Bild 1. Gloriosa superba L., använd med tillstånd av konstnärinnan Denise Hart.

Transkript

1 Karl Franklin, Gustav Johansson, A5 Namn Gloriosa superba L. Det svenska namnet på Gloriosa superba är klänglilja. Andra vanliga engelska namn som återfinns i litteraturen är climbing lily, flame lily och glory lily (Ponglux et al., 1987). Växtens auktor, d.v.s. den person som först beskrev arten, är Carl von Linné. Detta förklarar L:et i växtnamnet. Gloriosa superba tillhör numera familjen Colchicaceae (tidlösaväxter). Tidigare placerades Colchicaceae i familjen Liliaceae (liljor), som på senare tid delats upp i flera mindre familjer, däribland Colchicaceae (Vinnersten, 2003). Moderorganismen Gloriosa superba är en halvt förvedad, örtliknande klängväxt, som kan nå en höjd av 5 meter. En till fyra stammar växer upp från de V-formade tubrerna. Bladen är lansettformade och saknar stjälk. Dess storlek kan variera från 5-15 cm på längden, och 4-5 cm på bredden. Bladens spetsar är ombildade till klängen, vilket gör det möjligt för växten att klättra. Detta har i sin tur gett upphov till ett av namnen på växten; klänglilja. Bild 1. Gloriosa superba L., använd med tillstånd av konstnärinnan Denise Hart. Blommorna är stora och framträdande. De har sex långa kronblad med vågig kant, och brukar vara klarröda med gul kant. Även andra färger förekommer, främst till följd av förädling i växthus.

2 Gloriosa superba trivs bäst på soliga platser där jorden är väldränerad, och klarar sig även bra i näringsfattig jord. Den växer främst i buskage, skogskanter och odlade områden, upp till en höjd av 2500 meter över havet. Dess geografiska utbredning är de tropiska delarna av Afrika och Asien, men den förekommer även i kallare länder, fast då i växthus (Fernando & Widyaratna, 1989). Historisk användning Människan har länge känt till att Gloriosa superba innehåller biologiskt aktiva substanser, vilket har lett till att den använts i många olika syften, t.ex. för behandling av olika åkommor. I Indien har roten använts för att framkalla abort, medan den i Sydafrika användes för att behandla diverse parasiter och vätskeansamling i bukhålan. Saft från jordstam blandat med lövsaft från Kokkelbuske (Anamirta paniculata) har i Sydafrika använts för att ta död på guineamask. Samma växtdel har i Iran använts mot näsblödning, impotens och nattlig ejakulation. I Indien har Gloriosa superba brukats om möjligt än flitigare än i andra delar av världen. Här använde man jordstammen mot skrubbsår, kolik, gonorré, lepra, malaria, ormbett och hemorrojder (Duke, 1985). Den giftigaste delen av Gloriosa superba är dess jordknölar, som använts både för att ta självmord och för att mörda sina fiender. P.g.a. jordknölarnas likhet med sötpotatis kan dem lätt förväxlas och leda till oönskade dödsfall. Denna risk är störst i Afrika där Gloriosa superba är ett ogräs (Fernando & Widyaratna, 1989). Saft från bladen används traditionellt för behandling av huvudlöss och även som en ingrediens vid beredning av pilgift för jakt. Blommorna verkar dock inte ha haft något direkt medicinsk användningsområde, men har använts vid religiösa ceremonier då växten anses ha magiska egenskaper (Watt & Breyer-Brandwijk, 1962) Drogen

3 En metod för att extrahera ut kolchicin (se kemiavsnittet nedan) ur jordstam beskrivs i en artikel av Choochote et al. (2004). Där utgår man från jordstam som torkas och pulveriseras. Detta löses upp i hexan och får stå i 2 dagar. Lösningen filtreras genom en Büchner-tratt och på så sätt avlägsnas fasta partiklar. Filtratet indunstas och extraheras med diklormetan. En vattenfas med saltsyra, ph 2-3, tillsätts varvid två faser erhålls och extraktion utförs. De två faserna separeras, och organfasen indunstas. Den sura vattenfasen görs basisk m.h.a. Na 2 CO 3, och återextraheras med diklormetan. Vattenfasen avlägsnas, och organfasen indunstas. Materialet extraheras med metanol, för att sedan filtreras och indunstas en sista gång. En annan metod har utarbetats av Alali et al. (2004), men här utgår man istället från jordstam, blommor och blad. Jordstammen skivas upp och får sedan lufttorka tillsammans med de andra växtdelarna. Efter torkningen så mals växtdelarna till ett pulver. Pulvret extraheras två gånger med petroleumeter, följt av filtrering efter varje extraktion. De fasta partiklarna som blir kvar lufttorkas ytterligare en gång, och extraheras en gång med diklormetan. En 10% ammoniaklösning tillsätts och därefter filtreras blandningen. Återstoden tvättas två gånger med diklormetan, och blandas med filtraten från de första extraktionerna. Organfasen indunstas och löses sedan upp i etanol. Kemi Gloriosa superba innehåller alkaloiden kolchicin där växtens olika delar innehåller olika halter och varianter av ämnet (ex. 3-desmetylkolchicin, N-formyldesacetylkolchicin och 2-desmetylkolchicin) (Duke, 1985). Förutom kolchicin så innehåller Gloriosa superba även andra ämnen såsom gloriosin och salicylsyra (Fernando & Widyaratna, 1989). Kolchicin är ett amorft ämne som är gul-vitt till färgen och antar en mörkare ton då det exponeras för ljus. Kolchicin är en svag bas som löser sig lätt i vatten, alkohol och kloroform men endast delvis i eter (Trease & Evans, 1983). Kolchicins kemiska struktur är relativt komplex vilket medför svårigheter vid förutsägandet av syntesväg och dess prekursormolekyler. Trease och Evans

4 redovisade 1983 en syntesväg för kolchicin där aminosyrorna tyrosin och fenylalanin är prekursormolekyler. Molekylen består en aromatisk ring (ring A) med tre metoxigrupper, en ring med 7 kol (ring B) med en acetylerad amin bunden till sig och en tropolenring (ring C) vars hydroxylgrupp är metylerad (Samuelsson, 1999). Ring A med kol 5, 6 och 7 härstammar från fenylalanin och tropolenringen (ring C), som är ovanlig i växter, bildas ur tyrosin (Trease & Evans, 1983). Figur 1. Syntesväg för kolchicin. Farmakologi Den substans som ligger bakom de flesta farmakologiska effekterna av Gloriosa superba är kolchicin. Man tror att kolchicin verkar genom att förhindra fagocytos och frisättning av inflammatoriska faktorer samt minska aktiviteten hos neutrofilerna. Dessa mekanismer utnyttjas för att lindra artritis urica (gikt). Artritis urica innebär en förhöjd koncentration av urinsyra. Urinsyran fälls ut som kristaller och orsakar inflammation i leder, vilket kan vara smärtsamt (Jaeger et al., 1989). Kolchicin har även antipyretisk effekt, ger andningsdepression, samt orsakar vasokonstriktion och hypertension (Jaeger et al., 1989). Förutom de ovan nämnda effekterna så har kolchicin en intressant påverkan på mitosen, d.v.s. celldelningen. Både in vitro och in vivo, alltså både i provrör och i

5 levande organismer, så avbryter kolchicin mitosen i metafasen. Metafasen är den fas som följer på profasen, och innebär att kromosomerna arrangeras i cellkärnan så att de i den påföljande anafasen kan åtskiljas. Genom att tillsätta kolchicin så låser man kromosomerna i den kondenserade formen som profasen ger upphov till, vilket underlättar studier av deras utseende. Tyvärr ger detta även upphov till en del otrevliga effekter i människa, se Biverkningar och toxikologi nedan (Jaeger et al., 1989). Biverkningar och toxikologi Kolchicin är mycket giftigt och det är ofta svårt att ställa en korrekt diagnos vid intoxikation p.g.a. ämnets påverkan på flera organ. Kolchicin stör bl.a. olika membranstrukturer genom att hämma syntesen av dessa. Även mikrotubulis funktion inuti cellen påverkas, vilket leder till att celldelningen (mitosen) rubbas (Fernando & Widyaratna, 1989). Denna mitosrubbning drabbar framför allt celler som ofta delar sig och ger bl.a. upphov till störningar i mag-tarmkanalen vilket orsakar diarré. Kolchicin har också genom ovan nämnda mekanism påverkan på benmärgen, som leder till att dess produktion av olika blodkroppar rubbas. En annan effekt av kolchicin är alopeci (håravfall). På grund av kolchicins påverkan på celldelningen så finns risk att även andra celltyper påverkas negativt, ex. muskelceller, leverceller och perifera nervceller. Kolchicin verkar även antipyretiskt och ger upphov till andra systemiska effekter ex. andningsdepression och hypertension till följd av vasokonstriktion. Om man får i sig kolchicin så finns som sagt risk för skador och hur allvarliga dess skador blir är direkt kopplat till den intagna dosen, dödsfall har inträffat vid intag av mellan 7 till 12 mg kolchicin. Kolchicin är kontraindicerat vid graviditet då man i några fall sett att barnet, till följd av mammans kolchicinintag, drabbats av Downs syndrom. Kolchicinförgiftning har också bidragit till ett ökat antal spontanaborter. I nuläget finns ingen känd antidot vid kolchicinintoxikation (Jaeger et al., 1989). Medicinsk användning I Sverige används inte kolchicin som läkemedel längre, p.g.a. dess toxicitetsprofil. Däremot förekommer det fortfarande i bl.a. USA, men inte i så

6 stor utsträckning. Dess främsta indikation är artritis urica. Verkningsmekanismen för kolchicin finns beskriven under avsnittet Farmakologi. Även andra användningsområden finns, t.ex. amyloidos, Behçet's syndrom, levercirrhos, pericarditis samt sarkoid artrit (Jaeger et al., 1989). Kolchicin säljs i flertalet länder under varunamnet Colchicine (Kanada, Frankrike och U.S.A.). Andra liknande namn förekommer dock, t.ex. Colgout (Australien) och Colchicum-dispert (Tyskland) (Jaeger et al., 1989).

7 Referenser Alali, F., Tawaha, K. & Qasaymeh, R.M. (2004) Determination of colchicine in Colchicum steveni and C. hierosolymitanum (Colchicaceae): comparison between two analytical methods. Phytochemical Analysis, 15, Choochote, W., Rongsriyam, K., Pitasawat, B., Jitpakdi, A., Rattanachanpichai, E., Junkum, A., Tuetun, B. & Chaiwong, P. (2004) Evaluation of the colchicine-lik activity of Gloriosa superba-extracted fractions for mosquito (Diptera: Culicidae) cytogenetic study. Journal of Medical Entomology, 41, Duke, J.A. (1985) Handbook of medicinal herbs. Boca Raton: CRC Press Fernando, R. & Widyaratna, D. (1989) Gloriosa superba L. National Poisons Information Centre, Sri Lanka. Tillgänglig på Internet: [Hämtad ] Jaeger, A., Flesch, F., Sauder, Ph., Kopferschmitt, J. (1989) Colchicine. Poison Control Centre, Strasbourg. Tillgänglig på Internet: [Hämtad ] Ponglux, D., Wongseripipatana, S., Phadungcharoen, T., Rungrungsri, N., Likhitwitayawuid, K. (1987) Medicinal plants. Bangkok: Victory Power Point Corp Ltd. Samuelsson, G. (1999) Drugs of natural origin (4:e upplagan). Stockholm: Swedish Pharmaceutical Press. Trease, G.E., Evans, W.C. (1983) Pharmacognosy (12:e upplagan). Oxford: English Language Books Society. Vinnersten, A. (2003) Tracing history: Phylogenetic, taxonometic, and biogeographic research in the Colchicum family. Tillgänglig på Internet: [Hämtad ] Watt, J.M. & Breyer-Brandwijk, M.G. (1962) The medicinal and poisonous plants of southern and eastern Africa (2:a upplagan). Edinburgh & London: E. & S. Livingstone Ltd. Bildreferens Bild 1 är använd med tillstånd av konstnärinnan Denise Hart. Tillgänglig på Internet: Participant/H/HartDe.html [Hämtad ]