Samtal På Österbo. av Linnea Sellersjö 1987

Transkript

1 Samtal På Österbo av Linnea Sellersjö 1987

2 Inledning Samtal på Österbo handlar om sex människors liv. Ingeborg, Nora, Elin, Helga, Skötaren Mårten och den nya sommarvikarien Jossan. De fyra kvinnorna på hemmet är förvirrade och svävar i dåtid och framtid, ibland nuddar de vid nutid. Jossan som kommer dit för första gången blir nyfiken och testar kvinnorna på olika sätt genom att ställa märkliga frågor och visa dem olika föremål som finns i deras närmiljö. Allt utspelas inom slutna väggar, det är sommar och en tryckande hetta råder. Det handlar även om människors förmåga att föra samtal som i princip ej handlar om någonting, onödiga ord kan tyckas, men när blev ord onödiga? Det handlar även om föremål och dess betydelse, tingens betydelse. Vad tänker vi när vi ser ett föremål och vad assosierar en annan människa till när hon ser och uppfattar samma föremål. Allt handlar om våra egna fördomar för det är just vad det är. Varför blir vi människor så förvirrade av åldern.. Denna historia är sann och vartenda ord som står skrivet är sagt, det är jag själv som är Jossan och jag skrev detta när jag var 17 år 1987 när jag arbetade en sommar på Österbo äldreboende i Lund. Min avsikt var att avporträttera den faktiska sanningen och försöka fånga ordens förvirrande betydelse. Hur åldern gör oss mer observanta för orden. Miljön är gråvit, likaså kläderna så att orden framträder mer men även med humoristiska inslag i allvaret. Jag har en tydlig bild av helheten och hoppas även att ni får det. -Linnea Sellersjö

3 Rolllista Jossan- ung tjej som tar ett sommarvik på ett ålderdomshem. Mårten-ung skötare- har arbetat på hemmet i fyra år. Ingenborg-förvirrad dam 1. Känner sig lätt ensam och mycket förstjust i Jossan. Nora-förvirrad dam 2, ser och hör mycket dåligt, kompis med Ingeborg. Går ofta runt med sin stödspark, rullator. Elin, förvirrad dam 3, tystas oftast ner av alla andra. Helga-klarast av dem alla fast tycker att det är jobbigt med upprepningar.

4 Scener 1.Döden 2.Kärlek 3.Sitta 4.Frustration 5.Tärningen 6.Fiapjäs 7.Tjatter 8.Klockan 9.Apelsinen 10.Lycka 11.Sköterskans Kärlek 12.God Man

5 Döden Det är morgon och alla börjar dras mot samlingsrummet. Jossan sätter i gång ett samtal med Nora. Hon sätter sig brevid bordet och sticker in sina ben mot Noras. Jossan: Kan du inte berätta något för mig? Nora: Vad skulle det vara, du hittar alltid något, är det dina ben som är där. Oh så tjocka så härliga Jossan: Tycker du att de är tjocka? Nora: Ja de är inte smala så som mina ben, du har extra utfyllnad på dem, det är bra som det är, de är fina. Jossan: Berätta något? Nora: Det har jag inget att berätta! Jossan: Kan du inte berätta om när du var ung Nora: Det var ju som du är, nej det är inget, jag är för gammal nu. Jag har det bra som jag har det, med både mannen och barnen, så jag är nöjd. Jossan: Han är död! Nora Vad sa du? Jossan: Han är död, död! Nora: Nej han är inte dö eller död. Jossan: Jo Nora: Nej, är min man död? Jossan: Ja! Nora: Ja, då får han vara det, det är bra som det är. Jag har inget mer att tala om, det är bra, det är bra.

6 Kärlek Det är förmiddag, sköterskan Jossan och Ingeborg har en glad pratstund, de är vid mycket glatt mod. Nora kommer in i rummet hon är lite vresig, som ett mycket litet barn. Nora ser dåligt för hon har glömt att sätta på sig sina glasögon. Ingeborg: kan du skriva? Jossan: Ja det kan jag. Ingeborg: Kan du förstå Jossan: Vadå? Ingeborg: Vad ditt skratt betyder Jossan: Vad mitt skratt betyder? Ingeborg: Ja, ja, nej jag vet inte vad det är. Jossan: Älsklingsgumsan. Ingeborg: Gumsan? Jossan: Gumsan Ingeborg: Pumpan, (Jossan sätter sig i hennes knä) älskling vad du är tung. Jossan: Berätta något om blommor Ingeborg: Är det blommor, jasså Jossan: Kan du det

7 Ingeborg: Nej, nej, nej, du sitter och armar dig rätt in där och det gör så ont, så ont. Jossan: Titta i tidningen! Ingeborg: Vilken tidning? Jossan: Din tidning, Sydsvenskan. Ingeborg: Jag har inget, jag kan inte se. Jossan: Kan du inte läsa (Nora kommer in i rummet och ger små ljud ifrån sig.) Ingeborg: Nä, va vem är det nu som säger till, vem är det som kallar på mig, kan du säga det.? (Jossan säger till Nora) : Prata med Ingeborg! Nora: Är det du Ingeborg som sitter här, nu skall vi prata lite, man skulle inte utan låta det gå runt. Ingeborg: Vad säger hon Nora: Ingenting, det är bra som det är, vi får sitta här tills de säger ifrån Jossan: Tycket du om att dansa Nora: Om jag tycker om att dansa, ja då, det gör man alltid ute. De sjunger och dansar. Det var Nora som sa det, inte mer, väck med det. Jag tycker vi sitter här för länge, tycker ni inte det.? Jossan: Jag tycker att det är trevligt här. Nora: Det var ju konstigt att man inte kan förstå det, nä det var inte det. Jossan: Trevligt här! Nora: Teablixt?

8 Jossan: Trevligt! Nora: Vi frågar inte efter sånt där, det är bara trams alltihop. Ingeborg: Vad säger hon Nora: Hör du vad de sjunger där ute? Ingeborg: Nej (klappar linneas arm), du är så rar! Nora: Så vackert väder, det är fint väder. Jossan: Tycker du om regn? Nora: Lägenheten, du kan gott skratt du, nej jag tycker inte om regn, nej de pratar inte så. Jossan: Vilka då? Nora: Vilka då, du och jag, oh nej sånt frågar vi inte efter. Jossan: Är du ledsen? Ingeborg: Nej! Jossan: Är du glad? Ingeborg: Nej! Jossan: Vad är du då? Ingeborg: Jag är ledsen! Jossan: Du sa att du inte var ledsen. Ingeborg: Nej, jag är inte precis ledsen, men jag är inte glad heller. Jossan: Jag tycker om dig Ingeborg: Tycker du om mig?

9 Sitta Det är mitt på dagen och alla är trötta av värmen. Nora och Ingeborg sitter vid ett lite kaffe bord och konverserar. Helga och Elin sitter för sig själva men kan inte låta bli att lägga sig i samtalet. Skötaren Mårten kommer in i rummet och ställer sig mot väggen. Ingeborg: Ska jag sitta så eller så Nora: Du får sitta som du själv vill Ingeborg: Nej, jag vill sitta som du sitter, jag vill att du bestämmer. Nora: Hur skall man sitta Ingeborg: Vad sa du? Nora: Va? Ingeborg: Sa du någonting? Nora: Nä! Helga: De sa att Gun skall flytta till sitt hem. Elin: Jasså! Helga: Ja, hon sitter så mycket på balkongen och det är så mycket oväsen. Ingeborg: Jag vet ej hur jag skall sitta Nora: Du får sitta som du själv vill! Helga: Det är bra väder i dag! Elin: Va? Helga: Det är bra väder idag

10 Elin: Ja, det är det Ingeborg: Hur skall jag sitta? Nora: Som du sitter Ingeborg: Nä, jag vill sitta så att håret faller vackert, jag vet inte hur jag skall vara. Jag vill sitta ordentligt, så som de ska sitta, jag vet ej hur de skall ligga. Två plus två, det som jag tagit fram, hon gick ifrån mig. Mårten: Vad har du arbetat med? Ingeborg: Jag har varit vid skattekontoret, bortom järnvägen. I statens tjänst! I statens tjänst! Skrev plakat med krusiduller som du ej hade förstått. Hur skall jag sitta, vill du säga det, försök det. Skall jag se moppsig ut eller skall jag vara vänlig. Nä det är ingen som vill säga det, du kunde hjälpa mig istället. Jag skulle bli så glad, kan du inte det Är det ingen människa som kan hjälpa mig, en dam, jag vill komma härifrån. Mårten: Vart då? Ingeborg: Det vet jag inte, det är ingenting att säga, då får man sitta tyst. Det är annat att ha ett hem än en plats, var skall jag nu bli av? Mårten: Du kan gå in till din lägenhet, tills middagen. Ingeborg: Klockan fem va? Mårten: Om en och en halv timma! Ingeborg: Men min klocka är elva Mårten: Den har stannat! Ingeborg: Kan du sätta den? Mårten: Halv fyra!

11 Frustration Det är senare samma eftermiddag och sköterskan Jossan börjar bli lite rastlös. Hon plockar fram två ljustakar och tänder två stearinljus. Jossan: Nu skall vi prata Ingeborg: Svarta, vad är det? Jossan: Titta en ljustake. Ingeborg: Vad är det för något, skall jag sitta och hålla i den, det är bra. Jossan: Är den inte fin? Ingeborg: Det vet jag inte, det tycker jag inte att det är något med den. Jag vill inte ha den! Nora: Se vilken fin stjärt, den där, den är vacker. Ingeborg: Sa du stjärt? (om jossans) Nora: Nej, det har jag väl inte gjort? Jossan: Mjau Ingeborg: Vad var det? Jossan: Vov, vov! Ingeborg: Var är den hunden, men här kommer ingen hund. Jossan: Tycker du om hundar? Ingeborg: Det vet jag inte, men jag tycker att de är rara djur. Jag har ont i örat. Jossan: Mjau, mjau.

12 Ingeborg: Jag är så trött, är det en katt eller en hund. Jag har så ont i örat, se där, se där! Jossan: Nu skall vi sjunga jag är en liten Eva. Ingeborg: Nej den kan jag inte. (Jossan börjar sjunga) Jag är en lite Eva som lärt mig livet leva, refräng- a di a di a di, jag gör vad mig behagar, nu och alla dagar- a di a di a daaaa Nora: Jag kan inte hålla huvudet, jag är helt döv, men det går opp framåt dagen, det är bara på morgonen som jag har det. Jossan: Det är eftermiddag nu! Nora: Är det eftermiddag nu? Jag kan inte för huvudet är inte riktigt bra. (Jossan sjunger en sång) Nora: Det är mycket vackert, det är mycket vackert, men jag kan inte. Jossan: Skall vi dansa (hon bjuder upp till dans) Nora: Jag kan inte idag, jag skall söka mig in till mitt rum. (Jossan säger till Ingeborg) : Puss, puss Ingeborg: Nä fy, varför får jag inte vara i fred! (Jossan släcker de två stearinljusen)

13 Tärningen Jossan visar Nora och Ingeborg en tärning. Jossan: Titta vilken fin tärning Nora: Ja, det är väl inget att se på, en massa siffror, det bryr jag mig inte om. Vad skall jag se på den, olika nummer. Det har inte jag med att göra. Jossan: Titta vilken fin tärning! Nora: Skulle jag ta upp den, eller? Menar du att jag skall sitta och hålla i den, kommer de och hjälper mig då. Ingeborg: Lägg den där uppe. (pekar mot bokhyllan) Nora: Nej, har jag pratat med en skall jag väl inte lägga den där. Jossan: Tycker du att den är fin? Nora: Bädda vår säng, sa du det? Jossan: Nej, tycker du att den är fin? Nora: Vilken, ja den är fin, men jag vet inte, vad är det för något. Jag har ont i ögat. Jossan: Varför det? Nora: Fjärran, jo för det är var gång som jag ligger här, som jag har ont. Jossan: Tärningen! Nora: Skall du ha den, nämen det skall du väl inte. Jag ska gå in och visa den. Jossan: För vem då? Nora: För de som sitter där!

14 Jossan: Lägg den där! Nora: Nej, om det kommer någon och vill tala med mig, om du tar den, vad har jag då för bevis? Fiapjäs (Jossan visar Ingeborg en Fiapjäs) Ingeborg: Vad är det, en docka, jasså det liknar en docka men det är det inte. Det intresserar mig inte, en leksak. Tjatter (Jossan och Ingeborg sitter i ett litet rum och konverserar, den unga sköterskan tar fram ett papper och börjar skriva.) Ingeborg: Skall du skriva, vad är det du skriver, är det något som jag har att göra med? Vad sa du? Jossan: Ingenting. Ingeborg: Jag har inte sagt något, men du har ju, har du sagt något, eller? Jossan: Har du varit gift? Ingeborg: Jag har aldrig tyckt om någon så mycket, de var de som ville gifta sig med mig. Jag har det bra som jag har det. Jossan: Ville du aldrig skaffa barn? Ingeborg: Nä det har jag aldrig längtat efter, varför vet jag inte.

15 Jossan: Tycker du om siffror? Ingeborg: Nä, vilken konstig fråga, fast det får man ju, tycka om när man är äldre, tycker du om flickor? Klockan (Det är tidigt på kvällen. Jossan är inne på Ingeborgs rum. Ingeborg tycker inte om att vara ensam, hon känner sig lätt övergiven.) Ingeborg: Vad är klockan, kvart i, hon är kvart i sju. Jossan: Är det sent? Ingenborg: Nej det är inte fel, jag bara undrar hur man gör, för jag har aldrig dragit upp den. Jag förstår mig inte på den. Jossan: Den går på batteri! Ingeborg: Ja, jag vet, stannar den själv då. Hur skall jag göra om den stannar, det kan väl du säga? Jossan: Du skall byta batteri! Ingeborg: Nej, det har jag inte gjort, den är inte sönder, den är inte sönder! Jossan: Du skall byta batteri! Ingeborg: Det kan jag inte, det får någon annan göra, om inte du vill, vill du göra det? Hur vet du att den går på batteri, hur länge går den på batteri? Jossan: Man märker när batteriet tar slut! Ingeborg: Hur märks det? Jossan: Klockan stannar! Ingeborg: Jasså, men det kan inte jag, dra upp den. Jag vet inte hur man gör.

16 Jossan: Klockan fungerar! Ingeborg: Vad är den, klockan? Jossan: Den fungerar! Ingeborg: Sätt dig här (Jossan sättter sig motvilligt ned.) Jossan: Fungerar! Ingeborg: Fungerar, den går alltså, ja jag har inte sagt något. Jag bara frågar hur den går. Går den alltid, alltid, alltid, går den jämt. Hur vet du det? Jossan: Tiden står aldrig stilla! Ingeborg: Jasså, går den nu? Jossan: Ja! Ingeborg: Hur länge kan den gå? Jossan: Så lång tid som du vill Ingeborg: Jag säger inget, jag går. Jag vet inte hur man skall göra med dem, här har varit någon som drog upp den. Jossan: Klockan går! Ingeborg: Hur länge, alltid? Jossan: Tänk inte på klockan. Ingeborg: Varför då, stannar den aldrig, jag förstår det inte Jossan: Vad då? Ingeborg: Klockan!

17 Apelsinen (Jossan kommer in till Ingeborg) Jossan: Hej! Ingeborg: Hej, jag ska inte ha något, jag får ingenting va, jag får ingenting va? Varför svarar du mig inte, så har det alltid varit! Jossan: Vad vill du ha? Ingeborg: Sockerdricka, sockerdricka, sockerdricka, eller något annat sånt, jag kan lägga mig, sockerdricka. (Jossan ger Ingeborg lite sockerdricka i ett glas) Ingeborg: Lars Hansen och Karl Molander kommer väl inte? Jossan: Vilka är de? Ingeborg: Skådespelarna som är i stan, jag skall inte säga något, för jag får inte något, jag försakar allting. Jossan: Varför skulle de komma? Ingeborg: De skulle komma och spela trodde jag, de brukar komma på turne. Karl Molander och Lars Hansen är de bästa som finns. Jossan: Känner du dem? Ingeborg: Nej, jo, men jag får inte gå. Jossan: Gå vart? Ingeborg: Jobba! Jossan: Jobba?

18 Ingeborg: Vad menar du med det, Lars och Karl de är i stan, men vi pratar inte mer om det. (Jossan tar fram en alpelsin) Jossan: Ja! Ingeborg: Du skall vara lite vänlig, jag kan inte ta itu den. (Jossan skalar apelsinen till Ingeborg.) Ingeborg: Kan jag inte få den? Jossan: Vänta jag skalar den! Ingeborg: Du är lika krängd som Esters far, han sa alltid vänta vänta. Vilken vacker apelsin. Jossan: Ja den har en fin färg. Här är den! Ingeborg: Nä, den var inte god, den är torr. Jossan: Du behöver inte äta allt! Ingeborg: Nej, mättar menar du, detta, nä jag skall inte äta allt. Jossan: Jo, om du vill! (Nora har gått vilse i korridoren och kommer in till Ingeborg) Ingeborg: Kommer du lilla kära. Nora: Ja Ingeborg: Vad vänligt att du kommer, jag tycker så mycket om dig. Nora: Ja, jag tycker om dig också! Ingeborg: Jag mår så illa!

19 Nora: Jag mår också illa! Ingeborg: Jasså? Nora: Ja, men tänk inte på det, tänk på att vi har det bra, lägg dig nu så ses vi imorgon. Ingeborg: ja, tack för att du kom och hälsade på mig, jag lägger mig nu så ses vi imorgon. Nora: Hälsa hej då (Hon försvinner med sin rullator i korridoren) Lycka (Det är kväll och sköterskan Jossan skall natta Ingeborg, de befinner sig inne på hennes rum.) Ingeborg: Var är du? Jossan: I himmelen! Ingeborg: Kom fram för där är jag med, jag har så ont i magen fast det är väl ingen som bryr sig om! Jossan: Är du lycklig? Ingeborg: Lycklig, ja när du är vänlig, lycklig, vem är lycklig, det vet jag ingen som är, lycklig att få ligga här det är väl ingen som är, kan man inte få vara lite lycklig? Jossan: Jag är lycklig Ingeborg: det var ju roligt att höra, då är det väl en karl som kommit i din väg?

20 Jossan: Nej! Ingeborg: Jasså, det skall mycket till att vara lycklig, det blir man inte utan vidare. Jossan: Vad tänker du på? Ingeborg: Hur bra jag haft det förr, de var så vänliga så. Jag har så ont i magen så jag kan inte vara lycklig, är du lycklig? (Jossan nickar och ler) Ingeborg:Ja det var ju roligt för dig, nä jag är visst inte lycklig, jag har så ont i mellangärdet. Jossan:(skriker) Du bara klagar och klagar! Ingeborg: Va jag bara slarvar, vadå slarva? Jossan:(skriker) Du bara klagar och klagar! Ingeborg: Klagar, ja jag har det inte bra, kan jag inte vara lycklig. Jossan: Hej Då! Ingeborg: Hugo, vem är Hugo? Jossan:(skriker) Hej då! Ingeborg: Skall du gå ifrån mig, nej jag har så ont, vill du inte bli hos mig lite, vill du bli hos mig lite? Jossan: Nej! Ingeborg: Jo, bli lite! Jossan: Nej! Ingeborg: Går du ifrån mig, bli hos mig lite, vill du bli här, vill du det?

21 Jossan: God natt! Ingeborg: O nej, kom igen, kom igen.. (Dörren stängs och skriket ekar i korridoren för att långsamt dö ut och sedan blir det mörkt.) Sköterskans kärlek (Morgonen därpå kommer Jossan in till Ingeborg och väcker henne.) Ingeborg: Det är så varmt och skönt, varmt och skönt. Jossan: Är du trött? Ingeborg: Om jag är svart? om jag är svart? om jag är klar? Vad sa du? Det är så skönt att ligga, jag har det bra, jag är så trött som om jag skulle dö. Hur skall jag ligga? Jossan:Kommer du ihåg i går kväll? Ingeborg: Igår kväll? Ja vi pratade om kärleken. Vad skulle vi prata om igår kväll? Arbeten? Jossan: Arbeten? Ingeborg: Vad så för arbeten? Jossan: Kärleken! Ingeborg: Ja det gjorde vi, var är din kavaljer? Jossan: Bortrest! Ingeborg: Sörjer du?

22 Jossan: Nej! Ingeborg: Lite? Jossan:Lite! Ingeborg: Bry dig inte om honom! Jossan: Nej Ingeborg: Då är det inte så farligt. Bjuder han upp dig till dans? Jossan: Nej! Ingeborg: Då får du ta någon annan. Tycker han om dig? Jossan: Nej Ingeborg: Går han med någon annan. Berätta lite om det, hur kom ni ifrån varandra? Jossan: Nej, jag vet inte. Vi kom aldrig till varandra! Ingeborg: Jasså! han går inte med någon annan, då är det inte så farligt. Har han hört ifrån sig? Jossan: Nej! Ingeborg: Den kärleken. Tycker du om honom? Jossan: Ja! Ingeborg: Mycket? Jossan: Ja! Ingeborg: Ska han söka upp dig? Jossan: Nej!

23 Ingeborg: Ja, det är det hemska när man är kär. Du ville ju inte gifta dig, men han kanske vill. Är du kär i honom, bry dig inte om att tänka på honom. Om han är otrogen finns det ju fler än han! Jossan: Ja Ingeborg: Är du förstjust i honom, ja det är tråkigt men det går över, sånt går över. Du får ta en ny, man får inte gå och hänga läpp då blir man ledsen själv, skulle ni resa bort? Jossan: Nej! Ingeborg: Inte, han kommer nog. Du får fortsätta med någon annan här i stan. Är du ledsen? Jossan: Nej! Ingeborg: Nä, då är det inte så farligt, jag trodde att du var ledsen för det. Du får ta en ny. Man skall inte hänga läpp, det blir nog bra ska du se! Jag har så ont i örat, går du och väntar på honom? Har han varit hemnma hos dig? Jossan: Ja! Ingeborg: Berätta om honom? Jossan: Vad då? Ingeborg: Det är det jag undrar, var han hemma hos dig någon gång? Jossan:Ja! Ingeborg: När? Jossan: I januari Ingeborg: Vad är det nu mars? Jossan: Nej, slutat av juni.

24 Ingeborg: Åh, då var det länge sedan, då får du tänka på någon annan. Ja den kärleken, det blir nog bra igen. Är du ledsen? Jossan: Nej! Ingeborg: Bry du dig om honom, eller inte? Jossan: Ja det gör jag väl Ingeborg: Jag kan inte göra något jag kan inte hjälpa dig.jag har så ont i örat, går du och väntar på honom? Jossan: Nej! Ingeborg: Ja den kärleken, den kärleken! God Man (Ingeborg har gått in och satt sig i sällskapsrummet men där finns ingen och hon känner sig övergiven. Jossan kommer in i rummet) Ingeborg: Åh, vad jag har längtat efter dig, jag är så olycklig så Jossan: Varför då? Ingeborg: Därför att jag sitter här ensam, kommer de snart och hämtar mig, jag kan inte sitta här själv. Jag vill vara hos dig, jag kan inte vara själv, här är ingen människa. Vad skriver du? Jossan: Det som du säger! Ingeborg: Va, jag hör inte, jag hör inte, jag hör dåligt, jag vet inte vart jag skall vända mig. Jag fryser om fötterna. (Jossan upptäcker en blombukett brevid Ingeborg) Jossan: Vem har gett dig så vackra blommor?

25 Ingeborg: Min gode man och en kamrat. Jag kommer inte ihåg det själv, vem jag har fått dem av, jag har inte köpt dem Jossan:Vad är en God man? Ingeborg: Det vet jag inte, men det heter så. En God man det är en man som står för hennes liv, mitt liv, den som står för mitt välbefinnande! (Ljuset släcks, det blir svart) SLUT