Handlingar till socialnämndens sammanträde

Transkript

1 Handlingar till socialnämndens sammanträde Ärenderubrik Diarienummer Endast protokollsutdrag, ärende 3, 4, 5, 6, 7, 12: 3 Information om Öppna jämförelser 4 Information om läkemedelsprojekt i särskilt boende för äldre SN Information om inkommen överklagan av nämndsbeslut SN Information om uppdragsbeskrivningar för socialtjänstens verksamhet SN Justering av driftsbudget 2012 SN Kontaktpolitiker och kontaktpolitikerrollen Övriga ärenden med handlingar 9 Utvärdering av Barnahus Södra Roslagen SN Samverkansöverenskommelse om förebyggande och behandling av missbruk SN Förslag till överenskommelse om uppsökande verksamhet för vissa äldre och funktionshindrade (tandvård) SN

2

3 Protokollsutdrag för ärenden 3, 4, 5, 6, 7 och 12

4

5

6

7

8

9

10

11 Ärende 9

12

13 VALLENTUNA KOMMUN TJÄNSTESKRIVELSE SOCIALFÖRVALTNING DNR DAVID MATSCHECK SID 1/1 UTREDARE 08/ SOCIALNÄMNDEN Tjänsteskrivelse Slutrapport till länsstyrelsen och utvärdering av arbetet med Barnahus Södra Roslagen Förslag till beslut Socialnämnden godkänner rapporterna. Ärendet i korthet I december 2007 beslutade kommunerna Vallentuna, Täby, Vaxholm, Österåker och Danderyd om ett gemensamt projekt med Roslagens polisdistrikt, Norrorts åklagarkammare och Stockholms läns landstings Barn- och ungdomspsykiatri för att starta ett barnahus för samverkan kring utredning av barn som misstänks vara utsatta för brott i nära relationer beviljade Länsstyrelsen i Stockholms län dessa kommuner kr i bidrag för att arbeta vidare med projektet och 2010 beviljades för ett andra projektår. Slutrapport och projektutvärdering har lämnats till länsstyrelsen i november 2011 av Täby kommun, men överlämnas även till respektive kommun för godkännande. Handlingar Redovisning av arbetet med barnahus Utvärdering av Barnahus Södra Roslagen Inga-Lill Björklund Socialchef Monika Fernlund Avdelningschef Ska expedieras till: Handläggare SOCIALFÖRVALTNINGEN VALLENTUNA TFN FAX

14 RAPPORT Dnr SON 223/ Ann-Christine Falk Länsstyrelsen i Stockholms län Enheten för sociala frågor Didara Muradova Box Stockholm Beteckning Redovisning av arbetet med barnahus med anledning av beslut om statsbidrag till drogförebyggande arbete eller tidiga insatser Tack De samverkande kommunernas socialtjänster vill rikta ett stort tack för det ekonomiska bidrag, kr plus kr, som tilldelats under projektet Barnahus Södra Roslagen. Projektet Barnahus Södra Roslagen Länsstyrelsen i Stockholms län beslutade att bevilja Barnahus Södra Roslagen kronor i fortsatta statsbidrag för projektets andra år. Täby kommun är huvudman för Barnahus Södra Roslagen. Lokalen ligger centralt i Täby, nära polisstationen och i en fastighet som inrymmer flera olika omsorgs- och vårdverksamheter. För snart ett år sedan, , undertecknades ett samverkansavtal mellan Danderyd, Täby, Vallentuna, Österåker och Vaxholms stad, Polisen i Roslagen och Åklagarkammaren i Norrort. Länsstyrelsen i Stockholm har tidigare fått det avtalet. Syftet På barnahus erbjuds barn, 0 18 år, som misstänks vara utsatta för våld och/eller sexuella övergrepp av närstående, ett gott bemötande i en barnanpassad miljö. Särskilt utbildade barnutredare vid polisen ska förhöra barnen. Samverkande myndigheter finns på plats så att planering och utredning underlättar samarbetet. Barnets behov av skydd och stöd ska tillgodoses. Verksamheten Det etablerade arbetet i Barnahus Södra Roslagen innefattar samråd, planering, förhör och konsultationer till socialtjänst, förskolor och skolor.

15 TÄBY KOMMUN (3) Samråd är ett gemensamt möte, där föranmälda ärenden diskuteras och försök görs att utifrån vad som är bäst för ett barn, handlägga och utreda hos olika samverkande myndigheter. När det gemensamma arbetet och planeringen hålls uppfattar de samverkande tjänstemännen ofta tillfredsställelse med att arbetet samordnas, utredningarna får högre kvalitet och utredningstiden kan förkortas. På Barnahus Södra Roslagen sammanställs information om antal samråd och förhör ( bilaga sid 5) Det finns inga uppgifter om hur många ärenden som anmäls till socialtjänsten kring våld och sexuella övergrepp. Polismyndigheten särredovisar inte heller antal anmälningar redovisade för Barnahus Södra Roslagens område med de fem samverkande kommunerna. Alla ärenden hos socialtjänsten leder inte till samråd. Socialtjänsten har i uppgift att bedöma när och om utredning ska inledas och om man ska polisanmäla. När polis, åklagare och socialtjänst deltar i samråden blir planeringen för socialtjänst och polis mer noggrann. Förhör, som ska ske utan att föräldrarna är informerade, men med särskilda företrädare för barnet närvararande, kan lättare följas upp av socialtjänsten med bättre samverkan. Barn förhörs på barnahus nästan dagligen. När ett barn förhörs deltar polis och socialtjänsten. Närheten till polisstationen underlättar arbetet för de fyra specialutbildade barnutredare som finns i Södra Roslagen. Vid de flesta förhör finns socialtjänstens handläggare närvarande och deltar i medhörning. Barnet har ett juridiskt ombud närvarande, antingen en särskild företrädare eller ett målsägandebiträde. På Barnahus Södra Roslagen arbetar en samordnare. Samordnarens roll är att underhålla och upprätthålla kontakten mellan samverkansparterna. Samordnaren har ett tätt och nära samarbete med polisens relationsgruppsenhet. Gemensamma träffar förekommer flera gånger per vecka. Under året har samordnaren besökt de olika kommunernas socialtjänster, barn och ungdomsgrupper vid olika tillfällen. Samordnaren och de olika kommunernas socialtjänster sammanträffar med polisen vid behov. Nyanställda och andra medarbetare vid socialtjänsten ska erbjudas informations- och introduktionsmöten om barnahus vid fyra tillfällen per år. Organisation Det finns en styrgrupp som sammanträder tre fyra gånger per år. Det finns en referensgrupp som behöver ett omformulerat mandat. Samarbete Samordnaren vid Barnahus Södra Roslagen och samordnaren vid Barnahus Norrort har ett etablerat samarbete. Tillsammans har de skapat mötestillfällen med chefsåklagaren, barnåklagarna, polisen i Södra Roslagen och Norrort. Samordnarna har kontakt med Attunda tingsrätt, lagman Stockholms läns landsting har beslutat att ha bemanning av medarbetare vid tre barnahus. Barnahus Södra Roslagen är inte ett av de tre. I september 2011 beslutade styrgruppen att samråden på försök skulle förläggas till

16 TÄBY KOMMUN (3) Barnahus Norrort. Vid dessa samråd finns BUP Sollentuna och sjuksköterska från Barnskyddsteamet Mio från Astrid Lindgrens barnsjukhus representerade. Det har varit få ärenden som diskuterats vid dessa samråd under hösten varför det ännu inte går att uttrycka någon uppfattning om vad det inneburit i planeringen av samverkansarbetet. Barnahus har ett nationellt nätverk. Rädda Barnen har initiativet och har åtagit sig att bjuda in landets barnahus ( senast 27 stycken) två gånger per år. Då samlas medarbetare och samverkande parter för kunskapsinhämtande och erfarenhetsutbyte. Vid de tillfällen andra än samordnaren deltagit så har viktiga diskussionspunkter och frågor väckts. Det finns även ett regionalt nätverk i Stockholms län. Den kommun som inte har ett projekt med barnahus i länet är Norrtälje. Det regionala nätverkets uppgift är att vara uppdaterat om vad som sker vid olika barnahus, deras organisation och struktur. Information till omvärlden och utbildning är andra insatser som utförs och planeras av samordnaren tillsammans med andra i de olika kommunerna. Utvärdering Styrgruppen för Barnahus Södra Roslagen beslutade att göra en utvärdering. Den utvärderingen ska presenteras och diskuteras vid Styrgruppen (bilaga Utvärdering av Barnahus Södra Roslagen ). Hela ärendet behandlas av socialnämnden i Täby kommun Framtid och utveckling I den första nationella utvärderingen av barnahus, som presenterades i augusti 2008, framfördes att det är svårt att samverka. Det är det. Trots svårigheterna så är det bra att de inblandade myndigheterna och tjänstemännen känner till varandra och att kommunikationsvägarna är öppna. Fortsatt behöver vi finna vägar att erbjuda barn och deras familjer krisstöd. Det är en utvecklingsfråga över nästan hela landet. Att ge barn skydd och stöd är fortsatt den viktigaste frågan. Kotte Wennberg Enhetschef Ann-Christine Falk samordnare/kontaktperson Besöksadress Barnahus Södra Roslagen Attundafältet 16, plan 3, gång A Täby

17 SID 1/12 Utvärdering av Barnahus Södra Roslagen I juni 2009 beviljades kommunerna Täby, Vallentuna, Danderyd, Österåker och Vaxholm medel av Länsstyrelsen i Stockholms län för att utveckla ett barnahus för samverkan kring barn som misstänks vara utsatta för brott, det som har benämnts Barnahus Södra Roslagen. Syften med projektet var: Att förbättra samarbetet mellan socialtjänst, polis, BUP m.fl. i utredningar gällande misstanke om att barn utsatts för brott. Att utredningar gällande misstanke om att barn utsatts för brott ska vara anpassade till barnen. Att genom samverkan förkorta handläggningstiderna inom respektive verksamhet. Enligt ansökan skulle en intern utvärdering göras baserad på projektets löpande dokumentation samt intervjuer med representanter för berörda parter. Undertecknade utredare har av styrgruppen för Barnahus Södra Roslagen fått i uppdrag att göra denna utvärdering. Utvärderingens fokus och utvärderingsmetod Utvärderingens fokus 2009 publicerade Rikspolisstyrelsen tillsammans med Socialstyrelsen, Åklagarmyndigheten och Rättsmedicinalverket gemensamma nationella riktlinjer för samverkan kring barn som misstänks vara utsatta för brott. 1 Riktlinjerna fastställer också kriterier för barnahus. Utredarna har tagit del av dessa riktlinjer samt av utvärderingar och forskningsresultat rörande barnahus, bl.a. Barnahusutredningen 2 och en akademisk avhandling av Susanna Johansson på Lund universitet. 3 Det framgår av dessa olika källor att barnahusverksamhet är mångfacetterad till sin natur. Det har inte varit möjligt att inom ramarna för denna utvärdering kommentera 1 Rikspolisstyrelsen (2009). Delredovisning av regeringsuppdrag avseende gemensamma nationella riktlinjer kring barn som misstänks vara utsatta för brott och kriterier för landets barnahus. Stockholm: Rikspolisstyrelsen dnr POA /08. 2 Kaldal, A., Diesen, C., Beije, J. & Diesen, E. (2010). Barnahusutredningen Stockholm: Juridiska institutionen vid Stockholms universitet. 3 Johansson, Johanna (2011). Rätt, makt och institutionell förändring. Lund: Lund Studies in Sociology of Law, Lunds universitet. AVDELNINGEN FÖR VERKSAMHETSSTÖD OCH KVALITET VALLENTUNA BESÖK: TORGGATAN 11 TFN: 08/

18 SID 2/12 alla de olika aspekterna och perspektiv på barnahus som på olika sätt kan anses vara viktiga. Utredarna konstaterar samtidigt att det inte har ingått i projektets mål att uppfylla de nationella riktlinjernas krav för barnahusverksamhet, som för övrigt publicerades först efter det att projektet startats. Utvärderingen inriktar sig i stället till att utvärdera projektets egna syften. De olika källorna kommenteras inte direkt utvärderingen, utan har använts i stället som referensverk. Ett bakgrundsavsnitt inkluderas som genomgång av de viktigaste moment inom barnahusverksamhet i förhållande till framför allt projektets två första syften. Utvärderingsmetod Utredarna har tagit del av övergripande dokument för Barnahus Södra Roslagen, bl.a. projektbeskrivningen, samverkansavtalet, verksamhetsberättelser och styrgruppsoch referensguppsanteckningar. Utredarna har vid olika tillfällen vistats i barnahusets lokaler och känner väl till dessa. Utredarna har även tagit del av den statistik som har förts av barnahusets samordnare. Eftersom barnahuset har kunnat utnyttja en egen lokal först fr.o.m. hösten 2010 har statistiken begränsats till antalet förhör och samråd januari t.o.m. oktober 2011 samt statistik om olika parters medverkan januari t.o.m. mars Utredarna har även tagit del av statistik från åklagarmyndigheten rörande antalet lagföringar i Stockholm norrort, inkl. nordost för Utredarna har intervjuat representanter för de berörda parter som har arbetat med enskilda ärenden i samarbete med barnahuset. Dessa har varit: Samordnaren för Barnahus Södra Roslagen Chef för socialkontorets familjeavdelning, Danderyd Socialsekreterare från kommunerna Täby, Vallentuna, Österåker och Danderyd Utredare från Roslagspolisens familjevåldsgrupp Åklagare från Norrorts åklagarkammare Enligt beslut i Hälso- och sjukvårdsnämnden medverkar Stockholms läns landsting inte i Barnahus Södra Roslagen (se nedan). Läkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus har intervjuats per telefon angående sjukvårdens ansvar för barn från kommunerna i nordostområdet och mejlkontakt har tagits med verksamhetschef för Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) angående BUPs ansvar för barn som misstänks vara utsatta för brott. AVDELNINGEN FÖR VERKSAMHETSSTÖD OCH KVALITET VALLENTUNA BESÖK: TORGGATAN 11 TFN: 08/

19 SID 3/12 Bakgrund Barnahuskonceptet När det uppstår misstanke om att ett barn utsatts för brott av närstående inleds och drivs parallellt utredningsprocesser av rättsväsendet, socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Barnahuset som koncept handlar om att förena två olika huvudinriktningar kring dessa olika utredningsprocesser. Det ena inriktningen, som inte i sig kräver ett barnahus, handlar om att öka graden av samverkan mellan de olika parterna. Genom samverkan vill man åstadkomma bättre utredningar som leder å ena sidan till fler lagföringar samt å andra sidan till bättre stöd och hjälp för barnet och familjen från socialtjänsten och från hälso- och sjukvården. Samverkan kan vara viktigt inte minst i de första faserna av ett ärende, då polisen ska förhöra barnet och eventuellt även misstänkt gärningsman som är förälder eller annan närstående till barnet. Det är av stor vikt för den juridiska processen att barnet hörs utan att föräldrarna får möjlighet att påverka barnets berättelse. Åklagaren är förundersökningsledare och tar nödvändiga beslut. Ibland behövs en rättsmedicinsk undersökning och ett särskilt företrädare ska alltid tillsättas för barnet. Samtidigt ska socialtjänsten bedöma behovet av skydd för barnet och inleda utredning kring eventuella behov av andra insatser på lite längre sikt och krissamtal kan behöva ordnas genom BUP. Förvaltningslagen kräver att socialtjänsten utan dröjsmål informerar barnets vårdnadshavare om att utredning har inletts, vilket kan komma i konflikt med polisens behov av att förhöra barnet utan påverkan av föräldrarna. Ett sätt att åstadkomma den nödvändiga samverkan är att som första moment ordna ett samrådsmöte där polisen, åklagaren, socialtjänsten och sjukvården är representerade. Då är den normala gången: Uppgifter kommer in till socialtjänsten samrådsmöte hålls socialtjänsten gör polisanmälan polisen tar kontakt med uppgiftslämnare polisförhör med barnet ev. medicinsk undersökning av barnet ev. polisförhör med misstänkt socialtjänsten samtalar med familjen ev. krisstöd genom BUP 4 Den andra inriktningen i barnahuskonceptet är att utifrån ett barnperspektiv anpassa de respektive utredningarna till barnet. Man vill undvika att barnet slussas runt till förhör och samtal i olika miljöer. Ambitionen är att de olika momenten i stället ska ske under ett gemensamt tak, dvs. i ett barnahus. Barnahuset bör därför vara anpassat efter barnens behov. Ett viktigt moment är att barnförhör hålls på barnahuset och att såväl socialtjänsten, åklagaren och barnets särskilda företrädare är medhörare vid förhöret, vilket kräver teknisk utrustning. När det finns ett barnahus hålls även 4 Vissa av dessa moment kan pågå parallellt. Det hör till samverkan att strukturera hur dessa moment ska samordnas. AVDELNINGEN FÖR VERKSAMHETSSTÖD OCH KVALITET VALLENTUNA BESÖK: TORGGATAN 11 TFN: 08/

20 SID 4/12 samrådsmötena i anslutning till barnahuset. Socialtjänstens samtal med barnet bör också hållas i barnahuset, liksom ev. barnmedicinska undersökningar och krisstöd genom BUP. Barnahusutredningen var en stor utvärdering av barnahusverksamheter i Sverige, dels en inventering och dels en närmare granskning av vissa av verksamheterna. Bland de viktigaste resultaten kan nämnas att barnahusverksamhet inte i sig har visat sig resultera i fler lagföringar eller domar, utan det är andra faktorer kring hur åklagarna och polisen driver sina undersökningar som är viktigare i det hänseendet. En viktig faktor i denna del är att hålla bra barnförhör och att det oftast krävs fler än ett förhör för att barnet ska öppna sig och berätta samt att förhör bör hållas med den misstänkte gärningsmannen, vilket i de flesta polisdistrikt ansågs ske alltför sällan. Det ansågs också att förhör med den misstänkte gärningsmannen bör hållas oftare än vad som sker idag. Existensen av ett barnahus ansågs inte heller i sig resultera i bättre samverkan mellan parterna, men ett barnahus kan fungera som ett forum för samverkan. Författarna ansåg att barnahus utgör en bra miljö för barnförhör och barnsamtal och bör utnyttjas mer än vad som oftast sker, framför allt för barn under fyra år eller över 14 år. I sin avhandling (2011) kommenterar Susanna Johansson det ojämlika maktförhållandet mellan åklagaren och polisen å den ena sidan och socialtjänsten å den andra sidan, vilket gör att de juridiska bedömningarna och agerandet går före socialtjänstens utredningar och eventuella insatser. Resultat Övergripande dokument Hur verksamheten på Barnahus Södra Roslagen utvecklats under projekttiden redovisas i projektets slutrapport till länsstyrelsen och kommenteras därför endast kortfattat här. Dokumentationen visar att det innan projektets start hade gjorts ett förarbete av en arbetsgrupp, en projektledare hade anställts och en referensgrupp bildats. Under projekttiden har arbetsgruppen fastställts som styrgrupp för verksamheten. Referensgruppen har arbetat fram rutiner för samarbete kring enskilda ärenden. Ett samverkansavtal har upprättats som undertecknats av behöriga chefer hos de fem berörda kommunerna samt Roslagens polismästardistrikt och Åklagarmyndigheten. I juni 2010 invigdes barnahusets lokaler på andra sidan Biblioteksgången från polisstationen i Täby, i omedelbar närhet till polisens familjevåldsgrupps arbetsplats. Lokalerna är rymliga med förhörsrum och rum för medhörning, konferensrum, AVDELNINGEN FÖR VERKSAMHETSSTÖD OCH KVALITET VALLENTUNA BESÖK: TORGGATAN 11 TFN: 08/

21 SID 5/12 utrymme för medicinska undersökningar, kontor och ett stort väntrum/hall. Polisen har tillhandahållit utrustning för medhörning. Åklagarna utgår från Norrorts åklagarkammare i Sollentuna. Åklagarnas bristande närvaro på såväl samråd som medhörning vid förhör har diskuterats vid flera styrgruppssammanträden. Chefsåklagaren har gett som förklaring dels bemanningsproblem i den berörda åklagargruppen, dels bristande tid bl.a. på grund av restiden som krävs för att komma från Sollentuna till Täby. Möjligheten att åklagarna skulle kunna delta genom videolänk har diskuterats i styrgruppen vid återkommande tillfällen under hela projekttiden. Landstinget har inte undertecknat samverkansöverenskommelsen, trots att BUP-Täby och BUP-Mörby har varit representerade i styrgruppen. Styrgruppen har under våren 2010 besökts av utredare från Stockholms läns landstings hälso- och sjukvårdsförvaltning och av verksamhetschef för BUP. I oktober 2010 beslutade dock landstingets hälso- och sjukvårdsnämnd att endast medverka i tre barnahus i Stockholms län, bland dessa Barnahus City och Barnahus Norrort i Sollentuna men inte Barnahus Södra Roslagen. Detta beslut innebär att Barnahus Södra Roslagen inte har några egna resurser från BUP för t.ex. krisstöd och inte heller egna resurser till barnmedicinska undersökningar, trots att landstinget fortfarande har ansvar för barnens behov av hälso- och sjukvård i de berörda nordostkommunerna. Därför måste barnen köras till andra enheter om det behövs denna typ av undersökning eller insatser. Sedan hösten 2010, då barnahusets lokaler har blivit tillgängliga, finns en fast tid för samrådsmöte en gång i veckan. I september 2011 inleddes ett begränsat samarbete med Barnahus Norrort som innebär att samrådsmötena på prov förläggas dit. Detta har inneburit att en representant för åklagarna har kunnat närvara mer regelbundet i samrådsmötena samt att den sjuksköterska och den BUP-psykolog som finns på plats vissa tider på Barnahus norrort också kunnat medverka i samråd. Polisförhör hålls som tidigare i Barnahus Södra Roslagens lokaler. Förutom dessa aktiviteter har samordnaren för barnahuset organiserat vissa stora utbildningstillfällen där all berörd personal hos de olika parterna har varit inbjudna. Statistisk information Samråd och förhör Samordnare för Barnahus Södra Roslagen har överlämnat följande statistik över antalet samråd och förhör under 2011: Jan Feb Mars April Maj Juni Juli Aug Sept Okt Förhör Samråd AVDELNINGEN FÖR VERKSAMHETSSTÖD OCH KVALITET VALLENTUNA BESÖK: TORGGATAN 11 TFN: 08/

22 SID 6/12 Här ska kommenteras att perioden är för kort för att dra slutsatser om eventuella trender, statistiken ger i stället endast information om den ungefärliga omfattningen av dessa delar av verksamheten. Statistik från Norrorts åklagarkammare Chefsåklagaren har lämnat följande information. Siffrorna avser inte antalet ärenden, utan antalet brottsmisstankar, dvs. i ett ärende kan det vara flera brottsmisstankar. Lagföringen som mäts består i hur stor andel av alla brottsmisstankar som lagförs (åtal, strafförelägganden eller åtalsunderlåtelser). Informationen har ingen direkt betydelse för utvärderingen av Barnahus Södra Roslagens verksamhet, men ger en ungefärlig uppfattning om området ur rättsväsendets perspektiv. Statistiken avser både Roslagen och Norrort och gäller perioden oktober 2010 oktober Sexualbrott mot barn Antalet beslut Lagförda Nedlagda pga bevisproblem (70%) Våld mot barn (17%) Avskrivna av andra skäl 5 Sammanfattning av intervjuresultat Socialtjänsten Total sex socialsekreterare samt en avdelningschef intervjuades. Samtliga socialsekreterare hade handlagt ett flertal ärenden som inneburit samarbete genom barnahuset. Samtliga dessa intervjupersoner var i grunden positiva till barnahuset, framför allt därför att man i många ärenden har kunnat använda samrådet till att åstadkomma en gemensam planering. De rutiner som referensgruppen arbetat fram ansågs vara bra och ha lett till en bättre grundstruktur. Samtidigt noterades en del problem. Att åklagaren ofta saknats på samråd och förhör ansågs ha varit den största bristen. Intervjupersonerna hade också upplevt vissa problem i anslutning till barnförhöret, t.ex. var och hur kontakt tagits med föräldrarna. Tre intervjupersoner ansåg att samarbetet med polisen allmänt förbättrats kring denna typ av ärende sedan barnahuset startades. En intervjuperson ansåg att polisundersökningen och den sociala utredningen fortfarande lever egna liv utan egentlig samordning när väl förhöret/förhören är över och utredningarna går vidare. 5 T.ex. dubbelförda, preskriberade eller gärning ej brott. AVDELNINGEN FÖR VERKSAMHETSSTÖD OCH KVALITET VALLENTUNA BESÖK: TORGGATAN 11 TFN: 08/

23 SID 7/12 Lokalen ansågs i princip vara funktionell och bra för barnen. Men barnahuset har bara använts för samråd och polisförhör och sedan samrådsmötena flyttats till Norrort har Södra Roslagens lokal enbart använts för polisförhör (förutom som kontor för samordnaren och vissa möten i konferensrummet, utredarnas anm.). Socialtjänsten har inte velat ta den extra tiden som behövs för att resa till barnahuset för egna samtal med barnet och resan tar även extra tid för barnet och medföljande. Man kunde inte se någon anledning till att förlägga andra delar av utredningen, t.ex. samtal med föräldrar eller skolan, till barnahuset. Barnahuset har i vissa situationer använts för andra samtal, t.ex. när åklagaren träffade en ungdom för att förklara varför det inte hade blivit åtal i hans ärende. Samordnaren för barnahuset ansågs vara en resurs såväl för samordning som i rollen som expert. Samtidigt kommenterade flera intervjupersoner att det finns en oklarhet i rollfördelningen mellan samordnaren och den ansvarige socialsekreteraren, vilket dock ansågs ha blivit bättre med tiden. Det konstaterades att barnmedicinska undersökningar måste ordnas vid sidan av barnahuset, ibland med hjälp av samordnaren, vilket beskrivs vara en brist. BUP är inte tillgänglig för krisstöd och det är sällan att utredningen leder till kontakt med BUP. Ibland har krisstöd ordnats inom socialtjänsten. Socialtjänstens insatser har oftast blivit öppenvård i form av familjebehandling eller remittering/hänvisning till ATV 6. I enstaka ärenden har gjorts en akutplacering för att skydda barnet. Polisen Gruppchefen och en utredare på Roslagspolisens familjevåldsgrupp har intervjuats. För polisen handlar deltagandet i barnahuset främst om samråd och förhör. Intervjupersonerna jämförde hanteringen av dessa ärenden med tiden innan barnahuset startades och såg viktiga förbättringar: att samråd leder till bättre samordnad planering och att det har tillkommit ett förhörsrum som ligger utanför polisstationen och som är anpassat till barnet. Samråd sker enligt intervjupersonerna i nästan alla ärenden. I de flesta fall gör socialtjänsten så småningom en polisanmälan, men ofta är inte underlaget till anmälan klart ännu vid samrådstillfället. Bedömningen kan även bli att en polisanmälan inte gagnar barnet. Åklagaren har ofta saknats både på samråd och förhör, vilket är en stor brist eftersom åklagarens beslut behövs för att polisen ska kunna utreda vidare. Det viktigaste skälet till att man på prov håller samråd i Norrorts lokal är att försöka öka åklagarnas närvaro. 6 Alternativ till vold, Täby kommuns verksamhet för behandling av familjer där det förekommer våld mot kvinnor. Individuell behandlingssamtal erbjuds samtliga familjemedlemmar. Vallentuna, Österåker och Danderyd kommuner deltar även i ATV-Täby. AVDELNINGEN FÖR VERKSAMHETSSTÖD OCH KVALITET VALLENTUNA BESÖK: TORGGATAN 11 TFN: 08/

24 SID 8/12 Intervjupersonerna ansåg att barnahuset passar mycket bättre för barnförhör än förhörsrum i polishuset, bl.a. därför att det i polishuset finns risk för att barnet möter andra personer, t.ex. misstänkta personer eller personer som barnet känner. De långa korridorerna känns inte trygga och inbjudande på samma sätt som barnahusets lokaler. Barnahuset är lugnare och mer barnvänligt. En annan fördel ansågs vara att barnahusets samordnare är tillgänglig för att ta hand om den personen som är medföljande till barnet. Den personen är ofta orolig och har behov av information (med hänsyn till vad sekretess medger) och varken polisen eller socialtjänsten har utrymme i den situationen att prata med henne/honom. Medhörning ansågs fungera väl, förutom att åklagaren ofta har saknats. Vid intervjutillfället berättades att en videolänk var i färd att testas och det fanns en stor förhoppning på att problemet med åklagarens bristande närvaro skulle kunna lösas på detta sätt. Flera personer i polisens familjevåldsgrupp går eller har gått en särskild utbildning i barnförhör. 7 Polisen har tagit del av synpunkterna i barnahusutredningen (se ovan) och vill nu börja arbeta efter den s.k. Linköpingsmodellen. Modellen innebär att såväl förhör med barnet som med misstänkt gärningsman sker under samma dag. Det innebär att åklagaren redan samma dag eller åtminstone dagen därpå kan ta ställning till om och hur utredningen ska drivas vidare. Modellen underlättar även för socialtjänsten, som snabbare får besked av åklagaren och kan kommunicera med vårdnadshavare, ta ställning till utredning, bedöma skyddsbehov osv. Polishusets förhörsrum är ofta uppbokade, så det skulle underlätta om även förhöret med den misstänkte personen skulle kunna hållas på barnahuset, vilket låter sig göras om inte den misstänkte är frihetsberövad. Åklagarnas medverkan krävs för att modellen ska kunna användas och vid intervjutillfället var ett möte inplanerat för att vidare diskutera frågan. Åklagarna Två åklagare lämnade sina synpunkter i en gemensam intervju. Båda var klart positiva till Barnahus Södra Roslagens verksamhet. Intervjupersonerna berättade att de flesta ärenden kommer till åklagarna genom samrådsmötena. Undantagen är brådskande eller väldigt tydliga anmälning som går direkt till polisen och vidare till åklagaren. Åklagarna anser att samråden är väldigt bra för en gemensam planering och att det är effektivt att planera när alla parter är på plats. Samråd kan också ge viktig information om särskilda omständigheter, t.ex. om barnet har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning eller andra särskilda behov. Barnförhöret kan då förberedas bättre utifrån dessa förutsättningar. I övrigt kan 7 Utbildningens leds av Ann-Christine Cederborg, docent vid Linköpings universitet, som har forskat om barnförhör i denna typ av polisundersökningar. AVDELNINGEN FÖR VERKSAMHETSSTÖD OCH KVALITET VALLENTUNA BESÖK: TORGGATAN 11 TFN: 08/

25 SID 9/12 oftast inte informationen som framkommer i samrådet användas i undersökningen, utan måste ändå inhämtas genom direkta kontakter och förhör. Att flytta samråden till Barnahus Norrorts lokaler har självklart underlättat för åklagarna. Det är bara en åklagare som går på samråd och representerar då hela arbetsgruppen, men den minskade restiden är ändå viktig. En annan fördel ansågs vara att sjuksköterska och BUP-psykolog, som bemannar Barnahus norrort vissa tider, kan delta i samrådet. Dessa håller enligt intervjupersonerna oftast låg profil, men kan i vissa ärenden ha viktiga synpunkter t.ex om det gäller ett barn med särskilda behov eller om det behövs en medicinsk undersökning. Åklagarna är angelägna om att vara medhörare på barnförhör och är missnöjda med att de ofta inte har kunnat vara på plats. Anledningen är enligt intervjupersonerna restiden. De har liksom polisen stora förhoppningar på den videolänk som vid intervjutillfället var på gång att testköras. Intervjupersonerna kände till att videolänk används i andra sammanhang, bl.a. i samband med rättegångar, och anses fungera väl. I övrigt ansåg intervjupersonerna att förhören fungerar väl på Barnahus Södra Roslagen. De ansåg att barnahuset är barnvänligt och att det är bra för barnen att slippa polisstationen. Åklagarna hade vid intervjutillfället nyligen haft ett möte med polisen angående Linköpingsmodellen (se ovan) och var inställda på att börja arbeta efter den. I övrigt ansåg de att förhållandevis många undersökningar ändå leder till åtal (se statistiken ovan). Intervjupersonerna var generellt sett positivt inställda till samverkan med socialtjänsten och ansåg det vara extra skönt att veta att socialtjänsten kommer att fortsätta utreda barnets situation i de ärenden där man är övertygad om att något har hänt, men där bevisningen inte räcker till åtal. Samordnaren för Barnahus Södra Roslagen Samordnaren beskrev sin roll i barnahuset som att skapa relationer och fungera som en länk mellan olika parter. Det är hon som sammankallar till samrådsmötena och underlättar i kontakter mellan de olika parterna och i förekommande fall med andra i specialistfunktioner. Samordnarrollen innebär mycket ensamarbete, så hon har utvecklat en kontakt med samordnaren för Barnahus Norrort som hon använder som ett eget nätverk. Hon har också mycket kontakt med polisen och med ATV-Täby, som ligger i samma korridor som barnahuset. Samrådsmötena hålls regelbundet en fast tid varje vecka. Ibland har det kommit önskemål om akuta samrådsmöten, men samordnaren har inte gått med på det eftersom hon anser att det är viktigare att arbeta strukturerat. Att åklagaren ofta har saknats har varit en stor brist, vilket ligger bakom att samrådsmötena på prov hålls på Barnahus Norrort. AVDELNINGEN FÖR VERKSAMHETSSTÖD OCH KVALITET VALLENTUNA BESÖK: TORGGATAN 11 TFN: 08/

26 SID 10/12 Samordnaren ansåg att barnen trivs på barnahuset. Det är också positivt för polisen att hålla förhören där och för socialtjänsten att kunna vara med på medhörning. Samordnaren är oftast inte med på medhörningen, utan hennes roll har blivit att tala med den person som följt med barnet som ofta behöver information och lite handledning. Ett mer långsiktigt problem enligt samordnaren är att det, även när det är bra planering kring förhören, ofta tar lång tid för polisundersökningen att bli klar och för åklagaren att ta ställning till åtal (och givetvis ännu längre tid innan det blir rättegång och en ev. dom, utredarnas anm.). Åklagaren och polisen styr och socialsekreterarna blir ofta besvikna på det inte går fortare och också på att det ofta inte blir åtal. Samordnaren ansåg att det faktum att landstinget inte deltar i Barnahus Södra Roslagen innebär stora brister. Krisstöd, som enligt de nationella riktlinjerna ska erbjudas, saknas helt. Barnmedicinska undersökningar måste ordnas genom att åka till de sjukhus eller barnahus som har barnläkare för övrigt finns det endast en specialutbildad läkare för denna typ av undersökning i hela Sverige och den läkaren arbetar f.n. i Uppsala. Samordnaren ser flera områden där barnahuset kan utvecklas. Ett är referensgruppen. Medlemmarna saknar ofta mandat, vilket gör att det som bestäms blir fördröjt eller ibland inte kan införas. Hon har även sett att socialtjänsten i de olika kommunerna bedömer ärenden olika. Barnahuset skulle enligt henne kunna bli ett forum för att arbeta för större samsyn och mer likartade bedömningar. Samordnaren ansåg att socialtjänsten bör hålla barnsamtal på barnahuset, eftersom barnen trivs där. Hon ansåg också att det skulle vara respektfullt mot föräldrarna att låta dem besöka barnahuset, om inte annat för att se var deras barn har varit någonstans detta sker inte idag. Sammanfattande bedömning Det konstaterats i inledningen till denna utvärdering att barnahusverksamhet är komplicerad och mångfacetterad. Enligt utredarnas analys av de olika huvudkällorna och riktlinjerna för denna typ av verksamhet utgör barnahus ett försök att förena två olika huvudinriktningar, varav det ena har att göra med samverkan mellan de olika parterna som har att utreda och arbeta med ärenden på olika sätt och det andra har att göra med att arbeta utifrån ett barnperspektiv. De första två syftena för projektet Barnahus Södra Roslagen rymmer väl dessa två huvudinriktningar, medan det tredje syftet, att förkorta utredningstiden, kan sägas höra till båda. AVDELNINGEN FÖR VERKSAMHETSSTÖD OCH KVALITET VALLENTUNA BESÖK: TORGGATAN 11 TFN: 08/

27 SID 11/12 Samtliga intervjupersoner hade uppfattningen att samverkan har förbättrats mellan åklagarna, polisen och socialtjänsten. Förbättringen gäller den planering och de bedömningar som har kunnat göras på samrådsmötena, där man har kunnat bestämma framför allt om och när en polisanmälan ska göras och när polisförhör i så fall ska hållas. Samrådsmötena har dock många gånger blivit förhindrade från att fungera effektivt, främst beroende på att ingen åklagare har varit närvarande. Att flytta samrådsmötena till Barnahus Norrorts lokaler i Sollentuna förefaller vara ett bra sätt att åtgärda det problemet. Åklagarnas bristande närvaro har även varit ett problem i samband med barnförhör. Utredarna delar åklagarnas och polisens förhoppning om att den nya videolänken, som sedan länge har diskuterats i styrgruppen, kommer att innebär en positiv skillnad mot idag om den utnyttjas som avsett. Utredarna har inte den kompetens som krävs för att lämna synpunkter på polisens eller åklagarnas arbete. Ändå kan det noteras att det förändrade arbetssätt som för närvarande diskuteras av polisen och åklagarna, att arbeta efter den s.k. Linköpingsmodellen, ligger väl i linje med de förslag och synpunkter som står att läsa i barnahusutredningen. Ett arbete enligt den modellen förefaller också ha goda utsikter att förbättra samverkan mellan åklagaren/polisen och socialtjänsten eftersom socialtjänsten mycket snabbare kommer att kunna få besked om huruvida polisundersökningen kommer att drivas vidare eller inte, vilket kommer att underlätta socialtjänstens egna kontakter med familjen och inte minst bedömningen av barnets skyddsbehov. Projektets andra syfte, att utredningarna ska anpassas till barnen, kan sägas ha blivit uppfyllt så till vida att barnahuset uppfattas som en barnvänlig miljö. Detta påstående görs med det förbehåll att inga barnintervjuer eller andra direkta kontakter med familjer har gjorts i utvärderingen. Det kan dock konstateras att denna uppfattning stämmer väl med resultaten av barnahusutredningen, som inkluderat barnenkäter. Denna anpassning är dock begränsad till själva barnförhöret. Socialtjänstens övriga samtal med familjerna inklusive med barnen görs på socialkontoren. Även andra kontakter, t.ex. med skolan eller förskolan, görs på det normala sättet, dvs. antingen på skolan/förskolan eller på socialkontoret. Projektets två första syften begränsas genom landstingets ställningstagande att endast bemanna tre barnahus i Stockholms län, däribland Barnahus Norrort men inte Barnahus Södra Roslagen. Liksom när det gäller åklagarnas medverkan så har detta problem delvis åtgärdats genom att förlägga samrådsmötena till norrort, där en sjuksköterska och en BUP-psykolog har möjlighet att delta. Barnmedicinska utredningar måste dock ordnas vid sidan av barnahuset och krisstöd kan inte erbjudas. AVDELNINGEN FÖR VERKSAMHETSSTÖD OCH KVALITET VALLENTUNA BESÖK: TORGGATAN 11 TFN: 08/

28 SID 12/12 När det gäller projektets tredje syfte, att förkorta utredningstider, har utredarna konstaterat att barnahuset endast har varit i full funktion i drygt ett år och har bedömt den perioden som för kort för att försöka samla och bedöma relevant statistik. Utifrån dessa konstateranden är utredarnas sammantagna bedömning att projektet Barnahus Södra Roslagen har lyckats åstadkomma bättre samverkan mellan åklagarna/polisen respektive socialtjänsten, framför allt i den inledande fasen av ärendena och att åtgärder är på gång från polisens och åklagarnas sida som har goda utsikter att förbättra samverkan ytterligare. Det förefaller också vara klart att förbättrad samverkan är till gagn för alla parter och i förlängning också för barnet. Barnahuset har också kunnat erbjuda en förbättrad anpassning till barnet just i förhörssituationen. Samverkan med landstinget haltar givetvis genom att landstinget inte medverkar i Barnahus Södra Roslagen, även om landstinget kan medverka i samråd nu när mötena hålls hos norrort. Utredarna bedömer detta facit som klart positivt och gott nog med hänsyn till svårigheterna som hör till barnahusverksamhet som koncept, de särskilda omständigheterna i Stockholms nordostområde och projekttiden. De områden som påverkas negativt av landstingets ställningstagande, barnmedicinska utredningarna och krisstöd, är givetvis viktiga, men dessa åtgärder behövs trots allt i bara en del av utredningarna och kan ordnas på andra sätt. En begränsning i verksamheten är att inga av intervjupersonerna från socialtjänsten förefaller ha ambitionen att hålla även andra barnsamtal på barnahuset än de som sker i anslutning till polisförhöret. Intervjupersonerna har lämnat en förklaring till denna inställning, att det skulle innebära för mycket restid för såväl socialsekreterarna som barnen och medföljande. Det åligger Barnahus Södra Roslagens styrgrupp att ta ställning till denna fråga. Utredarna har i övrigt i uppdrag att lämna rekommendationer inför Barnahus Södra Roslagens utveckling i framtiden där denna utvärdering utgör en del av underlaget. Utredarna kommer då att diskutera såväl samarbetet med Barnahus Norrort som andra frågor, t.ex. samordnarens roll och referensgruppens roll och mandat. Denna diskussion kommer dock att föras utanför ramarna för denna rapport. David Matscheck Utredare Hans Wallöf Utredare AVDELNINGEN FÖR VERKSAMHETSSTÖD OCH KVALITET VALLENTUNA BESÖK: TORGGATAN 11 TFN: 08/

29

30

31 Ärende 10

32

33 VALLENTUNA KOMMUN TJÄNSTESKRIVELSE SOCIALFÖRVALTNING DNR DAVID MATSCHECK SID 1/2 UTREDARE 08/ SOCIALNÄMNDEN Tjänsteskrivelse Samverkansöverenskommelse gällande förebyggande och behandling av missbruk och beroende Förslag till beslut 1. Socialnämnden godkänner samverkansöverenskommelsen om förebyggande och behandling av missbruk och beroende. 2. Socialnämnden uppdrar åt socialchefen att teckna överenskommelsen. Ärendet i korthet Den gemensamma policyn för att förebygga och behandla missbruk och beroende som framtagits av Kommunförbundet Stockholms län (KSL) och Stockholms läns landsting 2008 antogs av socialnämnden i september I överenskommelsen fastslås en modell för samverkan enligt vilken lokala samråd ska finnas i länets kommuner med representanter från kommunen, landstinget och kriminalvården. De lokala samråden stöds av ett regionalt samråd och av ett politiskt forum med representanter från KSL och landstinget. Enligt policyn är två av kvalitetsindikatorerna för den lokala samverkan dels att ett lokalt samråd finns, dels att en gemensam lokal samverkansöverenskommelse har tecknats. Socialförvaltningen i Vallentuna har med stöd från FoU Nordost tagit initiativ till ett lokalt samråd som startades i februari Beroendecentrum Stockholm och Prima Vuxenpsykiatri är representerade i samrådet, liksom Kriminalvården genom Frivården i Sollentuna och en sjuksköterska förmedlar kontakt med husläkarmottagningarna. SOCIALFÖRVALTNINGEN TORGGATAN 11, VALLENTUNA VALLENTUNA TFN FAX SF@VALLENTUNA.SE

34 VALLENTUNA KOMMUN TJÄNSTESKRIVELSE SOCIALFÖRVALTNING DNR SID 2/2 Socialförvaltningens utredare har utarbetat förslaget till den lokala samverkansöverenskommelsen för Vallentuna och förslaget har godkänts av samtliga medlemmar till det lokala samrådet. Handlingar Samverkansöverenskommelse om förebyggande och behandling av missbruk och beroende Inga-Lill Björklund Socialchef Monika Fernlund Avdelningschef Ska expedieras till: Handläggare

35 1(6) 1. INLEDNING SAMVERKANSÖVERENSKOMMELSE Gällande förebyggande och behandling av missbruk och beroende Detta är en lokal samverkansöverenskommelse mellan socialnämnden i Vallentuna kommun och Stockholms läns landsting genom Beroendecentrum Stockholm, PRIMA Vuxenpsykiatri och husläkarmottagningarna i Vallentuna samt Frivården i Sollentuna. Överenskommelsen stipulerar hur parterna ska samverka för att tidigt upptäcka, förebygga och behandla skador av alkohol, narkotika och läkemedel. Överenskommelsen tar sin utgångspunkt i den gemensamma Policy för att förebygga och behandla missbruk och beroende (2008) som framtagits av Kommunförbundet Stockholms Läns och Stockholms läns landsting och som antagits av samtliga kommuner i länet och av läns landsting. Överenskommelsen gäller i avvaktan framtagandet av förslag till länsövergripande överenskommelser. 2. BAKGRUND Kommuner och landsting har ett gemensamt åtagande att tillgodose befolkningens behov av en god vård, omsorg och rehabilitering. I allt arbete och samarbete ska patientens/klientens bästa vara i fokus. Den enskildes rätt till vård och omsorg av god kvalitet ska vara utgångspunkten i beslutsfattande och vid alla insatser. Den lagstiftning som styr hälso- och sjukvården och socialtjänsten föreskriver att huvudmännen ska samverka i planering och utveckling av verksamheterna. I början av 2007 publicerade Socialstyrelsen nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevården. Riktlinjerna innebär nya möjligheter för en kunskapsbaserad vård och behandling. Riktlinjerna omfattar både socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens verksamhet liksom den vård som ges inom Kriminalvården och Statens institutionsstyrelse. Med en gemensam kunskapsbas och ett gemensamt språk skapas nya möjligheter för samverkan. Den gemensamma policyn som antagits i av kommunerna och landstinget i Stockholms län utgår från Socialstyrelsens nationella riktlinjer men framförallt från de behov och utmaningar som finns i Stockholms län. Syftet med policyn är att förtydliga och förbättra samverkan mellan huvudmännen. Den i januari 2010 infördes en skyldighet för kommuner och landsting att upprätta samordnade individuella planer för personer som behöver det för att kunna få sina behov tillgodosedda genom insatser från båda huvudmännen (2 kap 7 SoL och 2 g HSL). 3. MÅLGRUPP Överenskommelsen gäller personer boende i Vallentuna kommun som till följd av riskbruk eller missbruk/beroende har behov av insatser från landsting, frivård och kommun. Samverkan kring personer med behov av insatser med anledning av psykisk funktionsnedsättning/sjukdom regleras av samverkansöverenskommelse mellan Vallentuna kommuns

36 socialnämnd och PRIMA Vuxenpsykiatri daterad Samverkan kring personer med komplexa vårdbehov på grund av samtidig psykisk störning och missbruk regleras av samverkansöverenskommelse mellan Vallentuna kommuns socialnämnd och Stockholms läns landsting genom Beroendecentrum Vallentuna och PRIMA Vuxenpsykiatri (tidigare Vallentuna psykiatriska mottagning) daterad Samverkan mellan Vallentuna kommuns socialnämnd och kriminalvården regleras enligt särskilt avtal. 2 (6) 4. HUVUDMÄNNENS ANSVAR OCH INSATSER Kommunens ansvar Kommunen har det yttersta ansvaret för att de personer som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Detta ansvar innebär dock ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän. Socialnämnden har det totala ansvaret för den sociala missbruksvården, såväl utredning som behandling. Socialnämndens verksamhet för personer med missbruks- eller beroendeproblematik utgår ifrån enheten för stöd och behandling och innefattar öppen verksamhet, verksamhet för anhöriga, konsultation, information samt vård och behandling. För barn, ungdomar och unga vuxna erbjuds bl.a. familjebehandling och intensiv öppenvård. Öppen verksamhet, insatser för anhöriga samt konsultation och information ges utan utredning och biståndsbedömning. Insatser för vård eller behandling av missbruk ska föregås av utredning enligt 11 kap 1 socialtjänstlagen (SoL) eller, när det gäller underåriga, 11 kap 1 och 2 SoL, och biståndsbedöms enligt 4 kap 1 SoL. Insatser ska så långt som möjligt ges i frivilliga former med beaktande av den enskildes självbestämmanderätt. Målet för arbetet är att den enskildes missbruk ska upphöra eller minska i en sådan omfattning att livssituationen förbättras för den enskilde eller för dennes anhöriga. Insatserna ges i öppenvård, familjevård, vid institution eller andra boendeformer. Avsikten är att den enskildes behov ska i så stor utsträckning som möjligt kunna tillgodoses genom insatser i öppenvård. Vid behov av tvångsinsatser gäller bestämmelserna i Lagen om vård av missbrukare (LVM) eller Lagen om vård av unga (LVU). När åtgärder berör barn ska alltid särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Beroendevårdens ansvar Vallentuna Beroendemottagning har som mål att minska negativa effekter av alkohol, läkemedel och narkotika hos patienter genom att erbjuda medicinsk utredning och vård och behandling. Beroendecentrum ansvarar enligt skriftliga rutiner för aktivt smittskyddsarbete, familjebehandling, LVM-läkarintyg, drogkontroller (när dessa är medicinskt indikerade) och abstinensbehandling i öppenoch slutenvård. Därtill ansvarar Vallentuna Beroendemottagning för underhållsbehandlingen för opiatmissbrukare enligt Socialstyrelsens författning 1. Undantaget är behandling med metadon som utförs inom Beroendecentrum Stockholms metadonsektion. Beroendecentrum Stockholm har som målsättning att minska skador och sjuklighet av alkohol och narkotika hos patienter och befolkning genom att erbjuda specialiserad beroendevård till patienter med ett kvalificerat behandlingsbehov. Den specialiserade beroendevården ansvarar för att medicinskt utreda och behandla personer med svår eller komplicerad missbruksproblematik avseende alkohol-, narkotika- och/eller läkemedelsmissbruk. 1 SOSFS 2009:27, Läkemedelsassisterad behandling vid opiatberoende.

37 Beroendevården ska sprida kunskap om missbruk och hur det yttrar sig samt om effektiva behandlingsmetoder med syfte att bidra till andra huvudmäns möjlighet till planering av samordnade insatser. Vården ska ges med beaktande av LEON-principen (vård på lägsta effektiva omhändertagandenivå), vilket innebär att personer med behov av grundläggande medicinsk behandling som inte kräver särskild kompetens ligger inom primärvårdens ansvarsområde. Psykiatrins ansvar PRIMA vuxenpsykiatri har ansvar för specialiserad psykiatrisk bedömning, utredning, diagnostik och behandling. Detta gäller såväl inom den öppna som slutna vården (dock ej tvångsvård enligt LPT). Psykiatrin har ansvar för vårdplanering för patienter som är utskrivningsklara från slutenvård och ansvarar för att kommunen underrättas före utskrivning där behov av gemensamma insatser föreligger. Läkare i slutenvården ansvarar för att kallelse till vårdplanering sker enligt gällande lagstiftning. Primärvårdens ansvar Primärvården är första linjens sjukvård vilket, i denna överenskommelse, innebär att personer med upplevd psykisk ohälsa och/eller missbruk i första hand tas om hand där. Husläkarmottagningarna kan anmäla eller, efter medgivande från patient, hänvisa till Addictus mottagning/beroendecentrum eller socialkontoret om en patient är i behov av insatser inom kommunens ansvarsområde. 3 (6) Såväl personer med psykiska funktionsnedsättningar som personer med missbruksproblematik har som grupper eftersatta somatiska vårdbehov. Det är angeläget att primärvården (husläkarmottagningar, jourmottagning etc.) är tillgänglig för målgrupperna samt utvecklar samverkan med såväl psykiatrin, beroendevården som kommunala enheter, i syfte att bättre tillgodose målgruppens somatiska vårdbehov. Hälso- och sjukvårdsförvaltningens (HSF) ansvar HSF ansvarar, såsom huvudman för hälso- och sjukvård, för att säkerställa att hela befolkningens behov av hälso- och sjukvård tillgodoses. HSF svarar för beställning och uppföljning av lokal hälso- och sjukvård. Frivårdens ansvar Frivården är den del av Kriminalvården som ansvarar för påföljder i frihet. En stor del av frivårdens arbete handlar om övervakning. Frivården övervakar både de klienter som blir villkorligt frigivna från fängelse och de som döms till skyddstillsyn, också när den kombineras med föreskrift om samhällstjänst eller kontraktsvård. Frivården ansvarar också för intensivövervakning med elektronisk kontroll (fotboja), utför personutredningar i brottmål och yttranden om personer som står under övervakning samt doms befordran. (Doms befordran innebär att göra placeringsunderlag för de personer som dömts till fängelse och är på fri fot.) Övervakning innebär stöd och kontroll. Alla klienter i frivården som står under övervakning tilldelas en handläggande tjänsteman (frivårdsinspektör). Inom ramen för övervakningen genomför frivården motivations- och påverkansarbete. Många klienter som står under övervakning genomgår något av Kriminalvårdens behandlingsprogram. Målet är att se till att klienten inte återfaller i brott och att underlätta för honom eller henne att komma tillbaka till ett normalt liv i samhället efter avtjänad påföljd/straff. Enligt normaliseringsprincipen ska kriminalvårdens klienter - som är i behov av boende, arbete eller vård ha tillgång till samhällets resurser som alla andra medborgare. Frivården har huvudansvaret för klientens verkställighetsplan. Planen följer klienten mellan häkte, anstalt och frivård. I planen skrivs in mål och delmål för verkställigheten, vilka insatser som krävs för att nå målen och en tidsplan. Vid