Vägledning för verifiering av utsläppsrapporter för koldioxid

Transkript

1 Vägledning för verifiering av utsläppsrapporter för koldioxid

2 Vägledning för verifiering av utsläppsrapporter för koldioxid Klimatavdelningen NATURVÅRDSVERKET

3 Beställningar Ordertel: Orderfax: E-post: Postadress: CM Gruppen AB, Box , Bromma Internet: Naturvårdsverket Tel , fax E-post: Postadress: Naturvårdsverket, SE Stockholm Internet: ISBN pdf Naturvårdsverket 2008 Elektronisk publikation Omslagsbilder: sjö, Erich Spiegelhalter, Ina Agency Press mätare, Johnér Bildbyrå AB

4 Förord Det är verksamhetsutövarens skyldighet att låta verifiera sin årliga utsläppsrapport. Det är endast certifieringsorgan som är ackrediterade kontrollörer som får göra denna verifiering. Denna vägledning riktar sig till verksamhetsutövare och ackrediterade kontrollörer och är avsedd att underlätta användningen av regelverket i föreskrifterna. Vägledningen är anpassad till verifiering av utsläpp under handelsperioden Vägledningen avgränsas till de delar av Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2007:5) som är av intresse för verifieringen och beskriver översiktligt verifieringen samt förklarar vissa svåra begrepp och sammanhang. Vägledningen publicerades första gången 2004 och har tidigare uppdaterats under I vissa fall har innehållet i tidigare vägledande texter reviderats med hänsyn till de nya föreskrifterna. För en närmare beskrivning av ändringarna i de nya föreskrifterna, se Lagar, förordningar och föreskrifter är juridiskt bindande medan allmänna råd inte är det. Det som anges i detta dokument som inte är direkta citat ur lag eller föreskrifter benämns vägledande text och är inte heller juridiskt bindande. Vägledningen har tagits fram av en arbetsgrupp på Naturvårdsverkets klimatavdelning och beslutats av avdelningschefen. Stockholm november 2008 Naturvårdsverket Eva Smith 3

5 Foreword It is the duty of operators to have their annual emissions reports verified. Only certification bodies which are accredited verification bodies may perform this verification. This guidance is aimed at operators and accredited verification bodies and is intended to facilitate application of the rules contained in the regulations. The guidance is adapted to verification of emissions during the trading period. The guidance is limited to the parts of the Swedish Environmental Protection Agency regulations (NFS 2007:5) that are of interest for verification and presents a general description of verification, as well as explaining some difficult terms and relationships. The guidance was first published in 2004 and was previously updated in In some cases the contents of previous guidance texts have been revised with respect to the new regulations. For a more detailed description of the changes in the new regulations, see Laws, ordinances and regulations are legally binding, while general recommendations are not. Statements in this document which are not direct quotes from laws or regulations are termed guidance text and are not legally binding either. The guidance has been drawn up by a working group in the Climate Change Department of the Swedish Environmental Protection Agency and has been approved by the Head of Department. Swedish Environmental Protection Agency, November

6 Innehåll FÖRORD 3 FOREWORD 4 INNEHÅLL 5 SAMMANFATTNING 6 SUMMARY 7 VERIFIERING AV UTSLÄPPSRAPPORTER 8 Regelverket 8 Verifierarens fokus 13 BEDÖMNING AV AVVIKELSER 15 Verifiering av RÄTT SYSTEM 15 Verifiering av RÄTT SYSTEM och RÄTT SIFFRA 17 Verifiering av RÄTT SIFFRA 24 GENOMFÖRANDE AV VERIFIERING 26 RAPPORTERING 33 Rapportering av verifieringen 33 Efter verifieringen 36 BILAGA 1 PLATSBESÖK 37 BILAGA 2 BERÄKNING AV SIFFERAVVIKELSER 39 5

7 Sammanfattning Vägledningen vänder sig främst till verksamhetsutövare och till personer som arbetar som ackrediterad kontrollör. Andra målgrupper är personal vid SWEDAC och på länsstyrelserna. Vägledningen avgränsas till de delar av Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2007:5) som är av intresse för verifieringen och beskriver översiktligt verifieringen samt förklarar vissa svåra begrepp och sammanhang. Här ges dock ingen uttömmande beskrivning av hur verifiering ska göras. Inte heller beskrivs regelverket för tillstånd, anmälan, övervakning eller arkivering. Vägledningen måste därför läsas tillsammans med de dokument som anges i avsnitt 2 Regelverk för verifiering samt hela NFS 2007:5. Fokus ligger på bedömning och hantering av avvikelser som uppstår vid verifiering av utsläppsrapporten. Här liknas avvikelsehanteringen vid den metod som revidering av ledningssystem innebär. Det handlar om bedömning av systemavvikelser och om de kan leda till siffer-avvikelser, vilket betyder att utsläppssiffran har påverkats av verksamhetsutövarens övervakning och eventuella utelämnanden, missvisande uppgifter eller felaktigheter i underlaget till årsutsläppet. Första kapitlet beskriver syftet och regelverket och går igenom begrepp som används och vilken kompetens som krävs av verifieraren, det förklarar också verifieringens två delar. Därefter ett kapitel med närmare beskrivning av hur de olika delar behandlas av verifieraren. Här tas olika praktikfall upp som ger praktisk vägledning till verifieraren vilket även verksamhetsutövaren kan ha nytta av. Följande kapitel behandlar genomförandet av verifieringen och hur verifierarens arbete ser ut under året. Avslutande kapitel hanterar rapportering av verifieringen och innehållet i ett verifieringsutlåtande och om följder av verifieringen. EU:s direktiv om handel med utsläppsrätter har införts i Sverige genom lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter (handelslagen), förordningen (2004:1205) om handel med utsläppsrätter, Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2007:5) och allmänna råd om utsläppsrätter för koldioxid och Energimyndighetens föreskrifter (STEMFS 2004:8) om register för utsläppsrätter. Samtliga dokument finns på 6

8 Summary The guidance is principally aimed at operators and those who fulfil the function of an accredited verification body. Other target groups are staff at SWEDAC and at county administrative boards. The guidance is restricted to the parts of the Swedish Environmental Protection Agency regulations (NFS 2007:5) that are of interest for verification and provides a general description of verification, as well as explaining some difficult terms and relationships. However, no exhaustive description of how verification is to be done is provided here. Nor is a description given of the rules for permits, notification, monitoring or archiving. The guidance must therefore be read in conjunction with the documents indicated in section 2 Rules for verification and NFS 2007:5 in its entirety. The focus is on assessing and handling non-conformances that arise in the verification of emissions reports. The handling of non-conformances is likened here to the method involved in the auditing of management systems. The guidance is concerned with the assessment of system non-conformances and whether they can lead to numerical non-conformances, which means that the emissions figure has been affected by the operator's monitoring and any omissions, misrepresentations or errors in the annual emissions data. The first chapter describes the purpose of the rules, and examines terms used and the skills required on the part of the verifier. It also explains the two parts of the verification. Thereafter a chapter containing a more detailed description of how the different parts are dealt with by the verifier. Practical cases which provide practical guidance for the verifier and may also be of benefit to the operator are presented. The next chapter deals with the implementation of verification and the work of the verifier takes during the year. The concluding chapter are concerned with the reporting of verification and the contents of a verification statement and the consequences of verification. The EU Emissions Trading Directive has been implemented in Sweden through the Emissions Trading Act (2004:1199) (the Trading Act), the Emissions Trading Ordinance (2004:1205), the Swedish Environmental Protection Agency regulations (NFS 2007:5) and general recommendations on carbon dioxide emission allowances and the Swedish Energy Agency regulations (STEMFS 2004:8) on an emission allowance registry. All these documents can be found at 7

9 Verifiering av utsläppsrapporter Senast den 31 mars varje år ska 1 alla verksamhetsutövare som omfattas av lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter, lämna en verifierad utsläppsrapport till Naturvårdsverket. Rapporten ska avse föregående kalenderår. Den som verifierar utsläppsrapporten ska 2 vara en ackrediterad kontrollör. Denna oberoende kontrollfunktion är en viktig del av systemet för handel med utsläppsrätter. Verifieringen syftar till att säkerställa att verksamhetsutövarnas övervakning av utsläppen är tillförlitlig. Därmed bidrar verifieringen också till säkerställandet av att en utsläppsrätt, överallt inom EU, verkligen motsvarar ett ton koldioxid. Verifieringen skapar därmed förutsättningar för att marknaden för utsläppsrätter blir effektiv, något som krävs för att handelssystemet ska vara ett effektivt styrmedel. Det är i sin tur en förutsättning för att handelssystemet ska kunna bidra till att EU:s medlemsstater på ett kostnadseffektivt sätt kan uppnå sina åtaganden enligt Kyotoprotokollet. Regelverket Regelverk för verifiering Flera dokument styr hur verifieringens ska gå till. Huvuddelen av regleringen finns dock i Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2007:5 som härefter kallas föreskrifterna, samt i EA-6/03 3. I föreskrifterna gäller särskilt och bilaga 15. Systemet för handel med utsläppsrätter baseras på ett EG-direktiv 4, handelsdirektivet. I direktivets bilaga 5 och i avsnitt 10.4 i bilaga 1 till Kommissionens övervaknings- och rapporteringsriktlinjer 5 anges principer för hur verifieringen av utsläppsrapporter skall gå till. Utifrån principerna har varje medlemsstat sedan beslutat om nationellt regelverk för verifiering. På grund av detta finns mindre skillnader mellan medlemsstaterna. Denna vägledning beskriver systemet för verifiering av utsläppsrapporter i Sverige. 1 5 kap. 1 handelslagen 2 5 kap. 4 handelslagen 3 EA-6/03, EA Guidance For Recognition of Verification Bodies Under EU ETS Directive. Detta är ett dokument i en serie likartade dokument från European co-operation for Accreditation, EA. 4 Direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG 5 Kommissionens beslut av den 18 juli 2007 om riktlinjer för övervakning och rapportering av utsläpp av växthusgaser i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG. Finns tillgängligt på 8

10 Författningar och andra dokument som är styrande för verifieringen i Sverige Lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter (handelslagen) Förordningen (2004:1205) om handel med utsläppsrätter Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2007:5) om utsläppsrätter för koldioxid (föreskrifterna) Energimyndighetens föreskrifter (STEMFS 2004:8) om register för utsläppsrätter Lagen (1992:1119) om teknisk kontroll SWEDAC:s föreskrifter (STAFS 2007:12) för ackrediterade organ som certifierar produkter Standarden SS-EN Certifieringsorgan - Allmänna krav vid certifiering av produkter (ISO/IEC Guide 65:1996) EA-6/01, EA Guidance on the Application of EN EA-6/03, EA Guidance For Recognition of Verification Bodies Under EU ETS Directive EU:s registerförordning Den som verifierar en utsläppsrapport ska 6 vara ackrediterad enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll. För det krävs ackreditering genom SWEDAC 7. Det innebär också att verifierare med verksamhet i annat land måste ackreditera sig genom SWEDAC om de vill verka i Sverige. Den ackrediterade kontrollören ska enligt 47 utföra verifieringen i enlighet med och uppfylla de kompetenskrav som anges i eller följer av föreskrifterna och standarden SS-EN Genom kopplingen till SS-EN ska den ackrediterade kontrollören också uppfylla vad som anges i SWEDAC:s föreskrifter (STAFS 2007:12) för ackrediterade organ som certifierar produkter. Den ackrediterade kontrollören bör också uppfylla vad som anges i de allmänna råden till SWEDAC:s föreskrifter liksom vad som anges i dokumentet EA-6/01 8. EA-6/01 är en vägledning till SS-EN publicerad av EA 9. Verifieraren ska också följa de krav som anges i dokumentet EA-6/03 (i NFS 2007:5 benämns den EA Guidance Verification). Detta krävs dock inte om den ackrediterade kontrollören kan visa för SWEDAC att ett likvärdigt resultat kan uppnås på annat sätt. Även i Energimyndighetens föreskrifter (STEMFS 2004:8) om register för utsläppsrätter finns en bestämmelse om verifieringen. Dess 2 kap. 10 behandlar s.k. behöriga ombud i det elektroniska registret Svenskt utsläppsrättssystem hos Energimyndigheten, SUS. I EU:s registerförordning 10 finns bestämmelser om blockering av konton om årsutsläppssiffra inte noterats och godkänts i SUS. Bestämmelser om blockering finns även i handelslagen 6 kap kap. 4 handelslagen 7 Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll 8 EA-6/01, EA Guidance on the Application of EN EA, European Accreditation, är organisationen för ackrediteringsorgan i Europa. SWEDAC är medlem i EA. 10 Kommissionens förordning (EG) nr 2216/2004 av den 21 december 2004 om ett standardiserat och skyddat registersystem i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG 9

11 Begrepp Verifiering används som begrepp både för processen (det arbete verifieraren utför) och för godkännandet av utsläppsrapporten. Att utsläppsrapporten har godkänts av en ackrediterad kontrollör uttrycks ofta "utsläppsrapporten har verifierats". Kopplingen till SS-EN (avsnitt 4.2, särskilt punkt d och f) innebär att den ackrediterade kontrollören är en juridisk person och inte en enskild individ. Termen verifierare används inte i lagen eller Naturvårdsverkets föreskrifter. Termen verifierare används i denna vägledning både för den juridiska personen och för de personer som utför verifieringen. Den engelska motsvarigheten till ackrediterad kontrollör är verification body. De personer som tillsammans utför verifieringen av utsläppsrapporten på en anläggning utgör ett verifieringsteam. Den som leder arbetet benämns (engelska benämningar i EA-6/03 inom parantes) revisionsledare (Lead auditor) och de övriga som utför revisionsarbete kallas revisorer (Auditor). Utöver revisionsledaren och revisorer kan teamet innehålla tekniska experter (Technical expert) Dessa kan komma från andra företag och vara inhyrda specifikt för uppdraget, t.ex. personer med djup branschkunskap, eller med kompetens inom mätteknik eller finansiell revision. Då verifieringen är genomförd ska arbetet granskas av en person hos den ackrediterade kontrollören, en "reviewer". Denne, eller en separat beslutsfattare, fattar det slutliga beslutet om att verifiera utsläppsrapporten. Denna får inte ha ingått i teamet, dvs. inte medverkat i verifieringsarbetet. I den svenska översättningen av handelsdirektivet översattes termen materiality med materialitet. I den svenska översättningen av Kommissionens övervakningsoch rapporteringsriktlinjer översattes den engelska termen materiality level med väsentlighetsnivå. Även i Naturvårdsverkets föreskrifter valdes begreppen väsentlighetsnivå, väsentlig avvikelse och väsentlig felaktighet. Vid ekonomisk revision används väsentlighet och materialitet för två olika men snarlika begrepp. Denna nyansering görs inte inom handelssystemet. Övervakningsmetod definieras i 3 föreskrifterna som " De tillvägagångssätt som används för att fastställa utsläpp, vilket innefattar val mellan beräkning och kontinuerlig mätning. Tillvägagångssätt omfattar även metod för fastställande av verksamhetsfaktorer övervakningsnivå, formel i bilaga, mätsystem, datahantering och kontrollsystem". I föreskrifterna bilaga 2-11 preciseras vilka övervakningsmetoder som får väljas och hur de ska utformas. En övervakningsmetod beskrivs i övervakningsprogrammet i tillståndsbeslutet kortfattat genom angivelse av: siffra för bilagenummer, siffra för formelnummer, siffror för de övervakningsnivåer som ska uppfyllas och, beskrivning av mätinstrument, inkl. placering. Genom tillståndsbeslutet blir anläggningen bunden att använda de övervakningsmetoder som preciseras genom: nämnda siffror och text i övervakningsprogrammet och 10

12 den text i föreskrifterna som återfinns i anslutning till aktuell formel och övervakningsnivå. Att kontrollera efterlevnaden av detta är en del av verifieringsarbetet. Övervakningsnivå definieras i 3 föreskrifterna som "Den maximala osäkerhet med vilken man fastställer aktivitetsdata, emissionsfaktorer, effektiva värmevärden, oxidationsfaktor eller omvandlingsfaktor." I detta dokument används samlingsnamnet verksamhetsfaktorer för emissionsfaktor eller kolinnehåll, effektivt värmevärde, oxidationsfaktor/omvandlingsfaktor och biomassafraktion. I Kommissionens övervaknings- och rapporteringsriktlinjer, och i föreskrifterna inklusive det allmänna rådet, förekommer det att endast någon eller några av dessa räknas upp även om det i vissa fall kan förmodas att flera eller alla egentligen skulle avsetts. Med "tillstånd" avses förutom just tillståndet även aktuellt övervakningsprogram 11. Tillståndsbeslut och övervakningsprogram För att få bedriva verksamhet som omfattas av handelslagen krävs ett särskilt tillstånd. Tillstånd söks hos länsstyrelsen. I tillståndsansökan ska verksamhetsutövaren ange anläggningens omfattning och lämna ett övervakningsprogram. Efter eventuella kompletteringar fattar länsstyrelsen beslut om tillstånd till utsläpp av koldioxid. I tillståndsbeslutet fastställer länsstyrelsen även övervakningsprogrammet. Ändringar av verksamheten eller övervakningen och byte av verksamhetsutövare är 12 anmälningspliktiga. Om länsstyrelsen godkänner anmälan fattar de beslut om nytt tillstånd. Detta nya tillstånd hänvisar till det aktuella övervakningsprogrammet. Förfarandet vid anmälan beskrivs i Vägledning för handel med utsläppsrätter som finns på I övervakningsprogrammet har verksamhetsutövaren angivit vilken övervakningsmetod som ska tillämpas. Övervakningsmetoden preciseras med bilagenummer och formelnummer, samt beteckningar för övervakningsnivåer som ska uppfyllas. Dessa sifferkombinationer är tillståndets mest kortfattade och samtidigt viktigaste del. Att kontrollera efterlevnaden av detta är en del av verifieringsarbetet. Ett tillståndsbeslut innebär: Fastställande av vad (vilka delar av "verksamheten"/"fabriken") som omfattas av handelslagen. I de flesta, men inte alla, fall omfattas allt på platsen. Fastställande av hur aktivitetsdata och verksamhetsfaktorer ska övervakas, inklusive precisering av övervakningsnivå och mätutrustning. Övervakningsnivåer för aktivitetsdata och övervakningsnivåer för verksamhetsspecifika faktorer innebär genom tillståndsbe- 11 I Kommissionens övervaknings- och rapporteringsriktlinjer och i EA-6/03, liksom i många andra medlemsstater används begreppet Övervakningsplan ( Monitoring Plan ) för att beteckna den fullständiga beskrivningen av all övervakning på anläggningen som myndigheten godkänt genom tillståndsbeslutet kap. 8 handelslagen samt 30 och 33 NFS 2007:5 11

13 slutet ett accepterande av viss osäkerhet. Denna osäkerhet är uttryckt i klartext i övervakningsnivåer för aktivitetsdata. Fastställande av hur övervakningsdata ska användas för att beräkna utsläpp från varje utsläppskälla (enskilda punktkällor, massbalanser eller processer). Fastställande av hur utsläppen från alla utsläppskällor ska summeras till det sammanlagda årsutsläppet. Ett tydliggörande av att alla utsläpp från de berörda utsläppskällorna ska inkluderas i utsläppsrapporten - bortfall av data är alltså inte tillåtet. Krav på kompetens I avsnitt 6 i EA Guidance Verification och avsnitt 5 i SS-EN anges krav på kompetens hos den ackrediterade kontrollören och dess anställda (verifieraren). Verifieraren ska ha rutiner för rekrytering av kompetent personal, liksom för kompetensutveckling. Personalens kompetens ska dokumenteras. Verifieraren ska också (enligt i EA Guidance Verification) ha rutiner som säkrar att teamets samlade kompetens i ett specifikt uppdrag täcker in alla de sakområden som behövs för just det uppdraget. Kraven på teamets kompetens är breda och spänner över vad som ofta tillhör olika professioner. Teamet ska ha tillräcklig kompetens inom den svenska lagstiftningen och EU-regelverket, branschspecifik kompetens för den bransch den aktuella anläggningen tillhör, relevanta kunskaper inom mätteknik och tekniska beräkningar samt kompetens att utföra bedömningar av alla de aspekter som ska bedömas inom ramen för verifieringen. Teamet ska också förstå innebörden av att med en hög grad av säkerhet bestyrka årsutsläppets värde. Det finns i EA Guidance Verification också krav på att identifiera och analysera kompetenskrav på revisionsledare, granskare, beslutsfattare och annan övrig personal. Krav på utförande Verifieringen består av två delar. Den ena delen, att verifiera RÄTT SYSTEM, framgår av föreskrifterna punkt 2-5 andra stycket 50 och innebär verifiering av att verksamhetsutövaren övervakat och rapporterat på rätt sätt. Detta kan lämpligen vara en del i företagets arbete med ledningssystem som ISO eller ISO Den andra delen, att verifiera RÄTT SIFFRA, framgår av föreskrifterna första punkten andra stycket 50 och innebär verifiering av att det årsutsläpp som anges i utsläppsrapporten överensstämmer med anläggningens faktiska utsläpp. En avvikelse mot RÄTT SIFFRA som kvarstår och överskrider väsentlighetsgränsen innebär att utsläppsrapporten inte kan verifieras. Att utsläppsrapporten har godkänts uttrycks analogt "utsläppsrapporten har verifierats". 12

14 Verifierarens fokus Begreppet väsentlighet För att verifieringen ska vara kostnadseffektiv behöver verifieringsinsatserna fokuseras på det som är viktigt. För att beteckna det som är "viktigt" används begreppet väsentlighet. Begreppet är kopplat till ett arbetssätt. Verifieraren ska under hela verifieringen fokusera på det som är viktigt, både vad gäller RÄTT SYSTEM och RÄTT SIFFRA. Begreppet väsentlighet ska därför tillämpas löpande 13 under hela verifieringen. Särskilt kan följande faser särskiljas: Planering av verifieringen (under den strategiska analysen och riskanalysen - se avsnitt "9 Genomförande av verifieringen" för dessa begrepp). Upprättande av verifieringsplanen: omfattningen och förläggningen i tiden av granskningsinsatserna, valet av stickprov. Under genomförandet av verifieringen (processanalysen): för bedömning av insamlade data för fastställande av inriktningen fortsatta verifieringsinsatser. Bedömning av avvikelser för RÄTT SYSTEM och RÄTT SIFFRA, eller med andra ord SYSTEM-avvikelser och SIFFER-avvikelser. Bedömning av om utsläppsrapporten kan verifieras, alltså om årsutsläppet kan godkännas. Vid bedömning av RÄTT SIFFRA ska 14 verifieraren bedöma om det angivna årsutsläppet på ett väsentligt sätt avviker mer från vad det verkligen varit än vad som tillåts enligt de maximala tillåtna osäkerheter i övervakningsprogrammet, samt enligt föreskrifterna avsnitt 1.1 bilaga 1. Härvid ska verifieraren bedöma om det med en hög grad av säkerhet 15 går att fastställa att det i utsläppsrapporten angivna årsutsläppet inte är förknippat med avvikelser som enskilt eller sammantagna överskrider väsentlighetsgränsen. För att beteckna vad som kan medverka till avvikelser mot RÄTT SIFFRA används i föreskrifterna begreppen väsentlig avvikelse och väsentlig felaktighet. Väsentlig felaktighet omfattar utelämnanden, missvisande uppgifter eller felaktigheter. Avvikelser mot RÄTT SIFFRA kan vara av två slag: 1. En övervakningsnivå har inte kunnat hållas 16. Detta inträffar för aktivitetsdata då mätosäkerheten blivit högre än övervakningsprogrammet medger. Detta kan också inträffa då verksamhetsfaktorer ska tillämpas. 13 EA Guidance Verification, t.ex. Note 1 i avsnitt 2.3, och Annex A andra stycket första meningen andra stycket 2 NFS 2007:5 15 För detta begrepp se avsnitt Positivt uttalande med hög grad av säkerhet 16 Bilaga 15 avsnittet Verifiering tredje punkten NFS 2007:5: "Kontrollören skall... Bekräfta giltigheten för de uppgifter som används för att beräkna osäkerheter för att bedöma om dessa ligger inom övervakningsnivåer enligt övervakningsprogrammet". 13

15 2. Sådana avvikelser som inte har att göra med att en övervakningsnivå inte kunnat hållas, t.ex. fel i beräkningar eller använda tabellvärden för verksamhetsfaktorer. Väsentlighetsgräns Väsentlighetsgränsen definieras på följande sätt. Utdrag ur 3 NFS 2007: Väsentlighetsgräns: Den största inverkan utelämnanden, missvisande uppgifter eller felaktigheter får ha på det i utsläppsrapporten angivna årsutsläppet, utöver tillåten osäkerhet, som årsutsläppet får ha enligt aktuella tillståndsbeslut. Uttrycks i procent av årsutsläppet. Definitionen tar endast sikte på användning av väsentlighetsbegreppet vid bedömning av RÄTT SIFFRA. Verifieraren ska tillämpa en väsentlighetsgräns på 5 % för kategori I- och IIanläggningar och en väsentlighetsgräns på 2 % för kategori III-anläggningar 17. Även vid bedömning av RÄTT SYSTEM är det viktigt att fokusera på det viktiga. Detta kan formaliseras i användandet av ett väsentlighetsbegrepp och ett väsentlighetstänkande. Om man i ett sådant koncept för in även en väsentlighetsgräns är det viktigt att ta fasta på att väsentlighet för bedömning av avvikelse RÄTT SYSTEM alltid torde vara lägre än väsentlighet för RÄTT SIFFRA. Som exempel kan nämnas en våg som aldrig kalibrerats under året trots att den enligt leverantörens instruktion, och verksamhetsutövarens skriftliga rutin, bör kalibreras varje månad men som då verifieraren kommer på besök visar sig väga rätt. En sådan SYSTEM-avvikelse kan inte säkert anses ha påverkat årsutsläppets storlek, men det är en avvikelse mot systemet som bör beskrivas i verifieringsrapporten och eventuellt omnämnas i verifieringsutlåtandet andra stycket NFS 2007:5 14

16 Bedömning av avvikelser Inom handelssystemets övervakning skiljer man på avvikelser och felaktigheter. Avvikelser har en kvalitativ karaktär (system-avvikelse) vilket innebär att de i hög grad beror på faktiska omständigheter och verifierarens sakkunniga bedömning av om en enskild avvikelse kan påverka beslut rörande utsläppsrätter, väsentlig avvikelse. Felaktigheter är mer av en kvantitativ bedömning (siffer-avvikelse) och är mer kopplade till väsentlighetsgränsen. Enskilda felaktigheter kan bedömas vara väsentliga felaktigheter. Verifiering av RÄTT SYSTEM Kravreferens för verifieraren Verifiering av RÄTT SYSTEM innebär att verksamhetsutövarens övervakning och rapportering kontrolleras i enlighet med vad som anges i föreskrifterna punkt 2-5 andra stycket 50. Kraven på verifierarens kontroll av verksamhetsutövaren är följande. Utdrag ur 50 andra stycket Övervakningen ska under utsläppsåret ha skett enligt aktuella beslut om tillstånd till utsläpp av koldioxid vilka meddelats för anläggningen, enligt de krav som anges i 35 och om en alternativ metod tillämpas, med en osäkerhetsanalys enligt kraven i bilaga 1 avsnitt om kontinuerlig mätning i rökgaskanal används, enligt de krav som anges i bilaga 1 avsnitt första stycket och avsnitt 1.3.5b) i). 3. Verksamhetsutövaren ska ha kontrollerat utsläppsdata genom att jämföra utsläppsdata för olika år med varandra och jämföra värden för samma aktivitetsdata framtagna på olika sätt med varandra enligt bilaga 1 avsnitt Utsläppsrapporten uppfyller kraven i Verksamhetsutövaren har uppfyllt de krav på anmälan till länsstyrelsen som anges i tillståndet och krav på anmälan enligt 11, 30 och 33. Dessa punkter bestämmer vad som är verifierarens förutsättning för kontroll av verksamhetsutövarens övervakning och rapportering. Punkterna 2 och 3 är styrande för kontroll av verksamhetsutövarens övervakning. Punkt 4 gäller kontroll av verksamhetsutövarens rapportering. Punkt 5 avser kontroll av hur verksamhetsutövaren gör vid ändring av övervakningen. PUNKT 2 OCH 3 Punkt 2 innebär att avsnitt 1.1 bilaga 1 i föreskrifterna är verifierarens kravreferens gällande kontroll av verksamhetsutövarens kontroll och kvalitetssäkring. Det om- 15

17 fattar datainsamling och datahantering, kontrollsystem och kontroller. Vid verifierarens bedömning om dessa krav är uppfyllda torde det finnas visst utrymme för tolkningar varvid Naturvårdsverkets allmänna råd kan vara vägledande. Punkt 2 innebär också att tillståndsbeslut med övervakningsprogram är kravreferens vad gäller vad som omfattas av handelslagen (systemgränsen), val av övervakningsmetod inklusive val av övervakningsnivå och siffervärden för verksamhetsfaktorer. Punkt 3 innebär att verifieraren ska kontrollera att verksamhetsutövaren utfört kontroll av utsläppsdata genom jämförelse. Om verifieraren konstaterar en SYSTEM-avvikelse mot någon av dessa två punkter, som inte går att åtgärda, ska SYSTEM-avvikelse skrivas, och verifieraren ska bedöma avvikelsens medverkan till eventuell SIFFER-avvikelse. Allt, eller delar av detta, kan finnas med i tillstånd och övervakningsprogram. Oavsett om det gör det eller inte ska verifieraren kontrollera att verksamhetsutövaren följer avsnitt 1.1 bilaga 1 i föreskrifterna och kvalitetssäkrar utsläppsdata genom jämförelse. PUNKT 4 Motivet till att verifieraren i enlighet med punkten 4 ska kontrollera att utsläppsrapporten uppfyller kraven i är att det måste säkerställas att utsläppsrapporten utgör det underlag för verifieringen som är avsett. PUNKT 5 Punkt 5 innebär att verifieraren ska kontrollera att verksamhetsutövaren anmält det som ska anmälas till länsstyrelsen. Om länsstyrelsen fattat beslut om nytt tillstånd kommer tillståndsbesluten att vara referenskrav för respektive tidsperiod. Enkelt uttryckt kan man säga att punkt 5 anger att verifieraren ska försäkra sig om använda rätt tillståndsbeslut med aktuellt övervakningsprogram. VILLKOR OM ÖVERVÄGANDE AV HÖGRE ÖVERVAKNINGSNIVÅ Den kontroll som verifieraren ska göra mot villkor i tillståndet om byte till övervakningsmetod med lägre osäkerhet torde ofta kunna begränsas till en kontroll av att verksamhetsutövaren har rutiner för att löpande bedöma om huruvida högre övervakningsnivå (med lägre osäkerhet) är möjligt - samt att dessa rutiner följs. Utförande vid kontroll av kravreferens Bedömningen av om verksamhetsutövaren tillämpat RÄTT SYSTEM har många likheter med bedömning av om ett företags ledningssystem uppfyller skall-kraven i en ledningssystemstandard. Några exempel på relevanta frågor: Ska rutin finnas? Finns rutin? Är den nedskriven? Finns rutin som inte efterlevs? Finns en "dålig" rutin som inte efterlevs och man gör istället på ett "bättre" sätt? 16

18 Uppfyller övervakningen av processen den övervakningsmetod som länsstyrelsen godkänt genom tillståndsbeslutet? Uppfyller övervakningen och rutinerna för övervakningen vad som anges i föreskrifterna avsnitt 1.1 bilaga 1? Beror avvikelsen på den mänskliga faktorn? Kan avvikelsen förebyggas genom förbättrade rutiner? Kan manuella system och IT-system för hantering av data för beräkning av årsutsläppet ge uppgifter som innehåller systematiska fel? Kan systemen generera motsägande uppgifter? Är det tydligt hur beräkningarna hänger samman? SYSTEM-avvikelser kan medföra SIFFER-avvikelse SYSTEM-avvikelser vad gäller systemkraven kan men behöver inte medverka till SIFFER-avvikelse. Systemkraven gäller 50 andra stycket punkterna 2, 3 och 5 och sifferkraven gäller avvikelse mot samma stycke punkt 1. Varje gång en sådan SYSTEM-avvikelse konstaterats ska verifieraren bedöma om och hur det bidrar till SIFFER-avvikelse. Den aktuella SYSTEM-avvikelsen kan i sig själv medföra att årsutsläppet inte kan verifieras, den betraktas då som en väsentlig avvikelse 18. SYSTEM-avvikelser vad gäller systemkraven i 50 andra stycket punkt 4 och villkor i tillstånd om övervägande av högre övervakningsnivå torde inte kunna medverka till SIFFER-avvikelse. Verifiering av RÄTT SYSTEM och RÄTT SIFFRA Bedömning av SYSTEM- och SIFFER-avvikelser mot avsn 1.1 bilaga 1 Att verksamhetsutövaren inte följer allt som anges i föreskrifterna avsnitt 1.1 bilaga 1 kan ge SYSTEM-avvikelser av olika slag. Sådana SYSTEM-avvikelser kan bidra till SIFFER-avvikelser. I avsnitt bilaga 1 anges att analyser på ej ackrediterade laboratorier kan accepteras under vissa förutsättningar (detta krav gäller inte anläggningar med små utsläpp och tillstånd för övervakning enligt 34 ). Detta krav är relevant vid bedömning av möjliga SYSTEM-avvikelser. Om verksamhetsutövaren använder ej ackrediterat laboratorium ska denne se till följande. 1. Laboratoriet ska uppfylla krav motsvarande ISO Laboratoriets kvalitetsstyrning ska kunna styrkas med certifiering mot EN ISO 9001: Att kunna styrka att laboratoriet är tekniskt behörigt och kan producera tekniskt giltiga resultat med hjälp av relevanta analysförfaranden. Det kan verksamhetsutövaren styrka genom att i övervakningsprogrammet hänvisa till resultat av a. validering 18 Se definition på väsentlig avvikelse i föreskrifterna 3 punkt

19 b. jämförelse enligt kraven i avsnitt Bedömning av SYSTEM- och SIFFER-avvikelser mot tillståndsbeslut Hur verifieraren ska bedöma förekomst av SYSTEM- eller SIFFER-avvikelser mot tillståndsbeslutet beskrivs i de följande avsnitten. TILLSTÅNDSBESLUTETS OMFATTNING Tillståndsbeslutet innebär ett fastställande av vad (dvs. vilka delar av "verksamheten"/ "fabriken") som omfattas av handelslagen. Detta kan uttryckas som att länsstyrelsens beslut definierar systemgränsen för vad som i handelslagens mening är anläggningen. Det ingår inte i verifierarens uppgifter enligt 50 att granska om länsstyrelsens beslut är rätt eller inte. Om det framkommer oklarheter i fråga om systemgränsen bör dock verksamhetsutövaren informeras om det eftersom avvikelser kan uppstå som en följd. Det åligger sedan verksamhetsutövaren att i förekommande fall ta upp detta med länsstyrelsen. Detta illustreras av Praktikfall 1 och 2 i rutorna. 18

20 Praktikfall 1 Förutsättningar Verksamhetsutövaren övervakar bränslen eller utsläppskällor som inte omfattas av tillståndsbeslutet. I tillstånd med övervakningsprogram är vissa bränslen/utsläppskällor inte upptagna i anläggningsbeskrivningen. Övervakningsmetod och övervakningsnivåer specificeras inte heller i övervakningsprogrammet. TILLSTÅNDET HANDELSLAGEN Följande gäller Om den beskrivna situationen är kopplad till att verksamheten eller övervakningen ändrats efter det att tillståndet enligt handelslagen meddelades ska verksamhetsutövaren anmäla detta till länsstyrelsen. Beroende på förutsättningarna i det enskilda fallet kan det röra sig om anmälan om förändrad eller utvidgad anläggning enligt 2 kap. 8 handelslagen och om ändrad övervakning enligt 30 föreskrifterna. Om tillståndsbeslutet grundar sig på felaktiga uppgifter bör verksamhetsutövaren kontakta länsstyrelsen för att få ett nytt tillstånd. Länsstyrelsens beslut gäller dock inte retroaktivt varför verifieringen för den tid som förflutit ska göras mot det tillståndsbeslut som gällde för den perioden. Reglerna om straff i 8 kap. 1 handelslagen kan var tillämpliga om den beskrivna situationen uppkommit genom att verksamhetsutövaren lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter i tillståndsansökan, eller genom att verksamhetsutövaren underlåtit att göra anmälan enligt 2 kap. 8 handelslagen. Om verksamhetsutövaren i utsläppsrapporten inkluderar det som verifieraren bedömer ligger utanför systemgränsen enligt länsstyrelsens beslut ska verifieraren bedöma om detta är så stort att det medverkar till SIFFER-avvikelse. Det ger dock ingen SYSTEM-avvikelse eftersom det inte ingår i verifierarens uppgifter enligt 50 att granska om länsstyrelsens beslut är rätt eller inte. Verifieraren bör ta upp det som en notering i verifieringsutlåtande och verifieringsrapport. Om verksamhetsutövaren i utsläppsrapporten inte inkluderar det som verifieraren bedömer ligger utanför systemgränsen blir det i denna del varken SYSTEM-avvikelse (eftersom tillståndsbeslutet har följts) eller SIFFER-avvikelse (eftersom tillståndsbeslutet har följts). Även i detta fall bör verifieraren ta upp det som en notering i verifieringsutlåtande och verifieringsrapport. 19

21 Praktikfall 2 Förutsättningar Verksamhetsutövaren övervakar bränslen eller utsläppskällor som omfattas av tillståndsbeslutet men där verifieraren bedömer att de inte egentligen omfattas av handelslagen. Ett exempel skulle kunna vara utsläpp från processer inom sådana industrier (t.ex. fordonsindustri, livsmedelsindustri eller kemisk industri) som endast omfattas som förbränningsanläggning. HANDELSLAG TILLSTÅNDET Följande gäller Beroende på förutsättningarna i det enskilda fallet kan det vara aktuellt för verksamhetsutövaren att hos länsstyrelsen begära ändrat tillstånd. Länsstyrelsens beslut gäller dock inte retroaktivt. Om verksamhetsutövaren i utsläppsrapporten inkluderar det som verifieraren bedömer inte omfattas av handelslagen blir det varken SYSTEM-avvikelse eller SIFFERavvikelse (eftersom tillståndsbeslutet har följts). Verifieraren bör dock ta upp det som en notering i verifieringsutlåtande och verifieringsrapport. Om verksamhetsutövaren i utsläppsrapporten inte inkluderar det som verifieraren bedömer inte omfattas av handelslagen finns två alternativa händelseutvecklingar: 1. Verifieraren kan hävda att SYSTEM-avvikelser inte behöver skrivas med argumentet att den ackrediterade kontrollören inte har något mandat att agera utanför handelslagens tillämpningsområde. Med samma argument kan verifieraren underlåta att bedöma medverkan till SIFFER-avvikelse. Verifieraren bör dock ta upp det som en notering i verifieringsutlåtande och verifieringsrapport. 2. Verifieraren skriver SYSTEM-avvikelse med argumentet att tillståndsbeslutet inte följs. Med samma argument bedömer verifieraren medverkan till SIFFER-avvikelse. 20

22 Övervakningsnivåer Verifieraren ska bedöma om övervakningsnivåerna har kunnat hållas (se ovan avsnitt Begreppet väsentlighet andra stycket punkt 1). Verifieraren ska också bekräfta giltigheten för de uppgifter som använts för att bedöma om dessa ligger inom fastställda övervakningsnivåer. Detta bör 19 göras på ett professionellt sätt men bör inte gå så långt som en fullständig beräkning av mätosäkerheter enligt GUM 20. Det är bättre att utgå ifrån verksamhetsutövarens egna belägg för att osäkerheten i övervakningsnivåerna kan följas när det gäller aktivitetsdata, vilket lämnats i samband med tillståndsansökan. Ett exempel är mätfel i bestämningen av t.ex. aktivitetsdata. Dessa kan utgöras av systematiska fel eller vara slumpmässiga. De kan vara instrumentberoende eller bero på dåligt underhåll, service eller otillräcklig kalibrering och justering. Bedömningen av mätfel beskrivs utförligt i vägledningen Mättosäkerhet vid CO 2 övervakning (SP Rapport 2007:57) 21. OSÄKERHETER I AKTIVITETSDATA Tillståndsbeslut med övervakningsprogram innebär ett accepterande av att aktivitetsdata för en utsläppskälla fastställs med en osäkerhet som inte är större än den procentsiffra (t.ex. 2,5 %) som anges i övervakningsnivån (utom då nivålös övervakning tillåts enligt föreskrifterna). Tillståndsbeslutet innebär alltså ett accepterande av osäkerheter som sammantagna är mindre än procentsiffran för respektive aktivitetsdata. Här bör följande beaktas. Övervakningsnivåerna i bilagorna till föreskrifterna avser vanligen hela mätsystemet. Mätsystemet definieras 22 som hela mätkedjan från mätstället till den siffra som presenteras på datorskärm eller används som underlag till rapport. Därför innebär länsstyrelsens godkännande av osäkerheter som hör till denna mätkedja ett accepterande av osäkerheter inom övervakningsnivåns procentsiffra (t.ex. 2,5 %). Tillståndsbeslut med övervakningsprogram godkänner ett slumpmässigt fel. Tillståndsbeslutet innebär inte ett accepterande av systematiska fel. Sådana ska verksamhetsutövaren korrigera om det går, vilket följer av kraven på kvalitetssäkring 23. Annars ska verifieraren bedöma hur de medverkar till avvikelse SIFFRA 24. VERKSAMHETSFAKTORER Verksamhetsfaktorer omfattar emissionsfaktor, effektivt värmevärde, oxidationsfaktor, omvandlingsfaktor, biomassafraktion och kolinnehåll. Här finns två alternativa fall: 19 Allmänna råd till Bilaga 14 avsnittet Processanalys tredje stycket NFS 2005:6 20 "ISO Guide to the Expression of Uncertainty in Measurement" utgiven av International Organisation for Standardization, Geneva, Switzerland, First edition 1995 (ofta förkortad GUM) 21 Se > Referenser 22 3 NFS 2007:5 23 Se avsnitt NFS 2007:5 24 Se avsnitt "Verksamhetsutövaren korrigerar det som kan korrigeras" 21

23 Om tillstånd och ansökan anger tabellvärde 25 är det en avvikelse att använda ett värde som skiljer sig från tabellvärdet. Denna avvikelse kan dock enkelt korrigeras retroaktivt. Den ska därmed korrigeras 26, och är därefter inte längre någon avvikelse. Om tillstånd och ansökan anger verksamhetsspecifik faktor är det en SYSTEM-avvikelse om fastställandet sker på annat sätt än vad som framgår av övervakningsprogrammet. Går detta att korrigera i efterhand ska det korrigeras 27. Troligare är kanske att det inte går att korrigera i efterhand. Det ska då tas upp i verifieringsrapporten och verifieringsutlåtandet som SYSTEM-avvikelse. SYSTEM-avvikelsen kan sedan medverka till SIFFER-avvikelse. Överskridande av en övervakningsnivå för aktivitetsdata eller en övervakningsnivå för verksamhetsspecifik faktor resulterar i något som kan beskrivas som "överskridande osäkerhet". Detta illustreras av Praktikfall 3, 4, 5 och 6. Praktikfall 3 Förutsättningar Övervakningsnivån för aktivitetsdata innebär ett accepterande av ± 4,5 % osäkerhet vid 95 % konfidensintervall. Verifieraren bedömer att osäkerheten (vid 95 % konfidensintervall) varit mellan ± 7 och ± 10 % vilket innebär en "överskridande osäkerhet" mellan ± 2,5 och ± 5,5 %- enheter. Följande gäller Det föreligger en SYSTEM-avvikelse vars medverkan till eventuell SIFFER-avvikelse ska bedömas. Bedömningen ska göras med hjälp av den "överskridande osäkerhet" som verifieraren uppskattat. Praktikfall 4 Förutsättningar Om en analys av en verksamhetsfaktor inte gjorts på ackrediterat laboratorium, och detta inte heller är godkänt i övervakningsprogrammet, ska verifieraren bedöma hur stor analysosäkerheten är på det använda laboratoriet för att på så sätt kunna bedöma den "överskridande osäkerheten". Osäkerheten bör bero på hur väl verksamhetsutövaren ändå kan visa att laboratoriet uppfyller krav på användning av ej ackrediterade laboratorium. Följande gäller Det föreligger en SYSTEM-avvikelse vars medverkan till eventuell SIFFER-avvikelse ska bedömas. Bedömningen ska göras med hjälp av den "överskridande osäkerhet" som verifieraren uppskattat. 25 Detta innebär oftast den lägsta övervakningsnivån som finns att välja på. 26 Se avsnitt "9.4 Verksamhetsutövaren korrigerar det som kan korrigeras" 27 Se avsnitt "9.4 Verksamhetsutövaren korrigerar det som kan korrigeras" 22

24 Praktikfall 5 (OBS gäller tillstånd beslutade mot NFS 2005:6) Förutsättningar Tillstånd och ansökan innebär att utsläppet ska beräknas enligt bilaga 2 formel 2 med användande av tabellvärden för oxidationsfaktor (0,995) (alltså nivå 1) och tabellvärde för emissionsfaktor (alltså nivå 2a, märkta med index 2 i tabellen i bilaga 1 i NFS 2005:6) i vilken oxidationsfaktor ingår. Tekniskt sett multipliceras därmed aktivitetsdata med oxidationsfaktorn två gånger. Det beräknade utsläppet blir därmed en faktor 0,995 av vad det borde vara. Verksamhetsutövaren tjänar alltså 0,5 %. Följande gäller Beroende på förutsättningarna i det enskilda fallet kan den beskrivna situationen ha uppkommit genom att verksamhetsutövaren lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter i tillståndsansökan. I så fall kan det vara straffbart enligt 8 kap. 1 handelslagen. Om verksamhetsutövaren inte lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter i tillståndsansökan kan följande sägas: Verifierarens kravreferens i denna del ska vara tillstånd med övervakningsprogram. Verksamhetsutövaren har rätt att fortsätta övervaka enligt tillståndet. Verksamhetsutövaren är inte skyldig att anmäla ändring av tillstånd. Motiven för denna bedömning är följande: Ett villkor i beslutet strider mot vad som föreskrivs i NFS 2005:6. Beslutet bedöms dock inte vara ogiltigt eftersom felet inte kan anses vara tillräckligt väsentligt och uppenbart. Dessutom talar det faktum att felet är gynnande för den enskilde emot att felet skall kunna anses vara ogiltig. Praktikfall 6 Förutsättningar Tillstånd och ansökan innebär att ett utsläpp ska beräknas med en nivålös övervakningsmetod enligt "de-minimis regeln" i 22. Den innebär att verksamhetsutövaren inte behöver hålla en viss övervakningsnivå, dvs. behöver inte hålla en viss högsta osäkerhet i mätningarna. Verifieraren ska som kravreferens använda vad som sägs om övervakningen i tillstånd och övervakningsprogram, och vad som anges i föreskrifterna avsnitt 1.1 och 3 i bilaga 1. Beskrivningen i övervakningsprogrammet kan vara kortfattad och innehålla ett tolkningsutrymme. Verifieraren har att utföra denna tolkning. Följande gäller. Alternativ 1. Om verksamhetsutövaren följer vad som anges i tillstånd och övervakningsprogram, liksom vad som anges i föreskrifterna avsnitt 1.1 och 3 bilaga 1 föreligger ingen SYSTEM-avvikelse och det blir i denna del inget bidrag till eventuell SIFFERavvikelse. Alternativ 2. Om verksamhetsutövaren inte följer vad som anges i tillstånd och övervakningsprogram föreligger en SYSTEM-avvikelse vars medverkan till eventuell SIFFER-avvikelse ska bedömas av verifieraren. Övervakningsmetoden och utsläppet MÄTUTRUSTNING, PROVTAGNINGSMETODER OCH ANALYSMETODER Övervakningsprogrammet innehåller även uppgifter om vilken mätutrustning, provtagningsmetoder och analysmetoder som verksamhetsutövaren avser använda. 23

25 Om verksamhetsutövaren bytt till en mätutrustning av annan typ, eller bytt provtagningsmetod eller analysmetod, utan att anmäla det till länsstyrelsen är det en SYSTEM-avvikelse 28. I bedömningen av hur denna bidrar till SIFFERavvikelse är flera faktorer av betydelse, vid byte av mätutrustningen till exempel det ursprungliga och den ersättande mätutrustningens osäkerhet samt hur skötsel, underhåll, kalibrering och justering varit före respektive efter bytet. Verksamhetsutövaren behöver inte anmäla ersättning av en mätutrustning med identiskt samma typ av instrument. Att verksamhetsutövaren inte anmält sådant byte innebär alltså ingen avvikelse. Om tillstånd och övervakningsprogram i en viss del inte innehåller någon precisering av mätutrustning, provtagningsmetoder eller analysmetoder kan verksamhetsutövaren ändra sina rutiner utan att anmäla det till länsstyrelsen. BERÄKNING AV UTSLÄPP MED RÄTT FORMEL Beräkning av utsläpp från en utsläppskälla ska ske enligt den formel i bilagorna till föreskrifterna som fastställts i övervakningsprogrammet. Alla sätt att beräkna som skiljer sig från vad som anges i den aktuella formeln innebär SYSTEM-avvikelse och bidrag till eventuell SIFFER-avvikelse. SUMMERING AV UTSLÄPP Utsläpp från alla utsläppskällor summeras till det sammanlagda utsläppet för hela anläggningen. Räknefel ska rättas till direkt. Övriga fel innebär SYSTEMavvikelse och bidrag till eventuell SIFFER-avvikelse ska bedömas. BORTFALL AV DATA Bortfall av data är en avvikelse som dock kan korrigeras under vissa förutsättningar. Se avsnitt "Verksamhetsutövaren korrigerar det som kan korrigeras". Verifiering av RÄTT SIFFRA Överskridande av väsentlighetsgränsen Verifieraren ska bedöma hur fel och osäkerheter som inte kan korrigeras medverkar till en eventuell SIFFER-avvikelse. Den sammanvägda bedömningen resulterar i ett troligt siffervärde för hur årsutsläppet i utsläppsrapporten avviker från vad det verkligen varit. Om detta siffervärde är mindre än den fastställda väsentlighetsgränsen är utsläppsrapporten godkänd, alltså verifierad. Om siffervärdet är större är utsläppsrapporten inte godkänd alltså "inte verifierad". Detta gäller oavsett om utsläppet har över- eller underskattats. Verifieringen resulterar ofta i en bedömning att årsutsläppet är förenat med ett antal fel och osäkerheter. Verksamhetsutövaren ska korrigera de fel som kan korrigeras. Om fel kvarstår kan de bedömas ha ett visst värde och listas i en enkel tabell och summeras. 28 Enligt punkt 5 andra stycket 50 NFS 2007:5 - se avsnittet "Verifiering av RÄTT SYSTEM" 24

26 Om osäkerheterna kan bedömas vara inom ett visst intervall kan de listas i en annan tabell. Det kan röra sig om sådana "överskridande osäkerheter" som har sitt ursprung i överskridande av en övervakningsnivå för aktivitetsdata eller en övervakningsnivå för verksamhetsspecifik faktor. Osäkerheterna kan dock inte summeras direkt. Osäkerhetsanalys beskrivs på ett tydligt sätt i vägledningen Mättosäkerhet vid CO 2 övervakning 29. Exemplet nedan visar en sammanställning där överskridande osäkerheter är bestämda i ton utifrån respektive osäkerhet. Här utgår vi från att verifieraren redan har analyserat överskriden osäkerhet för respektive bränsle. Alla utsläpp och dess osäkerheter tas med i beräkningen med hänsyn till de beslutade övervakningsnivåerna. Den totala överskridande osäkerheten beräknas då genom att den totala verkliga osäkerheten i ton CO 2 minskas med den tillåtna totala osäkerheten. Den totala överskridande osäkerheten kan sedan relateras till det rapporterade totala utsläppet och ställas mot väsentlighetsgränsen. Sifferavvikelser: aktivitet och orsak Olja; oljemätarens osäkerhet överskred övervakningsnivån. Tillåten Övervakningsnivå % total osäkerhet ton CO 2 Överskriden osäkerhet % ,5 15 1,2 27 Utsläpp ton CO 2 Total osäkerhet ton CO 2 Torv; fukthalten har inte uppmäts under en månad torv övriga månader Totalt torv Industriavfall; endast en enstaka provtagning har gjorts på emissionsfaktorn , Total Osäkerhet Anläggningens totala årsutsläpp i exemplet blir ton CO 2 med en överskriden osäkerhet på = 22 ton CO 2. Detta motsvarar 0,3 % av årsutsläppet och därmed följer att dessa avvikelser har en liten påverkan på utrymmet för väsentlighetsgränsen. Väsentlighetsgränsen uttrycks i procent av årsutsläppet. Se bilaga 2 för ytterliggare info om beräkningen. 29 Mättosäkerhet vid CO2 övervakning (SP rapport 2007:57). Se > Referenser 25