Anaerob behandling av hushållsavloppsvatten vid låga temperaturer

Transkript

1 JTI-rapport Kretslopp & Avfall 35 Anaerob behandling av hushållsavloppsvatten vid låga temperaturer Frida Hesselgren Daniel Hellström Åke Nordberg

2

3 JTI-rapport Kretslopp & Avfall 35 Anaerob behandling av hushållsavloppsvatten vid låga temperaturer Utvärdering av kapaciteten hos en två-stegs UASBreaktor för behandling av hushållsavloppsvatten Anaerobic psychrophilic treatment of household waste water in an upflow anaerobic sludge blanket reactor Frida Hesselgren Daniel Hellström Åke Nordberg 2005 Citera oss gärna, men ange källan. ISSN

4

5 3 Innehåll Förord...5 Sammanfattning...7 Summary...7 Inledning...8 Syfte...9 Omfattning och begränsningar...10 Anaerob avloppsvattenbehandling...11 Biogasprocessen...11 Temperatur...12 ph...12 Näringsämnen...12 Toxiska ämnen...12 Karaktäristik hos hushållsavloppsvatten...13 Blandat hushållsavloppsvatten...13 Svartvatten...13 Fördelar och nackdelar med anaerob vattenrening...13 Anaerob behandling med kort hydraulisk uppehållstid...14 Olika processkoncept...15 Viktiga parametrar vid uppstart och drift av UASB-reaktorn...16 Psykrofil avloppsvattenbehandling...17 Två-stegsprocesser...18 Reduktion av olika COD-fraktioner...18 Förbehandling med reduktion av suspenderat material...19 Granulbildning...20 Hammarby Sjöstads försöksanläggning...21 Karaktäristisering av Hammarby Sjöstads avloppsvatten...21 Processutformning...24 Förbehandling...25 Anaerob reaktor UASB...25 Biologisk polering...27 Efterbehandling med fällning, flockning och trumfilter...27 Slambehandling med förtjockning, rötning och avvattning...27 Material och metoder...27 Provtagning...27 Analysmetoder...28 COD-analys...28

6 4 Övriga analyser...28 Aktivitetsmätningar...28 Satsvisa utrötningar...29 Resultat...30 Innehåll av COD och suspenderat material i obehandlat och försedimenterat vatten...30 Temperatur, flöde, hydraulisk uppehållstid och organisk belastning...33 Prestanda Reduktion av olika COD-fraktioner...38 Metanogen aktivitet...43 Utrötningspotential...43 Diskussion...44 Sammansättningen på vattnet från Hammarby Sjöstad...44 Förbehandling med reduktion av SS och COD...44 UASB-reaktorernas prestanda med avseende på reduktion av olika CODfraktioner...45 Alternativa driftsstrategier...47 Granulbildning...48 Slutsatser och förslag till framtida studier...48

7 5 Förord Föreliggande rapport omfattar ett examensarbete inom utvärderingen av anaeroba reningsmetoder för avloppsvattnet från Hammarby Sjöstad och har utförts på uppdrag av Stockholm Vatten AB. Stockholm Vatten, VA-forsk och staten via LIP har bidragit till finansieringen. Syftet med examensarbetet har varit att undersöka reduktionen av olika CODfraktioner vid anaerob behandling av hushållsavloppsvatten från Hammarby sjöstad med två seriekopplade UASB-reaktorer (Upflow Anaerobic Sludge Blanket). Examensarbetet (20 p) har utförts av Frida Hesselgren inom civilingenjörsprogrammet Miljö- och vattenteknik vid Uppsala Universitet. Handledare vid JTI har varit Åke Nordberg. Daniel Hellström, Stockholm Vatten, har varit projektansvarig för de anaeroba processerna vid Sjöstadsverket och fungerat som biträdande handledare. I gruppen för anaeroba processer ingår även Lars-Erik Olsson, Anox AB. Bengt Karlsson vid Avdelningen för Systemteknik, Uppsala Universitet, har fungerat som examinator. Till samtliga som medverkat i projektet vill vi framföra ett varmt tack. Uppsala i september 2005 Lennart Nelson Chef för

8 6 Ordlista AF AH BOD COD CSTR EGSB FB Granuler HRT HUSB Kolloidal MBR Psykrofil RO SS TS UASB VFA Anaerobic Filter reactor. Anaerob reaktor fylld med ett bärarmaterial där bakterier kan växa fast. Anaerobic Hybrid reactor. En kombination av en UASB och en AF. I botten finns en granulär bädd och reaktorns överdel är fylld med ett fast bärarmaterial. Biokemisk syreförbrukning är ett matt på avloppsvattnets innehåll av biologiskt nedbrytbara ämnen. Uttrycks som BOD 5 eller BOD 7 i g O 2 /m 3 beroende på om det är uppmätt efter 5 eller 7 dygn. Kemisk syreförbrukning anger den del av vattnets föroreningsinnehåll som kan oxideras med ett kemiskt oxidationsmedel, vanligtvis Cr. Reaktor med kontinuerlig omrörning för att hålla en jämn temperatur och för att få en jämn fördelning av näringen till bakterierna. Expanded Granular Sludge Blanket. Se UASB. Vattnets uppflödeshastighet ökas till 6-10m/h för en maximal kontakt mellan biomassa och avloppsvatten. Fluidized Bed. Anaerob reaktor där bärarmaterialet består av små fritt svävande partiklar, t.ex. av sand. Avloppsvattnet pumpas underifrån med hög hastighet och på så sätt hålls sandpartiklarna svävande med mikroorganismerna. Konglomerat av biologiskt aktiva bakterier med goda sedimenteringsegenskaper Hydraulisk uppehållstid. Den genomsnittliga tid som vattnet uppehåller sig i reaktorn. För en effektiv nedbrytning krävs att uppehållstiden är tillräckligt lång. Hydrolytic Upflow Sludge Blanket. Se UASB. Används som förbehandling före fortsatt aerob eller anaerob behandling. Längre uppehållstid för maximal hydrolys. Definieras som den fraktion av föroreningspartiklarna som ligger i storleksintervallet 0,45µm - 4,4µm Membranbioreaktor. Membranfilter används i kombination med en anaerob reaktor för att öka reduktionen av COD. Vid temperaturer under 25 C saktar de kemiska och biologiska rektionerna ned. Dessutom löser sig gaser, t.ex. metan, lättare i vatten. Reversed Osmosis. Näringsämnena i avloppsvattnet tas till vara genom omvänd osmos vilket möjliggör återvinning. Suspenderad substans. Det suspenderade materialet i avloppsvattnet definieras som vikten av de föroreningspartiklar som inte passerar ett filter med en viss porstorlek. I Sverige är den storleksgränsen vanligtvis 1,6µm. I detta examensarbete definieras suspenderat COD (COD ss ) som den del av de organiska ämnena som är större än 4,4µm. Torrsubstanshalt. Ett mått på den totala mängden partiklar i ett slam, dvs. suspenderad substans samt i vattnet lösta ämnen. Upflow Anaerobic Sludge Blanket. Anaerob reaktor utan bärarmaterial. Vattnet pumpas upp genom reaktorn och den bildade biogasen samlas upp i reaktorns överdel. Mikroorganismerna bildar granuler med bra sedimentationsförmåga som svävar med avloppsvattnet. Korta fettsyror (Volatile Fatty Acids) bildas bland annat som en intermediär produkt i den anaeroba nedbrytningsprocessen. För hög koncentration av dessa hindrar de metanproducerande mikroorganismernas aktivitet.

9 7 Sammanfattning Hammarby Sjöstad i södra Stockholm är en stadsdel under framväxt. Tanken bakom Sjöstadsprojektet var att halvera miljöpåverkan jämfört med annan nybyggnation. Bland annat anges i miljömålen halverad vattenförbrukning, lokal hantering av dagvatten och försök med utvinning av växtnäringsämnen ur avloppsvattnet. Sjöstadsverket är en del av detta projekt; en försöksanläggning för reningen av avloppsvattnet från hushållen i Hammarby Sjöstad. Två aeroba och två anaeroba linjer ska utvärderas innan beslut om full skala tas år Anaerob rening utan uppvärmning är ett resurssnålt sätt att minska innehållet av organiskt material i avloppsvattnet. Anaeroba reaktorer drivs vanligen vid ca 37 C. Det är möjligt att nå en hög reduktion av organiskt material även vid lägre temperaturer, förutsatt en längre kontakttid mellan biomassa och avloppsvatten. I en Upflow Anaerobic Sludge Blanket (UASB)-reaktor utnyttjas mikroorganismernas förmåga att bilda granuler, vilka svävar med avloppsvattnet som flödar uppåt genom reaktorn. Det gör det möjligt att reducera vattnets innehåll av organiskt material trots en kort hydraulisk uppehållstid i reaktorn. I detta examensarbete studeras de två UASB-reaktorer som ingår som en del i pilotanläggningen vid Sjöstadsverket. Examensarbetet visar hur uppstarten av reaktorerna fungerat och utvärderar möjligheten att reducera avloppsvattnets olika fraktioner av COD med denna teknik. Temperaturen på vattnet från hushållen har under försöksperioden sjunkit från 23 C till 18 C. Det obehandlade avloppsvattnet har en total COD-halt kring 567 mg/l. Innan det anaeroba reningssteget förbehandlas vattnet genom sedimentering och inblandning av flockningskemikalier. Den totala mängden suspenderat material halveras i förbehandlingen och belastningen på UASB-reaktorerna är kring 100 mg/l. Efter förbehandling är vattnets COD-koncentration ca 400 mg/l. Med en hydraulisk uppehållstid på 2,4 timmar har en COD-reduktion på 64 % uppnåtts i hela systemet, dvs. försedimentering och två-stegs UASB-reaktor. Över det anaeroba reningssteget var reduktionen av COD 49 %. Reduktionen av löst COD (<0, 45 µm) i UASB-reaktorerna var 59 %. Vid seriell drift har merparten av lösligt COD reducerats i den första reaktorn. Efter nio månaders drift finns fortfarande ett granulärt slam i båda reaktorerna. Tester visar på en hög metanogen aktivitet. Gasproduktion har observerats i reaktorerna men inte kunnat mätas kvantitativt. Resultaten från detta examensarbete indikerar att anaerob rening med en UASBprocess fungerar utan uppvärmning för avloppsvattnet från hushållen i Hammarby Sjöstad. Den anaeroba behandlingen bör kompletteras med förbehandling samt en kompletterande behandling för att minska kvarvarande COD och reducera kväve och fosfor. Summary Hammarby Sjöstad is a new district in southern Stockholm. A main objective with the Sjöstad project was to halve the environmental impact compared to other construction work. The environmental goals involve a halved water consumption rate, a local treatment of storm water and trials aiming to extract nutrients from the waste water. Sjöstadsverket is an experimental treatment plant used for testing new treatment processes for domestic waste water from Hammarby Sjöstad.

10 8 The results are to be compared with the conventional process used at Henriksdals treatment plant today. Two aerobic and two anaerobic main treatment processes are to be tested before decision of full scale is taken in Anaerobic treatment without heating, as a way to reduce the content of organic material in the waste water, consumes less energy than conventional methods. Anaerobic reactors are usually operated at 37 C. It is possible to attain a high COD-reduction at lower temperatures, assumed a longer contact time between biomass and waste water. In an Upflow Anaerobic Sludge Blanket (UASB) reactor the microorganisms form granules with excellent sedimentation properties. The granules are floating with the waste water flowing upwards through the reactor. This makes it possible to reduce the COD-content despite a short hydraulic retention time in the reactor. The two UASB-reactors examined in this thesis is a part of the pilot plant. The thesis shows how the startup of the reactors has functioned and evaluates the possibility to reduce the contence of different COD-fractions with this technique. The domestic waste water temperature has during the experiment period dropped from 23 C to 18 C. The total COD-content of the untreated waste water is 567 mg/l. Before the anaerobic step the water is pre-treated by adding of flocculation chemicals and sedimentation. The total amount of suspended material is reduced by 50 % in the pre-treatment and the load on the UASB-reactors is 100 mg/l. With a hydrologic retention time of 2,4 h the pre-treatment and the two-step anaerobic reactor has reduced 64 % of the total COD-content. Over the anaerobic treatment step the COD-reduction was 49 %. The reduction of dissolved COD (<0, 45 µm) was 59 %. When operated in series the main part of the soluble COD-reduction has taken place in the first reactor. After more than six months operation there is still a granulated sludge in the reactors and tests show a high metanogenic activity. Gas production from the reactors has been observed but not measured quantitatively. The results from this thesis show that anaerobic treatment with a UASB-process functions without heating for the household waste water from Hammarby Sjöstad. The anaerobic process should be combined with pre-treatment and supplementary treatment to reduce the remaining COD and the nitrogen and phosphorus content. Inledning Anaerob behandling av kommunalt avloppsvatten tillämpas idag i full skala i flera länder med tempererat klimat. I Europa används anaerob rening sedan 70-talet för industriella avloppsvatten. Däremot finns idag ingen fullskaleanläggning för anaerob rening av kalla avloppsvatten från hushåll. Det vore ur energisynpunkt önskvärt att driva reningsprocessen året runt vid den aktuella vattentemperaturen, utan uppvärmning. Försök vid låga temperaturer har visat på problem bland annat med ackumulering av suspenderat material i reaktortankarna, men tekniken utvecklas hela tiden och de senare årens försök i laboratorie- och pilotskala är lovande (Lettinga et al., 2001). Hammarby Sjöstad i södra Stockholm är en stadsdel under framväxt. En av tankarna bakom Sjöstadsprojektet var att skapa en modern stadsdel där man genom att undvika miljöfarliga byggmaterial och använda sig av modern teknik samt genom att informera de boende skulle halvera miljöpåverkan jämfört med annan nybyggna-

11 9 tion. Målen innefattar en halverad vattenförbrukning och lokal hantering av dagvatten. Genom att utvinna växtnäringsämnen ur avloppsvattnet skall dessa återföras till det naturliga kretsloppet. Sjöstadsverket är en del av detta projekt; en försöksanläggning för reningen av avloppsvattnet från hushållen i Hammarby Sjöstad. Dagvattnet hanteras lokalt och renas inte vid försöksanläggningen vilket gör att hushållsavloppsvattnet skiljer sig från ett vanligt avloppsvatten. På Sjöstadsverket ska under två år delvis oprövade processer för vattenrening testas för att sedan jämföra resultatet med den typ av konventionell rening som används på Henriksdalsverket i dag. Bland annat ska ett svartvattensystem med anaerob rening testas för att se om detta kan vara ett alternativ för Sjöstaden. Fyra huvudsakliga reningsprocesser ska utvärderas under försöksperioden, två aeroba och två anaeroba, innan beslut om fullskala tas år I Sjöstadsprojektet har även ingått att se över möjligheterna att bygga källsorterande system där klosettavlopp och övrigt avlopp behandlas var för sig. Till klosettavloppet skulle även köksavfallskvarnar för matavfall kopplas. Ett sådant system, ibland benämnt svartvattensystem, ger en avloppsfraktion som innehåller nästan all växtnäring men relativt lite av flera kända skadliga ämnen. Då vattenmängden är relativt liten jämfört med ett konventionellt system blir även koncentrationerna av växtnäringen och organiskt material höga, vilket ger förutsättningar för en resurseffektiv utvinning av metan och näringsämnen. De anaeroba processerna kommer därför även att användas för att behandla avlopp från s.k. svartvattensystem 1 Vid Sjöstadsverket finns troligen världens nordligaste pilotanläggning för anaerob rening av hushållsavloppsvatten. Denna studie följer uppstarten och driften av två Upflow Anaerobic Sludge Blanket (UASB)-reaktorer på Sjöstadsverket under höst- och vinterperioden. Pilotanläggningen ger möjlighet att testa olika driftsförhållanden samt olika alternativ för förbehandling och efterbehandling. Detta examensarbete följer UASB-reaktorerna under den första driftsfasen där förbehandling med iblandning av flockningsmedel medför en effektiv reduktion av suspenderat material innan det anaeroba reningssteget. De båda reaktorerna drivs under denna försöksperiod i serie vilket innebär att huvuddelen av belastningen ligger på den första reaktorn. I detta examensarbete undersöks det obehandlade och det försedimenterade avloppsvattnets innehåll av suspenderat material och COD. För att kunna säga något mer specifikt om reduktionen av COD över UASB-reaktorerna har ingående och utgående vatten analyserats med avseende på tre olika COD-fraktioner. Syfte Syftet med detta examensarbete är att följa uppstarten av en två-stegs UASBreaktor för behandling av förbehandlat hushållsavloppsvatten från Hammarby Sjöstad. Fokus ligger på att jämföra vattnets innehåll av tre olika COD-fraktioner och suspenderat material före och efter den anaeroba behandlingen. Den låga processtemperaturens betydelse för COD-reduktionen undersöks. Innehållet av suspenderat material och COD i obehandlat och försedimenterat avloppsvatten jämförs för att se hur mycket belastningen på reaktorerna kan varieras genom val 1 Då något sådant system ännu inte finns i Hammarby Sjöstad så transporteras klosettavlopp från Bälinge och matavfall från Ecoferms anläggning till försöksanläggningen.

12 10 av förbehandling. Ursprungligen var syftet att även undersöka hur gasproduktion och metangasutbyte påverkas av temperatur och uppehållstid. Det gick dock inte att följa upp gasproduktionen som planerat. Vidare skall utvecklingen av det granulära slammet i reaktorerna studeras och dokumenteras genom visuella iakttagelser samt mikroskopering och fotografering. Resultaten jämförs med uppgifter i litteraturen. Omfattning och begränsningar I Sjöstadsprojektets försöksanläggning ska både svartvatten och blandat hushållsavloppsvatten som även innehåller bad-, disk- och tvättvatten (BDT-vatten) renas genom anaerob behandling. I detta examensarbete studeras enbart behandling av blandat hushållsavloppsvatten. Examensarbetet har utförts på en av de två anaeroba linjerna vid Sjöstadsverket, en två-stegs UASB-reaktor. Den fullständiga reningsprocessen innefattar, utöver UASB-reaktorerna, mekanisk och kemisk förbehandling och biologisk efterbehandling. Dessutom rötas primärslammet separat. Eftersom Sjöstadsverket är en försöksanläggning pågår parallellt undersökningar av flera av dessa processteg. Detta examensarbete var ursprungligen begränsat till studien av det huvudsakliga anaeroba reningssteget. Under försökets gång har förbehandlingens betydelse för driften av UASB-reaktorerna blivit alltmer tydlig vilket fått till följd att även förbehandlingens effektivitet har studerats. De mer detaljerade studierna av de olika fraktionerna av organiskt material har begränsats till det huvudsakliga anaeroba reningssteget i UASB-reaktorerna. Vattnet som kommer in till UASB-reaktorerna är försedimenterat, det vill säga avloppsvattnet har redan genomgått mekanisk grovrening och sedimentering med inblandning av flockningskemikalier. Utgående vatten avser utloppet från UASBreaktorerna, före avgasning och biologisk efterbehandling. Uppföljningen av reningsresultat har pågått under sju månader från augusti 2003 till mars Litteraturstudierna har i möjligaste mån begränsats till försök under likartade förhållanden. För att få ett jämförelseunderlag har i största möjliga mån forskningsartiklar valts där det behandlade vattnet är försedimenterat avloppsvatten från hushåll. Följande områden omfattas av litteraturstudien: Anaerob behandling av obehandlat samt försedimenterat avloppsvatten från hushåll. Endast psykrofila temperaturer har beaktats, särskilt de under 20 C. UASB- och EGSB-reaktorer, FB-reaktorer samt så kallade hybridreaktorer där en del rymmer ett bärarmaterial och en del är fylld med granulärt slam. Olika utformning med tanke på avskiljning av suspenderat material. Ett- och två-stegskoncept. Både försök där det anaeroba steget har betraktats som en förbehandling, en hydrolyskammare och försök där den aktuella high-rate - processen varit avsedd som det huvudsakliga behandlingssteget. Uppgifter om avloppsvattnets sammansättning och innehåll av olika CODfraktioner samt den reduktion av COD som uppnåtts.

13 11 Anaerob avloppsvattenbehandling Biogasprocessen Vid anaerob nedbrytning av organiskt material kan bakterierna tillgodogöra sig mycket små energimängder, bara 0,4 MJ vid förbränning av 1 kg glukos att jämföra med aerob nedbrytning som genererar 9 MJ. Istället omlagras energin i substratet som metan, CH 4. Den anaeroba omvandlingen av organiskt komplext material (fett, protein, kolhydrater) till slutprodukterna metan, CO 2 och vatten går i flera delsteg, som vart och ett sköts av en speciell typ av mikroorganismer. Hydrolys Vid hydrolysen bryts komplext organiskt material som fett, protein och kolhydrater ned till mindre beståndsdelar. Spjälkningen sker med hjälp av de extracellulära enzymer som mikroorganismerna utsöndrar. Syrabildning Fermentationsreaktioner där monosackarider och aminosyror omvandlas av acidogena bakterier till acetat, propionat och butyrat (VFA), laktat och etanol. Dessa reaktioner involverar ingen extern elektronacceptor eller -donator, och är därför inte känsliga för omgivande vätgastryck. Acetatbildning + Metanbildning - Längre fettsyror (LCFA) oxideras till acetat. Då reaktionen saknar en intern elektronacceptor blir de acetogena bakterierna beroende av en extern elektronacceptor som en vätejon eller koldioxid, vilka reduceras till vätgas respektive format (HCOOH). För att reaktionen ska vara termodynamiskt gynnsam måste det omgivande vätgastrycket vara tillräckligt lågt. Acetat samt de intermediära produkterna från acidogenesen omvandlas i de efterföljande reaktionerna till metan och koldioxid. Det finns två huvudtyper av metanogena (arke-) bakterier. De acetotrofa bakterierna använder acetat som substrat, de hydrogenotrofa bakterierna utnyttjar istället H 2 och CO 2. För att den anaeroba nedbrytningsprocessen skall fungera krävs speciella förhållanden hos den omgivande miljön. Syntrofin mellan väteproducerande acetogener och vätekonsumerande metanogener fungerar bara så länge vätgastrycket ligger inom ett visst intervall. Detta regleras i en väl fungerande anaerobprocess av organismerna själva. Genom att organismerna sätter sig samman i konglomerat, s.k. granuler, underlättas väteöverföringen mellan väteproducerande och vätekonsumerande mikroorganismer eftersom vätgasen inte behöver diffundera genom vatten. De metanbildande bakterierna har en lägre tillväxthastighet än de acidogena bakterierna. Om processen är i obalans och mängden bildade fettsyror är större än den som bryts ned kommer VFA att ackumuleras i reaktortanken. För höga VFA-koncentrationer hindrar den metanogena aktiviteten. Vid låga temperaturer försvåras nedbrytningen av VFA (Rebac et al., 1995) och ofta kan man i samband med ökade halter av VFA i anaeroba reaktorer se en minskad metangasproduktion (Bohn et al., 2001). Miljöfaktorer som t.ex. temperatur och ph påverkar både de kemiska och biologiska delarna av den anaeroba nedbrytningen.

14 12 Temperatur Mikroorganismer delas in i grupper baserat på deras optimala temperatur och det temperaturområde inom vilket organismerna kan växa och deras metabolism fungerar. Temperaturintervallen överlappar varandra så det finns inga klara gränser mellan grupperna. Tillväxthastigheten hos metanproducerande mesofila och termofila bakterier är välkänd. Däremot känner man idag bara till ett fåtal psykrofila anaeroba bakterier i naturligt permanent kalla ekosystem (Lettinga et al., 2001). Anaeroba reaktorer drivs normalt vid mesofila förhållanden (30-40 C) eller i den nedre delen av det termofila temperaturområdet (50-60 C), eftersom detta är den optimala för de flesta mikroorganismerna som är involverade i anaerobprocesserna (van Lier et al., 1997). Under psykrofila förhållanden går kemiska och biologiska processer mycket långsammare än vid höga temperaturer. De flesta reaktioner i nedbrytningen av organiskt material kräver mer energi vid låga temperaturer än då temperaturen ligger på optimala 37 C (Lettinga et al., 2001). Oftast leder temperaturer under det optimala för mikroorganismerna till en minskad maximal specifik tillväxthastighet och minskad hastighet varmed substratet kan omsättas, substrate utilization rate (Lettinga et al., 2001) men ibland kan man se en ökad tillväxt av acidogen biomassa vid 8 C (van Lier et al., 1997). Gasers löslighet i vatten ökar med sjunkande temperatur. De lösta koncentrationerna av metan, väte, sulfid och kväve kommer att bli högre i utflödet från anaeroba rektorer som drivs vid låga temperaturer. ph Anaerob nedbrytning fungerar bäst vid neutralt ph (6,5-8). De metanbildande bakterierna är känsligast för låga ph-värden. Toxiciteten vid lägre ph beror på närvaron av korta fettsyror, VFA. Vissa studier tyder på att anaeroba processer kan fungera väl ned till så låga ph som 4,5-5, så länge VFA är frånvarande (van Lier et al., 2001). Vid ph under 5 sjunker även acidogenernas aktivitet (Lettinga & Hulshoff Pol, 1991). Näringsämnen För att anaerob nedbrytning ska fungera tillfredsställande krävs att mikroorganismerna får tillgång till tillräckligt med näringsämnen. Viktiga näringsämnen är fosfor, kväve och svavel. Vissa spårelement är av särskild betydelse för de metanbildande mikroorganismerna. Underskott på fosfat minskar den metanogena aktiviteten hos granulärt slam. Effekten är dock helt reversibel; så fort fosfathalten ökar återigen mikroorganismernas metanogena aktivitet (Alphenaar, 1994). Toxiska ämnen Framför allt de metanbildande mikroorganismerna är känsliga för flera olika toxiska ämnen. Vissa av dessa ämnen kan ingå i avloppsvattnet. Det kan röra sig om tungmetaller och organiska gifter. Andra föreningar, t.ex. VFA och sulfider, bildas under nedbrytningsprocessens gång och kan ackumuleras till för mikroorganismerna toxiska halter.

15 13 Karaktäristik hos hushållsavloppsvatten Blandat hushållsavloppsvatten I regel är hushållsavloppsvattnet en blandning av svartvatten (toalettvatten) och BDT-vatten från bad, disk och tvätt. Det avloppsvatten som kommer in till ett reningsverk innehåller ofta dessutom dagvatten och avloppsvatten från mindre industrier utan egen rening. Ett typiskt hushållsavloppsvatten skiljer sig på flera sätt från ett mer homogent industriellt avloppsvatten. Avloppsvattnet från hushållen uppvisar stora variationer i flöde och koncentration under dygnet beroende på hushållens aktivitet och tillrinningen av dagvatten. Vattentemperaturen är låg under delar av året. Vid snösmältning kan temperaturen sjunka ned till några få plusgrader. COD-koncentrationen i hushållsavloppsvattnet är låg, i regel under 1 g/l. Den låga halten organiskt material innebär speciella utmaningar inför utformningen av anaerobprocessen. Den anaeroba teknik som vanligtvis används för slambehandling, en totalomblandad reaktor med kontinuerlig tillförsel, är en olämplig behandlingsmetod för denna typ av avloppsvatten eftersom den kräver uppvärmning och långa uppehållstider. Hushållsavloppsvatten karaktäriseras av en hög andel suspenderat COD. Vattnet har dessutom en hög komplexitet då det innehåller en mängd olika komponenter varav endast vissa är lättlösliga (Lettinga et al., 2001). Svartvatten Genom att använda skilda ledningar för BDT-vatten och toalettvatten möjliggörs separat behandling av de olika avloppsströmmarna. Svartvatten eller toalettvatten är betydligt mer koncentrerat än blandat hushållsavloppsvatten. COD-halten ligger vanligen mellan 2 och 5 g/l. Svartvatten innehåller höga halter växtnäringsämnen i förhållande till volym. Omkring 75 % av fosforinnehållet och 95 % av kväveinnehållet i blandat hushållsavloppsvatten härrör från denna fraktion (Magnusson, 2003). Andelen fosfor i svartvattnet blir ännu högre om hushållen enbart använder fosfatfria tvätt- och diskmedel. Fördelar och nackdelar med anaerob vattenrening Konventionell behandling av avloppsvatten från hushåll sker genom mekanisk, kemisk och biologisk rening, där det biologiska steget oftast består i en så kallad aktivslamprocess, där man genom inblåsning av luft syresätter stora bassänger för att skapa rätt förhållanden för den aeroba bakteriefloran. Luftningen är den mest energikrävande delen av reningsprocessen i ett konventionellt reningsverk. Primärslammet från försedimenteringen och överskottet från aktivslamprocessen rötas i anaeroba rötkammare som i regel drivs under mesofila förhållanden, kring C. Genom rötningen stabiliseras slammet och volymen minskar. Energin i biogasen från rötningen utnyttjas vanligtvis till intern uppvärmning av rötkammaren och överskottet kan användas till fjärrvärme eller fordonsgas. Vid anaerob rening bildas en mindre mängd överskottsslam än vid aerob rening.

16 14 Vid anaerob avloppsvattenbehandling krävs ingen luftning, undantaget den luftning som krävs för att driva en eventuell kompletterande nitrifikationsprocess. Istället omlagras energin i det organiska materialet som metan i biogasen. Energikostnaden blir lägre än i en konventionell aktivslamprocess, förutsatt att processen kan drivas utan uppvärmning av avloppsvattnet. Anaerob rening vid låg temperatur är ett resurssnålt sätt att minska COD-innehållet i avloppsvattnet. Moderna anaeroba anläggningar kräver liten markyta vilket möjliggör lokal behandling och medför kortare vattentransporter. Bestämmelser om kontroll av utsläpp från avloppsreningsverk finns utgivna av SNV. Allmänt gäller att COD-innehållet inte får överstiga 70 mg/l. För havs- och kustnära reningsverk finns striktare bestämmelser för bl.a. kväve (SNFS 1994:7). Om det renade avloppsvattnet skall uppfylla de krav som ställs från tillståndsmyndigheterna krävs utöver den anaeroba reningsprocessen kompletterande rening. För att reducera det kvarvarande COD-innehållet efter den anaeroba behandlingen kan t.ex. en anaerob reaktor användas, eventuellt med en viss grad av nitrifikation. Reduktion av kväve kan ske genom nitrifikation och denitrifikation. Eftersom den anaeroba processen reducerat en stor del av det organiska innehållet i avloppsvattnet krävs en tillsats av någon extern kolkälla för att denitrifikationsprocessen skall fungera. Det innebär att incitamenten att tillämpa anaerob rening minskar. Istället bör kvävet i avloppsvattnet återvinnas. Ett sätt att göra detta är att urinen som innehåller den största andelen kväve skiljs från övrigt avloppsvatten redan i hushållen. Alternativt kan ett svartvattensystem tillämpas, där allt klosettvatten separeras från övrigt avloppsvatten. Denna avloppsfraktion innehåller nästan all växtnäring men relativt lite av flera kända skadliga ämnen. Då vattenmängden är relativt liten jämfört med ett konventionellt system blir även koncentrationerna av växtnäringen och organiskt material höga, vilket ger förutsättningar för en resurseffektiv utvinning av metan och näringsämnen. Alternativt kan kvävet utvinnas i efterhand från det renade avloppsvattnet genom t.ex. omvänd osmos (RO). Vid låga temperaturer ökar metangasens löslighet i vatten. Vid behandling av utspädda avloppsvatten kan den största delen av den metan som bildats gå förlorat då den lösta metanen följer med vattnet ut ur reaktorn (Àlvarez et al., 2003). Det krävs i dagsläget nya och bättre metoder för hanteringen av det lösta metanet. En nackdel med anaerob behandling är att de anaeroba mikroorganismerna tillväxer långsamt, mycket långa slamuppehållstider krävs om processen ska drivas utan uppvärmning. Anaeroba mikroorganismer har länge ansetts vara mer känsliga för gifter i avloppsvattnet än aeroba organismer. Det är dock en förenkling av verkligheten. Tidigare har man också trott att det saknas anaeroba nedbrytningsvägar för organiska gifter, men det är till stor del felaktigt (Skladany & Metting, 1992). Anaerob behandling med kort hydraulisk uppehållstid Den vanligaste reaktortypen inom anaerob rening är en totalomblandad reaktor med kontinuerlig tillförsel. Processen värms upp till mesofila förhållanden och uppehållstiden är cirka 20 dagar. Denna typ av reaktor lämpar sig dock inte för höga flöden och tekniken används främst då TS-halten ligger på 2-10 %.

17 15 Sedan 70-talet har det i Europa utvecklats ny teknik för anaerob behandling av mer utspädda avloppsvatten. Flera olika utformningar är möjliga utifrån de aktuella behoven och sammansättningen på det vatten som ska behandlas. Den grundläggande idén är densamma: att åstadkomma en maximal kontakt mellan bakterier och avloppsvatten genom hög retention av biomassa i systemet. Systemen går ofta under beteckningen high-rate anaerobic treatment, med tanke på de höga flödena och att systemen drivs med kort uppehållstid. Den hydrauliska uppehållstiden (HRT) är mycket kort i jämförelse med slammets uppehållstid (SRT). Dessa moderna high-rate systems är utvecklade för lättlösliga avloppsvatten med relativt hög temperatur från livsmedelsindustrin. De kan behandla över kg COD/m 3 /dygn vid temperaturer på C (Rebac et al., 1995). Många försök under senare år visar på möjligheterna att nå bra behandlingsresultat även med kallare vatten (Lettinga et al., 2001). Då temperaturen är låg är reaktorns utformning extra viktig, så att substratet kommer i kontakt med biomassan trots en lägre gasproduktion och därmed mindre omblandning. I flera länder med tempererat klimat används anaeroba reaktorer för behandling av avloppsvatten från hushåll (Seghezzo et al., 1998). De fullskalereaktorer som är i bruk i Europa behandlar idag industriella avloppsvatten (Schellingkout & Collazos, 1999). Vid behandling av kommunalt avloppsvatten från hushåll i dessa rektorer uppstår ofta problem eftersom detta vatten till koncentration och sammansättning skiljer sig från det industriella avloppsvattnet. Olika processkoncept Som en del av förstudien inför byggandet av Hammarby Sjöstadsverket genomfördes en litteraturstudie (Hellström et al., 2001) där olika processkoncept för anaerob avloppsvattenbehandling jämfördes med avseende på prestanda och robusthet. I denna studie finns en sammanställning över behandlingsresultat från olika typer av anaeroba höghastighetsreaktorer. Nedan följer en kort beskrivning av de viktigaste anaeroba teknikerna. Anaerobic Filters (AF) Reaktorn innehåller ett fast bärarmaterial där mikroorganismerna växer fast i form av en så kallad biofilm. AF är robusta och klarar variationer i belastning och de kan användas för utspädda avloppsvatten. Den främsta nackdelen är risken för igensättning av porvolymen (Hellström et al., 2001). Fluidized/Expanded Bed (FB/EB) I en fluidiserad bädd fylls kolonnen med ett partikulärt bärarmaterial, t.ex. sand. Vid de höga vattenflöden som är aktuella svävar partiklarna med mikroorganismerna och på så sätt skapas en god kontakt mellan bakterier och substrat. FB/EB-reaktorer reducerar COD effektivt så länge driften är stabil. Man slipper problem med masstransporten i slammet, men FB-system är svåra att få att fungera tillfredsställande på grund av problem med biofilmens stabilitet orsakade av skjuvspänningar eller att bädden lossnar från bärarmaterialet (van Lier et al., 2001). Upflow anaerobic sludge blanket (UASB)/Expanded granular sludge bed (EGSB) UASB-reaktorn innehåller inget bärarmaterial. Istället används flockulent eller granulärt slam (Lettinga & Hulshoff Pol, 1991). I det senare fallet utnyttjas bakteriernas förmåga att bilda aggregat, granuler, vilka har

18 16 goda sedimenteringsegenskaper. Inflödande vatten i kombination med de bubblor av biogas som bildas gör att substrat och mikroorganismer blandas i reaktorn. Vid låga koncentrationer av organiskt material eller då temperaturen sjunker minskar gasproduktionen och det kan vara svårt att åstadkomma den önskade omblandningen. I en EGSB ökas uppflödet till 4-10 m/h (Rebac et al., 1995) med hjälp av en extern pump och på så sätt underlättas kontakten mellan bakterier och substrat och en hög COD-reduktion kan nås även vid låg temperatur. En svårighet med UASB och EGSB-reaktorer är osäkerheten om hur granulbildningen fungerar (van Lier et al., 2001), och även om en ymp används är det i praktiken ofta svårt att vidmakthålla stabila granuler, särskilt vid behandling av hushållsavloppsvatten. Anaerobic Hybrid reactor (AH) En kombination av en UASB och en AF. Funktionen beror här av avloppsvattnets kontakt både med det granulära slammet i botten och med fastväxt och suspenderad biomassa i filtret i rektorns överdel. Filtret kan dessutom hjälpa till att kvarhålla biomassa i rektorn. (Elmitwalli et al., 1999). Membranbioreaktor (MBR) Membranfilter används i kombination med en anaerob reaktor för att öka reduktionen av COD (Hellström et al., 2001). Då avloppsvattnet innehåller en stor andel partikulärt material är det en fördel med ett tvåstegskoncept där det första steget fångar upp suspenderat material som delvis hydrolyseras innan det förs vidare till det andra steget. Olika varianter av två-stegsprocesser har provats (Wang, 1994; Elmitwalli et al., 1999). Gemensamt för dessa är att överskottsslam med jämna mellanrum måste avlägsnas från den första rektorn. Viktiga parametrar vid uppstart och drift av UASB-reaktorn Ympning Den långa uppstartstiden för den anaeroba reaktorn kan kortas avsevärt om man använder redan granulerat slam från en idrifttagen reaktor. Det är en fördel att använda sig av en ymp från en reaktor där det behandlade vattnets sammansättning så mycket som möjligt liknar det vatten som ska behandlas. Då är mikroorganismerna redan anpassade till substrat och miljöförhållanden och risken för problem vid uppstarten minskar. Absolut nödvändigt för en väl fungerande drift på längre sikt är att nybildningen av granuler fungerar. Om bakterieympen hämtas från en idrifttagen reaktor har granulerna i regel bildats vid behandling av industriella avloppsvatten och/eller vid mesofila temperaturer. Det är då osäkert hur mikroorganismerna reagerar på det nya substratet. Uppflödeshastighet För att inte riskera att det granulära slammet spolas ut ur reaktorn bör inte uppflödeshastigheten vara alltför hög. Den största möjliga ytbelastningen för UASB-reaktorer innehållande granulärt slam beror på typen av avloppsvatten. För delvis olösliga avloppsvatten är den maximala uppflödeshastigheten 1-1, 25 m/h (Lettinga & Hulshoff Pol, 1991). Under korta perioder kan uppflödeshastigheten ökas till 2 m/h. Då kommer granulfragment och de minsta granulerna med sämre sedimenteringsegenskaper att spolas ut, men det bör inte innebära några större problem (Lettinga & Hulshoff Pol, 1991). I en EGSB-reaktor kan flödet ökas till 6-10 m/h.

19 17 HRT Vid psykrofila temperaturer är den organiska belastningen begränsande för dimensionering och drift av UASB-reaktorn endast om avloppsvattnet är tillräckligt koncentrerat. För utspädda avloppsvatten (under 1 g COD/l) är den hydrauliska uppehållstiden istället den faktor som begränsar kapaciteten hos reaktorn (Lettinga & Hulshoff Pol, 1991). Den minsta HRT som kan tillämpas beror på 1. Avloppsvattnets temperatur 2. Avloppsvattnets innehåll av suspenderat och kolloidalt material biologiskt nedbrytbart och ej biologiskt nedbrytbart 3. Reningskrav med avseende på COD och suspenderat material 4. Om separat slamstabilisering av överskottsslammet tillämpas. Psykrofil avloppsvattenbehandling Det är i princip möjligt att nå en hög COD-reduktion även vid psykrofila förhållanden, förutsatt att den låga temperaturen uppvägs av en längre kontakttid mellan slam och avloppsvatten. Vid låg temperatur tillväxer biomassan mycket långsammare, vilket innebär att det är av största vikt att ingen biomassa spolas ut ur reaktortanken. Den mikrobiella aktiviteten minskar och den lägre gasproduktionen ger en minskad turbulens i reaktorn och därmed sämre omblandning. Detta ställer stora krav på reaktorns utformning en maximal kvarhållning av biomassa i kombination med bra kontakt mellan substrat och biomassa är nödvändig. I försök med ett UASB-system visades att, jämfört med 35 C, är den metanogena aktiviteten 35 % vid 20 C, 10 % vid 10 C och 3 % vid 5 C (van der Last & Lettinga, 1993). I en konventionell UASB utan ökad uppflödeshastighet krävs längre HRT vid lägre temperatur. Metanogenesen går långsammare och mer suspenderat material ackumuleras i reaktorn eftersom hydrolysen går långsammare då temperaturen faller (Zeeman & Lettinga, 1999). Framför allt hydrolysen av protein och fetter minskar avsevärt då temperaturen går ned mot 15 C (Miron, 2000). Oftast leder temperaturer under det optimala för mikroorganismerna till en minskad maximal specifik tillväxthastighet och minskad substrate utilization rate (Lettinga et al., 2001) men van Lier et al. (1997) kunde i en EGSB observera en ökad tillväxt av acidogen biomassa vid 8 C. Zeeman och Lettinga (1999) har beräknat den teoretiska HRT som behövs vid behandling av obehandlat avloppsvatten med COD runt 1 g/l, varav 65 % SS. För att metanproduktionen skall fungera skulle det krävas en slamuppehållstid på mer än 100 dagar. Detta motsvarar, vid temperaturer under 15 C, en HRT på runt 20h om en 50 % reduktion av suspenderat COD skall uppnås. Uppehållstiden i den anaeroba reaktorn kan dock förkortas om avloppsvattnet får genomgå en försedimentering. Då avloppsvattnet har låg temperatur och/eller låg COD-koncentration då gasproduktionen understiger ca 1 m 3 /m 3, dygn försämras den spontana omrörningen i bädden. Risken för kanalbildning blir större (Lettinga & Hulshoff Pol, 1991). Metangasens förhöjda löslighet i vatten vid låga temperaturer orsakar problem vid utvinningen av energin i avloppsvattnet, då en stor del av den metan som bildas följer med vattnet ut ur reaktorn.

20 18 Om en EGSB används skapas en omrörning med hjälp av det högre flödet. I en EGSB är slamuppehållstiden helt fristående från den hydrauliska uppehållstiden, vilket möjliggör mycket kortare HRT även vid låga temperaturer. I EGSBreaktorer är det inte metanogenesen som är hastighetsbegränsande. Vid psykrofil behandling av komplexa avloppsvatten med hög andel suspenderat material blir hydrolysen begränsande för vilken HRT som kan tillämpas. Då behövs en längre uppehållstid för att undvika överbelastning. EGSB-reaktorer passar i regel bättre för behandling av försedimenterat avloppsvatten (de Man et al., 1988). I ett tempererat årstidsbundet klimat kan ej nedbrutet material ackumuleras i reaktortankarna under den kalla årstiden. Då vattentemperaturen höjs under kan det ackumulerade organiska materialet hydrolyseras. Detta har observerats som en ökad metangasproduktion under sommaren samt en synbart minskad reduktion av COD då en del av det ackumulerade materialet bara delvis hydrolyseras och medföljer utgående vatten (Lew et al., 2003). Två-stegsprocesser HRT kan förkortas avsevärt om en tvåstegsreaktor används (Wang, 1994). Om de olika processtegen kan ske i olika reaktorer finns möjligheten att optimera förhållandena för varje bakteriegrupp. I den första reaktorn sker framförallt reduktion av suspenderat COD och hydrolys och syrabildning påbörjas. I reaktor två bryts de intermediära produkterna i anaerobprocessen ned, då koncentrationen av vätgas och acetat hålls låg (Lettinga et al., 2001). Det är svårt att separera hydrolys och acidifiering, eftersom acidogena organismer kommer att utvecklas så fort substratet gjorts tillgängligt. Likaså är det svårt att separera acetogena och metanogena bakterier eftersom acetogener är beroende av det låga vätgastrycket som upprätthålls tack vare metanbildarna. I praktiken är det alltså i dagsläget en tvåstegsprocess som kan tillämpas (Wang, 1994). En studie av bakteriesammansättningen i en två-stegs EGSB vid psykrofila temperaturer (Lier et al., 1997) visade att acidogena bakterier kom att dominera i den första reaktorn, på bekostad av metanproducenterna. I den andra reaktorn tillväxte metanogena och acetogena bakterier även vid 8 C. De vanligaste metanogena bakterierna var Methanosaeta (acetat) och Methanobrevibacter (H 2 ). Reduktion av olika COD-fraktioner COD-innehållet i avloppsvattnet delas ofta in i tre fraktioner. Suspenderat COD (COD ss ) är det organiska innehållet i partiklar >4,4 µm, kolloidalt COD (COD col ) avser fraktionen mellan 0,45 µm och 4,4 µm och löst COD (COD dis ) definieras som organiskt material <0,45 µm. Det är möjligt att uppskatta den maximala reduktionsgraden av olika COD-fraktioner för ett specifikt avloppsvatten i en viss reaktor utan den begränsning som en kort uppehållstid innebär. Batch recirculation innebär att vattnet recirkuleras kontinuerligt under en viss tid över en kolumn fylld med granulärt slam. En flödeshastighet på 1m/h, motsvarande en UASB-reaktor, kan t.ex. vid behandling av obehandlat avloppsvatten vid 20 C ge en maximal reduktion av COD tot kring 65% (Last & Lettinga, 1992) eller 85% (de Man et al., 1988) beroende på avloppsvattnets sammansättning och reaktorns utformning.

21 19 Med en flödeshastighet på 6m/h, liknande den i en EGSB, blir totalreduktionen väsentligt lägre, ca 40 %, då mycket lite suspenderat COD kvarhålls på grund av den höga uppflödeshastigheten (Last & Lettinga, 1992). Den maximala möjliga reduktionen av COD dis är mindre beroende av vattnets uppflödeshastighet, mellan % för försedimenterat avloppsvatten (Last & Lettinga, 1992; de Man et al., 1988). EGSB-reaktorer passar oftast bättre för behandling av försedimenterat avloppsvatten (de Man et al., 1988). I en enstegsreaktor utan recirkulering av avloppsvattnet nås aldrig den maximala reduktionen av COD. Vid en uppehållstid över 3,5 h kan man i en EGSB vid 19 C nå en COD dis -reduktion på 90 % av den maximala, medan COD tot -reduktionen kan uppgå till kring 30 %, dvs. 75% av det maximala värdet (Last & Lettinga, 1992). Omkring hälften av COD-innehållet i hushållsavloppsvatten består av suspenderat material. Metanbildningsprocessen begränsas i regel av hydrolysen av suspenderat COD (van Lier et al., 2001). Vid låga temperaturer går nedbrytningen än långsammare. Flera undersökningar visar att kolloidalt material är särskilt svårnedbrytbart i en anaerob reaktor (Wang, 1994; Elmitwalli, 2001). Elmitwalli med flera observerade 60 % reduktion av COD col i en anaerob filterreaktor (Elmitwalli, 2000). Då kring 86% av den kolloidala fraktionen i avloppsvatten kan omvandlas till metan vid optimala förhållanden orsakas den låga reduktionen av kolloidalt COD snarare av låg fysikalisk tillgänglighet än av låg biologisk nedbrytbarhet (Elmitwalli et al., 2001). Den lösliga COD-fraktionen kan under optimala förhållanden effektivt omvandlas till metan vid så låga temperaturer som 5 C (van Lier et al., 2001). Då COD-fraktioner mäts i utgående vatten kommer den kolloidala och lösta fraktionen till en del att bestå av större partiklar som delvis hydrolyserats. Den kolloidala fraktionen ökar med ökande COD ss -halt i inkommande vatten (Bruning et al., 1999). Till en mindre del gäller detta även för partikulärt COD som bildas då mikroorganismerna växer till. En fullständig sammanställning av reningsresultat från försök med anaeroba processer finns tillgänglig från förstudien före byggandet av Sjöstadsverkets försöksanläggning (Hellström et al., 2001). Förbehandling med reduktion av suspenderat material Flera försök har visat att suspenderat material som inte tas bort innan behandling i UASB och EGSB- reaktorer ansamlas i reaktorn och hindrar de metanbildande bakteriernas aktivitet. (Elmitwalli et al., 1999, 2000; Lettinga, 2001). Det svårnedbrytbara överskottsslammet som bildas från SS är oftast av flockulent typ. Det ackumuleras ovanför den granulära bädden, vilket möjliggör att det flockulenta slammet tas bort separat. Då riskerar man inte att det granulära slammet späds ut med det lågaktiva slammet (Lettinga & Hulshoff Pol, 1991). Det granulära slammets egenskaper kan försämras om alltför mycket COD ss kommer in till reaktorn. Svårnedbrytbara partiklar adsorberas till det granulära slammet och leder till minskad aktivitet eftersom bakterierna i praktiken får tillgång till för lite substrat (Elmitwalli et al., 2002b). Problem med flytslam i bädden kan också bero på hög COD ss -koncentration i inflödet till reaktorn (Bruning et al., 1999).

22 20 COD-reduktionen kan förbättras avsevärt om suspenderat material tas bort innan vattnet når UASB-reaktorn. Denna förbehandling kan vara rent mekanisk, t.ex. sedimentering, ett alternativ är att låta inkommande avloppsvatten passera ett första anaerobt steg innan fortsatt anaerob behandling. Detta första anaeroba steg är designat antingen som en ren fälla för suspenderat material (Zeeman et al., 1997) eller för att fånga upp och delvis hydrolysera och acidifiera det suspenderade materialet (Wang, 1994). I den första reaktorn sker i det senare fallet framförallt reduktion av suspenderat COD och en del hydrolys och syrabildning. Det första anaeroba steget bör då drivas med förhållandevis låg uppflödeshastighet för att det suspenderade materialet skall hinna hydrolyseras. Det är också fördelaktigt om en partiell syrabildning hinner äga rum i den första reaktorn. Det är dock inte nödvändigt att uppnå fullständig hydrolys och syrabildning i första steget, det skulle då vid låga temperaturer behövas en mycket större reaktor. En hydrolytic upflow sludge blanket (HUSB) är en modifierad form av UASBreaktor där reduktion framför allt av suspenderat material sker genom hydrolys. I en HUSB kan 80 % SS och 40 % COD reduceras vid temperaturer mellan 9-23 C (Wang, 1994). I en konventionell sedimenteringstank är motsvarande reduktion av det suspenderade materialet bara 40-50% beroende på uppehållstid. Vid en uppehållstid på 3+2 h nåddes totalt i en HUSB-UASB-reaktor 71 % CODreduktion och 83 % SS-reduktion vid >15 C medan reduktionen vid 12 C uppgick till 51 % resp. 76 % (Wang, 1994). Elmitwalli et al. (2002a) har undersökt förbehandling i AH och AF reaktorer och visat att reduktionen av COD ss är högre i en AF än i en AH. Förbehandling med en anaerob filterreaktor reducerar 81 % av COD ss. Detta ger en reduktion av COD tot nära 71 % i ett AF+AH-system med HRT 4+8 h. Granulbildning Hushållsavloppsvatten har i regel låg koncentration av COD och innehåller mycket suspenderat material. Flera studier tyder på att bildningen av aktivt granulärt slam fungerar dåligt då obehandlat hushållsvatten går in i reaktorn. Ett flockulent slam med låg aktivitet bildas (Lettinga et al., 1993; Ruiz et al., 1998). Elmitwalli et al. (1999) konstaterade att då obehandlat avloppsvatten behandlades i en UASB ympad med granulärt slam, orsakade suspenderade och kolloidala partiklar i avloppsvattnet problem med flytslam i bädden och granulerna löstes upp. Vid behandling av hushållsspillvatten kan granulbildningen ta längre tid än då inflödet består av ett mindre komplext sammansatt vatten. Dessutom kan de granuler som bildas bli mindre och faller lättare sönder, även om aktiviteten är likartad. (Ligero & Soto, 2002) Även om det inkommande vattnet har samma SS-koncentration finns skillnaden att SS i det för-hydrolyserade hushållsavloppsvattnet delvis består av kolloidala partiklar. Även andra partikulära och lösliga substanser i hushållsavloppsvattnet kan påverka granulbildningen (Ligero & Soto, 2002). Det är dock möjligt att nå en lika hög eller högre COD-reduktion med granuler som odlats på försedimenterat hushållsavloppsvatten än med en ymp från industriell avloppsvattenbehandling (Last & Lettinga, 1992).