En perifer turistdestinations utmaningar- Ålands konkurrenskraft igår, idag och i framtiden

Transkript

1 1 Eva Holmberg-Anttila Svenska Handelshögskolan, Helsingfors En perifer turistdestinations utmaningar- Ålands konkurrenskraft igår, idag och i framtiden Sammanfattning I många perifera områden har turismen inte blivit den tillväxtbransch man förväntat sig efter de rikliga stöd områdena har fått för att utveckla turismen. Turismsektorn i perifera områden tampas ofta med flera problem. Turistföretagarnas lönsamhet är dålig på grund av en allt för kort säsong. Ett problem är också att turistföretagarna ofta ser företagandet som en livsstil och har litet intresse för produktutveckling och tillväxt. För offentliga sektorn är det dyrt att bygga och upprätthålla behövlig infrastruktur som krävs för att attrahera turister till perifera områden. Åland är en autonom region i Finland, vars turistsektor kännetecknas av många problem som är typiska för perifera regioner. I motsats till många andra perifera regioner är den åländska ekonomin emellertid stark, tack vare det stora antal rederier som driver sin verksamhet från Åland. Det ger Åland mera spelrum och möjligheter att utveckla den landbaserade turismen som idag präglas av dålig lönsamhet, brist på framtidstro och problem vid generationsskiften. Den korta säsongen är den största utmaningen för de små och mellan stora turistföretagen på Åland men ett faktum är att för många är produktion av turisttjänster en bisyssla som möjliggör ett naturnära levnadssätt. Under de senaste åtta åren har turismsektorn på Åland trots allt förbättrat många strategiska nyckeltal. Problemet är att möjligheterna att förlänga säsongen och därmed lönsamheten för de små turistföretagen är begränsade. Nyckelord: Perifer turism, konkurrenskraftens utveckling, Åland Inledning Perifera områden i Finland kämpar med strukturella problem. En stor del av befolkningen sysslar med primärproduktion, men förutsättningarna för den här typen av ekonomisk verksamhet är inte mera vad de har varit. Utvecklingen av turismaktiviteter har på många håll ansetts vara den bästa möjlighet att skapa ekonomisk tillväxt och förbättrade sysselsättningsmöjligheter i perifera områden. Åland är på många sätt en speciell region. Regionens läge är perifert, men landskapets ekonomi domineras i motsats till de flesta andra perifera områden av servicesektorn. Som ett autonomt landskap i Finland och medlem av EU med specialvillkor, karaktäriseras landskapet av flera särdrag som man inte kan identifieras på andra håll i Nordeuropa. Åland består av en grupp öar mitt mellan Sverige och Finland och det är naturligt att turismen är en av

2 2 de viktigaste näringarna i regionen. Utbudet på landbaserade turisttjänster ökade på och talen och antalet anlända turister växte stadigt enda in på 1990-talet. År 1995 var ett katastrofalt år för den åländska turistbranschen. Den svenska kronan var på en historiskt låg nivå jämfört med finska marken och året innan förliste fartyget Estonia på Östersjön. Det såg ut som Ålandsturismen hade åldrats och mognat i förtid (Baum och Twining-Ward 1997). Den landbaserade turismen har emellertid alltid varit relativt småskalig på Åland, det är omfattande rederinäringen som ger bilden av att det är turismen som dominerar den åländska ekonomin. Turismen i perifera områden i Europa domineras av små och mellan stora företag, så också den landbaserade turismen på Åland. Syftet med det här pappret är att ge en överblick över hur turismsektorn på Åland har presterat sedan Vidare diskuteras de största utmaningarna åländsk turismen står inför inom den närmaste framtiden. Turismen i perifera områden I Europa har ekonomin i perifera områden traditionellt dominerats av primärproduktion, t.ex. jordbruk, skogsbruk och i kusttrakter även fiske. Typiskt är att dessa områden präglats av låg köpkraft, hög arbetslöshet och utflyttning d.v.s. många perifera regioner är i ekonomisk kris (Nash och Martin 2003). Utvecklingen av turismen har förts fram som en lösning att åtgärda dessa problem. Turismen i perifera områden har således i Finland stötts av staten som genom bland annat via de s.k. Arbetskraft- och Näringscentralerna stöder turismutvecklingen på regional nivå. Turistnäringen kan även dra nytta av EUs specialfonder riktade mot perifera områden. Alla områden har dock inte samma potential att utvecklas till en dynamisk destination. Orsakerna till detta kan indelas i två grupper, allmänna faktorer och företagsrelaterade faktorer. Allmänna faktorer En perifer lokalisering är inte alltid enbart geografisk. Mentalt upplever många människor det som sker i periferin som ointressant och marginellt (Brown and Hall 1997). Detta kan leda till att perifera turistdestinationer inte är attraktiva för personer som lever i centrala områden med ett stort utbud av olika tjänster. Således är en perifer turistdestinations potential för att utvecklas till en konkurrenskraftig turistdestination beroende av besökares mentala uppfattning samt distansen och tillgängligheten till området. Priedaux (2002) påpekar att destinationer kan vara allt mellan något perifera till mycket perifera. En destination som är långt från huvudmarknaderna men lätt tillgänglig kan definieras som något perifer medan t.ex. en ö belägen nära områden med potentiella besökare kan vara mycket perifer ifall destinationens tillgänglighet för allmänheten är dålig. I perifera områden är den fysiska infrastrukturen ofta ineffektiv eller obefintlig (Wanhill 1996). Det är för dyrt att bygga och upprätthålla infrastruktur som vägar, järnvägar och färjor i perifera områden. En möjlighet kunde vara att turister som besöker området betalar avgifter för använd infrastruktur (Hohl and Tisdell 1995). Detta har emellertid inte varit kutymen i t.ex. Finland.

3 3 För skärgårdssamhällens livskraft är transporterna till och från öarna en central fråga. Ifall transporterna sköts av stora privata transportföretag, finns det en risk att deras intresse inte sammanfaller med behoven hos de små turistföretagen i området. Det finns en risk att transportföretagens bindning till området är liten och att både deras prissättning och tidtabell grundar sig på transportföretagets behov snarare än de behov de små landbaserade turistföretagen har (Baum 1998). Säsongberoende är en av huvudfrågorna då det kommer till utvecklingen av turismen i perifera områden (Wanhill 1996). Klimatet, men också t.ex. sociala traditioner gällande semestrar leder till att många destinationer i periferin kännetecknas av en relativt kort säsong. En förlängning av säsongen är ett av huvudmålen i de flesta planer uppgjorda för utvecklingen turismsektorn i periferin. Den korta säsongen medför ofta att många anläggningar till och med är stängda under flera månader per år, vilket gör att många turistföretagare kämpar med dålig lönsamhet. Det finns dock möjligheter att förlänga säsongen t.ex. genom att ordna olika evenemang under lågsäsongen och genom marknads- eller produktdifferentiering. (Baum och Hagen 1999) Många perifera turistdestinationer har en känslig naturmiljö (Wanhill 1996), vilket medför att redan en liten mängd turister kan förorsaka betydande miljöeffekter. Det kan också existera miljö relaterade problem som turistsektorn själv inte direkt kan påverka. I Finland kännetecknas de flesta perifera destinationerna av relativt små miljöproblem, men de senaste åren har t.ex. algblomning varit ett återkommande problem vid Östersjöns kusttrakter. Även om algblomning inte i sig inte i huvudsak är ett resultat av turistaktiviteter, är detta ett problem som påverkar många områdens attraktivitet under en tid då turistsäsongen borde vara som bäst. Turismnäringen kan dock hjälpa till med att bekämpa algblomningen t.ex. genom att förbättra sina system för utsläpp av hushållsvatten. Det finns också i Finland tecken på att vissa turister saknar förståelse för periferins unika flora och fauna vilket på lång sikt kan ha betydande påverkan på områdets miljö. Slutligen är perifera områdens ekonomiska fördelar av turismen är ofta mindre än man kunde tro. Konsumtionsmöjligheterna överlag är ofta begränsade i perifera områden. I Finland har antalet minutförsäljare minskat från 9000 år 1984 till 4000 år Detta har speciellt drabbat perifera områden, t.ex. bara under år 2003 stängde 40 butiker på landsbygden för gott (Hbl 2004). Det här betyder att turisterna i praktiken är tvungna att göra en stor del, om inte alla, sina uppköp i tätorterna. Det är således närmast inkvarteringssektorn som erhåller intäkter från turismen på många håll i den finska periferin. Dessutom är att multiplikator effekterna ofta små (Buhalis 1999) d.v.s. en stor del av de produkter som företagen säljer åt turisternas samt de produkter som behövs för att bygga och upprätthålla turistanläggningar köps utanför området. Faktorer på företagsnivå Även om många av de faktorer som försvagar perifera turistdestinationers konkurrenskraft är relaterade till fenomen på samhällsnivå, så har även turistföretagen i litteraturen blivit utpekade som en central faktor. I den finska periferin domineras turistsektorn av små företag. Ett småföretag kan definieras som ett företag som är finansierat av en person eller en liten grupp as personer och som direkt leds av sin ägare

4 4 på ett personligt sätt istället för genom formaliserade ledningsstruktur (Page, Forer and Lawton 1999). Småföretagare inom turismindustrin driver ofta sin verksamhet av andra än rent ekonomiska skäl (Crouch and Ritchie 1995). Flera studier påvisar att många företagare inom turismen ser företagandet som en livsstil. Till exempel turistföretagare verksamma inom destinationer med väldigt kort säsong är inte alltid ens intresserade av att hålla uppe en längre tid per år än vad som är brukligt. Personer i periferin njuter ofta av de lugna vintermånaderna hellre än de försöker förlänga säsongen. (Twining-Ward and Baum 1998) Speciellt under åren 1995 till 1980 startade många personer engagerade i fiske eller/och jordbruk också turismverksamhet. På den tiden var barriärerna för att erbjuda turisttjänster låga samtidigt som kapital, teknologi och ledningsförmåga var mindre viktiga. På turistmarknaden rådde säljarnas marknad. På den här tiden var turisterna konservativa och mindre erfarna resenärer, vilket ledde till att många blev lojala besökare som besökte samma destination år efter år. (Weiermair 2001) Företagarna behövde inte vara innovativa och serviceinriktade, så länge lokaliseringen och priset var rätt, kom turisterna ändå. Efter 1990-talet har turistmarknaden ändrats radikalt. Speciellt företag lokaliserade i områden med komparativa fördelar så som klimat och läge, har fått lägga märke till att konkurrensen på turistmarknaden har hårdnat. Företag i traditionella perifera destinationer har förlorat turister till företag och destinationer med konkurrensfördelar relaterade till tillväxt fokus och innovation. De nackdelar företag små turismföretag karaktäriseras av idag är sammanfattade i figur 1. Externa nackdelar Oförutsedd marknadsutveckling Utvecklingen av industrier relaterade till turism Teknologisk utveckling Interna nackdelar Svag investeringsplanering Försummade marknadsmöjligheter Svag produktutveckling Otillräcklig kapacitet för entreprenörskap Ineffektivt ledarskap Problem med kvalitetskontrollen Figur 1. Historiskt uppkomna nackdelar för traditionella turismföretag (modifierad från Weiermair 2001)

5 5 Orsaken till de interna problemen i många turistföretag i periferin är att företagarna har en bakgrund i primärsektorn och saknar utbildning i ledarskap och företagande. Det är vanligt att man försummar t.ex. strategisk planering (Boxberg, Komppula, Korhonen and Mutka 2001), även om det på grund av marknadens stora svängningar ofta skulle vara viktigt att planera för framtiden (Bastakis, Buhalis and Butler 2004). Det här betyder att dagliga, operationella problem dominerar beslutsfattande. Företagarna reagerar således ofta först efter att en förändring skett, i stället för att planera för eventuella förändringar. Detta leder till brist på dynamik, typiskt bland de små företag som dominerar turismen i Europa (Buhalis 1999). Modern informations- och kommunikationsteknologi kunde fungera som ett hjälpmedel för strategisk planering och beslutsfattande. IT revolutionen har emellertid inte varit lika omfattande i periferin som i urbana områden (Anckar 2002). Bristen av intresse för användning av IT är ofta relaterad till bristen på utbildning. IT-teknologi anses för komplicerat och dyrt, företagare inser inte att de kunde spara både tid och pengar genom att använda IT för reserveringar, budgetering och bokföring. Modern teknologi kunde speciellt stöda företagarnas marknadsföring och distribution av sina produkter. Många företag anser att marknadsföring är det samma som en eller två annonser i en turism broschyr (Wanhill 1996). Många företagare saknar helt enkelt både kunskap och resurser för effektiv marknadsföring (Sharpley 2002). Det har också varit svårt för många företagare i periferin att se sig som en service producent och inse vikten av att producera produkter karaktäriserade av en högklassig service. Service tänkande behövs inte inom primärproduktion. Således behöver företagarna ofta få skolning i både traditionell marknadsföringsteori som Kotlers 4P:n samt tjänste- och relationsmarknadsföring. Enligt Poon (1993) är turister mera krävande och erfarna än tidigare och efterfrågar således andra typer av produkter än tidigare. Företagare i periferin bör också inse att många turister idag önskar andra tjänster än bara inkvarteringsanläggningar, hela paketet bör vara attraktivt (Sharpley 2002). Företag inom inkvarteringssektorn bör samarbeta med andra företag som t.ex. golfklubbar, företag som hyr ut t.ex. båtar, cyklar och kanoter och arrangörer av specialevenemang för att bygga upp ett intressant paket för den moderna turisten. Beroende av de övriga aktörerna i distributionskanalen är enligt (Buhalis 1999) en av viktigaste faktorerna som begränsar utvecklingen av turismsektorn i periferin. Aktörerna i distributionskanalen t.ex. resebyråer har mera finansiella resurser och kunskap än de små företag som producerar de egentliga turisttjänsterna på orten. Detta medför att småföretagen saknar makt att förhandla t.ex. om avgifter för såld service och om de krav tjänstekvalitet de starkare aktörerna i distributionskanalen ställer. Åland Åland är en autonom region i Finland. Efter Finlands självständighet 1917 ville ålänningarna höra till Sverige medan man i Finland ansåg att landskapet traditionellt

6 6 varit en del av Finland. Lösningen på tvisten förhandlades fram av FNs föregångare Nationernas Förbund Enligt de beslut som då gjordes är Åland en demilitariserad zon och ett enspråkigt svenskt landskap med partiell självbestämmande rätt. De frågor som ålänningarna själva får besluta om har stadigt ökat. Idag omfattar de bl.a. hälsooch sjukvård, näringspolitik, postväsende samt kommunalförvaltning (ÅSUB 2004b). Beslut som görs på nationell nivå men starkt berör Åland är bl.a. relaterade till utrikeshandel och handelssjöfart. Ålands lagstiftande organ är lagtinget som tillsätter landskapsregeringen, det verkställande organet. På Åland finns ett parti som förespråkar självständighet för öriket. De flesta ålänningarna anser dock att Åland med sina c invånare är för litet för att fungera som en självständig stat med alla de förpliktelser detta skulle föra med sig. Intressant är att Ålands befolkning i motsats till många andra perifera regioners har vuxit sedan 1950, då var antalet invånare Befolkningen har koncentrerats till Mariehamn och de övriga kommunerna på huvudön. I skärgårdskommunerna har Befolkningen stadigt minskat t.ex. Finlands till invånarantalet minsta kommun Sottunga hade 299 invånare 1950, år 1999 var antalet nere i 122 (Landskapsstyrelsen 2000). Tabell 1. Faktaruta över Åland (ÅSUB 2004b) Fakta ruta Åland Invånare (2003), (1980) Geografi Ca öar, varav ca. 60 bebodda Antal kommuner 15 + en stad Mariehamn Styrelse skick Autonom region inom Finland med eget parlament, lagtinget och landskapsregering Sysselsättning enligt näringsgren (2001) 35,8% samhällstjänster 18,1% transport 13,3% handel och hotell 9,1% industri 8,2 bank och försäkring 6,6% bygg 5,5% primärproduktion Hembygdsrätt Möjligheterna till att äga fast egendom och bedriva näringsverksamhet på Åland begränsas av lagarna gällande hembygdsrätt. På det sättet vill man bevara jorden i den åländska befolkningens händer. Hembygdsrätt erhåller man vid födseln om någondera av föräldrarna har hembygdsrätt. Inflyttande som bott fem år på Åland och som har tillfredsställande kunskaper i svenska kan ansöka om hembygdsrätt. Rätten begränsas till finska medborgare. Landskapsregeringen kan bevilja undantagstillstånd från kravet på hembygdsrätt. I praktiken får man näringstillstånd relativt rätt, och personer som saknar hembygdsrätt kan äga fastigheter under 4000 kvadratmeter på planerad mark. Förvarv av strandfastigheter kräver i allmänhet innehav av hembygdsrätt. (ÅSUB 2002) Åland i EU Då Finland förhandlade om EU-medlemskap valde Åland att följa med in i EU även om detta inte var en självklarhet. En förutsättning var att Åland kunde behålla sin unika

7 7 lagstiftning gällande jord- och näringsfrågor samt möjlighet för fortsatt skattefriförsäljning på de färjor som anlägger åländsk hamn. Dessa för Åland centrala frågor löstes genom bestämmelserna i ett särskilt protokoll i anslutning till det finländska anslutningsfördraget. I det bestäms att Åland står utanför all framtida reglering av den indirekta beskattningen i unionen. På det sättet är Åland idag i princip ett tredje land då det gäller beskattningsfrågor, vilket möjliggör skattefri försäljning i anslutning till transporterna till och från Åland. Sjöfart utgör en central del av den åländska ekonomin, både ekonomiskt och sysselsättningsmässigt. (ÅSUB 2004b) År 2000 existerade 38 företag som huvudsakligen sysslade med sjötransporter på Åland, av dem är 17 till sin storlek betydande för den åländska ekonomin. Åland Statistik- och Utredningsbyrå (ÅSUB 2002) uppskattar att rederierna står för 40 procent av den åländska ekonomin och 13 procent av den åländska sysselsättningen. Fungerande sjötransporter är en central förutsättning även för den landbaserade turismen på Åland. Genom skattefri försäljning kan rederierna hålla biljettpriserna på en rimlig nivå, vilket är viktigt för alla de småföretag som dominerar turistsektorn i övrigt. Turismen på Åland Åland är en turistdestination som är beroende av två huvudmarknader, Sverige och Finland. Nedanstående tabell över inresande till Åland under utvalda år omfattar även ålänningar som återvänder till Åland. Detta betyder att antalet turister är något mindre än vad som tabellen påvisar t.ex. år 2003 uppskattades det på basen av enkät till hushållen på Åland att ålänningarnas andel av inresande uppgick till ungefär resor eller ungefär 13,6 procent av det totala resandet. Av det totala antalet inresande år 2003, nästan 1,8 miljoner (tabell 2), så övernattade ungefär på Åland. Ungefär 36 procent av alla inkommande var kryssningsresenärer. (ÅSUB 2004c) Tabell 2. Inresande till Åland utvalda år (ÅSUB 2004b) År Antal inresande Kryssningsresenärer (35,6%) Statistik saknas

8 8 Antalet övernattningar Svenskar stod för 52 procent av alla de övernattningar som omfattas av Ålands Statistikoch Utredningsbyrås statistik Finländarna stod för ungefär 39 procent och tyskar för 3 procent. Övernattningarna minskade med cirka tre procent från Tabell 3 visar det totala antalet övernattningar i olika kategorier under utvalda år, 2003, 2000 och Hotell och pensionat Jämfört med 1995 har hotellinkvarteringarna på Åland ökat, men det finns stora variationer mellan åren. Antalet övernattningsdygn på hotell var nästan flera år 2000 än år Övernattningar i gästhem och pensionat står för en relativt liten andel av de totala övernattningarna på Åland. Många av dessa har bara ett fåtal rum och är öppna bara under en del av året. Även om antalet gästhem på Åland minskat (se tabell 4) så har antalet övernattningar ökat under 2000-talet. Stugbyar och camping Antalet övernattningar i åländska stugbyar med fem eller flera stugor var c år 2003 vilket medför en minskning på 4 procent jämfört med För stugbyarnas del är statistiken från år 1995 mycket bristfällig eftersom den omfattar endast en del av stugbyarna, därför återges inte den här informationen i tabellen. År 2003 övernattade c personer totalt nästan nätter på de åländska campingplasterna, vilket betyder en nedgång på sju procent från år Historiskt var campingövernattningarna ökat från år 1986 till över under somrarna i början av det 2000-talet. År 1995 var ett botten år för de åländska campingplasterna, år 1994 registrerades övernattningar och år stycken Alla tidernas toppår för de åländska campingplatserna var 1997 med registrerade övernattningar. Gästhamnar (marinas) Antalet övernattningar i de åländska gästhamnarna har rört sig kring de senaste åren (ÅSUB 2003b, ÅSUB 2002). Detta är en rejäl ökning sedan 1995 då bara övernattningar registrerades. Här kan man urskilja en klara regionala skillnader t.ex. år 2003 registrerades av övernattningarna i gästhamnar på fasta Åland (9 gästhamnar) och (10 gästhamnar) i gästhamnar i skärgården. Tabell 3. Antalet inkvarteringsnätter (ÅSUB 2004a; ÅSUB 2004b; ÅSUB 2001;ÅSUB 1996) Inkvarteringsform Antal övernattningar Antal övernattningar Antal övernattningar Hotell Gästhem o.pensionat Stugbyar * * ** Campingplatser Gästhamnar * stugbyar med fem stugor eller flere ** tillförlitliga uppgifter saknas

9 9 Antal turistföretag Tabell fyra presenterar antalet företag inom den åländska inkvarteringsbranschen. Man kan se att antalet företag som producerar hotelltjänster varit oförändrat sedan Antalet gästhem och pensionat ökade under slutet av 1990-talet men efter det har några lagt av verksamheten. Antalet stugbyar med fem stugor eller fler har också minskat. Detta tyder på dålig lönsamhet inom den här typen av företag. Även antalet campingplaster och gästhamnar har minskat sedan 2000, minskning är dock mindre än inom stuguthyrning. Tabell 4. Antal företag i turismbranschen Företagstyp Hotel Gästhem Stugbyar Camping Gästhamnar Beläggning Beläggningsgraden för de åländska hotellen år 2003 rörde sig mellan 7,4 procent i december och 73,6 procent i juli (tabell 5). En del av hotellen är stängda under vintern vilket förstås drar ned beläggningen avsevärt. För gästhemmens och pensionatens del visar statistiken ännu sämre siffror. Den sämsta beläggningen år 2003 var i december då bara 1,2 procent av den totala kapaciteten var såld och den bästa i juli med 69 procent. I stugbyarna var de sämsta månaderna ur beläggningssynvinkel 2003 i februari 0,7 procent, januari 0,8 procent och i mars 0,9 procent. Den bästa beläggningsgraden nåddes i juli och augusti då 78,5 respektive 52,4 procent av stugorna var uthyrda. Campingplatserna har naturligtvis inte öppet året om, för en del sträcker sig säsongen från maj och till september medan andra har öppet endast i juni, juli och augusti. De flesta campingplatser på Åland har övernattningsstugor, dessa övernattningar stod för ungefär 20 procent av alla övernattningar på campingplatser år Beläggningssiffrorna var bäst i juli 79,5 procent och sämst i september, 5,9 procent av den totala kapaciteten. (ÅSUB 2004a) Som tabell fem visar är beläggningen inom alla inkvarteringssektorer dålig och har varit det redan år Endast en månad per år rör sig beläggningsgraden kring 70 procent eller mera, under den näst bästa månaden är beläggningsgraden ungefär 50 procent. Under vintermånaderna är intresset för inkvarteringstjänster på Åland litet, många anläggningar håller därför stängd. Detta är speciellt vanligt bland gästhem, pensionat och stugbyar men också några hotell på den åländska landsbygden håller stängd då efterfrågan på övernattning är som minst (ÅSUB 2004a).

10 10 Tabell 5. Beläggning av den totala kapaciteten i procent (källor: ÅSUB 2004, ÅSUB 2001, ÅSUB 1996) Anläggning Hotell Bästa månad 73,6 (juli) 77,6 (juli) 62,8 (juli) Nästbästa 64,0 (aug.) 69,5 (augusti) 57,6 (juni) Sämsta 7,4 (dec.) 8,8 (december) 6,6 (december) Gästhem Bästa månad 69,0 (juli) 64,2 (juli) 57,3 (juli) Nästbästa 47,8 (aug.) 44,3 (augusti) 39,8 (juni) Sämsta 1,2 (dec.) * ** Stugbyar Bästa månad 78,5 (juli) 83,9 (juli) *** Nästbästa 52,4 (aug.) 52,4 (augusti) *** Sämsta 0,7 (februari) 1,3 (december) *** Camping Bästa månad 79,5 (juli) 87,6 (juli) 53,9 (juli) Nästbästa 43,8 (augusti) 46,8 (augusti) 24,7 (juni) Sämsta 4,9 (september) 6,9 (september) 1,3 (september) * Alla anläggningar stängda månaderna 1,11,12 år 2000 ** Alla anläggningar stängda månaderna 1,11,12 år 1995 *** Tillförlitliga uppgifter saknas Genomsnittlig vistelse på Åland En av de stora utmaningarna på Åland är att få de turister som besöker landskapet att stanna längre. Nedanstående tabell visar längden på turisternas vistelse på Åland 1995, 2000 och En hotellgäst har under de här åren i snitt stannat ungefär 1,5 nätter på Åland och en som övernattar på gästhem och pensionat 1,7 nätter. De turister som hyr stuga på Åland tenderar att stanna lite längre. Bottenåret 1995 stannade de här turisterna 3,3 dygn i snitt medan de år 2003 stannade 3,6 dygn. Campinggästernas vistelse på en enskild campingplats på Åland är relativt kort, c. 2 dygn. Hur länge turister med fritidsbåtar i snitt vistas på åländska vatten finns det ingen statistik om. Statistik insamlas bara över hur länge varje båt stannar i en enskild gästhamn, de flesta fritidsbåtar besöker flera åländska gästhamnar under den tid de vistas i åländska farvatten. Tabell 6. Antal övernattningar per anländ gäst (ÅSUB 2004a, ÅSUB 2001, ÅSUB 1996) Inkvarteringsform Hotell 1,6 1,5 1,6 Gästhem 1,7 1,7 1,8 Stugbyar 3,6 3,7 3,3 Camping 2,3 2,1 2,0

11 11 Penninganvändning Tabell 7 visar de olika turistgruppers genomsnittliga spendering per dag på Åland utgående från vilken inkvartering de har valt. Utgifterna per dygn 1998 och 1995 är angivna i fasta priser och omräknade till Euro för att underlätta en jämförelse mellan de olika åren. Det är turister som övernattar på hotell som genom åren använt mest pengar per dygn, den här gruppen betalar också mest för sin övernattning. Överlag kan man se att turisterna i snitt spenderar allt mer pengar per Åland per dygn, vilket torde tyda på att Åland nu har mera intressanta aktiviteter att erbjuda turisterna. År 1995 var såtillvida ett unikt år att svenska kronans kurs var på en mycket svag nivå jämfört med marken vilket gjorde att de svenska turisterna upplevde Åland som mycket dyrt (Holmberg 1995). Påpekas bör att prisnivån på Åland är något dyrare än i Finland. Orsakerna anses vara de dyra transporterna och den svaga konkurrensen inom flera sektorer på Åland. Tabell 6. Penningspendering på Åland per dag under högsäsong (fasta priser): (källa ÅSUB 2003, ÅSUB 1998, Holmberg 1995) Turistgrupp/ enligt Övernattning Penninganvändning per dag 2003 /E Penninganvändning per dag 1998 /E Penninganvändning per dag 1995 /E Hotell Gästhem Självhushållningsstuga Camping Gästhamn Besökare av släkt Eget fritidshus Dagsbesökare 5 * * * År 1998 och 1995 definierades kryssningsresenärer och dagsbesökare som en och samma grupp. Eftersom många kryssningsresenärer inte går iland på Åland blir detta missvisande Utgående från respektive turistgrupps genomsnittliga penninganvändning per dag och det totala antalet övernattningar i respektive inkvarteringsform kan man räkna ut de olika turistgruppernas bidrag till den totala direkta turisminkomsten. På Åland för Ålands egen statistikbyrå statistik över inkvarteringar i hotell, gästhem, stugbyar med fler än fyra stugor, på campingplaster och i gästhamnar. För att få en uppfattning om antalet övernattningar hos släkt och vänner respektive i eget fritidshus utförde under år 2003 två enkätundersökningar. Figur 2 visar att den turistgrupp som bidrar med de största intäkterna är de som övernattar i självhushållningsstugor (23,2 milj. Euro 2003), följd av hotellgäster (18,6 miljoner Euro 2003) och fritidshusägare (7,9 miljoner Euro 2003). Samma ordningsföljd gällde även 1998 och 1995, även om man klart kan se att den rekordlåga kursen på svenska kronan medförde att fritidshusägare konsumerade betydligt mindre år 1995 än 1998 och På Åland finns ungefär 6400 fritidshus som används av sina ägare och ungefär 2350 uthyrningsstugor (ÅSUB 2004b).

12 12 6% 5% 3% 2% 5% 33% Stugturister Hotellgäster Fritidshusägare 7% 12% 27% Besökare av släkt o. vänner Gästhamnsbesökare Campinggäster Gästhemsbesökare Figur 2. De olika turistgruppernas bidrag till den totala landbaserade turisminkomsten 2003 på Åland (ÅSUB 2004c) Turismens samhällsekonomiska betydelse för Åland Turismens totala ekonomiska effekter på Åland mättes år med den så kallade 1995 Nordiska modellen. År 1998 och 2003 användes de metoder som beskrivs i den Nordiska modellen för att mäta turismen direkta inkomsteffekter. De indirekta och härledda effekterna utreddes med hjälp av input-output tabeller uppgjorda av Ålands Statistik och Utredningsbyrå. Överlag kan man säga att resultaten av undersökningarna år 1998 och år 2003 är mera tillförlitliga eftersom insamlingen av turiststatistik blev mera omfattande efter 1995-års undersökning. Turismens samhällsekonomiska effekter har på Åland indelats i tre grupper, den landbaserade turismen, den totala turisminkomsten för den åländska ekonomin från de turister som besöker Åland och hela den direkta inkomsten som resenäringen genererar för åländska företag. Den sista definitionen omfattar även ålänningarnas inköp av resetjänster liksom rese- och turistservicetjänster som åländska företag tillhandahåller utanför Åland. Den första undersökningen som gjordes på 1990-talet (Holmberg 1995) koncentrerade sig på enbart grupp1 d.v.s. den turisminkomst som genereras inom Åland under den tid turisternas tillbringar i landskapet. Utgående från de uppgifter turisterna gett, uppskattades de direkta turisminkomsterna till 68,7 miljoner Euro Motsvarande siffra för 1998 var 63,5 miljoner och år ,7 miljoner (se figur 3). Man kan således påvisa att turistnäringen på Åland har höjt sin konkurrenskraft över åren, i alla fall så genererade turismen betydligt mera omsättning för turismbranschen på Åland 2003 jämfört med Den totala bidraget till den direkta turisminkomsten har erhållits genom att multiplicera den dagliga penningspenderingen med det totala registrerade övernattningsantalet per turistgrupp.

13 ,7 63,5 40, * 1995 Miljoner Euro Figur 3. De direkta landsbaserade turisminkomsterna på Åland 2003, 1998 och 1995 (inkl. moms), ÅSUB (2004:15) Om bara turismens direkta inkomsteffekter beaktas bidrog den landsbaserade turismen med 3,1 procent till Ålands BNP år Då all turistverksamhet beaktas uppgår de direkta effekterna till 34,8 procent av BNP. De totala ekonomiska effekterna av turismen (direkta och indirekta) uppgick år 2003 till 41 procent av Ålands BNP om man räknar med hela turismen (rederier, PAF, ålänningarnas egna resande) och 4,0 procent om man bara beaktar de inkomster företagen erhåller genom att turister spenderar pengar under sin vistelse på Åland (ÅSUB 2004c). De direkta och indirekta sysselsättningseffekterna är också betydande. Landturismens direkta sysselsättningseffekter uppskattades till 438 arbetsplatser eller 5,5 procent av den åländska sysselsättningen år Direkt och indirekt var denna siffra 7,3 procent. Om man tar med alla sysselsatta genom turismen (även inom sjötransport) så är motsvarande siffror 1709 direkt sysselsatta vilket motsvarar 22,9 procent av de åländska arbetsplatserna. Direkt och indirekt sysselsätter olika former av turismen ungefär 26 procent av den åländska arbetskraften inom den privata sektorn Landturismen Turismen totalt Direkt inkomst Direkt och indirekt inkomst Direkt sysselsättning Direkt och indirekt sysselsättning Figur 4. Turismens andel av BNP och sysselsättning på Åland 2003 (ÅSUB 2004c)

14 14 Aktörerna inom den åländska turismen Eftersom turismen, speciellt om man även beaktar rederiverksamheten, är av central betydelse för Åland ekonomi är det inte förvånande att man inom regionen har satsat mycket på att upprätthålla och om möjligt förbättra landskapets konkurrenskraft på turistmarknaden. Flera aktörer är inblandade bl.a. landskapsregeringen, Ålands TuristFörbund och privata aktörer. Ålands TuristFörbund Ålands TuristFörbund grundades 1989 och organisationens huvudsakliga uppgift är att syssla med extern marknadskommunikation i syfte att locka så många besökare som möjligt till Åland. Turistförbundet skall också dra upp riktlinjer för den framtida turismen på Åland, bedriva turistinformationsverksamhet, fungera som initiativtagare i utvecklingsprojekt och föra turistbranschens talan gentemot myndigheter. (ÅTF 2004) Turistförbundet bör också sporra företagarna till produktutveckling (Landskapsregeringen 2004). Ålands TuristFörbunds verksamhet har främst finansierats av Landskapsregeringen d.v.s. med offentliga medel, men branschfinansiering har blivit allt viktigare. Företag, kommuner och privatpersoner kan vara medlemmar i Förbundet mot en rimlig summa t.ex. ett företag med mindre än 30 anställda betalar 100 Euro, kommuner 0,53 Euro per invånare och privatpersoner 20 Euro. Medlemmar får bl.a. rabatt på annonser i broschyrer utgivna av ÅTF, information om ÅTFs verksamhet och rösträtt på ÅTFs medlemsmöten. (ÅTF 2004b) Landskapsregeringen Landskapsregeringen (tidigare landskapsstyrelsen) beviljar medel till Ålands TuristFörbund för att marknadsföra Åland och bedriva turistinformation. Landskapsregeringen satsar också på utbildning som gynnar turismbranschen t.ex. högskoleutbildning inom turism. Satsningarna som görs inom kultur och trafik- och transportnät gynnar både turismen och lokalbefolkningen.(ålands Landskapsregering 2004b) Via näringspolitiken påverkas också turismen, målet är bl.a. att stöda utvecklingen av både tillverknings- och tjänsteindustrier på Åland och öka antalet fast bosatta personer i skärgårdskommunerna (Näringsavdelningen 2004). Rederierna Rederierna betydelse för Ålands ekonomi är betydande överlag. För den landsbaserade turismen är det också av central betydelse att rederierna till ett överkomligt pris transporterar turister till Åland. Problemet är att rederierna helst ser att turisterna spenderar pengar på företagens färjor vilket direkt påverkar de landsbaserade företagens möjlighet att sälja produkter och tjänster åt turisterna. Ett exempel är Viking Lines Cinderella som kryssar mellan Stockholm och Mariehamn. Den kommer in till Mariehamn 7.45 och avgår Med en sådan turlista blir det inte mycket tid för resenärerna att vara aktiva som turister på Åland. Det har till och med gått så långt att

15 15 turister som kommer till Åland med egen fritidsbåt erbjuds gratis minikryssningar och transport till färjorna t.ex. från Eckerö till Grisslehamn. (ÅSUB 2004c) Rederierna roll som distributör och marknadsförare av landbaserade företags tjänster. Som försäljare av paketresor kan rederierna paketera intressanta tjänster från många olika producenter till en attraktiv produkt. Då behöver den enskilda turistföretagaren inte engagera sig i marknadsföring och distribution av sina egna produkter, vilket kan vara positivt ifall företagaren saknar kunskap och resurser att utföra dessa aktiviteter på ett effektivt sätt. Rederierna har också jobbat tillsammans med Ålands TuristFörbund inom marknadsföring t.ex. gemensam TV reklam i Finland. Det faktum att det är åländska storbolag som till en stor utsträckning transporterar turister till Åland är viktig från samhällets synvinkel. Åländska rederier anställer gärna åländska personal ombord och så länge fartygen är registrerade i Finland så betalar de anställda ombord kommunalskatt till den kommun där de bor. Det här betyder att även om rederiernas fokusering på sina egna intressen har kritiserats på Åland så är deras samhälleliga nytta ändå betydande. Dessutom är det troligt att om finska eller svenska rederier skulle sköta trafiken till Åland så skulle de ha ännu mindre förståelse för den landbaserade turismen än vad de åländska rederierna har. Småföretagen Turistföretagen, i synnerhet i Ålands skärgård, bedrivs ofta som familjeföretag och som binäring (Steinby 2001). Konsekvensen av att turismen ofta är en bisyssla är en brist på engagemang och vilja att höja sin kompetens. Därtill gör avsaknaden av säljbara produkter utanför högsäsongen att branschen präglas av dålig lönsamhet och brist på mångfald. Svårigheterna att uppnå lönsamhet leder till låg investeringsvilja, sjunkande kvalitet och det har även blivit allt svårare att genomföra generationsskiften i de åländska turistföretagen. Den höga prisnivån på Åland kombinerat med uppfattningen att kvaliteten inte alltid motsvarar priset väcker missnöje. (Ålandslandskapsregering 2004) Enligt den strategi som uppgjordes för utvecklingen av turismen på Åland bör de kommersiella turistföretagen på Åland sköta produktionen och försäljningen av turisttjänster, produktutveckling, tillhandahålla statistikunderlag och ge feedback till Ålands TuristFörbund och till Landskapsregeringen. Företagen i branschen bör även vara kapabla att välja målgrupp och segmentera marknaden själv. (Landskapsregeringen 2004) Vilka är turistsektorns huvudproblem? Enligt chefen på Åland Statistik och utredningsbyrå har Ålands en lokalisering mitt i turistströmmarna mellan Finland och Sverige och det är tveksamt om man kan definiera Åland som en perifer turistdestination (Lindström 2003). Åland är dock en stor region bestående av öar, vilket betyder att en del av de åländska kommunerna är mera perifera än andra. Även huvudstaden Mariehamn har en perifer lokalisering om man utgår från de globala turistströmmarna. Ändå är Mariehamns läge betydligt mindre perifert än t.ex. Kökars, en kommun mitt i Östersjön.

16 16 Som sysselsättningsstatistiken visar är Åland idag ett tjänstesamhälle där antalet sysselsatta inom primärnäringarna är relativt lite, c. 5 procent. Trots det kännetecknas den landbaserade turismen av många problem som är typiska för perifera turismområden. Åland är beroende av endast två marknader Finland och Sverige. Även om antalet kunder från Sverige väntas något öka de kommande åren så har Åland under de senaste åren tappat kunder från Finland. Estland men också andra finländska regioner konkurrerar på samma marknad som Åland. En del av dessa har kontinuerligt satsat stora resurser på utvecklingen av turismen de senaste åren. (ÅTF 2004a) Som många andra perifera områden är turismen på Åland starkt säsongbetonad. Många turister kommer till Åland som ett resultat av ett beslut taget i sista minuten. Detta betyder att kalla och regniga somrar så är antalet turister automatiskt mindre. Ålands konkurrensfördelar på turismmarknaden är starkt förknippade med sol, värme och bad. Fisketurism och golf förlänger säsongen för ett fåtal företag men produktutbudet på t.ex. konferenstjänster är inte konkurrenskraftigt (ÅTF 2004a). Det faktum att många gästhem och stugbyar håller stängt flera månader per år är ett tecken på att det här är en av Ålands största utmaningar inom turismen. För den enskilda turismföretagaren är det mycket svårt att nå god lönsamhet. Det är ändå en relativt stor investering att bygga upp en stugby, en investering som ofta görs i alla fall delvis med lånat kapital. De rörliga och fasta kostnaderna är stora. För att en god lönsamhet skall nås räcker det inte med att beläggningen är god i maj, juni och augusti och 100 procent i juli, ifall den resten av året ligger på omkring 10 procent. Sådana företagare måste ha någon annan sysselsättning än bara turismen. Detta leder till att resurserna att utveckla de turisttjänster företaget erbjuder är begränsade. Turismens småskalighet på Åland gör att destinationen långt har kunna bibehålla sin unika kulturella miljö. Turismens påverkningar på naturmiljön har också varit relativt små. Östersjöns algblomning är dock ett problem som kan försämra Ålands attraktivitet. Svala och regniga somrar är algblomningen ett mindre problem men då kommer inte turisterna. Varma fina somrar ökar algblomningen vilket gör att man inte kan njuta avbad och strandliv. Enligt f.d. verkställande direktören för Ålands TuristFörbund, Gunilla Nordlund (1998) är det svårt att veta vilken typ av sommar är att föredra på Åland i framtiden. En fungerande infrastruktur i ett samhälle bestående av 6500 öar är naturligtvis en utmaning. Det har t.ex. varit svårt att nå med lönsamhet i flygförbindelserna. Flygpriserna till och från Åland är så dyra att det främst är affärsresenärer som utnyttjar flyg som transportmedel (Ålands landskapsregering 2004). Det betyder ändå inte att fungerande flygförbindelser är utan betydelse ur turistbranschens synvinkel. Air Botnia lade t.ex. i oktober 2001 ned förbindelsen Stockholm-Mariehamn, vilket medförde att flygförbindelse på rutten saknades i c. tre månader då företaget European Executive började trafikera rutten (Skärgårdsflyg 2002). Idag avgår tre turer dagligen från Mariehamn till Arlanda, tre turer från Mariehamn till Åbo och två turer från Mariehamn till Helsingfors. (European Executive Express 2004, Finnair 2004) VD:n för Ålands handelskammare påpekar att finska Luftfartsverket visat ringa intresse för att lösa den åländska problematiken, priserna på flygresorna till och från Åland är höga och tidtabellerna passar inte näringslivets behov (Eriksson 2004). Frågan är också hur länge

17 17 de åländska rederierna kan transportera passagerare och bilar sjövägen till och från Åland till det pris de gör idag t.ex. under lågsäsong åker man tur- och retur från Mariehamn till Kapellskär för 50 SEK (Viking Line 2004a). Från Åbo till Mariehamn kostar biljetten i princip 14 Euro men man kan få upp till 50 procent rabatt på resor mitt i veckan som reserveras och betalas minst 30 dagar på förhand (Viking Line 2004b). För tillfället lyckas rederierna behålla sin lönsamhet genom skattefri försäljning ombord, men ifall Sverige följer Finlands exempel och sänker alkohol skatten kan det hända att turisternas intresse för att spara några Euro genom tax-free inköp minskar. Detta kan leda till att rederierna måste höja biljettpriserna. Transporterna till och från skärgårdskommunerna är en utmaning. Det har på senare år lagts ned mycket resurser på utvecklingen av dessa och den s.k. norra linjen från Gustavs norr om Åbo till Brändö på Åland har fått en ny storfärja. Ändå kan färjtrafiken inte tillfredsställa all efterfråga i juli, andra månader finns det överkapacitet på linjen. Marknadsföringen och informationen om vilka villkor som gäller för de turister som anlitar landskapets färjor är också bristfällig.(virtanen 2004a) Reserveringarna för överfärd med landskapets färjor kan dessutom bara göras på ett ställe och inga färdiga paketresor existerar som skulle omfatta övernattning och resan till och från önskad skärgårdskommun. I framtiden kommer man att satsa mera på att få turisterna att resa runt på Åland. Målet är att utveckla bussförbindelser och skärgårdsfärjornas trafik och att införa ett turist-pass som skulle göra det möjligt att resa runt med buss och skärgårdsfärjorna under flera dagar till ett rimligt pris (Ålands Landskapsregering 2003). På Åland fungerar dessutom de stora rederierna t.ex. Viking Line också som resebyrå d.v.s. företaget säljer paket bestående av resan till och från Åland, inkvartering och t.ex. golf. Småföretagen klagar på avgifter för marknadsföring och distribution (Lindqvist 2003). Faktum är dock att rederierna har en stark ställning eftersom en av dem skräddarsydd paketresa blir billigare för turisterna. Reserverar man inkvartering och färjtransporten var för sig, så betalar man automatiskt mera för resan till och från Åland (Holmberg 1995). Det stora antalet kryssningsresenärer stöder inte heller den landbaserade turismen på det sätt som tidtabellerna nu är uppgjorda. Det finns knappt någon tid att gå iland, oftast en till två timmar mellan klockan åtta och tio på morgonen. Den tiden orkar få gå iland, dessutom är hamnen där färjan ligger till en minuters gångväg från Mariehamns huvudstråk där affärerna öppnar klockan nio. Visst har kryssningstrafiken många positiva effekter för Åland t.ex. sysselsättningseffekter och en höjning av den direkta turisminkomsten eftersom färjorna är åländska företag som delar ut dividend åt sina ägare. Men de små och medelstora företagen på Åland drar mycket få fördelar av kryssningstrafiken. De indirekta turisminkomsterna på Åland är relativt små d.v.s. turismens multiplikator effekter kunde vara större. Enligt utredningen om turismens samhälleliga effekter 2003 skapar en spenderad Euro på Åland en multiplikator effekt på 1,3. På Åland finns det några få producerande företag t.ex. Chips som förädlar åländsk potatis, Plasto som tillverkar leksaker i plast och några företag som förädlar livsmedel som mejeriprodukter och bröd. En stor del av de varor som säljs i t.ex. i detaljhandeln är ändå tillverkade utanför Åland. Det finns dock en stor tjänstesektor t.ex. försäkrings- och bankverksamhet som drar fördel av turismens indirekta effekter.

18 18 Många turismanläggningar karaktäriseras av dålig servicekvalitet och standard (Ålands Landskapsregering 2003). Även om dagens turister inte nödvändigtvis efterfrågar lyx, så bör anläggningar vara fräscha och ha en viss nivå av bekvämlighet t.ex. rinnande vatten och innetoalett. Många turistföretag tycks sakna framtidstro (Ålands Landskapsregering 2003), då görs heller inga investeringar för att förbättra kvaliteten på den producerade tjänsten. Resultatet blir allt sämre lönsamhet för företagen. Samarbete i nätverk är svårt för småföretagen inom turismbranschen på Åland (Ålands Landskapsregering 2003). Denna fråga är ofta relaterad till att företagarna ser turismen enbart som en bisyssla. Företagare som saknar intresse för tillväxt är inte heller intresserade av att utveckla hela destinationens konkurrenskraft. Vilka är målen för framtiden? Hållbar turism, d.v.s. skyddande av naturen, kulturen och den sociala miljön har alltid varit centralt på Åland. År 2003 uppgjordes i samband med utvecklingen av en allmän turismstrategi på Åland följande precisa mål för år 2010: - Den landbaserade turismens förädlingsvärde skall öka med tre procent per år - Turisterna stannar i genomsnitt tre nätter jämfört med 2,1 nätter Övernattningarna fördelar sig jämnare över året och högsäsongen vara längre Vilka är åtgärderna? Under år 2003 uppgjordes en turismstrategi för att långsiktigt utveckla turismen på Åland. Strategin omfattar klara ansvarsuppgifter för de olika aktörerna inom turismen. Faktum är att konkurrensen inom de turisttjänster de åländska företagen erbjuder har ökat. Det unika Åland har att erbjuda är boende i stugor i skärgården (Ålands Landskapsregering 2004). Landskapsregeringen har beslutat att de finansierar ett Kultur-och kongresshus, till en kostnad av 12,6-16,8 miljoner Euro. Huset beräknas stå färdigt Landskapsstyrelsen finansierar detta projekt i sin helhet. I Godby utanför Mariehamn skall man grunda ett idrotts- och motionscentrum bestående av idrottshall, simhall, ishall och skidtunnel. Landskapstyrelsen har lovat finansiera 80 procent av simhallen (Ålands Landskapsregering 2003). Detta bör hjälpa till att förlänga säsongen genom att Åland sedan kan erbjuda moderna konferens- och motionsanläggningar som hittills saknas. I turismstrategin föreslår man att alla yrkesutbildningar i landskapets skolor bör innehålla utbildning i service, antingen som separata kurser eller som läroämne (Landskapsregeringen 2004). En fråga i anknytning till detta som inte debatteras (i alla fall inte sakligt) på Åland är behovet av finsktalande personal i turistbranschen. En del personer i Finland avskräcks från att besöka Åland på grund av den negativa inställningen till finska språket som råder i landskapet. Idag så börjar de flesta skolelever med finska först på sjunde klass och i gymnasiet kan man läsa en s.k. kort finska som är mindre omfattande än den finska som läses av de svensktalande i Finland. I praktiken betyder detta att många turistföretagare anser sig tvungna att rekrytera

19 19 säsongpersonal från Finland för att på det sättet garantera service på finska åt turister från fastlandet. En viktig aspekt som man på Åland har insett betydelsen är att informera s.k. bortaålänningar om vad som händer på Åland. Ålands TuristFörbund upprätthåller till och med en databas över personer med åländska rötter bosatta på annat håll. Ett faktum är att också bortaålänningar med ett eget fritidshus eller som besökare av släkt och vänner är betydande bidragare till de åländska turisminkomsterna. Det är viktigt att beslutsfattare inom turismen inser att även dessa personer bör vara mål för marknadsföring av t.ex. evenemang på orten. Man bör uppmuntra dessa personer som kanske inte ses som turister i konventionell mening att göra inköp lokalt och att delta i lokala evenemang. Ålands framtida konkurrenskraft på turistmarknaden Även om turismen på Åland stor inför fler utmaningar ser det ut som turismsektorn har kunnat behålla och till och med förstärka sin konkurrenskraft sedan Både de direkta och indirekta turisminkomsterna har stadigt ökat, även om antalet inresande turister har hållits på ungefär samma nivå. Målet har aldrig varit att utveckla massturism på Åland, beslutsfattarna har snarare haft som mål att bevara den idyll som råder på Åland idag. Åland är en region som tack vare sjöfarten är rik på kapital. Visst jobbar man för att förlänga säsongen och på så sätt förbättra lönsamheten för de små och medelstora turistföretagarna men att t.ex. locka direktinvesteringar utifrån för att öka utbudet av turisttjänster har aldrig varit ett alternativ. Ett faktum är att stora åldersklasser går i pension i både Finland och Sverige de närmaste åren och många av dem skulle säkert gärna tillbringa flera månader i ett modern fritidshus i den åländska skärgården. Reglerna gällande hembygdsrätt sätter dock stopp för denna vision som kunde förbättra utbudet på både offentliga och privata tjänster speciellt i den åländska skärgården. Kan Åland vara en destination som erbjuder något för alla? I turismstrategin utpekas barnfamiljer, seniorer, golfare, sportfiskare, idottsgrupper och mötes- och affärsresenärer som Åland viktigaste målgrupper. Inom alla dessa kundsegment har Åland många konkurrenter i Östersjöområdet. Idag kommer 90 procent av alla turister från Sverige och Finland och det är de marknader Ålands TuristFörbund prioriterar i sin marknadsföring (ÅTF 2004). Frågan är: Finns det möjlighet att attrahera flera turister från dessa marknader? Ålands image i Finland är inte den bästa på grund av den negativa uppmärksamhet landskapet får i finsk massmedia på grund av sin negativa inställning till finskan. I Sverige är Åland av många en destination förknippat med billiga kryssningar. För att öka sin konkurrenskraft bör Åland profilera sig bättre och jobba på att förbättra sin image både i Sverige och Finland. En viktig fråga är också hur antalet turister som besöker den åländska skärgården kunde ökas. Färjtransporten till och från de åländska skärgårdskommunerna sker med landskapets färjor. De senaste åren har det varit svårt att få information om tidtabeller t.ex var sommarens tidtabeller tryckta först i april och reglerna för prissättning är komplicerade (Virtanen 2004a). Företagarna i skärgården är dessutom till en hög grad s.k. livsstilsentreprenörer (se t.ex. Bredvold och Homengen 2001) d.v.s. för många är

20 20 det viktigare att få bo i skärgården än att satsa på utveckling och tillväxt. Konkurrenskraften kunde eventuellt höjas om man öppnade Åland för investeringar utifrån. Det behövs kunniga och innovativa företagare som orkar och vill satsa på produktutveckling för att turister skall lockas till skärgården i allt högre grad. Åland har en hög prisnivå på t.ex. livsmedel och bensin, Det faktum att Åland är ett landskap bestående av många öar gör att transporterna höjer priserna på detaljhandelns utbud. Konkurrensen är också begränsad, delvis på grund av de strikta reglerna för näringsidkande i landskapet. I en rapport över den Åländska näringsrätten påpekar Ålands Statistik och Utredningsbyrå (ÅSUB 2002) att måste finnas rimliga möjligheter för icke-åländska företag att på marknadsmässiga villkor bidra till den ekonomiska utvecklingen på Åland. Frågan är relaterad till hur viktigt det är med att behålla svenskan som det enda arbetsspråket på Åland jämfört med de positiva effekterna av ökad konkurrens. En möjlighet kunde vara att uppmuntra näringslivet att öka sitt samarbete med svenska företag, idag är flera finska företag än svenska aktiva på Åland. Ett faktum är att turister är priskänsliga (Hbl 2004) och det vore viktigt att prisnivån på Åland inte är så mycket högre än i Sverige och Finland. Även om Åland aldrig kan konkurrera med låga priser (Nordlund 2004) så medför en alltför hög prisnivå att även de turister som besöker Åland gör en stor del av sina inköp i Sverige respektive Finland. Ålands fördel är att landskapet inte är en typiskt perifer region som brottas med strukturomvandlig från ett primärsamhälle, den omvandlingen har redan skett. Den åländska självstyrelsen medför att Åland på regional nivå kan göra beslut som vanligtvis görs på nationell nivå (Baum och Twining-Ward 1997). Rederinäringen har under de senaste årtionden ökat de genomsnittliga inkomsterna i landskapet vilket har medfört goda skatteintäkter för offentliga sektorn. Offentliga sektorn har råd att stöda turismen och gör det genom att finansiera t.ex. kongress-och kulturhuset i Mariehamn och golfbanor på landsbygden. Landskapsregeringen erbjuder även bidrag åt företagare för renovering av uthyrningsstugor (Virtanen 2004b). Ålands ekonomi är inte till den grad beroende av att den landbaserade turismen är konkurrenskraftig eftersom en stor del av ekonomin kretsar kring sjötransporter av både personer och varor. Klart är i alla fall att turismen på Åland står inför många utmaningar relaterade till miljön (algblomning), transporter (flyg- och sjötransporter både externt och internt) och prisnivå. Dessutom saknar Åland som turistdestination en enhetlig profil och imagen av landskapet är inte den bästa. Det finns såldes en risk att turismens samhällsekonomiska betydelse för Åland inte kommer att öka trots att en hel del ansträngningar görs speciellt för att stärka den landsbaserade turismen. Källor Anckar B. (2002): Contextual Insights into the Value Creation Process in E-commerce, Kirjapaino Grafia Oy: Turku Bastakis C., D. Buhalis. och R. Butler (2004): The perception of small and medium sized accommodation providers on the impacts of the tour operators power in Eastern Mediterranean in Tourism Management, Vol. 25,