Utbildning och professionalisering av sexologer

Transkript

1 Utbildning och professionalisering av sexologer Docent Lotta Löfgren-Mårtenson Forskningsområde Sedan 2007 finns det första masterprogrammet i sexologi i Norden vid Fakulteten för Hälsa och samhälle vid Malmö högskola ( Programmet innehåller fördjupade kunskaper om sexualitet som företeelse och om sexologi som vetenskapligt kunskapsområde utifrån ett tvärvetenskapligt perspektiv (Löfgren-Mårtenson, 2008). Studierna syftar till en förståelseram för det professionella arbetets villkor, innehåll och framtida utveckling. I dags dato finns två parallellt pågående kullar med cirka 60 masterstudenter, som också är yrkesverksamma som skolkuratorer, psykologer, familjerådgivare, barnmorskor m.fl. Vad är då bakgrunden till detta intresse från fältets sida, och hur ser relationen mellan utbildning, forskning och professionaliseringen av sexologer ut? Vilka yttre och inre faktorer finns av betydelse i denna process? Nya akademiska ämnen etableras ofta som ett resultat av en politisk process där yrkesintressen och välfärdsstatliga ambitioner går hand i hand (Dellgran & Höjer, 2000). Ett sätt att förklara fältets anspråk på utbildning i sexologi är att ovan nämnda yrkesgrupper möter barn, ungdomar och vuxna som brottas med normförskjutningar och motstridiga normer vad gäller sexualitet i dagens mångkulturella och globaliserade samhälle (Löfgren-Mårtenson & Månsson, 2006; Forsberg, under tryckning). Utifrån ett samhällsperspektiv tycks den sexuella ohälsan ha ökat, med ett markant större antal hjälpsökande för sexuella problem under senaste tio åren (Fugl-Meyer & Fugl-Meyer, 2002; Fugl-Meyer & Giami, 2006). Sexualiteten har också fått en alltmer utbredd plats i media, inte minst via Internet, med tips och råd i syfte att uppnå ökad sexuell tillfredsställelse (Löfgren- Mårtenson & Fugl-Meyr, under tryckning). Samtidigt har antalet klassificerade sexuella dysfunktioner växt från två (frigiditet och impotens) på 1970-talet till numera runt tjugofem för vartdera könet (Lundberg, 2002a), vilket kan användas i retoriken kring behovet av utbildning i sexologi och professionaliseringen av (fler) sexologer. Undervisningen på masterprogrammet i sexologi är forskningsbaserad och knuten till forskningsprogrammet Kön, sexualitet och socialt arbete (KÖSSA) vid HS1. Denna forskning har sin upprinnelse i 1 Halsa-och-samhalle/Forskningsprogrammet-Kon-sexualitet-och-socialt-arbete-/ (besökt ).

2 samhällsrelevanta behov, och här förekommer organiserade kontakter med olika aktörer på praktikerfältet, både när det gäller initiativ till forskningsprojekt, förmedling av forskningsresultat till praktiken och utvärderingar av interventioner och behandlingsinsatser. Fördjupad kunskap om relationen mellan forskning och utbildning i sexologi och hur denna påverkar den professionaliseringsprocess som sexologerna på fältet befinner sig i saknas dock. Likaså behövs fördjupad kunskap om sexologer som profession, och man kan till och med fråga sig om titeln sexolog verkligen är en profession eller snarare en slags etikett (Fugl-Meyer & Giami, 2006). Svenska sexologer har emellertid formerat sig som grupp i föreningar som Svensk Förening för Sexologi och Nordic Association for Clinical Sexology sedan närmare trettio år för att diskutera och fastställa etiska yrkesregler, auktorisationsfrågor och utbyta tvärprofessionella kliniska erfarenheter och aktuell forskning vid årliga konferenser, även om kunskapen om föreningarnas roll i professionaliseringsprocessen också är begränsad. Syfte och specifika frågeställningar Det övergripande syftet med föreliggande studie är att granska relationer mellan utbildning och forskning i sexologi, i förhållande till den sexologiska yrkespraktiken. Studien tar sitt avstamp i den pågående processen av akademisering av ämnet sexologi vid Fakulteten för Hälsa och samhälle. Avsikten är att granska processen både utifrån interna perspektiv (t.ex. begrepp, teorier, påståenden som används inom gruppen sexologer och/eller i utbildning och forskning), och externa perspektiv genom att studera och avtäcka yttre faktorer (t.ex. samhälleliga förändringar och behov) som samverkar i den pågående professionaliseringsprocessen. Följande forskningsfrågor har formulerats: Hur ser relationen mellan utbildning, forskning och fältet sexologi ut? Vilka studerar sexologi idag, och hur ser deras anspråk på utbildning ut? Vilka inre och yttre faktorer är av betydelse för professionaliseringen av sexologer? Vad kännetecknar den sexologiska professionaliseringsprocessen vad gäller systematisk teori, professionell auktoritet, etiska regler och yrkesmässig kultur? På vilka sätt beskriver yrkesverksamma sexologer att de arbetar utifrån ovan nämnda kriterier? Tidigare forskning och teoretiska referensramar AKADEMISERINGEN AV SEXOLOGI OCH UTVECKLING AV EN PROFESSION Sexologi som akademiskt ämne växte fram under senare och tidigt 1900-tal i Centraleuropa och USA, framförallt vid sexologiska forsknings- och utbildningsenheter som Magnus Hirschfeld

3 Institutet i Berlin och Kinseyinstitutet i Bloomington (Lundberg, 2002b). Processen rörande utvecklingen av svenska sexologer som yrkesgrupp har pågått sedan mitten av 1960-talet (Dahlöf, 2008; Lundberg, 2002; Löfgren-Mårtenson & Fugl-Meyer, under tryckning). Yrkesverksamma har sedan dess i allt större utsträckning valt att gå med i olika sexologiska nätverk och föreningar, att vidareutbilda sig i sexologi, och/eller att forska inom en bred sfär av sexologi området. Traditionellt sett är det genom att kombinera yrkesverksamhet med lång högskoleutbildning och forskning, som ett ämne utvecklas och professionaliseras (Johnsson & Lindgren, 2001; Smeby, 2008). Begreppet profession är mångtydigt, men avser oftast en typ av yrkesmässig organisering av arbete, där personer med viss utbildning ges rätten (jurisdiktionen) att mer eller mindre självständigt utföra vissa arbetsuppgifter (Abbot, 1988; Molander & Terum, 2008). Kännetecknande för utvecklandet av en profession och dess kompetens är också kriterier rörande systematisk teori, professionell auktoritet, etiska regler, yrkesmässig kultur och samhällets sanktion (Johnsson & Lindgren, 2001). För att utveckla systematiska teorier är det angeläget att ha en egen forskningsverksamhet, där vetenskapliga synsätt och ny kunskap skapas (Norrman, 2002). De amerikanska sociologerna John Gagnon s och William Simon s (1973/2005) teori om sexuella script är exempel på systematisk teori, som används i många sexologiska forskningsprojekt av sociologisk och social karaktär. Samhällets sanktion för utvecklandet av en profession består i ansvar för utbildning och eventuella behörighetsbestämmelser, t.ex. legitimation eller auktorisation (Norrman, 2002). Vidare skapas en egen kultur eller s.k. kåranda genom utbildning, där antal platser är begränsade. Etiska regler, knutna till professionen, reglerar förhållandet mellan den professionelle och klienter/brukare samt till kollegor, och det är yrkesgruppen som ansvarar för att dessa följs. Molander och Terum (2008) betonar därför att en profession alltid knyts till bestämda normativa förväntningar, både inom och utom yrkesgruppen. Det är sålunda användbart att granska begrepp, teorier, påståenden etc. som används inom sexologin (och dess föreningar), och därtill de yttre faktorer som samverkar i professionaliseringsprocessen av sexologer. VILKA ARBETAR IDAG SOM SEXOLOGER? I dags dato finns 34 av NACS auktoriserade kliniska sexologer och 17 auktoriserade rådgivare med varierande yrkesbakgrund ( besökt ). Men det är fler som arbetar som sexologer. I en kartläggning av Fugl-Meyer och Giami (2006) av dem som uppgav att de arbetade som sexologer i Sverige under år 2001 framkom att det fanns 143 kliniskt aktiva med en medianåldern 50 år (24-81 år). En överväldigande majoritet var kvinnor (78 %). De flesta arbetade som läkare (n: 34; 47 % kvinnor), som psykoterapeuter (n: 51; 84 % kvinnor) och som sjuksköterskor/ barnmorskor (n: 58, 95 % kvinnor). Gruppen psykoterapeuter bestod av familjerådgivare, psykologer och socionomer. Majoriteten, 62 %, var offentligt anställda och nästan alla

4 (95 %) hade minst en post-graduat utbildning i sexologi och nära två tredjedelar i psykologisk behandling. Mer än en fjärdedel hade deltagit i sexologisk forskning, publicerat vetenskapliga rapporter och det var vanligt att man hade deltagit i sexologiska konferenser och seminarier. MASTERSTUDENTER I SEXOLOGI I syfte att undersöka vilka som studerar sexologi på masternivå vid Hälsa och samhälle, och tänkbara implikationer på programmets innehåll, metoder och organisation genomfördes under en pilotstudie bland två pågående kullar (Löfgren-Mårtenson, 2008; Löfgren-Mårtenson & Fugl-Meyr, under tryckning). I Kull 1 svarade 22 av 29 studenter och i Kull 2 19 av 26 studenter, dvs. totalt 41 av 55, på frågor i en webbaserad enkät 2. Majoriteten visade sig vara kvinnor (n: ), de flesta i åldern (n:10 + 9) med en spridning mellan 25 till över 50 år. De flesta var gifta eller sammanboende (n:16+12). Att sexologin utvecklats till ett kvinnodominerat område, både i utbildningen och på fältet, kan analyseras ur flera aspekter. Ett är hur sexuella normer, beteendemönster och koder är kulturellt kopplade till kön, och frågan är vilka konsekvenser dessa genusaspekter får i en professionsuppbyggnad (se t.ex. Dæhlen & Svensson, 2008). Att de flesta masterstudenter dessutom är gifta eller sammanboende kvinnor kan indikera att de även tillhör en heteronormativ grupp. Detta är värt att notera utifrån att studenterna i sin yrkesroll på ett kompetent sätt ska möta människor med olika sexuell läggning, i skilda åldrar och med olika livsvillkor. Flertalet av masterstudenterna hade en socionomexamen (n:11+12), sjuksköterske- (n:4+5) eller barnmorskeexamen (n:4+5). Fler än hälften hade läst sexologi tidigare (n:14+13) och hade ett arbete där sexologiska moment ingick (n:16+14). De sökte programmet utifrån en önskan om sexologisk kompetensutveckling (n:17+14), vill arbeta som sexologer framöver (n:16+14), samt personlig utveckling (n:12+11). En stor andel avser att forska inom sexualitet och sexuell hälsa (n:13+12) och planerar att fortsätta studera sexologi på forskarnivå. Sammanfattningsvis innebär studenternas varierande bakgrund och förväntningar på programmet att undervisningen tydligt bör vara tvärvetenskaplig, att lärarna bör vara experter både på sina olika områden, företrädesvis kopplat till praktiken, och på att undervisa. Dessutom kan studenternas egna kompetenser användas i undervisningen. 2 Eftersom urvalet är begränsat sker redovisningen av resultaten i antal personer istället för i procent. Den första siffran avser resultaten i Kull 1 (start ht 2007) och den andra i Kull 2 (start ht 2008).

5 Metod, genomförande och tidsplan Föreliggande projekt ska genomföras i två steg för att fånga projektets frågeställningar av både kvantitativ och kvalitativ art. Projektet planeras pågå under en treårsperiod på halvfart med start sen vår eller tidig höst 2010 och avslutas under Informanterna är dels masterstudenter i sexologi, dels yrkesverksamma sexologer. Urvalet sker via masterprogrammet i sexologi vid Fakulteten för Hälsa och samhälle samt via medlemmar i Svensk Förening i Sexologi. STEG 1 I det första steget, som redan påbörjats via nämnda pilotstudie, avses att skapa en bild både av sexologistudenter och av yrkesverksamma utifrån kön, ålder, utbildning, tidigare studier i sexologi, pågående verksamhetsfält, intentioner m.m. Ofta väljs kvantitativa metoder för att skapa ett underlag för beskrivande och/eller analytiska undersökningar (Körner & Wahlgren, 1998). Urvalet består hittills av de två första omgångarna kursdeltagarna på masterprogrammet i sexologi vid Hälsa och samhälle, och ska utökas till att även innefatta Kull 3 (start ht 2010) samt yrkesverksamma sexologer. Enkäten som använts i pilotstudien är en s.k. kundundersökning med 25 frågor av olika karaktär; kryssfrågor, valboxar, numeriska frågor samt textfält. Ett visst bortfall (6 + 6) har noterats vid de två tidigare undersökningen. Orsaken beror troligen på tekniska problem med den webbaserade enkäten, då studenterna uppgav att de fick göra upprepade försök att besvara enkäten. Dessa tekniska problem ska därför förebyggas inför fortsatt insamling av data. Under hösten 2010 ska enkäten rörande de yrkesverksamma sexologerna utformas och skickas till medlemmar i Svensk förening för sexologi via en länk på föreningens hemsida. Därefter sker insamling av data från Kull 3 på masterprogrammet, som planeras starta höstterminen 2010 och pågå under vårterminen STEG 2 Utifrån de kvantitativa resultaten planeras därefter Steg 2, där kvalitativa forskningsintervjuer valts för att få fördjupade kunskaper om relationerna mellan sexologisk utbildning, forskning och det professionella fältet. Valet av metod är anpassat till syftet att gå på djupet och fånga mer komplexa aspekter av processen och relationerna mellan utbildning och praktik/profession (Kvale, 1997; Starrin & Renck, 1996). Intervjutekniken är icke-styrande och flexibel och sökande har stor erfarenhet från denna genom flera tidigare kvalitativa studier (t.ex. Löfgren-Mårtenson, 2003; Löfgren-Mårtenson & Månsson, 2006). En intervjuguide med teman som fokuserar erfarenheter, upplevelser och beskrivningar av systematisk teori, professionell auktoritet, samhällets sanktion, etiska regler och egen kultur ska utformas (val av teorier, begrepp, påståenden m.m.). Avsikten är här att fånga retoriken inom sexologin. Urvalet av informanter sker både bland yrkesverksamma masterstudenter i sexologi och bland yrkesverksamma sexologer vid olika slags verksamheter

6 och med skilda målgrupper. Målsättningen är att utföra ett 30-tal kvalitativa forskningsintervjuer under det andra året av projektet, dvs. under , eller till dess mättnad uppstår (Kvale, 1997). Resultaten från Steg 1 och Steg 2 ska avslutningsvis publiceras både i nationella och internationella tidskrifter, då intresset både för masterprogrammet i sexologi och professionaliseringen av sexologer som yrkesgrupp är stort både inom och utanför Sverige. Detta skriftliga arbete beräknas pågå både parallellt under Steg 1 och Steg 2, men framförallt under det tredje och sista året av projektet på halvfart, dvs. under Forskningsetiska aspekter Studien följer Vetenskapsrådets etiska riktlinjer utifrån informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet ( Informanterna ska, precis som i pilotstudien, informeras skriftligen om studiens syfte, genomförande, övergripande mål och nytta. Att deltagandet är frivilligt betonas, likaså att man när som helst kan avbryta sin medverkan, vilket kan vara särskilt viktigt då forskningsledaren även undervisar på masterprogrammet. Alla informanter ska vara över 18 år, då studien utgår från studenter på avancerad högskolenivå samt yrkesverksamma sexologer. Konfidentialitet garanteras också, då enkäten är utformad så att det inte går att se vem som svarat. Slutligen kommer uppgifter som samlas in inte att användas eller utlånas för kommersiellt bruk eller andra icke-vetenskapliga syften. Att intervjua dem som studerar, arbetar eller planerar att arbeta professionellt med sexuella frågeställningar och sexuell hälsa kan innebära ett särskilt hänsynstagande till integriteten. Dock visar andra studier om sexualitet på positiva erfarenheter hos informanterna, då intervjuerna också kan vara ett sätt att systematisera, skapa en överblick och en större kunskap om egna förhållningssätt (Lewin, 1998). Erfarenheterna från pilotstudie har hittills också varit positiva från informanternas sida, som upplevt det som meningsfullt att bidra med utvecklingen av professionsområdet (Löfgren-Mårtenson, 2008). Övrigt Projektet sker i samarbete med forskningsprogrammet Kön, sexualitet och socialt arbete 3 under ledning av professor Sven-Axel Månsson vid Hälsa och samhälle, då här bedrivs fältanknuten sexologisk forskning. Dessutom sker projektet i nära samverkan med professor Peter Dellgran, professionsforskare vid Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet, och tidigare anställd vid CPS. Detta samarbete är särskilt angeläget i en studie där sökande som docent och spe- 3 Forskningsprogrammet finns sedan 2003 vid Malmö högskola och startade 1993 vid Göteborgs universitet, med vilket ett samarbete fortfarande sker.

7 cialist i klinisk sexologi är en del av retoriken och inifrånperspektivet, och där projektets frågeställningar även kräver ett utifrånperspektiv på forskningsområdet (Molander & Terum, 2008). Dellgran har stor erfarenhet av professionsforskning och bidrar sålunda med utifrånblicken på sexologins professionaliseringsprocess. REFERENSLISTA Abbot, A. (1988) The System of Professions: An Essay on the Division of Expert Labor. Chicago: University of Chicago Press. Dahlöf, L.-G. (2008) 30 Years of Sexual Health Education and Training for the Clinician Any Change to the Better? A Swedish Perspective. Paper presenterat på NACS (Nordic Association for Clinical Sexology) konferens i Reykjavik, Island. Dæhlen, M. & Svensson, L. S. (2008) Profesjon, klasse og kjøn. I A. Molander & L.-I. Terum (red.). Profesjonsstudier. Oslo: Universitetsforlaget. Dellgran, P. & Höjer, S. (2000) Kunskapsbildning, akademisering och professionalisering i socialt arbete. Göteborg: Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet. Forsberg, M. Etnicitet och mångkulturella aspekter på sexualitet. I Lundberg, P.O. & L. Löfgren- Mårtenson, Sexologi. Under tryckning. Stockholm: Liber förlag. Fugl-Meyer, K. & Löfgren-Mårtenson, L. Utbildning och professionalisering av sexologer. I Lundberg, P.O. & L. Löfgren-Mårtenson, Sexologi. Under tryckning. Stockholm: Liber förlag. Fugl-Meyer, A.R. & Fugl-Meyer, K.S. (2002) Sexual disabilities are not singularities. International Journal of Impotence Research, 14, Fugl-Meyer, K. S. & Giami, A. (2006) Swedish clinical sexologists. Who are they? Who do they treat? Sexologies, 15(1), Gagnon, J. & Simon, W. (1973/2005) Sexual Conduct. The Social Sources of Human Sexuality. Chicago: Aldine Publishers Company. Johnsson, L. & Lindgren, H. (2001) Yrkesroll och professionalitet. I G. Bernler & L. Calvert (red.). Psykosocialt arbete; Idéer och metoder. Stockholm: Natur och Kultur. Kvale, S. (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Körner, S. & Wahlgren, L. (1998) Statistiska metoder. Lund: Studentlitteratur. Lewin, B. (1998) Sex i Sverige. Om sexuallivet i Sverige Stockholm: Folkhälsoinstitutet 1998:11. Lewin, B. (1998) Studiens genomförande. I B. Lewin (red.) Sex I Sverige. Om sexuallivet i Sverige Stockholm: Folkhälsoinsitutet 1998:11. Lundberg, P.O. (2002a) Förändrad lust och sexuell förmåga. I P.O. Lundberg (red.) Sexologi. Stockholm: Liber förlag.

8 Lundberg, P.O. (2002b) Vad är sexologi? I P.O. Lundberg (red.) Sexologi. Stockholm: Liber förlag. Löfgren-Mårtenson, L. (2003) Får jag lov? Om kärlek och sexualitet i den nya generationen unga med utvecklingsstörning. Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet. Löfgren-Mårtenson, L. (2008) Master i sexologi. Pedagogiska utmaningar och resurser. Projektarbete i Akademiskt lärarskap. Malmö: Högskolan i Malmö. Löfgren-Mårtenson, L. & Månsson, S.-A. (2006) Sex överallt, typ?! Om unga och pornografi. Stockholm: Gothia förlag. Molander, A. & Terum, L.-I. (2008) Profesjonsstudier en introduksjon. I A. Molander & L.-I. Terum (red.). Profesjonsstudier. Oslo: Universitetsforlaget. Norrman, M. (2002) Professionalisering för en kunskapsbaserad socialtjänst. I N. Varg (red.) Perspektiv på kunskapsutveckling inom socialtjänsten. Stockholm: Socialstyrelsen, Artikelnr Smeby, J.-C. (2008) Profesjon og utdanning. I A. Molander & L.-I. Terum (red.). Profesjonsstudier. Oslo: Universitetsforlaget. Starrin, B. & Renck, B. (1996) Den kvalitativa intervjun. I P.G. Svensson & B. Starrin (red.) Kvalitativa studier i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur.