Lag (2000:274) om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtal*2000:274

Transkript

1 Lag (2000:274) om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtal*2000:274 Inledande bestämmelser 1 Denna lag gäller för avtal varigenom en näringsidkare överlåter(1) eller upplåter(2) lös egendom(3) till eller utför tjänster(4) åt en konsument(5), om 1. avtalet ingås inom ramen för ett av näringsidkaren organiserat system för att träffa avtal på distans(6) och kommunikationen uteslutande(7) sker på distans (distansavtal), eller 2. avtalet ingås vid ett hembesök(8) eller under en av näringsidkaren organiserad utflykt till en plats utanför dennes fasta försäljningsställe(9) (hemförsäljningsavtal). Lagen gäller också för marknadsföring som syftar till sådana avtal som anges i första stycket(10). 2 I lagen avses med konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet(11), näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har samband med den egna näringsverksamheten(12), hembesök: ett besök i konsumentens eller någon annan konsuments bostad eller på någon annan plats där konsumenten inte endast för stunden befinner sig(13). 3 Lagen gäller inte distansavtal(14) som 1. avser försäkring, kredit eller någon annan finansiell tjänst(15), 2. avser uppförande(16) av byggnad eller en annan fast anläggning på mark eller i vatten, 3. ingås med hjälp av en varuautomat eller annan liknande automat eller en automatiserad affärslokal(17), 4. ingås med en teleoperatör genom användning av en offentlig telefonautomat(18), eller 5. ingås vid en auktion där budgivningen normalt inte sker elektroniskt(19). 4 Lagen gäller inte hemförsäljningsavtal(20), om 1. det pris som konsumenten sammanlagt skall betala understiger 300 kronor(21),

2 2. avtalet gäller finansiella instrument som avses i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, 3. avtalet gäller försäkring(22), 4. avtalet gäller uppförande av byggnad eller en annan fast anläggning på mark eller i vatten(23), eller 5. avtalet ingås vid ett hembesök som äger rum på konsumentens uttryckliga begäran och avtalet gäller en vara eller en tjänst som omfattas av konsumentens begäran eller som har ett direkt samband med den varan eller tjänsten(24). 5 Bestämmelserna om informationsskyldighet i 9-12, om ångerrätt i och om lagval i 23 gäller inte distansavtal eller hemförsäljningsavtal om sådan upplåtelse eller överlåtelse som avses i lagen (1997:218) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende(25). 6 Bestämmelserna om informationsskyldighet i 10 och 11 och om ångerrätt i gäller inte distansavtal eller hemförsäljningsavtal om försäljning av livsmedel eller andra varor för ett hushålls löpande förbrukning, om varorna skall levereras till en konsuments bostad eller arbetsplats i ett distributionssystem med regelbunden utkörning.(26) 7 Bestämmelserna om informationsskyldighet i 10 och om ångerrätt i gäller inte distansavtal(27) om 1. inkvartering(28), 2. transport(29), 3. servering, catering eller någon annan liknande tjänst(30), eller 4. kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet, under förutsättning att näringsidkaren i avtalet åtar sig att tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. 8 Ett avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne, om inte annat anges i lagen(31).

3 Information vid marknadsföring som syftar till distansavtal 9 Vid marknadsföring som syftar till distansavtal skall näringsidkaren ge information om 1. sitt namn och sin adress(32), 2. varans eller tjänstens huvudsakliga egenskaper, 3. varans eller tjänstens pris, inbegripet skatter och avgifter(33), 4. leveranskostnader(34), 5. sättet för betalning och för leverans eller fullgörande på annat sätt, 6. ångerrätt enligt denna lag(35), 7. kostnaden för att ett medel för distanskommunikation används, om inte kostnaden är beräknad efter normaltaxa(36), 8. den tid under vilken erbjudandet gäller, och 9. avtalets kortaste löptid, om avtalet avser återkommande leveranser av varor eller avser en tjänst som utförs fortlöpande. Informationen skall ges i rimlig tid(37) innan ett avtal ingås. Informationen skall ges klart och begripligt och med användande av metoder som är anpassade till det medel för distanskommunikation som används.(38) Näringsidkaren skall ta särskild hänsyn till behovet av skydd för underåriga.(39) Vid marknadsföring per telefon skall näringsidkaren i början av samtalet ge konsumenten information om sin identitet och om samtalets syfte.(40) Information när ett avtal ingås 10 När ett distansavtal har ingåtts skall näringsidkaren snarast därefter ge konsumenten en bekräftelse med den information som avses i 9 första stycket 1-5. Gäller distansavtalet en vara skall informationen ges senast vid leveransen, om inte varan skall levereras till någon annan än konsumenten. Informationen skall ges i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten(41). Om näringsidkaren redan tidigare har gett informationen i sådan form, behöver den inte ges på nytt, om inte annat följer av andra stycket(42). Inom samma tid skall näringsidkaren alltid(43) i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten ge denne information om 1. konsumentens ångerrätt enligt denna lag samt namn och adress till någon som ångerrätten kan utövas mot,

4 2. gatuadressen till det verksamhetsställe dit konsumenten kan framställa klagomål, 3. förekommande garantier och service, och 4. villkoren för att säga upp avtalet för det fall att det gäller tills vidare eller för en längre tid än ett år. Gäller distansavtalet en tjänst vars fullgörande sker med hjälp av ett medel för distanskommunikation, och utförs tjänsten vid ett enda tillfälle och faktureras av distributören av kommunikationsmedlet, behöver näringsidkaren bara ge konsumenten tillgång till gatuadressen till det verksamhetsställe dit konsumenten kan framställa klagomål.(44) 11 När ett hemförsäljningsavtal ingås skall näringsidkaren samtidigt lämna konsumenten en handling där denne informeras om sin ångerrätt enligt denna lag samt om namn och adress till någon som ångerrätten kan utövas mot. Detsamma skall gälla när konsumenten lämnar ett anbud till näringsidkaren som denne inte genast tar ställning till. Konsumenten skall skriva under ett exemplar av handlingen som bekräftelse på att han eller hon har tagit emot den. Den informationshandling som lämnas till konsumenten skall vara åtföljd av en blankett som kan användas för att utöva ångerrätten.(45) Den handling och den blankett som avses i första stycket skall överensstämma med formulär som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.(46) Påföljd vid utebliven information 12 Om en näringsidkare inte ger information i enlighet med 9-11, skall marknadsföringslagen (1995:450) tillämpas. Information enligt 9-11 skall därvid anses vara sådan information av särskild betydelse från konsumentsynpunkt som avses i 4 andra stycket marknadsföringslagen.(47) Konsumentens ångerrätt 13 Konsumenten har rätt att frånträda ett distansavtal eller ett hemförsäljningsavtal (ångerrätt) genom att till näringsidkaren lämna eller sända ett meddelande(48) om detta inom 14 dagar från den dag som anges i 15 (ångerfrist)(49). Konsumenten har alltid rätt att lämna eller sända meddelandet inom sju arbetsdagar från den dag som anges i 15.(50) 14 Vid distansavtal har konsumenten inte ångerrätt, om avtalet gäller

5 1. en tjänst och fullgörandet har påbörjats med konsumentens samtycke under ångerfristen(51), 2. en vara eller en tjänst och priset beror på sådana svängningar på finansmarknaden som näringsidkaren inte kan kontrollera(52), 3. en vara som på grund av sin beskaffenhet inte kan återlämnas eller som snabbt kan försämras eller bli för gammal(53), 4. en förseglad ljud- eller bildupptagning eller ett förseglat datorprogram och förseglingen har brutits(54), 5. en tidning eller en tidskrift(55), eller 6. vadhållning eller andra lotteritjänster. 15 Vid distansavtal eller hemförsäljningsavtal om överlåtelse eller upplåtelse av varor börjar ångerfristen löpa den dag då konsumenten tar emot varan eller en väsentlig del av den.(56) Vid distansavtal eller hemförsäljningsavtal om en tjänst börjar ångerfristen löpa den dag då avtalet ingås. Vid distansavtal börjar ångerfristen dock löpa tidigast den dag då föreskriven information enligt 10 kommer konsumenten till handa. Vid hemförsäljningsavtal börjar ångerfristen löpa tidigast den dag då handlingar enligt 11 kommer konsumenten till handa.(57) Avser avtalet en vara som har tillverkats eller väsentligt ändrats efter konsumentens särskilda önskemål eller som annars har fått en tydlig personlig prägel, får näringsidkaren och konsumenten skriftligen avtala att ångerfristen skall börja löpa den dag som anges i andra stycket oavsett om konsumenten har tagit emot varan eller en väsentlig del av den.(58) 16 Om näringsidkaren vid ett distansavtal(59) i strid med 10 andra stycket 1 underlåtit att i föreskriven form ge den information som nämns där, förlorar konsumenten sin ångerrätt ett år efter den dag då ångerfristen skulle ha börjat löpa enligt 15 första stycket. Avser underlåtenheten någon annan information enligt 10, förlorar konsumenten dock sin ångerrätt tre månader efter den dagen.(60) 17 Konsumenten får utöva sin ångerrätt endast om den vara som han eller hon har tagit emot hålls i väsentligen oförändrat skick.(61) Detta gäller dock inte om varan har förstörts

6 eller förändrats på grund av någon åtgärd som har varit nödvändig för att undersöka varan eller på grund av någon omständighet som inte kan hänföras till konsumenten.(62) Verkan av att konsumenten utövar sin ångerrätt 18 Om konsumenten utövar sin ångerrätt, skall konsumenten lämna eller sända tillbaka varan till näringsidkaren.(63) Om konsumenten utövar sin ångerrätt vid hemförsäljningsavtal och har tagit emot varan eller en väsentlig del av den vid hembesöket eller under utflykten, skall konsumenten dock hålla varan tillgänglig på den plats där den har tagits emot. Varan får även hållas tillgänglig på någon annan plats som konsumenten anvisar, om näringsidkaren utan olägenhet kan hämta den där.(64) Om konsumenten utövar sin ångerrätt vid distansavtal eller hemförsäljningsavtal om en tjänst, skall vad som sägs i andra stycket tillämpas på material som konsumenten har tagit emot, förutsatt att konsumenten inte åsamkas olägenheter av betydelse eller kostnader.(65) 19 Om konsumenten utövar sin ångerrätt, skall näringsidkaren snarast och senast inom 30 dagar betala tillbaka vad konsumenten har betalat till näringsidkaren. Tiden skall räknas från den dag då näringsidkaren tog emot varan eller, vid avtal om en tjänst, konsumentens meddelande om att avtalet frånträtts.(66) Vid hemförsäljningsavtal och sådana distansavtal som har ingåtts vid telefonsamtal som utgör led i försäljning eller annan liknande verksamhet(67) skall tiden enligt första stycket räknas från den dag då näringsidkaren tog emot konsumentens meddelande(68) om att avtalet frånträtts. Näringsidkaren skall i dessa fall betala skälig ersättning till konsumenten för dennes kostnader att sända tillbaka varan.(69) Konsumenten har rätt att behålla varan, eller i förekommande fall materialet, till dess att näringsidkaren fullgör hela sin betalningsskyldighet.(70) Om näringsidkaren i fall som avses i 18 andra och tredje styckena inte hämtar varan eller materialet inom tre månader från den dag då ångerfristen började löpa, tillfaller egendomen konsumenten utan ersättning.(71) Vid hemförsäljningsavtal och sådana distansavtal som har ingåtts vid telefonsamtal som utgör led i försäljning eller annan liknande verksamhet tillfaller varan konsumenten utan ersättning även i andra fall än som avses i 18 andra

7 stycket, om inte näringsidkaren inom tre månader från den dag då ångerfristen började löpa fullgör hela sin betalningsskyldighet.(72) Har näringsidkaren enligt avtal med konsumenten levererat en ersättningsvara, skall näringsidkaren alltid betala skälig ersättning till konsumenten för dennes kostnader att sända tillbaka varan. Näringsidkaren skall informera konsumenten om denna rätt till ersättning när ersättningsvaran levereras.(73) Kreditavtal 20 Om konsumenten utövar sin ångerrätt och med anledning av distansavtalet eller hemförsäljningsavtalet har fått kredit av näringsidkaren eller av någon annan på grund av en överenskommelse mellan denne och näringsidkaren, skall kreditavtalet upphöra att gälla utan att konsumenten får åläggas någon påföljd för detta.(74) Fullgörelse 21 (75) Näringsidkaren skall fullgöra sin prestation inom skälig tid. Om konsumenten och näringsidkaren inte har avtalat annat, skall prestationen fullgöras senast inom 30 dagar från den dag då konsumenten gjorde sin beställning.(76) Om näringsidkaren inte kan fullgöra sin prestation i tid och detta inte beror på konsumenten eller något förhållande på hans eller hennes sida, har konsumenten rätt att häva distansavtalet eller hemförsäljningsavtalet.(77) Näringsidkaren skall informera konsumenten om detta.(78) Häver konsumenten avtalet, skall näringsidkaren betala tillbaka vad konsumenten har betalat. Detta skall ske snarast, dock senast inom 30 dagar från den dag då näringsidkaren tog emot konsumentens meddelande om att avtalet hävts.(79) Behörighet för näringsidkarens ombud 22 Anlitar näringsidkaren ett ombud(80), skall denne alltid anses behörig(81) att handla på näringsidkarens vägnar när det gäller att ingå distansavtal eller hemförsäljningsavtal, att utfästa förmåner som är avsedda att ingå i ett sådant avtal samt att ta emot betalning för näringsidkarens räkning. Näringsidkaren kan inte till nackdel för konsumenten inskränka denna behörighet.(82)

8 Lagval 23 Ett avtalsvillkor som anger att lagen i ett land utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet skall tillämpas på avtalet gäller inte i fråga om regler om distansavtal, om den lag som gäller med bortseende från villkoret är lagen i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och den lagen ger konsumenten ett bättre skydd.(83) 1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2000, då hemförsäljningslagen (1981:1361) skall upphöra att gälla. 2. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. Kommentar till Lag 2000:274 av Ingemar Persson (*) Lagens förarbeten finns huvudsakligen i Ds 1999:45 Distansavtalslag, prop. 1999/2000:89, 1999/2000:LU21. Av betydelse är även förarbetena till 1971 och 1981 års hemförsäljningslagar som återfinns i SOU 1970:35 Hemförsäljning, prop. 1971:86 lag om hemförsäljning, SOU 1979:76 Ny hemförsäljningslag, prop. 1981/82:40 Ny Hemförsäljningslag års hemförsäljningslag anpassades genom prop. 1991/92:167 till EG:s dåvarande regelverk (Rådets direktiv 85/577/EEG). Den nya lagen om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtal ( distansavtalslagen ) genomför EG-direktivet (97/7/EG) om konsumentskydd vid distansavtal. I prop. 1999/2000:89 bil. 7 finns en jämförelsetabell med en sammanställning av bestämmelserna i distansavtalsdirektivet och motsvarande eller närmast motsvarande bestämmelser i lagen. Lagen kommenteras av Lennart Grobgeld, Konsumenträtt, 13 uppl. 2002, s. 103 f. I Ds 2003:59 föreslås att en ny lag om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtal (distansavtal) skall ersätta den nuvarande lagen. Promemorian har remissbehandlats och en proposition väntas under hösten (1) Överlåtelse anges i prop. 1999/2000:89 s. 74 innebära i huvudsak köp, byte och gåva och medföra en fullständig övergång av den tidigare innehavarens rätt. (2) Upplåtelse exemplifieras i prop. 1999/2000:89 s. 74 med hyra och leasing. (3) Lös egendom avser inte bara lösa saker utan även aktier och andra värdepapper, hyresrätter, bostadsrätter, byggnader på annans mark m.m., varvid dock skall noteras att finansiella instrument är undantagna från lagens tillämpningsområde såvitt avser hemförsäljningsavtal, 4 2 st. Terminologin anges stämma överens med den som används i konsumentköplagen (1990:932), prop. 1999/2000:89 s. 74. Lagen gäller inte överlåtelse eller

9 upplåtelse av fast egendom eller upplåtelse av bostadsrätt, men väl överlåtelse av hyresrätt och bostadsrätt. (4) I prop. 1999/2000:89 s. 74 ges exempel på sådana tjänster som omfattas av lagen, varvid här kan nämnas uppdragsavtal rörande intellektuella och konstnärliga prestationer som arkitektuppdrag, porträttmålning och medicinsk behandling av djur eller människor. Det anges också att digitala tjänster, som köp av datorprogram, spel, musik eller filmer, vilka levereras elektroniskt, t.ex. genom Internet, omfattas av lagen. Beträffande undantag från tillämpningsområdet, se 3 och 4, från informationsskyldighet och ångerrätt, se 7 och 14. (5) Konsument och närningsidkare definieras i 2. (6) Det anges i prop. 1999/2000:89 s. 74 vara avgörande för att det skall vara fråga om distansavtal att avtalet ingås inom ramen för ett av näringsidkaren organiserat system för att träffa avtal på distans, varmed förstås att det inte är tillräckligt att avtalet ingås på distans utan näringsidkaren måste ha vidtagit någon eller några särskilda åtgärder för att organisera t.ex. en försäljning på distans. I prop. 1999/2000:89 s. 25 f. redovisas vilka närmare överväganden som gjorts för att uttolka innebörden av direktivets formulering. (7) Fram till det att avtalet träffas, dvs. inbegripet ingåendet av själva avtalet får endast en eller flera tekniker för distanskommunikation användas. Lagen gäller således inte om parterna träffas, t.ex. i samband med att avtalet ingås, för att diskutera det närmare avtalsinnehållet, se prop. 1999/2000:89 s. 75. Med tekniker för distanskommunikation avses enligt direktivet varje medel som kan användas för ingående av avtal utan att parterna är fysiskt närvarande. Direktivet innehåller en lista med en vägledande förteckning över kommunikationsmedel. Listan innehåller följande: Oadresserad trycksak, adresserad trycksak, standardbrev, tidningsannons med beställningskupong, katalog, telefon med mänsklig betjäning, telefon utan mänsklig betjäning (uppringningsautomater, audiotext), radio, bildtelefon (telefon med bildskärm), videotext (mikrodator och TV-ruta) med tangentbord eller beröringsskärm, elektroniks post, telefax, television (teleshopping). Utöver kommunikationsmedlen i listan har i prop. 1999/2000:89 s. 27 f. och s. 75 som ett betydelsefullt medel för distanskommunikation nämnts Internet. Vid nordiska departementsöverläggningar under lagstiftningsarbetet har man bedömt det vara olämpligt att ta in listan i lag. Samma bedömning gjordes beträffande den vägledande lista med avtalsvillkor som kan anses oskäliga i EG-direktivet om oskäliga villkor i konsumentavtal (93/13/EG), se prop. 1994/95:17

10 s. 47 f. EG-kommissionen har väckt talan mot Sverige inför EG-domstolen för bristande genomförande av avtalsvillkorsdirektivet. (8) Hembesök definieras i 2. (9) Ett typfall anges i prop. 1999/2000:89 s. 75 vara när en detaljhandlare anordnar en resa för konsumenter till ett näringsställe och där visar och säljer sina produkter. Regeln kan vara tillämplig om försäljning sker i samband med att de presumtiva kunderna bjuds på restaurang av säljaren utan att denne arrangerar själva resan, jfr EG-domstolens dom den 22 april 1999 Travel Vac, S.L. mot Manuel José Antelm Sanchís (C-423/97), se även prop. 1971:86 s. 90, prop. 1981/82:40 s. 23 och prop. 1991/92:167 s. 14 f. (10) Se (11) Definitionen är utformad som i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. En konsument är en fysisk person. Lagen är inte tillämplig på bolag, dödsbon eller föreningar. Lagen gäller även om varan till viss del ( jämförelsevis mindre väsentlig ) skall användas för annat än enskilt ändamål. Att ändamålet är vidareförsäljning hindrar inte att förvärvaren är konsument, om det inte sker i näring eller yrke. När det gäller frågan om egenskapen att vara konsument skall vara synbar för motparten sägs i prop. 1999/2000:89 s. 76 att så i princip inte behöver vara fallet, dock att ett rent vilseledande kan vara skäl att inte tillämpa lagen, se även prop. 1994/95:17 s. 32 och 88. (12) Definitionen är i princip utformad som i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden och har samma innebörd som i andra konsumenträttsliga lagar, se prop. 1999/2000:89 s. 76, jfr prop. 1994/95:17 s. 88 f. (13) T.ex. vid home parties och när en näringsidkare avlägger besök t.ex. på arbetsplatser, sjukhus, och vid konferenser, se prop. 1999/2000:89 s. 77 och prop. 1991/92:167 s. 14 f. (14) Undantagen i 3 gäller alltså inte hemförsäljningsavtal (se 4 ). (15) I en bilaga till direktivet finns en icke uttömmande förteckning över finansiella tjänster. I prop. 1999/2000:89 s. 78 exemplifieras ytterligare vad som avses med finansiella tjänster. Det saknar betydelse vilken typ av företag som tillhandahåller tjänsten, begreppet omfattar således även detaljhandelns erbjudanden om kontokortstjänster. Avtal om överlåtelse av aktier och andra värdepapper utgör inte avtal om finansiell tjänst utan utgör köp av lös egendom och är därför inte undantagna från lagens tillämpningsområde när det gäller distansavtal.

11 (16) Tillhandahållande och infogande av lös sak är inte undantagna, inte heller reparationer. (17) T.ex. köp av tåg- eller flygbiljetter. (18) Jfr telelagen (1993:597) angående teleoperatör. (19) Enligt prop. 1999/2000:89 s. 79 avses härmed traditionella auktioner. Auktioner på Internet omfattas av lagen. (20) Undantagen i 4 gäller således inte distansavtal (se 3 ). (21) 300 kr avser det sammanlagda pris konsumenten skall betala per avtalstillfälle. Bestämmelsen kan alltså inte kringgås genom uppdelning på separata avtal, om flera varor köps, se prop. 1999/2000:89 s. 79. (22) Försäkring är den enda finansiella tjänst som undantas, jfr 3 1 p. (23) Jfr 3 2. (24) I prop. 1999/2000:89 s. 79 f. anges som exempel på fall då undantaget kan vara tilllämpligt att en TV-reparatör tillkallas. Om reparatören därefter säljer en ny TV gäller dock inte undantaget. (25) Bestämmelserna om fullgörelse (21 ) och om behörighet för näringsidkarens ombud (22 ) gäller dock. (26) Med livsmedel avses enligt 1 livsmedelslagen (1971:511) matvaror, dryckesvaror, njutningsmedel och andra varor avsedda att förtäras av människor. Läkemedel är undantagna. Med bostad avses även sommarbostad. Undantaget gäller leverans i ett distributionssystem med regelbunden utkörning som utgör ett led i näringsidkarens normala marknadsföring. Utkörning som en särskild tjänst i det enskilda fallet omfattas inte. (27) Inte hemförsäljningsavtal. (28) Med inkvartering förstås t.ex. hotellrum och plats på vandrarhem, jfr lagen (1992:1672) om paketresor där begreppet inkvartering också används. (29) Flyttransporter, men även tåg och taxi. (30) T.ex. hemkörning av pizza, se prop. 1999/2000:89 s. 82. (31) Av 8 framgår att lagen är tvingande. Avtalsvillkor som innebär att konsumenten på förhand godtar inskränkningar träffas av bestämmelsen. Paragrafen hindrar dock inte att konsumenten i ett konkret fall avstår från en befogenhet eller en förmån sedan den väl aktualiserats, se prop. 1999/2000:89 s. 82.

12 (32) Näringsidkaren skall kunna identifieras. Adressen skall vara relevant för konsumenternas kontakt med näringsidkaren. (33) T.ex. mervärdesskatt. (34) T.ex. postens avgifter. (35) Konsumenten bör få information bl.a. om vem som skall svara för kostnaderna för återsändande av en vara. Vid försäljning av förseglad vara (t.ex. datorprogram) bör information lämnas om att försegling inte får brytas, se vidare prop. 1999/2000:89 s. 83 f. (36) T.ex. kostnad för 071-nummer. (37) Informationen får inte ges omedelbart innan avtalet ingås utan konsumenten måste få möjlighet att överväga villkoren. (38) Vid marknadsföring per telefon är det naturligt att informationen också ges på telefon. Vid marknadsföring på Internet kan informationen normalt finnas på hemsidan. (39) En konsekvens av bestämmelsen bör enligt prop. 1999/2000:89 s. 85 bli att marknadsföring som syftar till distansavtal med underåriga skall vara måttfull och inte förledande eller överdrivet frestande. (40) Det kommersiella syftet måste således uttryckligen och tidigt göras klart för konsumenten. (41) Lagens krav är uppfyllt om informationen lämnas på datadiskett eller cd-romskiva eller ges per e-post under förutsättning att konsumenten kan tillgodogöra sig informationen, vilket får bedömas från fall till fall, se prop. 1999/2000:89 s. 86. (42) Näringsidkaren har enligt prop. 1999/2000:89 s. 86 bevisbördan för att konsumenten tidigare fått informationen. (43) Även om informationen har lämnats tidigare. (44) I prop. 1999/2000:89 s. 87 ges nummerupplysning som exempel på tjänst som omfattas av tredje stycket. (45) Påföljden vid utebliven information behandlas i 12. (46) Konsumentverket skall enligt SFS 2000:275 fastställa sådana formulär och blanketter som avses i 11. (47) Jfr 14 prisinformationslagen (1991:601). Näringsidkaren kan åläggas lämna information som saknas, vid vite, om det inte är obehövligt, se 15 och 19 marknadsföringslagen. En näringsidkare som uppsåtligen eller av vårdslöshet bryter mot ett åläggande skall ersätta skada som en konsument eller annan näringsidkare drabbas av, se 29 marknadsfö-

13 ringslagen. Talan förs vid Marknadsdomstolen av Konsumentombudsmannen. Till skillnad från vad som gällde enligt 1971 och 1981 års hemförsäljningslagar följer således inte ogiltighet av avtalet, om näringsidkaren inte uppfyller sin informationsskyldighet, se års lag. Bakgrunden till att ogiltighetspåföljd nu inte föreskrivs redovisas i prop. 1999/2000:89 s. 43 f. (48) Meddelandet kan även vara muntligt. Skäl behöver inte anges. Konsumenten har bevisbördan för att ångerrätten utnyttjats i rätt tid, se prop. 1999/2000:89 s. 89. Uttrycket lämna eller sända (som fanns även i 1981 års lag) torde inte medföra att meddelandet, om det t.ex. sänds per post, måste ha kommit näringsidkaren till handa inom fristen; avsändande bör räcka, se prop. 1981/82:40 s. 28. (49) Konsumenten kan ångra sig redan innan ångerfristen börjat löpa. (50) Andra meningen tillagd sedan Lagrådet påpekat att en ångerfrist på 14 dagar inte rymmer sju arbetsdagar (se direktivet artikel 6.1), t.ex. när julafton infaller en måndag och därmed (vilket också Lagrådet noterat, prop. 1999/2000:89 s. 137), även nyårsafton infaller på en måndag. (51) Vid tvist huruvida samtycke lämnats bär näringsidkaren enligt prop. 1999/2000:89 s. 89 bevisbördan för ett påstående härom. Om fullgörandet påbörjas redan innan ångerfristen börjat löpa gäller inte undantaget. (52) T.ex. köp av börsnoterade aktier. (53) T.ex. livsmedel. (54) Varvid förutsätts att information om att förseglingen inte får brytas har lämnats, jfr 10 2 st. 1 p. och prop. 1999/2000:89 s. 86. (55) Förarbetena berör inte närmare frågan om gränsdragning mellan tidsskrifter och annan periodica, t.ex. årsskrifter. (56) Regeln tar sikte på det faktiska mottagandet. Ångerfristen börjar således inte löpa om konsumenten inte löser en vara som näringsidkaren sänder per post, se prop. 1999/2000:89 s. 90 f. (57) Information enligt 10 och handlingar enligt 11 anses komma konsumenten till handa - med bevisbördan på näringsidkaren - när han är i tillfälle att ta del av den. Om de sänds med post, har de kommit konsumenten till handa när de läggs i brevlådan eller när en avi om att de kan hämtas på ett postkontor når denne, se prop. 1981/82:40 s. 33 och prop. 1999/2000:89 s. 91.

14 (58) Det uttalas i prop. 1999/2000:89 s. 91 att det måste ställas ganska höga krav på avvikelse från näringsidkarens normala sortiment; att persienner anpassats till den plats där de skall sitta torde inte räcka för tillämpning av undantagsregeln. Uttrycket skriftligen anges i prop. 1999/2000:89 s. 91 inte utesluta att överenskommelsen varigenom konsumenten accepterar att ångerfristen börjar löpa redan vid tidpunkten för mottagandet av informationen ingås elektroniskt, t.ex. på Internet. (59) Vid hemförsäljningsavtal finns ingen yttersta tidsgräns för att utnyttja ångerrätten (60) Det torde räcka att konsumenten sänder meddelandet om att han vill utnyttja ångerrätten - som alltid förutsätter att konsumenten fått varan eller en väsentlig del av den - på fristens sista dag, se prop. 1999/2000:89 s. 92 och not 48. (61) Brytande av förpackning eller emballage torde normalt inte medföra att varan anses förändrad. (62) Näringsidkaren står alltså faran för att varan förstörs genom en olyckshändelse som konsumenten inte kan lastas för. (63) Konsumtenten avgör enligt huvudregeln hur varan skall lämnas eller sändas, dock med iakttagande av erforderliga säkerhetsårgärder vid ett återsändande, se prop. 1999/2000:89 s. 94. (64) Undantaget är inte tillämpligt om varan sänds eller lämnas till konsumenten först efter hembesöket eller utflykten, då gäller första stycket. (65) Konsumenten är alltså skyldig att tåla olägenheter så länge de inte är av betydelse, men inte att ta på sig några kostnader för att näringsidkaren skall kunna ta tillbaka material, se prop. 1999/2000:89 s 94 f. (66) Vid dröjsmål med återbetalningen har konsumenten rätt till ränta enligt räntelagen, vilket i praktiken med lagtextens utformning ( snarast och senast ) kan komma att medföra att ränta utgår först när 30-dagarsfristen gått, även om återbetalningsskyldigheten inträtt tidigare,prop. 1999/2000:89 s. 95 f. (67) Med annan liknande verksamhet avses t.ex. hyra, leasing eller tjänster och verksamheten skall ha viss omfattning och regelbundenhet; om en näringsidkare ringer upp oombedd torde samtalet få anses vara ett led i försäljning, dock inte om parterna haft kon takter tidigare och näringsidkaren ringer och lämnar information om att han har en viss vara i lager, se prop. 1999/2000:89 s. 96. (68) Tiden räknas alltså från mottagandet, inte från det att meddelandet avsändes, jfr 10.

15 (69) Kostnaderna torde anses skäliga om konsumenten sänder varan på samma sätt som näringsidkaren gjorde. Ersättningen härför skall betalas inom samma tid som återbetalning av vad konsumenten erlagt. (70) Endast vid tillämpning av andra stycket (hemförsäljning och angivna distansavtal) har konsumenten rätt att hålla inne varan till dess återbetalning skett, varav följer att varan - till skillnad från vad som gällde enligt 1981 års lag - inte får hållas inne vid postorderförsäljning, något som dock inte tillämpades enligt branschpraxis, se prop. 1999/2000:89 s. 53. (71) Om konsumenten håller sig undan eller på annat sätt gör det omöjligt för näringsidkaren att hämta varan eller materialet, övergår inte äganderätten. Vårdplikten kvarstår under hela tremånadersfristen; om den försummas, måste konsumenten fullfölja sin del av avtalet, se prop. 1999/2000:89 s. 96 f. (72) Bestämmelsen i andra meningen innebär att äganderätten tillfaller konsumenten även om denne skickat tillbaka varan men näringsidkaren inte betalat tillbaka vad konsumenten erlagt jämte kostnad för återsändandet. (73) Om näringsidkaren levererar en ersättningsvara (t.ex. en vara som liknar den som beställts), har konsumenten enligt prop. 1999/2000:89 s. 57 f. och s. 97 inte någon skyldighet att lämna eller sända tillbaka varan till näringsidkaren. Förarbetena berör inte frågor om konsumentens skyldighet att vårda eller bereda näringsidkaren möjlighet att hämta en ersättningsvara som sänts utan avtal. (74) En liknande bestämmelse finns i 16 lagen (1997:218) om konsumentskydd vid tidsdelat boende. Bestämmelsen innebär inte att konsumenten slipper betala tillbaka vad han redan fått ut av lånet och han undgår inte heller (alla) kostnader som föranletts av krediten, sålunda begränsas inte ansvaret för upplupen ränta och eventuell uppläggningsavgift av bestämmelsen, se prop. 1999/2000:89 s. 98. (75) Bestämmelserna i 21 genomför artikel 7.1 och 7.2 i distansavtalsdirektivet, men gäller även för hemförsäljningsavtal. Bestämmelserna kompletterar konsumentköplagen (1990:932) och konsumenttjänstlagen (1985:716) - närmast 5 respektive 24 - och utesluter inte att de bestämmelserna kan vara tillämpliga. (76) Lagen är alltså dispositiv på så sätt att 30-dagarsregeln i första stycket andra meningen kan avtalas bort, vilket enligt prop. 1999/2000:89 s. 98 ofta lär ske. (77) Konsumenten har enligt lagtexten en oinskränkt hävningsrätt - oberoende av om dröjsmålet är väsentligt för konsumenten eller inte - om näringsidkaren inte kan fullgöra

16 sin prestation i tid. I prop. 1999/2000:89 s. 99 anges att det förhållandet att konsumenten avstår från att utnyttja sin hävningsrätt inte utesluter att han kan göra andra kontraktsrättsliga påföljder gällande. Sådana påföljder (närmast skadestånd ) torde förutsätta att reklamation sker enligt berörda lagar, se t.ex. 15 konsumentköplagen (1990:932). (78) I prop. 1999/2000:89 s. 99 anges att informationen bör ges omedelbart när näringsidkaren inser att han inte kan fullgöra sin prestation i tid. Lagtextens och förarbetenas utformning medför emellertid att det kan ifrågasättas om inte förutsättningarna för hävning skall prövas enligt 13 konsumentköplagen (1990:932) om prestation (t.ex. leverans av en vara ) faktiskt sker - men för sent - utan att konsumenten dessförinnan tagit i anspråk hävningsrätten enligt 21 2 st. förevarande lag. Om leverans skett förutsätter hävningsrätt i så fall att dröjsmålet är av väsentlig betydelse för konsumenten st. förevarande lag avser med denna tolkning alltså endast anteciperat dröjsmål från näringsidkarens sida. Direktivet artikel 7.2 lyder (i den svenska versionen): Om leverantören underlåter att fullgöra sin del av avtalet på grund av att den beställda varan eller tjänsten inte är tillgängliga, skall konsumenten informeras om detta och skall snarast möjligt, och i varje fall inom 30 dagar, få tillbaka de belopp som han har betalt. Direktivet kan tolkas som att konsumenten inte behöver häva avtalet utan att näringsidkaren är skyldig informera om att leverenas inte sker av i direktivet angivna skäl varpå återbetalning (av förskottsbetalning) skall ske alldeles oavsett om konsumenten hävt avtalet eller ej. (79) Om återbetalning inte sker i rätt tid ( snarast, dock senast inom 30 dagar ), har konsumenten rätt till dröjsmålsränta enligt räntelagen, se prop. 1999/2000:89 s. 99. Prop. 1999/2000:89 berör inte frågan om näringsidkaren är skyldig betala tillbaka köpeskillingen även om konsumenten inte sänder varan åter. (80) Huruvida ombudet är anställt hos näringsidkaren eller inte saknar betydelse. Det anges i prop. 1999/2000:89 s. 99 att 22 ansluter mycket nära till motsvarande bestämmelse i års lag. Även agenter och handelsresande torde omfattas av bestämmelsen sedan en ändring skett i 12 år 1992, se prop. 1990/91:63 Handelsagentur, s En försäljningskommissionär skall dock vid tillämpning av lagen anses som näringsidkare. (81) Den som uppträder som ombud får i regel en ställningsfullmakt av det slag som regleras i 10 2 st. lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen). Om näringsidkaren återkallat uppdraget för en försäljare, är denne enligt vad som uttalas i prop. 1999/2000:89 s. 99 (se även prop. 1981/82:40 s. 38) inte

17 längre att betrakta som ett ombud även om försäljaren utger sig för att vara det. Enligt 15 avtalslagen återkallas ställningsfullmakt genom att fullmäktigen avlägsnas från tjänst eller annan ställning, i kraft varav han varit befullmäktigad. Avlägsnandet skall vara effektivt, se Grönfors, Avtalslagen, 3 uppl s. 139 med hänvisning till avtalslagens förarbeten. (82) Ombudets befogenhet, däremot, kan vara begränsad genom särskilda instruktioner. Frågan om i vilken utsträckning näringsidkaren blir bunden av ombudets handlande när denne bryter mot sådana instruktioner (t.ex. storleken av rabatt) får besvaras med ledning av de allmänna fullmaktsreglerna i avtalslagen (10 och 11 ). Inskränkningarna blir alltså utan verkan mot konsumenten, förutsatt att denne var i god tro (men kan av näringsidkaren läggas till grund för skadeståndskrav mot ombudet). Det uttalades i prop. 1981/82:40 s. 39 att det måste ställas stränga krav på att föreskrifter som inskränker ombudets befogenhet är klara och entydiga. I prop. 1999/2000:89 s. 100 uttalas att bedömningen av om konsumenten får anses ha varit i ond tro får göras med utgångspunkt i förhållandena i det enskilda fallet. Se vidare angående denna omdiskuterade bestämmelse prop. 1999/2000:89 s. 99 f., prop. 1971:86 s. 54 f., 76, 80 och 118, SOU 1979:76 avsnitt 7.2, prop. 1981/82:40 s. 38 f., Axel Adlercreutz, Avtalsrätt I, 12 uppl. 2000, s. 193 f. och 221 f.; Anna Christensen i SvJT 1974, s. 737 f.; Rolf Dotevall, Mellanmannens kunskap och huvudmannens bundenhet, 1998, s. 284 f. (83) Paragrafen har utformats efter förebild av bl.a. 13 lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden och gäller endast distansavtal. I de hänseenden som inte regleras i lagen gäller i allmänhet lagen (1998:167) om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Romkonventionen). Skyddet enligt bestämmelsen avser endast skydd mot avtalade lagvalsklausuler. Bestämmelsen skyddar alltså inte mot att allmänna internationellt privaträttsliga normer medför att en främmande rättsordning med dåligt konsumentskydd skall tilllämpas. Hänvisning till land inom EES-området omfattas inte av bestämmelsen, även om det ger sämre skydd än om ingen hänvisning skett.