Att skriva ny musik för traditionell popblåssektion

Transkript

1 Kurs: BG 1115 Examensarbete, kandidat, jazz, 15 hp 2017 Konstnärlig kandidatexamen i musik, 180 hp Institutionen ör jazz Handledare: Sven Berggren Filip Tunevi Att skriva ny musik ör traditionell popblåssektion Skritlig relektion inom självständigt, konstnärligt arbete Det självständiga, konstnärliga arbetet inns dokumenterat på inspelning: CD

2

3 Innehållsörteckning Min bakgrund...2 Projektbeskrivning...3 Medverkande...4 Victor Bodell piano, synth, medkompositör... 4 Oskar Mattsson trummor... 5 Tom Olovsson elbas... 5 Jonatan Lindh slagverk... 5 Petter Alin elgitarr... 5 Johannes Jareteg synth... 5 Oskar Borgenvik trumpet... 6 Isac Åberg trumpet... 6 Björn Arkö tenorsaxoon, löjt... 6 Samuel Muntlin barytonsaxoon, löjt... 6 Liselotte Östblom sång... 7 Material...7 FTK... 7 Hallå... 7 Big Tuna... 8 Adagio... 9 High Crime... 9 McGyver Process...10 Komponering/arrangering Repetitioner Konsert Inör konserten I

4 Tankar om konserten Slutrelektion...13 Bilagor...15 Bilaga 1 Första sidan ur trombonstämman på FTK Bilaga 2 Första sidan ur trombonstämman på Hallå Bilaga 3 Första sidan ur trombonstämman på Big Tuna Bilaga 4 Första sidan ur trombonstämman på Adagio Bilaga 5 Första sidan ur trombonstämman på High Crime Bilaga 6 Första sidan ur trombonstämman på McGyver Bilaga 7 Första sidan ur repstämman på McGyver Bilaga 8 Låtlista till ljudtekniker II

5

6 Min bakgrund Att jag började spela trombon var en ren slump. När jag var nio år gammal tog mamma och pappa med mig till Sala Musikskola där det var öppet hus. Det var en dag då allmänheten ick strosa runt inne i skolan och prova på en massa olika instrument. När man senare gick hem så ick man med sig en blankett där man skulle ylla i vilket instrument man ville börja ta lektioner i. Jag kommer inte ihåg riktigt, men jag tror att det var iol som jag astnade ör. Som tur var så var kön till det instrument jag valt alldeles ör lång så musikskolan rågade om jag inte ville börja spela trombon istället? Trots att jag nog vid det tillället redan hade glömt vad en trombon var ör något så tackade jag ja och var därmed en trombonist. Tack slumpen. Jag hade oerhört lätt ör mig och lärde mig snabbt att spela ganska bra. Jag var med i lera mindre orkestrar varav jag slutade i de lesta därör att jag varje vecka kom hem med migrän p.g.a. att det lät så illa. Musiken var det inget större el på, vi spelade enkel orkestermusik ör mindre sättningar så anledningen till att det lät illa var helt enkelt ör att den musikaliska nivån var låg. Ett band som jag däremot blev kvar i länge var Soulmass ett soulband inspirerat av det amerikanska unkbandet Tower O Power. Soulmass hade ganska mycket spelningar runtom i Sala kommun på alltirån studentester till kyrkor. Här blommade min kärlek till soul och blåssektionsspel ut ordentligt. Samma musiklärare som drog igång Soulmass var även ledare ör Sala Storband där jag som 14-åring ick börja som 3e trombonist. Att spela i ett storband var oerhört utmanande men också väldigt roligt. Vi spelade in en skiva ca ett år eter att jag blev medlem och jag minns att vi spelade Moment s Notice och hade självaste Håkan Broström som inhyrd solist och jag blev alldeles tagen av hans sätt att spela. Där insåg jag att det var ganska hätigt ändå att spela i en större orkester. Det var nog ungeär vid den här tidpunkten som jag började lyssna mycket på Nils Landgren 1 och ramör allt hans Funk Unit. Den skiva som jag lyssnat på mest är Paint It Blue där gästmusiker som Randy & Michael Brecker 2 samt Till Brönner 3 medverkar. Det jag gillar med den skivan är att alla låtar är väldigt simpla så att det är svänget och solisterna som hamnar i centrum. På senare år har jag lyssnat mycket på skivorna Layers o Light & Swedish Folk Modern där de enda medverkande musikerna är Nils Landgren och Esbjörn Svensson 4. Som titeln på en av skivorna skvallrar om så är det svensk olkmusik som spelas där mycket utrymme ges till improvisation. Skillnaden på Paint It Blue och Layers o Light är stor men jag blir ändå helt uppslukad av båda när jag lyssnar på dem, mycket på grund av Nils antastiska trombonspel. När det var dags att välja gymnasium så valde jag ett tekniskt program på en skola i Sala. Anledningen till detta var till stor del att jag var osäker på vad jag ville göra eter gymnasiet. Jag hade ingen aning om att det anns olkhögskolor och högskolor där man kunde studera musik så istället valde jag ett brett program ör att hålla så många dörrar som möjligt öppna inör ramtiden. Jag ortsatte att ta trombonlektioner eter skoltid men den musikaliska utvecklingen stagnerade. Övningsmotivation var en stor bristvara ör mig under gymnasiet etersom de musikaliska sammanhang jag var en del av inte längre var särskilt utmanande. När gymnasiet var slut så var det självklart att man skulle göra lumpen, det gjorde ju alla kompisar. Jag var inte ett dugg sugen på det men som tur var skvallrade min trombonlärare om att man aktiskt kunde göra lumpen som musiker i Arméns musikkår. Jag tyckte att det inte lät så dumt så jag bestämde mig ör att söka dit. Brist på övning och okunskap om vad en provspelning aktiskt innebär 1 Svensk trombonist och sångare. 2 Amerikanska jazzmusiker. Randy är trumpetare och Michael var saxoonist. 3 Tysk trumpetare. 4 Svensk pianist. 2

7 gjorde dock att jag inte blev antagen till musikkåren. Med en smärre panik och ovisshet om vad jag skulle sysselsätta mig med inom den närmaste ramtiden tipsade en kompis mig om en olkhögskola som han studerade på Kaggeholms Folkhögskola. Så jag började på Kaggeholm ör att se om det här med musik kanske var något jag kunde tänka mig att syssla med. Jag ick ett antastiskt år med oerhört inspirerande klasskamrater och lärare (Magnus Wiklund som trombonlärare!) och jag insåg att det inns oändligt med musikaliska utmaningar att ta sig an så jag började öva ör örsta gången på många år. Som ensam blåsmusiker på hela skolan ick jag ota solistrollen vilket var väldigt utvecklande. När året på Kaggeholm var över så tog livet en ganska oanad vändning. Jag ick en oväntad anställning på ett bageri så jag tänkte att jag skulle testa och se om ett vanligt jobb kunde vara något ör mig. Jag blev kvar på bageriet i två år innan längtan eter att å spela musik blev så stor att jag var tvungen att sluta. Jag bestämde mig ör att satsa på musiken. Jag visste att Musikhögskolan i Stockholm var en god väg att gå så jag sökte dit. Jag misstänkte att jag inte skulle komma in etersom jag mer eller mindre hat trombonen på hyllan i två år, så jag sökte även Betel Folkhögskola. Jag tänkte att Betel skulle vara som en örberedelse inör en eventuell andra ansökan till KMH, vilket det visade sig att det verkligen var. Det blev som jag örutspådde, jag blev inte antagen till KMH så jag började på Betel. Där ick jag Staan Findin och Bertil Strandberg som trombonlärare vilket ju såklart var oerhört lämpligt. Vem kunde vara bättre lämpad att örbereda mig ör ansökan till KMH än själva trombonläraren på KMH? På de lektioner jag hade med Bertil ick jag lära mig otroligt mycket och ick precis det som behövdes ör att göra en godkänd ansökan till KMH. Under min tid på KMH har jag ått örmånen att träa antastiska vänner och medmusiker. Jag har ör östa gången ått dyka in i jazzen på ett sätt som jag inte gjort innan samtidigt som jag blivit mer trygg i min egen musikalitet och mitt egna uttryck. Trots min nyunna örtjusning i jazzen så är det dock ortarande pop och soul som ligger mig närmast hjärtat. Projektbeskrivning Redan när jag började mina studier på KMH så hade jag lite panik inör mina kommande projekt (inkl. examensprojekt) etersom jag inte hade någon aning om vad jag skulle göra. Jag visste att de lesta komponerade egen musik och ramörde den tillsammans med ett ihopsatt band. Att jag skulle göra något liknande anns inte i min värld vid den tidpunkten. Jag kunde ju inte komponera eller arrangera, hade aldrig varit bandledare med allt vad det innebär och jag hade dessutom spelat väldigt lite jazz. När det var dags att lämna in min örsta projektbeskrivning i årskurs 1 så hade jag bestämt mig ör att komponera beat-musik 5 ör en kvartettsättning som sedan skulle spelas in i skolans studio. Anledningen till att projektet ick den ormen var mycket p.g.a. bekvämlighet. Jag var mycket mera van med att spela beatmusik än jazz och anledningen till att jag valde att spela in i studio istället ör att spela live på t.ex. NSM 6 var att jag vid den tidpunkten var alldeles ör eg ör att stå på scen och ramöra egen musik inör en publik. Steget upp på scenen tog jag året eter då min kvartett spelade på NSM. 5 Under kategorin beat-musik kan man hitta genres som t.ex. soul, R&B, hiphop. 6 New Sound Made är en estival som jazzinstitutionen på KMH arrangerar varje år. Festivalen sträcker sig över tre dagar och har de senaste åren varit i Södra Teaterns lokal Kägelbanan. 3

8 Anledningen till att jag skriver om mina tidigare projekt är att de på något vis ligger till grund ör min examenskonsert. Det visar sig ganska tydligt etersom låten som inleder hela konserten rån början var skriven just ör min kvartetts NSM-ramträdande. Samtidigt som jag studerat på KMH så har jag även arbetat som rilansmusiker och det har visat sig att en av mina största styrkor är att spela i/arrangera ör en blåssektion i popsammanhang. Så det stod tidigt klart att jag skulle ha med en stor blåssektion där arrangemangen skulle å lyssnaren att känna igen sig samtidigt som det är nytt och genuint ör mig. Vad jag menar med att en lyssnare känner igen sig är att mycket av mitt arrangerande är inluerat av den legendariske trumpetaren och arrangören Jerry Hey 7 som har arrangerat väldigt mycket av det blås som man kan ha hört på radio eller CD/vinyl sen 80-talet. Jag tror att mina arrangemang alltså kan å en lyssnare att tänka att den har hört musiken örut, trots att den är helt nyskriven. Så detta projekt har gått ut på att ta något som jag är ganska bra på (arrangering) och något som jag är mindre bra på (komponering) och å de 2 delarna att lyta varandra. I komponeringsprocessen hjälper det ota mig att se på kompositionen ur arrangeringsperspektiv vilket ota kan ge inspiration och idéer. Samt i arrangeringsprocessen hjälper det väldigt mycket om det är en komposition som ger utrymme ör arrangering. Nu i eterhand har det visat sig att komponering och arrangering går mera hand i hand än vad jag trott. Medverkande Jag har varit väldigt noggrann när jag valt ut mina medmusiker i detta projekt. Det har varit viktigt att ha musiker som jag vet delar min örtjusning ör den sorts musik jag skriver, på så vis har det varit möjligt att ta musiken till nya höjder. Ungeär hälten av medlemmarna har jag musicerat med innan jag började på KMH medan den andra hälten är lite nyare bekantskaper. Allihop är antastiska och prosiga musiker som är oerhört lätta att arbeta med samt mycket goda vänner. Här nedanör kommer jag att gå in mer i detalj på varje medlem och varör jag valt just dem. Victor Bodell piano, synth, medkompositör Victor har spelat en stor roll i detta projekt. Han är inte bara pianist utan även medkompositör till de lesta kompositionerna. När jag bestämt mig ör vad jag ville göra som examensprojekt så hörde jag av mig till Victor och rågade om han var sugen att ses och örsöka skriva lite låtar. Jag rågade honom ör att jag visste att han är en oerhört kompetent kompositör samt att vi delar musiksmak. Jag hade tidigare i en kurs på KMH som okuserade på studioinspelning tagit hjälp av Victor ör att komponera en låt som var lämplig att arrangera blås till. Låten vi komponerade då heter Big Tuna och det är den som jag har hat som någon slags mall ör hur jag vill att musiken till min examenskonsert ska låta. Det var örsta gången vi komponerade ihop och jag ick mersmak! Victor har, sedan jag började på Betel Folkhögskola där vi träades örsta gången, varit den som uppenbarat slickmusikens storhet ör mig och vi har sedan dess ördjupat oss i den genren tillsammans. Etersom jag aldrig riktigt hat något lyt i mitt komponerande så var det antastiskt att å uppleva hur det är att komponera med bra low. Istället ör att astna vid något parti i en komposition som ota händer mig när jag komponerar på egen hand så kom vi båda med idéer som örde kompositionerna ramåt. Att skriva musik tillsammans med någon annan var i detta all ett genidrag rån min sida. Victor stod mera ör harmoniken medan jag stod mera ör melodierna 7 Amerikansk trumpetare, blås/stråk-arrangör som örutom att ha spelat trumpet på många stora hits som t.ex. Michael Jacksons Thriller vunnit lera stora priser ör sitt arrangerande. 4

9 samtidigt som vi jobbade ram orm tillsammans. När kompositionerna kändes klara så stod jag ör arrangemangen samt sammanställningen av noter. Mer om detta i kapitlet Process. Oskar Mattsson trummor ¼ av Filip Tunevi Kvartett som jag startade under mitt örsta år på KMH där vi träades örsta gången. Jag har sedan dess älskat att spela med honom ör att han är så otroligt lyhörd och musikalisk. Han kan även spela alla möjliga slags genres, som både storbandsjazz och pop samt allt däremellan. Jag ick snabbt nys om att han är ett stort an av Steely Dan och annan slickmusik så vi hittade snabbt en gemensam nämnare i våran musiksmak. Oskar har tillsammans med Tom Olovsson varit klippor i mina projekt och jag hoppas att jag år möjlighet att jobba med dem båda mycket i ramtiden. Tom Olovsson elbas Också ¼ av FTK 8. Jag ick njuta av Toms basspel ör örsta gången något år innan jag började på KMH. Då spelade han strax utanör min hemstad Sala med ett band som hette Isak Strand VS. TOE. Isak Strand spelade en slags reaggae/pop där kompet var ganska minimalistiskt men ändå ruktansvärt svängigt. När jag sedan insåg att jag och Tom skulle bli klasskamrater visste jag att jag ville spela med honom. Han har sedan dess hat en självklar roll i mina projekt. Han är örutom en otroligt svängig bassist även en makalös improvisatör. Jonatan Lindh slagverk Jag träade Jonatan örsta gången när jag sökte Betel då han satt i kompet. Vi har sedan dess spelat i lera coverbandsammanhang samt i lera kyrkliga sammanhang. Jonatan är en av de prosigaste musiker jag någonsin jobbat med och han ger alltid 100 %. Etersom trum-platsen redan var tilldelad Oskar Mattsson så valde jag att ta med Jonatan på slagverk då jag visste att han örutom att vara en skicklig trummis även hanterar slagverk med bravur! Petter Alin elgitarr Jag lärde känna Petter under mitt örsta år på KMH då han var rumskompis med Victor Bodell. Liksom Jonatan spelade vi en del tillsammans i cover/kyrk sammanhang. Även Petter är en av de prosigaste musiker jag jobbat med. Han kommer alltid väl örberedd och kommer ota med bra idéer till arrangemang. Petter är också en mästare på bi-instrument som pedalsteel, dobro, mandolin m.m. så det ger möjlighet att skriva annorlunda arrangemang. I detta projekt slutade det med att han bara spelade elgitarr men det kändes ändå bra att veta att om jag ville skriva något ör något bi-instrument så skulle det inte vara några problem. Johannes Jareteg synth Jag träade Johannes när jag gick på Betel då han bodde på internatet. Jag minns hur han ick alla på skolan att tappa hakan när han satte sig ner vid skolans Moti-synth och började jamma. Han kunde inte bara spela helt otroligt utan han kunde dessutom ratta ram rätt sound till olika låtar på nolltid. Har aldrig, varken öre eller eter denna händelse, sett någon bemästra en synth på det sättet. På KMH ick jag lära känna Johannes mer då jag ick vara med i hans klassiska jazzorkester och uppleva hans pianospel mer. Då gick det upp ör mig vilken otroligt mångsidig musiker Johannes är. Nu studerar han ju även till kyrkomusiker på Sköndals högskola vilket också skvallrar om hans många kvalitéer. I 8 Förkortning ör Filip Tunevi Kvartett. 5

10 mitt projekt har han varit självklar i rollen som 2a keyboardist vilket ota inneattar att skapa sound med hjälp av synthar etersom jag sedan tidigare visste att han var rätt man ör den rollen. Oskar Borgenvik trumpet Jag lärde känna Oskar ör örsta gången ör ett par år sedan då vi spelade på samma amatörmusikal. Han var nyinlyttad till Stockholm så musikalen var ett av hans örsta musikaliska sammanhang här. Han imponerade stort på mig med sitt trumpetspel, inte minst med sitt otroliga register som å andra innehar. Etersom jag gillar att skriva blåsarrangemang som ota har höga leadtrumpetstämmor så anns det inte så många trumpetare att välja på. Jag visste att jag behövde Oskar annars var jag tvungen att tänka om helt. Tack vare honom så hade jag inga begränsningar i mitt arrangerande utan jag kunde vara ri att skriva så som jag ville. Isac Åberg trumpet Ännu en gång år jag tacka Betel Folkhögskola ör en musikalisk bekantskap. Isac studerade på Betel året eter mig och vi träades via gemensamma vänner. Jag kommer ihåg att han gjorde en kort tributekonsert till det slicka bandet Yellowjackets och då insåg jag inte bara att vi hade liknande musiksmak utan också att han kunde spela antastiskt bra. Vi har sedan dess spelat ganska mycket ihop, mest i kyrkliga sammanhang där vi ota varit en del i en blåssektion, men också några covergig. Isac har egenskapen att vara en mycket god improvisatör samtidigt som han har ett bra register vilket gör honom som klippt och skuren som rollen som 2a trumpetare. Björn Arkö tenorsaxoon, löjt Vilka som skulle spela saxoon i det här projektet var länge obestämt. Eter att ha ått ett återbud av en tenorsaxoonist som tidigare tackat ja till att vara med i projektet så kände jag att jag ville ha en stadig saxoonist som var skicklig och som kunde läsa noter bra. Jag hade inte spelat så mycket med Björn men jag hade hört honom vid ett lertal tillällen och alltid blivit lika imponerad av hans otroliga spel. Man kan höra på hans sätt att spela att han är väldigt inluerad av saxoonlegenden Michael Brecker vilket jag visste skulle passa utmärkt i mitt projekt. Eter en Motown 9 tributekonsert på Fasching 10 där både jag och Björn varit en del av blåssektionen så rågade jag honom om han hade lust att vara med och han var väldigt entusiastisk och tackade genast ja! Jag rågade också om han hade något tips på en bra barytonsaxoonist och han öreslog då Samuel Muntlin. Samuel Muntlin barytonsaxoon, löjt Samuel är den som jag spelat med minst inör det här projektet. Vi hade spelat tillsammans med KMHJO 11 samt något enstaka covergig men det var inte mer än så. Jag hade hört Samuel spela många gånger innan och jag hade då alltid golvats av hans musikalitet och sound. Så att å med Samuel i mitt band skulle vara den sista pusselbiten som skulle göra allt komplett. Jag hade turen att å hoppa in som vikarie i popbandet Mark&Porko där Samuel är med och spelar Tenorsaxoon, sopransaxoon och löjt så jag ick då ett utmärkt tillälle att råga honom om han skulle vara sugen att spela barytonsaxoon i mitt band. Han tackade genast ja och därmed var bandet komplett. 9 Legendariskt amerikanskt skivbolag med artister som Marvin Gaye, Stevie Wonder och Michael Jackson. 10 Fasching är en jazzklubb belägen i centrala Stockholm. 11 KMH Jazz Orchestra är Kungliga Musikhögskolans eget storband som utgörs av skolans studenter. 6

11 Liselotte Östblom sång Sist in i det här projektet var Liselotte. Jag underade på att ha med en låt med sång och jag ville verkligen att hon skulle sjunga den. Liselotte har växt upp med slick musik och hon har lyssnat väldigt mycket på Al Jarreau så hon är den perekta sångerskan i detta projekt! Jag träade Liselotte under mitt Betel-år och jag har sedan dess aldrig slutat imponerats av henne. Hon har en unik och antastisk röst samt ett driv och initiativtagande som är beundransvärt. Material Här kommer jag att gå igenom konsertprogrammet och berätta hur skapandeprocessen gick till. FTK FTK är helt enkelt en örkortning ör Filip Tunevi Kvartett och denna låt komponerade jag på egen hand inör min kvartetts konsert på estivalen NSM. Jag bestämde mig bara några dagar innan min examenskonsert att ha med den här låten i konsertprogrammet. Anledningen till det var att jag ville ha med en låt där jag som solist skulle å mycket utrymme vilket den här låten ger. Förutom att temat ligger i trombonstämman så är det också ett öppet soloparti vilket ger stort svängrum. Etersom jag tidigare endast hade arrangerat denna låt ör trombon, trummor, bas och piano så var jag tvungen att skriva till några stämmor så att gitarr, keys2 och perc 12 inte skulle vara sysslolösa. Men här rångick jag min gamla metod som innebär att jag arrangerar allt hemma och sedan kommer med ärdiga noter till alla. Istället jammade vi ram de nya stämmorna. Detta tog inte så mycket tid av repetitionstillället då kompositionen är väldigt simpel och inte har så många olika ormdelar. Vi loopade en del i taget, örst med bara trummor och bas ör att sedan lägga till instrument undan ör undan. Det kändes bra att ha med den här låten ör att den skiljer sig ganska mycket rån resten av konsertprogrammet. Den är väldigt enkel, rak och tydlig vilket jag tror kan vara bra ör en öppningslåt i en konsert. Etersom den bara består av intro/mellanspel, A-del och B-del så är den lätt att hänga med i. Kompositionen är tydligt inluerad av min tidigaste trombonidol Nils Landgren och hans Funk Unit och den ger publiken en ganska klar bild av var jag står som musiker, vart jag har mina rötter. Det kändes också bra att ha denna låt örst i konsertprogrammet etersom den symboliserar starten på mitt komponerande med simpla ormer och melodier samtidigt som den ick ungera som en språngbräda vidare in i konserten med mer avancerade kompositioner. Man kan se det som att denna komposition är Filip Tunevi version 1.0 och resten av konserten är Filip Tunevi 2.0. Hallå Detta var den örsta kompositionen som jag och Victor jobbade med inör konserten. Titeln blev Hallå mycket på grund av bristande antasi men också på grund av att ordet hallå kan användas som en hälsningsras. Denna låt var tänkt att inleda hela konserten, som en slags hälsningsras, och därör ick den denna titel. Jag hade som vision att konserten skulle börja med ett intro där enbart blåssektionen spelade ör att direkt visa på kärnan i hela projektet, nämligen blåssektionsarrangering. Som reerenslyssning hade jag låten Jag måste gå nu av det svenska jazzbandet Klabbes Bank. Klabbes Bank påminner inte så mycket om min musik och är kanske en otippad reerens men i deras musik så kan man hitta jättemånga vackra blåsarrangemang som låter lite som koraler vilket jag tyckte skulle passa bra som intro på konserten. 12 Förkortning ör percussion. 7

12 En grundidé vi hade med den här låten var att den skulle gå i 7/4-delstakt och att A-delen skulle ha 3+4 indelning medans B-delen skulle ha 4+3 indelning. Svårigheten var att å övergången rån A till B-del att kännas naturlig men jag tycker att vi lyckades bra. Eter ett tenorsolo och en A-del så stannar låten upp och går återigen in i en slags koraldel som också är inluerad av Klabbes Bank. Här är taktarten 4/4-delstakt och denna delen är ett långt crescendo som mynnar ut i låtens klimax som nås när det blir tonartsbyte och höga smäktande trumpettoner. Kompositionen återgår sedan till 7/4-delstakt via ett synthsolo och avslutas med ett tema. Big Tuna Den här låten skrev jag och Victor ihop innan jag ens hade några tankar på vad jag skulle ha som examensprojekt. Jag hade som uppgit i en kurs på KMH att spela in något i skolans studio och jag ville då prova på att spela in en blåssektion. Istället ör att spela något redan beintligt blåsarrangemang på en redan beintlig låt så bestämde jag mig ör att komponera eget. För att å en låt med lite mer avancerad harmonik än vad jag kunde åstadkomma så tog jag hjälp av Victor och resultatet blev väldigt lyckat. När jag senare började undera på vad jag skulle göra som examensprojekt så kom jag att tänka på den här låten och det var så det började. Den här låten har ett starkt okus på både elgitarr och blåssektionen. Elgitarren spelar temat samt ett öppet solo medan blåssektionen år blomma ut ordentligt i mitten av låten. Den enda skillnaden på låten nu mot hur vi gjorde den tidigare under inspelningskursen är att jag har klämt in 8 takter i blåschoruset där det endast är blåset som spelar. Idén till det partiet har jag ått rån Michael Jacksons låt Workin Day And Night där Jerry Hey har gjort ett av hans mest igenkännbara blåsarrangemang. Jag tror att ett par aktorer till varör hans arrangemang känns igen är att hans blåsmelodier ota är väldigt trallvänliga och lätt sätter sig på hjärnan samt att han ota briljerar med sitt otroliga trumpetregister vilket är väldigt karaktäristiskt. Big Tuna är annars också väldigt inluerad av Jerry Hey och den sortens musik som hans blåsarrangemang kan höras på. Big Tuna är ör övrigt en nonsens-titel och den betyder ingenting, alltså återigen bristande antasi rån min sida. Trumpet in Bb Trumpet in Bb Tenor Saxophone Trombone Baritone Saxophone Plank: Filip Tunevi q = 134 & # # # c Ó c & # # #... Ó R R R R R R R R R R & # # #... c Ó R R R R R.... R R R R R....?# c Ó & # # # # c... Ó r r r r r r r r r r V S Här är ett litet utdrag ur min transkription på Jerry Heys arrangemang på Workin Day And Night. 8

13 Här är ett litet utdrag { av vad blåssektionen gör på Big Tuna. Man kan se vissa likheter med Workin Day And Night. Adagio Tpt. Tpt. Ten. Sax. Tbn. Bari. Sax. Den andra kompositionen som vi började med inör det här projektet var Adagio. Titeln är liksom alla andra låttitlar i det här projektet ej välgenomtänkt utan den kom till av ett misstag. Vi skulle skriva in en tempoangivelse i början av låten i orm att ett metronomtal men på grund av ett missat klick så stod det där istället Adagio. Adagio betyder långsamt vilket vi tyckte passade ör låten så det ick stå kvar. Etersom det stod Adagio längst upp till vänster i notbilden så blev det så att vi kallade låten ör det och sedan ick den alltså sin titel. Det vi hade i åtanke innan vi började komponera denna låt var att vi ville skriva en smäktande ballad som skulle ta åhörarna tillbaka till 80-talet. Själva komponeringsprocessen med den här låten gick väldigt ort, det kändes som att just slickballader är där vi som skrivarduo känner oss som mest hemma. Vi bestämde oss ör att ha ett öppet pianosolo i början av låten dels ör att låta publiken njuta av Victors vackra improvisationer men också ör att å ner pulsen lite eter den intensiva Big Tuna. Ackordöljden i A-delen kom vi ram till väldigt ort utan några krokiga omvägar. För att komma på en melodi som kändes bekväm och naturlig att spela på trombon så jammade vi lite på A-delen, Victor spelade piano och jag trombon. Så hade vi inte gått tillväga tidigare men det ungerade bra och vi använde oss av den metoden senare när vi komponerade McGyver. Jag tror att om vi hade använt oss enbart av den metoden under hela komponeringsprocessen så hade risken ör att melodierna skulle låta ungeär likadant blivit större. Tidigare hade vi bara komponerat melodier utirån ett piano vilket också hade ungerat bra. Vad som skulle hända i C-delen var inte lika självklart som resten av låten. Ackordöljden kom vi ram till ganska så snabbt men en idé till en melodi uteblev. Vi bestämde oss till slut ör att använda oss av blåssektionen och då började idéerna komma igen. Adagio blev våran avoritkomposition och vi tyckte att det var det bästa vi gjort än så länge, så nöjda var vi! High Crime Blåsbreak & b > J ù j J ù Blåsbreak & b >... J J J J J J J J J J J J J & b Blåsbreak >... J J J J J J J J J > J J J J J ù J ù J Blåsbreak? b Blåsbreak? >... b J J J j J J J j j j j j j När jag kommit ram till att det skulle vara roligt att göra en Al Jarreau-låt och Liselotte tackat ja till att sjunga den så började vi undera på vilken låt vi skulle göra. Det slutade med att vi kom överens om att göra High Crime etersom den går i en tonart som passade Liselottes register samt att den har ett blåsarrangemang som är hätigt och görbart på en livekonsert. Många av Als låtar har nästan omöjliga blåsarrangemang vilket bara skulle låta dåligt live. Jag ville hylla både Al och Jerry Hey och då kändes det bra med den här låten ör jag visste att vi skulle göra den väldigt bra. Mer om detta i kapitlet Process. 9

14 Jag hade redan ett blåsplank 13 på den här låten som jag hittat på internet tidigare. Den transkriptionen var ör 3 trumpeter och 3 tromboner så det jag behövde göra var att ta bort en stämma samt att instrumentera om så det skulle passa min sättning. Kompet ick jag planka själv men det gick ganska smärtritt då låten ota går likadant och har å ormdelar. McGyver McGyver var den sista låten vi komponerade tillika avslutningslåten på hela konserten. Titeln kom till när Victor sade att temat i låten påminde honom om McGyver 14. Jag själv har ingen relation till det tvprogrammet men titeln ick stanna kvar i brist på bättre örslag. När vi började jobba med den här kompositionen så tänkte vi att vi ville ha en låt som kändes mer glad än tidigare musik som vi skrivit. För att uppnå den känslan så bestämde vi oss ör att ha ett shulekomp 15 som grund. Som reerenslyssning till den här låten hade vi And You Know It av det amerikanska unkbandet Tower O Power vilket är en låt som har gott om eelgood-känsla i sig, något som vi ville eterlikna. Jag är väldigt nöjd med den här kompositionen ör den blev verkligen som jag tänkt mig, om inte bättre. Den ger mig en starkt eelgood-känsla och har melodier som jag kan nynna på lera veckor eter konserten. Process Komponering/arrangering Victor Bodell och jag träades ör att börja komponera i december Anledningen till att vi inte började tidigare är att jag då inte visste vad jag ville göra som examensprojekt. Inör våran örsta komponeringssession så hade jag örberett en Spotiy 16 -lista med en massa musik som jag ville att våran musik skulle likna på ett eller annat sätt. Så innan vi började skriva på våran örsta komposition så lyssnade vi på mycket musik så att vi var någorlunda överens om hur det skulle låta. Jag och Victor jobbade på det sättet att vi sågs ca. 4-5 gånger hemma hos mig ör att komponera musik. Till våra sessioner så kom vi aldrig med ärdiga örslag utan vi satte oss ner vid ett keyboard som var kopplat till en dator och testade oss ram. Det vi gillade matade vi direkt in i Sibelius 17. Tiden emellan våra komponeringssessioner jobbade jag själv med att snygga till Sibelius-projektet, arrangera den musik vi än så länge komponerat samt att örbereda så gott det gick inör nästkommande komponeringssession så att all okus skulle kunna läggas på komponerandet och inte på arrangering eller ett rörigt Sibeliusprojekt. Att vi skulle jobba på här sättet var inget som vi hade diskuterat och kommit överens om på örhand utan det blev bara så. Det berodde nog på att detta var mitt projekt och därör blev naturligt att jag arrangerade allt så att det skulle bli som jag ville. Vi har jobbat lite ihop tidigare men då har det bara rört sig om blåsarrangering i popsammanhang (örutom under min studioinspelningskurs då vi hade liknande arbetssätt som i detta projekt). Då har vi 13 En transkribering på vad blåset gör i låten. 14 Amerikansk tv-serie som sändes Triolunderdelat komp. 16 En online-musiktjänst där användaren kan lyssna på strömmad musik. 17 Sibelius är det notskrivningsprogram vi jobbar i. 10

15 båda kommit med idéer och så har jag sedan skött stämöring och notering. Alla gånger jag har hat nöjet att jobba med Victor så har det varit en stor glädje ör mig och jag vet att vi kommer att jobba ihop mycket mera i ramtiden. Eter min examenskonsert så har jag och Victor ått en örrågan om att skriva ingångsmusiken till två av mina konsertbesökares bröllop vilket måste ses som ett gott betyg! Repetitioner Tanken rån början var att vi skulle kunna komma igång och repa i januari men både kompositions och arrangeringsprocessen tog mycket längre tid än vad jag räknat med p.g.a. att jag inte insåg vilken mängd tid det skulle krävas ör att skriva ör ett så pass stort band så örsta repet dröjde ända till slutet av ebruari. Även ast örsta repet var bara ett par veckor innan konsertdatumet så kunde jag ändå känna ett lugn. Det var ör att jag hade varit väldigt noggrann med arrangemangen och noterna samt att alla musiker är duktiga notläsare. Etersom all musik var noterad så visste jag att om alla spelade som det stod i notbilden så skulle det låta som jag ville. Jag hade också lagt ner mycket tid på att å Sibelius att låta så nära mitt önskade resultat som möjligt så därör kunde jag skicka ut ljudiler till alla i bandet så att de redan innan örsta repetitionen visste hur låtarna skulle låta på ett ungeär. Så tack vare god örberedelse inör repetitionerna så kunde jag hitta ett lugn. En nackdel med att ha ett stort band är att det är svårt att å till repetitionsdatum där alla kan närvara. Jag bestämde mig ör att örst repetera blås och komp separat dels p.g.a. att lättare hitta datum och dels ör att separata blåsrepetitioner är att öredra. Att repetera blås separat i sådan här musik är avgörande då jag ser blåssektionen som ett instrument eller en kropp och det är väldigt viktigt att å allt så exakt som möjligt annars så spricker hela idén. Eter örsta blåsrepetitionen så visade det sig att jag inte behövde ändra särskilt mycket i mina arrangemang men när det väl skulle göras ändringar så var det mest att oktavera ner barytonsaxoonstämman på några ställen samt att byta ut barytonsaxoonen mot löjt under introt på Hallå. Inör örsta komprepetitionen så hade jag gjort reptsämmor på alla låtarna. Det är alltså stämmor som jag spelar som är en sammanställning på vad blåssektionen gör på låtarna. Så istället ör att bara spela trombonstämman så spelade jag repstämman där kanske en viktig saxoonmelodi står utskriven eller liknande. Anledningen till att jag gjorde repstämmor var ör att kompet skulle å en uppattning om vad blåssektionen gjorde på låtarna utan att blåssektionen behövde vara med och repetera. Jag biogar en sida ur en repstämma i kapitlet Bilagor. Eter örsta komprepetitionen så kände jag mig lättad då det inte behövdes göra många ändringar i arrangemangen. Det var mest småmissar i noteringen och dylikt som behövde åtgärdas. Här lönade det sig att jag hade varit så pass noggrann och lagt ned mycket tid på arrangering och att å snygga notbilder. På grund av min noggrannhet så ick jag å bakläxor så jag istället kunde okusera på annat. Att vara repetitionsledare på ett blåsrep 18 jämört med ett komprep skiljer sig lite grann. Under ett blåsrep så är jag väldigt bekväm därör att jag har ull koll på hur jag vill ha det och jag vet exakt hur jag ska uttrycka mig ör att å mina musiker att örstå hur jag vill ha det. Under ett komprep känns det lite annorlunda. Jag känner mig verkligen inte obekväm men det är en lite annorlunda känsla att inte ha ull koll på hur jag år ram vissa sound eller hur svårt ett parti kan vara rent speltekniskt. Jag vill tro att jag är en bra repetitionsledare etersom jag alltid strävar eter att ha så eektiva repetitioner som möjligt samtidigt som vi alltid har väldigt trevligt. Anledningen till att jag är eektiv är väl en produkt av att jag vid ett lertal tillällen varit med om skräckexempel på hur man inte ska repetera ett band. Jag trodde aldrig att jag skulle uttrycka detta, men jag kan inte annat än att känna mig lite tacksam ör alla ineektiva repetitioner jag varit med om. När jag sedan repade med hela bandet så kom musiken till liv på riktigt och alla bitar öll på plats. Feedbacken rån mina medmusiker var mycket positiv och entusiasmen inör konserten var stor. Då kände jag mig helt lugn och kunde inte annat än längta till konsertdatumet! 18 Rep är en örkortning ör repetition. 11

16 Konsert Inör konserten Jag var lite orolig ör att vi hade ör å låtar så att längden på konserten skulle bli ör kort och tiden var ör knapp ör att hinna komponera och arrangera ännu ett stycke musik. Eter lite undering så kom jag på idén att spela en cover där vi kunde visa upp vart mycket av min musik egentligen kommer irån. Lite mindre än en månad bakåt i tiden hade jag mötts av den tråkiga nyheten att jazzsångaren Al Jarreau gått bort och redan då tänkte jag att jag ville spela Als musik ör att hylla/tacka honom ör all inspiration och i och med att jag behövde mera musik till min konsert så ick jag nu det perekta tillället. High Crime av Al Jarreau är en låt som summerar mycket av all den musik som jag hämtar inspiration rån den har soundet, harmoniken och ett otroligt blåsarrangemang skrivet av ingen mindre än Jerry Hey. High Crime är ingen instrumental låt så det skulle också bli en skön kontrast mot resten av konserten att å upp en vokalist på scenen. Jag rågade Liselotte Östblom om hon skulle vara sugen att gästa min konsert och sjunga High Crime och hon nappade direkt med stor entusiasm. Jag visste att hon var uppväxt med Als musik och att hon älskar den lika mycket som jag så det kändes väldigt kul att å spela den låten med henne! Senare bestämde jag mig även ör att ha med FTK i konsertprogrammet vilket ökade konsertlängden ytterligare så då behövde jag inte längre oroa mig ör att konserten skulle bli ör kort. Inör soundcheck på konsertdagen så var det lite oroligt. Jag hade bara kvällen innan ått ett mail rån ljudteknikern som skvallrade om att han inte hade någon som helst koll på mina tekniska önskemål och vad som skulle behövas i teknikväg vilket var alarmerande. Att inte ljudteknikern hade stenkoll gjorde att roddningsprocessen drog ut på tiden och därmed minskade den tid vi hade på oss att testa ljudet. Att sedan strömmen gick och var borta i ca.15 minuter gjorde inte situationen lättare. Vi hann soundchecka allt men vi hann inte justera medhörning och dylikt så mycket som vi hoppats på så det anns ett litet orosmoment innan konserten skulle börja. Eter konserten har jag ått höra att ljudet var väldigt bra och att det inte anns något med ljudet att klaga på, så det kändes väldigt skönt. Eter att ha lyssnat på inspelningen som gjordes med endast ett par rumsmikrooner så tycker jag själv att det låter väldigt bra. Jag hade gett ljudteknikern en låtlista med ino om varje låt, vilka som hade solo osv som jag tror hjälpte ganska mycket. Jag biogar låtlistan i kapitlet Bilagor. Tankar om konserten Jag är väldigt nöjd med hur konsertprogrammet blev. Beslutet att börja konserten med FTK var lyckat etersom den ick presentera mig på ett bra sätt. Att sedan introducera blåssektionen med Hallå kändes också rätt därör att den låten rån början var skriven ör att inleda konserten. Däreter var det lämpligt att ha Big Tuna ör att visa vad blåssektionen verkligen går ör och vad man kan göra med 5st blåsare. Att temat ligger i elgitarren är också en uppriskande kontrast mot tidigare låtar. Slutackordet i Big Tuna mynnar ut i Victors ria improvisation som också är starten på nästa låt Adagio. Här år publiken chans att hämta andan lite innan det är dags att braka loss igen på Jarreaus High Crime. Jag ville att publiken skulle gå rån konserten med ett leende på läpparna och därör ick McGyver avsluta konserten. Jag hade som örhoppning att den låten skulle rambringa samma eelgood-känsla hos publiken som den gör i mig. Så jag tycker att den dynamiska kurvan i konserten blev lyckad! Att konserten var ullsatt kom som en stor positiv överraskning ör mig. Jag är inte så bra på att marknadsöra mig själv och örutom ett acebook 19 -event så hade jag inte gjort några stora ansträngningar till att locka dit besökare. Jag tror att antalet konsertbesökare skvallrar om ett intresse ör den typen av musik som jag gör vilket är lovande inör ramtida projekt. En annan aktor till varör det kom så många besökare tror jag är att de lesta examenskonserterna ör jazzstudenterna var lagda inom en 2-vekorsperiod och där det ota vara 2 konserter/kväll vilket gjorde det lätt ör olk att gå på 19 En social nätverkstjänst. 12

17 en konsert som de kanske annars inte hade gått på. Etersom alla examenskonserter varit väldigt välbesökta så tror jag att det nog varit den största aktorn. Slutrelektion Den centrala idén i detta projekt var att skriva musik där det gavs mycket utrymme till en stor blåssektion och då öll det sig naturligt att komponera musik som lörtade med 80-talet, ett årtionde då blåssektioner ota örekom på inspelningar. Nu i eterhand känner jag att projektet har hållit sig kvar vid den idén. Mycket okus hamnade på blåssektionen, kanske mycket på grund av att de stod längst ram på scenen under konserten men också ör att de gavs mycket utrymme i kompositionerna. Gällande hela processen så känner jag att det så klart hade varit skönt att å min idé till examensprojekt tidigare så att jag hade kunnat bestämma bandmedlemmar och sätta repdatum tidigare, vilket i sin tur hade gett mig mera tid till att okusera på kompositionerna och arrangemangen. Som det blev nu så var det ganska stressigt med att sätta repetitionsdatum etersom vilka som skulle vara med och spela länge var obestämt. Men etersom mina medmusiker är så pass skickliga så gick det bra ändå trots å repetitionstillällen. Nu i eterhand så kan jag inte örstå varör jag och Victor inte planerade våra komponeringssessioner tätare. Det kunde dröja ganska länge mellan gångerna vi sågs, ibland lera veckor, och när jag hade arrangerat och snyggat till i Sibelius så stod liksom hela projektet stilla tills vi sågs nästa gång. Här örlorade jag mycket tid vilket jag ångrar mycket. Jag har under det här projektets gång lärt mig väldigt mycket om hur man bör/inte bör gå till väga som bandledare genom att bara gå på känsla och chansa, inte hat någon tydlig plan. Valet att inte ha någon handledare var ett beslut som det inte låg så mycket tankeverksamhet bakom. Jag visste inte vem som skulle lämpa sig som handledare och deadlinen ör när handledaren skulle vara bestämd närmade sig ör ort ör att jag skulle hinna tänka igenom det noggrant, så därör blev jag utan. Jag tror att en handledare nog hade tillört mycket behövlig struktur i orm av delmål i projektet vilket kanske i sin tur hade lett till att vi hade hat mera tid på oss i repetitionsprocessen. Rent musikaliskt så tror jag inte att en handledare skulle tillöra särskilt mycket då jag redan hade en klar bild av hur jag ville ha det men ur ett helhetsperspektiv så hade det nog hjälpt projektet ramåt snabbare. Så man kan säga att jag behövde handledas i hur man är en bandledare snarare än en kompositör/arrangör. Det här projektet har jag sett som ett slags test gentemot mig själv. Ett test ör att se om jag aktiskt kan ro iland ett projekt av den här storleken, något som jag var väldigt tveksam till ör bara något år sedan. Etersom att jag som trombonist ota är en liten del i en större ensemble, en del som gör sitt jobb bara jag spelar som det står i notbilden, så var det väldigt ovant att inneha rollen som bandledare där arbetsuppgiterna är ler och mer omattande. Att boka repdatum, replokal, se till att alla musiker hade korrekta och snygga noter och att dessutom kunna spela sin egen musik visade sig vara mycket krävande. Det känns antastiskt att jag aktiskt klarade testet och genomörde en konsert som jag är väldigt nöjd med. Vetskapen om att jag har kapaciteten att vara en bandledare och att göra det jobbet bra är väldigt tillredsställande. Jag nämnde tidigare att jag har en nyunnen örtjusning i jazzen, något som kan tyckas är märkligt etersom jag snart studerat 4 år på en jazzmusikerlinje på högskolenivå. Innan jag började på KMH så tyckte jag att jazz var något som hör hemma i det örlutna, något man läser om i historieböckerna. Det var örst när jag ick ördjupa mig inom genren och verkligen lyssna aktivt på gamla jazzlegender som jag örstod att jazzen håller än idag. Jag tror att om någon av de gamla jazzlegendarerna som t.ex. Miles Davis eller John Coltrane skulle vara verksam i Stockholm idag så skulle han säkert vara den hippaste musikern i staden. Jag har i perioder inte lyssnat på något annat än Dizzy Gillespie, J.J. Johnson, Freddie Hubbard m.l. vilket jag aldrig trodde att jag skulle kunna snöa in på. Tidigare har jag mest lyssnat på unk och soul som typ Tower O Power och liknande men jag har mycket tack vare KMH insett att jazzen och soulen går hand i hand. Mycket av den arrangering jag gör idag bygger nästan helt och hållet på de kurser jag har gått i jazzarrangering och harmonilära på KMH. Jag har alltid tyckt att jag har varit öppen ör ny musik men jazz krävde till en början mer av mig än annan musik. Ju mer jag har ördjupat mig i jazzen desto mer har jag kunnat örstå och njuta av den, något som troligtvis gäller all musik men ör mig har det varit väldigt tydligt med jazzen. Så tack vare att jag 13

18 har ått en nyunnen örtjusning i jazzen så har mina kompositioner och arrangemang ått mera bredd och djup vilket jag är mycket tacksam ör. Att musiken som vi ramörde på min konsert var av mer slick karaktär är egentligen inte så konstigt. Ända sedan min tidiga karriär som trombonist i soulbandet Soulmass på Sala Musikskola har jag varit väldigt örtjust i soulmusik och blåssektionsspel och har sedan dess alltid lyssnat på sådan musik. Därör har den musiken blivit en stor del av vem jag är och vad jag tycker om rent musikaliskt. Trots att jag ibland gör små utlykter in i annan typ av musik och år mycket glädje utav det så känns det alltid som att jag kommer hem när jag hamnar i något blåssektionssammanhang. Det känns som att jag under resans gång har hittat min musik och det är en väldigt hätig känsla. I min musik kan man hitta element rån äldre grejer som Tower O Power, Al Jarreau samtidigt som det påminner om lite modernare musik som Funk Unit blandat med musik som jag lyssnar på idag som t.ex. Snarky Puppy 20. Och när man blandar gammalt och nytt på det viset så kommer något alldeles nytt och unikt till liv vilket är hätigt, speciellt när man själv är upphovsman. Bara det att å stå på en scen och spela musik som man kan stå ör till 100 % är något som jag tror att man som musiker bör göra betydligt otare än 1 gång/livstid. Kicken man år när man ramör egenkomponerad musik där varje ton är en produkt av vem man är och vad man har varit med om är enorm. Musiken blir som en lång konversation där publiken lär känna mig mer och mer ör varje ton som spelas. Det kanske låter lite väl naket och utlämnande men i kontrast till många intetsägande speljobb så är det väldigt uppriskande och motiverande. Nu känner jag mig mer motiverad än någonsin till att ortsätta ramåt i min musikalitet och se vart jag tar vägen. Om jag komponerar en låt om 10 år så kanske den låter ungeär likadant som nu eller helt annorlunda, det spelar ingen roll. Det som spelar roll är att jag år uppleva samma känsla av glädje som jag kände under min examenskonsert, när jag spelade min musik. Annars gällande ramtiden med det här projektet så har vi inga ler konserter inbokade men jag underar på att örsöka å till en studioinspelning, men den processen har inte kommit längre än underingsstadiet. 20 Amerikanskt soul/usion-band. 14

19 Bilagor Bilaga 1 Första sidan ur trombonstämman på FTK C q=90 Ab^7/Eb F7(#11)/Eb V V V V V V V V V V V V V V V V mp cresc. poco a poco m B Gb^9 Eb 9 > b Ó V V V V V V V V Bb 9 Ab 7 Db7 Gb^9 Eb 9 1. F7( 4) F7 2. F7( 4) F7 E7 Ab^7/Eb F7(#11)/Eb D mp Aº/Eb D7(#11)/Eb cresc. poco a poco Open Bb7 Gb11 on cue F7 Bb7 G7(b9)? ü b b V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V 44 E swing 16'ths FTK Filip Tunevi > Aº/Eb D7(#11)/Eb? ü b b V V V V V V V V V V V V V V V V R R 10 A J J R R b J Ó J b n b bb > J J R R b J Ó J? ü b b V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V R n b J V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V Open Gb^9 Eb 7 Bb 7 Ab 7 Db7 V V V V V V V V V V V V V V V V > J ü 15

20 Bilaga 2 Första sidan ur trombonstämman på Hallå Trombone Hallå 5 9?#?#?# C q = 120 c mp straight e's U m m mp B p q = 160 >U 2 m m p 7 4 Filip Tunevi, Victor Bodell U U (tenor cue) w?# w> w Unis med orgel long doit U w p > 3?# Ó w w?# w w 1. ü 2.?# Ó $ # # A > 2.?# û J w J b ~~~~~ b n J J J b 38?# bn n. J w J b n?# 41 b b > > > J J J V S 16

21 Bilaga 3 Första sidan ur trombonstämman på Big Tuna Trombone Big Tuna 2.0 q = 202 qa z=[qp ]e b> b > > w? b C J J m p A 8 B 8? b 5 C 12? b 29 D 4? b 43 E 7? b F > G? b $ To Coda w w w? ^ b Ó m m p m p Copyright Filip Tunevi > û mp p Filip Tunevi, Victor Bodell. b. > #. >......? b Ó J J Ó Ó b J J b J J..? b Ó b J b w J Ó Ó? nw w bw b J #.. m > J w w J Ó.. >. >..? b J b # n w m û n J. Ó b> > > >.^ > >? b Ó Ó 3 17

22 Bilaga 4 Första sidan ur trombonstämman på Adagio Trombone Adagio Slick Ballad q = 60 Filip Tunevi, Victor Bodell? b b b b 4 Öppet pianosolo 3 (pianocue) Ó ü 5 b b Eb^9 C 9 F9/A Ab^7 Eb/G Db/F Eb11 n 2 4 w 4 9 b b 13 b b A R m R Ó 15 b b 19 B n b b n Ó ü n n 24 b b w 27 C b b 8 Ó ù 37 b b > > > > R û R û R û 18

23 Bilaga 5 Första sidan ur trombonstämman på High Crime Trombone High Crime?# # # Al Jarreau Horn arr: Jerry Hey q = 118 Intro 8 Band in 8 Vers 8 Brygga 8 c n?# # 2 Reräng. 2 #?# # #.. > Ó p. >?# # # R Ó Ó.?# #.. >.. > > > > > # n?# # # Vers 8 Brygga 3 >.?# # #?# # #?# # # Ó w p p 4 p 2 > p m p. > Reräng n 2. J Ó R R 2.. > Ó R R Ó Ó 2.. > R Ó Ó n Ó w Ó Ó n 19

24 Bilaga 6 Första sidan ur trombonstämman på McGyver Trombone McGyver c B C q = 138 A m > 2. 4 > w ü J 8? b b Ó J $ Ó w Ó p m 3 p m p m 3 3 Filip Tunevi, Victor Bodell 4.^ > > > w 3 3 J Ó > û > > J J û J J > > J û Ó J w J û J J J J # J b > >... > J û b Ó J J J ù Ó J Ó p 20

25 Bilaga 7 Första sidan ur repstämman på McGyver Trombone McGyver? b b qa z=[qp ]eq = 138 A m > To Coda 2. >? ü w b b Ó J B C c m 8? b b Ó # Ó w Ó m p Filip Tunevi, Victor Bodell n.^ > > >... > J û Ó J b J J ù 3 3 J Ó > û > > J J û J J J J J J # J b Solo! b b Ó w> p J Ó p 21

26 Bilaga 8 Låtlista till ljudtekniker Setlist FTK Ingen blåssektion. Bassolo Trombonsolo (med pedalbord) Hallå Blåssektion kommer ram Blåsintro. Gärna med ganska stort reverb tills trummor kommer in. Tema i trombon+keys2 Tenorsax-solo Keys1 solo Big Tuna Tema i gitarr Starkt blåsparti Gitarrsolo Adagio Pianointro Tema i trombon Starkt blåsparti Trombonsolo Keys2 solo High Crime Liselotte (sång) kommer ram Keys1 och gitarr kommer att köra Perc kör SPD Perc-solo Gitarrsolo McGyver Tema i trombon Baritonesolo Pianosolo Trumpetsolo 22