Den icke deliberativa medborgaren en studie av samtalets effekter på individnivå

Transkript

1 Den icke deliberativa medborgaren en studie av samtalets effekter på individnivå Marina Lindell nämndforskare i samhällsvetenskapliga nämnden, doktorand vid statsvetenskapliga institutionen vid Åbo Akademi marina.lindell@abo.fi, marina.lindell@sls.fi Jag har valt att presentera kapitel 5 i min avhandling. I de föregående kapitlen har jag granskat deliberativ demokratiteori, både ur normativ och empirisk synvinkel. I den empiriska delen (kapitel 4) har jag den metastudie jag gjorde i min licentiatavhandling som grund och jag har även identifierat en del luckor i forskningen. En del av dessa luckor strävar jag efter att fylla med denna avhandling. Kapitel 5 är inte färdigt och jag har många funderingar kring framförallt hur den teoretiska modellen kommer att fungera. Jag är därför väldigt glad att få ta del av era kommentarer och förbättringsförslag i detta skede. Jag har satt med dispositionen så att ni lättare skall få en helhetsbild av avhandlingens struktur. Doktorsavhandling, disposition november Introduktion 1.1 Samtal och medborgardeltagande 1.2 Deliberativ demokrati som tankeskola 1.3 Avhandlingens syfte och övergripande frågeställning 1.4 Avhandlingens upplägg 2. Deliberativ demokrati teori 2.1 Gamla idéer med nya influenser 2.2 Utvecklingen av deliberativ demokrati teori 2.3 Normativa ideal i deliberativ demokratiteori - Inklusion - Jämlikhet - Rationalitet - Reflektion 2.4 Den deliberativa medborgaren Den deliberativa processen 2.5 Förväntade positiva effekter av deliberation Utveckling av medborgerliga färdigheter Bättre och mer demokratiska beslut 3. Kritik av deliberativ demokrati 3.1 Representativitet 1

2 3.2 Ansvarsutkrävande 3.3 Demokratisk legitimitet 3.4 Ökad oenighet och polarisering 3.5 Deltagande och deliberation i samma modell 3.6 Från normativ teori till empirisk verklighet 3.7 Sammanfattning och diskussion 4. Från teori till praxis: deliberativa mini-demos 4.1 Metodologiska utgångspunkter 4.2 Fyra olika modeller 4.3 Deliberativa mini-demos inverkan 4.4 Deliberativa mini-demos roll i det demokratiska systemet 4.5 Luckor i den empiriska forskningen 5. Preciserade frågeställningar och operationaliseringar 5.1 Avhandlingens frågeställningar 5.2 Individen, gruppen och deliberationens inverkan Individen Gruppen Deliberationens inverkan och effekter 5.3 Den icke deliberativa medborgaren 6. Metod och material 6.1 Experiment om medborgardeliberation i enklaver 6.2 Data Individnivå Gruppnivå 6.3 Metoder 7. Analys och resultat 8. Sammanfattning 9. Diskussion - Vad innebär dessa resultat för deliberativ demokrati - Vad innebär detta för demokratin 5. Preciserade frågeställningar och operationaliseringar Fokus i avhandlingen hittills har legat på att granska deliberativ demokratiteori och dess förtjänster och tillkortakommanden. Fyra normativa ideal lyftes fram: inklusion, jämlikhet, rationalitet och reflektion och den deliberativa processen har diskuterats både i normativt och empiriskt hänseende. Med utgångspunkt i en metastudie om den empiriska forskningen om deliberativa mini-demos kunde även luckor i forskningen identifieras. Denna avhandling kommer i fortsättningen att fokusera på att 2

3 fylla en del av dessa luckor. I detta kapitel kommer forskningsfrågorna att preciseras. Jag kommer även att presentera en teoretisk modell som är grunden för den analys som följer i kapitel Avhandlingens frågeställningar För att en deliberation ska fungera bör alla deltagare ha adekvata möjligheter att säga sin åsikt. Varje deltagare bör vara fri att uttrycka sina åsikter och att bli hörda och respekterade. Det bör finnas lika möjligheter för alla att tala och övertyga de andra deltagarna. Autonomi- och jämlikhetsprincipen bör följas, vilket innebär att deltagarna skall kunna uttrycka sina egna intressen på ett sätt så att de andra kan reflektera och överväga dem i förhållande till andra intressen. Deltagarna bör motivera sina åsikter, dvs. argumenten skall vara underbyggda, och det skall råda ömsesidighet så att man förklarar sina egna argument och respekterar och förstår andras (Rosenberg 2007, Gastil 2008, 20). Man bör även garantera ömsesidig förståelse vilket innebär att den som talar bör förklara sina uttalanden så att alla förstår vad han eller hon vill säga. Deliberation förväntas öka den personliga förståelsen, förändra åsikter och ta fram en gemensam grund för överenskommelser eller beslut. Besluten blir som ett resultat därav mer rättvisa och legitima (Rosenberg 2007, 341). Deliberativ demokratiteori inbegriper antaganden om att individen har kapacitet och intresse att deliberera om politiska frågor som berör honom eller henne. Kraven på individen är högt ställda. Deliberation kräver förnuftiga deltagare som är villiga att ge av sin tid, dela med sig av sin kunskap och vara beredda att omvärdera sina egna omdömen allteftersom de lär sig ny information och får ta del av andras åsikter. Även om deltagarna i en deliberation har lika möjlighet att uttrycka sina åsikter så finns det skillnader i förmåga att uttrycka sig, att argumentera för sin sak och att kunna reflektera över egna och andras åsikter och ställningstaganden. Detta riskerar att skapa ojämlikhet mellan deltagarna eftersom individer med bättre förutsättningar kan ha bättre möjlighet att deliberera. Olikheter i personliga färdigheter och erfarenheter kan alltså göra deltagandet ojämlikt. I denna avhandling är jag intresserad av denna individuella variation. Syftet är att förklara om och varför individer påverkas olika av deliberation. Avhandlingens övergripande frågeställning är: Kan man identifiera sådana individer som inte kan eller vill deliberera, den s.k. icke deliberativa medborgaren? Vad karaktäriserar dessa individer? Har de något gemensamt? En viktig aspekt för att minska den ojämlikhet som finns är att få en bättre förståelse för vilka individuella faktorer som bidrar till ojämlikhet (Muhlberger & Weber 2006, 4). Tidigare forskning tyder på att deliberation har en inverkan på de som deltar: åsikterna förändras, kunskapen ökar, villigheten att delta i samhällelig aktivitet ökar, förtroendet för de demokratiska 3

4 institutionerna ökar osv. Även om forskningen på senare år alltmer börjat analysera individnivån vid sidan av gruppnivån så är det fortfarande mindre klarlagt hur olika individer påverkas av deliberation. Kan vi urskilja individer som inte beter sig på samma sätt som de andra, dvs. sådana som inte förändrar sin åsikt och som inte påverkas av deliberation på samma sätt som de övriga deltagarna? Har individer olika förmåga till deltagande och lärande i deliberativa sammanhang? Kunskap förklarar en del men knappast allt. Kanske är det så att folk har olika respons till diskussion? Det kan vara så att en person vet mycket men inte är benägen att samarbeta utan envist håller fast vid sin åsikt trots att nya argument träder fram i diskussionen. Kan man här prata om individers olika grader av samarbetsförmåga, samarbetsvilja och respekt för andras åsikter? En del forskare talar om medborgarnas deliberativa kompetens för att beskriva huruvida medborgaren har kapacitet att deliberera. I deliberativ demokratiteori är politisk jämlikhet ett av de centrala idealen. Även om medborgare har olika socioekonomisk status och olika maktpositioner i livet utanför en deliberation så skall denna sociala ojämlikhet som existerar utanför den deliberativa händelsen inte påverka den enskilda individens möjligheter i deliberationen. Allas åsikter skall vara lika mycket värda och endast bedömas utifrån de skäl som medborgarna för fram. Forskning har dock lagts fram som tyder på att social ojämlikhet även påverkar förutsättningarna att delta i deliberation. Det är dock inte helt klarlagt hur sambandet mellan individens förutsättningar och beteende i en deliberation ser ut. Inte heller är det klarlagt om och varför individer påverkas olika av att delta i deliberation och vilken typ av individer som påverkas mera eller mindre. Perspektivet är ett annat än det traditionella eftersom jag kommer att utgå ifrån de individer som per definition inte nåt upp till kraven på den deliberativa medborgaren. Istället för att se på deliberationens förtjänster så kommer jag att granska vad som händer om det finns individer som inte nåt upp till förväntningarna och hur dessa påverkar och påverkas av deliberation. Detta föranleder att tre mer preciserade forskningsfrågor kan formlueras: a) Finns det olika individuella förutsättningar för deliberation? b) Påverkar dessa individuella förutsättningar deltagandet i deliberation? c) Påverkar dessa individuella förutsättningar effekterna av deltagandet? Svaren på dessa frågor kan eventuellt hjälpa oss att dra viktiga slutledningar när det handlar om att utveckla den deliberativa processen mot ett mer jämlikt deltagande. 4

5 5.2 Individen, gruppen och deliberationens inverkan Merparten av den empiriska forskningen om deliberativ demokrati sker på gruppnivå. Forskningen undersöker bl.a. om det finns variation mellan grupper, hur olika gruppers åsikter förändras; i vilken grad och i vilken riktning. Även deliberationens inverkan analyseras oftast på gruppnivå. Dessa analyser visar hur och åt vilket håll gruppen som helhet har rört sig, dvs. vilken nettorörlighet som finns. Nettorörligheten anger alltså hur gruppens åsikt har förändrats efter deliberation men det är inte det enda sättet att analysera deliberationens effekter. Det kan vara liten nettorörlighet men fortfarande stor förändring på individnivå, dvs. bruttorörligheten kan vara stor. Ser man bara på nettorörligheten kan förändringar på individnivå ta ut varandra, om en del individer förändras åt ett håll och andra åt ett annat håll (Luskin et al 2002; Farrar et al. 2010, 336; Merkle 1996, 612). Individperspektivet är i fokus för denna avhandling och det är därför viktigt att analysera både netto- och bruttorörlighet. Figur 1 åskådliggör på ett teoretiskt sätt vilka olika aspekter som kan påverka vilka individuella effekter en deliberation har. Individen har vissa förutbestämda egenskaper som kan påverka hur individen beter sig i gruppen. Även om en del av dessa egenskaper kan påverkas under deliberationens gång så återstår det faktum att individerna har olika förutsättningar vid deliberationens början. För att deliberation skall kunna äga rum behöver det finnas en interaktion mellan olika individer. I gruppen sammanstrålar olika individer för att diskutera med varandra och lära av varandra. I figuren åskådliggörs beteendet endast på gruppnivå eftersom det är i gruppen interaktionen sker. Gruppens beteende är aggregerat av hur individerna beter sig och hur gruppdynamiken är påverkar även hur individerna reagerar. Interaktionen mellan gruppmedlemmarna analyseras på gruppnivå även om individen är analysenhet. Det individuella beteendet blir synligt när gruppmedlemmarna interagerar med varandra. 5

6 Individuella egenskaper: Individens och gruppens Individuella beteende: effekter: - Utbildning, kunskap, - inklusivitet (deltagandenivå) - åsikter erfarenhet av deliberation - jämlikhet - kunskap (politiska samtal), - rationalitet - förtroende politiskt intresse - reflektion - Empati, respekt för andra, - fokus på det gemensamma bästa Gruppens tillit till andra, effekter mellanmänskligt förtroende - depolarisering - Motivation, vilja att delta - beslutsfattande Gruppens egenskaper: - Gruppens karakteristika - Gruppens initiala åsikt - Gruppens sammansättning Figur 1. Teoretisk modell över egenskaper och beteende som påverkar deliberationens effekter I analysen kommer jag att fokusera på att hitta avvikande individer och grupper. En intressant aspekt är att se hur mycket de förutbestämda egenskaperna påverkar både beteendet och effekterna av deliberation. Är det de individuella egenskaperna eller deliberationen som har en inverkan? Förklaringen till deliberationens effekter söks både i individegenskaperna, gruppegenskaperna och gruppdiskussionen (individens och gruppens beteende) Individen Individuella egenskaper inbegriper personliga karakteristika som kan bidra till eller försvåra ett deliberativt beteende. De egenskaper som kan anses viktiga i detta sammanhang berör skillnader i utbildning, kunskap, erfarenhet och intresse men också skillnader i förmåga att känna empati, kunna respektera andra och kunna lita på andra. Till de individuella egenskaperna räknas också skillnader i motivet till att delta. En del individer har ett genuint intresse av politik och vill delta i politiska diskussioner medan andra kanske deltar endast för ekonomisk vinning. Det finns en risk att de medborgare som var villiga att delta i medborgardiskussionen om invandring alla tillhör gruppen med bättre förutsättningar att delta i deliberation. Tidigare forskning visar att individer med sämre förutsättningar (lägre socioekonomisk status, inte tidigare aktiv i samhället osv.) gallrat bort sig själva i urvalsprocessen. Eftersom det alltid finns en viss grad av självselektion kan man anta att individer som saknar både utbildning, erfarenhet och intresse inte anmäler sig villiga att 6

7 delta. Å andra sidan kan slumpmässigt urval få individer som på eget initiativ inte skulle ha aktiverat sig i politisk och samhällelig verksamhet, att delta. Har man ett tillräckligt stort urval borde även olika personliga egenskaper finnas representerade. Deliberation kan ha en inverkan på en del av de individuella egenskaperna och detta syns då i effekter på individnivå. De individuella egenskaper som individen har med sig vid deliberationens början och som varierar mellan individerna är uppmätta i enkäter vid två tidpunkter innan deliberationen. Även om egenskaperna kan komma att påverkas under deliberationens gång så återstår det faktum att individerna har olika förutsättningar vid deliberationens början vilket kan påverka den deliberativa diskussionen och deliberationens utfall. Gruppens egenskaper är konstanta variabler och förändras inte under deliberationens gång. Gruppens karakteristika och initiala åsikt är sammansatt av individernas karakteristika och åsikt medan gruppens sammansättning (likasinnad eller blandad grupp) är bestämd på förhand. Experimentet beskrivs närmare i kapitel 6. För att få en överblick över olika slags personliga egenskaper som kan ha en inverkan på förmågan att deliberera grupperas egenskaperna i olika grupper. Jag har valt att tala om olika dimensioner och har identifierat tre dimensioner: 1) en kognitiv dimension som har att göra med kunskapsnivåer, 2) en affektiv dimension som handlar om personlighetsdrag såsom empati, respekt och förtroende och slutligen 3) en motivationsdimension som beskriver hur motivation att delta kan påverka förmågan att deliberera. Kognitiv dimension Det finns skillnader i kunskap mellan individer. Det kan bero på att de har olika utbildning men även på att individerna har olika mycket kunskap om det ämne man delibererar om. Deliberativ teori utgår ifrån att alla vuxna medborgare besitter en viss kognitiv förmåga. Socialpsykologerna anser att deliberativ demokrati övervärderar denna förmåga och att den kognitiva förmågan i själva verket är på en betydligt lägre nivå bland medborgarna. Båda teorierna ser på medborgaren på liknande sätt även om de har lite olika tilltro till individens förmåga. Utvecklingspsykologin kritiserar detta synsätt. Istället påstår de att även om de flesta vuxna medborgare resonerar på samma sätt så är förmågan olika mellan människor då en del är bättre på att resonera och argumentera än andra. Detta leder till ojämlikhet mellan individer (Rosenberg 2007, 346). Utbildning och utveckling av individuella färdigheter är viktigt i en deliberation för att jämna ut skillnader mellan individer. Individer som resonerar på olika sätt förstår och reagerar troligen på samma omständighet på olika sätt (Rosenberg 2007). För att göra deltagandet mer jämlikt avsätter 7

8 man ofta tid innan deliberationen för att utbilda och informera deltagarna om det aktuella ämnet. På så vis vill man jämna ut kunskapsskillnaderna mellan deltagarna. Enligt Rosenberg (2007) handlar ojämlikheten om olika förmåga till logiskt tänkande, självreflektion, att ta andras perspektiv i beaktande, att presentera argument, att förstå policy problem och att förstå innebörden av rättvisa. Kritisk självreflektion är en process som kan komma inifrån men oftare stimuleras den genom samarbetsvillig kommunikation med andra (Rosenberg 2007, 346, 356). Deliberation inbegriper ett specifikt förhållningssätt till andra människor som präglas av respekt, öppenhet, förståelse och diskussionsvillighet. I en bra deliberation skapas utrymme för förändring av åsikter och synsätt, identiteter och relationer. Diskussionsvillighet handlar om att motivera och redogöra för grunderna till de egna argumenten. Det bör finnas en öppenhet att förändra sina preferenser (Jennstål 2008, ; Karlsson 2008, 175). En god förmåga att deliberera handlar mycket om att kunna presentera välunderbyggda argument, att kunna ta andras argument i beaktande och att kunna reflektera över olika synsätt. Vuxna individer har olika förmåga att diskutera på en abstrakt nivå, att reflektera över sina egna förutsättningar, att förstå andras perspektiv eller att uttrycka sina egna åsikter på ett sådant sätt att andra kan förstå (Rosenberg 2007, 351). Ett nyckelbegrepp i all demokratiteori är jämlikhet. Sambandet mellan deltagande och socioekonomisk status (speciellt utbildning) har tydliggjorts i tidigare forskning och även i deliberativa försök tenderar högutbildade att vara överrepresenterade. Är högutbildade även privilegierade i den deliberativa diskussionen? Det finns forskning som tyder på att äldre män med högre utbildning dominerar i deliberativa diskussioner och att unga och kvinnor har svårare att göra sin röst hörd. Det betyder dock inte att äldre högutbildade män delibererar bättre bara att de hörs mera. Forskningsresultaten går isär vad gäller huruvida ålder och utbildning har någon inverkan på åsiktsförändringen. I medborgardiskussionen i Finland förändrade de äldsta deltagarna sina åsikter mest i riktning mot lägre stöd för kärnkraft medan utbildning inte hade någon inverkan på åsiktsförändringen (Setälä et al. 2010). I French & Lavers (2009) experiment visade det sig att lägre utbildade förändrade sin åsikt mest medan ålder inte hade någon inverkan. Utbildningens och kunskapens betydelse för beteendet är omtvistat och sambanden är inte så entydiga som man vid en första anblick kunde tro. Det torde vara mer troligt att högutbildade har de färdigheter som krävs för att kunna presentera och överväga argument medan lågutbildade inte haft samma tillgång till sådana forum där dylika färdigheter utvecklas (Mendelberg 2002, 11). Högre utbildning och kunskap kan alltså sägas ge bättre förutsättningar att deliberera. Det finns dock 8

9 forskning som pekar i motsatt riktning, nämligen att de med lägre utbildning och lägre kunskap är bättre på att deliberera eftersom de inte är så övertygade i sina åsikter och har lättare att ta till sig ny information och i ljuset av den förändra sina åsikter. Putnam (2001, ) har påvisat att föreningsverksamhet kan fostra individen i de medborgerliga färdigheter som behövs för att deliberera, t.ex. lär sig föreningsaktiva att diskutera och debattera gemensamma angelägenheter, delta i möten och uppträda offentligt. Det är även ändamålsenligt att se på deltagarnas politiska intresse för att få en uppfattning om hur insatta de är i politiska och samhälleliga frågor. Ett större politiskt intresse innebär ett större intresse för demokratiskt beslutsfattande och för politiska sakfrågor vilket medför bättre kunskap om hur politiken fungerar (Verba et al. 1995). Detta kan vara en fördel i deliberativa sammanhang. Affektiv dimension Förståelse handlar om att förstå de underliggande motiven till varför andra är, beter sig och upplever situationer som de gör. Förståelsen kan vara ett resultat av att man själv upplevt liknande situationer. Det kan också handla om inlevelseförmåga och empati, dvs. att man kan sätta sig in i den andras situation och därmed förstå den personen bättre. Empati bygger på en vilja att lyssna på den andra (Jennstål 2008, 155). Genom att berätta om sina personliga erfarenheter blir deltagarna mer kända med varandra och även mer sårbara för varandra, vilket skapar empati och förtroende som behövs i deliberation (Rosenberg 2007, 355). Individer besitter olika grad av empati, respekt för andra, tillit till andra och mellanmänskligt förtroende. Dessa egenskaper är nära förknippade med de värden som betonas i deliberativ demokrati. Morrell (2010) betonar empatins betydelse för demokrati generellt och för deliberativ demokrati i synnerhet. Han önskar att deliberativ demokrati i större utsträckning skulle fokusera på empatins betydelse för en bra deliberation. Medborgare kan få teknisk och faktabaserad information om ett ämne utan att deliberera men utan deliberation är det mindre troligt att de förstår hur andra människor känner det. Deliberation fungerar som en empatiskapande process som resulterar i en ökning av både känslomässig och kognitiv information om andras perspektiv och synvinklar (Morrell 2010, 71). Empati kan innebära flera olika saker. En del teoretiker och filosofer definierar empati som en känsla av sympati och medlidande medan andra inte ser empati som en känsla utan som en process genom vilken andra personers känslomässiga tillstånd eller situation påverkar oss. Empati har både en känslomässig och en kognitiv sida. Den kognitiva sidan handlar om perspektivtagande, dvs. att kunna 9

10 se saken ur andras synvinkel. Många forskare betonar denna sida av empati. Chambers (1996,100) skriver att opartiskhet uppnås genom att man sätter sig i den andres situation och försöker se saken ur den personens synvinkel. Den känslomässiga sidan handlar om rolltagande, dvs. att kunna sätta sig in i andra människors situation och känna vad de känner (Morrell 2010, 58-62). Denna aspekt av empati betonas inte lika ofta i deliberativ demokrati som den perspektivtagande aspekten. Det finns forskningsresultat som tyder på att människor har en benägenhet att utvärdera information och argument som inte stöder deras egen åsikt negativt och att de dömer personer som har andra åsikter än de själva hårdare. Samtidigt ser de information och argument som stöder deras egen åsikt som mera värdefull och riktig. Utgående från dessa resultat kan man fråga sig om det överhuvudtaget går att uppnå en situation där alla skall behandlas lika, alla argument utvärderas lika, och där en gemensam förståelse utvecklas så att det uppstår ett ömsesidigt övervägande av varandras argument (Morrell 2010, ) Samtidigt finns det forskning som pekar på att när man fäster uppmärksamhet på att försöka förstå hur en människa i en annan grupp känner sig så ökar de positiva känslorna gentemot den individen vilket i sin tur ökar de positiva känslorna mot gruppen som helhet (Morrell 2010, 111). Mutz (2002, 121) drar på basis av sin forskning slutsatsen att personer som kan se saker ur andra människors perspektiv även är mer öppna för att överväga åsikter som avviker från de egna. Känslomässiga band och emotionell anknytning spelar en viktig roll i deliberation. Trots detta fokuserar deliberativ demokrati teori väldigt lite på detta. Att endast låta bli att kränka andra räcker inte, det krävs att man verkligen sätter sig in i de andras situation och kan känna vad den personen känner. Detta skapar ett ömsesidigt erkännande och en känsla av att man tillsammans definierar det gemensamma bästa (Rosenberg ). Empati behövs för att uppnå den samverkan och ömsesidighet som är så viktig i deliberativ teori. Facilitatorerna i en deliberation kunde i högre grad uppmana deltagarna att försöka se saker och ting ur andras perspektiv (Morrell 2010, 118, 127). Förtroende är ett mångfacetterat begrepp som kan ha olika innebörd. Forskare skiljer för det mesta mellan socialt och politiskt förtroende. Ibland talar man om horisontellt eller mellanmänskligt förtroende för att beskriva huruvida individer kan lita på de människor som finns omkring dem och vertikalt förtroende som avser hur mycket de litar på sina politiska ledare (Newton 2007, 344). Det är även vedertaget att skilja mellan förtroende för människor och förtroende för institutioner. Medborgarnas förtroende för sina grannar, vänner, kollegor och landsmän utgår från förvärvad kunskap medan förtroendet för institutioner såsom parlament, domstolar, myndigheter bestäms av hur bra de tycker att dessa institutioner fungerar. Enligt Easton (1965, 1975) är institutionellt förtroende ett mått på stödet för den politiska regimen och viktigt för att förstå politisk stabilitet. 10

11 Eftersom socialt och institutionellt förtroende bestäms av mycket skilda faktorer så skiljer man oftast i enkäter mellan förtroende för människor och förtroende för institutioner (Newton 2007, 344). Mellanmänskligt förtroende inbegriper huruvida man anser att det går att lita på de flesta andra människor eller inte. Enligt Uslaner (2001; 2002) är förtroendenivån inte beroende av tillfälliga erfarenheter, dvs. attityden gentemot andra människor är rätt så stabil och de erfarenheter man får genom att interagera med andra påverkar inte denna nivå nämnvärt. Grunderna sätts tidigt i livet och förtroendet för andra människor påverkas inte av sinnesstämningen. Förtroende är dock inte en konstant faktor eftersom den kan förändras med tiden, t.ex. har vi på senare år kunnat skönja en nedgång i förtroendenivåerna (Uslaner 2001, 571). Förtroende har viktiga mänskliga och samhälleliga effekter. Förtroende har visat sig vara viktigt för att främja respekten mellan människor. Generellt sett kan man säga att de människor som litar på andra människor har en positivare syn på livet medan de som inte litar på andra människor har en mer negativ syn. Förtroendenivån är i viss mån kontextbunden, t.ex. är förtroendenivån generellt sett hög i de nordiska länderna. Detta kan bero på ekonomiskt välstånd och välfärdsstatens omfattning men även på att de demokratiska institutionerna är opartiska och fungerar bra och effektivt (Uslaner 2002, 17-26; Rothstein 2003; Grönlund & Setälä 2012, ). Forskning baserad på European Social Survey visar att det finns ett samband mellan mellanmänskligt förtroende och institutionellt förtroende (se Grönlund & Setälä 2012). Enligt Uslaner (2002) kan detta bero på att individer som litar på andra människor också litar på tjänstemän som arbetar i olika institutioner. De litar på att dessa tjänstemän är ärliga och hederliga. Enligt Warren (1999) är institutionellt förtroende beroende av att institutionerna lever upp till de normativa förväntningar som medborgarna här, dvs. hur bra institutionerna fungerar och hur medborgarna behandlas. I en deliberation är det viktigt att det finns en hög nivå av mellanmänskliga förtroendet, att deltagarna litar på varandra och är ärliga och rättvisa mot varandra. Det institutionella förtroendet är inte lika direkt avgörande för processen även om förtroendet för de demokratiska institutionerna kan inverka på förtroendet för processen överlag. Det finns empirisk forskning om deliberativa minidemos som visar att individen efter att ha deltagit i deliberation får ökat förtroende för demokratiska institutioner och politiker. En orsak till detta kan vara att det blir tydligare för individen hur komplext det demokratiska beslutsfattandet egentligen är. En annan viktig distinktion är den mellan partikulärt eller särskiljande förtroende och generaliserat förtroende. Partikulärt förtroende handlar om att man litar endast på de individer som man vet något om (ex. att lita på en vän) medan generaliserat förtroende utgår från generell information om sociala grupper och situationer (ex. jag litar på mina landsmän eftersom samhället fungerar, jag litar 11

12 på taxichaufförer men inte på svarttaxichaufförer). I dagens avpersonaliserade samhällen är det viktigt att ha förtroende även för personer vi inte känner personligen eftersom det har en inverkan på samhällets stabilitet (Newton 2007, ). Partikulärt förtroende tenderar att vara högt i små samhällen där människorna som är relativt lika varandra är beroende av varandra och umgås mycket med varandra. Eventuella sociala sanktioner drabbar individen hårt eftersom samhället är så tydligt avgränsat. Fördelen med ett högt partikulärt förtroende är att samhörigheten i samhället är stor. Nackdelen är att grupper utanför samhället och främlingar troligen misstros. Förtroende inom en liten sluten cirkel är bra för de som är med men dåligt för dem som är utanför, ex. när man bara litar på protestanter och misstror katoliker och det skapas vi och de andra. Detta gör att generaliserat socialt förtroende är en viktigare faktor än partikulärt förtroende i ett samhälle, eftersom en stor del av interaktionen i samhället idag sker med sådana som vi varken känner eller har något gemensamt med (Newton 2007, ). Generaliserat förtroende är tron på att de flesta andra människor går att lita på medan partikulärt förtroende är tilltro endast till de som är lika en själv. Partikulärt förtroende kan förvärra konflikter mellan grupper eftersom det leder till att olikheterna mellan grupperna lyfts fram medan generaliserat förtroende har en positiv effekt på människornas engagemang i samhället (Uslaner 2001, 573). I enkäter verkar respondenterna förstå innebörden av begreppet förtroende bra och de attityder de ger uttryck för stämmer bra överens med hur de beter sig. Förtroende är dock inte någonting vi har eller inte har utan vi har det i varierande grad. Förtroende är alltså en variabel som rör sig längs en skala (Newton 2007, ). Förtroende mäts oftast i enkäter genom standardfrågan Skulle du säga att man i allmänhet kan lita på de flesta människor eller att man inte kan vara nog försiktig när man har med andra människor att göra?. Uslaner (2001, 575) har med hjälp av faktoranalys analyserat ett dussintals enkätfrågor om vad och vem folket litar på och kommit fram till att det finns tre olika dimensioner: en dimension mäter hur mycket man litar på främlingar, en annan rör vänner och familj och en tredje handlar om politiska institutioner. Standardfrågan mäter i hög grad hur mycket man litar på främlingar, vilket innebär att frågan mäter generaliserat förtroende. Att umgås med likasinnade medför inte att vi automatiskt litar på folk vi inte känner. Enligt Uslaner (2001) leder inte samhälleligt engagemang eller engagemang i föreningar till ökat förtroende för andra människor. Den enskilt viktigaste faktorn för att öka det generaliserade förtroendet är att 12

13 medborgarna tror på en bra framtid för sig själv och sin familj. När medborgarna har en optimistisk bild av framtiden ökar också förtroendet för andra människor, såväl vänner som främlingar. Motivationsdimension Deliberation kräver mer av medborgarna än annat politiskt deltagande. I en deliberation förväntas medborgarna sätta sig in i frågan, reflektera över den, diskutera den med andra och fatta gemensamma beslut. Det krävs således både tid och engagemang. Enligt Downs (1956) varken hinner medborgarna med politiskt arbete eller är villiga att satsa sin tid på att sätta sig in i politiska frågor. Han myntar begreppet rationell okunnighet (rational ignorance) för att beskriva detta. Enligt honom finns det skäl för medborgarna att inte sätta sig in i politiska frågor. När det gäller de flesta komplexa politiska frågor kan det vara relativt tidskrävande för en person att bilda sig en välgrundad och genomtänkt åsikt. Samtidigt kommer den personliga rösten knappast att inverka på slutresultatet i alla fall. Det kan vara rationellt för medborgarna att förbli okunniga då det finns andra fordringar på den personliga tiden, gällande aktiviteter som de kan påverka (Downs 1956; Fishkin 1997). Även Hibbing & Theiss-Morse (2002) hävdar att det sista medborgarna vill är att behöva involvera sig i det politiska beslutsfattandet. Istället för mer deltagande vill medborgarna ha en välfungerande demokrati som de inte behöver engagera sig i, om de inte vill. Enligt deras forskning önskar en stor del av medborgarna att besluten fattades av empatiska osjälviska experter som kan fatta rationella och kloka beslut utan att ta hänsyn till medborgarnas obefintliga politiska preferenser. Medborgarna är mer intresserade av att processen fungerar än av själva politiken. Medborgarna vill ha demokrati men de vill inte se det eller behöva engagera sig och de vill absolut inte deliberera och delta direkt i beslutsfattandet. Annan empirisk forskning kring medborgardeliberation visar dock att medborgarna både kan och vill delta i politiskt beslutsfattande om de ges möjlighet. Medborgarna är villiga att lära sig nya saker och de har både intresset och förmågan att deliberera (Andersen & Hansen 2007; Fishkin 2009; Schweigert 2010). Hur motiverad en individ är att delta i en medborgardeliberation kan ha en inverkan på både förmågan att deliberera och på deliberationens effekter. En individ som deltar pga intresse för ämnet beter sig troligen annorlunda än en individ som deltar för ekonomisk vinning eller annan personlig fördel. 13

14 5.2.2 Gruppen Även om syftet med denna studie är att analysera individuell variation kan vi inte bortse från gruppens kontext. Deliberation sker på gruppnivå och varje individ påverkar och påverkas av den grupp som han eller hon ingår i. Hur gruppens karakteristika, initiala åsikt och sammansättning ser ut kan också bidra till förutsättningarna att komma överens. I gruppen ingår individer med olika karakteristika, bl.a. kön, ålder och utbildningsnivå varierar mellan olika grupper. Gruppens initiala åsikt varierar också mellan grupper eftersom gruppens åsikt är en aggregerad form av gruppmedlemmarnas åsikter. Vilken gruppens initiala åsikt är kan ha betydelse för hur gruppen beter sig och vilken inverkan deliberationen har på individen. Det är i samtalet med andra som eventuell oenighet framkommer. I en grupp med relativt homogena gruppmedlemmar torde det vara lättare att komma överens än i en grupp där medlemmarna är mycket heterogena. Enligt Mutz (2006) är det svårt för medborgarna att diskutera och debattera sina politiska åsikter. När de är hos likasinnade är det inget problem men bland främmande människor av annan åsikt är det svårt. Att utsättas för politiska åsikter som skiljer sig från de egna skapar större osäkerhet och gör det svårare att fatta politiska beslut. Medborgarna vill så långt som möjligt undvika oenighet och konflikter. Detta får dem att selektivt utsätta sig för diskussioner med människor som utmanar deras åsikt. Istället drar sig likasinnade till varandra. Detta blir ett problem när medvetenheten om den andra sidan minskar och toleransen mot olikheter och de som tycker annorlunda minskar. Oenighet är en viktig del i deliberation för att man skall kunna väga argument för och emot. I en ideal situation vill vi att medborgarna är medvetna om alla rationella argument men inte paralyserad av all motstridig information och det korstryck det för med sig. Detta är enligt Mutz svårt att uppnå. Dessa tankegångar är högaktuella idag då vi ser alltfler diskussionsforum och grupper på Internet där endast likasinnade samlas. Då medborgarna endast diskuterar med de som är av samma åsikt finns det en risk att toleransen, öppenheten och medvetenheten om den andra sidan minskar. Sunstein (2002; 2009) använder begreppet deliberation i enklaver för att beskriva diskussioner där endast likasinnade ingår. Deliberation inom enklaver har även fördelar eftersom det ger marginaliserade individer och grupper en chans att bli hörd. Det kan kännas tryggare att överväga sina åsikter bland likasinnade än i en mer heterogen omgivning. Utvecklingen av demokratiska värderingar och färdigheter för att delta är en viktig del i deliberativ demokrati och dessa färdigheter kan i vissa fall gynnas av att man diskuterar i likasinnade grupper. Demokratisk jämlikhet gynnas om marginaliserade grupper delibererar i sina egna enklaver innan de övergår till den publika sfären. För dessa grupper kan deliberation i enklaver 14

15 få samma fördelar som deliberation i mer heterogena grupper och införandet av sådana enklaver kan öka kvaliteten på demokratin. Deliberation i enklaver kan bidra till full inklusivitet av alla medborgare genom att de som sällan deltar kan komma att delta och deras åsikter och synvinklar (som annars kan komma att ignoreras) kan lyftas fram. Deliberationen bör dock vara en del av ett större sammanhang så att det även finns möjlighet att diskutera utanför enklaven (Karpowitz et al. 2009). Deliberation i enklaver medför även stora utmaningar. Den homogenitet som skapas i gruppen kan underminera deliberationens legitimitet då vissa intressen och personer exkluderas. Eftersom åsikterna som förs fram inte representerar alla uppfattningar som finns i samhället utan endast en sorts uppfattning finns det risk för grupptänkande, gruppolarisering och sämre kvalitet på deliberationen. Gruppolarisering behöver dock inte alltid vara negativt. Det kan skapa ett engagemang som kan leda till en positiv samhällsförändring (Karpowitz et al. 2009). I experimentet som analyseras i avhandlingen har gruppsammansättningen manipulerats så att det är möjligt att analysera deliberation både bland likasinnade (inom enklaver) och i blandade grupper (mellan enklaver). Deliberation inom och mellan enklaver har inte undersökts på ett systematiskt sätt tidigare och det ger en bra utgångspunkt för att analysera deliberationens inverkan på individnivå Deliberationens effekter Det torde inte finnas några som helst tvivel på att kunskaperna ökar i en deliberation och att kunskapsökningen föregår åsiktsförändringen. Detta är egentligen inte särskilt överraskande med tanke på att medborgaren är relativt okunnig om politiska frågor och därför kan basera sin åsikt på bristfällig och ibland felaktig information. Enligt teorin förväntas deliberation även ge upphov till andra effekter, såsom ökad subjektiv medborgarkompetens, bättre förmåga att debattera, ökad tilltro till att de egna åsikterna kan ha en inverkan, ökat förtroende för de demokratiska institutionerna och ökat samhälleligt och politiskt engagemang. Det är dock inte empiriskt helt klarlagt om dessa effekter uppkommer. Än mindre är det klarlagt hur olika typer av individer påverkas. Det finns ett tydligt behov att undersöka vilka effekter, förutom åsiktsförändring och kunskapsökning, som deliberation ger upphov till samt om det finns skillnader i effekt hos olika individer. Vissa individer har redan format sådana åsikter som stämmer överens med deras värderingar och intressen. Deras åsikter borde inte förändras. Men många individer som tidigare inte har haft någon 15

16 genomtänkt åsikt kan förväntas få en sådan och många som har haft åsikter och attityder som inte stämt överens med deras värderingar kan förväntas förändra sin åsikt (Luskin et al. 2007). Enligt Sunstein (2009) finns det en uppenbar risk för att medborgarna, när de endast diskuterar med likasinnade, blir mer övertygade i sin åsikt och därigenom får en mer extrem åsikt än de hade innan deliberation, dvs. åsikten polariseras och feluppfattningar förstärks. Medelvärdet på gruppens åsikt innan deliberation är en faktor som kan förutspå i vilken riktning förändringen skall gå. Om medelvärdet är högre än 4 på en 8-gradig skala kommer gruppens åsikt efter deliberation att vara högre än 4 på skalan. Det samma gäller motsatsen. Om medelvärdet är lägre än 4 på en 8-gradig skala kommer gruppens åsikt efter deliberation att vara lägre (Sunstein 2009, 15-17). Gruppolarisering har undersökts i socialpsykologiska studier allt sedan 1970-talet. Även om dessa studier skiljer sig ganska markant från de deliberativa försök som gjorts så finns det intressanta resultat som bör noteras. I de socialpsykologiska studierna har man undersökt grupprocesser och vad som händer när individer diskuterar tillsammans. Skillnaden mellan dessa studier och deliberativa diskussioner finns i kontexten och diskussionens natur. I en deliberation uppmuntras deltagarna att reflektera, överväga åsikter och förhålla sig öppen till andras åsikter. Oftast finns också facilitatorer med för att säkerställa att alla har samma möjlighet att göra sin röst hörd i diskussionen. Inte desto mindre är resultaten relevanta och det blir intressant att analysera huruvida polarisering även förekommer i deliberativa sammanhang. I litteraturen kan två huvudsakliga förklaringar till varför åsikter polariseras urskiljas: (1) Gruppolarisering beror på informationens inverkan. Den information och de argument som förs fram i en grupp med likasinnade är begränsad. Medborgarna hör endast argument som stöder den ena sidan och informationen som framkommer är därmed partisk. Gruppdiskussion leder till polarisering gentemot det alternativ som initialt hade fler och/eller bättre argument (Vinokur & Burnstein 1978, 873). Medborgarna tenderar även att se information som inte stöder den egna åsikten som mindre övertygande medan information som är i linje med den egna åsikten används för att förstärka den redan rådande uppfattningen (Wojcieszak 2011). (2) Gruppolarisering beror på normativ påverkan, dvs. att medborgarna anpassar sig till den sociala normen. Individer vill bli socialt accepterade och jämför sig med de andra i gruppen. I en diskussion söker individen stöd för sin åsikt och när han/hon får det förstärks den egna åsikten. Relativt extrema åsikter, i enlighet med majoritetens övertygelse, är uppskattade i gruppen och en individ kan därför förändra sin initiala åsikt så att den framställs som mer extrem och därigenom får större social acceptans. Individen strävar också efter att bli accepterad i gruppen och vill undvika oenighet vilket 16

17 gör att åsikten tenderar att förflyttas i majoritetens riktning. Åsikten förändras beroende på vad de andra gruppmedlemmarna tycker (Lamm et al. 1973; Myers & Lamm 1975; Brauer et al. 1995). I situationer där det finns en klar majoritetsåsikt i gruppen anger båda förklaringarna att åsikten polariseras. Om däremot medlemmarna i gruppen är fördelade jämnt mellan två åsikter (två lika stora subgrupper) kan vi enligt den normativa teorin förvänta oss att klyftan mellan grupperna ökar medan den informationsbaserade förklaringen avser att man kan förvänta sig att klyftan minskar (Vinokur & Burnstein 1978). Medborgare med starka åsikter och medborgare som är säkra på sig själva är speciellt troliga att få en extremare åsikt efter deliberation, dvs. åsikten polariseras. I en grupp börjar individen tycka och tänka saker som hon/han inte skulle ha gjort på egen hand och gruppens åsikt förflyttas ytterligare i samma riktning som den var innan deliberation (Sunstein 2009). Enligt Myers & Lamm (1975) finns det en stark koppling mellan medelvärdet på den initiala åsikten före diskussionen och medelvärdet på åsikten efter deliberation. Gruppdiskussioner förstärker den initialt dominerande åsikten. Enligt det deliberativa idealet uppdaterar medborgarna sin åsikt när de får ny information och diskuterar den med andra. När en person får ny information som skiljer sig från det han/hon vetat tidigare borde en åsiktsförändring äga rum. Det är dock också möjligt att uppdatera sin åsikt utan att förändra den. Detta är vad som sker när ny information förstärker rådande uppfattningar (Barabas 2004, 689). Individer med mer deliberativ kapacitet deltar troligen mera aktivt och de efterföljande överenskommelserna gynnar dem mera. Resultat från undersökningar som gjorts om huruvida deltagande i föreningslivet har någon inverkan på individens förtroende för andra människor går isär. Enligt Uslaner (2001) leder deltagande i olika sammanhang inte till en ökning av förtroendet för andra människor men det behövs ett visst förtroende för att individen skall engagera sig. Putnam (2000, 288) anser att förtroende för andra människor kan öka genom att kontakterna med andra människor ökar och att det leder till högre tolerans, mindre cynism och mer respekt för andra. Även när det gäller deliberationens inverkan är resultaten motstridiga. Det är därför intressant att se vilken inverkan dleiberation har på förtroendenivåerna och om det finns skillnader dels mellan olika typer av individer och dels mellan deliberation i enklaver och deliberation i blandade grupper. Enligt Uslaner (2001, 576) finns det ett tydligt samband mellan generaliserat förtroende och donering av pengar och tid till välgörenhet. Partikulärt förtroende å sin sida genererar inte detta. Människor 17

18 som inte gillar utgrupper (grupper han eller hon inte är en del av) ger knappast varken tid eller pengar för att hjälpa människor som är annorlunda än dem. I tabell 1 finns en sammanfattning över de faktorer som diskuterats och hur de kommer att operationaliseras. Vilka metoder som kommer att användas diskuteras i nästa kapitel. Tabell 1. Teoretiska och operationella definitioner (tabellen är under arbete) INDIVIDUELLA EGENSKAPER GRUPPENS EGENSKAPER TEORETISK FAKTOR Utbildning Kunskap Erfarenhet Politiskt intresse Empati Respekt för andra Tillit Förtroende Motivation Gruppens karakteristika OPERATIONALISERING Högsta genomförda utbildningsnivå. Uppmätt kunskapsnivå, dvs. antalet rätt svar i kunskapsfrågorna i frågeformulär 3 (innan deliberation). Erfarenhet av att diskutera politik och invandring med andra. Erfarenhet av föreningsverksamhet. Intresse för politik och intresse för samhälleliga frågor. Förmåga att se saker ur andras perspektiv och att kunna sätta sig in i deras situation. Tar andras åsikter i beaktande, lyssnar på och kritiserar inte andras åsikter. Tro på att människor är ärliga och rättvisa. Hur mycket man litar på de flesta andra människor (generaliserat förtroende) och hur mycket man litar på människor som har en annan åsikt eller tillhör en annan nationalitet (partikulärt förtroende). Orsak till deltagande i medborgardiskussionen. Uppfattning om medborgarnas roll i det demokratiska beslutsfattandet. Deskriptiv statistik om grupperna: kön, ålder, utbildning. Gruppens åsikt initiala Var på skalan för och emot invandring fanns gruppens åsikt innan medborgardiskussionen började. 18

19 Gruppens sammansättning Experimentbehandling: likasinnad eller blandad grupp. INDIVIDENS GRUPPENS BETEENDE OCH Inklusivitet Deltagandenivå: Hur passiv/aktiv/dominerande individerna varit i diskussionen. Jämlikhet Alla blir respekterade och lyssnade till. Ingen dominerar diskussionen. Även de i minoritetsställning blir hörda och respekterade. Rationalitet Deltagarna motiverar och förklarar sina åsikter. Fokus på det gemensamma bästa Hur ofta deltagarna hänvisar till det gemensamma bästa i diskussionen. DELIBERATIONENS INVERKAN OCH EFFEKTER Åsikter Kunskap Förtroende Depolarisering Skillnaden i individernas åsikter före och efter medborgardiskussionen. Skillnaden i individernas kunskapsnivå före och efter medborgardiskussionen. Skillnaden i individernas förtroende, för andra människor och för de demokratiska institutionerna, före och efter medborgardiskussionen. Skillnad i gruppens åsikt före och efter deliberation. 5.2 Den icke deliberativa medborgaren (the non-deliberative citizen) (OBS! Detta kapitel är ännu till stora delar outvecklat) Deliberativ demokrati har stora förväntningar på individen. Forskning inom socialpsykologi, utvecklingspsykologi och om smågruppsdiskussioner visar att individen sällan når upp till dessa högt satta förväntningar (Rosenberg 2007, ). Enligt Rosenberg är individen inte så logisk i sina reflektioner och antagandena som hon tror. Individen tenderar att favorisera egna omdömen och skriver ner värdet på de omdömen som står i motsats till de egna. Individen nedvärderar också de personer som har dessa åsikter. Individen kan alltså inte utöva kritisk reflektion eller ta andras åsikter i beaktande såsom den normativa teorin kräver. De flesta saknar förmågan att resonera och argumentera, de kan ej tänka systematiskt och kan inte reflektera över de egna värderingarna eller tolka andras subjektiva värderingar. De kan inte heller deliberera på ett adekvat sätt och uppskattar 19

20 EGENSKAPER inte eventuella skillnader i utgångspunkt och presenterar inte sina egna åsikter med underbyggda argument eftersom de saknar den ömsesidiga respekt som bör finnas. De ser andras åsikter som felaktiga (Rosenberg 2007, ). Det finns många olika faktorer som kan ha en inverkan på hur åsikten förändras i små grupper. Kvaliteten på gruppens deliberation är den ena och gruppmedlemmarnas personlighet är den andra (Gastil et al. 2008, 26). Personlighet har länge varit erkänt som en viktig faktor för gruppens beteende (Bales 1950, Gastil et al. 2008, 27). Tabell x. Typologi BETEENDE Deliberativt Deliberativt A Icke deliberativt B Icke deliberativt C D En individ kan ha en uppsättning personliga egenskaper som i teorin anses viktiga för ett deliberativt beteende. För att kunna analysera den individuella nivån skapas fyra olika grupper av individer. Det är ännu i skrivande stund omöjligt att säga huruvida det finns empiriska fall för alla grupper men jag utgår ifrån att det gör det även om antalet kommer variera stort. I tabell x finns fyra olika kombinationer. A. Gynnsamma personliga förutsättningar och ett deliberativt beteende: T.ex. en individ med stor empati som respekterar andra och som har en vilja att diskutera med och lyssna på andra torde ha goda förutsättningar att delta i deliberation. B. Gynnsamma personliga förutsättningar men ett icke-deliberativt beteende: Trots att en individ besitter dessa egenskaper behöver dock inte hennes beteende vara deliberativt. Individen kan trots dessa förutsättningar uppträda respektlöst mot andra, avbryta andra och dominera diskussionen. Hennes beteende är då icke deliberativt. C. Mindre gynnsamma personliga förutsättningar men ett deliberativt beteende: Vi kan även ha den motsatta kombinationen där en individ utgående från de personliga egenskaperna 20