25 år. med KPML(r) & Proletären Partiordförande Frank Baude proklamerar bildandet av Kommunistiska Partiet, KPML(r), nyårsafton

Transkript

1 Marxist-leninist Proletärens första nummer från Ett av otaliga kampmöten mot slakten av de svenska varven. Grundad Organ för Kommunistiska Partiet KPML(r) Jubileumsnummer 1995 Pris 20 kronor 25 år med KPML(r) & Proletären Partiordförande Frank Baude proklamerar bildandet av Kommunistiska Partiet, KPML(r), nyårsafton Till försvar av den offentliga sektorn och välfärden. Proletärens förra nummer 16 november sidor med tillbakablickar och framtidsvisioner!

2 ?O.M?W2(Y? W&0Y?W.M?.Y? W&0M.Y W.M? O20M?O2R+Y O20M O.?O20M? 2 KPML(r) 25 år! 1967 I midsommarhelgen bildas Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna, KFML, som ställer sig uppgiften att återskapa ett kommunistiskt parti i Sverige. KPML(r) räknar denna kongress som sin första. Förbundet innefattar medlemmar från fd SKP (som några månader tidigare döpts om till VPK) och från Vietnam- och studentrörelserna Vänsteruppsvingets år framför andra, internationellt och i Sverige. KFML får tillskott från inte mins radikala studenter och från en alltmer växande Vietnam-rörelse KFML håller sin andra kongress, dvs också (r):s andra. I december går arbetarna vid LKAB:s gruvor i malmfälten i vild strejk, riktad inte bara mot arbetsköparen utan också mot den fackliga byråkratins klassamarbete. Till Dig som gillar KPML(r) Kamrat! Göteborg 25 oktober 1995 Skriver till Dig med anledning av att det idag är precis 25 år sedan Ko m munistiska Partiet, KPML(r), bildades. Vi hade visserligen ett F för Förbund i namnet då, istället för ett P för Parti, men det säger bara att vi idag är lite mognare, lite mer erfarna och förhoppningsvis lite klokare. Ko mmunister och revolutionärer har vi alltid varit och kommer vi alltid att förbli, det kan jag lova Dig. Mycket har hänt under dessa år. Vi kommunister har haft synpunkter på det mesta. Men inte bara det. Trogna den marxistiska ståndpunkten att det inte bara gäller att förklara världen, utan att förändra den har vi genom åren gått ut i den ena kampanjen efter den andra för att mobilisera till kamp för arbetarsaken. Vi kan inte påstå att utvecklingen gått i vår riktning. Högerns 80-tal har idag gått över i ett slags kontrareformism, där allt vad socialdemokratin byggt av folkhemsk välfärd rivs ner och forslas bort och det av socialdemokratin själv. Det kallas anpassning till IT-samhället, men påminner mest om forna tiders patronvälde. Att det inte är en väg framåt begriper var och en med huvudet på skaft och hjärtat på rätt ställe. Hur kan ökande klassklyftor, ökande orättvisor och ökande social misär vara en väg framåt? Om 25 år kommer svenska folket säkert att skämmas över sitt 90- tal. Men vi kommunister skäms inte över vårt. Ingen kan anklaga oss för att inte ha sagt ifrån och för att inte ha gjort vårt. I den tidning Du nu håller i handen skildrar vi våra första 25 år. Vi är ärligt talat ganska stolta över vad vi uträttat, om än långt ifrån nöjda med vad vi uppnått. Men vi är inte nostalgiska. Med Marx säger vi att vår tids revolution kan inte skapa sin poesi ur det förgångna, utan bara ur framtiden. Därför har vi utelämnat en hel del och behandlat mycket styvmoderligt. Men ingen skall känna sig förfördelad för det, ty syftet med denna tidning är inte att skriva gårdagens historia, utan att bidra till att forma morgondagens. Till Dig kamrat, som gillar KPML(r), vill vi säga: här är vi! Du må tycka att vi har haft och har brister, men vi är och framförallt - vi kämpar. Låt oss göra det tillsammans! En framtid värd namnet kräver att alla vi som hatar klassförtryck, orättvisa och slöseri med mänskliga och naturliga resurser slår oss samman Gruvarbetarstrejken, och framförallt det sätt på vilket fackföreningsbyråkratin lyckas få gruvarbetarna att återgå, utlöser motsättningar mellan en intellektuell högerlinje och en proletär vänsterlinje inom KFML. Under loppet av 1970 utvecklas denna motsättning till att omfatta också en rad andra frågor. I mitten av oktober ger KFML:s göteborgsavdelning ut första numret av Klasskampen. Den 25 oktober bildas KFML(r) på en konferens i Göteborg. En interimistisk centralkommitté utses, med Frank Baude som ordförande. Förbundet omfattar ett tiotal organisationer ur KFML och en del enskilda kontakter på andra håll. I månadsskiftet november/december utkommer första numret av Proletären. Kom med oss! Låt oss tillsammans utkämpa den nödvändiga kamp som gör att vi om 25 år, eller helst tidigare, kan höja våra glas och utropa en skål för att vi gjorde slut på det usla, odugliga, människofientliga kapitalistiska systemet. ETT TACK vill Anders Carlsson medlem i KPML(r):s politbyrå och redaktör för denna jubileumstidning PS. Den gråtonade figuren som pryder detta brev användes som ledar-vinjett i Proletärens allra första nummer Lite nostalgisk kan man väl få lov att vara dagen till ära? vi rikta till alla som medverkat i denna tidning. Till fotograferna som Björn Rantil, Petter Johansson, Sebastian Todor, Arne Sigdell och Marie Lundberg (som stått för huvudparten av de nya bilderna). Till krönikörerna, utan vars bidrag resultatet blivit livlöst. Och inte minst till alla krönikörer som inte fick plats! Men hav tröst, käre läsare. Fortsättning följer i Proletären. Du har väl prenumeration?

3 KPML(r) 25 år! 3 Han kände sig delaktig i någonting långt utöver sig själv. Han tog ansvar för arbetarklassen, mänskligheten och civilisationen. I hans handlande vill jag se partiets själ och min tro på framtiden 1971 Under våren splittras De Förenade FNL-grupperna, DFFG, och den revolutionära delen bildar Solidaritetsfronten för Indokinas folk, SFIF, som börjar ge ut tidningen Vietnamsolidaritet. Också studentorganisationen Clarté splittras och Clarté(ml) bildas. Proletären utkommer under 1971 som månadstidning och upplagan stiger snabbt. Nr 3 trycks i ex. I Proletären nr 4 publicerar Frank Baude artikeln Vänd ansiktet mot arbetsplatserna, som får stor betydelse för förbundets inriktning på arbetsplatsarbetet. 1 maj arrangerar KFML(r) demonstrationer och möten på ett tjugotal orter. I Göteborg samlar demonstrationen över tvåtusen personer. 14 maj 1971 attackerar polisen en anti-imperialistisk demonstration på Götaplatsen i Göteborg. Det bildar upptakten till den senare så uppmärksammade göteborgsprocessen. På försommaren ger KFML(r):s nybildade förlag Proletärkultur ut Lenins Vad bör göras, som blir en teoretisk grundval i det fortsatta partibygget. I oktober går KFML(r) ut i en flygbladskampanj som manar till aktionsenhet mot kapitalets offensiv. Initiativet avvisas av Vpk-ledningen. Om att vara delaktig i något större Christer Ternrud Till Ljungby i mörkaste Småland kommer jag en vinterdag som revolutionärernas talesman. Förutom min skånska stämma, för jag med mig socialistens vanliga attiraljer: litteratur, banderoller att smycka lokalen, tejp och häftapparat, en insamlingsbössa. Eftermiddagens sista strålar lyser på Folkets Hus och i det bleka ljuset urskiljer jag Östen Larsson. Vi har aldrig setts. Men den unge mannen i vågigt hår och jacka, kan inte vara någon annan än den arbetare i staden som har kallat mig att tala. På eldsjälens omisskännliga vis är han på plats långt före utsatt tid, igång med att skylta för möteslokalen. Under glatt samspråk lossar vi min bil jag bärandes på pinalerna, Östen kånkandes på bokväskan. Mötet är förarbetat. Lokalen är lagom tilltagen och fylls av besökare. Reportern från Smålänningen infinner sig, artig och nyfiken. Rivaler inom vänstern bevakar sitt. Det blir frågor och debatt. Kontakter knyts. Böcker säljs. Och smålänningen skriver verkligen om händelsen. I Östens rörelser och minspel syns framgången med mötet, men det är också efter mötet han råkar röja sin synskada. Av andra får jag veta att han lider svårt av diabetes, att han aldrig kan bli bättre och att hans tid är utmätt. Östen blev en vän direkt. Vi träffades flera gånger och han gick hela tiden in för arbetarsaken med samma lugna iver. Men hans dagar var räknade. Bara något år gick och jag fick den tunga plikten att förrätta hans begravning. Östen var en människa som hade nog med bekymmer för egen del. Han kunde vänt omvärlden ryggen och ingen kunde klandrat honom. Men han kände sig delaktig i någonting långt utöver sig själv. Han tänkte på sina arbetskamraters och klassbröders öde, även i en framtid som inte kunde innefatta honom. Han tog ansvar för arbetarklassen, mänskligheten och civilisationen. I hans handlande vill jag se partiets själ och min egen framtidstro. Den vill jag formulera, med Östen och Ljungby Folkets Hus framför ögonen, i följande ord av Marx: Därför ställer sig mänskligheten alltid blott sådana uppgifter, som den kan lösa, ty närmare betraktat skall det ständigt visa sig, att själva uppgiften endast uppkommer, där de materiella betingelserna för dess lösande redan är för handen eller åtminstone befinner sig i processen av sitt vardande. (Till kritiken av den politiska ekonomin.) CHRISTER TERNRUD taxichaufför i Göteborg och fd medlem i KPML(r):s CK 1972 I januari hålls den tredje kongressen. Delegater från 37 orter finns med och 70 procent av dem är arbetare. På kongressen visas ett provnummer av Proletären som veckotidning. Kongressen ställer bla uppgiften att så snart som möjligt utge Proletären varje vecka. I slutet på februari utkommer Proletärens första veckonummer. Systemet är att utge en 4-sidig tidning i tre veckor, huvudsakligen till prenumeranter, och en 12-sidig månadstidning den fjärde veckan, som används för lösnummerförsäljning. På våren går SFIF och Clarté(ml) samman och bildar Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund (marxistleninisterna), SKU(ml). Samtidigt bildas det revolutionära studentförbundet SKS(ml). I oktober utbryter en vild strejk på Arendalsvarvet i Göteborg. Elva arbetare avskedas efter strejken, däribland flera (r)-are. På hösten utvidgas förbundets verksamhetsområden genom bildandet av idrottsföreningen Proletären FF i Göteborg.

4 4 KPML(r) 25 år! 1973 I januari drar KFML(r), SKU(ml) och SKS(ml) igång kampanjen En luftvärnskanon till Nordvietnam som ett svart på USA:s terrorbombningar av Nordvietnam. Vid årsskiftet börjar KFML(r) utge den tidigare oberoende, men förbundet närstående kulturtidskriften Göteborga rn Röda Rappet. Samtidigt ändras namnet till bara Röda Rappet. I februari går arbetarna på Saab i Trollhättan i strejk, med en (r)-are i strejkledningen. I samband med den framträdde en dittills okänd Metall-ombudsman vid namn Stig Malm som spjutspets mot de strejkande. När socialdemokratin håller valupptakt i Scandinavium i Göteborg går Olof Palme till hätskt angrepp mot KFML(r). KFML(r):s particentral och göteborgsavdelning flyttar under våren till Marx- Engelshuset på Fjärde Långgatan 8. Hur det hela började Det finns de som idag talar om 68:orna med ett försmädligt och överlägset flin, som framställer den tidens vänster som velourtomtar och arga feminister, som en harmlös och löjlig modevänster. Detta är inte helt korrekt. Visst finns det mycket att skratta åt så här i efterhand, men det fanns också en allvarligt menad vänster vars politiska arbete hade betydelse. För 25 år sedan trodde man i det socialdemokratiska partiet att målet var nått. Den krisfria kapitalismen hade inträtt i Sverige och klassamarbetet mellan LO och SAF blev den bärande ideologin för reformisterna. Välfärden kunde bara byggas ut och skulle så göras allteftersom ekonomin tillät. En vänlig pådrivare Den falska teorin om klasskampens upphävande satte också spår i Sveriges kommunistiska parti, som alltmer fogade sig i rollen som en vänlig pådrivare åt socialdemokratin utan självständiga mål för dess verksamhet. Denna reformistiska sida hos SKP blev allt tydligare när CH Hermansson tillträdde som partiledare under senare hälften av 60-talet. Den moderna revisionism som SKP gjorde sig till tolk för hade stöd och acceptans i revisionismens högborg Moskva. Fullt stöd hade Hermansson & Co dock inte i det egna partiet. Där fanns såväl unga som gamla medlemmar som ville hålla fast vid den revolutionära marxist-leninistiska linjen. Dessa bildade på en rad orter Marxistiska sällskap för studier av det svenska klassamhället i skenet av marxismens skarpa ljus. Anti-imperialism 1967 bildades så Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna. I detta bildande deltog inte bara tidigare medlemmar i SKP. Under senare hälften av 60-talet skedde en universitetsexplosion. Lägre tjänstemän och arbetare drevs av en längtan att deras barn inte skulle bli som vi utan att de skulle studera och få en bättre samhällelig ställning. Många av varandra oberoende saker gjorde att den radikala studentorganisationen Clarté kunde dra till sig nya medlemmar ur dessa för universiteten nya skikt. Större roll och av helt annan betydelse för KFML:s rekryteringsbas hade de framväxande FNL-grupperna. USA-imperialismens krig i Vietnam blev vad som senare kom att kallas för historiens första TV-krig. USA-imperialismens ohyggligheter, napalm, brända byar, mördande av kvinnor och barn etsade sig in på näthinnan med TV:s hjälp och födde hat mot kriget. Det etablerade samhället sökte dölja imperialismens ogärningar med en allmän pacifism, som ställdes mot FNL-gruppernas uppslutning kring det revolutionära försvarskriget. Etablissemanget förlorade i denna motsättning inflytandet över stora ungdomsgrupper. SKP som döpt om sig till VPK fick se sitt ungdomsförbund delat i två, där den ena gruppen sökte överträffa den andra i radikalitet. Också en del andra vänstergrupper såg vid denna tid dagens ljus. Som ett tidens tecken kan påpekas att även centerns ungdomsförbund radikaliserades och fick ge ansikte åt något som döptes till Åsanissemarxister. De vilda strejkerna Det var inte endast i frågan om ungdomen som överheten var döv och blind för de nya vindar som blåste upp i Sverige. Att klasskampen var övervunnen och borta ur samhället var en socialdemokratisk dogm vid denna tid. Därför slog det ner som en blixt när gruvarbetarna i malmfälten gick ut i strejk. En strejk som varade i närmare två månader och som fick ett häpnadsväckande starkt stöd av landets övriga arbetarklass genom stöduttalanden och penninginsamlingar. LO, SAF och socialdemokratiska partiet togs på sängen och hade till en början ingen klar taktik för sitt handlande, men efterhand kunde de få stopp på strejken genom att manövrera den fackliga apparaten i strejkledningen. KFML:s ledning togs också på sängen. Ur den förvirring som ledningen för KFML visade när klasskampen verkligen ställde krav på den, föddes också den splittring som lade grunden till KFML(r)! Med facit i hand kan vi se att den splittringen var nödvändig. Den andra sidan i denna motsättning i dag har upphört med sin verksamhet och flera av de ledande figurerna från den tiden har i dag sökt sig till välbetalda akademiska arbeten i statsapparaten och en hel del av dem har blivit socialdemokrater eller rent av rena borgare. Principfasthet Redan från sin första tillblivelse har KFML(r), sedermera KPML(r), haft som linje och adelsmärke att förbinda de marxistiska studierna med den svenska klasskampen och I mars rullar göteborgsprocessen igång. 17 vittnen och de bägge huvudåtalade anhålls inför sittande rätt, anklagade för mened. I rättegången står två (r)-are åtalade för att ha misshandlat en polis i samband med den anti-imperialistiska demonstrationen 14 maj De anhållna friges senare, men en av de bägge huvudåtalde döms till fängelse. I april genomförs en nationell förbundsdag i Göteborg, med närmare 2000 deltagare i Konserthuset. Medverkade gjorde bla trubaduren Fred Åkerström, författarinnan Maja Ekelöf och den kommunistiske veteranden Victor Nilsson. Inför sommaren rapporterar Proletären att det nu finns 27 Röda Stjärnan-bokhandlar runt om i landet. I riksdagsvalet i september samlade KFML(r) 8000 röster eller 0,2 procent av väljarna. En besvikelse för de flesta. I september genomförs militärkuppen i Chile. KFML(r) tar genast itu med solidaritetsarbetet Det antiimperialistiska uppsvinget och den vilda strejkvåg som inleddes på hösten 1969, och inte minst hur man skulle se på den, utgör två viktiga utgångspunkter för bildandet av KPML(r). Vännerna i våra hjärtan: Samir Naddi. Anton Nilsson. Jack Parry.

5 En händelse jag minns... Vid brytningen med de högeropportunistiska elementen 1970 startade vi bokhandeln Röda Stjärnan i Göteborg. Som alltid vid brytningar stod det strid om tillgångarna. Nu kan det sägas, för brottet är preskriberat. Planerna på en revolutionär bokhandel hade pågått några månader genom att opportunisternas bokhandel hade brandskattats. Vi drevs av amerikansk driftighet och rysk revolutionär hänförelse, skulle man kunna säga. Det var nattliga färder i en Volkswagen Variant som gjorde att Röda Stjärnan redan från början kunde starta med ett välfyllt lager av marxismens klassiker och andra vid den tiden eftertraktade böcker. Händiga byggnadsarbetare inredde på sin fritid affären så gott det gick i det då ruffiga Haga. Nattliga färder lade grunden till Röda Stjärnan Röda Stjärnan var då som nu en träffpunkt för aktivister av olika slag och affären var vid brytningen en kittel av politiska diskussioner och planerande. En som blev stadig kund under de första åren och som köpte flera exemplar av det vi gav ut, var den senare ökände kommunalpolitikern Leif Andersson. Det var han som rekryterade sjukhusspionen och som satt som ett nav i den hemliga socialdemokratiska spionorganisationen. På Landsvägsgatan, där vi startade, fanns också Proletärens redaktion inrymd en trappa upp. Där hade två ynkliga britsar snickrats ihop så de nattarbetande redaktörerna slapp att gå hem, utan kunde vara på jobbet 24 timmar om dygnet när så behövdes. Arnold Selby. Första numret av Proletären och första numret av Klasskampen. Till höger den första (r)-affischen, framställd före brytningen av KFML i Göteborg. det svenska klassamhället. En politik vilande på marxismen-leninismens teori och där arbetarklassens övertagande av makten är det mål vi strävar efter. För att nå dithän har det strategiska målet att vinna inflytande och hegemoni i klassen varit ledstjärnan. I det internationella arbetet har den proletära internationalismen genomsyrat både såväl vårt tänkande som handlande. När borgarklassen tog över makten i Moskva, Peking och Tirana föll de grupper i Sverige som haft dessa utländska orter som ideologiska och teoretiska lärofäder samman. KPML(r) lever och fortsätter sin kamp. Den kamp som inte har några andra intressen än vad arbetarklassen har annat än i ett avseende. Vi ställer egendomsfrågan på den politiska dagordningen. Nödvändigare än någonsin KPML(r) lever och utvecklas i en tid då det mer än någonsin i Sveriges moderna historia KPML(r) 25 år! När vi sedan flyttade in i Marx-Engelshuset, är det ett roligt minne att blicka tillbaka på när affärslokalerna genomgick en renovering och modernisering. Vi hade stängt en vecka, böckerna flyttades ut och byggnadsarbetarna in. På lördag invigningsöppnade vi med kaffe, tilltugg och öppningsrabatter och försäljningen slog rekord. Lindiwe Mabusa. Sven Wernström. behövs ett kommunistiskt parti. Vi har överlevt trots att borgarklassen gång efter annan förkunnat marxismen som död.vi gör det för att vi aldrig har betraktat marxismen-leninismen som en dogm utan som en vägledning till handling. KPML(r) står fast förankrad i den nationella och internationella klasskampen och håller ett fast grepp om den röda fanans stång vi för 25 år sedan reste i trots och hat mot kapitalismens orättvisor, utsugning och krig. FRANK BAUDE Solveig Baude Vid en tillbakablick över de 25 åren kan vi nog säga att bokhandeln haft en stor roll att spela både för avdelningen och partiet som ett ansikte utåt, en kontaktpunkt, men framför allt för spridandet av den revolutionära litteraturen. SOLVEIG BAUDE bokhandelsbiträde i Röda Stjärnan i Göteborg sedan 25 år I början av året bildas kulturföreningen Spartacus i Göteborg och får snart avläggare under andra namn i både Stockholm och Malmö. I slutet på januari öppnas konstutställningen Röda Salongen på Marx-Engelshuset, ett samarrangemang mellan tidskriften Röda Rappet och kulturföreningen Spartacus. Utställningen blir en årlig tradition. I februari antar KFML(r):s CK en resolution som manar till kamp mot den sekterism och subjektivism som varit förhärskande i förbundet sedan tredje kongressen. I april genomförs den sk kaptensrevolten i Portugal, vilket för KFML(r) innebär att solidaritetsarbetet med befrielserörelserna i de portugisiska kolonierna i Afrika intensifieras. Inför fjärde kongressen utbryter en intensiv debatt om först Proletärens roll och uppgifter och sedan om ytterligare en rad frågor. 20 december ordnar KFML(r) i Göteborg ett stort Vietnammöte i Burgårdens aula. Van Phuong Dong från PRR:s generaldelegation i Stockholm talar. Under årets sista dagar genomfördes KFML(r):s fjärde kongress. Det blev en stormig tillställning, där en minoritet anförde invändningar i så gott som alla frågor. Minoritetens ledande företrädare antingen lämnade eller uteslöts ur förbundet under det följande halvåret och bildade under en tid organisationen KEG i syfte att splittra KFML(r). Splittringsförsöket misslyckades I februari slår Proletären larm om att en omfattande slakt av svensk varvsindustri förestår. Det blir upptakten till en nära tioårig kamp för varven. Under våren utvecklar KFML(r) stödarbete för städerske- respektive skogsarbetarstrejken. I slutet av april befrias Kambodja och några dagar senare, den 30 april, intar FNL-trupper Saigon. USAimperialismen har besegrats. Segern i Vietnam blir huvudtema i KFML(r):s 1 majmanifestationer. I maj går KFML(r) och SKU(ml) ut i en insamlingskampanj till stöd för återuppbyggnaden i Vietnam. I juni avslöjar telearbetaren Curt Linderholm i Proletären att Säpo sysslar med illegal telefonavlyssning. Bla är bokhandeln Röda Stjärnan i Stockholm avlyssnad.

6 6 KPML(r) 25 år! I september deltar KFML(r) med egen avdelning i den stora demonstrationen i Båstad mot tennismatchen Sverige-Chile. Under hösten utvecklas ett omfattande arbete mot Franco-fascismen i Spanien, där fem anti-fascister avrättades i september. I oktober avslöjar Proletären korruption och skumraskaffärer inom sjukvårdsförvaltningen i Göteborg. Några veckor senare avslöjas sjukvårdsspionen Jan Lindquist (s), som placerats på sjukvårdsförvaltningen för att hålla koll på (r)-are och andra kritiska anställda. Efterhand avslöjar affären existensen av en hemlig sossepolis, Sapo, som via framförallt fackliga ombudsmän registrerar kritiska arbetare. Under hösten utges boken Borgerlig eller proletär politik, av Frank Baude och Lars Carlsson, som formellt är en kritisk granskning av SKP:s (tidigare KFML:s) politik, men som framförallt utgör inledningen på en slutuppgörelse med det sk kineseriet inom förbundet. Till jul utger Proletärkultur Dan Berglunds skiva En järnarbetares visor. Den säljs på kort tid i 7000 ex I februari hälsar KFML(r) det fria Angola. Det skall visa sig att det återstår många år av solidaritetsarbete. Ingen av våra journalister har fått jobb hos oss för att han eller hon varit upplärd på någon journalisthögskola. På vår tidning är det ingen merit att vara svarvad eller vässad på sådana institutioner. Hos oss är det merit att vara fostrad i hederligt arbete och våra främsta medarbetare är arbetarkorrespondenterna. Inget är viktigare för oss än att odla kontakterna med klasskampen på arbetsplatserna eller kampen mot orättvisor var den än förs. I den massmediala värld av förljugenhet som strömmar genom etern och över pressbyråer- Sådan är vår stil T jugofem år är ingen ålder för en revolutionär och som revolutionär alla gör rätt för sig efter förmåga och alla bryr tarrörelse för att skapa ett verkligt folkhem där känner sig Proletären givetvis evigt sig om varandra. ung men samtidigt mycket äldre, ty Vi blir inte rika på det vi sysslar med. Som vår tidning har som bekant sina rötter i August princip har vi att ingen anställd i vår tidnings Palms Folkviljan, Axel Danielssons Arbetet rörelse ska tjäna mer än den andre. Vi tjänar en och Gustaf Johanssons Arbetartidningen. I genomsnittlig arbetarlön vare sig vi är chefredaktör eller tryckare ingen är förmer än den rakt nedstigande led är vår tidning släkt med dessa och stolt över att föra deras tradition av Proletären andre i vår rörelse. Ingen gör politisk karriär kamp för socialism och rättvisa vidare. för att berika sig. Det är viktigt. Det är ett sådant samhälle vi kämpar för. En för alla alla Proletären har inget gemensamt med övriga pressen och massmedia. Vi är precis tvärtom i för en. allt väsentligt. Därför har vi många gånger blivit åtalade för brott mot tryckfriheten när vi Bärs upp av medlemmarna 25 år alltför våghalsigt utmanat dess representanter och kallat saker och ting vid dess rätta namn och med övriga tidningars opinionsnämnd och hedersdomstol har vi brutit helt. Vi har inget med deras etik och pressmoral att göra. Klasskampen i centrum nas diskar i miljonupplagor idag är vår tidning en motståndsficka, där inget är för fräckt eller för vågat så länge det riktar sig mot överhetens arroganta girighet eller fräcka politiska provokationer. Vi älskar att utmana Vi älskar att utmana borgerlighetens anständighet och diskreta charm och kalla den vid dess rätta namn som vi hatar dess frätande lögner och förljugna moralism. Den småborgerliga radikalismen och oförargerliga herrskapsanarkismen är oss lika främmande. Disciplinerat vill vi bygga en ny fräsch arbe- Vår tidning bärs upp av medlemmarnas osjälviska arbete med att skriva på lediga stunder, värva prenumeranter och sälja i ur och skur på gator och torg. Springa i trappor troget varje vecka för att knyta läsarna närmare vår rörelse. Inget är så viktigt för vår rörelse som tidningen. Vi är stolta över vår tidning men inte liknöjda. Vi vet att vi kan göra den bättre. Ibland gör vi misstag, skriver illa eller missar något väsentligt. Då blir vi glada över att våra läsare hör av sig. Om detta med fel När det gäller brister med eller fel i en tidning som vår så vet vi att de ofta blir så synliga och upplevs så starkt. Det är vådan med en tidning som vår. När fel görs i övriga pressen så märks de knappt eftersom det redan står så mycket skit i dessa tidningar. Ett fel i vår tidning blir som en fläck på rena byxor. Iögonfallande. En fläck på byxor som är solkiga som borgarnas press syns inte. För oss är detta en utmaning som tvingar oss att vara noggranna, men ibland känns det lite orättvist. När vi skriver något bra märks det knappt. Men när det står något bra i borgarpressen så tycker till och med vi att detta är bra. Och vise versa. När borgarpressen skriver skit så reagerar vi ofta inte ens och det framkallar reaktioner som är obetydliga mot dem I början av augusti kommer sjuksköterskan och (r)- aren Eva Ståhl hem efter att ha blivit svårt skadad under falangisternas grymma belägring av det palestinska flyktinglägret Tel-e-Zaatar i Libanon. Eva blir under de kommande åren något av symbolen i Sverige för solidariteten med det palestinska folket. På valborgsmässoafton håller kulturföreningen Spartacus upptaktsmöte inför 1 maj på Konserthuset i Göteborg i publiken och ett gediget program ger god stämning. I juni genomför KFML(r) sitt första sommarläger. Det går av stapeln i Lysekil. I valet 1976 kandiderar KFML(r) i sju kommunval i Västsverige. I Göteborg fördubblas röstetalet till 5000 röster, vilket betyder närmare 2 procent. I Lysekil var (r) endast 50 röster från mandat. I riksdagsvalet förlorar socialdemokratin regeringsmakten. Proletärens ledare menar att 44 års borgerlig politik bäddade för (s)-nederlaget. Inget är viktigare för Proletären än arbetsplatsernas folk och deras kamp. Det är kul att sälja Proletären! Proletären har aldrig dragit sig för att utmana det etablerade samhället, vilket lett till åtal vid flera tillfällen. Bilden från en demonstration i Göteborg i samband med att tidningen åtalades för sina skriverier om och kring mordet på Olof Palme.

7 KPML(r) 25 år! 7 Under hösten går den första sändningen av mediciner till Libanon, som ett resultat av KFML(r):s insamling med samma namn. Mediciner för kr sänds iväg. I november presenterar KFML(r) ett krisprogram, som manar till enad arbetarfront mot den borgerliga krispolitiken. Under hösten drar KFML(r) i Göteborg igång en namninsamlingskampanj mot planerna på ett operahusbygge. Över göteborgare skriver under. som ibland uppstår för minsta lilla fel i vår tidning. Det känns som sagt ibland orättvist men samtidigt är det oerhört vitaliserande. Så ska det vara. Tillhör framtidsfolket Vår tidning är det framtida folkets. Den tillhör dem som har allt att vinna men inget att förlora på den nu erkänt blinda marknadens sammanbrott. Fast vi arbetar i fattigdom och motvind och inget får gratis så är våra förutsättningar goda. Vårt kapital är vår övertygelse och vårt obrutna förtroende för att folk i längden inte finner sig i att bli illa behandlade. Vårt kapital är våra medlemmars och sympatisörers offervilja. Vårt kapital är oåtkomligt för motståndarnas fogdar. Vårt kapital växer när fogdarna utmäter våra meningsfränders ringa tillgångar. Detta jubileum kommer vi förvisso att fira med pompa och ståt men mest genom hårt arbete för att leva upp till de högt ställda förväntningar som vi vet finns på oss. Det började bra med en kort kampanj som gav oss ytterligare ett hundratal fasta läsare. I våras kom en fattig pensionär upp och gav tidningen två av sina surt förvärvade tusenlappar i födelsedagsgåva och strax efter kom ett rekommenderat brev från en 85-årig kämpe i Norrland med hälsning och en tusenlapp. Dessa tre tusen kronor bildade grundplåten till en Proletärens kampfond med anledning av jubiléet. När det drar ihop sig till final den 25 november så hoppas vi var uppe i kronor i födelsedagspresent. Vi har tusentals läsare runt om i landet som vi vet inget hellre vill än att vårt tidning ska växa i styrka och inflytande. För det krävs, förutom hårt arbete på fritiden med att sprida tidningen, även pengar. I tider som dessa vet vi hur ont många av våra En händelse jag minns... Grabbar, kolla i personalmatsalen. Fabriksledningen sitter och läser Proletären. Det var Roffe Fällström, som stod partiet nära, som kom inrusande i fikarummet på förblandningen. Jag själv och två arbetskamrater skyndade iväg. Och visst där satt de, sju vitrockar med var sitt ex av Proletären och diskuterade. Händelsen utspelades någon gång i slutet på sjuttiotalet på Alfort och Cronholms färgfabrik i Ulvsunda. En giftfabrik där stankerna av Iösningsmedel blandades med luktlösa gifter och damm av olika farlighetsgrad. Asbest, kvarts mm yrde på avdelningen där vi arbetade. I tinnertappningen arbetade bland andra några sniffare och till de farligaste arbetsuppgifterna användes oftast invandrare som arbetskraft. Upprinnelsen till att Proletären lästes ända upp i fabriksledningen var att en arbetskamrat på fabriken rasat ihop livlös under tillverkning av Marmofloor klarlack, ett golvlack för betonggolv. Vår arbetskamrat klarade sig dessbättre, men med livslånga lungskador. Händelsen fick oss att tillsammans med arbetskamrater skriva en artikel i Proletären, där vi krävde ett stopp av tillverkningen av Marmofloor klarlack tills säkerheten var garanterad t. Proletären med artikeln lästes dessbättre Varenda arbetare läste Proletären inte bara av fabriksledningen utan av varenda arbetare på fabriken. Vi startade en namninsamling med samma krav som alla arbetare, utom fackstyrelsen, på fabriken skrev under. Efter hot om sparken, om man skrev på listorna från vår kvinnliga socialdemokratiske fackordförande, var det bara en kvinnlig arbetare som kom och strök sitt namn. Hon lämnade mig med orden: Ni har mitt fulla stöd, men jag gör som min man har rått mig. Mannen var fackligt aktiv och socialdemokrat. Efter att namnlistorna överlämnats till fabriksledningen ordnade fabriksledningen ett möte med Yrkesinspektionen och Arbetarskyddsstyrelsen på betald arbetstid för oss arbetare. Deras stöd till fabriksledningen noterades av arbetarna och gav upphov till en ny artikel i Proletären. Ett år senare gick Yrkesinspektionen ut med nya direktiv för handhavandet av de gifter som orsakade olyckan, vilket var en seger läsare har av den varan men bara kännbara offer kan garantera allas vår framgång. Vi är glada och stolta när vi ser tillbaka på våra 25 år men blir ännu gladare när vi ser framåt. Proletären behövs mer än någonsin. De politiskt ansvariga ministrarna ligger som förlamade höns och skelar in i framtiden. Deras enda lösning innebär ökad arbetslöshet och dyrtid för folket. Medan de själva surfar på statens feta löner, traktamenten och kontokort. Allt medan världen förändras. Orättvisorna växer med profiten och räntan större än någonsin. Borgarpressen är idel förvirring och socialdemokratins ansvariga politiker följer den aningslöst i spåren. Marknaden gräver sin egen grav och nationalekonomernas arma huvuden har gått varma. Bankdirektörerna har gjort fiasko och spekulanterna tänker fel. I de djupa leden och bland våra läsare vet man att det är vi som erbjuder morgondagens lösen. Så grattis alla våra läsare. Fira med hårdare arbete och till er egen framtid med ett bidrag till vårt postgiro. Det blir ett jubileum värdigt framtiden. ROGER GROSS Anders Carlsson och Roger Gross har tillhört Proletärens redaktion ända sedan det allra första numret 1970 och har genom åren fått uppleva en väldig teknisk utveckling. Numera görs all ombrytning på skärm. Mats Nordlund för Alcro-arbetarnas kamp. Men än större var att tidningen Proletären kom att läsas av en långt större antal arbetare på Alcro. Ett tag var vi fyra medlemmar på fabriken, förutom dessa prenumererade sju andra arbetare och upp till tjugo lösnummer i veckan såldes. Kommunisterna var under en tid en kraft bland de hundra arbetarna på Alcro i Ulvsunda, som andra politiska krafter var tvungna att ta hänsyn till. Idag är fabriken nedlagd. Var mina gamla arbetskamrater finns idag vet jag inte. Bara ett vet jag: om vi träffas igen kommer minnena från den kamp där Proletären kom att bli ledande, med all säkerhet att väckas. MATS NORDLUND SL-arbetare från Stockholm och suppleant i KPML(r):s CK 1977 Från 1 januari utvidgas Proletärens veckotidning till att omfatta 8 sidor. En plan finns för att ge ut tidningen med två nummer per vecka till hösten I januari arrangeras en demonstration med 2600 deltagare i Göteborg under parollen Rädda varven!. I samma veva avslutas en namninsamlingskampanj på varven med samma krav varvsarbetare skriver under. I februari uppvaktar en arbetardelegation från varven i Göteborg regeringen för att överlämna namninsamlingens krav. På årsmöte i Göteborg i mars väljs 100 nya medlemmar in i KFML(r). Förbundet arbetar i medvind. Kontaktlistan i Proletären omfattar nu 97 organisationer och/eller kontaktpersoner. I mars anordnas en stor gala mot operahusbygget i ett fullsatt Scandinavium i Göteborg personer slöt upp. Kampanjen sluter i att borgarna tvingas lägga operahusplanerna på is. I maj har Tältprojektet premiär på Heden i Göteborg, med medverkan av bla Sven Wollter. I juli håller KFML(r) första sommarlägret i Tiveden. Det sker i samarbete med SKU(ml), som redan huserat där i några år. Under våren inleds en omfattande programdebatt inför det planerade partibildandet på femte kongressen. På sommaren köper KFML(r) fastigheten på Fjärde Långgatan. Marx- Engelshuset är nu i egen ägo och ett omfattande renoveringsarbete påbörjas. I november övergick Proletären till utgivning två gånger per vecka, med onsdag och fredag som utgivningsdag. Strax före nyår hålls KFML(r):s femte kongress i Göteborg. Kongressen antar ett partiprogram och beslutar att bilda Kommunistiska Partiet, KPML(r).

8 8 KPML(r) 25 år! 1978 Det nybildade partiet inleder det nya året med en omfattande möteskampanj. Intresset är stort och leder till 125 programcirklar, ett 20- tal nya organisationer och hundratals nya medlemmar. Bara i Göteborg invaldes 130 nya medlemmar på medlemsmöte i april och i Jönköping 32 under våren. KPML(r) driver kampanj för bojkott att fotbolls-vm i militärdiktaturens Argentina. I maj invigs utställningen Rädda varven på Konsthallen i Göteborg, med (r)-konstnärer som initiativtagare. I juni trycks femte upplagan av partiprogrammet. I september arrangerar KPML(r):s göteborgsavdelning arbetarkonferens i Folkets hus med 400 deltagare. Som ett resultat av konferensen kan tre nya driftceller bildas. I oktober går KPML(r) ut i en landsomfattande möteskampanj på temat Socialismen är vägen ur krisen. Ett riktigt arbetarparti Lars Jeppsson Det brukar ju sägas att 25 år för mänskligheten är en kort tid men lång för den enskilda människan. Men när man nu blickar tillbaka så känns de här 25 åren inte särskilt långa. Kanske beror det på att partiet har format ens liv, ja blivit själva livet. För mig är det just 1970 och KFML(r):s bildande som är den stora grejen och lyftet i livet. Det är inte själva kommunismen, de kom munistiska idéerna i sin all männa form, som var det nya för mig. Som son till en kommunistisk stenhuggare har jag alltid betraktat mig som kommunist. Men det var en helt annan stil och framtoning på KFML(r) än vad jag någonsin hade sett i SKP/VPK. Kommunistpartiet på 50- och 60-talet var något mycket defensivt. Partiordföranden Hilding Hagberg minns man som den ständige losern i valdebatterna i TV. Han fick hela tiden värja sig mot anklagelserna om att vara diktaturanhängare och våldsverkare, och bet inte det tillräckligt bra så fick han en spya om Sovjet i nosen. Partiet hade inget riktigt svar mot den antikommunistiska propagandan. Man vek in öronen istället för att ta strid för kommunistiska principer. Man gjorde taktik av allting. SKP var verkligen ett genuint arbetarparti. I Mörrum på 50-talet var alla utan undantag arbetare. När de intellektuella sen kom till partiet på 60-talet så var det ett jävla fjäskande för utbildat och skolat folk som man uttryckte det. Det var inte någon stolthet över att man var arbetare som genomsyrade partiet. KFML(r) var något helt annat. Det var offensivt, idérikt och upproriskt, och arbetarklassen lyftes fram på ett sätt som jag aldrig hade sett maken till. Att man i (r) var stolt över att vara arbetare är en jätteunderdrift, om nu det ordet hade funnits. För mig som var van vid att kommunister var på defensiven och istället för strid vände andra kinden till, så var det ett lyft med ett parti som istället var pang på rödbetan. Genom KFML(r) fick man en röd tråd i historien. Det fanns inget 40-årigt hål som man tog avstånd ifrån. Här var det inte frågan om sketen taktik när det gällde marxistiska principer. Vi stod fast vid och förklarade begreppet proletariatets diktatur trots att våra motståndare ylade om att vi var diktaturanhängare. Visst, vi var inga nyansernas mästare och gjorde nybörjarens alla fel. Men vi hade visionerna om ett samhälle annorlunda organiserat än kapitalismen. Det är helt avgörande för vårt parti att vi idag håller fast vid våra visioner och marxistiska principer. För nu håller kapitalismen på att se till, vilket inte varit fallet tidigare under vår 25-åriga existens, att det finns en politisk jordmån för revolutionärer. LARS JEPPSSON stenarbetare från Karlshamn och medlem i KPML(r):s CK KPML(r) organiserar arbetsplatsmöten på Arendalsoch Cityvarven med 700 deltagare mot varvsslakten. I december summeras årets medlemsvärvningskampanj i Göteborg. Resultatet: 392 nya medlemmar! I december utkommer sista numret av Ungkommunisten. På SKU(ml):s sjätte kongress några månader senare beslutar förbundet att lägga ner sin verksamhet och uppmana icke partianslutna medlemmar att söka sig till (r). Hela vår rörelse bör samordna sina krafter, kommenterar Ungkommunistens sista ledare KPML(r):s politbyrå hälsar Pol-Pot-regimens störtande i Kampuchea med tillfredsställelse. I januari överlämnar Kommunistiska sjömansklubben 1600 namnunderskrifter till Sjöfolksförbundets ledning i protest mot en planerad avgiftshöjning. I februari manar KPML(r) till solidaritet med Vietnam gentemot de militära provokationerna från Kina. I mars överlämnar (r) på Hisingen 9000 namnunderskrifter mot Volvos giftutsläpp till kommunfullmäktiges ordförande. I februari inleder Proletären publiceringen av artikelserien Marxism eller idealism, som senare ges ut som broschyr och som representerar en slutlig uppgörelse med kineseriet. Utan en revolutionär teori, ingen revolutionär rörelse KPML(r) har alltsedan 1970 satt det teoretiska arbetet och studierna av den marxistiska teorin högt på dagordningen, allt enligt Lenins devis: Utan en revolutionär teori kan det heller inte finnas en revolutionär rörelse. Det teoretiska arbetet har dels bestått i självständiga analyser i de frågor som det stått strid om inom den internationella kommunistiska rörelsen. I det sammanhanget kan nämnas boken Borgerlig eller proletär politik från 1975 och broschyrerna Marxism eller idealism från 1979, Front mot revisionismen från 1981 och Vart leder Gorbatjov Sovjetunionen? från Den svenska kapitalismens och politikens utveckling har ständigt analyserats i Proletären, men i sammanhanget bör nämnas Frank Baudes Leve de vilda strejkerna, första gången utgiven 1970 och därefter tryckt i ytterligare tre upplagor. KPML(r) är också det parti i Sverige som tagit till uppgift att vårda det marxistiska arvet, ett arbete som bl a tagit sig uttryck i utgivningen av serien Marxismens klassiger i 21 band. Bland dessa utgåvor är Friedrich Engels Den arbetande klassens läge i England och Politisk ekonomi för första gången översatta till svenska. Huvuddelen av dessa verk liksom en hel del annan marxistisk litteratur finns i lager och kan beställas från KPML(r):s boklager, Box , Göteborg.

9 KPML(r) 25 år! Det är en lycka att få tillhöra en driftcell Janne Strömgvist Vad betyder det för en arbetare att vara medlem i ett kommunistiskt parti? Naturligtvis oerhört mycket. Det betyder ett aktivt liv, både fysiskt och mentalt. Eller om man vill konkretisera: flygbladet skall delas ut och dess innehåll skall försvaras och kanske även förklaras. Det som för mig personligen, som arbetare, har betytt mest är otvivelaktigt driftcellen. Jag har varit medlem i KPML(r) i 23 år. I 18 år har jag varit organiserad i en och samma grundorganisation, KPML(r):s driftcell vid Göteborgs Spårvägar. Jag skall försöka förklara vad detta har betytt för mig. I botten ligger det grundläggande, själva anledningen att man går med i det kommunistiska partiet, att man vill ha slut på utsugarsamhället och att man vill ha socialism. Som en garant för detta står partiet som utformar sin politik till konkreta arbetsuppgifter för alla partiets grundorgansiationer. Således även för driftcellen. Detta är den allmänna politiken, så att säga. Den konkreta politiken för en driftcell blir naturligtvis utifrån arbetsplatsen. För en kommunistisk arbetare kan det inte finnas någon lyckligare organisering än denna. Med arbetskamrater som är kommunister kan man analysera situationen på arbetsplatsen. Utifrån dessa diskussioner på cellmöten lägger man så fast en linje för cellens agerande. Det kan gälla agerande på ett fackmöte, eller något annat forum. Alla arbetarna får på detta sätt reda på kommunisternas ståndpunkt i frågan. Att man är en grupp kommunister på en arbetsplats och är organiserade utifrån detta, betyder oerhört mycket för den enskilde kamraten, för partiet och därmed också för arbetarkollektivet i stort. Under dessa 18 år är det naturligtvis en mängd frågor som cellen har rest och tagit strid för. Det jag kommer ihåg är i första hand de frågor där vi som cell rönt framgång. När partiet hade mandat i kommunfullmäktige, fick Frank Baude igenom att det skulle startas en yrkesutbildning på Spårvägen för ar- En händelse jag minns... Den 9 april 1980 är en dag jag aldrig kommer att glömma. Det var inte första gången vi strejkade på Skandiaverken, och inte var det den sista. Men det är den strejk man minns mest. betslösa ungdomar. Detta understödde vi med namninsamling och arbetsplatsmöten och stöduttalanden. En del av de ungdomar som då fick utbildning genom partiets agerande är fortfarande kvar. Cellen gick mycket tidigt emot privatiseringar och utförsäljning av kommunal verksamhet. Faktiskt långt innan detta blev en rådande högerpolitik. I slutet av 70-talet lade Spårvägen ut sin sjukvård till en privat intressent, Carlanderska Sjukhuset. Cellen reagerade och agerade mot detta. Förvaltningshälsovården kom åter i kommunal regi, tack vare cellen. Cellen har givetvis också agerat i internationella frågor, i den proletära internationalismens anda. Inte minst i vårt avståndstagande till den turkiska fascismen. Detta har blivit naturligt då Spårvägen har varit inblandad i ABB:s spårvagnsaffärer med turkiska städer. När driftcellen på Spårvägen ordnade möte med ANC-representanten Lindiwe Mabusa hände det dråpliga saker, berättar Janne Strömqvist. Man är stolt över att ha fajtats emot Låt mig avsluta med en något dråplig historia. I början av 80-talet hade cellen ordnat så att den dåvarande ANC-representanten i Sverige, Lindiwe Mabusa skulle besöka ett fackmöte. På denna tid var det ännu inte helt självklart för alla att ta ställning för ANC. Socialdemokraten Göran Johansson, exempelvis, menade att ANC hade en väldigt liten betydelse. Han lär ha sagt ungefär att ANC bara var en grupp studenter i London. Cellen såg det som en framgång för sakens skull att ANC:s sändebud kom till vårt fackmöte. Vi hade också sett till att det efter hennes anförande skulle genomföras en insamling. Eftersom det var ett fackmöte stod fackstyrelsen för arrangemanget. I fackklubbens studieverksamhet ingick en kurs i engelska. Man tyckte att det var ett lämpligt tillfälle att låta en av kursdeltagarna praktisera engelska som tolk för Mabusa. Allt gick lugnt och väl, tills Mabusa berättade om det underjordiska arbetet. Detta översatte den ovane tolken till att man arbetade i gruvorna, under jorden. Efter skrattsalvor och förklaringar ledde detta till att Lindiwe Mabusa kunde få med sig en försvarlig mängd pengar från fackmötet. Detta tack vare driftcellen. Det är bara att skrida till verket, partikamrater, och bygga ut partiets arbetsplatsorganisering. Det är partiet värt. JANNE STRÖMQVIST reparatör från Göteborg och suppleant i KPML(r):s CK Borgarregeringen med Åsling i spetsen skulle förpassa en hel yrkeskår till historien med sin varvsproposition. Och KPML(r) hade satt sig i sinne att stoppa planerna. Det var nervöst fram till frukost inne på verkstaden. Skulle gjuteriarbetarna som skolades om på AMU komma, skulle gallerplan ställa upp. Visst hade vi förberett aktionen, visst trodde vi på den, men just detta att strejken inte bara spontant blossade upp som de flesta strejkaktioner gör, var ju det svåra. Vi hade planerat och till och med affischerat. Och företag och fack var på så sätt minst lika förberedda. Företagsledningen hade för första gången i SKV:s historia låst alla portar under arbetstid. I varningarna som delades ut till cellkamrater efter strejken stod det att dom hjälpt utomstående över staketet genom att resa stegar. Vad det handlade om var att gjuteriarbetarna fått hjälp att klättra in på sin egen arbetsplats. Det var en lättnad när verkstaden fylldes med arbetskamraterna från gallerplan och AMU och strejken blev nära total. Fackstyrelsen höll sig på expeditionen och grämde sig förmodligen för att man trots total förvarning inte kunnat avstyra strejken. Till och med de vanligtvis skiträdda fann för gott att delta i aktionen. Säkert var det för att vi från driftcellen provokativt till våra arbetskamrater ställde frågan: När borgarregeringen beslutar att lägga ned Svensk varvsindustri, skall dom då kunna säga att Skandiaverkens arbetare teg och samtyckte? Det gick åt skogen med varven, trots allt. Men var det någon politisk kraft som försökte stå emot var det KPML(r). Det kanske kan verka nostalgiskt att inför Partiets 25-årsjubileum minnas driftcellens arbete och strejkaktioner för att rädda varv som idag ändå utplånats. Monica Larsson Men det är arbetsplatsarbetet och fungerande partiorganisationer som tillhör framtiden, det är arbetarklassens enda chans. I dag 15 år efter strejken ger varenda skandiaverkare partiet rätt och man är stolt över att ha fajtats emot. MONICA LARSSON metallarbetare från Lysekil personer sluter upp i en demonstration i Göteborg mot de kinesiska provokationerna mot Vietnam. I mars utbryter en vild strejkvåg. (r)-are finns med överallt. I april går KPML(r) ut med ett upprop som manar till upprättandet av en frivilligstyrka till Vietnams försvar. Första maj firas i Vietnamsolidaritetens tecken. Uppslutningen är större än någonsin. I juni påbörjas PFF:s klubbhusbygge. I början av augusti skickar KPML(r) två jeepar till ZA- NU i Zimbabwe. I augusti har valrevyn Botten upp! premiär på Exercishuset i Göteborg. KPML(r) kandiderar 1979 i tio kommunval. KPML(r) noterar en 20- procentig uppgång i valet. Första mandatet vinns i Lysekil, där Yngve Berlin tar plats i fullmäktige. I riksdagen behåller borgarna makten. KPML(r) manar till skärpt kamp mot Bohman. Under hösten inleder KPML(r) kampanjen för ett nej i folkomröstningen om kärnkraft. Inför jul ger Proletärkultur ut Från mörkret stiga vi mot ljuset, en bok om arbetarrörelsens historia i Sverige. På tioårsdagen av gruvstrejken arrangerar KPML(r) möten över hela landet. I Göteborg sluter tusen åhörare upp för att lyssna på bla strejkledaren Elof Luspa KPML(r) håller partikonferens om kärnkraften och reser parollen Nej till Wallenbergs och Bohmans kärnkraftssamhälle. I februari börjar Proletären publicera en artikelserie av CK, som senare ges ut i broschyren Front mot revisionismen. I februari publicerar Proletären intervjuer med representanter för en lång rad progressiva länder i tredje världen, som unisont förklarar: Vi behöver fartyg. Under våren utvecklar KPML(r) ett omfattande solidaritetsarbete med ZANU i Zimbabwe. I mars invigs Proletären FF:s klubbhus. I samband med att en ny varvsproposition läggs manar KPML(r) till samfällda aktioner på landets varv. I juni utkommer Proletärens sista månadstidning. Från augusti utkommer tidningen med 8 sidor på onsdag och 16 på fredag.

10 10 KPML(r) 25 år! I juni passerar KPML(r):s göteborgsavdelning 1000 medlemmar. På försommaren utvecklar KPML(r) stöd till Hamnarbetarförbundets strejk. I slutet av augusti går arbetarna på Uddevallavarvet i strejk. I strejkkommittén ingår en (r)-are. I september skickar Proletären en reporter till Polen för att skildra den dramatiska utveckling som pågår där. Den 18 september utkommer första numret av nya Proletären, med nytt huvud, nytt format och ny grafisk form. Tidningen utkommer nu med 12 sidor på onsdagar och 20 på fredagar. I oktober genomför KPML(r) ett stort Palestinaseminarium i Stockholm. I slutet av oktober firar KPML(r) tioårsjubiluem med möten över hela landet. Proletären FF anordnar stor debatt om Alkohol och idrott i Frölunda kulturhus med 700 åhörare och deltagande av bla Riksidrottsförbundets ordförande. Den 28 december öppnas KPML(r):s sjätte kongress i Göteborg i framgångens tecken. Kongressen beslutar bla om en omfattande utgivning av marxismens klassiker som ett led i ett förbättrat skolningsarbete I februari utkommer första utgåvan i Proletärkulturs klassikerserie: Luis Bonapartes artonde Brumaire av Karl Marx. KPML(r) går ut med ett flygblad mot nedrustningen av sjuk- och åldringsvården under rubriken Till försvar för humanismen. I mars överlämnar göteborgsavdelningens ordförande Teddy-John Frank namnunderskrifter för kravet om en alkholransonering till dr Claes Sjöberg, som tagit initiativ till kampanjen. I april drar KPML(r) igång en landsomfattande möteskampanj på temat Kamp mot krisen. I april utbryter en stor kulturstrid i Göteborg, det sk manifestbråket, med Sven Wollter som en av huvudaktörerna. På 1 maj arrangerar KPML(r) Röd Front-arrangemang på 62 platser runt om i landet. I juni avskedas (r)-aren Bengt Backlund från KF-ägda Bergsbrunna tegelbruk utanför Uppsala. (r) utvecklar ett omfattande solidaritetsarbete och avskedandet ogiltförklaras senare av AD. KF-direktörerna fullföljer ändå avskedandet. Lars Rothelius Under efterkrigstiden bidrog varvsarbetarna till stor del i den fantastiska produktivitetsutveckling som lade grunden för en kraftig förbättring av levnadsvillkoren för arbetarklassen. Löneutvecklingen stod dock inte i proportion till vinsterna. På 60-talet tävlade Sverige med Tyskland om positionen som Europas ledande varvsnation. Japan var i en klass för sig men 1964 tog Eriksberg sjundeplatsen i världsligan efter sex japanska varv. Två år senare hade Götaverken med nybyggda Arendal passerat Eriksberg. I början av sjuttiotalet monopoliserades varvsindustrin under redarfamiljerna Broström och Sahlén. Samtidigt skärptes den kapitalistiska konkurrensen var Sverige fortfarande varvsnation nummer två i världen efter Japan varvsarbetare producerade och sjösatte 2,2 En händelse jag minns... Stödkarusellen snurrar på, läste jag sömndrucket härom morgonen i Göteborgs-Posten. Det handlade om varvssubventioner. EU beslutade att dessa skulle få fortsätta. Svenskarna var mot detta. Det snedvrider konkurrensen, sa dom. Kockums nämndes i artikeln. De räknar på en order åt Tor Line. Utan likvärdiga villkor minskas Kockums chanser, skriver G-P. Var hade jag hört det tidigare? Jo, det var för tio år sedan på Arendalsvarvet i valrörelsen. Sexhundra arbetare var samlade. Det låg förväntan i luften. Alla hade varit med om många löften. Man hade slagits mot införande av karensdagar i sjukförsäkringen. Året innan hade det varit en flera dagar lång strejk som gav eko i hela landet. Skaran av arbetare som stod där förväntansfulla var luttrad, men dock förhoppningsfull. Vi hoppades på besked. Ett positivt besked. Vi visste att vi var ett duktigt yrkesfolk. Besked om vår framtid och våra jobb måste kunna ges av en så inflytelserik och insiktsfull person som denna dag väntades till varvet. Han kom efter landstigning fram till arbetarna. Han bedyrade att han förstod hur vansinnigt det var att försöka införa karensdagar i sjukförsäkringen. Hade ju sett hur utsatta vi var i vår arbetsmiljö. Han varnade för hur illa allt skulle bli om borgarna vann valet. Men applåderna uteblev. Då hoppade jag upp och frågade om det som alla där samlade ville veta: Tänker du se till att Svenska varv får samma möjligheter att konkurrera som utländska varv? Svaret var kort och odiskutabelt från Sveriges dåvarande statsminister Olof Palme: Marknadskrafterna får råda. Det blir inga mer pengar till varven. Varje företag KAMPEN O miljoner bruttoton, motsvarande 8 procent av världsproduktionen. I december samma år sprack bubblan. De bankrutta Broströmvarven konfiskerades av staten för den symboliska summan 1000 kronor, samtidigt övertogs skulder på närmare en miljard. Staten agerade kapitalets städgumma och Olof Palme deklarerade att regeringen räddat varven. Räddningsaktionen slöt i ett riksdagsbeslut våren 1976 att de svenska varven skulle skäras ner med man och Eriksbergsvarvet skulle stängas. Det året byggdes fortfarande fartyg i en rasande takt, 2,4 miljoner bruttoton, och den samlade varvsarbetarstyrkan hade stigit till kollektivanställda. 12 februari sjösattes sista nybygget på Lindholmen. Slakten av den svenska varvsindustrin kom Lennart Gradén mot Olof Palme. En av många demonstrationer. Hjälmen av för Uddevalla. Vi hade rätt varven behövs som inte lönar sig måste läggas ned. Vi måste följa de avtal som finns inom OECD. Plötsligt fanns inte utrymme för någon flirt eller retorik. Kalla fakta fick tala. En socialdemokratisk regering tänkte inte rädda några varv och därmed tusentals jobb. Redan då var godiset slut för att använda ett modernt uttryck. Men vem hade tagit godiset? Jo, det hade redarna, det hade Gyllenhammar, det hade Christer Eriksson. Men vad fick arbetarna då? Jo, de fick sämre löner och förlorade jobben. De fick betala miljarder via skatten. Göteborg förlorade en hel kultur. att bli en utdragen process. Organiserad av monopolkapitalet, beslutad av socialdemokrater och borgare i riksdagen och genomför med hjälp av fackföreningarna. Först i slutet av 1980-talet, 15 år efter statens övertagande, kunde kapitalister och politiker konstatera att de som enda nation i Europa lyckats fullständigt utradera fartygsproduktionen. Samtidigt lade svenska redare av naturliga skäl fler beställningar än någonsin på varv i andra Europeiska länder. I början av sjuttiotalet uppstod en ny kraft i arbetarleden på varven. Kommunistiska driftceller och ungdomsklubbar bildades på samtliga varv i Göteborg och de flesta övriga varvsstäder. Gamla varvsarbare med hjärtat till vänster som hade tystats inom de socialdemokratiska fackföreningarna, väcktes i sin slummer när Nu tio år senare framhärdar Sveriges regering i sitt avvisande av lånegarantier. Det tinns inte ett enda storvarv kvar i Sverige, trots att marknadskrafterna fått råda sedan mitten av 80-talet. G-P skriver 8 november 1995: I den svenska debatten om att återinföra någon fom av varvsstöd har politikerna hela tiden pekat på förhandlingarna som mynnade ut i OECD-överenskommelsen. Genom att helt avveckla varvssubventionerna inom OECD skulle Sverige... få lika villkor... Det framgår också av artikeln att EU beslutat tillåta fortsatt varvsstöd efter nyår trots motstånd från Sverige. Många länder bygger båtar med olika typer av stödordningar, men inte Sverige, trots tillgång av såväl malm, stålverk som en omfattande kuststräcka. I G-P den 10 november 1995 läser jag Nytt varv nästan i hamn. Det gäller planerna på att öppna Arendal för byggande av katamaraner i aluminium under ägande av familjen Lundin samt ett antal okända finansiärer. Det finns alltså fort- Lennart Gradén farande en marknad. Oavsett hur realistiska dessa planer är så återkommer igen frågan om statligt stöd i form av kreditgarantier. Nu skall Göran Johansson, kommunalråd och sossepamp i Göteborg, försöka beveka regeringen. Plötsligt är han enig med de sex hundra varvsarbetarna från 1985, eller... Det är alltså i stort sett bara Sverige som avskaffat stödordningarna. De andra länderna har insett nödvändigheten av fartygsproduktion. Så vilka avtal skulle varit rätt att följa? OECD:s låtsasavtal eller avtalet med arbetarna i Sverige om Arbete åt alla? Sossarna hade fel när de förde en politik, som vi med facit i hand kan konstatera gett kapitalet stora kapitaltillskott och arbetarna arbetslöshet och Göteborg en industrigren fattigare. Vi kommunister hade rätt varven behövs. LENNART GRADÉN fd varvsarbetare och medlem i styrelsen för KPML(r) i Göteborg

11 KPML(r) 25 år! OM VARVEN KFML(r):arna med ungdomlig entusiasm i fikagäng och på fackmöten angrep de fackliga ledarnas medlöperi med varvsslaktarna. Ett omfattande agitationsarbete, främst genom försäljning av Proletären, lade grunden för den kommande kampen mot varvsslakten. Men än viktigare var den kommunistiska analysen av den kapitalistiska krisen och varvsslaktarnas planer. Så kunde Proletären redan 1975 ställa parollerna: Konfiskera varvsindustrin och Endast arbetarna kan rädda varven. De kommande åren utvecklades en kraftig aktivitet av KFML(r):s driftceller. Hösten 1976 avvisar Vänsterpartiet ett enhetsinitiativ mot varvsslakten, men varvsarbetare i Göteborg skriver på protestlistor till riksdagen mot varvsslakten. I januari 1976 demonstrerar 2600 personer i snöblandat regn och isande snålblåst för att rädda varven i Göteborg. De följande åren skärps kampen sker flera aktioner på göteborgsvarven i kamp mot nästa stora nedskärningsplan P-80, där arbetsstyrkan närmast halveras. Den 9 april 1980 genomförs på KPML(r):s initiativ protestmöten och i några fall strejker inne på samtliga storvarv. Under denna tid växer driftcellernas medlemsantal trots att tusentals arbetskamrater avskedas. Kampen mot varvsslakten finns ständigt på dagordningen för de kommunistiska driftcellerna, samtidigt som varsarbetarnas vardagliga frågor som lönen och arbetarskyddet inte försummas. Så går KPML(r) i spetsen för kampen mot asbesten, vilken utgör en stor fara speciellt vid fartygsreparationer. I lönestrejkerna vid Uddevalla 1980 liksom vid Arendal och Cityvarvet 1984 väljer arbetskamraterna r:are till strejkledare, liksom när arbeterna vid Götaverken Motor 1983 strejkar mot nedläggning av företaget. Arbetarna, oavsett politisk färg har betalat ett högt pris i varvsnedläggningen. Socialdemokraternas socialt acceptabla nedskärningar har förutom personliga tragedier bidragit till dagens höga arbetslöshet genom förlorade varsjobb och lika många hos underleverantörer. Vi kan med stolthet se tillbaka på nästan två decennier av ständig kamp för varven. KPML(r) fick rätt i analysen från 1975 och de kommunistiska varvsarbetarna sålde tiotusentals Proletären och vek aldrig en tum i försöken att vinna varvsarbeterna för klasskampens väg. Visst misslyckades vi kommunistiska arbetare i det att varven är skrotade. Men misslyckandet kan inte skyllas på dem som gjordemotstånd, utan på dem som förrådde arbetarsaken. För tjugo år sedan hade inte socialdemokratins klasskaraktär avslöjats för arbetarmajoriteten. Betänk att 1970-talet i många avseenden utgjorde höjdpunkten på efterkrigstidens sociala reformarbete. Tiden var inte mogen för att flertalet skulle släppa tilltron till socialdemokraterna. Beslutet att skrota de svenska varven var ett tidigt uttryck för samma marknadsliberala politik som genomsyrar dagens regeringspolitik. Därför är dagens katastrofala opinionssiffror en del av det pris som socialdemokraterna får betala för sin judasgärning som städgumma åt kapitalet. LARS ROTHELIUS fd varvsarbetare, numera journalist på Proletären Delar av (r)-gänget på varven i Göteborg återsamlade inför partiets 25-årsjubileum. Som mest hade KPML(r):s göteborgsavdelning nästan hundra medlemmar på varven, organiserade i fyra driftceller. 11 I augusti gick arbetarna på Landskrona-varvet i strejk för att försöka stoppa nedläggning. (r) ger allt stöd. I september ger KPML(r) ut en broschyr med titeln Klasskamp eller underkastelse skall Du eller de som har pengar betala krisen. En landsomfattande kampanj arrangeras på samma tema. Möten hålls på 56 platser. I slutet på oktober går den sovjetiska ubåten U 137 på grund i Karlskrona skärgård, vilket föranleder en lång rad artiklar i Proletären under de kommande åren. 8 november hyllar KPML(r) August Palm och den svenska socialismens hundraårsdag genom en demonstration och ett stort möte i Baltiska hallen i Malmö. Bland andra deltog Amalthea-mannen Anton Nilsson, 94 år. Över personer deltog. I november överlämnar KPML(r) kr till ANC:s representant i Sverige, Lindiwe Mabusa. Hösten avslutas med stora medlemsinval över hela landet: 50 i Stockholm, 28 i Malmö, 10 i Mölndal... I november avslöjar personal på Strömmensbergs vårdhem genom Proletären att nedrustningen leder till vanvård. Avslöjandet ställer till med stort rabalder. I början av december genomför KPML(r) en mötesturne mot revisionismen i Vpk:s skepnad. 1982: I januari genomför KPML(r) en partikonferens i arbetslöshetsfrågan. Direkt efter konferensen går partiet ut i en riksomfattande kampanj mot arbetslösheten. I februari går arbetare på Skelleftehamns Mekaniska i strejk mot borgarregeringens förslag att införa karensdagar i sjukförsäkringen. Genom Proletären uppmanar de andra arbetare att följa deras exempel, en kallelse som hörsammas. Demonstration i Malmö. Stejk på Götaverken Motor. Arbetsplatsmöte på Cityvarvet. I början av mars genomför KPML(r) demonstrationer mot arbetslösheten över hela landet. I Göteborg deltog personer. Demonstrationen avslutades med att snickaren Per Lundström avbröt kommunfullmäktiges sammanträde och höll ett tal från åhörarläktaren.

12 12 KPML(r) 25 år! På KPML(r):s möte i Göteborg 8 mars, på den internationella kvinnodagen, talar bla ANC-representanten Lindiwe Mabuza inför 800 i Konserthuset. I mitten av mars genomförs på KPML(r):s initiativ proteststrejker och andra aktioner mot karensdagsförslaget på arbetsplatser över hela landet. I april håller KPML(r) valkonferens. Partiet beslutar att utöka deltagandet i kommunvalen. I riksdagsvalet ställs parollen: Rösta bort borgarna! 1 maj domineras av kampen mot förslaget om karensdagar. Röd Front ökar över hela landet. I löntagarfondsdebatten, som är en huvudfråga i riksdagsvalet, går KPML(r) ut i en affischkampanj på temat Gärna löntagarfonder men först ett rejält lönelyft. På Sjöfolksförbundets kongress i maj tog (r)-arna Lena Krook och Per-Gunnar Ahlström strid mot korruptionen inom förbundet. I samband med Israels invasion av Libanon i juni deltar KPML(r) i protestaktioner över hela landet. I augusti uppvaktar KPML(r) på Hisingen jordbruksminister Anders Dahlgren med namnunderskrifter från hisingsbor som kräver stopp för Volvos giftutsläpp. I slutet på augusti har KPML(r):s valrevy På gång premiär på Exercishuset i Göteborg. Valet blev en framgång för KPML(r). I Göteborg blev Frank Baude invald i kommunfullmäktige med drygt 7000 väljare bakom sig. Också i Gislaved blev det nytt mandat och i Karlshamn var det snubblande nära. I Lysekil var (r) bara ett fåtal röster från ett andra mandat. Sammanlagt fick KPML(r) drygt röster i tretton kommunval. I slutet av september genomförs nya demonstrationer mot Israles terrorpolitik. I Göteborg deltar 3000 personer. Det är den största Palestina-demonstrationen i Sverige någonsin. I oktober drar KPML(r) igång en namninsamlingskampanj för kravet Bryt med Israel erkänn PLO! I oktober döms Per Lundström till 50 dagsböter för tilltaget att föra de arbetslösas talan från åhörarläktaren i fullmäktige. När domen faller är han suppleant i samma församling. ANTECKNINGAR förda under 25 år av kamp mot EEC/EG/EU 1970 I begynnelsen var EEC och kampen mot EEC. Proletärens allra första nummer i november/december 1970 ägnar två av tolv sidor åt EEC-frågan. En svensk medlemskapsansökan är på väg att lämnas in och KFML(r) och Proletären säger naturligtvis nej. KPML(r):s nionde kongress 1990 antar en resolution under rubriken Nej till kapitalets EG. Det dröjer ännu ett halvår innan socialdemokratin gör helt om i EG-frågan, men EG-anpassningen har redan gått så långt att (r) ånyo rustar sig till kamp mot monopolkapitalets krav på anslutning december: Riksdagen beslutar att ge regeringen i uppdrag att ansöka om svenskt medlemskap i EG. Ett halvår senare är ansökan inlämnad. En händelse jag minns... Oberäkneliga äro Proletärens vägar. Detta hände sig vid den tiden då ett händelserikt 70-tal just lämnat över till 80-talets högervindar. Platsen var ett gjuteri i Jönköping som kämpade för sin överlevnad efter att dess beställare inom varvsindustrin redan plockat ihop sina pengar och flytt både branschen och landet. Under dessa år av kamp mot nedläggningen flöt en stilla ström av korrespondens från min arbetsplats in till vår tidning Proletären. Dessa lästes, kopierades och spreds på många vägar över hela företaget. Till och med direktören fick sina kopierade exemplar, vilket fick till följd att personalchefen vid ett flertal tillfällen fick lugna direktören från att vidta åtgärder. Gör vi något får vi värre tillbaka, lär han ha sagt enligt fd fackordföranden på företaget. Dagen innan Proletären skulle komma ut med en av dessa artiklar om företaget slutade dock i blod och eld. Ett par droppar vatten hade smugit sig in i skroten som vi fyllde smältugnarna med. Arbetsplatsen förvandlades till ett brinnade inferno, så även jag. Där- mars: KPML(r) ger ut broschyren 12 goda skäl att säga 1991 nej till EU, som är den första samlade agitationsbroschyren för ett nej till EG i Sverige. Samtidigt går partiet ut i en landsomfattande kampanj mot planerna på ett medlemskap, den första av många. januari: KPML(r) håller partikonferens för att mobilisera 1992 alla krafter i kampen mot EG/EU. Nya broschyrer, affischer, flygblad och kampanjer följer slag i slag. KPML(r) driver under hela 1994 året kampanj inför folkomröstningen i november. (r) släpps inte in i nejsidans centrala paraplyarbete, men deltar på de flesta håll i det lokala samarbetet. november: efter jasidans 1994 knappa seger i folkomröstningen manar (r) omedelbart till kamp för kravet Sverige ut ur EU! KPML(r) uppmanar till bojkott 1995 av bluffvalet till EU-parlamentet. Det är en maning i tiden. Nästan 60 procent av svenska folket bojkottar. Kampen fortsätter på det 26:e 1996året, nu med en folklig förankring som aldrig förr. Det finns anledning att vara optimist. Oberäkneliga äro Proletärens vägar... med var det stopp för Proletären på den arbetsplatsen för ett tag. Trodde jag. Dagen efter olyckan fick jag besök på min isoleringssal av en arbetskamrat. Det blev naturligvis en del resonemang om mina skador och om gjuteriets utseende efter explosionen. Men sedan kröp det fram: Du, gubbarna undrar var man får tag i Proletären. Tydligen hade det redan nått fram att det fanns en artikel om arbetsplatsen. Så man hade alltså samlats och skickat upp en arbetskamrat för att skaffa fram tidningen. Och detta lyckades, via partikamrater som tog den till lasarettet fick arbetarna den dagen därpå av sin kurir. Vad är väl några brännskador mot ett rykande hett nummer av Affisch från Affisch från vår tidning. Så nådde den sin läsekrets från en Ingemar isoleringssal på Jönköpings lasarett. Gustavsson Då var Proletären en pigg tioåring på ett alltmer orkeslöst hundraårigt företag. Idag är tidningen på väg in i mogen ålder. Det gamla gjuteriet har gått in i historien. Med fler kurirer kommer kanske Proletären att göra historia. INGEMAR GUSTAVSSON kyrkogårdsarbetare från Malmö och medlem i KPML(r):s CK

13 KPML(r) 25 år! (åtminstone en vecka om året) Eva Rudström Sommarlägrets historia är nästan lika gammal som Proletären invigde SKU(ml) sitt första läger i det natursköna Tiveden. Jag är osäker på hur många man var detta första år, men redan året därpå uppgick deltagarantalet till 400 personer! Visst var det en hel del praktiska detaljer som inte fungerade detta första år bara det att utspisa alla vrålhungriga ungdomar flera gånger varje dag utan erfarenhet av storkök eller utrustning för uppgiften! Likväl var det ungkommunisterna, som med energi, politisk vilja och optimism drog igång det sommarläger som kommit att betyda oerhört mycket för tusentals partimedlemmar, sympatisörer och intresserade genom åren. Redan från början fanns viktiga ingredienser, som sedan dess återkommer varje år: de politiska diskussionerna, antiimperialism och stödet till befrielserörelser runt om på jorden, idrott och kultur. Ungkommunisterna insåg redan 1975 det här med den nödvändiga återväxten och anordnade pionjärläger för över fyrtio barn. Dagens pionjärläger är alltså frukten av tjugo års erfarenheter av organisation och kunskaper om hur man får ett stort antal barn att fungera tillsammans i god anda en hel vecka. Faktiskt fungerade det över förväntan redan detta första år, enligt ett reportage i Proletären av en av dessa pionjär-pionjär-ledare. Aktiviteterna beskriver han så här: Bad, fotboll, borttappade gafflar, Chaplin, sol, oknutna skor, musik, trasiga tallrikar, kanotsafari, magont, diskotek, bad, Frankenstein, stormöte, sol. Barnen stortrivdes, berättar han också, och det har väl de allra flesta gjort alltsedan dess eftersom så många återkommit år ut och år in, så att det idag bland RKU-arna finns de som varit på lägret sedan dom födda vart blev lägret helt åldersintegrerat, då även KFML(r) var med och arrangerade. Alltsedan dess har lägret varit öppet för alla åldrar. Åldersspridningen har varit ganska god, sär- Spiskorna ett flåbusegäng? Kollektivismen i högsätet. skilt de år då Anton Nilsson var med oss, nästan hundra år ung. När jag bläddrar igenom julinumren av Proletären inser jag betydelsen lägret haft för partiet. Här har man lärt känna kamrater från hela landet, runt en fika utanför tältet, på badstranden, på promenad i den sagolikt vackra naturen, under en paddeltur på sjön, tjatat politik och löst livsgåtor, lyssnat på föredrag, musik och sång, deltagit i studiecirklar. Genom den goda organisation som präglar lägret, där alla drar sitt strå till stacken för allas bästa inte minst maten och utspisningen så framstår lägret som något av en socialistisk ö. På ungkommunisternas första läger utropades förresten lägerplatsen i Tiveden som befriat område, i alla fall för en vecka. Apropå befrielse: Från Vietnam, Palestina, Sydafrika, Västsahara, Namibia, Filippinerna, ja från alla de väderstreck har kamrater i den antiimperialistiska kampen kommit. De har berättat för de vuxna, för ungdomar, pionjärer och de mindre barnen och delat med sig av sin kulturskatt i sång, dans och musik. Gammal och ung i skön förening. Befriat område Själv har jag varit med på knappt hälften av de läger som varit.genom åren har lägret utvecklats: förr var t ex idrotten väldigt framträdande numera är den mer nedtonad. Det var hur många turneringar som helst i allt från varpa till fotboll. Var man inte överdrivet sportsligt intresserad, så imponerade i alla fall de raffinerade benämningarna på lagen: Stämpelklockans död, Övertidspojkarna, Lokomotiv (damfotbollslag). Pionjärerna brukar också excellera i namnfantasi på sina tält: Flammorna, Stjärnhålet, Röda fanor mm. Det känns bra, inte minst så här i den mörka årstiden, när nedskärningarnas lie viner över landet och motståndet är svagt och oorganiserat att personligen känna kamrater, i vårt avlånga land och veta att vi strävar tillsammans mot ett gemensamt mål. Vi ska slåss för vår framtid och vinna den är refrängen i en sång som ungkommunisterna sjöng redan den där gången de organiserade det allra första lägret. Sommarlägren betyder mycket för att hålla den inställningen levande. EVA RUDSTRÖM sjuksköterska från Sundsvall och medlem i KPML(r):s CK Tid för snack. 13 I november avslöjar Proletären att Nato transporterar krigsmaterial genom Sverige med regeringens tillstånd. I november sa regeringen nej till en begäran från Volvo om att öka giftutsläppen på Hisingen. En seger för opinionen - och för KPML(r). I början av december håller KPML(r) avtalskonferensen i Göteborg I januari drar KPML(r) igång avtalskampanjen på temat Avvisa nollbudet! I Göteborg hålls solidaritetsmöte med de strejkande hamnarbetarna i Danmark, med deltagande av bla stejkledaren från Köpenhamn, Kai Andersen. I början av februari håller KPML(r) en varvskonferens. Partiet tar nya tag i kampen för varven sedan (s)-regeringen varslat om nya nedskärningar. I februari överlämnas namnunderskrifter för kravet Bryt med Israel - erkänn PLO till utrikesminister Lennart Bodström. I Göteborgs kommunfullmäktige stödjer Frank Baude föräldrars och personals nej till den sk SIA-skolan. 14 april demonstrerade göteborgare mot arbetslösheten. Framme på Gustaf Adolfs torg lämnade Per Lundström fullmäktigesammanträdet för att tala på mötet. I maj håller Röd Front ställningarna, medan (s) förlorar uppemot deltagare. Under Röd Front-manifestationerna insamlades kr till Nicaragua. I maj utkommer fjortonde delen i KPML(r):s klassikerserie: Leninismens grunder av Josef Stalin. KPML(r):s varvsorganisationer kräver att regeringen inleder förhandlingar om ett handelsavtal med Sovjet för att säkra jobben. 4 oktober organiserar KPML(r) demonstrationer mot direktörernas demonstration. I oktober genomför KPML(r) en möteskampanj för socialismen under rubriken Arbete-Rättvisa-Fred. Möten genomförs på 28 orter. I oktober ger KPML(r) ut en broschyr om utvecklingen inom skolan med rubriken Den orättvisa skolan. I oktober deltar en grupp (r)-konstnärer i en internationell utställning i Damaskus till minnet av offer i Sabra och Shatila.

14 14 KPML(r) 25 år! I oktober deltar KPML(r) i fredsdemonstrationer runt om i Sverige, riktade mot USA:s utplacering av kryssningsrobotar i Europa. I november deltar KPML(r) i demonstrationer mot USA-invasionen av Grenada. I november genomför KPML(r):s byggceller en serie arbetsplatsmöten på temat Det går att öka byggandet. I december deltar personer i KPML(r):s demonstration mot den sociala nedrustningen i Göteborg. I december samlar KPML(r) in tretusen namnunderskrifter på arbetsplatserna i Göteborg i protest mot att Folkets hus upplåter lokaler åt nazistiska NRP I trettonhelgen genomförs KPML(r):s 7:e kongress, med deltagande av bla Anton Nilsson och många internationella gäster. Kongressen antar bla en resolution mot arbetslösheten med kravet på 6 timmars arbetsdag. Kongressen präglades av enighet och beslutsamhet i kampen mot högerpolitiken. I januari slås Proletären båda utgåvor samman till en veckoutgåva om 32 sidor. I mitten av januari tar KPML(r) initiativ till att ena vänsterkrafterna utanför riksdagen. Apk och SP inbjuds till förutsättningslösa diskussioner. Initiativet spricker på att Apk-ledningen tackar nej. I mars genomför KPML(r) en antimilitaristisk mötesoch flygbladskampanj med anledning av ubåtshetsen. Röd Front präglades av kamp mot högerpolitiken och av värnet av neutraliteten. I Stockholm slogs deltagarrekord. I maj hålls valkonferens. Beslut fattas om att partiet skall utöka sitt deltagande i kommunvalen 1985 till ett 30-tal kommuner. I maj utbryter en vild strejkvåg, riktad mot det usla LO/SAF-avtalet. (r)-are finns med på de flesta håll. I maj genomför 200 SKFarbetare från Ivry i Göteborg en protest mot SKF-ledningens planer på att lägga ner fabriken i Frankrike. (r):s SKF-cell tar initiativ till en solidaritetsaktion. I slutet av juni kan Proletären rapportera om sammanlagt 74 vilda strejker i protest mot regeringens lönesänkningspolitik. På sommarlägret tillhör Anton Nilsson, 97, årets begivenheter. Från SKU(ml) till R Ett ungdomsförbund är nödvändigt för partiets överlevnad, för att det ska komma ungt, friskt blod till oss. Det värmer i hjärtat att Revolutionär Kommunistisk Ungdom nu finns. Under KPML(r):s 25-åriga historia har det funnits två nationella ungdomsorganisationer. På 70-talet fanns Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund (marxist-leninisterna). Efter ett 80-tal dominerat av högern skedde i maj 1994 det många väntat på. Revolutionär Kommunistisk Ungdom höll sin konstituerande kongress och KPML(r) fick återigen ett ungdomsförbund. Varför är så viktigt med ett ungdomsförbund? Frågan ställs till Ulf Nilsson, tidigare centralstyresleledamot i SKU(ml), och Jesper Hamark, som sitter i RKU:s centralstyrelse. Vi lever inte i samma vardag, börjar Jesper. Det handlar inte om någon generationsmotsättning, vi har samma intressen och mål, En händelse jag minns... Jag minns ett TV-program från 1972 när Frank Baude frågades ut om revolutionen i Sverige. När skulle den komma? ville reportern veta. Frank drog på svaret och la ut orden en del för att gardera sig. Men inom 25 år borde det bli, sa han. Och varför inte? tänkte den sjuttonårige ungkommunisten som tittade på. Inte bara därför att Frank Baude sa det. Revolutionen var något bra och den var teoretiskt nödvändig och det kunde (mer eller mindre) varenda normalt funtad, politiskt intresserad gymnasist begripa vid denna tid. Socialismen väntade inte precis runt hörnet men någonstans därframme fanns den. Ingen visste det bättre än vi r-are. Vi kunde nästan höra hur gräset växte och hur morgondagarna sjöng omkring oss! FNL gick fram på bred front i Sydvietnam. Proletären kom med fyra sidor varje vecka om klasskampen och om partibygget i Sverige. Vi var också med och slogs för framtiden. men ungdomsförbundet får en helt annan möjlighet än partiet att föra ut ungdomsfrågor. Det är självklart att det är lättare att lyssna på jämnåriga som går på samma skola än på de vuxna. Många unga är redan trötta på vuxna auktoriteter, alltifrån föräldrar till lärare, som man tvingas rätta sig efter. Ungdomsförbundet ska vara mer som en skola, där man hela tiden lär sig, och där det hela tiden kommer nytt folk, säger Ulf och berättar lite om tiden med SKU(ml). Tvingades pensionera oss Förbundet bildades 1972 som en sammanslagning av Clarté(ml) och SFIF, Solidaritetsfronten för Indokinas folk. Båda organisationerna hade sina starkaste fästen på gymnasieskolorna. Det var främst Vietnamfrågan som engagerade ungdomen. Vi drev också många andra viktiga frågor som antimilitarismen, kamp mot ungdomsarbetslösheten, lika lön för lika arbete och kamp mot nedläggning av fritidsgårdar i förorterna. Skolan var traditionellt en stor fråga. Vi lade Ulf Nilsson talar. Jag hoppas att Frank svarar likadant idag Tidsandan satte sina spår inte bara bland vanligt hyggligt folk. Så tog ett trendsnöre som Mona Sahlin steget direkt från Barbieklubben till FNL-rörelsen. Till olika vänsterorganisationer kom ambitiösa och begåvade ungdomar som såg sig själva som Sveriges framtidshopp. Nu, en generation senare, stiger det fram blåfärgade experter och redaktörer och ministrar ur deras led. Skit flyter! KPML(r) står kvar på barrikaderna och visst kan vi yvas över mycket som vi uträttat under 25 år. Återkalla stolta stunder av kamp och kamratskap och mänsklig styrka. Och skratta rått och hjärtligt åt mycket vi varit med om. Men jag påminner hellre om den sjuttonårige ungkommunisten. Han sitter där någonstans i bakhuvudet och jag vet vad han och hans kamrater skulle sagt till KPML(r):s 25- års jubileum: Vafan har ni sysslat med? Har det inte blivit mer? Så skulle han besinnat sig och hyllat 25- åringen och sagt något urskuldande om att det inte är så lätt att spränga de reformistiska bojorna. Kapitalismens kris är kanske inte djup nog? Socialdemokratin har kanske inte avslöjat sig nog? Då är det svårt. Det kom han själv att inse sedan han fyllt 18, börjat jobba och blivit invald i KFML(r):s driftcell på Husqvarna AB. Också de äldre kamraterna som var några och tjugo hade svårt att bli tagna på allvar alla gånger. ner mycket tid på att avslöja den borgerliga indoktrineringen i skolan. Trots att vänstervågen ännu inte avsomnat, lades SKU(ml) och dess tidning Ungkommunisten ner Vi var tvungna att pensionera oss helt enkelt, konstaterar Ulf. I och med att våra medlemmar blev äldre och kom ut på arbetsplatserna förlorade vi inflytandet på skolorna. På arbetsplatserna var det naturligare att arbeta tillsammans med particellerna. Visst kändes det dystert, men vi var alla eniga om att det inte var någon mening att hålla SKU(ml) vid liv på konstgjord väg. Vi såg det som en tillfällig reträtt. Återskapandet av en ungdomsorganisation gick inte så fort som man hoppats. I Proletären kunde man sommaren 1991 läsa en helsida om hur ett femtontal ungdomar i Göteborg bildat Revolutionär Kommunistisk Ungdom. Jesper berättar: Under slutet av 80-talet och början av 90- talet var vi ett gäng ungdomar som gått cirklar med partiet. Under Gulfkriget, i början av 1991, bestämde vi oss för att aktivt protestera Ungkommunister 1 maj RKU:s första kongress Men om ungkommunisten fått veta hur det var ställt med folkhemmet nu 1995; då hade han ärligt talat blivit förundrad över att partiet inte haft större framgång. Socialdemokraterna hade 28 procent av rösterna i senaste valet, säger ni, och det ska vi tydligen vara nöjda med. Men vad gör ni med alla dom som nu är förbannade och börjar vakna upp? Är det verkligen det som står först på dagordningen varje gång ni träffas? Ungkommunisten hade därefter, självsäker som alltid, letat fram den tjockaste boken i hela bokhyllan och slagit upp sidan 325 i Leninismens problem och läst högt: Gamla bolsjeviker åtnjuter inte aktning för att de är gamla utan för att de därjämte är evigt unga, icke åldrande revolutionärer. Därefter hade han spänt ögonen i den lätt tunnhåriga församlingen som för att därmed jaga bort all självbelåtenhet eller uppgivenhet. Carl-Johan Ulff Alltså. Jag påminde inte om Frank Baudes uttalande i TV 1972 för att göra mig lustig över vår då mycket unga rörelses optimism och framtidstro. Jag anser än idag att Frank svarade alldeles rätt och jag hoppas för allt smör i Småland att han skulle svara likadant idag. Vad spelar ett kvartssekel med KPML(r) för roll? Svaret på den frågan ligger inte i backspegeln utan i vad vi gör under de 25 åren som väntar på oss. CARL JOHAN ULFF brevbärare från Jönköping och fd redaktör för Ungkommunisten

15 KPML(r) 25 år! 15 RKU mot USA:s inblandning. Det var än en gång en antiimperialistisk fråga som var startskottet. På sommaren bildade vi den första RKU-gruppen. Redan några månader därefter bildades RKU-grupper på andra orter runt om i landet. I början var majoriteten partibarn och sådana som hade släktingar som var med i partiet. I maj 1994 grundades RKU som nationellt förbund. Det var frukten av tre års arbete, som inneburit att RKU spridits till ett femtontal orter samt att vi enats om ett politiskt program. I september 1994 startade vi också vår tidning Rebell. Att sprida Rebell är en viktig del av vårt utåtriktade arbete. RKU har sedan vuxit till sig ytterligare, främst genom bildandet av nya lokalorganisationer. Vi kan också se att det lett till ett ungdomligt tillskott i partiet. Det värmde i hjärtat då RKU bildades, femton år efter att SKU(ml) gick i graven, säger Ulf. Den största bristen med partiet under 80-talet var att vi inte hade någon ungdomsorganisation. Ett ungdomsförbund är nödvändigt för partiets överlevnad, för att det ska komma ungt, friskt blod till oss. Mardrömmen är att borgarklassen ska få monopol på att verka bland ungdomen. En kamp här och nu Stämningarna på 70-talet skiljer sig kraftigt från dagens 90-tal. Det är nog svårare för RKU, konstaterar Ulf. Det är ute med politiska organisationer. På 70-talet fördes en livlig politisk debatt, idag är det nästan tyst. Samtidigt märker man på ungdomar att det finns en öppenhet för en revolutionär politik. Det kanske tar sig anarkistiska uttryck, men det visar att något håller på att hända, att deunga tänker och reagerar. Den stora skillnaden mellan SKU(ml) och RKU är att engagemanget då kom utifrån Vietnamkriget, en fråga som var långt borta och lätt att ta ställning i, inskjuter Jesper. Nu i Sverige 1995 handlar det om frågor som rör ens vardag. Det handlar om en kamp här och nu, nödvändig för vår framtid. Skolfrågorna är viktiga Regeringens och riksdagens högerpolitik slår brutalt och hänsynslöst mot ungdomarna. Skolorna utarmas och en hel generation håller på att ställas utanför arbetsmarknaden. Vi måste ta kamp mot nedskärningarna i skolan och sänkningen av studiebidraget, mot privatiseringen av skolan, mot de uselt betalda ungdomspraktikplatserna och för rätten till ett riktigt arbete, mot den växande rasismen och fascismen och naturligtvis för Sverige ut ur EU. I alla dessa frågor tycker vi som de flesta ungdomar. RKU måste knyta ihop detta och visa på helheten, hur allt hänger samman, vilka som egentligen har makten i vårt samhälle. Vi måste visa att det krävs en genomgripande förändring av hela samhället och att den förändringen endast kan komma genom egen aktivitet, avslutar Jesper. Ulf ger till sist ett råd till RKU, en lärdom som kan dras från SKU(ml):s misslyckande: Verksamhet på grundskolan och gymnasiet måste hållas igång, för det är där nytillskottet av ungdomar finns. PATRIK PAULOV redaktör för RKU:s tidning Rebell Ulf Nilsson och SKU(ml) har fått lämna plats för Jesper Hamark och RKU. Konrad delar blad. RKU i Skåne redo för aktivitet. Jesper säljer Rebell. I augusti skickar Proletären en reporter till England för att rapportera om den stora gruvarbetarstrejken. Samtidigt startas en stödinsamling till de strejkande. I september har Spartacus amatörteatergrupp premiär på Ordning härskar i Berlin i regi av Maria Hörnelius. Proletären FF har växt ur sitt klubbhus och påbörjar en utbyggnad. 4 oktober får direktörerna svar på tal. KPML(r) organiserar möten och protestuttalanden från arbetsplatserna. Lagom till 4 oktober skickar KPML(r) kr till de strejkande gruvarbetarna i England. I oktober utkommer den tjugonde delen i klassikerserien: Kvinnan och socialismen, av August Bebel. I oktober genomförs en övertidsblockad på Cityvarvet i Göteborg i försvar för bla (r)-aren Jonny Freidlitz, som omplacerats på grund av sin ledande roll i försommarens strejk. Aktionen sluter i total seger. I november slår Proletären larm om att asbest utgör en tidsinställd bomb på många arbetsplatser. I december adopterar KPML(r) gruvbyn Woodlands i grevskapet Yorkshire i England. En insamling av vinterkläder och julklappar till barnen dras igång. Strax före jul beslutar regeringen om nedläggning av Uddevallavarvet. KPML(r) hävdar att nu är det bara strejk som kan rädda varvet. Dagarna före jul lämnar två lastbilar Göteborg, fullastade med kläder och julklappar för Woodlands. Mottagandet blir mycket varmt I januari sänder gruvarbetarna i Woodlands ett varmt tack till KPML(r) och alla sina vänner i Sverige genom Proletären. KPML(r):s CK antar ett uttalande mot Kinas nya aggression mot Vietnam, som betecknas som ett banditdåd. Proletären inleder publiceringen av artikelserien Arbetare 1985, som avslöjar resultaten av den omvända Robin Hood-politik som (s)-regeringen bedrivit sedan I slutet av januari genomför KPML(r) en mötesturné med gruvarbetarledaren Jack Parry från Woodlands. I februari sprider (r) ett avtalsflygblad med rubriken Nej till snusören - återställ reallönen! I mars far Proletären FF på träningsläger till Woodlands.

16 16 KPML(r) 25 år! Vart bär det hän nu, Frank? Med insamlingspengar till strejkande hamnarbetare. På KFML:s kongress Debut i kommunfullmäktige 198

17 KPML(r) 25 år! 17 Ordföranden har ordet: Inför ett 25-årsjubileum är det väl både vanligt och naturligt att kasta en blick över axeln och se tillbaka på de gångna åren. Det finns naturligtvis mycket att ta fasta på, misstag att lära av men också mycket som varit nödvändigt att göra och som gjorts bra. Partiets första år bestod i en kamp inom den då rikt florerande vänstern i Sverige, en vänster som idag inte existerar utan har gått under med sina utländska förebilder. KPML(r) skilde sig i en avgörande sak från de olika vänsterorganisationer som fanns under 70-talet. Det var med parollen: Vänd ansiktet mot arbetsplatserna. Siktet var inställt på att förankra partiet i arbetarleden och detta fick vi senare kredit för under varvskrisen. Partiet kunde uppträda med en gemensam varvspolitik på varven eller de varvsanknutna verkstäderna i Lysekil, Uddevalla, Göteborg, Landskrona, Malmö, Oskarshamn och Stockholm. Våra analyser som låg till grund för propagandan låg alltid steget före fackets som användes av de krafter som ville slakta den svenska varvsindustrin. Nu hjälpte inte våra insatser och vår kamp för att rädda varven. Den överväldigande merparten av de värden varven representerade slaktades, men otvivelaktigt vann vårt parti många och starka sympatier under den tid kampen varade och även därefter. Internationellt har partiet varit engagerat för den proletära internationalismen ända sedan bildandet. Solidariteten med Indokinas kämpande folk genomsyrade mycket av aktiviteten under första hälften av 70-talet. Solidariteten med det palestinska folket har stärkt vänskapen med PFLP. Frigörelsen från kolonialism och imperialism i Afrika har satt partiet i kontakt med den progressiva rörelsen i flera länder där. Under senare år har vänskapen med Nordkorea och Kuba stärkts. Borgarstaten har vid olika tillfällen sökt komma åt vårt parti. I Göteborgsprocessen på 70-talet och processen mot tidningen Proletären i kölvattnet på mordet av Palme. Hemliga polisen har sökt spionera och sätta en terroriststämpel på oss, vilket avslöjades i samband med sjukhusspionen vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Det finns naturligtvis tusen och ett olika minnen från de gångna 25 åren. Skall någon kort sammanfattning av dessa göras så blir det att vaksamheten och kampen mot revisionismen har varit kännetecknande för partiet och verksamheten. Och eftersom skrivaren av dessa rader vill vara revolutionär och inte reformist så vill jag hellre se framåt än blicka bakåt. Våra 25 år hittills har lagt en bra grund att stå på inför den utveckling vi har att se fram mot. Borgarregeringens systemskiftespolitik har med hull och hår övertagits av socialdemokratin. Detta var förutsägbart sedan Ingvar Carlsson, LO-ledningen och Carl Bildt med knapp majoritet fått ett ja för svenskt EU-medlemskap. EU är, som vi sa i folkomröstningskampanjen, ett uttryck för lagstadgad moderatpolitik. 90-talet har hittilldags bestått av en väldig omflyttning av pengar från de fattiga till de rika. Skattereformen visade vägen för denna politik. Den reformen är också den största anledningen till de stora hålen i statsbudgeten. Politiskt blir detta socialdemokratins ekorrhjul. Bristerna i statskassan efter skattereformen ska täppas till genom stora neddragningar i de generella välfärdssystemen. Barnbidragen kan vara ett exempel. I samband med skattereformens införande 90/91 höjdes barnbidragen för att kompensera barnfamiljerna. Efter sänkningen nästa år kommer barnbidraget i fast penningvärde att ha minskat med 30 procent jämfört med 1985 års siffror. Allt enligt LO-tidningen. Skattereformen skulle innebära att människor i de vanligaste inkomstklasserna inte skulle betala någon statlig skatt. Den socialdemokratiska regeringen har infört s k egenavgifter som nu ligger på fyra procent men som ska gå upp stadigt under 90-talet för att till slut hamna en bra bit över 14 procent. Genomförs detta betyder det att arbetarklassen och folket aldrig varit så skattetyngt under någon svensk regering. Vid årsskiftet kommer en verklig nyårssmäll för arbetarklassen när systemskiftet tar ytterligare ett steg. Enligt LO-tidningen går den genomsnittliga arbetarfamiljen med två löner på cirka respektive kr, boende i hyreslägenhet och med två barn back med kronor varje månad Deltidsstämplande mister a-kassan helt och det blir en sänkning till 75 procent för heltidsstämplande. Det betyder att en arbetslös industriarbetare förlorat kr sedan 1992! Sjukersättningen sänks till samma nivå som a-kassan. (forts nästa sida) Vi har kommit fram till att aldrig tidigare har behovet av ett enigt uppträdande i klasskampen varit så nödvändigt för arbetarklassen som idag. I kampen för ett enande på klasskampens grund är vi beredda att delta efter förmåga. Den förmågan är inte så liten. 25 år av revolutionärt arbete har givit oss en mängd erfarenhet och lärdom. Med partidelegation i Nordkorea äktige :e 1 maj-talet på 25 år. Göteborg 1995.

18 18 KPML(r) 25 år! På internationella kvinnodagen i Göteborg talar bla gruvarbetarhustrun Barbara Bell från Woodlands. I mars beslutar Göteborgs kommunfullmäktige om rivning av Gamla Ullevi och bygge av ett nytt operahus på tomten. Endast Frank Baude röstade emot. Summeringen av solidaritetsarbetet med gruvarbetarna i England visar att (r) samlat in drygt kr. I slutet av mars invigs Proletären FF:s utbyggda klubbhus. Proletären avvisar regeringens sk asbestprogram, som bara förbjuder asbest i bromsar på nya bilar. KPML(r):s politbyrå publicerar ett uttalande som uppmanar till att vägra all befattning med asbest from 2 september. 1 maj genomförs Röd Front-manifestationer på 31 platser runt om i landet. I Malmö talade bla Anton Nilsson. I maj avskedas (r)-aren Ulf Olsson från KF-ägda Karlshamns Oljefabriker, vilket leder till omfattade protester. AD underkänner i juli avskedandet, men ledningen fullföljer ändå avskedandet. Inför valet värvas 1339 valprenumerationer på Proletären. I mitten av augusti drar valarbetet igång på allvar. KPML(r) kandiderar i 28 kommunval. När Olof Palme besökte Arendalsvarvet ställdes han mot väggen av varvsarbetaren och (r)-aren Lennart Gradén, som krävde besked om varvsjobben före valet. I augusti sprider KPML(r) ett arbetsplatsflygblad som uppmanar till att vägra all befattning med asbest från 2 september. I september genomför Proletären FF första Fredsloppet med 900 deltagare. Valet blev ömsom vin och ömsom vatten för KPML(r). Partiet försvarade sina mandat i Lysekil och Gislaved och vann två nya i Karlshamn. Men förlorade mandatet i Göteborg. Vi har varit för tama och slätstrukna, kommenterar Frank Baude valförlusten. Vi kan se framtiden an med tillförsikt (forts från föregående sida) Med ökade skatter och sänkta ersättningar har nu dessa ersättningar nått nivån av grundbidrag som centern och KDS ivrar för. Men det är den socialdemokratiska regeringen som genomfört politiken. Denna politik verkar naturligtvis nedpressande på löneläget överhuvudtaget i det svenska arbetslivet. Redan i höst, innan systemskiftet nått dessa nivåer, kan vi i pressen läsa om en fattigdom som breder ut sig. Flera stora klädkedjor har lagt ner eller skurit ner på antalet anställda på grund av dålig köpkraft i daglighandeln. Den dåliga ekonomin hos stora delar av folket blir också en anledning till att själva folkhälsan försämras. I tidningen Arbetet har vi i höst kunnat läsa om att sedan det infördes en avgift på 125 kronor i Göteborg på den kvinnliga cancertesten uteblir två av tre kvinnor från den. Den dåliga ekonomin och köpkraften driver krisen djupare och massarbetslösheten ökar. Men detta är bara ena sidan av det svenska myntet. Den sida av det som merparten av svenska folket ser är likt Görtz nödmynt. Den andra sidan som kan betraktas av kapitalisterna, bankirer och rentiärer, är ett gyllene guldmynt. Börsföretagen gör överlag rekordvinster. Den flytande kronan har gagnat exportindustrin och gjort svensk arbetskraft till en av de billigare i Europa. Bankerna har tagit tillbaka sina vinster Det beror på oss själva hur vi skall hantera framtiden och föra partiets positioner framåt, skriver Frank Baude. efter krisen med en högräntepolitik som får betalas av folket. Staten subventionerar kapitalet med jättelika statliga bidrag. Sådan ser den materiella grunden för klassmotsättningarna ut i dagens Sverige och klyftan mellan klasserna har kraftigt ökat under 90-talet och de kommer att öka än mer framöver, om regeringen och EUetablissemanget får råda. Förändringar i denna politik förutsätter klasskamp och ett enat uppträdande av arbetarklassen. Motsättningarna blir så stora att arbetarklassen kommer att tvingas in i en försvarskamp där klass ställs mot klass. Denna utveckling av det svenska samhället är ofrånkomlig. Naturligtvis är det inte trevligt att behöva göra en sådan mörk En händelse jag minns... Det anses viktigt, och det är nog riktigt att ha positiva förebilder. Att ha en bild på näthinnan som man kan plocka fram och som genererar något positivt, något man kan se upp till och tycka om, något som ger hopp. Personligen har jag ganska nyligen nått gubbgränsen, rent statistiskt har jag levt halva mitt liv. Det är alltså hög tid att reflektera över hur man skall lägga upp planerna och taktiken inför den andra halvleken. Den innehåller ju inte riktigt samma förutsättningar som den första. Orkar man hålla samma tempo? Nej, det kan inte vara möjligt!? (Man är ju ingen Arne Tammer.) Men kanske kan man disponera krafterna lite listigare? Något har man ju ändå lärt sig. Nej, det är nog ett önsketänkande. Det kommer att bli för tungt och jobbigt, jag pallar aldrig en halvlek till. Det är bättre att släppa fram de yngre krafterna. Då plötsligt ser jag på ena näthinnan Anton Nilsson. Han står förstås i talarstolen. Det är på vår, r-arnas, kongress i slutet på 80- Om att hålla tempo talet. Han är nästan 100 år gammal, det sprudlar av livsglädje kring honom, och tänka sig, han oroar sig för framtiden. Han pratar om atombombshotet, precis som om han tänkt leva 100 år till. Som om inte det skulle vara noguppenbarar sig på den andra näthinnan Kim Il Sung. Det är i Nordkorea, för mindre än två år sedan. Kim, jag, Frank Baude och Anders Carlsson sitter och pratar (det känns fortfarande overkligt). Kim är över 80 år. Det är likadant med honom som med Anton Nilsson, lika full av livsglädje och nyfikenhet på tillvaron. Han var jätteivrig och hade gigantiska planer på ett återförenande av Nord- och Sydkorea. Båda dessa herrar fulla av visioner för framtiden, fast döden stod och lurade runt hörnet. Hur analys av utvecklingen men det finns ett ljus också i mörkret och det är det subjektiva behovet av en kommunistisk politik. Det beror på oss själva hur vi ska hantera framtiden och föra partiets positioner framåt. Vårt parti har diskuterat dessa frågor och kommit fram till att aldrig tidigare i historien har behovet av ett enigt uppträdande i klasskampen från arbetarklassens sida varit så nödvändigt som nu. I kampen för ett sådant enande på klasskampens grund är vi beredda att delta efter förmåga. Den förmågan är inte så liten. 25 års revolutionärt arbete har givit oss en mängd erfarenhet och lärdom. Vi kan med tillförsikt se framtiden an. FRANK BAUDE Kent Andersson kunde detta vara möjligt? Jo, därför att de var levande bevis på den marxistiska dialektiken. Den gav dem kraft och en ungdomlig entusiasm som räckte för spel hela förlängningshalvleken. Med sådana förebilder inser man att det är bara kroppen som åldras, och man knyter på sig skorna för ytterligare en halvlek på minst 25 år. KENTH ANDERSSON sjuksköterska från Örebro och medlem i KPML(r):s CK

19 KPML(r) 25 år! 19 Det gäller att vara enveten! Bengt Frejd En erfarenhet vi gjort i Proletären FF är att skall man lyckas flytta fram sina positioner måste man hålla fast vid frågorna. När vi i mitten på 70-talet så smått etablerat oss restes frågan om ungdomssektion. En idrottsförening utan ungdomar har ingen framtid, sa förespråkarna och startade fotboll i Tynnered, en arbetarförort som saknade allt utom kyrkor. Naturligtvis sågs den röda klubbens etablering inte med blida ögon från alla håll. Men kamraterna kämpade på och bet sig fast och de första ungdomslagen var ett faktum. Så var det dags för nästa framstöt. Hela klubben under ett tak, löd parollen och så var klubbhustanken väckt. Inte ens alla våra egna såg detta som en realistisk tanke. Vem skall sköta det? fick vi höra. Detta stoppade oss inte. Efter några år av kamp mot politiker och byråkrater fick vi samma stöd som övrig idrott. Våra medlemmar och sympatisörer gjorde en heroisk insats och efter bara åtta månader kunde vi inviga klubbhuse. Det vi drömde om för drygt tjugo år sedan att PFF skulle vara ett alternativ för arbetarungdomen är idag en realitet. Aldrig har vi haft så många ungdomslag igång som nu. Under sista halvåret har vi fått över femtio nya medlemmar, framförallt ungdomar med invandrarbakgrund. Kanske kommer de för att de känner vårt stöd i kampen mot främlingsfientlighet och rasism. Tanken med PFF var inte bara att bygga upp ungdomsverksamhet, utan också att föra fram arbetarsaken inom idrotten. När vi började agera väckte det till att börja med en viss irritation. Gå och sätt dig din djävla kommunist, här skall vi inte tala politik, sades det från ilskna borgare. Men vi fortsatte agera, framförallt vad gäller kampen mot lyxfritidsverksamhet. Våra krav var och är att kommunen istället skall satsa på bredd- och ungdomsidrotten. I början fick vi med oss en och annan klubb, men stödet för våra idéer har i takt med den sociala nedrustningen hela tiden ökat. För några år sedan manifesterades detta motstånd i en stor idrottsdemonstration, där PFF spelade en avgörande roll. Idag har vi i princip hela Idrotts-Göteborg med oss på vår linje. Nu är det ingen som avbryter med gå och sätt dej din djävla kommunist. Istället lyssnar man och ställer sig ofta bakom våra förslag. Nu står vi inför nya utmaningar: att få dessa protester i ord att övergå till aktiv handling. Hur detta skall gå till finns inga givna svar på. I mitten av 80-talet började en motionsvåg svepa över landet. Det ena långloppet efter det andra växte fram. Även vi fick ett gäng löpare. Dessa kamrater föreslog att vi skulle ordna en Nu är det ingen som avbryter med gå och sätt dej din djävla kommunist. Istället lyssnar man och ställer sig ofta bakom våra förslag. Aldrig har vi haft så många ungdomslag igång som nu. Efter några år av kamp mot politiker och byråkrater fick vi samma stöd som övrig idrott. Våra medlemmar och sympatisörer gjorde en heroisk insats och efter bara åtta månader kunde vi inviga klubbhuset. egen tävling. På en kongress i KPML(r) togs ett uttalande i fredsfrågan, som slog fast att man måste peka ut orsakerna till krigen. PFF tog kongressen på orden och Fredsloppet var ett faktum. Första året var väl loppet i politisk mening inte helt perfekt, men ett Fredslopp blev det. Året därpå tog vi för första gången upp Bojkotta apartheid stöd ANC och därmed var vi inne på rätt väg. Ibland fick vi väl våra gliringar såväl internt som utanför. Som när kamrater sa till oss: Fredsloppet glädjer väl bara Lindiwe Mabuza. Eller som kamrater som i takt med att intresset för Fredsloppet växte sa: Tänk om Fredsloppet istället hetat Proletärenloppet, vilken grej. Men vi fortsatte och bjöd in representanter från olika befrielseorganisationer runt om i världen, höll fast vid vårt krav Avskaffa apartheid och blev en del av den världsomspännande rörelse som bidrog till apartheidsystemets fall. Parallellt med detta arbete lyckade vi få med oss hela Idrottssverige på en insamling av idrottsutrustning till uppbygget av en icke rasistisk idrott i Sydafrika. Fredsloppet har väckt sympati långt utanför Göteborg och i år genomfördes liknande arrangemang i Polen, Kuba, Frankrike, Nordkorea och Palestina. Vi har kommit en bit på väg i uppbygget av Proletären FF och även i kampen för en värld utan utsugning, krig och förtryck. Trots detta måste vi bli fler. Därför vill vi rikta en uppmaning till dig som är idrottsintresserad: Kom med i Proletären FF! Vi behöver ditt stöd såväl på som utanför idrottsarenan. BENGT FREJD ordförande i Proletären FF I slutet på september stoppar (r)-are på lokverkstäder i Göteborg 60 lok efter ett asbestlarm. När SJ omplacerar två reparatörer, bägge (r)-are, går arbetskamraterna i strejk. I oktober skriver KPML(r) i Lysekil ett öppet brev till regeringen och kräver att beslutet att lägga ner Abba rivs upp. På fabriken går de anställda i vild strejk. I november besöker den sydafrikanske fackföreningsledaren Bonisile Norushe bla KPML(r). Hans maning om total bojkott av Sydafrika förmedlas av Proletären. I slutet på september återtar SJ omplaceringen av de två reparatörerna. I november tar Proletären FF initiativ till ett idrottsupprop till stöd för ANC. KPML(r) håller konferens i Stockholm med SJ-anställda från hela landet. Till jul utger Proletärkultur Piri-piris debutskiva Redan i januari går KPML(r) till offensiv inför avtalsrörelsen genom att ge ut broschyren Lönerna måste upp för masspridning. Den 4 februari faller den stora varvskranen i Uddevalla. Kampen för varven går in i slutfasen. Bara Arendal och Kockums återstår. I februari fullföljer Karlshamns Oljefabriker avskedandet av Ulf Olsson, trots att AD förklarat det olagligt, vilket leder till en ny proteststorm Den 1 mars skickar KPML(r):s politbyrå kondoleanser till Socialdemokratiska Arbetarpartiet med anledning av mordet på Olof Palme. Olof Palme kommer att bli ihågkommen för sitt internationella engagemang, skriver politbyrån. Fredsloppet har blivit tradition liksom ANC-veteranen Arnold Selby. I Proletären utpekas amerikanska CIA som trolig upphovsman och bakblåsare av mordet på Palme. Den 22 mars håller KPML(r) internationellt symposium i Stockholm, med inbjudna gäster från en lång rad socialistiska länder och organisationer. I april genomför KPML(r) demonstrationer mot USA:s krigspolitik med anledning av bombningarna av Libyens huvudstad Tripoli.

20 20 KPML(r) 25 år! I april går fritidspedagogerna i Göteborg i vild strejk mot den sk SIA-skolan. (r)- are står i spetsen för aktionen. I slutet på april debuterar KPML(r) i etern genom Radio r i Malmö. På 1 maj kräver Frank Baude en omedelbar avvecklingsplan för kärnkraften med anledning av kärnkraftolyckan i Tjernobyl. Röd Front-arrangemang genomförs på 32 orter och framgångar noteras på många håll. I början av maj kräver Proletären att Hans Holmér avsätts som chef för Palmeutredningen. Från KPML(r):s sommarläger skickar barn och ungdomar ett öppet brev till statsminister Ingvar Carlsson och kräver total bojkott av Sydafrika. Det andra Fredsloppet ägnades kampen mot apartheid i Sydafrika. På plats fanns ANC-representanten Lindiwe Mabusa och ANC-veteranen Arnold Selby. I september går (r) ut i kampanjen Folkets väl före storfinans och militarism. Höstens Proletären-kampanj ger ett plus på 683 prenumerationer Den 2 januari öppnades KPML(r):s åttonde kongress i Göteborg. På plats fanns ett stort antal internationella gäster, Anton Nilsson, Sven Wernström m fl. 69 procent av kongressens delegater var LO-medlemmar. Kongressen antog uttalanden mot kriget, mot den sociala nedrustningen och i Sydafrikafrågan och präglades av stor enighet. I januari utkommer 21:a och sista delen i KPML(r):s klassikerserie, den för första gången på svenska utgivna Politisk ekonomi. I slutet av januari högtidlighålls ANC:s 75-årsdag genom en kampanjvecka. På möte i Göteborg fick ANCrepresentanten Dennis Goldberg motta under veckan insamlade kr. Till årsdagen av mordet på Olof Palme går KPML(r) ut i en Proletären-kampanj, som kräver Holmérs avgång och som återigen utpekar CIA som mordets bakblåsare. I början av april ställer Proletären frågan om svenska polismän var inblandade i mordet på Palme. På 1 maj genomför KPML(r) Röd Front-arrangemang på 42 orter. RÖD FRONT sedan 28 år! KPML(r):s 1 maj-firande är faktiskt äldre än partiet självt. Det första Röd Front-mötet hölls i Göteborg 1 maj 1967, då i Marxistiska sällskapets regi (som var en föregångare till KFML). Året därpå var det dags för den första Röd Front-demonstrationen, också den i Göteborg. Efter splittringen inom KFML 1970 tog (r) över Röd Front och arrangemang har sedan dess genomförts över hela landet, som mest på 62 platser. Röd Fronts betydelse En händelse jag minns... USA mördare! USA mördare! USA mördare! De taktfasta ropen satt fint i det stora kyrkskeppet inne i Värnamo Storkyrka en sensommardag i augusti Kyrkan verkade vara byggd för talkörer! Huvuddelen av kyrkobesökarna var tillrest och lokal nobless som skulle fira Utvandrardagarna. Närvarande var bla paret Gyllenhammar, ambassadör Ullsten, prinsessan Desirée, Kanadas ambassadör samt givetvis... den amerikanske ambassadören i Sverige. Att den amerikanske ambassadören skulle tala i det Gislaved närbelägna Värnamo kom som en överraskning en och en halv dag innan för oss i KPML(r) Gislaved. Nu var goda råd dyra, vi lyckades trumma ihop ett tiotal kamrater som var beredda på att genomföra en militant aktion mot en ambassadör från ett land som bedrev ett smutsigt krig mot Nicaraguas folk. Väl framme i Värnamo stötte vi ihop med lokaltidningens journalist. Han såg undrande på oss. Vad hade KPML(r) i Gislaved på Utvandrardagarna i Värnamo att göra. Vi bänkade oss och lyssnade artigt på vad folk från Vasaorden och prinsessan Desirée hade att säga. Vi applåderade lika artigt som den tillresta noblessen. Några av oss fraterniserade dessutom med några belevade bänkgrannar och gjorde allt för att göra ett gott intryck. En partikamrat jämte mig tuggade nervöst på sina tuggummin, det var första gången han var med på sånt här, men rättvisekänslan för Nicaraguas folk gjorde att oron vad som skulle hända dämpades. Då jag besökt Nicaragua två år innan så hade jag fått äran att inleda talkören. Så när ambassadören stegade fram till talarstolen så reste jag mig upp och skrek: Herr ambassadör, lämna Nicaraguas folk i fred! Leve Nicaraguas fria folk! Herr ambassadör åk hem! Vid det laget hade den taktfasta talkören kommit igång med USA mördare! USA mördare! USA mördare! Vad vi märkte var att man hinner skrika en hel del innan församlade vakter hinner samla sig. Vi visste att även om topparna hade mycket livvakter så var ju inte deras jobb att gå till attack mot verbala demonstranter. Därför hinner det hända mycket på en knapp minut. Vid detta laget var noblessen i uppror och skrek skandal och odjur efter oss. En gammal gubbe hötte med paraplyet mot mig ett flertal gånger. Den banderoll vi vecklade skall inte underskattas. När det revolutionära 1 maj-firandet återupplivades hade VPK lagt ner sina manifestationer och redan då fanns krafter inom socialdemokratin som ville förvandla 1 maj till något slags picknick. Röd Front tvingade den borgerliga och småborgerliga arbetarrörelsen att hålla traditionen vid liv, åtminstone formellt och åtminstone tills nu. Vad som blir från deras sida framöver låter vi vara osagt, men en sak är säker: Röd Front kommer att leva! Det gäller att fånga fågeln i luften Erik Andersson ut i kyrkan vecklade vi ånyo ut utanför kyrkan så att journalister och Säpoagenter kunde fotografera den och oss. En av dåtidens lokaltidningar, Smålands Folkblad, hade vår demonstration på sin förstasida. Likaså var vår demonstration nyheten från Värnamo dagen efter i TV-nyheterna Smålandsnytt. Trots hot om åtal hände inget. Vi sabbade noblessens dag och lade sordin på deras uppblåsta firande. Med dessa rader vill jag bara säga att det är viktigt att ibland agera med kort vasel och bryta med slentrianmässigt arbete. Ibland gäller det att fånga fågeln i luften. ERIK ANDERSON kommunfullmäktieledamot från Gislaved och medlem i KPML(r):s CK