlösa den ökning av de fasta bruttoinvesteringarna som så väl behövs. PR\ doc 9/14 PE

10 Den starka tillbakagången vad gäller offentliga och privata investeringar är verkligen synnerligen oroväckande. De fasta bruttoinvesteringarna i EU:s medlemsländer har sjunkit från 4,5 procents tillväxt 2000 till 0,1 procent De fasta bruttoinvesteringarna i utrustning ökade under 2000 med 7,9 procent, och ökningen för 2001 och 2002 beräknas bli 0,7 respektive 0,8 procent. En bidragande orsak till detta är det försämrade världsekonomiska läget och en alltför restriktiv penningpolitik. Europaparlamentet stödjer därför Europeiska centralbankens nya räntepolitik, som är lämpad till att ge konjunkturutvecklingen ett uppsving. Under de rådande omständigheterna är en förstärkning av denna politik önskvärd samtidigt som man helt respekterar Europeiska centralbankens oberoende. Trots att vissa medlemsländer (Tyskland och Italien) inleder kollektivförhandlingar i början av 2002 har de flesta ekonomiska forskningsinstitut inte utfärdat några inflationsvarningar i fråga om lönepolitiken och mot bakgrund av det spända läget på arbetsmarknaden. Senast var inflaktionstakten 2,1 procent och löneökningarna har under de senaste åren varit mycket måttliga. Arbetsgivaravgifterna inom euroområdet har i praktiken till och med minskat något under Vad gäller den privata konsumtionen verkar de skattelättnader som införts i många medlemsländer och det ökade antalet arbetsplatser visserligen stimulerande i princip, men de är emellertid inte tillräckliga för att ge några pådrivande effekter. De privata hushållens konsumtion har nästan halverats från 2,3 procent till 1,7 procent under våren 2000 och våren Dessutom kan de flesta medlemsstater efter de senaste årens skattesänkningar knappast förvänta sig att det inom skattepolitiken kommer att finnas utrymme för några större skattesänkningar under de kommande två åren Toppmötet i vår Situationen kräver att EU särskilt håller fast vid målen och strategierna från toppmötet i Lissabon, vilka kompletterades vid toppmötena i Stockholm och Göteborg. Europaparlamentet välkomnar att man vid Europeiska rådets informella möte i Gent den 19 oktober 2001 också uttryckligen företrädde denna ståndpunkt och dessutom krävde att processen skulle påskyndas. Processens fyra pelare är ekonomisk reform, sysselsättning, social sammanhållning och hållbar utveckling. Dessa måste följa upp med konsekvens och regelbundenhet inom ramen för en balanserad uppsättning åtgärder och i enlighet med den öppna samordningsmetoden. Liksom tidigare handlar det om att omvandla Europeiska unionen i världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi med hållbar tillväxt, full sysselsättning och en högre grad av social sammanhållning. Med stabilitet och kontinuerlig tillväxt skall man uppnå den avsevärda förbättring av levnadsvillkoren som eftersträvas på grundval av lika möjligheter. Man får inte avvika från den väg man har slagit in på. Tvärtom krävs hädanefter förstärkta ansträngningar och åtgärder för att uppnå målen. Den betydande ökningen av privata och offentliga investeringar är nödvändig för att Lissabonprocessen skall bli framgångsrik. Här är det tänkt att de offentliga investeringarna främst skall garantera en hållbar utvecklingsförmåga vad gäller ekonomi och samhälle i EU och dess medlemsstater. De viktigaste områdena är infrastruktur, miljö, allmänbildning, yrkesinriktad utbildning och fortbildning, forskning och utveckling, sjukvård, social trygghet och sysselsättning. Europeiska rådet uppmanas därför dra motsvarande slutsatser och fastlägga prioriteter. Detta är ännu viktigare eftersom EU i den PE /14 PR\ doc

11 svåra situation som för närvarande råder måste bevisa att den egna politiken är trovärdig. Toppmötet i Barcelona i vår kommer därför att bli prövostenen för Europeiska unionens nya ekonomiska politik och sysselsättningspolitik. Arbetslöshet Arbetslösheten i Europeiska unionen (enligt kommissionens och ledande ekonomiska instituts prognoser) beräknas öka igen under 2002 och fram till Det är första gången sedan 1997 och beror på att man knappast kommer att nå upp till sysselsättningströskeln på minst 2 procents tillväxt (kan vara högre eller lägre beroende på de olika medlemsstaternas nationalekonomi och det individuella förhållandet mellan tillväxts- och produktivitetsutveckling) under nuvarande förhållanden. Kommissionen utgår från att tillväxten inom EU är högst 1,6 procent. Man kan utgå från att arbetslösheten inom hela EU i genomsnitt är minst 8 procent och inom euroområdet 8,6 procent. Detta innebär att mellan 14 och 15 miljoner människor saknar arbete, vilket är helt oacceptabelt. Bristen på arbetsplatser drabbar särskilt vissa grupper i befolkningen: ungdomar, kvinnor, anhöriga till etniska minoriteter, äldre människor och människor med funktionshinder. Med 63,1 procent ligger deras sysselsättningskvot långt under genomsnittet för Europa. När man letar efter vägar ut ur arbetslösheten menar man nu att det inte räcker med ekonomisk tillväxt för att lösa arbetslöshetsproblemet. Det krävs i stället aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder som nyligen utarbetades i sysselsättningspaketet för 2002 som ett led i Luxemburgprocessen. Europaparlamentet arbetar sedan länge för detta, i synnerhet också eftersom det försöker förankra kvantitativa riktlinjer för målen i EU:s sysselsättningspolitiska riktlinjer och med bestämdhet hävdar att medlemsstaterna i enlighet med de europeiska målen själva måste ställa upp nationella mål utöver dessa mål. Sysselsättningsriktlinjerna för 2002 grundar sig på vad som beslutades vid Europeiska rådets möte i Stockholm och det belgiska ordförandeskapets krav och introducerar dessutom en ny strategi, nämligen att hänsyn skall tas till arbetets kvalitet ( kvalitetsintegrering skall beaktas på sysselsättningspolitikens samtliga områden). Detta är mycket viktigt, särskilt med tanke på den väntade konjunkturnedgången. Europeiska unionen kan endast bli ett dynamiskt, konkurrenskraftigt och kunskapsbaserat område om man lyckas skapa högkvalitativa och hållbara arbetsplatser. I samband härmed välkomnas kommissionens senaste initiativ att skapa en europeisk arbetsmarknad. Den fria rörligheten inom unionen är faktiskt fortfarande begränsad och man vet vilka hinder som står i vägen för förverkligandet av dessa rättigheter. Hit hör bland annat ofullständig lagstiftning i fråga om den sociala tryggheten, erkännande av slutbetyg och diplom, bristande information och språkkunskaper. Rörlighet bör emellertid alltid grundas på ett frivilligt beslut. Reformer och initiativ avseende den ekonomiska politiken på vägen mot full sysselsättning Föredraganden anser i likhet med kommissionen att Europeiska unionens ekonomi måste kunna utvecklas oberoende av USA:s ekonomi och att den är en potentiell kraft i världsekonomin. De nödvändiga krafterna finns trots det spända läget. Det är emellertid nödvändigt att använda alla medel som står till förfogande. Unionens ekonomiska politik PR\ doc 11/14 PE

12 måste inta en förebyggande roll överlag. Medborgarna måste uppleva Europa som en ekonomisk och social aktör med uppenbara fördelar. Konsekvent fullbordande av strukturreformerna och den inre marknaden Man måste hålla fast vid tidsplanen för strukturreformer i enlighet med ökad effektivitet för varu-, tjänste-, kapital- och arbetsmarknaderna. Liberaliseringsprocessen är fortfarande inte avslutad på viktiga områden. Den inre marknadens fullbordande spelar fortfarande en nyckelroll när det gäller att uttömma Europeiska unionens tillväxtmöjligheter. Enligt aktuella uppgifter om den inre marknaden finns det fortfarande betydliga eftersläpningar vid införlivandet av direktiven om den inre marknaden i nationell lagstiftning, vilket gör att många medlemsstater inte kommer att nå upp till det riktmärke som sattes vid Europeiska rådets möte i Stockholm med en införlivandenivå på 98,5 procent fram till toppmötet i Barcelona. Lika problematiskt är antalet överträdelseförfaranden på området. Man kommer inte heller att på gemenskapsnivå före årsslutet att inom tidsfristen kunna enas på rådsnivå om centrala frågor, som ansågs vara tydliga prioriteringar vid Europeiska rådets möten i Lissabon och Stockholm. Detta måste åtgärdas vid toppmötet i Barcelona annars riskerar den europeiska ekonomin att förlora sin trovärdighet, vilket kan få fatala följder. Förstärkt privat och offentlig investeringsverksamhet och efterfrågan inom EU EU måste säkerställa ytterligare privata och offentliga investeringar. Europaparlamentet anser i detta sammanhang att det är lämpligt, med hänsyn tagen till grundprinciperna i stabilitetsoch tillväxtpaketet, att främja det ekonomiska återuppsvinget genom en samordnad politik inom ramen för en balanserad uppsättning åtgärder. Detta bör i synnerhet ske på de områden som hör samman med informations- och kommunikationsteknik och miljöteknik, som båda i lika stor utsträckning tillhör Lissabonprocessens strategiska sektorer. Lissabonprocessen satsar på utveckling av kunskapssamhället. EU måste därför ha en ledande roll på området för forskning och utveckling. Även om EU:s utgifter har ökat under 1999 och 2000 (5,6 procent på fasta priser 1999 och 2,3 procent 2000), är de framsteg som gjorts på området fortfarande otillräckliga. EU ligger med utgifter på 1,92 procent av BNP för forskning och utveckling fortfarande långt efter USA (2,64 procent av BNP) och Japan (3,04 procent). Det finns dessutom en markant skillnad mellan de norra och södra medlemsländerna, med investeringar som ligger tydligt under genomsnittet i de sydligare medlemsstaterna, och de högsta, som ligger över Japans investeringar, i Sverige och Finland. Detta bör vara ett riktmärke för målen. Det behövs följaktligen ett betydligt starkare engagemang för att uppnå en likartad investeringsverksamhet inom EU, vilket gör det nödvändigt med tillväxt i fråga om både privata och offentliga investeringar. Dessutom måste ytterligare ansträngningar göras för att på ett snabbt och effektivt sätt överföra kunskap till industrin för att reella tillväxteffekter skall uppnås. Sunda offentliga finanser och en minskning av statsskulden kommer att inverka positivt på stabilitet vad gäller skattepolitik och tillväxt. Dessutom har Europeiska unionen ytterligare instrument för att tillsammans med medlemsstaterna och regionerna främja den ekonomiska tillväxten. PE /14 PR\ doc

13 Social trygghet Toppmötet i Lissabon krävde med uppmärksamheten riktad på unionens socialt svagare medlemmar att man inte skulle försumma målet med större sammanhållning vid inrättandet. Föredraganden välkomnar det förfarande som har inletts med öppen samordning beträffande social utslagning, de första stegen i detta förfarande vad gäller pensionerna och även förslaget att utvidga det till hela den sociala tryggheten. Parlamentet borde emellertid bli starkare involverat i detta förfarande, exempelvis när man skall definiera de indikatorer som ligger till grund för den öppna samordningen. Samordning och demokratisering av Lissabonprocessen Det är nu enklare än tidigare att samordna och integrera Luxemburg-, Cardiff- och Kölnprocessen samt Lissabonagendan med den ekonomiska politikens grunder. Detta måste också ske med tanke på skyldigheterna enligt stabilitets- och tillväxtpakten. Det är bara med en verkligt integrerad arbetsmetod som man kan få till stånd politisk enighet och sända politiska signaler till deltagande aktörer. Endast en samordnad politik på ekonomi- och sysselsättningsområdet kommer verkligen att leda till de önskade framstegen. Europeiska rådet bör vid sitt möte i Barcelona lägga fram förslag i denna fråga. Europaparlamentets roll i Lissabonprocessen som medborgarnas direkta företrädare måste förstärkas och förtydligas. På grundval av en interinstitutionell överenskommelse bör man säkerställa att kommissionens sammanfattande rapport om hur programmet framskrider och den allmänna politiska enigheten, som utarbetas inför det årliga vårmötet om den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken, överlämnas till parlamentet i god tid före mötet. Parlamentet kan då i god tid och på ett lämpligt sätt ta ställning till rapporten. Man bör dessutom arbeta för att ett forum på hög nivå inrättas där frågorna till Europeiska rådets vårmöten kan få en första behandling och där de europeiska institutionerna (Europaparlamentet, Regionkommittén, Ekonomiska och sociala kommittén) och arbetsmarknadens parter kan höras om genomförandet av Lissabonstrategins olika aspekter. Man bör samtidigt säkerställa att den öppna samordningsmetoden inte leder till en dold parallell lagstiftning genom att lagstiftningsförfaranden som har fastlagts i EG-fördraget kringgås. Med tanke på att huvuddragen i den ekonomiska politiken inte bara är grundläggande element i Lissabonprocessen utan även har blivit ett nyckelelement i styrningen av den ekonomiska politiken på gemenskapsnivå är det dessutom nödvändigt att inbegripa parlamentet i form av en skyldighet att höra det (i likhet med de sysselsättningspolitiska riktlinjerna) om huvuddragen i den ekonomiska politiken. Även de nödvändiga ändringarna i EG-fördraget (artikel 99.2) skall behandlas inom ramen för den kommande regeringskonferensen För att genomförandet av strategin och målen från Lissabon skall bli en framgång är det också absolut nödvändigt att så snart som möjligt inbegripa kandidatländerna i processen och den öppna metoden för samordning. Kommissionen kommer enligt den ansvarige ledamoten av kommissionen att från och med våren 2003 behandla kandidatländerna och deras nationella politiska strategier i sin motsvarande rapport. Detta betyder att man vid diskussionerna om indikatorerna från och med 2003 även måste ta hänsyn till kandidatländerna. I fråga om de sysselsättningspolitiska riktlinjerna, har de inledande förberedelserna avslutats. En del PR\ doc 13/14 PE

14 kandidatländer, som exempelvis Tjeckien, orienterar sedan en tid tillbaka sin nationella politik efter EU:s sysselsättningspolitiska mål och har undertecknat motsvarande protokoll. PE /14 PR\ doc