Hjälpmedelsteam inom omgivningskontroll

Transkript

1 Hjälpmedelsteam inom omgivningskontroll - fall och metodstudie Pia Sjölund hjälpmedelskonsulent Hjälpmedelsverksamheten i Västerbotten 2008/2009 Denna studie har erhållit medel från Norrbacka-Eugeniastiftelsen

2 Ingress Att kunna erbjuda Maria, 21 år, som har en cerebral pares (CP) med stora motoriska svårigheter, syn- och talnedsättningar, ett sätt att själv kunna ringa sin kompis Stina för första gången i sitt liv. Att utan en förälder eller assistent inom synhåll, med stängd dörr kunna ringa upp, prata hur länge som helst och sen lägga på. Se det där stora leendet och stoltheten komma. Kan man ha ett bättre jobb? Att höra Sten, 86 år, som är förlamad i både armar och ben berätta om lättnaden över att inte behöva ligga och skrika mitt i natten för att någon av personalen på sjukhemmet ska höra hans behov av hjälp när larmknappen inte längre finns inom räckhåll. Att tryggt kunna lägga sig och sova och veta att han kan larma själv om han behöver hjälp. Att inte behöva be någon om hjälp för att ändra ryggstödet de där 5 cm högre upp så att den högra skinkan inte domnar bort. Kan man ha ett bättre jobb? Att höra Marias föräldrar berätta om friheten att få gå och lägga sig när de själva vill. Att inte behöva sitta uppe sent på kvällen och vänta på att Maria har lyssnat färdigt på sin talbok och vill släcka lampan. De kan lugnt gå och lägga sig med vissheten att om hon vaknar på natten och inte kan sova, kan hon slå på lampan, TV:n eller talboken själv. Kan man ha ett bättre jobb? Att se glädjen i Villes, 41 år, ansikte när han tar elrullstolen ut genom lägenhetsdörren, in i hissen, ner till ytterdörren och fram till färdtjänstbussen helt själv utan att sitta och vänta fullt påklädd mitt i vintern, på att assistenten ska bli färdig och hjälpa honom ner. Kan man ha ett bättre jobb? Att höra Evas make berätta om känslan över att äntligen tryggt kunna lämna henne ensam en stund i huset medan han går ut för att påta i trädgården eller ut i garaget för att meka med bilen. Med vissheten att hon kan nå honom om hon behöver. Kan man ha ett bättre jobb? 2

3 Innehåll Inledning...4 Bakgrund...5 Hjälpmedelsverksamheten i Västerbotten... 6 Policy... 6 Prioriteringar av hjälpmedel i Västerbotten... 7 Tidigare arbetssätt inom Hjälpmedelsverksamheten i Västerbotten... 8 Syfte...9 Metod...10 Bildandet av ett länsövergripande team inom omgivningskontroll...10 Dokumentation...10 Organisation...11 Utbildning...12 Resultat...13 Sammanfattning statistik...13 Nuvarande arbetssätt inom hjälpmedelsverksamheten i Västerbotten...13 Tips på faktorer som underlättar arbetssättet...14 Förskrivarstöd/utbildning...15 Organisation...16 Tid och kostnader...16 Fallbeskrivningar...17 Slutsatser...27 Tid och kostnader...27 Teamkompetens...27 Arbetssätt...28 Nationell kompetensutveckling...29 Bilaga 1 Rutin: Ärendegång för omgivningskontrollärenden...30 Bilaga 2 Blankett: Konsultationsunderlag...35 Bilaga 3 Blankett: Checklista omgivningskontroll...37 Bilaga 4 Blankett: Särskilt hjälpmedelsbeslut...40 Bilaga 5 Blanketter: Exempel på brukarstöd...42 Bilaga 6 Förskrivarutbildning omgivningskontroll...44 Bilaga 7 Rutin: Sortimentsförändring

4 Inledning En kartläggningsstudie från (HI-rapport Kartläggning av hjälpmedelsverksamheternas arbete med omgivningskontroll i Sverige, Pia Sjölund & Hasse Sjöstedt, 2007/2008) visade på brister vad gällde kompetens inom området omgivningskontroll både inom hjälpmedelsverksamheterna i Sverige men också hos förskrivare och brukare. I den här rapporten beskrivs bildandet av ett team inom området omgivningskontroll inom Hjälpmedelsverksamheten i Västerbottens läns landsting. Teamets uppgift har varit att stödja förskrivare från olika verksamheter som hanterar ärenden inom omgivningskontroll, t.ex. habilitering, primärvård, slutenvård och kommun. Brukarna tillhör alla ålderskategorier från små barn till äldre. Ett viktigt mål för teamet har varit att sprida erfarenhet och kompetens inom och mellan olika hjälpmedelsverksamheter men även ute hos förskrivarna. Vi hoppas att rapporten, som innefattar fall- och metodbeskrivning, ska fungera som ett bra stöd och inspiration för andra hjälpmedelsverksamheter i landet som tänker starta upp liknande verksamhet. Alla bilagor är fria att använda och ändra i efter den egna verksamhetens behov. Hjälpmedelsverksamheten, Västerbotten Pia Sjölund Hjälpmedelskonsulent Kommunikationsteam DRC Umeå Erik Kronebrant Hjälpmedelstekniker Hjälpmedelscentralen Umeå 4

5 Bakgrund Varje dag har människor behov av att hantera sin omgivning och det görs oftast med lätthet. För personer som föds med eller som senare i livet får en funktionsnedsättning, är det betydelsefullt att få möjlighet att styra vardagsteknik i sin omgivning (t.ex. telefon, tv, lampor, sängfunktioner, musikanläggningar, dörröppnare, larm mm) och därmed bli så självständiga som möjligt. Under gjordes en fördjupad kartläggningsstudie över hur hjälpmedelsverksamheterna i Sverige arbetar inom området omgivningskontroll (HI-rapport Kartläggning av hjälpmedelsverksamheternas arbete med omgivningskontroll i Sverige, Pia Sjölund & Hasse Sjöstedt, 2007/2008). Syftet var att utreda hur man går till väga, vilka kriterier som fanns för beslut och vilka metoder som användes vid förskrivningar, utredningar och utprovningar. Kartläggningen omfattade dokumentation, kompetensutveckling och utbildning. Resultatet visade att 75 procent av hjälpmedelsverksamheterna, 62 procent av förskrivarna och samtliga hjälpmedelsföretag i studien bedömde att brukarna i Sverige endast delvis eller inte alls får sina behov tillgodosedda inom området omgivningskontroll. Trots att 83 procent av hjälpmedelsverksamheterna i undersökningen ansåg sig ha samlad kompetens inom området och hälften hade utarbetade rutiner för utprovning och dessutom ett grundsortiment samt ett utprovningsrum inom omgivningskontroll, så saknades till stor del förskrivarutbildning, utbildningsmaterial, checklistor och samlad dokumentation. Studien visade också att orsaken till att behoven inte tillgodoses nästan helt uteslutande är en fråga om kompetensbrist på olika plan. Förskrivarna hade förhållandevis låg kompetens inom området eftersom de flesta ganska sällan förskriver hjälpmedel inom omgivningskontroll. Hjälpmedelsverksamheterna i Sverige i stort hade liten möjlighet att stötta förskrivare med utbildning och checklistor/dokument eftersom hjälpmedelskonsulenter och hjälpmedelstekniker på de flesta ställen i Sverige hade alltför lite tid avsatt. Detta medför att teamen inom hjälpmedelsverksamheterna hade svårt att utveckla sitt arbete, utbilda sig, samarbeta med hjälpmedelsföretagen och tillhandahålla utbildning. Dessutom saknades nätverk och utbildningstillfällen för personal inom hjälpmedelsverksamheterna, vilket medförde att de hade svårt att utveckla sin egen kompetens. Det fanns oklarheter i gränsdragningen mellan kommun och landsting avseende ansvar för omgivningskontroll, vilket ledde till att brukare kunde falla mellan stolarna. 5

6 Slutsatsen i rapporten är att mycket kan göras för att öka kompetensen i landet. Rapporten föreslår att Hjälpmedelsverksamheterna skulle kunna tillsätta resurser eller samla kompetensen till mer länsövergripande team som kan ägna mer tid åt att förkovra sig i detta tekniskt krävande område och därmed stötta förskrivarna i högre grad. Hjälpmedelsinstitutet (HI) skulle kunna verka kompetenshöjande genom att tilldela medel för ett metodutvecklingsprojekt inom området, starta ett nytt nationellt nätverk och medverka till att en webbaserad filarea läggs upp för att samla dokumentation inom området. Det fanns också behov av nationella inspirationsdagar där hjälpmedelsverksamheterna i landet skulle ha möjlighet att utbyta erfarenheter inom området. När det gällde gränsdragningen mellan kommun och landsting var det svårt att hitta någon enkel lösning eftersom organisationerna såg så olika ut i landet. Under avsatte HI medel för det fall- och metodprojekt som beskrivs i denna rapport, för att starta ett team inom omgivningskontroll inom hjälpmedelsverksamheten i Västerbotten. Rapporten skulle kunna användas som underlag för de verksamheter ute i landet som planerar att starta något liknande. Hjälpmedelsverksamheten i Västerbotten Västerbotten är Sveriges näst största län med kvadratkilometer. Det bor personer i 15 kommuner. Kommunerna följer i stort landstingsstyrelsen när det gäller hjälpmedel dvs. sortiment, riktlinjer och policy för prioriteringar. Hjälpmedelsverksamheten ligger organisatoriskt under Landstingets Handikappverksamhet. Det finns tre Hjälpmedelscentraler i länet; Umeå, Skellefteå och Lycksele. Därutöver finns en öppen verksamhet Hjälpmedels- Centrum Norr i Umeå som är ett kompetenscentrum för hjälpmedel vilket även innefattar hjälpmedelbutik, utställning och utbildning. Inom rörelseområdet finns konsulenter, tekniker, förråd och administrativ personal fördelade på alla tre orter. Barn- (rörelseområdet) och sitt-teamets hjälpmedelskonsulenter samt Kommunikationsteam DRC (kommunikationsoch kognitionteam), som är länsövergripande verksamheter, finns samlade i Umeå på Hjälpmedelscentrum Norr. Policy Landstingsledningen i Västerbotten tog våren 2004 ett policybeslut som följer det nationella prioriteringsarbetet. Policyn utgör grunden för den behovsbedömning som görs av förskrivaren. Därutöver tillkommer andra faktorer som t.ex. konsekvenser för individen samt nyttan. Policyn, metodanvisningar och produktgrupper presenteras i Hjälpmedels-verksamhetens hjälpmedelshandbok ( 6

7 Enligt beslutet i oktober 2004 beviljas inte hjälpmedel i prioritetsnivå fyra (se nedan). Även tidigare har man i Västerbotten själv fått bekosta hjälpmedel för enbart fritidsbruk. När skattemedel fördelas bedöms principiellt behovet av att kunna ringa personer man har behov av daglig kontakt med och att tända lampor, högre än ett behov av en utomhusrullstol för att kunna handla. Med Hälso- och sjukvårdslagens tydlighet i huvudmannens ansvar (att erbjuda hjälpmedel) och det landstingspolitiska beslutet att prioritera behovet av omgivningskontroll högt, finns goda möjligheter att som hjälpmedelskonsulent- och tekniker kunna stötta förskrivare i arbetet. Omgivningskontroll hamnar ofta i prioriteringsnivå två och tre (se nedan). Prioriteringar av hjälpmedel i Västerbotten 1. Hjälpmedel för livsuppehållande insatser som är ändamålsenliga och meningsfulla. Hjälpmedel som ger förutsättningar för individen att vistas i hemmet där alternativet annars är sjukhusvistelse. 2. Hjälpmedel för att klara dagliga aktiviteter som personlig vård, förflyttning, av- och påklädning, relationer och vardagskommunikation. Här ingår hjälpmedel för att barn ska kunna leka och utvecklas. Hjälpmedel för att kompensera tillfällig eller permanent avvikelse i kroppsstruktur eller hjälpmedel som förebygger/behandlar trycksår i sittande eller liggande ställning. I praktiken kan detta t.ex. vara hjälpmedel som ger förutsättningar för en ökad aktivitet/delaktighet i att: kommunicera för att uttrycka känslor/behov och för att skapa/upprätthålla relationer med personer i sin omgivning eller de som man har behov att ha daglig kontakt med, äta och dricka, ta sig i och ur säng och klara positionsförändringar, klara personlig vård, planera och organisera sin vardag med stöd för t.ex. tidsuppfattning och minne, utföra aktiviteter som att laga mat och sköta väsentlig omgivningskontroll som t.ex. belysning. 3. Hjälpmedel för vardagsaktiviteter med syfte att klara ett självständigt och aktivt liv i relation med sin omgivning och närmiljö. I praktiken kan detta t.ex. vara hjälpmedel som ger förutsättningar för en ökad aktivitet/delaktighet i att: kommunicera för att skapa/upprätthålla relationer med personer eller samhällsorganisationer som man har behov av att ha en regelbunden kontakt med. Läsa och skriva för att kunna sköta sin skolgång i högskola eller statlig/kommunal vuxenutbildning. Kunna använda sig av samhällets medieutbud, som t.ex. läsa dagstidning, kunna se på TV, surfa på Internet, kunna förflytta och/eller orientera sig i sin när- 7

8 miljö för att t.ex. ta sig till affär, bank eller fritidsaktivitet kunna förflytta och/eller orientera sig i sin närmiljö för att t.ex. promenera. 4. Hjälpmedel som inte kan hänföras till vardagsaktiviteter i bostaden och närmiljön I praktiken är detta hjälpmedel som möjliggör en ökad aktivitet/delaktighet i att: kunna vistas i fritidshus, husvagn båt m.m., kunna utföra en hobby, sport, motion och andra fritidsaktiviteter, kunna genomföra fritidsresor. Tidigare arbetssätt inom Hjälpmedelsverksamheten i Västerbotten Ingen hjälpmedelskonsulent hade tidigare huvudansvaret för ärenden inom omgivningskontroll vilket gjorde det oklart vem som skulle ta emot förfrågningar via telefon eller brev. Alla konsulenter tog något ärende då och då, vilket ledde till att det var svårt att hålla sig ajour med området och produktutvecklingen. Flera tekniker ute i länet tog på sig ärenden inom omgivningskontroll, men hade inte direkt någon att bolla idéer och tankar med. I figuren nedan (Figur 1) beskrivs ett ärendes gång genom verksamheten: Ett behov uppstod hos en brukare som kontaktade sin arbetsterapeut/ förskrivare (F). Hon/han visste då inte säkert vem de skulle kontakta så de valde oftast en konsulent (K) som de kände sen tidigare. Konsulenten kände sig osäker på metoder och produkter samt hade svårt att ställa de viktiga motfrågor som leder förskrivaren vidare i ärendet. Hon/han kontaktade någon tekniker (T) som försökte lösa det problem som förskrivaren beskrev. Eftersom förskrivarna ofta var osäkra blev den grundläggande kartläggningen bristfällig och därigenom informationen till hjälpmedelsteknikern knapphändig. Teknikern hittade någon produkt på hyllan i förrådet som löste problemet för en kortare eller längre tid. Hjälpmedelsteknikerna beställde sällan något utanför sortiment eftersom deras produktkännedom var begränsad. Förskrivarna deltog inte alltid vid leverans/installation och någon uppföljning av förskrivaren förekom sällan. 8

9 Tidigare arbetssätt T??? T F??? K Figur 1. Tidigare arbetssätt Uppdrag till tekniker kunde komma in som ett telefonsamtal, TS (teknisk service), via mejl/brev/receptblankett/rekvisition. Ärenden gick sällan via beslutsgrupp utan följde en praxis som arbetats fram under årens lopp. Det ledde till att det kunde se lite olika ut över länet vad gällde riktlinjer och policy. Det var också dålig kontroll på vem som hade rätt att förskriva olika produkter. Det förekom ingen gemensam dokumentation kring dessa ärenden och heller ingen intern eller extern utbildning om omgivningskontroll förekom inom Hjälpmedelsverksamheten. Syfte Syftet med projektet har varit att: 1. Beskriva tillvägagångssättet med bildandet av ett länsövergripande team inom omgivningskontroll i hjälpmedelsverksamheten, Västerbotten. 2. Dokumentera fallbeskrivningar och metod från olika ärenden. 3. Medverka till att försöka starta ett nationellt nätverk, nationella inspirationsdagar och en ev. webarea (en tillgänglig webbaserad plats där olika lösningsförslag kunde sparas och presenteras). Allt för att sprida kunskap och underlätta för hjälpmedelsverksamheter i landet som tänker starta liknande verksamhet. 9

10 Metod Bildandet av ett länsövergripande team inom omgivningskontroll I september 2008 utsågs det länsövergripande teamet som kom att bestå av en hjälpmedelskonsulent på 75 procent och en hjälpmedelstekniker på halvtid. Det ansågs viktigt att teammedlemmarna hade erfarenheter av omgivningskontroll, men även spände över ett stort område när det gällde kommunikation-, kognition- och rörelsehjälpmedel. Eftersom länet är stort till ytan krävdes kontaktpersoner (tekniker) på de övriga två hjälpmedelscentralerna ute i länet. Ärenden inom omgivningskontroll innefattar ibland datorlösningar, därför utsågs även en ingenjör från Kommunikationsteamet som kontaktperson. Parallellt med att teamet startade att ta in ärenden från hela länets förskrivare och dokumentera fallbeskrivningar, skulle arbetsmetoden utkristallisera sig och dokumenteras. Dvs. metoden kan ses som ett praktiskt försök som förändrades över tid. Ärenden inkom från förskrivarna via konsultationsblankett, checklista eller telefonsamtal. I samråd med förskrivare och brukare genomfördes tidsplanering, utprovning, leverans, installation, utbildning och uppföljning. Positiva erfarenheter och hinder dokumenterades och utifrån dem ändrades teamets arbetssätt för att kunna stötta förskrivarna och brukare på bästa sätt. Dokumentation Nya ärenden registrerades och statistik fördes över demografiska fakta, brukarens behov, produkter och lösningar, tidsåtgång och kostnader. Processen, vilka åtgärder som sattes in, problem och lösningar kring specifika brukare dokumenterades i datajournal. Tekniska data kring installationer, programmering och brukarstöd (manualer) sparades i en gemensam mapp på nätverket som var tillgänglig för alla inblandade oavsett var de arbetade. Det underlättade för teknikerna att det fanns backup och information om installationer om något måste kompletteras, repareras eller göras om. Det medförde att teknikerna lättare kunde hjälpa varandra vid semester och frånvaro. Dagboksanteckningar fördes genom hela projektet. 10

11 Organisation För att kunna förankra arbetssättet och få mandat att arbeta på ett nytt sätt krävdes regelbundna träffar med delar av ledningsgruppen för hjälpmedelsverksamheten. Möten planerades in 1 gång varannan månad. Första uppdraget blev att definiera området omgivningskontroll och kartlägga hur ärendegången och arbetssättet såg ut i detalj tidigare för att kunna definiera förbättringsområden och lägga upp en strategi för nytt arbetssätt. Det kunde handla om: - vilka var inblandade i verksamheten? - definiera förskrivarna - logistik - vilka produkter? - vilka blanketter? - hur kommer ärendena in? - vad är gjort sen tidigare? - policy och anvisningar enligt handbok - aktuella ärenden. Ett flödesschema och rutinbeskrivning (bilaga 1) gjordes som ändrades allt efter projektet framskred. I Västerbotten bestämdes att teamet kring omgivningskontroll skulle arbeta med: - Fjärrstyrning av vardagsteknik i hemmet (t.ex. telefon, lampor, TV, porttelefon, dörr, CD, DVD, säng osv) via IR- eller radiosignal - Anpassningar till uppmärksamhetssignal i hemmet (närlarm) - Epilepsilarm - Apnélarm Kontakter togs med andra hjälpmedelsverksamheter i landet för att ta del av deras erfarenheter kring dessa områden. En diskussion fördes med Socialstyrelsen kring lagar, förordningar och ansvar som styr användandet av uppmärksamhetssignal (närlarm) i ordinärt boende. 11

12 När det gällde sortimentsarbete så har Hjälpmedelsverksamheten en utarbetad rutin för hur sortimentsgrupper ska hantera sortimentsförändringar i samband med upphandlingar, när vissa produkter upphör eller behöver bytas ut (bilaga 7). Sortimentsgruppen inom omgivningskontroll bestod av teamet samt ytterligare en hjälpmedelskonsulent och personal från logistikavdelningen. Under projektets gång kom sortimentsgruppen fram till att alla artiklar inom omgivningskontroll (förutom förbrukningsartiklar typ sug- och blåsmunstycken) togs bort ur grundsortiment 1. Detta på grund av att erfarenheterna har visat att området omgivningskontroll är komplicerat och att förskrivare är så pass okunniga i området, att när de försökte direktbeställa så blev det oftast något krångel på vägen, vilket ledde till sämre service mot förskrivare och brukare. För närvarande ligger förslaget att alla beställningar, konsultationer och specialanpassningar inom området ska gå via hjälpmedelskonsulent för att man ska säkra ett snabbt flöde inom verksamheten när man kommit fram till vilka produkter som behövs. Teknisk service på avhjälpande underhåll och anpassningar går direkt till hjälpmedelstekniker. För att teamarbetet skulle fungera bra hölls regelbundna teamträffar varannan vecka som innehöll genomgång av inkomna/pågående/avslutade ärenden, nya produkter, tidsplanering, kommande utprovningar, leveranser, hembesök, produktvisningar, utbildning mm. I uppdraget låg också att utarbeta nya rutiner, uppdatera riktlinjerna i handboken och se över aktuella blanketter och beslutshantering. Utbildning När väl metoden, rutiner och riktlinjer började ta form innan sommaren 2009 startade planeringen för utbildning av länets förskrivare. Här utarbetades en utbildningsplan och utbildningsmaterial (för produktinfo, se bilaga 6). Fyra gemensamma inspirationsdagar hölls över länet för tekniker och hjälpmedelskonsulent. Dagarna innefattade brukarexempel, olika lösningar, rutiner, tillvägagångssätt och diskussioner om gemensam dokumentation. Två av dagarna var en förskrivarutbildning inom epilepsilarm i kombination med en temadag kring epilepsi där även arbetsterapeuter, hjälpmedelskonsulent och tekniker från övriga landsting inom regionen och bostadsanpassningshandläggare från kommunen var inbjudna. Tre produktvisningar från olika hjälpmedelsföretag hölls för tekniker och hjälpmedelskonsulent för att fördjupa kunskapen kring produkterna och 1 Grundsortiment: produkter som förskrivarna kan direktbeställa i hjälpmedelssystemet på pappersblankett eller via web. I Västerbotten används Movex som hjälpmedelssytem men Sesam 2 är på gång att införas under

13 deras olika användningsområden. Diskussioner fördes med hjälpmedelsföretagen kring produktutveckling, manualer, dokumentation, riskanalys och framtidsvisioner. Resultat Sammanfattning statistik Under september 2008 till och med november 2009 inkom 36 ärenden inom omgivningskontroll som passerade hjälpmedelskonsulent inom Västerbottens län. Det var 14 kvinnor och 22 män i åldrarna år. Ett ärende inkom från kommunen och resterande från landstingets förskrivare. 6 ärenden kom från slutenvården, 8 st från barn- och ungdomshabiliteringen och de övriga 22 kom från primärvårdens förskrivare. Tidsåtgången för Hjälpmedelskonsulent/tekniker var varierande mellan 1 och 168 timmar per ärende. De enklare ärendena tog i snitt mellan 6-8 timmar medan de mer komplexa ärendena tog cirka timmar. Nuvarande arbetssätt inom hjälpmedelsverksamheten i Västerbotten Projektet har resulterat i följande arbetsmodell inom omgivningskontroll i Västerbotten (Figur 2): Ett behov uppstår hos en brukare som kontaktar sin arbetsterapeut/ förskrivare (F). Hon/han vet precis vilken konsulent som ska kontaktas. Konsulenten (K) vet vilka motfrågor som ska ställas och ber förskrivaren lämna in en konsultationsblankett (bilaga 2) samt fylla i checklistan för omgivningskontroll (bilaga 3). Oftast behöver konsulenten kontakta förskrivaren igen med ytterligare frågor för att kunna förbereda ett hembesök. Hjälpmedelskonsulent och tekniker (T) bokar in ett gemensamt hembesök tillsammans med brukare, förskrivare och ev. någon anhörig. Tillsammans diskuterar de sig fram till en lösning som ibland finns på hyllan i hjälpmedelsförrådet eller nya lösningar och produkter i kombination med varandra. Förskrivaren skickar in ett särskilt hjälpmedelsbeslut (bilaga 4) som hjälpmedelsverksamhetens länsövergripande beslutsgrupp beslutar om. Om ärendet tillstyrks skickar förskrivaren in en beställning/rekvisition och en teknisk service-blankett. Ett gemensamt hembesök planeras för leverans, montering och installation (kan ibland göras vid flera hembesök). Även här deltar brukare, konsulent, tekniker, förskrivare och ev. anhörig. 13

14 Så här kan processen fortsätta flera omgångar innan allt fungerar som det var tänkt. Efter en bestämd tid gör förskrivaren en uppföljning och meddelar konsulenten hur det går. Är allt okey avslutas ärendet men om något inte fungerar fullt ut planeras ett nytt hembesök (den streckade linjen i figur 2). Nuvarande arbetssätt? F? K problem Ex. frågor: - Styra vad från var och hur? - Någon som hjälper? - Bostadsanpassning? - Progredierande sjukdom? - Elrullstol? Kons ultation Chec klista - Fysiska och kognitiva förmågor nej ja Hjm.beslut TS, checklistor beställning hembesök T F K Förberdelse inför utprovning T K F ? K produkter beställs förbereds montering/installation/ utbildning/information uppföljning nja T K K T F OK Jippie! Figur 2. Nuvarande arbetssätt Här sammanfattas några erfarenheter som kan vara bra att ta i beaktande när man startar ett nytt omgivningskontrollteam: Tips på faktorer som underlättar arbetssättet - Checklista (bilaga 3) är ett bra underlag för utprovningen/hembesöket och svarar på frågorna: o Styra vad från var och hur? 14

15 o Finns någon person runt brukaren som kan vara till hjälp? o Är någon bostadsanpassning gjord eller på gång? o Finns det risk att brukaren försämras? o Ska något styras från elrullstol? o Kognitiva förmågor? Det underlättar om man är ordentligt förberedd inför hembesöket. Dvs. att konsulenten har fått in en bra grundläggande kartläggning från förskrivaren vilket medför att det är lättare för konsulent och tekniker att ta med sig rätt produkter. Allt för att inte behöva göra fler hembesök än nödvändigt. En utprovningsväska med diverse IR-sändare/mottagare, manöverkontakter, sladdar, batterier, universalarmar, kardborreband och verktyg nödvändiga blanketter och en kamera (för att fotografera vid utprovningen och bifoga journalanteckningen- lätt att glömma detaljer till nästa tillfälle) är bra att ha. Det är viktigt att ha en dialog med förskrivaren kring hur snabbt ärendet fortskrider. Ska man leverera hela lösningen på en gång eller bör man ta ett litet steg i taget? En del brukare har svårt att ta till sig allt nytt på en gång. Utarbeta enkla brukarstöd t.ex. för IR-sändarna som tyvärr fortfarande inte är så användarvänliga. Har brukaren kognitiva nedsättningar är de flesta IR-sändare för komplicerade att förstå sig på. Då underlättar det att få en förenklad manual/brukarstöd (bilaga 5) för knapparnas olika funktioner Att ha gemensam journaldokumentation för hjälpmedelskonsulent och tekniker underlättar betydligt för alla i teamet. Här kan man även samla foton, information om programmering av IR-sändare samt brukarstöd. Har man ingen gemensam journal kan man ändå ha en mapp på nätverket med en gemensam inloggning över länet. Vid IR-styrning från elrullstol är det till stor fördel om det är samma tekniker som har hand om elrullstolens funktioner och omgivningskontroll. Förskrivarstöd/utbildning Gemensamma dagar för erfarenhetsutbyte/utbildning/workshops firmavisningar inom hjälpmedelsverksamheten i länet behövs för att hålla sig ajour med produktutveckling och aktuella rutiner. Förskrivarutbildning som bygger på fallstudier, diskussioner och förskrivarnas egna erfarenheter blir mycket givande. Visa gärna film och foton för att ge en idébank till vilka möjligheter det finns. Att visa produkter och 15

16 låta förskrivarna sätta sig in i brukarens situation genom att prova olika lösningar är lärorikt. Utarbeta gärna material som förskrivarna får med sig hem (bilaga 6). Västerbottens hjälpmedelsverksamhet har en väl utarbetad webbaserad hjälpmedelshandbok ( där förskrivarna enkelt kommer åt information om riktlinjer, policy, prioritering, produktinformation och blanketter. Den fungerar som ett stöd både för förskrivare men även för personal inom hjälpmedelsverksamheten. Organisation Regelbundna träffar med delar av ledningen är oerhört viktigt. Bolla idéer, hitta gemensamma delmål, förankra arbetssättet i verksamheten, få snabba beslutsvägar mm, definiera uppdraget, göra processkartor och ringa in/definiera området. Ställa frågor som: - Vilka personer ska ingå i teamet? Hur mycket tid? - Hur arbeta länsövergripande? - Hur hantera nya diagnosgrupper, ökat ärendeflöde, nya produktgrupper och nya leverantörer? - Omgivningskontroll gränsar till många andra områden (kommunikation, kognition, sittande, ellrullstolar) - hur samarbeta? - Hur utveckla kompetensen och hålla sig ajour? - Hur dokumentera gemensamt? - Hur få tiden att räcka till? - Gränsdragningar för uppdrag/betalning kommun/landsting. - Fundera kring förskrivningsrätt? Tid och kostnader När en förskrivare ansöker om en lösning inom omgivningskontroll hos Hjälpmedelsverksamheten i Västerbotten tittar beslutsgruppen på kostnader för produkterna i relation till prioriteringsnivå, angelägenhetsgrad och nytta. Statistiken kring hjälpmedelsprodukterna i studien visar att en stor kostnad ligger i anpassningar och tillbehör som är svåra att förutsäga innan hela lösningen är klar. Stag, fästen, fästmaterial och armar för att fästa kontakter och IR-sändare på, kan ibland vara dyrare än själva produkten 16

17 som förskrivaren ansöker om. I de mer komplexa ärendena inom omgivningskontroll krävs också ofta flera hembesök och träffar vilket är tidskrävande för teamet. Kostnaderna bör ställas i relation till brukarens ökade livskvalitet, självständighet, integritet, frihet, självförtroende och trygghet. Även för anhöriga ökar ofta livskvaliteten, friheten samt att oron minskar. Fallbeskrivningar Nedan följer några fallbeskrivningar. I slutet av varje fallbeskrivning presenteras en tabell med sammanlagda antalet arbetstimmar för hjälpmedelskonsulent/tekniker och kostnader för produkter och arbetstid. Erik är 62 år, har fru och 3 vuxna barn och ett stort kontaktnät Våren 2008 var Erik med om en olycka där han skadade nacken och fick en kvarstående förlamning i både armar och ben. Hans arbetsterapeut skickar in ett konsultationsunderlag (bilaga 2) hösten 2008 där de vill ha hjälp med utprovning av omgivningskontroll för att kunna styra TV, radio, larm och telefon samt i ett senare skede även kunna låsa upp ytterdörr. Hon skickar dessutom in ett särskilt hjälpmedelsbeslut (bilaga 4) där hon ansöker om en helhetslösning inom omgivningskontroll. När Hjälpmedelsverksamhetens beslutsgrupp tillstyrkt ärendet träffar teamet Erik på sjukhuset. Då kan han endast röra huvudet till viss del och pratar med svag röst. Han har viss funktion i ena handens handled och fingrar. Han är helt beroende av hjälp i alla sina dagliga aktiviteter, men klarar att larma på personalen med hjälp av en sug- och blåskontakt. Han har en dator som han styr med hjälp av huvudmus, tangentbord på skärm och en klickkontakt som han trycker på med tummen. Erik sitter i en manuell rullstol till viss del men tillbringar mycket tid i sängen och tittar på TV. Lösning och metod: Teamet började med att prova röstkontakt för styrning av avdelningens larm. Han hade tidigare använt sug- och blåskontakt, men eftersom kontakten lätt kom ur läge nattetid provades något som inte var lägesberoende. Röstkontakten fungerade bra när teknikern hade gjort inställningar av ljudkänslighet och varaktighet. Det var viktigt att det inte larmade av TV-ljud, telefon eller snarkningar och att inte andra patienter stördes nattetid. Erik behövde kunna se larmdosan för att själv kunna 17

18 avgöra hur högt och länge han behövde ropa innan larmet gick. Därför placerades larmdosan på ett läsbord av plexiglas på ena sida av sängen. Mikrofonen fästes också vid läsbordet, allt för att få lämplig känslighet och att inte alla sladdar skulle vara i vägen för personalen vid överflyttningar. En scannande IR-sändare provades tillsammans med den manöverkontakt som han hade sen tidigare, men det visar det sig att han hade svårt att släppa knappen (svårt att lyfta tummen). Därför provades en sug- och blåskontakt som fungerade mycket mer distinkt och den hade Erik lättare att hantera. Sug- och blåskontakten arm fästes på en arm som i sin tur fästes vid sängbordets skiva. Teknikern programmerade den IR-styrda högtalartelefonen så att den fungerade tillsammans med IR-sändaren. Erik ville ha ett antal kortnummer inlagda samt ett nummer till Teletal 2. IR-sändaren programmerades så att den alltid återgick till telefonnivån och att Erik kunde välja att svara i telefonen på flera knappar på IR-sändaren. Den funktionen är bra om han råkar missa svaraknappen vid scanningen, annars tar det så lång tid att komma tillbaka till svaraknappen att personen i andra änden troligen lagt på. På svaraknappen las dessutom ett makro (genväg) som gjorde att volymen på TV drogs ner (om den är påslagen) när Erik svarade i telefonen. Teamet diskuterade placeringen av telefonen och beslutade att fästa den på det vinklade plexibordet så att Erik kunde se displayen. Konsulenten lämnade ett brukarstöd"/ fusklapp (bilaga 5) på hur IRsändaren är programmerad för att Erik inte skulle behöva hålla alla funktioner och kortnummer i huvudet Vid uppföljningen efter ca en vecka visade det sig att när Erik skulle ringa upp någon så ljöd högtalartelefonen med en ihållande signal som startade larmet. Dessutom kunde larmet startas av den röst som kom ur högtalar- 2 Teletal ( är en tjänst som riktar sig mot personer med olika funktionsnedsättningar. Personen kan ringa och sen bli kopplad dit han/hon vill. Man kan även lägga in sina viktigaste kontakter i en personlig telefonbok så behöver man endast uppge vilken kontakt de vill ringa (dvs. behöver inte komma ihåg rätt telefonnummer). De kan även hjälpa personer med minnesproblem att anteckna under samtalets gång samt hjälpa till att hålla den röda tråden i samtalet eller ge talstöd för personer med talsvårigheter. Denna tjänst underlättar oerhört för de personer som använder scannande IR-sändare för att ringa eftersom det kan vara mödosamt och tidskrävande att slå alla siffrorna. Dessutom kan det vara svårt för personen att se vilket nummer som är slaget i displayen. Råkar man slå någon siffra fel så tar det lång tid att ändra. 18

19 telefonen (när de pratade högt och ihållande). Det visar sig att röstkontakten var mycket svårinställd och på en sjukhusavdelning finns alltid ljud som riskerar starta larmet. Provade därför att dra ner volymen på telefonen vilket gjorde att det fungerar bättre men inte helt tillfredsställande. Beslutade att prova en röststyrd IR-sändare för larmet istället. Den reagerar på några speciella förinlästa ord istället för enbart ljud och fungerade betydligt bättre för Erik. Vid en senare uppföljning visade det sig att det nya röstlarmet fungerat bra men när Erik en morgon vaknade och var rejält förkyld kunde han inte larma. Detta ledde till att larmet även las in på den scannande IR-sändaren (på en egen nivå) så att det alltid skulle finnas en backup att kunna larma även om Erik inte kan aktivera den röststyrda sändaren. Det medförde återigen att personalen måste vara noggranna att placera sug- och blåskontakten inom räckhåll för Erik även nattetid. I början av vårterminen 2009 startade planeringen för Eriks hemgång. Flera informationsträffar med förskrivare, anhöriga och kommande assistenter planerades in. Vid installationen hemma träffades Erik, hans fru, alla assistenter, den nya arbetsterapeuten och ansvarig hjälpmedelstekniker på orten och omgivningskontrollteamet för information och visning. Dator, skärm, huvudmus, röstlarm, telefon och IR-sändare monterades på ett rullande stativ vid sängen. Larmmottagaren monterades på vägg, sug- och blåskontakten monterades på sängryggen (så den följde med vid lägesförändringar). Konsulenten och förskrivaren diskuterade också kring hur omgivningskontrollösningen i ett senare skede skulle kunna fungera från manuell rullstol och senare även från elrullstol. Tabell 1 Tidsåtgång och kostnader Tidsåtgång konsulent/tekniker Lönekostnad tid (antal tim x 206 kr/tim) Kostnad för produkter (exkl. moms) Sammanlagd kostnad: 46 tim kr kr kr 19

20 Eva är 51 år och bor tillsammans med sin man i ett hus ute på landsbygden. Eva har en progredierande sjukdom som påverkar hela rörelseapparaten. Hon är rullstolsburen och kan inte använda vänster hand överhuvudtaget. Har nedsatt kraft i höger hand och kan greppa om större lätta föremål, kan t.ex. inte skriva. Detta innebär att hon är beroende av att ha maken eller assistenter nära till hands. Hennes arbetsterapeut skickar in ett konsultationsunderlag (bilaga 2) där de vill ha hjälp med utprovning av omgivningskontroll. Samtidigt skickar hon in ett särskilt hjälpmedelsbeslut (bilaga 4) där hon ansöker om en helhetslösning inom omgivningskontroll. Lösning och metod När teamet träffar Eva första gången uttrycker hon stort behov av att kunna telefonera, styra TV, DVD och lampor, öppna dörren samt slå på/av rullstolens hjälpmotor självständigt. Detta skulle innebära att maken t.ex. skulle kunna ta med sin mobil och gå ut på tomten eller till garaget en stund utan att vara så orolig. Eva hade redan reläboxar till lampor och TV men de var radiostyrda. Även dörrautomatik och rullstolens hjälpmotor var radiostyrda. Teamet föreslog att de radiostyrda reläboxarna skulle bytas ut till IR-styrda och att hon ansökte om bostadsanpassningsbidrag från kommunen för att byta ut dörrautomatiken till en IR-styrd variant. Allt för att samla alla funktioner i en IR-sändare. Hjälpmotorn till rullstolen var svår att ändra på så därför blev det en separat radiosändare som hängde runt halsen. En IR-sändare med möjlighet till flera nivåer och scanningsfunktion visades. Eva hade vissa svårigheter att trycka in knapparna och hade svårt att få mothåll med andra handen under sändaren. Det raster (typ galler) som fanns på sändaren gjorde det svårt att komma åt knapparna men minskade antalet feltryckningarna. Hon provar att lägga sändaren i knäet men det ökade istället risken för att sändaren gled ner på golvet. Förskrivaren hade önskemål om att sändaren skulle placeras i en hållare på rullstolens armstöd så att Eva kunde vila underarmen på armstödet och slippa hålla sändaren själv. Möjligheten fanns även till scanning med en kontakt om Evas handfunktion försämrades. Teamet visade Eva en IR-styrd högtalartelefon och la in kortnummer till vänner, släkt och myndigheter. Telefonen programmerades så att Eva kunde svara på flera olika knappar om det ringer. För att Eva skulle kunna prata lite mer privat provades ett headset. Hela lösningen fungerade väl. 20

21 Nästa tillfälle när teknikern träffade Eva för montera hållare för IRsändaren på rullstolen sattes även en hållare på sängen för att kunna styra TV, dekoder, DVD, lampor, Cpap (andningshjälp). Det visade sig att Eva hade önskemålet att kunna prata med en person som ringer på dörren innan hon släppte in dem för att inte släppa in obehöriga i huset. Därför installeras porttelefon med rumsenhet uppe och nere och den kunde hon dessutom använda som en snabbtelefon (Intercom) för att påkalla assistenternas eller makens uppmärksamhet. Tabell 2 Tidsåtgång och kostnader Tidsåtgång konsulent/tekniker Lönekostnad tid (antal tim x 206 kr/tim) Kostnad för produkter (exkl. moms) Sammanlagd kostnad: 63 tim kr kr kr Maria är 20 år och bor hemma hos sina föräldrar. Hon planerar inom några år att flytta till ett eget boende. Maria har cerebral pares sen födseln. Det innebär att hon har ett gravt rörelsehinder, synnedsättning och talsvårigheter. Maria är i behov av hjälp i alla vardagsaktiviteter, har personlig assistans dagtid och hjälp av familjen nattetid. Hon klarar att köra sin elrullstol med hjälp av en joystick samt att styra datorn med hjälp av stor skärm, förstoringsprogram, talsyntes och anpassad joystick med manöverkontakter. Maria har önskemål om att bli mer självständig och minska på hjälpen från assistenter, föräldrar och syskon. I konsultationsunderlaget som arbetsterapeuten skickade in till teamet beskrevs att hon skulle vilja ringa ostört utan att någon höll i telefonluren och slog numret. Hon ville kunna tända/släcka sänglampan själv så att föräldrarna slapp vänta uppe tills hon ville släcka sänglampan. Hon hade sin TV-fåtölj i vardagsrummet och därifrån skulle hon vilja välja kanal på TV själv utan att behöva be om hjälp. Dessutom ville hon styra stereo och DVD. Arbetsterapeuten skickar samtidigt in ett särskilt hjälpmedelsbeslut (bilaga 4) där hon ansöker om en helhetslösning inom omgivningskontroll. 21

22 Lösning och metod När teamet träffar Maria första tillfället gällde det att tillsammans med förskrivaren och Maria fundera på hur hon skulle kunna styra IR-sändaren. Hon hade svårt att se färgdioderna på IR-sändaren samt knapparnas olika färgkodning. Hon fick därför prova en IR-sändare med auditiv feedback vid scanning. Det innebar att Maria kunde lyssna var hon befann sig på sändaren och trycka på en manöverkontakt som placeras på utsidan av armstödet på rullstolen när hon scannade in rätt funktion. Teamet visar den IR-styrda högtalartelefonen och Maria ringde upp sin bästa kompis för första gången helt självständigt. Då föll en tår av lycka. Vid nästa träff installerades programvaran från IR-sändaren på Marias dator för att hon skulle se hur de olika nivåerna såg ut och i vilken ordning knapparna programmerats vilket underlättade inlärningen. Det var svårt att hitta en bra placering för IR-sändaren på elrullstolen då det visade sig att IR-signalen inte riktigt nådde fram då stolen befann sig i vissa lägen. Det var också viktigt att assistenterna kunde se displayen när de skulle hjälpa Maria att hitta rätt. Till slut placerades sändaren på baksidan av ryggstödet och Maria klarade att navigera sig fram på IR-sändaren enbart med hjälp av hörseln. Teknikern monterade en extra IR-mottagare vid dörren för att signalen ska nå fram till dörrautomatiken. För att kunna tända/släcka sänglampan krävdes en reläbox (IR-mottagare). När hon låg i sängen placerades en stor manöverkontakt på täcket för att kunna styra lampan då hon inte använde IR-sändaren. Marias assistent lärde sig hur man programmerade IR-sändaren och läste in de scanningljud Maria ville ha. En del ljud läste Maria in själv.i ett senare skede monterades även en IRmottagare till sängen för att hon skulle kunna styra sängens elfunktioner med hjälp av ytterligare en manöverkontakt på täcket. Tabell 3 Tidsåtgång och kostnader Tidsåtgång konsulent/tekniker Lönekostnad tid (antal tim x 206 kr/tim) Kostnad för produkter (exkl. moms) Sammanlagd kostnad: 36 tim kr kr kr 22

23 Sten är 86 år, har sambo och tre vuxna barn. Sten har ett stort samhällsintresse, har arbetat i chefsposition tidigare, haft styrelseuppdrag och har varit engagerad i flera andra utåtriktade verksamheter. I början av 2008 drabbas han av en stroke med kvarstående förlamning i både armar och ben samt sluddrigt svagt tal. När teamet träffar Sten hösten 2008 kan han endast röra huvudet till viss del och pratar med svag och lite sluddrig röst. Eftersom han är helt beroende av hjälp i alla sina dagliga aktiviteter så har han flyttat in på ett av kommunens äldreboenden. Sten sitter i en manuell rullstol till viss del men spenderar mycket tid i sängen, tittar på TV och lyssnar på musik. Hans arbetsterapeut på kommunen skickade in ett konsultationsunderlag (bilaga 2) där de ville ha hjälp med utprovning av omgivningskontroll för att Sten kunna styra TV, musikanläggning, larm och telefon. Förskrivaren skickar ett särskilt hjälpmedelsbeslut till kommunens beslutsgrupp. Lösning och metod När ärendet tillstyrktes träffade teamet Sten och hans arbetsterapeut på boendet. Först tittade teamet på är hur Sten på bästa sätt skulle kunna styra en IR-sändare och larmet. Sten hade nästan ingen funktion i armar och ben men kunde röra huvudet i sidled, upp och ner. Han hade god talförmåga även om talet var sluddrigt och rösten svag. Nattetid var Sten ensam i rummet liggandes i sin säng och dagtid växlade han mellan säng och att sitta i rullstol. Sten hade sedan tidigare ett larm kopplat till boendepersonal som han styrde via larmknapp vid säng och i manuell rullstol. Larmknappen vid sängen var fäst vid en platta som satt på en arm ansluten till en droppställning. Sten upplevde att det fungerar dåligt eftersom han många gånger inte kom åt larmknappen med huvudet utan istället försökte skrika på personalen och ofta fick han vänta länge innan någon hörde honom. Larmknappen som satt fast i nackstödet på rullstolen fungerade tidigare när han hade liten rörelseförmåga i huvudet. Nu hade rörelseförmågan förbättrats vilket medförde att det blev många felringningar när han vred på huvudet. Han fick dessutom ont i nacken när han satt och spände sig för att inte vrida på huvudet åt höger och falsklarma. Teamet diskuterade först larmfrågan och kom fram till att satsa på lösningar som inte var helt lägesberoende. Förslaget blev att prova en röstkontakt vid sängen och en blåskontakt i rullstolen. För kontakten i stolen krävdes en arm frikopplad från nackstödet så att inte personalen behövde ställa in nackstödet så exakt varje gång. För att styra TV, CD och 23

24 telefon kunde man prova sug-och blåskontakt, hakstyrning eller blåskontakt. Sten fick testa blåskontakten vilket inte fungerade eftersom han inte klarade att rikta luftstrålen och hade för lite tryck i strålen. I rullstolen fungerade sug- och blåskontakten bra i kombination med IR-sändare och likaså huvudkontakten för larmet. IR-sändaren programmerades med tvfunktioner och telefon. Sug- och blåsarmen monteras på rullstolen på vänstra sida. Han förstod snabbt hur scanningen fungerade och kunde lära sig styra TV och telefon. Samma typ av arm till sug- och blåskontakten monterades på sänggrinden och IR-sändaren placeras på läsbordets plexiglasskiva tillsammans med röstkontaktsändaren. Sten beslutade sig att flytta till ett nytt boende i slutet av hösten 2008 för att komma närmare sina hemtrakter och sin särbo. Boendet hade ett nytt larmsystem vilket krävde justeringar/anpassningar. Våren 2009 skulle Sten prova ut en ny manuell rullstol. Då visade det sig att en kontakt på rullstolen hade lossnat ur sitt fäste vilket gjorde att han inte kunde larma i sittande. Han tyckte att det blev stressigt när han ville svara i telefonen eftersom han var rädd att missa svaraknappen på IR-sändaren. Det blev många fellarm med röstlarmet vilket var störande för Sten på natten då personalen kom in så ofta. Dessutom glömde personalen återställa larmet ibland vilket medförde att Sten inte kunde larma igen. Eftersom han ibland hade andnöd var han helt beroende av att var trygg med sitt larm. Sten tyckte att sug- och blåskontakten fungerade utmärkt medan andra kontakter var sämre eftersom armen som de satt på gav med sig när han tryckte. Teamet pratade om att prova sug- och blås även i stolen. Konsulenten diskuterade även med arbetsterapeuten om möjligheten att styra även sängens funktioner med hjälp av IR-sändaren. Efter åtskilliga träffar och mycket provande använde Sten röstlarmet bara på natten och en manöverkontakt på dagen då han skulle larma från sängen. I stolen använde han också en manöverkontakt som han styrde med hakan för att kunna larma. Sug- och blås används till IR-sändaren både i säng och i rullstol där han kunde styra telefon, TV, radio samt sängfunktioner. Arbetsterapeuten träffade personalen för att gå igenom alla tekniska detaljer för att allt skulle fungera så bra som möjligt. Därefter fungerade röstlarmet bättre. Det visade sig efter en tid att Sten hade lite svårt att komma ihåg hur han på lättast sätt skulle svara i telefonen samt att använda de olika nivåerna i IR-sändaren. Konsulenten kom överens med förskrivaren att göra förstorade brukarstöd (i A3) som sattes upp på väggen för att Sten lättare skulle kunna hantera IR-sändaren. 24

25 Stens arbetsterapeut ansökte våren 2009 om en elrullstol för inomhusbruk där han själv skulle styra stolen, sittfunktionerna och omgivningskontroll via hakstyrning. Tabell 4 Tidsåtgång och kostnader Tidsåtgång konsulent/tekniker Lönekostnad tid (antal tim x 206 kr/tim) Kostnad för produkter (exkl. moms) Sammanlagd kostnad: 168 tim kr kr kr Ville är 45 år och bor ensam i en lägenhet råkade Ville ut för en olycka där han skadade ryggen och blev förlamad i armar och ben. Han kan röra lite på huvudet och prata. Han är i behov av hjälp med allt personlig vård och alla kontakter utåt. Han behöver ha en person vid sin sida dygnet runt. Han styr sin bärbara dator via en munjoystick med sug- och blåskontakt för klick och har ett skärmtangentbord när han ska skriva text. Hans arbetsterapeut skickar in ett konsultationsunderlag (bilaga 2) där de vill ha hjälp med utprovning av omgivningskontroll för att Ville ska kunna styra dator, lampor, TV, telefon. Hon skickar dessutom in ett särskilt hjälpmedelsbeslut (bilaga 4) där hon ansöker om en helhetslösning inom omgivningskontroll. Teamet träffar Ville, en av hans assistenter och arbetsterapeuten i hans lägenhet. De vill då få hjälp att utreda vilka möjligheter Ville har att styra dator, lampor, TV, telefon självständigt utan att be assistenten om hjälp. Dessutom känns det jätteviktigt för Ville att värna om sin integritet framförallt när han ska prata i telefon. Lösning och metod Ville satt för det mesta i sin elrullstol och det är därifrån han ville kunna styra dessa funktioner. Därför utgick hela lösningen från att han skulle styra allt från hakstyrningen i elrullstolen via elrullstolens kontrollpanel. När han skrev på datorn använde han munjoystick med sug- och blåskontakt samt tangentbord på skärm. Datorn stod på ett rullbart läsbord. Ville hade önskemålet att kunna styra datorns musfunktioner via hakstyr- 25

26 ningen och ha datorskärmen på en ställning på rullstolen. För att själv kunna använda datorn när han ville och slippa munjoysticken, som han fick ont i munnen av, samt slippa få ont i nacken pga. dålig sittställning. Detta bedömdes möjligt via IR-mottagare till datorn och möjlighet till IRsändare inbyggd i elrullstolens funktioner. Teamet lyckades dock inte hitta någon bra och säker ställning för datorskärmen på stolen och valde därför att bibehålla datorn på läsbordet. Teamet presenterar olika lösningar för telefoni men det som verkade fungera bäst för Ville var en mobiltelefon med headset som styrdes via hakstyrningen och elrullstolens display. Lamporna kunde styras från elrullstolen men då krävs reläbox (IRmottagare) i kontaktuttagen samt att Ville ansöker om bostadsanpassningsbidrag för IR-mottagare till takarmaturen. För att Ville själv skulle ta sig ur lägenheten och ner till t.ex. färdtjänstbussen krävdes även här ansökan om bostadsanpassningsbidrag för dörröppnare och IR-mottagare i hiss, till hissdörr och ytterdörr. En display med möjlighet till IR-styrning direkt från elrullstolen monterades av elrullstolstekniker. Från displayen kunde Ville styra lampor, dörr, tv, telefon, dator men även elrullstolens sitsinställningar och körfunktioner. Tabell 5 Tidsåtgång och kostnader Tidsåtgång konsulent/tekniker Lönekostnad tid (antal tim x 206 kr/tim) Kostnad för produkter (exkl. moms) Sammanlagd kostnad: 38 tim kr kr kr 26