Presidentval i Venezuela 2012

Transkript

1 Stockholm 15 december 2012 Martin Ängeby Fredrik Malm Hedwig Kastenholm SILC Swedish International Liberal Centre is an independent foundation for the promotion of democracy, associated with the Swedish Liberal Party (Folkpartiet Liberalerna). Silc supports individualas and organizations that are on the frontline in struggles for democracy, with financing mainly from the Swedish international development agency. Silc has partners and projects in Belarus, Russia, Ukraine, Serbia, Singapore, Egypt, Tunisia and Cuba. Silc is a founding member of the European Network of Political Party Foundations, ENoP.

2 Den 7 oktober 2012 hölls presidentval i Venezuela. En delegation från Silc (Swedish International Liberal Center) reste till huvudstaden Caracas för att följa valet på plats. Delegationen bestod av Martin Ängeby (generalsekreterare Silc), Fredrik Malm (riksdagsledamot Folkpartiet Liberalerna och styrelseledamot i Silc) och Hedwig Kastenholm (tidigare vice ordförande för Liberala studenter, biträdande borgarrådssekreterare i Stockholms stad). Föreliggande rapport samlar våra iakttagelser och ger rekommendationer avseende förhållningssätt och åtgärder för nationella och internationella aktörer. Slutsatser om processen Den politiska processen i Venezuela är till stor fördel för den sittande presidenten. Den otillbörliga påverkan på den demokratiska processen bestod av följande sju fenomen: 1. Medierna var inte fria. Statliga tevekanaler visade uteslutande propaganda för den sittande presidenten. Samtliga medier, även privata, måste visa politiskt orienterad samhällsinformation tio minuter om dagen. Samtliga medier måste ansluta sig till en kedjesändning cadena när presidenten vill tala till nationen. Under den officiella valkampanjens tre månader tvingades oberoende medier till, i genomsnitt, 43 minuter Chavezpropaganda per dag. Oppositionens kandidat hade samtidigt rätt till tre minuter köpt reklamtid om dagen. Emedan både kandidaterna fick utrymme i medierna så fick Chavez en oerhört större exponering. 2. Statens resurser användes i den politiska kampanjen. Offentliganställda bussades till kampanjmöten på arbetstid, vare sig de stödde Chavez eller oppositionen. Regeringsbyggnader var draperade med Chavez porträtt. Därutöver utdelades valfläsk i rikliga mängder före valet, till exempel en trettioprocentig höjning av de offentliganställdas löner. Chavez kampanjslogan Corazon de mi Patria (mitt fäderneslands hjärta) var till förväxling lik den regeringskampanj som syns i Venezuela månaderna före och under valet; Corazon Venezolano (Venezuelas hjärta). Kongressen sägs ha beviljat tre miljoner dollar om dagen till kampanjen. 3. Valmyndigheten, CNE, var tydligt kopplad till regeringen. Den utsåg fyra av fem ledamöter i dess styrelse. Vallagen ska enligt CNE:s egna regler, och enligt god demokratisk sed, inte ändras nära ett val. Trots detta publicerades reglementet för valet mindre än tre månader före valdagen. Under processen hade 83 klagomål inkommit till CNE, bland annat angående förbudet mot att beklä offentliga byggnader med kampanjmeddelanden. CNE besvarade inte klagomålen innan valet. Internationell valövervakning enligt godtagbar standard skedde inte då de villkor som CNE satt upp, såsom att inte kommentera valet offentligt, ansågs omöjliggöra en ordentlig valövervakning. Amerikanska the Carter Center uppfattas ofta som en neutral aktör i politiska sammanhang och övervakade valet 2006, men vägrade att övervaka valet 2012 då man menade att förutsättningarna var otillräckliga. EU skickade en sexmånaders

3 mission av valövervakare till presidentvalet 2006 och underkände då processen på grund av flera av punkterna i denna rapport. UNASUR hade observatörer på plats under valet, men då Venezuela är en medlem och en storfinansiär av den organisationen kan oberoendet ifrågasättas. Under vår valövervakning på valdagen träffade vi en UNASURövervakare som inte kände till namnet på oppositionens kandidat. 4. Inslag av hot mot individens möjligheter att försörja sig själv. Efter de omfattande strejkerna under de första åren av Chavez-styre, som kulminerade med en folkomröstning 2004, gjorde regimen en betydande utrensning i offentlig sektor. Många som skrev under namnlistan för att få till stånd en folkomröstning om konstitutionen fick sedermera sparken från sina arbeten i offentlig sektor. Inte minst avskedades tusentals från det statliga oljebolaget PDVSA som deltagit i en strejk. För att få till en folkomröstning krävdes en insamling av mer än en miljon signaturer som skulle registreras hos den nationella valkommissionen (CNE), komplett med namn, personuppgifter och postadress. Listan lämnades ut av CNE till regeringspartiet och publicerades i sin helhet av en Chaveztrogen parlamentariker, vilket ledde till stora konsekvenser för många som fanns på listan. Att valförrättningsmaskinerna försetts med fingeravtrycksläsare skapade en befogad oro om huruvida valhemligheten upprätthålls, särskilt då detta tidigare påverkat individers försörjning etc. 5. Hot om våld och instabilitet skrämde väljarna. Chavez sa under kampanjen att de som inte är socialister är inte Venezuelaner och att det kan bli inbördeskrig om jag inte vinner valet. Försvarsministern deklarerade att han inte kunde tänka sig någon annan kommendant än den sittande presidenten. Chavez har byggt upp ett femte vapenslag (jämte flygvapen, flotta, armé och militärpolis) som kallas milisen och som rapporterar direkt till presidenten. 6. I utsatta områden i Caracas har vänsterextremistiska väpnade grupper institutionaliserats. Dessa kallas "los colectivos" och är starka anhängare till Hugo Chavez. Dessa kollektiv utgörs av flera våldsamma grupper, bland andra Tupamaros, Carapaicas och La Piedrita. Los colectivos är kända för att attackera regimkritiker och flera av grupperna har varit i kontakt med colombianska terroristorganisationen Farc. Enligt en rapport från International Crisis Group fick kollektiven ett stort uppsving då Caracas borgmästare var nära lojal med president Chavez och lät Tupamaros ledare bli näst högsta ansvarige för säkerheten i staden. 7. Regeringens politik för social utveckling skapar klientsystem och undergräver lokalt självstyre. Skatteindrivning sker på nationell nivå och intäkterna fördelas till regional och lokal nivå. Intäkterna från den statliga oljesektorn hanteras av staten. Delstater där oppositionen styr får regelmässigt mindre resurser än där Chaveztrogna styr. Samtidigt genomför staten och det statliga oljebolaget PDVSA sociala program ute i landet, där det egentligen är delstatens eller stadsfullmäktiges ansvar att sköta social utveckling. Hotet om indragna statliga resurser till delstaterna påverkar kommande guvernörsval på ett

4 olyckligt sätt. Ovanpå klientsystemet driver regeringen en aggressiv exproprieringspolitik av privata företag och land egendomar. Under perioden kompenserades ägarna. Sedan 2006 sker tusentals exproprieringar per år, utan ersättning, och ofta med tydliga politiska motiv. Chavezregimen - kort historik Venezuelas stora oljetillgångar är inte nya. Landet har dock under årtionden dragits med korruption, svaga regeringar och enorma klyftor mellan den ekonomiska eliten och majoriteten av befolkningen. Ekonomisk kris ledde till uppror med hundratals döda Hugo Chavez försökte sig på en statskupp 1992 och presidenten Carlos Andrés Pastrana (som blivit återvald 1988) avsattes på grund av korruption Kuppledaren Hugo Chavez benådades med fullständiga politiska rättigheter i mars 1994 av presidenten Rafael Caldera. Chávez valdes till president tog han initiativ till en konstitutionell församling följd av en folkomröstning. Presidentämbetets makt befästes genom denna process. Massdemonstrationer för ett konstitutionellt avsättande av presidenten under början av 2002 degenererade till ett kuppförsök den 11:e april Chavez återinrättades två dagar senare efter stöd från demonstranter och delar av militären. I december 2002 till februari 2003 hölls generalstrejk i landet och produktionen hos det statliga oljebolaget PDVSA avstannade helt. Detta följdes av en folkomröstning om att avsätta presidenten namnunderskrifter från tre miljoner väljare behövs för att få till stånd en sådan omröstning. Presidenten klarade sig i omröstningen. Från 2004 och framåt publiceras namnen på dem som skrivit på för en folkomröstning. Tusentals förlorar sina jobb i offentlig sektor. Hårdast ansatta är de som har strejkat i oljeindustrin, många sparkas, får sina besparingar och pensionsplaner annullerade och beväpnade militärer föser ut familjer ur tjänstebostäderna. Valet 2006 granskas av internationella observatörer och bedöms som matematiskt korrekt men icke rättvist. De röster som räknas är i huvudsak de röster som lagts i urnorna, men processen före valet, avseende medier och användning av resurser har varit gravt orättvis. Detta påtalas av EU:s observatörer. De blir inte inbjudna att observera presidentvalen 2012.

5 Våra observationer under valet Valobservationen organiseras av MUD (oppositionens samverkansorgan för demokratisk enighet). Vallagen tillåter inte MUD att bjuda in regelrätta observatörer, så vår status är som internationella följeslagare. Enligt regelboken har MUD rätt att registrera ett obegränsat antal följeslagare. MUD har samlat ca 200 personer som vill anta uppdraget. CNE väljer ut 20 av dessa som erhåller den officiella statusen och särskild övervakarlegitimation, utan motivation i urvalet. Vi landar i den Venezuelanska huvudstaden Caracas samma eftermiddag som Hugo Chavez håller kampanjfinal i centrum. Det tar tre timmar att ta sig igenom trafikstockningen som förorsakas av att samtliga bussar i landet rekvirerats för att köra statsanställda och anhängare till det röda havet på Avenida Bolivar. Väl framme på hotellet får vi en smak av Chavez mediadominans när hans tal visas samtidigt på sju kanaler. Vi får veta att detta varken är ovanligt och att presidenten ofta syns på betydligt fler kanaler samtidigt. Det är i processen före valet som brotten mot demokratin är flagranta, statskassan skiljs inte från Chavez kampanjkassa och medierna är helt dominerade av Chavezpropaganda. Valet förrättas med röstningsmaskiner med fingeravtrycksläsare. Det rapporteras att 20 till 40 procent av Venezolanerna inte tror att valhemligheten upprätthålls. Detta är ett stort problem då regimen tidigare har förföljt människor som skrivit på upprop för folkomröstningar. Koalitionen av partier av mycket blandade ideologiska bakgrunder har enats bakom Henrique Capriles Radonski som representerar partiet Primero Justitia. Oppositionens politiska program är pragmatiskt. Man lovar att fortsätta fördelningspolitiken, men vill att de sociala projekten (misiones) administreras bättre och mindre korrupt. Man ska bygga 1200 skolor, upprusta motorvägen mellan Caracas och Valencia och bygga en idrottshall i varje bostadsområde. Tre dagar före valet råder kampanjtystnad och landet är torrlagt vad gäller alkoholhaltiga drycker. Trots att kampanjtiden officiellt avslutats på torsdagen fortsätter Chavez med en presskonferens kvällen innan valet som sänds i sju tevekanaler, där han tar emot en representant för UNASUR. På valdagen besöker vi sex valstationer i Caracas. Långa köer är det stora problemet under förmiddagen. Vi talar med väljare som har väntat i upp till sex timmar och ännu inte fått rösta. Många hävdar, rätt eller fel, att köerna är längre i traditionella oppositionsfästen och att bristande kapacitet i vissa vallokaler (färre datorer för registrering än vid tidigare val) är en taktik från regeringen för att minska valdeltagandet i dessa distrikt.

6 Köproblemet löses enligt uppgift när högsta chefen för vapenslaget som organiserar valet kommit för att rösta varpå han ringer till valkommissionen som då med dekret tog bort ett steg i processen, en obligatorisk informationsstation där samma information som finns uppsatt utanför valcentret ges. Röstmaskinen har en stor platta med kandidaternas bilder. De två huvudkandidaterna finns på flera bilder eftersom de är flera partiers kandidat. Fyra av tjugotalet bilder som står för oppositionens kandidat medför spolierad röst, då dessa fyra partier dragit tillbaka sitt stöd kort tid före valet. Detta markeras inte på tryckplattan. Information om detta har kommunicerats, särskilt av oppositionen, men det är oklart till vilken nivå det gått fram. I slutändan fick dessa partiers kandidater inte särskilt många röster. Rösten kan också spolieras om medborgaren väntar över 6 minuter med att göra sitt val, eller trycker på rösta innan röstmaskinen lyckats registrera knapptryckningen på kandidaten. Då blir resultatet att en blank valsedel trycks och rösten har förbrukats. Militären sköter säkerheten. Två vapenslag verkar parallellt, det civila gardet och milisen. Milisen finns inte som vapenslag i konstitutionen utan har skapats av den sittande presidenten och är lojal mot honom. Vi har egentligen bara fem stationer att observera men vi följde med vår chaufför till hans hemmadistrikt. Där är det tuffare. Män på motorcykel kastar moln av flygblad över kön. En man med röd Chaveztröja och en stor venezolansk flagga hotar oss och uppmanar oss att avlägsna oss, annars ska han kontakta El Colectivo, som är Chavez beväpnade motorcykelgäng. Vallokalsundersökningar ger Capriles segern med tre procents marginal. Valmyndigheten offentliggör det slutliga resultatet några timmar senare och ger segern till Chavez med drygt 54 procent mot Capriles drygt 44 procent. Capriles får drygt 6,5 miljoner röster, Chavez får drygt åtta miljoner. Capriles erkänner sig besegrad i ett tal omgående efter det att det officiella valresultatet publicerats.

7 Rekommendationer Till Venezuelanska statliga institutioner och lagstiftare - Respektera konstitutionen - Ta bort lagar som begränsar yttrandefrihet - Omreglera valprocessen så att den blir rättvis, och följ reglerna - Bjud in internationella långtidsobservatörer till alla val - Upplös det femte vapenslaget (milisen) och los colectivos - Stoppa alla exproprieringar av privat egendom tills en rättssäker process med rätt till kompensation införts. Till Venezuelanska oppositionen - Fortsätt att stå enade - Fortsätt erbjuda lösningar på venezuelanernas problem och utmaningar - Att inte kritisera valprocessen offentligt är strategiskt riktigt, men se till att informationen blir känd och engagera det civila samhället i valövervakning - Bygg upp ett internationellt stödnätverk, bortom USA och de andra grannländerna Till EU:s regeringar - Öka närvaron i Venezuela och kontakterna med oppositionen - Finansiera förändringsaktörer - Inför konsekvenser för med mottagare av Venezolanskt bistånd, stöd från Chavez bör inte kombineras med europeiskt bistånd Till organisationer utanför Venezuela - Stöd förändringsaktörer - Bidra till en rättvis bild av Venezuela i utländska medier - Skapa band mellan politiker i Venezuela och utanför Venezuela, alla partier - från höger till vänster - drabbas av den Chavistiska personkultsregimen och det finns ett starkt gemensamt intresse att återinföra pluralistisk demokrati