Legdeknuten-Heitfjell i Nissedal kommune

Transkript

1

2 Legdeknuten-Heitfjell i Nissedal kommune Referansedata Fylke: Telemark Navn på registrant: Magnus Andersson Kommune: Nissedal Veg.sone: Boreonemoral till mellomboreal Dato feltreg: 9-11/ Areal: 9495 daa (verneförslaget) Kartblad: N 1613 III Nissedal Høyde over havet: m UTM sentralpunkt (sone 32N): x Verdi: *** (nasjonalt verdifullt) Sammendrag Det 9495 daa stora området Legdeknuten-Heitfjell ligger i Telemarks södra del, norr om Uvdalsvatn och omfattar ett småkuperat hedlandskap med gammel furuskog i mellomboreal zon samt syd- och östvända sluttningar med ädellauvskog i sörboreal och boreonemoral zon. Flera grunda dalgångar korsar höjdplatån som består av granit och hyser tre större tjernar och flera små. Området ansluter till naturreservat och reservatsförslag både vid Heitfjell (Uvdalen), Solhomfjell i söder och Navassdalen mot sydöst. Kontrasten mellan den rika ädellauvskogen och de fattiga och ljusa furuskogarna är stor. Något tätare furuskog finns omkring Seten, nordväst om Legdeknuten och i svackor och dalgångar, för övrigt utgörs den av gles hällmarksfuruskog och övergår i de mellersta och västligaste delarna i nästan trädlösa hällmarker och hed med små fickor av fattigmyr. Furuskogen har speciellt i de östra delarna en mycket hög ålder, låg grad av påverkan och i förhållande till den ofta glesa strukturen gott om död ved. Gamla träd, gadd och lågor i solbelyst läge är vanliga, vilket gynnar bland annat den hotade gammelskogbukken. Brandspår är vanliga. Spår av tre bränder kan ses i levande fura. Omkring Legdeknutens sydväst-, syd- och östsida finns ett område på 260 daa med ädellauvskog av olika typ som innehåller værmekjære element. Eikblandingskog dominerar, men partier med alm-lindeskog och hasselkratt ingår också. Gammel barlind finns på flera platser, över 500-årig sådan borrades. Eik finns i dimensioner upp till 90 cm och är i några fall ihåliga eller har murkna partier. Eik och osp har troligen en god kontinuitet i området, vilket visas av några kjuker knutna till dessa. I området konstaterades nu sex rödlistade arter, där billen Peltis grossa som här har larvutveckling i grova osphögstubbar är den starkast hotade. Troligen finns fler rödlistade insekter i området. Lavsamhällena är middels artrika när det gäller mikrolav och bladlavar på lövträd. Fyra olika Collema-arter och vanlig blåfiltlav observerades som exempel. Fyra kjerneområden avgränsades som tillsammen täcker stora delar av verneförslaget. Detta fyller upp flera av manglen vid dagens skogvern och innehåller flera prioriterade skogtyper. Området är nasjonalt verneverdigt. Det bör ges hög prioritet i vernearbetet. Feltarbeidet Området registrerades under 3 fältdagar med gynnsam väderlek i mitten av juni. Tidpunkten på säsongen gjorde att marklevande sopp inte hunnit utvecklats. I tillegg gjordes en snabb befaring av angränsande områden österut i Navassdalen. Utvelgelse av område Det undersökta området är en utvidelse till förslaget för Uvdalen (Heitfjell) naturreservat som registrerades under I rapporten för 2004 års registrering anges att den högtliggande barrskogen i landskapsrummet nordost om Heitfjell utgör den minst påverkade och mest kontinuitetspräglade barrskogen i området. Därför var det angeläget att genomföra registreringar även för det stora furuskogs- och heiområdet på höjderna. Vid de nyckelbiotopsregistreringar som genomfördes 1999 (Nøkkelbiotoper og hensynsområder i Gjerstad, Brosjø og Henseid Statskog Sølvverket, Kjersti Dahl, 2000) avgränsades tre nyckelbiotoper omkring Legdeknuten vilka bedömdes som lokalt respektive regionalt viktiga. Andra registreringar är inte kända. Området är inte tidigare värderat för vern, men ansluter söderut till ett annat registrerat område på Solhomfjell, där även ett naturreservat finns. Beliggenhet, naturgrunnlag og avgrensning Det undersökta området ligger på meters höjd i platålandskapet i södra delen av Telemark och omfattar flera vegetationssoner, från boreonemoral till sörboreal och mellomboreal med areell tyngdpunkt på den sistnämda. Det omfattar den svagt kuperade höjdplatån mellan Mjeltenatten i väster och Legdeknuten i öster, samt de relativt branta sluttningar som omger Legdeknuten framförallt mot söder ner mot Uvdalen, men också mot öster och norr. Platålandskapet med sina glest bevuxna hedar höjer sig långsamt och blir rikare på tjärnar ju närmare Mjeltenatten man kommer. Små myr- 30

3 partier finns spridda på höjderna, liksom partier med gammal furuskog. Centralt i området ligger de två större Kverntjørnane. Flera bäckdalar som tillsammans formar sig som ett kors med Krosstjørna i centrum skär genom platån i områdets västra och norra delar. I sydöst utgör sjön Uvdalsvatn och Uvdalselva sydgräns. Från söder skär en annan bäckdal, Avsøldalen in mellan Legdeknuten och Seten. Längs bäckdalarna finns tätare barrskog, liksom också runt Legdeknuten. I syd- och östsluttningarna utbreder sig varmekjær lövskog av boreonemoral typ. Området tillhör den Naturgeografisk regionen 19a; Sydöstnorska blandskogsregionen och ligger i det biologiskt mycket rika och värdefulla landskapet med Drangedal i centrum som innehåller många kjerneområden för ädellövnaturskog. Tillsammans med de avgränsade kjerneområdena i förslaget till Uvdalens naturreservat utgör den här avgränsade ädellövskogen ett relativt stort område. Möjligheter finns också att knyta ihop det med andra värdefulla ädellövskogsområden längre österut. Kalt berg är vanligt på höjderna och lodytor förekommer allmänt i branterna. Berggrunden består av granit, men har inslag av rikare berg i sydbranternas förkastningsson, vilket kan ses som lösbrutna block i rasmarkerna. Jordtäcket är som regel tunt, men tjockare i skyddande sänkor i terrängen. Lokalklimatet är oceaniskt präglat, men varierar kraftigt till följd av topografiska förhållanden. Värdena för väderstationerna i Drangedal, Tveitsund och Gjerstad pekar på en årlig nederbörd på ca mm. Sydsluttningarna har stark solinstrålning och mycket gynnsamma förhållanden. Svackor i terrängen och nordvända lägen utgör humida miljöer. Området har en god arrondering som omfattar hela sluttningarna från höjdplatån och ända ner till dalbottnarna. Det är inte påverkat av några tekniska ingrepp och endast mindre partier närmast dalbottnen är påverkade av nyare hogster. En markerad stig leder upp förbi Kverntjørnane.Trots att stora delar av området består av magra hedpartier får det sammantaget anses som varierat med tanke på alla de vegetations- och skogstyper som ingår, samt de varierade ädellövskogsmiljöerna. Det har vidare sluttningar med skog i alla väderstreck och en relativ höjdskillnad på över 350 meter vilket skapar vitt skilda lokalklimatiska förutsättningar med zonering som följd. Fyra kjerneområden har avgränsats. Två av dem är stora, omfattande i huvudsak furuskog, medan de andra är medelstora och främst utgörs av olika typer av lövskog. Vegetasjon Området präglas av de stora kontraster mellan magra kollpartier och frodiga lövskogar som är vanliga i regionen. På höjderna dominerar knausskog av något humid utforming med røsslyng där inte berget går i dagen. I fuktigare partier och små myrar på höjderna bildar ofta klokkelyng (Erica tetralix) och rome (Narthecium ossifragum) vegetation. Västerut blir dvergbjörk (Betula nana) vanligare. Där finns även grupper av fjellbjörk. Stora partier är nästan trädlös hed och blankskurte svaberg. I sänkor på höjdplatån och i sluttningarna dominerar istället blåbærsskog med fura. På lägre nivåer i öster övergår den i blåbærs-eikeskog med stort inslag av ospe. Omkring Legdeknuten finns dessutom partier med både lavurt-eikeskog och alm-lindeskog med hasselkratt. I de fuktiga rasmarkerna med ädellövskog ses på flera platser karplanter som gynnas av rikare markförhållanden, bland annat kranskonvall (Polygonatum verticillatum), svarterteknapp (Lathyrus niger) och vårerteknapp (Lathyrus vernus). Nedanför bergveggar finns mindre partier med höga bregner. Det oceaniska inslaget i floran är även representerat av bjönnkam (Blechnum spicant) som här framförallt växer i fuktiga sänkor. Utöver den dominerande furan har eiken och ospen viktiga ekologiska huvudroller i området. Granen spelar en underordnad roll utom på några platser. Lönn, björk och rogn är ett vanligt inslag i alla lövskogarna. Lind, hassel och barlind är ganska vanliga i lövskogen medan alm, gråor, svartor och selje är mer lokalt förekommande. Lågvuxen fjellbjörksartad björk finns dessutom spridd i knausskogen. Skogstruktur, påvirkning Skogen i området har, med undantag av de lägre sluttningarna mot Uvdalen, genomgående en hög ålder och god åldersspridning. Det gäller i allra högsta grad för furuskogen. Beståndsåldrar mellan 200 och 300 år är vanliga i denna. Furor i åldrar ända upp mot 500 år är väl representerade runt Legdeknuten och på östsidan av Seten, liksom i ett mindre parti sydvest om Krosstjørna. De magra förhållandena gör dock att furorna inte uppnår några stora dimensioner, varken när det gäller höjd eller grovlek. På höjderna blir de typiskt omkring 10 meter höga med diametrar på som mest cm, medan de har större dimensioner i sluttningar med tjockare jordtäcke och gynnsammare 31

4 fuktighetsförhållanden. Där furuskogen är tätare är den oftast väl skiktad och olikåldrig. Det är gott om furugadd av olika grovlek och nedbrytningsgrad och i vissa partier även furulågor, men eftersom skogen ofta är gles blir förekomsten av sådana substrat inte så tät. Graden av mänsklig påverkan på furuskogen är låg i kjerneområdet runt Legdeknuten, men är något högre runt Kverntjørnarne, där den äldsta generationen saknas och det finns mindre av furugadd. Möjligen är det påverkat av vedtag från jägare och friluftsfolk, men det kan också ha plockhuggits. Ner mot älven i norr och vid Krosstjørna ser man spår av tidigare huggning i form av gamla stubbar. Ner mot Uvdalsvatn är furuskogen något yngre (men gott och väl över 100 år) och påverkad av dimensionavverkning. Närmast norr om denna sjö och vid östra änden finns även några mindre hogstflater som blivit utförda under de senaste åren. Ner mot Uvdalselva längs i öster har en tidigare ekblandskog avverkats och består nu av ung barrblandskog. Skogen är präglad av tidigare skogsbränder, kanske till och med i högre omfattning än vad som är vanligt i dessa relativt humida förhållanden. Söder om Legdeknuten har det brunnit för uppskattningsvis mindre än 100 år sedan. I levande furor ses där invallningar efter upp till 3 bränder. Sydvest om Krosstjörna ses spår av fem bränder i en gammal furugadd. Ren granskog finns i huvudsak i klyftan väster om Krosstjørna och är påverkad av tidigare plockhuggning. Den rika ädellövskogen omkring Legdeknuten beskrivs närmare under kjerneområde 1. Den har en stor variation, mestadels låg påverkan och innehåller bland annat gammal barlind. Osp och eik har god kontinuitet i området och förekommer med en del gamla individ, liksom döende träd och lågor. Kjerneområden 1. Legdeknuten sør (260 daa) A nasjonalt verdifullt Runt omkring Legdeknutens södra del, åt olika väderstreck, utbreder sig denna rikt varierade, värdefulla och lövdominerade skog. Här finns flera större och mindre partier med boreonemoral lövskog som har en naturlig prägel med låg grad av mänsklig påverkan. Några av dem är redan förut avgränsade som nyckelbiotoper, men fler värdefulla områden finns och har här avgränsats som naturtyper. Området präglas av de varma, men ändå fuktiga syd och östsluttningarna och de östvända svackorna i terrängen. På torrare mark ovan sluttningar och mellan svackor ingår även en del gammal barrblandskog. Vegetationen varierar från lågurttyp i öster och söder till fattig risvegetation på torrare mark, men blåbærsskog är vanligast. Även lågbregnevegetation finns ställvis. De naturtyper som ingår är lavurt-eikeskog, lind-almeskog med hasselkratt, gammel edellauvskog och gammel furuskog. Eiken är det lövträd som dominerar och har på en del platser med bättre jordtäcke grova dimensioner upp till 90 cm, men är på andra mer senvuxen med krokiga stammar. De är ibland ihåliga eller har murkna partier, i några fall även rödmold. Även naken ved på stammar och grenar i solbelyst läge förekommer. På några ställen ses de rödlistade ruteskorpe (Xylobolus frustulatus) och eikildkjuke (Phellinus robustus) på dessa. Riktigt gamla, värdefulla eikekjemper saknas dock troligen. Osp och lönn i skiftande mängd ingår som regel i lövskogen. På en del platser finns även inslag av alm, lind och barlind. Speciellt barlinden blir på flera platser rätt grov, upp till 60 cm. En borrad barlind var omkring 510 år gammal. Sådan barlind växer i svackorna i östsluttningen tillsammans med medelgrov eik och barrträd. I den rika ädellövskogen i sydöstsluttningen längst i öster är marken småblockig. I nederkanten växer kantkonvall, myskegras och liljekonvall. Skogen domineras av lövträd som eik, björk, rogn och i överkanten osp. Hassel, krossved och almbuskar bildar ställvis buskskikt. Även enstaka 3 dm grova almar, svartor och 15 cm bred barlind ses. Tämligen grova eikar är vanliga liksom eiklågor. Längre upp i sluttningen övergår skogen alltmer i gammal barrskog, men i små bäckdrog finns en hel del gammal osp och även eik. Några grova osplågor av middels nedbrytningsgrad ses på sådana ställen. På grov levande osp sitter stor ospeildkjuke (Phellinus populicola). På klipphyllor i den branta sydsluttningen växer krattformig eik. I rasmarkerna nedanför består skogen av alm-lindeskog med partier av hasselkratt med en gles, men örtrik vegetation med bl.a. svarterteknapp och mycket kranskonvall. Lind och alm är mestadels av klena dimensioner. Marken täcks av lövförna. Här finns mycket död ved, delvis såsom klen osp som fällts av bevern. Sydväst om Legdeknuten finns ytterligare ett parti med lövskog av eik och osp. Här finns många grova osplågor och högstubbar, en med spår av den starkt hotade billen Peltis grossa. På osparna växer olika signalarter bland lavarna. I överkanten finns här stora lodytor med överhäng. Där inunder växer grønburkne. Ett flertal spettfugler observerades vid bo, grønspett, storspett och svartspett. 32

5 Kjerneområdet har en rik biologisk mångfald, innehåller rödlistade naturtyper och har säkerligen en rad av rödlistade eller sjeldne insekter knutet till sig. Arter: billen Peltis grossa E, skorpelavarna Arthonia vinosa och hasselrurlav (Thelotrema suecicum), stiftfiltlav (Parmeliella triptophylla), skjellglye (Collema flaccidum), brun blæreglye (Collema nigrescens), stiftglye (Collema subflaccidum), grynvrenge (Nephroma parile), lodnevrenge (Nephroma resupinatum), ospeblaereglye (Collema subnigrescens), dvärgtufs (svenskt namn, Leptogium teretiusculum), lungenever (Lobaria pulmonaria), skrubbenever (Lobaria scrobiculata), ruteskorpe (Xylobolus frustulatus)dc, stor ospeildkjuke (Phellinus populicola), furustokkjuke (Phellinus pini) eikildkjuke (Phellinus robustus)dc, grønburkne (Asplenium viride), svarterteknapp (Lathyrus niger), kranskonvall (Polygonatum verticillatum). Tidigare uppgifter finns om sölvnever (Lobaria amplissima). 2. Legdeknuten nord (3071 daa) A nasjonalt verdifullt På höjderna och i sluttningarna av legdeknuten utbreder sig furuskogar som har en mycket hög ålder och en naturlig struktur med efter förhållandena ganska gott om död ved i form av furugadd, lågor och torrtoppar. Här har skogen utvecklats utan någon större inverkan av människan. Skogen är skiktad och har en god åldersspridning, upp till ca 500 år. Mestadels är den mycket senvuxen och har därför inte speciellt grova dimensioner. Många av furorna är skulpturalt vackra. På toppen av Legdeknuten och andra ställen ingår större partier med mycket gles knausskog. Osp finns på några ställen. Skogen är tydligt brandpräglad och spår av tre skogsbränder kan ses i högstubbar och i flera levande furor. I gamla furulågor ses också spår av den rödlistade billen gammelskogbukk som här finner goda förhållanden. Många av de gamla furorna är kärnrötade, fruktkroppar av furustokkjuke ses spridda i området. Längre västerut och i norr mot vattendraget från Krosstjörna blir påverkan större. Där saknas den äldsta generationen av fura. Längst i sydväst innesluts ett parti med äldre eikskog i sydsluttningen söder om Seten. Någon eik är ihålig. Ruteskorpe observerades där. I sydsluttningen finns också fina, urterika klippängar som har inslag av basekrävande arter. Där sågs bland annat flekkgrisøre (Hypochoeris maculata), Mentha sp., brudespore (Gymnadenia conopsea) och kantkonvall (Polygonatum odoratum). Arter: furustokkjuke (Phellinus pini), ruteskorpe (Xylobolus frustulatus)dc och färska spår av gammelskogbukk (Tragosoma depsarium)v. Typiska hackmärken efter tretåspett (Picoides tridactylus) sågs i en gran i en sänka i nordväst. 3. Nordsluttning nord for Legdeknuten (110 daa) A regionalt verdifullt I en nordvänd, fuktig svacka med ett par små bäckar är skogen frodigare än i omgivningen. Vegetationen domineras av blåbær med ett rikt bottenskikt av mossor, men längs bäckarna finns en del småbregne- och grasdominerad vegetation. Här bildar grova ospar och andra lövträd som rogn, björk och enstaka lönn tillsammans med gran och fura en vacker och värdefull skogsmiljö. Även enstaka svartor och barlind finns. Skogen är till största delen luftig och ljus, men sluter sig mot kanterna och övergår nedåt i grandominerad skog. Gamla brandspår visar att det även här har brunnit en gång i tiden. Nu är skogen relativt gammal med granar i 150-årsåldern. Grova lågor av gran och osp är lokalt vanliga, liksom högstubbar av dessa trädslag. De gamla och grova osparna ger ett mäktigt intryck. En del av dem är täckta av mossfällar, i ett par fall av ryemose, medan andra har en rik lavflora. Ospen har god kontinuitet i området, vilket visas av den rika förekomstren av stor ospeildkjuke som sågs på hela sju träd. En kronhjortstjur fann sig väl tillrätta. Arter: brun blaereglye (Collema nigrescens), stiftglye (Collema subflaccidum), vanlig blåfiltlav (Degelia plumbaea) och mycket rikligt med stiftfiltlav (Parmeliella triptophylla). Även lavar ur Lobarionsamfundet såsom lungenever (Lobaria pulmonaria), skrubbenever (Lobaria scrobiculata), grynvrenge (Nephroma parile) och filthinnelav (Leptogium saturninum). På granlågor växer granrustkjuke (Phellinus ferrugineofuscus) och på osp stor ospeildkjuke (Phellinus populicola) och brun ospekjuke (Inonotus rheades). Av moserna märks ryemose (Antitrichia curtipendula), kystjamnemose (Plagiothecium undulatum) och skyggehusmose (Hylocomiastrum umbratum). Kronhjort (Cervus elaphus). 4. Omkring Krosstjørna (2093 da) B regionalt verdifullt Gammal furuskog på höjderna norr om och sydväst om Krosstjørna, samt längs sänkan mot Uvdalstjørnane. Furuskogen är gammal och senvuxen, upp mot ca 450 år, med god åldersspridning. Här finns något mindre av död ved än runt Legdeknuten. Ändå ses en del fina furugadd och lågor. 33

6 Gamla spår av gammelskogbukk ses i några av lågorna. Fläckvis finns grupper av fjellbjörk. Väster om Krosstjörna består skogen mest av gran, delvis på försumpad mark. Skogen är där påverkad av tidigare huggning, men har åter blivit gammal. Inte heller där ses så mycket hänglav. På en granlåga sitter fruktkroppar av duftskinn. I den sydvända sprickdalen norr om sjön står en del gammal eik och osp. Även några lindbuskar sågs. Några andra intressanta arter sågs dock inte. Nordvest om Kvenntjönnane är furorna upp mot ca 350 år. Den äldsta generationen saknas. Skogen är något mer påverkad av människan här, troligen i form av vedtag av jägare och friluftsfolk. Enstaka klen furugadd finns och knappt några lågor. Möjligen är skogens ålder klimatbetingad med sen etablering. Ett mindre område med gammal lövskog av osp och eik i varm och torr sydsluttning upp mot Hyllheia ingår i kjerneområdet. Hasselbuskar och rogn finns där fläckvis. Blåbær och höga bregner bildar vegetation. Marken är delvis storblockig. Där finns också gott om grov osp och osplågor liksom högstubbar av osp. Även några av ekarna har grova dimensioner. Ett par hackspettbon sågs. Förutom stiftfiltlav fanns ingen intressant lavflora. Området är troligen mer intressant ur insektssynpunkt. Kjerneområdet har sammantaget ett lägre värde än skogen runt Legdenuten, med tanke på något lägre beståndsåldrar och lägre innehåll av död ved. Arter: Duftskinn (Cystosterreum murraii), gamla angrepp av gammelskogbukk (Tragosoma depsarium)v, stiftfiltlav (Parmeliella triptophylla) och skorpelaven Pyrrhospora elabens. Artsmangfold Området har sin rikaste biologiska mångfald knuten till lövblandskogen i sydbranten och norr om Legdeknuten. Stor trädslagsvariation skapar där miljöer för en lång rad arter. I den senvuxna furuskogen på höjderna är artrikedomen starkt begränsad till följd av naturtypens normalt låga artinnehåll och de magra förhållandena, men innehåller ändå några artelement som är karaktäristiska för gles furunaturskog. Det mest intressanta för furuskogen är de färska spåren av den hotade gammelskogsbukken (Tragosoma depsarium)v. Lövnaturskogen är artrik på representanter av bladlavar och skorpelav, bland annat sågs fyra olika collema-arter och den i regionen ovanliga vanlig blåfiltlav. Även vedlevande sopp på eik och osp har representanter i området. Stor ospeildkjuke registrerades på 13 träd. Karplantefloran är medelmåttig, lite rikare i rasbranter med sigvatten och fläckar med rikpåverkad fuktängsflora. I området påträffades totalt sex rödlistade arter. Den starkt hotade billen Peltis grossa är kanske den mest intressanta. Det är en art som utnyttjar grova högstubbar av flera olika trädslag för sin larvutveckling, här högstubbe av osp. I lövskogen förekommer säkert fler rödlistade och sjeldne insekter. Intressanta arter i Legdeknuten-Heitfjell i Nissedal kommune Norsk navn Vitenskapligt navn Truethet Antal funnplasser+ (substrat) Lav: vinflekklav Arthonia vinosa 1 (ca 3) skjellglye Collema flaccidum 1 (2) brun blæreglye Collema nigrescens 2 (4) stiftglye Collema subflaccidum AF 3 (4) ospeblaereglye Collema subnigrescens 1 (1) vanlig blåfiltlav Degelia plumbaea AF 1 (2) filthinnelav Leptogium saturninum 1 (1) dvärgtufs (svenskt namn) Leptogium teretiusculum 1 (1) lungenever Lobaria pulmonaria 6 (31) skrubbenever Lobaria scrobiculata 3 (3) grynvrenge Nephroma parile 3 (4) lodnevrenge Nephroma resupinatum 1 (1) stiftfiltlav Parmeliella triptophylla 6 (många träd) hasselrurlav Thelotrema suecicum 2 (2) Sopp: duftskinn Cystostereum murraii DC 1 (1) brun ospekjuke Inonotus rheades 1 (1) 34

7 granrustkjuke Phellinus ferrugineofuscus DC 1 (2) stor ospeildkjuke Phellinus populicola 6 (13) furustokkjuke Phellinus pini 5 (5) eikildkjuke Phellinus robustus DC 2 (2) vedflamlav (svenskt namn) Pyrrhospora elabens 1 (1) ruteskorpe Xylobolus frustulatus DC 2 (2) Karplanter: grønburkne Asplenium viride 1 brudespore Gymnadenia conopsea 1 svarterteknapp Lathyrus niger 1 kantkonvall Polygonatum odoratum 1 kranskonvall Polygonatum verticillatum 3 Moser: ryemose Antitrichia curtipendula 1 (2) skuggehusmose Hylocomiastrum umbratum 2 kystjamnemose Plagiothecium undulatum 2 Insekter: Peltis grossa E 1 (1) gammelskogbukk Tragosoma depsarium V 3 (ca 7) Fugel: tretåspett Picoides tridactylus 1 (spår) grønspett Picus viridis 2 svartspett Dryocopus martius 2 Avgrensning og arrondering Området som helhet har en god arrondering. Det omfattar hela nederbördsfält, sluttningar i alla riktningar och flera vegetationszoner. Nordgränsen följer kommungränsen och är inte helt landskapsekologiskt optimal, men fungerar. Tekniska ingrepp saknas, med undantag av ett par flatehogster mot Urdalsvatn. Negativa drag är de stora arealerna med impediment på höjdplatån. Alla kjerneområden är medtagna i förslaget till verneområde, även det västra trots att stora trädlösa områden då innesluts. Tanken är att det västra kjerneområdet ska kunna naturvårdsbrännas. Detta är mycket angeläget för att gynna gammelskogsbukken och andra pyrofila arter. Den västra gränsen är dragen så att den i söder ansluter till naturreservatsförslaget Uvdalen, men flera alternativa dragningar är möjliga. Marken består där mest av trädfattiga hällmarker. Längst i sydöst nära vägen är ett mindre parti med ungskog medtaget som skyddszon. Vid Urdalsvatn har en hogstflate och ointressant skog längs ån uteslutits. Ett alternativ för verneområde är att endast ansluta den östra halvan av undersökningsområdet till naturreservatsförslaget Uvdalen. Då får man med de mest värdefulla delarna. Verneverdier og verdisetting Området har mycket höga naturvärden som är knutna till flera olika skogtyper, trädslag och substrattyper. Det är representativt för regionen med sin växling mellan fattiga och ljusa, brandpräglade furuskogar och de rika blandskogarna av högt värde. Ädellövskogarna omkring Legdeknuten utgör sjeldna vegetationstyper och är mycket viktiga för att ta vara på en biologisk mångfald. Värdefulla eikblandskogar finns både vid Heitfjell och österut i Navassdalen, vilket ökar värdet ytterligare. Även det oceaniska inslaget i form av gammal barlind är värdefullt. Området kompletterar reservatsförslaget Uvdalen genom att innehålla större områden med gammel furuskog och genom att ha en bättre arrondering med inslag av östvända och nordvända sluttningar. Området uppfyller naturvernlovens kriterier för naturreservat och är nasjonalt verdifullt. Stjernesettingen för området som helhet är något vansklig, då det innehåller så väsensskilda naturtyper som fattiga heiområden och rik ädellauvskog. Stjernepunkterna rikhet, variasjon och treslagsfordeling är satta så att lauvskogsområdena får en större tyngdpunkt än vad de areellt motsvarar, eftersom de är så viktiga för helheten. 35

8 Oppfylling av påviste mangler ved dagens skogvern: Flera av de prioriterade skogtyperna finns i området. Det gäller; edellauvskog, framförallt gammel eikeblandingskog, boreal lauvskog och urskogspreget furuskog. Området fyller också upp de generella anbefallningarna; (1) Förekomst av intakt lavereliggande skog i sørboreal og boreonemoral sone, (2) Forekomst av intakte forekomster av rike vegetationstyper som edellauvskog samt i viss mån; (3) Gjenværende større forekomster av gammel skog med preg av urskog eller skog under overveiende naturlig dynamikk. Område Stjernevärden för Legdeknuten-Heitfjell i Nissedal kommune Urørthet/ Påvirkning Størrelse Variasjon Arrondering Interessante arter Rike vegtyper Død ved mengde Død ved Kontinuitet Treslags fordeling Samlet verdi Kj.omr 1 ** *** *** ** *** *** *** ** *** *** Kj.omr 2 *** *** ** *** ** * ** *** * *** Kj.omr 3 *** ** ** *** ** ** *** ** ** ** Kj.omr 4 *** ** ** ** * 0 ** *** * ** Legdeknut- Heitfjell *** ** *** *** ** ** ** *** ** *** 36