Betänkande SOU2015:30 Skatt på vissa varor som innehåller kemikalier

Transkript

1 YTTRANDE Datum Dnr /1931 Finansdepartementet , Stockholm Betänkande SOU2015:30 Skatt på vissa varor som innehåller kemikalier (Dnr Fi2015/1931) (Elektronikåtervinning i Sverige) väljer att endast kommentera de delar av betänkandet som är kopplade till förslaget om skatt på viss elektronik. Således kommer förslaget om skatt på golvbeläggningar, vägg- och takbeklädnader av polymerer av vinylklorid inte att beröras i betänkandet. Sammanfattning Elektronikåtervinning i Sverige stödjer utredningens övergripande mål och instämmer i att det finns ett behov att minska förekomsten av farliga ämnen i människors hemmamiljö. De initiala avgränsningar som gjorts av omfattningen gällande flamskyddsmedel samt viss elektronik är rimliga och väl avvägda. Elektronikåtervinning i Sverige stödjer också utredarnas förslag angående att det styrmedel som används för att uppnå utredningens mål bör vara av ekonomisk karaktär och i enlighet med principen att förorenaren betalar snarare än införande av förbud. Elektronikåtervinning i Sverige anser dock att tillvägagångssättet med den föreslagna punktskatten inte är kostnadseffektiv och riskerar att inte uppfylla förslagets målsättning. Elektronikåtervinning i Sverige anser att det är mycket viktigt att ekonomiska styrmedel som implementeras i syfte att förbättra miljörelaterade risker konstrueras så att de intäkter som genereras bidrar till förebyggande/förbättrande åtgärder över tid inom det aktuella riskområdet. Vidare anser Elektronikåtervinning i Sverige att utredningen gjort en felaktig bedömning när det gäller möjligheten att tillämpa det utvecklade producentansvaret som styrmedel för att uppfylla utredningens Sida 1 av 7

2 syfte, samt producentansvarssystemens lämplighet att administrera ekonomiska sanktioner för de utvalda kemikalierna. Utredarna menar att ett producentansvarssystem inte är lämpligt för att fasa ut varor som avger farliga ämnen till människors vardagsmiljö eftersom systemen kommer in i ett för sent stadium i varans livscykel. Alla som tillgängliggör elektriska eller elektroniska produkter på den svenska marknaden har dock skyldighet att rapportera detta till Naturvårdsverket. I många fall görs detta som en service av producentansvarssystemen för producenternas räkning. Producentansvarssystemen har således tillgång till den information som Skatteverket och Tullverket skulle behöva avkräva de skattpliktiga. Vidare skulle de skattpliktiga genom utredarnas föreslagna punktskatt vara tvungna att rapportera liknande uppgifter till flera olika instanser. Detta medför omotiverade administrationskostnader för såväl de skattpliktiga som för Skatteverket och Tullverket. Utredarna diskuterar inte heller de finansiella system som redan finns uppbyggt inom producentansvarssystemen. Enligt SFS2014:1075 måste ett godkänt producentansvarssystem säkerställa finansiella medel för insamling och återvinning av framtida elavfall. Elektronikåtervinning i Sverige löser detta genom att miljöskadeförsäkra varje individuell produkt som tillgängliggörs på den svenska marknaden av föreningens anslutna producenter. Steget från en miljöförsäkringspremie för återvinning och en miljöförsäkringspremie för utfasning av kemikalier är därför inte långt och skulle leda till en mer kostnadseffektiv och flexibel implementering av förslaget. Elektronikåtervinning i Sverige anser därför att Finansdepartementet och Kemikalieinspektionen bör göra en ny bedömning av producentansvarssystemens lämplighet att på ett säkert och kostnadseffektivt sätt uppfylla utredningens mål genom att utvidga producentansvaret och tillämpa en miljöförsäkringspremie på viss elektronik innehållande flamskyddsmedel. Avsnitt 3.2 Skattens konstruktion och storlek Val av skattekonstruktion Utredningen har valt att använda sig av skattekonstruktionen Skatt på avgränsade varugrupper med lägre skatt vid lägre farlighet. Finansdepartementet bör beakta risken för höga administrativa kostnader som inte stimulerar marknadens omställning Elektronikåtervinning i Sverige anser att det är rätt att varor med lägre farlighet bör möta lägre kostnader för miljöskada. Detta skapar positiva marknadsincitament där ett mindre skadligt beteende premieras. Förslaget om att samtliga varor inom den avgränsade varugruppen blir skattpliktiga och att den skattskyldige i efterhand ges möjlighet till skatteavdrag om denne kan visa att vissa listade farliga ämnen inte förekommer i varan riskerar dock att generera höga administrativa kostnader. Därmed riskeras att den önskade effekten att skapa positiva marknadsincitament uteblir. De administrativa kostnaderna uppstår både hos företagen som måste bevisa rätt till skatteavdrag samt hos Skatteverket som måste godkänna rätt Sida 2 av 7

3 till skatteavdrag. Elektronikåtervinning i Sverige anser att det är mycket viktigt att ekonomiska styrmedel som implementeras i syfte att förbättra miljörelaterade risker konstrueras så att de intäkter som genereras bidrar till förebyggande/förbättrande åtgärder över tid inom det aktuella riskområdet. Därför är en avgörande fråga för förslagets effektivitet hur skatteintäkterna används. Implementeras en skatt så som utredarna föreslår riskerar en stor del av intäkterna att gå till att finansiera administrationen av skatten istället för till praktisk omställning som möjliggör utfasning av flamskyddsmedel i viss elektronik. Elektronikåtervinning i Sverige föreslår att flamskyddsmedel (och skadliga kemikalier) i elektronikprodukter (och andra konsumtionsvaror) bör ses som en risk för framtida hälso- och miljöskada. Skatten bör därför bytas ut mot en miljöriskpremie (liknande den som redan finns för att finansiera framtida avfall inom producentansvaret) där premiebeloppet från början kan sättas på en nivå som återspeglar varans farlighet och på så vis undvika onödiga administrationskostnader som uppstår när presumtiva skatteavdrag måste göras. Intäkterna från miljöriskpremierna går att styra mot åtgärder med potential att förebygga uppkomsten av skadliga kemikalier i hemmamiljö, exempelvis genom investeringar i FoU, produktionsomställning, produktutveckling, etc. Avsnitt 3.3 Vem som ska vara skattskyldig Skattskyldighet vid yrkesmässig tillverkning, införsel och import Utredarna anser att skattskyldigheten bör placeras så tidigt som möjligt bland de aktörer som befattar sig med skattpliktiga varor. Finansdepartementet bör uppmärksamma att de som utredningen föreslår som skattskyldiga redan täcks av producentansvaret Elektronikåtervinning i Sverige delar utredarnas ståndpunkt att skyldighet för en varas miljöbelastning bör placeras så tidigt som möjligt bland de aktörer som befattar sig med varan för att begränsa antalet skyldiga. Producentansvaret för elektronik tas av den aktör som för första gången tillgängliggör en vara på den Svenska marknaden. På så vis säkerställs att producentansvaret endast tas en gång per produkt. Således borde ansvaret för den som på marknaden sätter produkter innehållande de flamskyddsmedel definierade av utredningen tas samtidigt som producentansvaret och av samma aktörer Försäljning från utländska säljare till svenska konsumenter ska inte beskattas Utredarna anser att inköp som görs via internet från utländska säljare inte ska beskattas. Finansdepartementet bör beakta att detta skapar snedvriden konkurrens mellan svenska aktörer och utländska aktörer Elektronikåtervinning i Sverige delar inte utredarnas åsikt om att utländska säljare som sätter skattpliktiga varor på den svenska marknaden via distansförsäljning inte bör beskattas. Detta riskerar att skapa snedvriden konkurrens för de inhemska aktörerna på marknaden (detta bekräftar också utredningen i avsnitt Ökad e-handel) och risken är att företag som idag är baserade i Sverige flyttar och istället sätter sina varor på den svenska marknaden via distansförsäljning. Skälet som anges till varför säljare från tredje land som sätter skattpliktiga varor på den svenska marknaden via e-handel inte bör beskattas är den komplicerade utformning en kemikalieskatt måste ha. Inom producentansvaret tillämpas auktoriserad representant (artikel 16 i direktiv 2012/19/EU). Detta innebär att den som bedriver distansförsäljning av Sida 3 av 7

4 elektriska eller elektroniska produkter mot den svenska marknaden måste ha en representant som säkerställer att producentansvaret uppfylls på plats i Sverige. Genomförs restriktioner för kemikalier i elektronikprodukter genom ett utvidgat producentansvar där kraven förs in i producentansvarsförordningen för elutrustning (2014:1075) kan kravet ställas även på de som säljer varor på distans till Sverige via den auktoriserade representanten. På så vis undviks att skapa orättvisa förhållanden för inhemska aktörer på marknaden (se kommentarer gällande 3.3.3). Vidare föreslås att punktskatten endast kommer gälla införsel och import från tredje land (samt tillverkning i Sverige). Detta medför att skatten snarast kommer fungera som en subvention för företag baserade i andra EU-medlemsstater som säljer sina varor på den svenska marknaden. Av Elektronikåtervinning i Sveriges 78 anslutna producenter skulle 10 stycken undkomma beskattningen eftersom de är baserade i andra EU länder och därmed ha en betydande fördel jämfört med sina svenska konkurrenter. Avsnitt 5 Förslag på ökad marknadskontroll av elektronik, leksaker och övriga konsumtionsvaror Utredarna föreslår att förslaget med punktskatt bör kompletteras med ökad marknadskontroll av förbjudna ämnen i elektronik, leksaker och andra konsumentvaror. Marknadskontrollen ska enligt utredarna utföras av Kemikalieinspektionen som föreslås få utökade anslag på 15 miljoner kronor per år för att fullfölja denna uppgift. Finansdepartementet bör uppmärksamma att marknadskontrollen kan göras mer effektiv än vad som föreslås i utredningen Elektronikåtervinning i Sverige håller med utredarna om att ett införande av restriktioner för kemikalier i konsumentprodukter bör följas upp via markkontroller. Elektronikåtervinning i Sverige anser dock att de beräknade kostnaderna för dessa utökade marknadskontroller är onödigt höga till följd av förslagets ineffektivitet. Bland annat menar utredarna att tillsynen riskerar att bli svår att prioritera eftersom det till skillnad från kemiska produkter och bekämpningsmedel inte finns krav på anmälan till ett register som kan användas för att prioritera tillsynen. Detta register skulle dock kunna tillhandahållas av Naturvårdsverket eftersom system för register med liknande information redan finns idag (EEB registret). Vidare diskuterar Naturvårdsverket möjligheten till utökad tillsyn av producenter som tillgängliggör elektriska och elektroniska produkter på den svenska marknaden. Detta skulle kunna samordnas med Kemikalieinspektionens tillsyn och på så vis underlätta administrationen för företagen till följd av tillsynen. Avsnitt 7 Konsekvensanalys skatt på viss elektronik 7.5 Antal företag som berörs Utredarna bedömer att 130 tillverkande och 908 importerande företag kommer att beröras löpande av förslaget medan 2060 importerande företag berörs vid något eller några tillfällen per år. I avsnitt Administrativa kostnader sammantaget samt Effekter för små företag beräknas företagens administrativa kostnader uppgå till 41 miljoner kronor år 1 och 27 miljoner kronor år 2 och kommande. Endast den skattemässiga administrationskostnaden (kostnader för laboratorium och kemisk analys ej inkluderat) beräknas till kronor per år för de små företagen. Sida 4 av 7

5 Finansdepartementet bör beakta att de ökade utgifterna riskerar att slå hårt mot den svenska elektronikbranschen Elektronikåtervinning i Sverige anser att det är av yttersta vikt att så långt som möjligt effektivisera och underlätta företagens administrativa kostnader för att inte undergräva den svenska elektronikbranschen och för att förslaget om att begränsa kemikalier i elektronikprodukter ska få rätt relevans. För att ett ekonomiskt styrmedel för miljöskada ska ge incitament till förbättrande åtgärder och vara effektivt bör det implementeras så isolerat som möjligt på skadeeffekten och kringliggande kostnader bör minimeras. Elektronikåtervinning i Sverige har en miljöskadeförsäkring som placeras direkt på den miljöskada som uppstår när en elektrisk eller elektronisk vara blir till avfall, premien bekostar således återvinning av varan när än i tiden den blir till avfall. Elektronikåtervinning i Sverige föreslår att den i utredningen föreslagna punktskatten ska utformas som en miljöskadeförsäkring eftersom utformningen av den tänkta skatten riskerar att påföra företagen höga administrativa kostnader när presumtiva skatteavdrag ska deklareras och bevisas. Detta medför risk för att skatteavdrag för varor med mindre farlighet inte söks i den grad att förbättrande åtgärder vidtas. Därmed uteblir punktskattens incitament till förbättring och fungerar endast som en finansiell bestraffning. Genom en miljöskadeförsäkring möjliggörs ett mer flexibelt system med bredare kostnadsspann för olika skadenivåer. Det går exempelvis att anpassa premiebelopp individuellt för olika varor och KA-nummer beroende på kemikalieinnehåll och skaderisk. Ett ekonomiskt styrmedel bör skapa incitament och möjlighet för marknaden att långsiktigt förändras, vilket ställer krav på styrmedlets förmåga att låta marknaden vara en del av att hantera och lösa de problem den ger upphov till. Individuellt anpassade miljöskadepremier tar sikte på en långsiktig marknadsomställning där den faktiska miljöskada som en individuell produkt riskerar att ge upphov till beaktas och avgiftbeläggs Skatteverkets administrativa kostnader och Tullverket Utredarna föreslår Skatteverket som beskattningsmyndighet och Tullverket som beskattningsmyndighet för de skattskyldiga som inte är godkända lagerhållare och som importerar skattpliktiga varor till Sverige från tredje land. Finansdepartementet bör beakta att såväl Skatteverket som Tullverket kommer behöva bygga upp dyr infrastruktur för att administrera kemikalieskatten För Skatteverket har kostnaderna för att bygga upp administrativa rutiner, IT-system och ta fram informationsmaterial till företag beräknats till 9,4 miljoner kronor för båda förslagen varav 90 procent av kostnaderna beräknas avse skatten på viss elektronik. De fortlöpande administrativa kostnaderna för Skatteverket beräknas till 11,7 miljoner kronor per år för båda förslagen, varav hela 95 procent av kostnaderna avser skatten på elektronik. Elektronikåtervinning i Sverige anser inte att det är lämpligt att använda så mycket skattepengar till att bygga upp en infrastruktur som i stort redan finns etablerad inom producentansvaret. Tullverket beräknas ha initiala kostnader på 4,1 miljoner kronor och löpande administrativa kostnader motsvarande 2,1 miljoner kronor per år. Tullverkets uppdrag utmärker sig genom en stor grupp skattskyldiga som inte har som huvudverksamhet att importera viss elektronik. För denna grupp skulle implementeringen av förslaget via utvidgat producentansvar förenkla administrationen eftersom rutiner för auktoriserad representant som kan ta ansvar för dessa aktörers skyldigheter redan finns uppbyggt inom producentansvaret. Sida 5 av 7

6 Avsnitt 10 Val av styrmedel Utredningens uppdrag (avsnitt 2.1) bestod bland annat i att föreslå det ekonomiska styrmedel som har bäst förutsättningar att vara verkningsfullt och kostnadseffektivt. I avsnitt 10 diskuteras de styrmedel som kan anses ha möjlighet att minska innehållet av flamskyddsmedel i viss elektronik (samt ftalater i golv m.m. av PVC). Finansdepartementet bör omvärdera val av styrmedel Elektronikåtervinning i Sverige anser inte att avsnitt 10.6 Producentansvar ger en tillräckligt rättvisande bild av producentansvaret för att utredningen ska kunna avvisa utvecklat producentansvar som ett lämpligt styrmedel för att verkningsfullt och kostnadseffektivt minska innehållet av flamskyddsmedel i viss elektronik. Följande bör i detta avsnitt beaktas: Utredarna menar att ett producentansvarssystem inte är lämpligt för att fasa ut varor som avger farliga ämnen till människors vardagsmiljö eftersom systemen kommer in i ett för sent stadium i varans livscykel. Detta är felaktigt eftersom producentansvarssystemen kontinuerligt får information från anslutna producenter vilken typ- och hur mycket elektriska och elektroniska produkter som tillgängliggörs på den Svenska marknaden. Alla producenter som sätter en ny sorts elutrustning på unionsmarknaden har också skyldighet att tillhandahålla information om vilka komponenter och vilka material som ingår och var i utrustningen det kan finnas farliga ämnen och blandningar ( :1075). Därför har producentansvarssystemen tillgång till utförlig information om elektriska och elektroniska produkters förväntade livslängd, snittvikter och innehåll samt när och av vem de tillgängliggjorts på den svenska marknaden Utredarna omnämner inte det finansiella system som redan finns etablerad inom ramverket för producentansvaret. Den finansiella garantin verkställs genom en miljöriskpremie som säkerställer att finansiella medel finns tillgängliga när de elektriska och elektroniska produkter som idag görs tillgängliga på den Svenska marknaden skall samlas in och återvinnas. En miljöriskpremie vore effektiv att applicera på risken för att farliga kemikalier tillförs till människors hemma miljö och vore mer kostnadseffektiv än en punktskatt. Detta eftersom infrastrukturen för försäkringen redan finns uppbyggd och administrationen bland såväl myndigheter som skattpliktiga skulle minska. Utredarna omnämner inte det faktum att producentansvarssystemen redan innehar den information som skulle krävas för Skatteverkets och Tullverket. Producentansvaret täcker redan utredningens kategorier för skattpliktiga verksamheter (tillverkare, importörer samt distributörer av elektronik). Övrigt Elektronikåtervinning i Sverige vill också uppmärksamma risken för att kemikalieproducenter kan byta ut delar av den kemiska sammansättningen i de förbjudna flamskyddsmedlen för att undkomma regelverket. Sker detta uppstår samma situation för regelverket om skadliga kemikalier i hemma miljö som för olika typer av drogrelaterade lagstiftningar. Ett sätt att undkomma detta skulle kunna vara att förbud läggs på kemikaliernas skadeeffekt istället för innehåll. Mot denna bakgrund vill Elektronikåtervinning i Sverige åter understryka vikten av att det styrmedel som väljs för utfasning av skadliga kemikalier i människors hemmamiljö bör bygga på flexibilitet och i första hand tar sikte på omställning snarare än straff och förbud. Sida 6 av 7

7 Beslut i detta ärende har fattats av Josef Tapper. Föredragande har varit Elin Paulander. Josef Tapper Verkställande Direktör Elin Paulander Projektledare Sida 7 av 7