Langmarka i Flå kommune

Transkript

1

2 Langmarka i Flå kommune Referansedata Fylke: Buskerud Navn på registrant: Magnus Andersson Kommune: Flå Veg.sone: Nordboreal Dato feltreg: 20/ Areal (verneförslag): 2566 daa Kartblad: N 1715 I Strømsoddbygda Høyde over havet: m UTM sentralpunkt (sone 32N): x Verdi: ** (regionalt verdifullt) Sammendrag Detta medelstora område avgränsas av Lielvi i väster och omfattar toppen och sluttningarna runtom den 763 m höga granitthöjden Gråkollen. Västsluttningarna är slaka, medan sluttningarna mot öster och söder är något skarpare. I söder genombryts de där dominerande hällmarkerna av tre smala bekkeklyfter. En del myrar förekommer i mosaik med barrskogen i väster. Gammal och senvuxen furuskog med låg grad av påverkan förekommer i väster och söder, medan gammal granskog ses spridd, bland annat i öster och omkring bekkeklyfterna. 350-årig fura är ställvis vanlig. De äldsta åldersbestämda furorna var ca 400 och 420 år. Gadd av fura finns relativt rikligt, men furulågor ses mer sparsamt. Området är präglat av gångna tiders brandpåverkan, spår av upp till fyra bränder ses i furugadd och brandljud ses i levande fura. Efter upphörda bränder har granskogen expanderat något, men fortfarande är furuskogen vanligast omkring myrar och på hällmarker. Granskogen har hunnit bli gammal, gran över 200 år är vanlig och lokalt finns en ganska god tillgång på lågor. Några rödlistade kjuker hittades, men inga som har mycket höga krav på kontinuitet. Ställvis finns goda hänglavsförekomster. Vegetationen är mest mager, men partier med högstauder förekommer på ett par ställen. På toppen av Gråkollen blandar sig fjellbjörk med den expanderande barrskogen. I söder ingår ett parti med gammal och grov ospskog som är starkt påverkad av huggningar, men har en rik markflora. Stora delar av undersökningsområdet ingår i verneförslaget, men i öster är delar av de där förekommande barrungskogarna uteslutna. Även i söder har ungskog uteslutits. Området har en någorlunda god arrondering, men har ändå brister i och med att skog av högre bonitet genomgående är avverkad och nu skjuter in i området som kilar i dalarna. Avgränsningen är därmed något problematisk. En kraftledning går genom området sydligaste del. För att öka värdet av området bör det genomföras bränning av skogen, mest angeläget i väster. Området uppfyller i viss utsträckning tre av de prioriterade skogtyperna i nordligt boreal zon, nämligen; Bekkekløfter, Boreal naturskog, særlig granskog rik på død ved och Urskogspreget furuskog. Vernevärdet bedöms som regionalt. Feltarbeidet Fältarbetet gjordes under tidig sommar, någon marksvamp fanns ännu inte. Vädret var soligt, marken ganska torr. Hela området besöktes under en och en halv dag (12 h). Utvelgelse av område Det undersökta området följer ägogränserna för statsskogs egendom och består till stor del av ett stort hänsynsområde och fyra mindre nyckelbiotoper. Naturtypekartläggning eller MiS är inte utförda i området. Utöver nyckelbiotopkartläggningen som gjordes av Prevista är området inte tidigare värderat för vern. De nyckelbiotoper som då avgränsades bedömdes alla som lokalt värdefulla. Beliggenhet, naturgrunnlag og avgrensning Undersökningsområdet ligger i förfjellsregionen vid Hallingdal i Buskeruds nordöstra del och söder om Nautskardfjellet som utgör landskapsvernområde. Det omfattar den 779 m höga Gråkollen med sluttningar i alla riktningar. Den södra sluttningen höjer sig ett par hundra meter från de nedanför liggande markerna. I övrigt är höjdskillnaderna inte särskilt dramatiska. Speciellt mot väster är sluttningen flack, medan den östra sluttningen är skarpare och genombryts av ett par breda dalgångar, varav den norra har en större bäck (Øvstevassbekken) i bottnen. I den södra sluttningen märks speciellt tre smala, parallella bekkeklyfter som utbildats i sprickor i berget. I övrigt består denna sluttning av utbredda hällmarker. Området innehåller inga sjöar, men i nordväst finns en del svagt sluttande myrar som bildar en småskalig mosaik med omgivande barrskog. I väster följer gränsen Lielvi som delvis är djupt nedskuren i berget. En skogsbilväg följer älven på dess västra sida utanför gränsen och en annan går en kort bit in i området från Strengsmyrhytta i söder. 47

3 Berggrunden består av granitt, söderut övergående i gneis som ställvis är genomsatt av granittgångar. Jordtäcket, som består av blockfattig morän är mestadels tunt eller helt avskrapat, men i de östra dalgångarna blir det tjockare vilket skapar bättre förutsättningar för skogens tillväxt. Klimatet i området är utpräglat kontinentalt med kalla vintrar och relativt varma somrar. Gulsvik som ligger en halvmil mot sydväst på 149 m höjd har en årsmedeltemperatur på 2,8 C och en medelnederbörd för året på 747 mm. Området ligger i den nordboreala vegetationszonen och har en relativt låg grad av variation vad gäller vegetationstyper och trädslagssammansättning, men har en viss topografisk höjdzonering. De lägre delarna i söder hör troligen till mellomboreal zon. Arronderingen är medelgod, då hela höjden med sluttningar i alla riktningar omfattas och är intakta med undantag av plantefelten i öster. Ett stort kjerneområde som omfattar de norra och mellersta delarna har avgränsats. Vegetasjon Vegetationen i området är övervägande fattig och måttligt varierad beroende på granitberggrunden och det tunna jordtäcket. Blåbærsskog med antingen gran eller fura upptar de största arealerna, ofta med ett stort inslag av røsslyng och blokkebær. I partier med berg i dagen tar knausskog med vanlig utformning överhanden. På några ställen där grundvattnet tränger fram i nederkanten av sluttningarna finns mindre partier av örtrik vegetation med turt och tyrihjelm, exempelvis norr om Øvstevassbekken och norr om de tre bekkeklyfterna. Små fläckar med lågbregnevegetation ses på liknande ställen, liksom sparsamt nere i bekkeklyfter. Myrarna i nordväst som är av blandningstyp och ofta sluttande är övervägande ombotrofa och fattiga. Barrträd och då mest fura dominerar trädskiktet. Lövträd är sparsamt förekommande. Några grova seljar ses i Gråkollens nordöstra sluttning, medan klena rognar och björkar finns mer spridda. Vid foten av Gråkollens sydsida finns ett litet ospeholt med både gamla, grova och yngre osper på rikare mark. Där växer bland annat blåveis (Hepatica nobilis), firkantpericum (Hypericum maculatum), tyrihjelm (Aconitum napellus) och firblad (Paris quadrifolia). Blålyng (Phyllodoce caerulea) ses på några platser. Skogstruktur, påvirkning Skogen i området har stora skillnader i grad av påverkan. En kraftledning skär genom området från dess sydöstra hörn mot nordväst. De högre liggande och mindre produktiva delarna norr om kraftledningen har fått vara i fred och utvecklat en flerskiktad och olikåldrig, naturlig struktur, medan den produktiva skogen på lägre nivå i stor utsträckning påverkats av skogsbrukets omdaningar. De östra dalgångarna består till stor del av 5-20-åriga plantefelt med gran. Längs Øvstevassbekken står dock en bård av senvuxen och äldre granskog kvar. Söder om kraftledningen är skogen starkt påverkad av skogsbruk förutom ett parti i väster med äldre furuskog. Plantefelt, hogstflater och ungskog avbryts där endast av gallrad och likåldrig barrskog utan speciella naturvärden. Stora delar av verneförslaget ingår i det avgränsade kjerneområdet och beskrivs närmare där. Kjerneområden 1. Omkring Gråkollen (2427 daa) B regionalt verdifullt Kjerneområdet omfattar i stora drag det hänsynsområde samt nyckelbiotoper som avgränsades vid nyckelbiotopsinventeringen under 2001, men innefattar även en dalgång och en höjd öster om Gråkollen. Skogen i området utgörs av barrskog, till något övervägande del bestående av mager furuskog. I den svaga sluttningen väster om Gråkollen är den vackert utbildad med ett fältskikt av røsslyng och gott om träd i höga åldersklasser. Ett par åldersbestämda furor var ca 400 respektive ca 420 år gamla. Träd upp till 350 år är vanliga. Den äldsta skogen finns i kanterna av och ovanför myrarna. Furorna står glest, är senvuxna och ofta krokiga, med höjder runt 10 m. De har måttliga grovlekar, oftast inte överstigande cm. Många av dem har nedböjda och kala toppgrenar. Furustokkjuke (Phellinus pini) förekommer säkert, fast den inte sågs nu. Här finns relativt gott om furugadd i olika grovlekar och nedbrytningsgrad. Flera av dem har bohål och på någon ses ulvelav (Letharia vulpina). Lågor finns mer sparsamt, men förekommer här och där. Den sparsamma förekomsten av lågor tyder antingen på uttag av virke långt tillbaks eller att sådana strukturer brunnit bort vid senaste skogsbranden. Troligen 48

4 har en viss dimensionsavverkning skett i områdets kanter, men det är svårt att hitta stubbar som styrker detta. Ner mot Lielvi blir dock detta tydligt. Här har skogen skattats på sina äldsta träd och innehållet av död ved är mindre. Fortfarande är dock skogen skiktad och olikåldrig. Den gamla furuskogen fortsätter söder om Gråkollen, men då som hällmarksskog. Även här finns dock en myr med furugadd som i två fall bär rikligt med ulvelav. Ett myrstråk med mer örtrik flora letar sig också ned för sluttningen. Skogen på toppen av Gråkollen närmar sig skogsgränsen och är gles, bestående av yngre, men skiktad skog med inslag av fjällbjörk. Den har troligen uppkommit efter upphört bete eller möjligen på grund av klimatiska faktorer. Furuskogen är präglad av bränder, även om det nu var länge sedan det brann. Brandlyror ses på några ställen i levande furor och i en furugadd sågs spår av minst fyra bränder. Partier med gammal granskog finns spridd på olika platser i kjerneområdet, dels omkring myrarna där jordtäcket är tjockare och dels i sluttningarna både öster, söder och väster om Gråkollen. Generellt kan sägas att de allra äldsta träden saknas, möjligen på grund av brand långt tillbaka. Nu ses gran i alla åldrar upp till omkring år. Granskogarna är skiktade och olikåldriga, ibland välslutna, men ofta luckiga eller i öster gränsande till något plantefelt, vilket gjort att mycket granar där har blåst omkull. Granarna är inte påverkade av särskilt mycket snöbrott, vilket man hade kunnat förvänta sig. Granskogarna är ofta relativt rika på hänglavar som gynnas av fuktiga men ljusa miljöer. I allmänhet finns även en del granlågor i olika nedbrytningsstadier. Förekomst av kjuker som granrustkjuke (Phellinus ferrugineofuscus), duftskinn (Cystosterreum murraii), rynkeskinn (Phlebia centrifuga) och svartsonekjuke (Phellinus nigrolimitatus) liksom gott om stora maurtuer tyder på god kontinuitet. Spår av tretåspett (Picoides tridactylus) sågs på ett par ställen. Den gamla granskogen i den branta sluttningen på Gråkollens nordöstsida ovanför plantefeltet är halvt omkullblåst på grund av hygget, med mest trivialkjuker på de många granlågorna. Här ses dock gott om hänglavar, bland annat fertilt gubbeskjegg (Alectoria sarmentosa) och sprikeskjegg (Bryoria nadvornikiana), liksom ett par gamla och grova selgar med lungenever (Lobaria pulmonaria). Ett av de finaste partierna med grannaturskog finns ovanför den östra bekkeklyftan i Gråkollens sydsluttning. Den är delvis utbildad som sumpskog till skillnad mot omgivande, måttligt fuktiga delar. Miljön är stabilt fuktig och andas kontinuitet. Här finns gott om lågor. I den rika miljön ses tyrihjelm och en del andra örter. Lavskrike observerades i närheten under nyckelbiotopsregistreringen. Längs Øvstevassbekken i norr står en bård med rätt senvuxen granskog som ännu inte har utbildat så mycket död ved trots en ganska hög ålder. Nere i de trånga bekkeklyfterna i sydsluttningen, som bara har små rännilar till bäckar är skogen ojämn, men i några delar grov och högvuxen. Granar med en diameter på 60 cm och höjd av 30 m är inte ovanliga. Klippväggarna är ganska höga och fuktiga. Randkvistlav (Hypogymnia vittata) sågs på en lodyta och skrubbenever (Lobaria scrobiculata) på en rogn. Även här finns granlågor med kontinuitetskrävande kjuker. Vid Gråkollens södra fot ingår det lilla området med rik ospeskog i kjerneområdet. Skogen är tyvärr inte intakt. Under de stora och gamla osperna som finns kvar är planterat en tät granskog. Denna bör tas bort till stora delar för att släppa fram föryngring av osp. I väster finns dock ospungskog. Artsmangfold I de mestadels magra miljöer som här förekommer kan man knappast förvänta sig att hitta så stora tätheter av rödlistade arter, men man hittar det som man kan vänta sig både av vedlevande sopp, lav och karplanter. I området finns sålunda ganska många signalarter och en del rödlistade, men i sparsamma till måttliga mängder. Totalt registrerades 9 signalarter och 5 rödlistade arter, alla i kategori DC. Området har begränsade möjligheter till en rik mångfald, på grund av magra marker, liten trädslagsvariation och att de mest produktiva skogarna är avverkade. Speciellt kan framhävas de relativt rika hänglavsmiljöerna med sprikeskjegg och fertilt gubbeskjegg på gran samt ulvelav på furugadd, liksom vedsoppförekomsterna på granlågor. Lavar ur Lobarionsamfundet förekommer, men har en underordnad roll i de lauvträdsfattiga skogarna. Utöver lavskrike och tretåspett sågs bland fåglarna även tiur och lirype. 49

5 Område Tabell. Intressanta arter i Langmarka, Flå kommune Norsk navn Vitenskapligt navn Truethet Antal funnplasser+(substrat) Lav: Gubbeskjegg (fertilt) Alectoria sarmentosa 1 (fertilt) Sprikeskjegg Bryoria nadvornikiana 3 (många träd) Randkvistlav Hypogymnia vittata 2 (5) Granseterlav Hypogymnia bitteri 1 (2) Ulvelav Letharia vulpina DC 3 (4) Lungenever Lobaria pulmonaria 4 (4) Skrubbenever Lobaria scrobiculata 1 (1) Grynvrenge Nephroma parile 1 (1) Stiftfiltlav Parmeliella triptophylla 3 (4) Sopp: Rynkeskinn Phlebia centrifuga DC 2 (2) Duftskinn Cystostereum murraii DC 2 (2) Granrustkjuke Phellinus ferrugineofuscus DC 3 (4) Svartsonekjuke Phellinus nigrolimitatus DC 3 (3) Antrodia lindbladii 1 (1) Karplanter: Blåveis Hepatica nobilis 1 Tyrihjelm Aconitum napellus 2 Turt Cicerbita alpina 2 Fugel: Tretåspett Picoides tridactylus 2 (spår) Tiur Tetrao urogallus 2 Avgrensning og arrondering Ett förslag till ett eventuellt verneområde med storleken 2560 daa har avgränsats. Det omfattar i stora drag kjerneområdet norr om kraftledningen, samt ospskogen söder om denna. I öster har delar av ett par plantefelt medtagits för att på sikt få en bättre arrondering och för att omfatta skog på mer produktiv mark. En mindre nyckelbiotop i nordöst är ej medtagen då den dels är avskuren från resten av kjerneområdet av ett plantefelt och dels inte tillför området så mycket. Vid fältarbetet observerades ingen naturskogsartad skog utanför undersökningsområdet. Verneverdier Det avgränsade området har regionala vernevärden. Värdena är knutna till den relativt orörda naturskogen, både furuskog och granskog med god kontinuitet. Området är representativt för naturskogsartad boreal barrskog i magra miljöer och har förekomster av ett flertal signalarter och rödlistade arter. Det faktum att bränderna har upphört i området gör att värdena knutna till granskogen har ökat, medan furuskogen har en svag föryngring och i vissa partier nu omsluts av granskog. Området är troligen lämpligt att bränna. Området bedöms ha regionalt vernevärde. Oppfylling av påviste mangler ved dagens skogvern: Området uppfyller i viss utsträckning tre av de prioriterade skogtyperna i nordligt boreal zon, nämligen; Bekkekløfter, Boreal naturskog, særlig granskog rik på død ved och Urskogspreget furuskog. Med tanke på de magra förhållandena som i sin tur innebär en begränsad artmångfald har dock området inte högsta prioritet. Stjernevärden för Langmarka i Flå kommune Urørthet/ Påvirkning Størrelse Variasjon Arrondering Interessante arter Rike vegtyper Død ved mengde Død ved Kontinuitet Treslags fordeling Samlet verdi Verneförslaget ** ** ** ** ** * ** ** ** ** 50