Rotmurkla och andra skadegörare: Kunskapsunderlag och råd vid föryngring efter Salabranden från våren 2016 och framåt

Transkript

1 Datum (9) Skogsenheten Clas Fries Box 284, Umeå Tfn , fax Rotmurkla och andra skadegörare: Kunskapsunderlag och råd vid föryngring efter Salabranden från våren 2016 och framåt Sammanställningen är gjord av Gunnar Isacsson (kunskapsunderlag skadegörare), samt Clas Fries, Jonas Bergquist och Per Hazell (råd om föryngring), samtliga Skogsstyrelsen. Den ska ses som en uppdatering jämfört med kunskapsunderlag och råd som togs fram hösten 2014, dvs. samma år som branden. Vi vet nu mer, men långt ifrån allt, om till exempel hur rotmurklan uppträder på brandfältet. Vi har också sett hur gjorda återväxtåtgärder och hyggesvegetationen utvecklats och kunnat dra slutsatser från det. Dokumentet innehåller tre delar: Kunskapsunderlag skadegörare Råd om föryngring Föryngringsråd: En summering Beroende på hur föryngringarna och annan vegetation utvecklas på brandfältet och erfarenheter som görs, är det mycket möjligt att föryngringsråden uppdateras också hösten Kunskapsunderlag skadegörare Rotmurklan har många gånger, men inte alltid, orsakat måttliga mycket stora skador på barrträdsplantor efter skogsbrand. Denna skrift är ett försök att sammanfatta vad vi vet och vilka faktorer man bör ta hänsyn till när det gäller att få upp ny skog efter branden. Rotmurklans levnadssätt och förekomst Rotmurklan förekommer mer eller mindre allmänt över hela brandområdet. Rotmurklan lever i form av vilande sporer i marken under decennier och sekler i väntan på nästa skogsbrand. När sporerna värmts upp till ca 35 grader gror de och mycel bildas. Mycel är nätverk av trådlika celltrådar ( svamprötter ) som växer under jorden, tar upp näring och bidrar till svampens förökning. Mycelet söker sig till branddödade träd eller färska stubbar och deras rötter där svampen lever av lättnedbrytbara sockerarter i innerbarken. När denna näringsresurs är förbrukad eller har passerat bäst före söker sig mycelet ut i marken och kan då angripa rötterna på växande Kunskapsunderlag och föryngringsråd brandfältet hösten slutversion - 14 sept 2015 ( ).docx Postadress Besöksadress Telefon Organisationsnr E-post Huvudkontor Vallgatan skogsstyrelsen@skogsstyrelsen.se Skogsstyrelsen Jönköping Fax Momsreg.nr Jönköping SE

2 Skogsstyrelsen (9) barrträdsplantor och döda dessa. Efter två till tre år är dessa näringsresurser uttömda och då dör mycelet. Rotmurklan finns sedan endast kvar i form av vilande sporer i väntan på nästa skogsbrand. Det innebär att från och med 2017 eller 2018 borde risken för skador av rotmurkla vara mycket låg inom de delar av brandområdet som helt saknat levande barrträd sedan augusti Skaderisken förlängs om det finns brandskadade barrträd som dör kontinuerligt. Bäst före -klockan börjar ticka när det sista brandskadade barrträdet dör. Helt vitala överlevande tallar innebär ingen risk för rotmurkla. Ju fler och ju grövre färska stubbar eller nydöda träd, desto mer fruktkroppar av rotmurkla finns det. Om stubbarna är klena (< cm i diameter) räcker inte näringen till att bilda fruktkroppar, men det kan finnas en hel del mycel i marken ändå. Områden där man kan förvänta sig liten eller ingen förekomst av rotmurkla är: Hyggen där föryngringsavverkning gjordes före sommaren 2013 OCH som inte haft större barrträdsplantor. Observera dock att det normalt förekommer rotmurkla kring branddödade fröträd och hänsynsträd (endast barrträd) även på sådana hyggen. Alla områden som enbart varit bevuxna med lövträd eller som nu föryngras med lövträd. Rotmurklan angriper bara barrträd. Marker som brunnit så hårt att merparten av humusen och innerbarken på i stort sett alla stubbar och rötter förkolnats eller brunnit upp. Övriga skaderisker för plantor Snytbaggen lockas av brandlukt och kan förväntas finnas i rätt stora mängder nära brandområdets kanter på ytor med grövre måttligt brända stubbar efter branddödade träd, dvs. samma typ av stubbar som gynnar rotmurklan. Längre in i brandområdet har sannolikt de flesta snytbaggar bränts ihjäl. Inflygande snytbaggar lägger ägg i stubbarna och deras avkomma kommer fram och gnager bark på plantor 1½ - 2 år efter äggläggningen. Störst gnagtryck kan därför förväntas längs kanterna på brandområdet våren 2016 sensommaren 2017 för att därefter avta. Det är oklart hur många snytbaggar som flyger in i de inre delarna och hur stora skadorna blir där. Svarta bastborrar gör näringsgnag på plantrötter, men har sin larvutveckling i innerbarken på rötter, stubbar och undersidan på stockar och stammar som ligger an mot marken. Det finns några olika arter på tall respektive gran. Yngelmaterialet behöver inte vara färskt, så de kan fortsätta utvecklas under många år. Ju äldre plantan blir desto grövre blir rötterna och desto mindre skada gör gnaget. Förekomsten har inte undersökts och är även svår att göra prognos på. En gissning är att problemet bör vara relativt litet utom möjligen i anslutning till reservatet, som under lång tid kommer att erbjuda lämpligt yngelmaterial. I dessa områden kommer sannolikt populationen att öka med tiden, vilket talar för att föryngra snarast så att plantorna snabbt hinner växa förbi det känsliga stadiet. Konkurrerande vegetation. På marker där större delen av humuslagret finns kvar har branden gjort en stor del av markens näringsförråd mera

3 Skogsstyrelsen (9) lättillgängligt. Resultatet blir en mycket kraftig och frodig vegetation av mjölkört, hallon, gräs, m.m. Vissa typer av vegetation som exempelvis örnbräken kan hämma plantornas tillväxt genom att också avsöndra kemiska ämnen i marken. Marker med stor risk för konkurrerande vegetation bör markberedas före plantering, och om andra risker tillåter det, föryngras så snart som möjligt. Knäckesjuka är en svampsjukdom som värdväxlar mellan tall och asp. Det finns mycket rikligt med frösådd asp på delar av brandfältet och det är därför troligt att knäckesjukan kommer att bli ett ganska stort problem för tallplantorna efter ett par år och långt fram i tiden. Små plantor kan dödas av sjukdomen. När de blivit äldre överlever de, men blir krokiga och ibland dubbeltoppiga. Älg och annat klövvilt kommer att få mycket mat i form av hyggesvegetation, lövsly och tallplantor. Förmodligen kommer betestrycket i kanterna att vara högre än i de centrala delarna. Under de första åren kommer överflödet på mat sannolikt att göra att betesskadorna i de enskilda bestånden blir lägre än normalt.. Det är viktigt att öka jakttrycket i takt med de ökande viltstammarna inom brandområdet de närmaste 10 åren. Det tar ca 15 år för en tall att växa ur betesutsatt höjd. Sammanfattning saker att tänka på inför markägarens beslut om föryngringsmetod Det är en enorm yta som ska föryngras samtidigt. Alla uppväxande träd kommer att vara lika gamla och det kan vi inte göra mycket åt. Om alla träd dessutom kommer att vara av samma trädslag blir risken för skador extra stor. Alla träd kommer att bli känsliga för samma skadegörare samtidigt. Det är därför viktigt att sprida riskerna! Ståndortsanpassa, dvs. välj trädslag utifrån vad som kan förväntas överleva bäst och producera bäst med tanke på markens fuktighet och bördighet. De trädslag som i första hand är aktuella som produktionsträdslag är tall, gran, vårtbjörk, glasbjörk och asp. Utnyttja rik insåning av björk respektive asp till att skapa lövbestånd, särskilt nära bebyggelse som skydd mot framtida bränder och nära reservatets gränser eftersom risken för skadeinsekter är större där. Särskilt aspbestånd kan vara värda att satsa på eftersom de är ovanliga i landskapet och asp producerar relativt bra på friska marker. Lövbestånd kan också användas som mellangröda för att skapa åldersspridning för framtiden i barrskogen. Lövträd växer snabbt om man röjer och gallrar hårt. I miljöcertifieringen brukar det ofta finnas krav på en viss arealprocent lövskog. Utnyttja självsådden och det låga betestrycket för att skapa sådana bestånd gratis där markförhållandena är lämpliga för lövträd. Väg noga riskerna som beskrivs ovan mot varandra inför beslut om hyggesvila eller ej. Råd om föryngring Utgångspunkterna för nedanstående råd är:

4 Skogsstyrelsen (9) Sådd att kunskapsunderlaget delvis är osäkert om hur vissa skadegörare, särskilt rotmurklan, uppträder och kan leda till för skador i föryngringarna på brandfältet att skogsägaren själv är ansvarig för beslut om föryngringsåtgärder och när i tiden de utförs (Skogsstyrelsen (och andra aktörer) ger råd baserad på befintlig kunskap och bedömningar) att brandfältet bör föryngras i enlighet med både skogspolitikens produktions- och miljömål (det innebär bland annat dominans av barrträd på sikt, flera trädslag och hellre tidiga än sent insatta föryngringsåtgärder). Som angetts i tidigare råd är sådd en många gånger lämplig metod på bränd mark. Vår bedömning är att sådd på brandfältet kan användas på alla ståndorter utom friska-fuktiga och fuktiga marker och på vissa jordarter om humusen är bortbränd. På fuktigare marker blir i de flesta fall hyggesvegetationen alltför ymnig för att såddplantor ska ha en rimlig chans att utvecklas. Är humusen helt bortbränd fungerar sådd om inte jordarten är uppfrysningsbenägen (mo, mjäla) eller grusig (ger osäker vattenförsörjning). Finns humus kvar, som ofta är fallet mellan de barbrända stenarna på brandfältet, bedöms sådd kunna göras från våren 2016 direkt i humusen med ganska gott resultat. Humusen har då normalt blivit så kompakterad och börjar få sprickor att den utgör en bra groningsbädd för fröet. Vi bedömer att såddplantor och naturligt insådda plantor, dvs. plantor som kommer från frö som grott på brandfältet inte eller i mycket liten omfattning angrips och kan dödas av rotmurkla. (Detta är dock inte belagt vetenskapligt.) Inte heller angrips de av snytbagge. Såddplantorna är helt enkelt för små för att vara intressanta så länge snytbaggen finns i större mängd på brandfältet. Därför kan sådd göras oberoende av förekomst av snytbagge och sannolikt också av rotmurkla. Metod och tidpunkter för sådd Sådd våren 2016 göras direkt i humusen, men vår bedömning är att planttillslaget blir större och överlevnaden säkrare om fröet hamnar i lucker mineraljord. Frö kan strös för hand eller spridas med manuell såddutrustning. Det är alltid en fördel för resultatet, men ej nödvändigt, om marken luckras något så fröna hamnar i fickor. Fröna bör inte hamna för nära varandra, det kan leda till besvärlig plantröjning. Bäst är att försöka få ut dem på en rad, t.ex frön på en sträcka av ca en halvmeter eller i spridda i fläckar med några decimeters radie. Ett alternativ som kan förefalla lite chansartat är att bredså fröet ungefär som man förr handsådde säd på sin åker. Med en generellt bra grobädd bör det kunna ge ett jämnt plantuppslag, ungefär som en naturlig föryngring undre fröträd på lättföryngrad tallmark. Vid maskinell sådd är det viktigt att frömatningen fungerar väl. Då ger metoden normalt bra resultat, dvs. om den utförds på marker lämpliga för sådd.

5 Skogsstyrelsen (9) På marker där hyggesvegetation ser ut att bli ymnig kan det vara olämpligt att så våren 2016 (då återstår plantering). Men många marker bedömer vi (efter fältbesök augusti 2015) fortfarande kan sås både 2016 och Sådd utförs på våren och ska vara slutförd senast månadsskiftet juni/juli. Observera att 2015 var ett bra år för sådd eftersom det inte blev utpräglat försommartorrt utan groddplantorna fick i de flesta fall goda möjligheter att rota sig.. Förutsättningarna för sådd kan vara sämre 2016 och Plantering Plantering fungerar i vanliga fall på alla ståndorter och planterade plantor klarar hyggesvegetation bättre än såddplantor eftersom de är större och utvecklas klart snabbare de första åren (inte minst på höjden). På brandfältet finns dock två skadegörare som särskilt måste beaktas vid plantering, snytbagge och rotmurkla. Gällande snytbagge så kan störst gnagtryck förväntas längs kanterna på brandområdet våren 2016 sensommaren 2017 för att därefter avta. Enligt vad vi tror bör det finnas färre snytbaggar långt från kanterna, men det är inte konstaterat om det förhåller sig så. För att säkert klara snytbaggeskador vid plantering 2016 och 2017 måste plantorna skyddsbehandlas. Beakta behov av eventuell ombehandling. Vitala plantor som sätts i bra planteringspunkter etablerar sig bäst och kan försvara sig bättre vid snytbaggeangrepp än om plantor i dålig kondition sätts i olämpliga punkter. Gällande rotmurkla är kunskapsläget osäkert, som anges ovan. Frågan är vilken potential svampen har att döda plantor på brandfältet och, om den dödar plantor, när risken för det försvunnit. Av beskrivningen av rotmurklans biologi ovan kan slutsatser dras som kan omformas till råd: Plantering kan utföras relativt säkert (m.h.t. rotmurkla) 2016 och framåt på marker som: var hyggen där föryngringsavverkning gjordes 2013 eller tidigare, men där inte barrträdsplantor högre än uppskattningsvis 1 m funnits (för att då kan rotmurklans mycel finnas i marken och aktiveras). I praktiken handlar detta om hyggen från slutavverkningar ca 2009 till och med vintern 2012/2013. (OBS att om det funnits branddödade fröträd eller hänsynsträd av tall eller gran så finns rotmurklerisk i anslutning till deras rotsystem.) enbart varit bevuxna med lövträd eller som nu föryngras med lövträd. (Rotmurklan angriper bara barrträd.) brunnit så hårt att merparten av humusen och innerbarken på i stort sett alla stubbar och rötter förkolnat eller brunnit upp. På alla andra marker bedömer vi att det finns risk för angrepp av rotmurkla på planterade plantor som kan förorsaka plantdöd. Från 2018 och framåt bör plantering kunna utföras relativt säkert (m.h.t. rotmurkla) på de delar av brandområdet som helt saknat levande barrträd sedan branden 2014.

6 Skogsstyrelsen (9) Plantering kan ske både efter markberedning och direkt i humusen. Med skydd för snytbagge så bör plantering utan markberedning kunna fungera väl, i meningen att plantorna överlever och utvecklas väl i övrigt. Gran bör sättas i humus, i alla fall inte långt från organiskt material om det är markberett eller om marken är i stort sett helt avbränd. Tall är mindre känslig för avsaknad av humus och utvecklas normalt väl även då humus saknas helt i planteringspunkten. Markberedning Markberedning utförs vanligen innan plantering och sådd. Vid maskinell sådd görs oftast sådd och markberedning samtidigt. På brandfältet har markberedning också en viktig roll, men behöver och bör göras i mindre omfattning än på marker som inte brunnit. Orsaken är att branden konsumerat en stor del av det organiska materialet på marken, som bärris, mossa och humuslager. Planterade plantor kommer därför mycket lättare i kontakt med mineraljord vilket säkrar plantornas vattentillgång under torrare perioder. Dessutom gör branden att konkurrerande vegetation utvecklas ganska långsamt på vissa ståndorter. Såddplantor måste ha närmare till mineraljord än planterade plantor eftersom deras rötter är mycket små till en början. Vid sådd på ej bränd mark är därför markberedning ett måste (utom på lavmarker med riktigt tunna humuslager). På brandfältet är behovet av markberedning vid sådd mindre än annars då mineraljorden på många ställen är blottlagd eller återstående humuslager är tunt. Våren 2016 har den humus som är kvar också kompakterats och delvis spruckit upp så att den av den anledningen blivit en ganska bra etableringsmiljö för såddplantor. Markberedning på brandfältet bör göras så nära inpå plantering och sådd som möjligt eftersom markberedningen då växt igen minimalt, vid sådd helst vid samma tillfälle. Enda undantaget är om man avser plantera i omvänd torva/jordsträng. Praktiska konsekvenser: Plantering utan markberedning kan göras 2016 om kvarvarande humustäcke inte är alltför tjockt och om hyggesvegetationen inte bedöms bli alltför ymnig. Tall är mer känslig för konkurrerande vegetation än gran. (En förutsättning för att plantering på brandfältet ska lyckas är att plantorna är skyddade mot snytbaggeangrepp. Det gäller åtminstone till och med 2017.) Maskinell markberedning är sannolikt nödvändig på alla marker där man väntar med att plantera till 2017 eller Orsaken är att konkurrerande vegetation bedöms då ha blivit alltför ymnig på brandfältet, möjligen med några få undantag. Att markbereda på hösten innan plantering är normalt ett bra tillvägagångssätt. På marker lämpliga för sådd bedömer vi att markberedning kan behövas vid sådd 2016, särskilt om det finns risk för konkurrerande vegetation. Planttillslaget blir dock sannolikt större och överlevnaden säkrare om fröet hamnar i lucker mineraljord, dvs. efter någon form av markberedning (allt från harv till att man sparkar undan humusen vid manuell sådd).

7 Skogsstyrelsen (9) Lövträd i föryngringarna och i produktionsskogen Den allra mesta av den aktiva föryngringen görs med tall. På uppskattningsvis mer än 90 % av arealen som planteras eller sås används tall. På brandfältet kommer dessutom rikligt med löv i form av naturlig föryngring. Mängden varierar kraftigt, men även långt från frökällor finns frösådd björk och asp (flera hundra meters avstånd till avstånd större än 1 km). Särskilt aspfröet är litet, kan flyga mycket långt och gror bra och bildar plantor på bränd mark. Vid en inventering av föryngringsresultat i slutet av augusti 2015 hittades motsvarande flera tusen björkplantor per hektar och samma mängd aspplantor per hektar på många provytor. På en del provytor var emellertid antalet klart lägre. De högsta björkarna var vårtbjörk, nära en meter höga. Den vanligaste höjd hos de största vårtbjörkarna inom en provyta var 2 5 dm. Motsvarande för asp var något lägre, ca 1 3 dm. Vårtbjörken fanns huvudsakligen på den friska och lite torrare marken. På den friska-fuktiga och fuktiga marken dominerade glasbjörk, där den också kan utvecklas ganska väl, dock med klart långsammare tillväxt än gran. Tall-vårtbjörksbestånd. Vårtbjörk kan till skillnad från glasbjörk utvecklas höjdmässigt ungefär lika som tall på frisk mark och är därför produktionsmässigt ett fullt acceptabelt alternativ på sådana marker. Den kräver dock mer intensiv skötsel än vad tall (och gran) gör. Om man utgår från att plantering eller sådd av tall inte alltid lyckas utan att det blir luckor, så kan vårtbjörk fylla ut luckorna på ett bra sätt. För att det ska lyckas är det viktigt att dels lövröja så de tallplantor som man vill satsa på ska ha en chans att utvecklas, dels röja fram de vårtbjörkar som ska ingå i det framtida beståndet. Eftersom höjdutvecklingen kommer att bli ojämn inom många bestånd är det sannolikt nödvändigt att röja flera gånger innan produktionsstammarna utkristalliserat sig. För att inte vårtbjörken som är betesbegärlig ska betas för hårt är det viktigt att klövviltstammarna inte tillåts växa sig för stora. Även tallen riskerar att få betydande skador vid högt betestryck. Lövbestånd. Då Skogsstyrelsen taxerar föryngringar godkänner vi vårtbjörk som huvudplanta på frisk och fuktig mark. Asp godkänner vi endast på frisk mark och glasbjörk endast på fuktig mark. Bakgrunden är skogspolitikens produktionsmål och den tillväxt trädslagen har på olika marker. Tillväxten får inte vara lägre än ca 60 % jämfört med bästa inhemska trädslag, vilket nästan alltid är tall på lite magrare mark och gran på lite bördigare. Kravet på trädslag betyder att lövbestånd med vårtbjörk som genom röjning sköts fram godkänns på alla marker på brandfältet utom på torr mark. Sådana bestånd bedöms alltså ha tillräcklig tillväxt. Bestånd dominerade av glasbjörk godkänns bara på fuktig mark. Aspbestånd godkänns på frisk och fuktig mark, men gällande asp så finns risk att den överför knäckesjuka som skadar tall som växer i närheten. Frösådd asp ger emellertid mindre angrepp av knäckesjuka än rotskott, men är det rikligt med asp så är skaderisken stor även om aspen är frösådd. Mer eller mindre rena aspbestånd kan å andra sidan vara värda att satsa på eftersom de är ovanliga i landskapet och asp producerar relativt bra på friska marker.

8 Skogsstyrelsen (9) Skogen på brandfältet kommer ganska säkert att domineras av tall. Därför är inblandning av andra trädslag bra för att skapa variation. Det är värdefullt för växt och djurliv, ökar upplevelsevärdena och medför viss riskspridning. Det är emellertid viktigt att lövet som ingår i produktionsbestånd sköts på det sätt som krävs för att de ska utvecklas bra. I stora drag gäller att vid röjning och gallring tillse att varje träd (egentligen dess grönkrona) för gått om plats. Kraven på tajming och att gallra tillräckligt hårt är därför större för björk och asp än för tall och gran. Föryngringsråd: En summering Sådd Sådd är en lämplig metod på brandfältet och kan utföras utan eller med lite risk för skadegörare under 2016 och framåt. Redan våren 2016 kan kvarvarande humus ha blivit så kompakterad (och spruckit upp lite) så att det går att så direkt i humusen. Plantbildningen blir dock sannolikt större om sådd sker i mineraljord, helst luckrad. Sådd kan göras manuellt eller maskinellt. Den ska vara avslutad senast 30 juni. Sådd bör undvikas på frisk-fuktig och fuktig mark eller där markvegetationen är eller förväntas bli ymnig. Observera att 2015 var ett bra år för sådd eftersom det inte blev utpräglat försommartorrt utan groddplantorna fick i de flesta fall goda möjligheter att rota sig. Förutsättningarna för sådd kan vara sämre 2016 och Plantering För planterade plantor krävs snytbaggeskydd t.o.m. 2017, därefter bör skaderisken vara liten. Risken för plantdöd på grund av rotmurkla är svårbedömd men Skogsstyrelsens bedömning är att plantering kan utföras relativt säkert (m.h.t. rotmurkla) 2016 på marker som: var hyggen vid branden och där föryngringsavverkningar gjordes före sommaren 2013 (plantering dock ej säker inom 1 2 m radie från barrträd som dött i branden, till exempel fröträd eller hänsynsträd) enbart varit bevuxna med lövträd eller som nu föryngras med lövträd brunnit så hårt att merparten av humusen och innerbarken på i stort sett alla stubbar och rötter förkolnat eller brunnit upp. På alla andra marker bedömer vi att det finns risk för angrepp av rotmurkla på planterade plantor som kan förorsaka plantdöd. Från 2018 och framåt bör plantering kunna utföras relativt säkert (m.h.t. rotmurkla) på de delar av brandområdet som helt saknat levande barrträd sedan branden Plantering kan ske både efter markberedning och direkt i humusen. Gran bör sättas i humus, i alla fall inte långt från organiskt material om det är markberett eller om marken är helt avbränd. Tall är mindre känslig för avsaknad av humus.

9 Skogsstyrelsen (9) Markberedning Plantering utan markberedning kan göras 2016 om kvarvarande humustäcke inte är alltför tjockt och om hyggesvegetationen inte bedöms bli alltför ymnig. Maskinell markberedning är sannolikt nödvändig på alla marker där man väntar med att plantera till 2017 eller 2018 på grund av konkurrerande vegetation. Att markbereda på hösten innan plantering är normalt ett bra tillvägagångssätt. På marker lämpliga för sådd bedömer vi att markberedning kan behövas vid sådd 2016, särskilt om det finns risk för konkurrerande vegetation. Men resultatet blir sannolikt bättre om fröet hamnar i lucker mineraljord. Löv på brandfältet Lövträd kan skapa värdefull variation i den nya skogen på brandfältet genom att bilda egna bestånd eller vara komplement i tall-, gran- eller barrblandbestånd. Särskilt björk men också asp har redan självsått sig rikligt på stora andel av brandfältet och kan utnyttjas för den nya skogen. Vårtbjörk och asp växer bra och accepteras som huvudplanta på frisk och fuktig mark. Glasbjörk endast på fuktig mark. Det är viktigt att lövröja för de tallar och granar som man vill bilda produktionsstammar. Kommande röjning för lövträden ska göras så att de får ordentligt utrymme för sina grönkronor för att utvecklas bra.