Stensträngar och odlingslämningar vid Hagbylund

Transkript

1 UV MITT, DOKUMENTATION AV FÄLTARBETSFASEN 2005:10 ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Stensträngar och odlingslämningar vid Hagbylund Norrortsleden Uppland, Täby socken, Hagby 8:1 och 8:16, RAÄ 225 Dnr Cecilia Grusmark

2 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Mitt Instrumentvägen Hägersten Tel Fax Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L1999/ Riksantikvarieämbetet ISSN Utskrift Birger Gustafsson Digital AB, Stockholm Norrortsleden RAÄ 225

3 Innehåll Inledning... 4 Upplägg och innehåll... 4 Terminologi... 4 Förutsättningar... 5 Områdesbeskrivning... 5 Förundersökningen... 6 Antikvariska förutsättningar... 6 Arkeologiska förutsättningar... 6 Mål och metodval... 7 Genomförande... 8 Resultat... 9 Skador... 9 Stensträngar och andra odlingslämningar... 9 Odling och bosättning från senare tid Militära aktiviteter Fynd Naturvetenskapliga analyser Utvärdering Metodiskt genomförande Måluppfyllelse Odlingsspår i tid och rum Stensträngens ålder och funktion Stensträngssystem och hägnadslag Potential Sammanfattning Referenser Övriga källor Muntliga uppgifter Administrativa uppgifter Bilagor Bilaga 1. Makrofossilanalys av Håkan Ranheden, UV Mitt Bilaga 2. Vedartsanalys av Ulf Strucke, UV Mitt Tabellförteckning Figurbilaga Figurförteckning Stensträngar och odlingslämningar vid Hagbylund 3

4 Inför anläggandet av Norrortsleden genomförde Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Mitt, under sommaren 2004 en särskild arkeologisk undersökning av RAÄ 225 vid Hagbylund, Täby socken, Uppland. Vid undersökningen framkom agrara lämningar från olika tidsperioder. Till den äldre järnålderns lämningar hörde stensträngar inom vilkas begränsningar odlingslager samt röjningsrösen rymdes. Äldre odlingsmark hade övergivits och odlingen hade successivt flyttat ut på de tyngre jordarna i dagens uppodlade mark. Här fanns till exempel en odlingsyta som daterats till tiden mellan år 1480 och 1650 och odlingsmark som under och 1900-tal rymdes inom Hagbys ägor. Inledning Under fältsäsongen 2004 genomförde Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Mitt, i samarbete med Stockholms läns museum, Arkeologikonsult AB, och Societas Archaeologica Upsaliensis arkeologiska undersökningar i Fresta och Täby socknar, Uppland. Undersökningarna utfördes med anledning av anläggandet av Norrortsleden norr om Stockholm. Kostnadsansvarig uppdragsgivare var Vägverket, region Stockholm. Inom projektet Norrortsleden utförde UV Mitt en särskild arkeologisk undersökning av RAÄ 225:1 2 vid Hagbylund, Täby socken, Uppland (fig. 1 och 2). De delar av RAÄ 225:1 som var belägna utanför exploateringsområdet omfattades inte av utgrävningen utan ligger kvar. Det undersökta området innehöll agrara lämningar från äldre järnålder och senare tid. Till den äldsta tidsperioden hörde en stensträng, ett odlingslager och ett röjningsröse. Inom undersökningsområdet fanns också lämningar efter senare tiders agrara verksamhet så som övergiven odlingsmark från sent 1400-tal fram till och med 1900-tal. Den del av fornlämningen som berördes av exploateringen undersöktes och synliga lämningar i närområdet karterades. I samband med undersökningen karterades även stensträngarna RAÄ 228:1 som i väster ansluter till Hagbylundskomplexet (fig. 3). Upplägg och innehåll Daffen, som är en dokumentation av fältarbetsfasen, utgör avrapporteringens första steg. Bearbetning av materialet hör inte till daffen, som är en teknisk rapport, utan till slutpubliceringen som utgör avrapporteringens andra steg. Daffen är uppdelad i en textdel med bilagor och en figurdel. Textdelen behandlar undersökningens förutsättningar, målsättning och metodval följt av redogörelser för undersökningens genomförande och resultat. Därefter följer utvärdering av undersökningen där metod och målsättningar ställs mot resultaten. Sist i textdelen finns ett kapitel om undersökningens potential. Bilagorna utgörs av analysrapporter, i detta fall makrofossilanalys och vedartsanalys. Terminologi I syfte att förtydliga rapporttexten vill jag inledningsvis förklara några av de begrepp jag använt. Terminologin anknyter till den begreppsapparat som har använts vid de omfattande stensträngsundersökningarna i Väderstad i Östergötland (ej publicerad ordlista och muntliga uppgifter av Alf Ericsson). Med inägomark avses inhägnad mark innehållande bland annat åker och äng. Ibland förekommer även boplatser på inägomarken. Inägomarken skiljs från utmarken med en hägnad. Ett hak eller åkerhak är en nivåskillnad mellan obrukad och brukad mark. Haket orsakas av erosion. Det nederoderade materialet samlas i en terrasskant. Ett hak kan även uppstå på plana åkerytor, men syns då inte lika tydligt. Ett hägnadslag utgörs av en granngårdsgrupp som bygger gemensamma hägnader och samverkar i en betesorganisation. Stensträngssystem är stensträngar som hänger samman, både fysiskt och funktionellt, inom ett geografiskt 4 Norrortsleden RAÄ 225

5 begränsat område. En stensträng består av stenar på rad. Den fungerade som begränsning eller hägnad i det agrara landskapet under äldre järnålder. I de fall stensträngen varit en hägnad bestod den av en ställd eller lagd/ staplad enkelmur. I ställda murar kan man ofta urskilja en basrad av stenar som fallit åt sidorna. Dessa stenar var från början de understa stenarna i muren och utgjorde dess bas. De större stenarna i en stensträng har ibland stabiliserats och sammanfogats med hjälp av mindre kilstenar. Röjningsstenar är block och stenar som röjts från olika slags ytor till exempel odlingsytor. Begreppet röjningsröse använder vi för anhopningar av röjningssten oavsett vilken tidsperiod de härstammar från. Förutsättningar Områdesbeskrivning Landskapet kring Hagbylund är småkuperat med större sammanhängande skogspartier bestående av blandskog och yngre löv- och slyskog. I öster, mot Karby och Täby Kyrkby, finns ett öppet odlingslandskap med åkerholmar. Där Hagby återvinningsanläggning är belägen idag fanns förr en sjö vid namn Froden. Undersökningsområdet samt de norra delarna av RAÄ 225 är belägna mellan Frestavägen i söder och Hagby återvinningsanläggning i norr, medan de södra delarna av fornlämningen är belägna i ett skogsområde söder om Frestavägen. Undersökningsområdet utgjordes av ett bergsparti med en östsluttning ned mot nutida åkermark. Undersökningsområdets högsta parti dominerades av ett tunt skikt sten- och blockrik morän, ställvis med berg i dagen, medan postglacial lera dominerade i låglänt terräng. Sydväst om undersökningsområdet ligger ett gravfält (RAÄ 76:1) daterat till folkvandringstid/vendeltid. Delar av fornlämningen undersöktes arkeologiskt i början av 1960-talet (Ferenius Dnr 7756). Norr och söder om gravfältet finns fragment av stensträngar (t.ex. RAÄ 76:2 och RAÄ 76:3) (se Harrysson m.fl. 2002:26). I söder ligger lämningar efter torpet Hagbylund som är känt i kartmaterial sedan 1865 (laga skifteskartan). Synliga idag är en husgrund och en jordkällare. En väg, som löpte genom undersökningsområdet från sydöst till norr, ledde till ett stridsvärn (RAÄ 453) på krönet intill återvinningsanläggningen. I väster anslöt stensträngarna vid RAÄ 225 till stensträngarna RAÄ 228:1 (Täby socken) och det omfattande stensträngssystemet kring Sylta (RAÄ 91:2, RAÄ 91:3, RAÄ 131:1, Fresta socken). Här fanns också gravfält från folkvandringstid/vendeltid (RAÄ 87:1, RAÄ 91:1, Fresta socken, RAÄ 228:4, Täby socken) och två boplatser från samma tid (RAÄ 87:3, RAÄ 271, Fresta socken). Till ovannämnda stensträngsystem hörde också RAÄ 87:5, RAÄ 87:6 och RAÄ 6 i Täby socken. På en åkerholme i nutida åker vid undersökningsområdet låg en rad stenar (RAÄ 384). Dessa har tidigare klassats som en stensträng, men vid förundersökningen konstaterades att de var en ansamling röjningssten (Harrysson m.fl. 2002:31). Öster om infarten till Hagby återvinningsanläggning fanns på en större åkerholme en fångstgrop samt sentida stenrader (RAÄ 347) (Harrysson m.fl. 2002:31). Strax öster därom fanns delar av en boplats från romersk järnålder samt ett fåtal agrara lämningar Stensträngar och odlingslämningar vid Hagbylund 5

6 (RAÄ 385) (Lindman 2005). Sydöst om RAÄ 225 finns välbevarade stensträngar (RAÄ 81:3, RAÄ 226, RAÄ 299) och flera gravfält (RAÄ 82, RAÄ 83, RAÄ 207, RAÄ 219) (fig. 2). Förundersökningen En arkeologisk förundersökning av RAÄ 225 genomfördes under sommaren 2002 av UV Mitt (Harrysson m.fl. 2002). Inventering, kartering och kartstudier av området genomfördes parallellt med förundersökningen. Fyra schakt togs upp norr och nordväst om den nuvarande åkern. Spår av äldre odlingsytor och ett åkerhak noterades. I ett av schakten framkom en stenrad som tolkades som en stensträng. Anläggningen avskrevs senare som röjningssten från modern tid. I ett annat schakt påträffades små fragment av keramik. Två schakt togs upp i områdets västra del, varav ett i östsluttningen genom stensträngen. Undersökningen avbröts då boplatsindikerande fynd i form av skärvsten, keramik samt bränd och sintrad lera gjordes. Det andra schaktet, även det i östsluttning, gav indikationer på ett äldre odlingslager. På grund av de fynd som framkom vid förundersökningen utfördes under hösten 2002 en kompletterande förundersökning (Harrysson 2003:14ff). I de sju schakten framkom inga ytterligare anläggningar eller fynd som tyder på att här legat en boplats. Däremot påträffades två röjningsrösen (RAÄ 225:2). Antikvariska förutsättningar Undersökningen av RAÄ 225 har utgått från Länsstyrelsens vetenskapliga kravspecifikation, UV Mitts projektprogram och undersökningsplan. I projektprogrammet formulerades en önskan om att samordna de agrararkeologiska insatserna, vilket i praktiken inneburit att den särskilda arkeologiska undersökningen utförts av en och samma projektgrupp. Inför anläggandet av Norrortsleden utfördes ett flertal arkeologiska och antikvariska utredningar (Andersson 1999, Backe & Sundberg 1995a och 1995b, Bratt 1992, Brunstedt 1993a och 1993b, Jakobsson 1995). En arkeologisk förundersökning av RAÄ 225 utfördes sommaren 2002 av UV Mitt (Harrysson m.fl. 2002) och en kompletterande förundersökning av lokalen gjordes under hösten 2002 (Harrysson m.fl. 2003). Vi inledde undersökningen redan i maj, men fick avbryta arbetet då det visade sig att skogsavverkningen inte utförts på hela det område som berördes av vägprojektet. Det förelåg även oklarheter angående arbetsområdets gränser. Detta innebar att de schakt vi tagit upp fick ligga öppna flera veckor innan vi kunde återkomma till platsen. I ett sent skede, när undersökningen var avslutad, ändrades utstakningen av vägens arbetsområde. Skillnaden var som störst i norr där arbetsområdets gräns flyttades mellan fem och tio meter söderut. Följaktligen har undersökningen delvis berört områden utanför arbetsområdet (fig. 4). Arkeologiska förutsättningar Norrortsleden sträcker sig genom ett av Upplands mest intressanta fornlämningsområden. Undersökningarna av stensträngarna är ett utmärkt tillfälle att utifrån ett agrarhistoriskt perspektiv studera områdets sociala 6 Norrortsleden RAÄ 225

7 och politiska struktur. I detta sammanhang är det väsentligt att arbeta med stora helheter och beakta relationerna mellan olika strukturer. En viktig aspekt är hur landskapet utnyttjats över tid och rum. Hur förhåller sig fornlämningarna i området till varandra? Vilken inre struktur kan vi urskilja på de specifika lokalerna? Stensträngarna vid Hagbylund utgjorde den nordöstra delen av stensträngssystemet vid Lilla Sylta, Fresta socken, och har således varit en del i detta hägnadslag. En diskussion kring stensträngsbygden i området bör även inbegripa stensträngssystemen söder och öster om Hagbylund (fig. 2 samt Höglin 1990:52ff). Förutsättningarna att diskutera problemet med datering av stensträngar är goda vid undersökningarna längs Norrortsleden och undersökningarna av lämningarna vid Hagbylund gör det möjligt att lösa det kronologiska förhållandet mellan stensträngen och odlingslämningarna. Området kring Hagbylund, inklusive RAÄ 225, var 1985 föremål för en kulturgeografisk dokumentation med anledning av ombyggnadsplaner av väg 871, Frestavägen (Höglin & Örneklint-Berg 1996). Under hösten 2004 utförde Stockholms läns museum en arkeologisk utredning inför en planerad golfbana i Hagby (Jonsson 2004). Sydväst om RAÄ 225 ligger gravfältet RAÄ 76 som delvis undersöktes arkeologiskt Av tio undersökta gravar daterades fyra till järnålder och en till järnålder/folkvandringstid (Ferenius Dnr 7756). Efter besiktning av fynden gjordes bedömningen att dessa härrör från folkvandringstid samt vendeltid (Andersson, muntlig uppgift). Under och mellan gravarna framkom rester av ett boplatslager (Ferenius Dnr 7756:2 3). Boplatsmaterialet, bestående av små, spjälkade bitar keramik, två silkärlsfragment, lerklining samt bränd lera, kan inte sägas vara äldre än, utan snarare samtida med gravarna (Andersson, muntlig uppgift). Norr och söder om RAÄ 76 finns fragment av stensträngar. Eventuellt kan några av dem ha utgjort gravhägnad (Harrysson m.fl. 2002:26). Öster om infarten till återvinningsanläggningen låg RAÄ 385, som var en boplats från romersk järnålder. Vid undersökningen som utfördes 2004 fann arkeologerna ett litet hus, ett flertal härdar samt slagg. 14 C-analyserna har givit dateringen romersk järnålder. På RAÄ 385 fanns också ett fåtal agrara lämningar såsom en odlingsyta och några röjningsrösen. Dessa har inte kunnat dateras (Lindman 2005). Mål och metodval Målsättningarna inför den särskilda arkeologiska undersökningen av RAÄ 225 var att försöka skikta framkomna odlingsspår i tid och rum och att kronologiskt fastställa stensträngens ålder. Vidare ville vi belysa stensträngarnas funktionella aspekter samt försöka fånga om- och tillbyggnadsfaser. Vegetationsskiktet på huvuddelen av ytan, både intill stensträngen samt i dess närhet, avlägsnades med grävmaskin. Tidigare undersökningar har visat att många agrara lämningar, som låga stensträngar och röjningsrösen, är dolda under mark. Vi ville också hitta ställen där stensträngen överlagrade eller överlagrades av andra anläggningar. Därefter skulle vi rensa fram konstruktioner och mäta in dem med totalstation. Stensträngen skulle dokumenteras i plan och sektion. Prover för makrofossil- och 14 C-analys från stensträngen och andra lämningar Stensträngar och odlingslämningar vid Hagbylund 7

8 skulle tas. Inför provtagning och undersökning av stensträngen ville vi använda en variant av en metod som tillämpats vid arkeologiska undersökningar i Östergötland. Metoden går ut på att hägnadens uppbyggnad rekonstrueras, framför allt i syfte att ta prover i lager i anslutning till stensträngens ursprungliga läge. Prover från odlingslager skulle kunna hjälpa oss att skikta odlingsspår i tid och analyssvaren ge oss möjlighet att diskutera relationen mellan lämningarna inom undersökningsområdet samt dess relation till kringliggande fornlämningar. Ett delmål var att länka samman de agrara lämningarna vid Hagbylund med kartmaterial och konstruktionsdetaljer som framkom vid andra arkeologiska undersökningar i området. Enligt undersökningsplanen skulle markkemiska analyser, fosforanalys, av äldre odlingsytor utföras. Efter att platsen besiktats av docent Siv Olsson, Lunds universitet, konstaterades att detta inte var lämpligt på grund av fornlämningens närhet till återvinningsanläggningen. Kontamineringen, som jordlagren under många år utsatts för, gör att variationer i markkemin blir svårtolkade ur arkeologisk synpunkt. Genomförande En kompletterande kartering av fornlämningen och dess synliga anläggningar utfördes med hjälp av totalstation. Delar av undersökningsområdet banades av med grävmaskin. Till en början lade vi sökschakt på strategiska platser och lämnade långa marksektioner för att undersöka relationer mellan odlingsytor, stensträngar och röjningsrösen samt för att ta prover. Efterhand utvidgades ytorna i de områden där anläggningar framkom. Totalt avbanades en yta av kvadratmeter (fig. 4). Samtliga avbanade ytor har grovrensats med fyllhammare. Endast ytor med anläggningar har finrensats med bethacka eller skärslev. Skadade anläggningar nedprioriterades. Inmätning av anläggningarnas omkrets och sektioner samt enstaka fynd skedde digitalt med totalstation. Sektionerna dokumenterades för hand och all fotografering skedde digitalt. Ett utsnitt på cirka 2 meter av stensträngen finrensades för hand, konstruktionen bedömdes och utsnittet dokumenterades i plan med lodfoto. Stenarna avlägsnades med hjälp av grävmaskinens gripklo varefter vi tog prover för makrofossil- och 14 C-analys. Platser för provtagning övervägdes noga och prover togs främst i stensträngens basrad, det vill säga i anslutning till dess ursprungliga läge. I ett enkelt rekonstruktionsförsök restes basradens stenar med avsikt att bedöma stensträngens höjd. Stensträngens sektion dokumenterades för hand. Röjningsrösen mättes in i plan och provtogs. Ett ritades i sektion. Odlingsytor och åkerhak mättes in i plan. På grund av tidsbrist kunde registrering i fält inte utföras. Registrering av anläggningar och fynd i Intrasis samt GIS-bearbetning skedde efter avslutad fältsäsong. 8 Norrortsleden RAÄ 225

9 Resultat Skador Undersökningsområdet var delvis skadat av markarbeten som utförts i området. En skogsväg löpte tvärs igenom området och telefonstolpar hade rests. Dessa skador var vi medvetna om redan innan undersökningen inleddes. Vad vi däremot inte kunde förutse var de skador som hade orsakats i samband med avverkning och skogsröjning. Maskinerna hade skadat fornlämningen då de kört över en äldre odlingsyta samt två röjningsrösen (RAÄ 225:2). De senare hade tryckts ned i marken. Under hösten 2004 framkom att en del av den kvarliggande stensträngen RAÄ 228:1 väster om Hagbylund täckts över i samband med anläggandet av en arbetsväg (fig. 3). Stensträngar och andra odlingslämningar Från Frestavägen i söder, längs undersökningsområdets västra kant på ett bergsparti, löpte stensträngen A201, i nord sydlig riktning (fig. 3 och 4). I undersökningsområdets sydvästra del fanns en kortare stensträng som verkade korsa A201. Denna visade sig vid undersökningen vara en sentida samling av röjningssten (A7432). Utanför undersökningsområdet fortsätter stensträngen RAÄ 225 (som A13297, A13225, A13207, A13241) norrut, rundar två odlingsytor och viker av åt söder igen. På ett ställe har stensträngen skurits av skogsvägen, på ett annat har stensträngen vid något tillfälle öppnats. En del av de flyttade stenarna ligger intill strängen och det kan röra sig om en grindöppning som anlagts medvetet. Nordöst om A13207 finns ytterligare en stensträng (tillhörande RAÄ 225) som löper i nordvästlig sydöstlig riktning. Stensträngen RAÄ 225 har sin fortsättning söder om Frestavägen. Förutom två längre stensträngar finns här ett antal korta fragment varav åtminstone de två längre verkar ha hängt samman med systemet norr om vägen. Stensträngarna omgärdar en yta på cirka meter (fig. 3). Tabell 1. Anläggningar. Anr x y Högsta z, m.ö.h. Typ Form i plan Storlek, m Höjd/djup, m , ,80 23,09 Stensträng Avlång 110,0 Sten , ,86 21,12 Åkerhak Oregelbunden , ,28 18,35 Åkerhak Oregelbunden , ,21 19,05 Åkerhak Oregelbunden Material Fyllning , ,11 14,42 Röjningsröse Oval 4,3 0,35 Sten Finsand, silt , ,96 20,0 Åkerhak Oregelbunden , ,37 18,25 Röjningsröse Oregelbunden 2,25 Rundad sten , ,49 19,98 Stensamling Oregelbunden 9,0 Röjningssten , ,65 20,43 Röjningsröse Oval 3,75 Rundad sten , ,76-99,99 Odlingsyta Stensträngar och odlingslämningar vid Hagbylund 9

10 Stensträngen, A201, låg delvis på berg i dagen och bestod av stora och små block som lagts med en flatare sida uppåt (fig. 5 och 7). Ytterligare ett lager sten, stundtals med kilstenar, låg på bottenlagret (fig. 6). Eftersom stensträngen delvis var belägen i en sluttning hade ett flertal stenar rasat nedåt, österut. Rekonstruktion av stensträngen visar att den ursprungligen var cirka 1 meter hög och att den utgjort en enkelmur. Recent material och sopor förekom rikligt i stensträngens övre delar samt delvis även i bottenlagrets övre del. Tabell 2. Karterade anläggningar. Anr x y Högsta z, m.ö.h. Typ Form i plan Storlek, m Material Anmärkning , ,28 23,09 Åkerhak Oregelbunden , ,70 23,49 Stensamling Oregelbunden 6,0 Sten och jord , ,96 24,30 Stensamling Oregelbunden 21,0 Röjningssten , ,35 23,61 Stensamling Rundad 10,0 Sten och jord , ,61 24,13 Stensträng Avlång 2,0 Sten (RAÄ 228) Nyupptäckt , ,32 25,06 Stensträng Avlång 2,0 Sten RAÄ , ,37 19,43 Åkerhak Oregelbunden , ,12 20,69 Odlingsyta Oregelbunden , ,43 21,81 Stensträng Avlång 47,0 Sten RAÄ , ,87 22,99 Stensträng Avlång 25,0 Sten RAÄ , ,19 17,93 Stensträng Avlång 38,0 Sten RAÄ , ,25 19,44 Terrassering Oregelbunden 23,0 Sten och jord , ,28-99,99 Röjningsröse Rundad 6,8 Sten och jord , ,32 23,40 Stensträng Avlång 50,0 Sten RAÄ 225 I sluttningen nedanför stensträng A201 fanns två röjningsrösen (A7424, A7453, RAÄ 225:2). Dessa framkom redan vid den kompletterande förundersökningen (Harrysson m.fl. 2002:14ff). Vi tog prover för makrofossil- och 14 C-analys, men dokumenterade inte rösena i sektion då de var nedtryckta i marken. I fornlämningens östra del intill nutida åkermark var två röjningsrösen synliga ovan mark. Ett röse (A ) var till största delen beläget utanför exploateringsområdet och undersöktes inte. Det andra röjningsröset (A7081), som låg intill nutida åkermark och åkerdike, var täckt av ett lager sprängsten som avlägsnades i samband med avbaningen av ytan. Röjningsröset bestod av stora och små stenar samt fyllning av siltig sand (fig. 8) och var beläget ovanpå ett odlingslager (A ). Röset som byggts på vid flera tillfällen, först med röjningssten och sedan med sprängsten, är i sin äldsta del från äldre järnålder (fig. 4). Innan avbaning såg vi, på en avsats i sluttningen mellan stensträngen och skogsvägen, två tydliga hak (A7189, A283). Vid undersökningen av ytorna kunde vi inte urskilja några odlingslager. Mellan ytorna fanns en moräntunga där ett röjningsröse (A7453) var beläget. Ytan inom åkerhak A7189 var plan med ett tunt jordlager på den övre sidan och ökande jordmängd på den nedre sidan (fig. 4). Norr om RAÄ 76 karterades ett flertal stensamlingar, varav två kan vara röjningsrösen (A7331, A7369) medan ett består av modern röjningssten (A7340). Här finns även ett åkerhak (A7320). Väster om Hagbylund karterades stensträngarna RAÄ 228:1 (A7380, A7724). Samtliga lämningar ligger utanför vägsträckningen och omfattades inte av exploateringen (fig. 3). 10 Norrortsleden RAÄ 225

11 Odling och bosättning från senare tid I den norra delen av stensträngssystemet, utanför exploateringsområdet, karterades en odlingsyta (A13196), ett åkerhak (A13176) och en terrassering (A13263). A13196 är belägen på lättare jord med tydligt åkerhak i norr och terrasskant i söder. Odlingsytan ansluter i söder till odlingsytan inom åkerhak A Den senare, som också ligger på lättare jord, är terränganpassad med moränhöjder på sidorna. I söder har odlingen av ytan fortsatt på de lerigare markerna, medan de nordliga delarna övergivits. Åkerhaket A13176 löper i söder samman med odlingsytan inom haken A289 och A295. Dessa odlingsytor finns inte med på historiska kartor över området (fig. 3). Laga skifteskartan från 1865 visar att odlingsmarken norr om nutida åker (fig. 3) hört till Hagbys ägor och att den då bestod av ett flertal tegar. Det är inte osannolikt att några av tegarna kan ha brukats av torparna på Hagbylund. Torpet är känt i kartmaterial sedan laga skifteskartan från 1865, som visar att boningshuset och ett antal små tegar låg söder om Frestavägen. Konceptet till häradskartan från visar att boningshuset låg kvar på denna sida av vägen och att ytterligare ett bostadshus hade tillkommit norr om Frestavägen. På Ekonomiska kartans första edition från 1952 finns endast det senare huset kvar. Av huset återstår nu endast husgrunden. En källare, troligen den ekonomibyggnad som finns dokumenterad på laga skifteskartan från 1865, finns också kvar. Det är inte otroligt att en del stensamlingar inom området är rester efter torparnas aktiviteter. Samlingen av röjningssten, A7432, dolde en nedgrävning med diverse sentida skrot och förefaller vara modern (fig. 4). Vid förundersökningen fann man väster om RAÄ 225 en härd som 14 C-daterats till intervallet 1680 AD till nutid (KIA-18266) (Harrysson m.fl. 2002:29 samt tabell 6 nedan). Röjningsröset A7081 har använts och byggts på med sten under senare tid. Ett åkerdike skiljer äldre generationers odlingsmark från de moderna åkrar som har brukats fram till Norrortsledens anläggande (fig. 3 och 4). Militära aktiviteter Norr om Hagbylund finns ett stridsvärn (RAÄ 453), i form av en batteriplats, från tidigt 1900-tal (fig. 2). Denna består av ett pjäsvärn, ett observationsvärn, ett skyddsrum, en ammunitionsdurk samt en bunker. Värnet berörs inte av exploateringen. Skogsvägen som löpte genom undersökningsområdet ledde mot värnet och anlades troligen av militären som transportväg. Röjningssten och stensamlingar, främst i fornlämningens nordliga del och på ytan framför värnet, kan härröra från de militära aktiviteterna. Fynd Endast ett fåtal fynd framkom vid undersökningen av RAÄ 225. I schakt S7467 hittades små bitar bränd lera (F1 F3, tillvaratogs inte). Schaktet är beläget på odlingsmark från och 1900-tal vid sidan av nutida åker. Ett litet fynd av sintrad bränd lera (F6) gjordes i samma schakt, nämligen i röjningsröse A7081. Del av en järnkniv (F4) hittades vid schaktning i S7412. Även detta schakt är beläget på äldre odlingsmark. Kniven låg Stensträngar och odlingslämningar vid Hagbylund 11

12 ytligt och är från 1900-tal. Ett bryne i sandsten (F5) framkom i den sydöstra delen av schakt S7488. Ytligt i stensträng A201 framkom obränt djurben (F7). Mängder av recent material och sopor låg ytligt över stora delar av undersökningsområdet på grund av närheten till Hagby återvinningsanläggning. Tabell 3. Fynd. Fnr Anr x y Fyndom- Sakord Material Antal Vikt, g Anmärkning ständighet Lösfynd Bränd lera 1 0,0 Ej tillvaratagen Lösfynd Bränd lera 1 0,0 Ej tillvaratagen Lösfynd Bränd lera 1 0,0 Ej tillvaratagen Lösfynd Kniv Järn 1 9,8 Kastad Lösfynd Bryne Sandsten 1 149, Röjningsröse Bränd lera 1 0,4 Sintrad lera Lösfynd Ben 6 4,0 Naturvetenskapliga analyser Ett problem vid undersökningar av stensträngsområden är att det arkeobotaniska materialet vanligtvis är förhållandevis magert, så även i denna undersökning. De makrofossiler som kunde knytas till ett agrarhistoriskt sammanhang var ett sädeskorn av vete samt en rotknöl av brudbröd. Dessa återfanns i ett odlingslager (A ) under röjningsröset A7081 och har 14 C-daterats till förromersk järnålder (sädeskorn) och romersk järnålder (rotknöl av brudbröd) (tabell 4 och 6). Makrofossilanalysen utfördes av Håkan Ranheden, Riksantikvarieämbetet UV Mitt (bilaga 1). Tabell 4. Miljöprover. Anr Schaktnr Provnr Typ Makrofossil Inga brända frön eller frukter Stensträng Inga brända frön eller frukter Stensträng Inga brända frön eller frukter Stensträng Inga brända frön eller frukter Stensträng Inga brända frön eller frukter Röjningsröse Sädeskorn, vete. Cerealie sp. cf. Triticum vulgare Röjningsröse Rotknöl av brudbröd. Filipendula vulgaris Röjningsröse Inga brända frön eller frukter Odlingsyta Inga brända frön eller frukter Röjningsröse Inga brända frön eller frukter Vedartsanalysen visar en skogsmiljö som, med några avvikelser, motsvarar dagens (tabell 5). Vid undersökningstillfället växte täta snår av hassel på platsen. Även asp, slån, hagtorn, nyponros och ene var allmänt förekommande. Dessa grupper saknades, eller var klart underrepresenterade, i det förkolnade materialet. Artspridningen över undersökningsytan motsvarade också, med ovan nämnda reservation, dagens förhållande; i högre liggande terräng ökade förekomsten av tall något i förhållande till förekomsten av ek. Lövträdens andel ökade också på de tyngre jordarna intill dagens åker (jfr bilaga 2). 12 Norrortsleden RAÄ 225

13 Tabell 5. Vedartsanalys av prover från både förundersökningen och undersökningen. Anr Provnr Typ Vedart Stensträng Gran, tall, växtdelar (träd/buskar), växtdelar (ört), lövträd Stensträng Björk, en, gran, tall Stensträng Ek, tall Stensträng Gran, hassel, tall, bark, växtedelar (träd/buskar) A Röjningsröse Ek, en B Röjningsröse Ek, en, växtdelar (ört) Röjningsröse Gran Röjningsröse Ek Odlingslager Tall, växtdelar (träd/buskar), lövträd Röjningsröse Ek, tall 3160 (FU) Odlingsyta Björk, en, tall, växtdelar (träd/buskar) 3160 (FU) Odlingsyta Gran, hassel, salix sp 3160 (FU) Odlingsyta Björk, salix sp 3160 (FU) Odlingsyta Björk, ek, tall, växtdelar (träd/buskar) 3160 (FU) :1 Odlingsyta Björk, ek, gran, bark växtdelar (träd/buskar) 3160 (FU) :2 Odlingsyta Al, gran 4283S (FU) Odlingslager Björk, ek, gran 4587 (FU) 4593 Härd Björk, tall, lövträd 4587 (FU) Härd Hassel Efter vedartsanalys har träkol av tall från odlingslagret i odlingsytan A13196 kunnat 14 C-dateras till AD. Träkol av ek från stensträngen A201 gav dateringen f.kr. Trädens egenålder utgör i båda dessa fall inte något problem eftersom träkolet består av unga kvistar. Vedartsanalysen har utförts av Ulf Strucke, RAÄ UV Mitt (bilaga 2). Tabell C-dateringar, se även fig. 11. Medtagen är även en datering som gjordes vid förundersökningen. Anr Provnr Typ Lab. nr 14 C-ålder BP Kal. 1 σ Kal. 2 σ Material Stensträng Ua ± BC BC BC BC BC Träkol av ek Röjningsröse Ua ± AD AD Rotknöl av brudbröd, Filipendula vulgaris Odlingsyta Ua ± AD AD Träkol av tall Odlingslager 4587 (FU) Ua ± BC BC Vete. Cerealie sp. cf. Triticum vulgare Härd KIA ± AD AD Träkol av hassel Utvärdering Metodiskt genomförande Undersökningen av RAÄ 225 genomfördes huvudsakligen med de metoder som formulerats i undersökningsplanen. Metodvalen utgick från utrednings- och förundersökningsresultaten samt från Länsstyrelsens kravspecifikation. I den senare uttrycks vikten av att arbeta med stora helheter där de olika strukturerna relateras till varandra. Inventeringar och karteringar som tidigare utförts i området kompletterades med en karte- Stensträngar och odlingslämningar vid Hagbylund 13

14 ring med totalstation. Efter avröjningen var det lättare att utföra karteringen på ställen som tidigare varit otillgängliga på grund av den täta slyskogen. Jämförelser med äldre kartor visar var sentida bebyggelse var belägen, till exempel torpet Hagbylund och den åkermark de brukade. Lokalerna har undersökts med en likartad grundsyn och vi har arbetat utifrån ett jämförande perspektiv. Försvårande omständigheter var de skador som tillfördes området i samband med skogsavverkningen. Konsekvenserna av detta blev att proverna, från de två röjningsrösen som tryckts ned i marken, inte kommer från säkra kontexter då stratigrafin i rösena rubbats samt att vi inte kunde dokumentera röjningsrösena i sektion. Deras placering i rummet är dock viktigare för vår tolkning än deras utseende i sektion. För att kunna skikta de framkomna odlingsspåren i tid och rum och att kronologiskt fastställa stensträngens ålder ville vi genomföra omfattande provtagningar. Vi undersökte tänkbara odlingsytor genom att bana av dem med maskin, men kunde i en del fall inte med säkerhet urskilja något odlingslager. Där kontexterna var otillförlitliga, på grund av naturligt sönderfall, erosion och skador, avstod vi från provtagning. Som nämnts ovan var inte markkemiska analyser möjliga då marken bedömdes vara förorenad. Följaktligen har vi, med hjälp av naturvetenskapliga metoder, inte alltid kunnat skikta odlingsspåren i tid. Från de kontexter som ansågs tillförlitliga togs prover som planerat. Stensträngen, ett röjningsröse och två odlingslager har kunnat dateras med 14 C-analys. Det visade sig problematiskt att finna bra ställen för provtagning i stensträngen då den hade rasat nedåt i sluttningen. På grund av detta valde vi att endast ta prover på de ställen där stensträngen verkade ligga i orubbat läge. Ytterligare en omständighet som komplicerade provtagningen var förekomsten av modernt skräp i stensträngen. De fyra prover som togs gav inget resultat ur arkeobotanisk synvinkel. Möjligtvis hade fler prover kunnat ge oss makrofossiler, men deras giltighet hade i så fall varit mindre på grund av otillförlitlig kontext. Från ett av proven har träkol 14 C-daterats med gott resultat. En annan målsättning var att genom analyssvaren diskutera de undersökta lämningarnas inbördes relation samt deras relation till kringliggande fornlämningar. Den arkeobotaniska analysen gav få, men goda resultat. Även 14 C-analyserna har fallit väl ut (se resultatkapitlet ovan). Vi har i många fall, de goda resultaten till trots, fått diskutera relationen mellan lämningarna utifrån kartmaterial och deras placering i rummet snarare än i tiden. Måluppfyllelse Den särskilda arkeologiska undersökningen av stensträngen RAÄ 225 samt dess närområde ingår i de omfattande arkeologiska insatserna längs efter Norrortsledens sträckning. De målsättningar som formulerats i Länsstyrelsens kravspecifikation samt i projektprogrammet är relevanta för området och de agrarhistoriska lämningarna i sin helhet. En specifik lokal, som RAÄ 225, kan inte ensam svara upp till samtliga målsättningar. De jämförande analyser och studier som krävs för att få en helhetsbild av agrarhistorien i området ryms inte inom de lokalspecifika daffarna utan lämnas till slutpublikationen. I detta kapitel kommer måluppfyll- 14 Norrortsleden RAÄ 225

15 elsen framför allt att ställas i relation till de i undersökningsplanen formulerade målsättningarna. Odlingsspår i tid och rum En av våra målsättningar var att kunna skikta odlingsspåren i tid och rum, en målsättning som även uttrycks i kravspecifikationen. Ett delmål var att länka samman de agrara lämningarna på RAÄ 225 med känt kartmaterial. Kartering och inventering samt studier av äldre kartmaterial har hjälpt oss tolka odlingsspåren. Odlingsmark har övergivits och successivt flyttats ut i tyngre jordar och i en del fall har senare tiders aktiviteter raderat äldre strukturer. Vi har ändå kunnat skilja stensträngstidens odling från de yngre agrarhistoriska periodernas odlingsmark och vi har fått fram en god kronologi. Under ett röjningsröse fann vi rester av ett odlingslager. I detta lager framkom vid makrofossilanalysen ett sädeskorn av vete som 14 C-daterats till förromersk järnålder. I samma prov framkom även en rotknöl av brudbröd med en 14 C-datering till romersk järnålder (se Naturvetenskapliga analyser ovan). Brudbröd, som är en ört, växer normalt på torrare mark till exempel i sydsluttningen i norra delen av undersökningsområdet och sannolikt inte på den förhållandevis näringsrika jord där röset var beläget. En teori är att örten inte växt på odlingsytan utan att den slagit sig ned på det torra stenröset efter att det anlades på odlingsmarken. I sluttningen mellan stensträngen och skogsvägen fanns ett tydligt åkerhak, A7189, som vi bedömer hör ihop med åkerhaket A283. Ytornas utseende, deras placering och relation till stensträng och röjningsrösen kan tyda på att ytorna har varit uppodlade under äldre järnålder, men det är heller inte omöjligt att de tillhör en senare fas av odling. Odlingslagren inom det aktuella området har utraderats på grund av naturligt sönderfall och erosion. Utanför undersökningsområdet karterade vi odlingsytan A13196 som hör ihop med åkerhaket A Den först nämnda odlingsytan har 14 C-daterats till intervallet AD. Åkerhaket A13176 löper i söder samman med åkerhaken A289 och A295. Dessa ytor har troligen varit uppodlade under samma tid som A Ingen av odlingsytorna går att återfinna på historiska kartor över området och ekarna som idag växer på A13176 är åtminstone 150 år gamla (Strucke, muntlig uppgift). Den fossila odlingsmarken norr om den moderna åkern (fig. 3) (jfr Harrysson m.fl. 2002:31) har tillsammans med den senare brukats under 1800-tal och 1900-tal. De kan tidsfästas med hjälp av laga skifteskartan från 1865 där de ingått i Hagbys ägor och konceptet till häradskartan från där de fortfarande finns markerade. Den nordliga delen av odlingsmarken har någon gång efter 1906 övergivits och man har fortsatt odla i de lerigare marker som brukats fram till byggandet av Norrortsleden (fig. 9). Stensträngens ålder och funktion Vi ville om möjligt fastställa stensträngens ålder, dess funktion samt se om den blivit till- eller ombyggd. Vår intention har varit att datera material från kontexter som vi kan relatera till arkeologiska händelser och processer. Dateringen av stensträngar är problematisk, vilket gör det än viktigare att säkerställa kontexten. Träkol från en säker kontext under en Stensträngar och odlingslämningar vid Hagbylund 15

16 av stenarna i stensträngens basrad har gett en 14 C-datering till förromersk järnålder. Detta prov valdes för datering eftersom det var det minst kontaminerade av de fyra prover vi tog i stensträngen (se tabell 5 och 6). Inom den exploaterade ytan fanns inga överlagringar eller stratigrafiska relationer. På ett ställe verkade stensträngen korsa en annan, kortare, stensträng. Efter undersökning bedömde vi den som en samling röjningssten (A7432) från modern tid. Eftersom vi inte kunde se några om- eller tillbyggnader har vi dragit slutsatsen att stensträngen, i alla fall inom undersökningsområdet, ska betraktas som en helhet. Däremot har den med tiden glidit isär och hasat ner i östsluttningen. Inom stensträngsområdet fann vi röjningsrösen och odlingsytor, vilket tyder på att stensträngen haft en funktion som hägnad i syfte att hålla boskapen borta från den uppodlade inägomarken. Kartor med fornsjöar och avvattningssystem (fig. 10), framtagna av Leif Andersson vid SGU i Lund, har ökat vår förståelse för hägnadsgränserna i området. Utanför stensträngen, till exempel i mer moränrika marker och i de branta sluttningarna ned mot Frodens strand, betade boskapen. Förmodligen har det rört sig om fribete med vallning eftersom vi inte kunnat finna några lämningar som tyder på att man hägnat in områden i norra utmarken. Fornsjökartorna visar att sjön Froden, kring år 0, bestod av saltvatten/bräckt vatten och var förbunden med Vallentunasjön, medan den år 500 AD snörts av till en insjö. Stensträngssystem och hägnadslag Ett delmål var att länka samman de agrara lämningarna på RAÄ 225 med konstruktionsdetaljer som framkom vid andra arkeologiska undersökningar. Stensträngarna vid Hagbylund är den nordöstra utlöparen av det större stensträngssystem som löper från Sylta och Kocktorp i väster till Hagby i öster. Till detta system hör också andra lämningar så som röjningsrösen, fossil åkermark, boplatser och gravfält (fig. 2 och 3). RAÄ 225 utgjorde under äldre järnålder en enhet i detta större hägnadslag. Höglin har föreslagit att hägnaderna vid Hagbylund ingått i ett hägnadslag bestående av upp till fem järnåldersgårdar (Litsby/Såsta, söder om Myran i Hagby, västra Stora Alby och södra Stora Alby) eller fler (Höglin 1990:52ff). Karteringen av RAÄ 225 visar ett relativt väl sammanhållet stensträngsystem med spår av äldre åkerytor. Vi har inte kunnat konstatera att det finns någon boplats inom denna del av stensträngsystemet. Skärvstenen, keramikskärvan samt den brända och sintrade leran som framkom under förundersökningen av RAÄ 225 tyder på närhet till en boplats och det finns tänkbara lägen som terrasseringen norr om undersökningsområdet och ytor söder om Frestavägen. Det kan dock inte uteslutas att terrassen är en naturbildning vars karaktär förstärkts genom deponering av röjningssten utefter dess sidor. I närheten, men utanför stensträngens begränsning, ligger också gravfältet RAÄ 76 med det underliggande boplatslagret. Att i gynnsamma fall diskutera relationen mellan de undersökta lämningarna och kringliggande arkeologiska objekt utifrån de arkeobotaniska analyserna var ytterligare en målsättning. Som nämndes i kapitlet metodiskt genomförande ovan, har de arkeobotaniska analyserna givit få, men goda resultat. Stensträngens utbredning i riktning mot boplatsen/hant- 16 Norrortsleden RAÄ 225

17 verksplatsen RAÄ 385 är oklar, men det kronologiska sambandet får anses säkerställt. Då platsen daterats till romersk järnålder (Lindman 2005) överensstämmer den tidsmässigt väl med 14 C-dateringen av rotknölen av brudbröd från odlingslagret på Hagbylund. Potential Den agrara enheten inom stensträngen RAÄ 225 är förhållandevis väl bevarad och sammanhållen samt utgör grunden för en fortsatt diskussion kring stensträngsbygden och hägnadslagen i området. Hur har landskapet utnyttjats över tid och rum och hur förhåller sig de skilda fornlämningarna till varandra? Värdet av undersökningen förstärks då den inlemmas i resultaten från övriga agrara undersökningar i området. Tillsammans med enheterna i öster och väster ger fornlämningen kunskap om den agrara verksamheten i området under en lång tidsperiod. Fornlämningen kan även studeras i ett vidare perspektiv till exempel i jämförelse med agrarhistoriska lämningar i Östergötland. Fornlämningens framtida potential finns även i de delar som ligger kvar efter Norrortsledens byggande. Stensträngssystemet är till stor del bevarat såväl i norr som i söder och inom dess sträckning finns bra boplatslägen exempelvis terrasseringen i norr samt ytor söder om Frestavägen. Den fortsatta bearbetningen av materialet kommer att samordnas med resultaten från andra undersökta fornlämningar i området. Fornlämningarna kommer att ställas i relation till varandra och de olika enheterna i hägnadslaget ska jämföras. Planen är att göra detta inom ramarna för slutpublikationen och då kommer målsättningarna som formulerats i kravspecifikationen att diskuteras mer ingående än vad som är avsett i denna daff. Med utgångspunkt i kravspecifikationens målsättningar är det särskilt viktigt för oss att: ta ställning till om hägnadslagen speglar en från början färdig struktur eller en långsamt framvuxen struktur och organisation lägga stor vikt vid att ta fram stensträngsbygdens odlingsspår, att tolka och datera dessa på ett i sammanhanget relevant sätt ta ställning till om de rekonstruerade hägnadslagen är uttryck för en horisontell eller vertikal organisation beakta frågan om stensträngsbygdens sammanbrott, övergivande, dess orsaker och uttryck och hur de senare samhällsstrukturerna och även agrara system manifesterar sig i landskapet. Sammanfattning Riksantikvarieämbetet, UV Mitt, har sommaren 2004 genomfört en särskild arkeologisk undersökning av RAÄ 225 vid Hagbylund, Täby socken, Uppland. Vid undersökningen har lämningar efter odlingsaktiviteter från olika tidsskikt framkommit. Åkrar har övergivits och successivt flyttat ut i tyngre marker. Till den äldsta järnålderns lämningar hör ett sammanhängande system av stensträngar, vilka fungerat som hägnader. På inägorna finns odlingslager och röjningsrösen och i utmarken har boskapen betat. Stensträngen samt ett odlingslager har 14 C- Stensträngar och odlingslämningar vid Hagbylund 17

18 daterats till förromersk järnålder och ett röjningsröse har daterats till romersk järnålder. Ett annat odlingslager som daterats visar att här också förekom odling under tal. Vissa ytor har varit uppodlade under och 1900-tal och tillhörde då Hagbys ägor. Åkermarken i området har brukats fram till byggandet av Norrortsleden. Referenser Andersson, L Kompletterande utredning vid Norrortsleden. Sträckan Täby Kyrkby-Rosenkälla, avsnittet Karby gård-gullsjön. Täby socken, Uppland. Stockholms läns museum. Rapport 1999:15. Stockholm. Backe, M. & Sundberg, A. 1995a. Norrortsleden. Delsträckan Edsberg Smedstorpet. Arkeologisk utredning inför den planerade vägsträckan mellan Edsberg, Sollentuna socken och kommun, och Smedstorpet, Fresta socken, Upplands Väsby kommun, Uppland. Stockholms läns museum. Rapport 1995:9. Stockholm. 1995b. Norrortsleden. Delsträckan Karby Rosenkälla. Arkeologisk utredning inför den planerade vägsträckan mellan Karby, Täby socken och kommun, och Rosenkälla, Östra Ryds socken, Österåkers kommun, Uppland. Stockholms läns museum. Rapport 1995:10. Stockholm. Bratt, P Norrortsleden konsekvensutredning för kulturmiljön, delen Täby Kyrkby-Vågsjö. Stockholms läns museum. Rapport 1992:3. Stockholm. Brunstedt, S. 1993a. Norrortsleden, Väsjön-Täby Kyrkby. Arkeologisk utredning Etapp 1. Riksantikvarieämbetet. UV Stockholm, rapport 1993:25. Stockholm. 1993b. Norrortsleden, Väsjön-Täby kyrkby. Arkeologisk utredning Etapp 2. Riksantikvarieämbetet. UV Stockholm, rapport 1993:49. Stockholm. Jakobsson, M Norrortsleden. Delen Väsjön Täby kyrkby samt Sandavägen. Kompletterande arkeologisk utredning. Riksantikvarieämbetet. UV Stockholm, rapport 1995:61. Stockholm. Harrysson, I., Ranheden, H. & Strucke, U Norrortsleden. Agrara lämningar arbetsmoment 4. Arkeologisk förundersökning. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, rapport 2002:18. Stockholm. Harrysson, I Objekt 103/RAÄ 225, agrar lämning. I: Harrysson, I. Johansson, Å. & Werthwein, G Norrortsleden. Genom Täby tillägg till arbetsmoment 3. Kompletterande arkeologisk förundersökning. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, rapport 2003:8. Stockholm. Höglin, S Gårdar och gärdesgårdar i Markim. Meddelande B:70 från Kulturgeografiska Institutionen, Stockholms universitet. Stockholm. Höglin, S. & Örneklint-Berg, C Hagbylund-Hagby. Kulturgeografisk dokumentation. UV Stockholm, rapport 1996:8. Stockholm. Jonsson, A Hagby golfbana. Arkeologisk utredning, etapp 1, inför planerad golfbana i Hagby, Täby socken och kommun, Uppland. Stockholms läns museum. Rapport 2004:32. Stockholm. 18 Norrortsleden RAÄ 225

19 Lindman, G Boplatsen i Hagby. Norrortsleden. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, dokumentation av fältarbetsfasen 2005:11. Stockholm. Övriga källor Ekonomiska kartan, 1:a ed, 1952, blad 10I 9e och 10I 9f. Ferenius, J. Dnr 7756 ATA Rapport över arkeologisk undersökning av delar av gravfält nr 76 vid Hagbylund, Hagby, Täby köping, Uppland. Koncept till häradskartan, , Sollentuna. Laga skifteskartan, 1865, Hagby, Täby sn. LMV Akt A108-10:2. Muntliga uppgifter Andersson, Kent. 1:e antikvarie Statens Historiska Museer, SHM. Ericsson, Alf. Arkeolog Riksantikvarieämbetet, UV Öst. Strucke, Ulf. Arkeolog Riksantikvarieämbetet, UV Mitt. Stensträngar och odlingslämningar vid Hagbylund 19

20 Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr: Projektnummer: Undersökningstid: maj, augusti och 3 september 27 oktober Projektgrupp: Ulf Strucke (projektledare), Torbjörn Holback och Ann Vinberg (arkeologer). Cecilia Grusmark (amanuens, arkeolog), Hanna Larsson (amanuens), Gunnar Svensson och Thoralf Wighus (biträden), Björn Brage och Per Prejentz (maskinister). Underkonsulter: Bröderna Fältgård AB. Ramirent AB. Trimtec. Upplands Schakt. Ångströmlaboratoriet, Uppsala Universitet. Exploateringsyta: m 2. Undersökt yta: m 2. Läge: Ekonomiska kartan, blad 10I 9e Bollstanäs, 10I 9f Täby, x y Koordinatsystem: ST74. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x 97134,97 y 94847,09. Höjdsystem: RH00. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 2 sektionsritningar i skala 1:20 med Unr 4088_6 7, 5 digitala foton med Unr 4088_1 5. Fynd: Fynd med Fnr 4 7 är inlämnade för fyndfördelning till Statens historiska museum (SHM), Stockholm. 20 Norrortsleden RAÄ 225

21 Bilagor Bilaga 1. Makrofossilanalys av Håkan Ranheden, UV Mitt Prov Art/släkte Antal PM7411 Inga brända frön/frukter PM7448 Inga brända frön/frukter PM7451 Inga brända frön/frukter PM7452 Inga brända frön/frukter PM7466:1 Inga brända frön/frukter PM7466:2 Inga brända frön/frukter PM7486 Cerealie sp. cf. Triticum vulgare (vanligt vete) 1 Filipendula vulgaris (brudbröd-rotknöl) 1 PM7487 Inga brända frön/frukter PM Pinus silvestris (kottefjäll av tall) 1 PM Inga brända frön/frukter Kommentar Samtliga prov har tagits i fält av de arkeologer som deltagit i utgrävningarna. Proverna har vattenflotterats inne på lab. med hjälp av en vanlig plasthink och med siktar med minsta diameter av 0,5 millimeter. Det frampreparerade växtmaterialet har sedan analyserats genom ett stereomikroskop i förstoringar mellan 8 och 40 gånger. Endast ett av proven, PM7486, innehöll sådant växtmaterial som kan tillföra tolkningarna något väsentligt. Att man noterar säd i fossila odlingslager är inte så vanligt som man kanske tror. Säden ville man ha in till hushållet och den skulle inte spillas på marken (vilket dock naturligtvis ändå skedde). Därutöver måste sädesslagsfröerna också på något sätt bli brända för att de skall kunna bevaras. Efter det bryts de visserligen inte ner mer men är ändå ganska känsliga för mekanisk markpåverkan. Då man noterar säd i odlingslager innebär det dock att man med stor sannolikhet har hittat rester av sådan växtsubstans som har en funktionell koppling till den aktivitet som funnits på just den markyta man tagit provet ur. Av den anledningen är de också mycket värdefulla för datering. Inom förundersökningen påträffades liknande typ av sädesslagsfrön från tre olika kontexter, alla dock knutna till odlingsverksamhet. De tre fröerna daterades alla till tidig vendeltid (Harrysson m.fl. 2002). Referens Harrysson, I., Ranheden, H. & Strucke, U Norrortsleden. Agrara lämningar arbetsmoment 4. Arkeologisk förundersökning. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, rapport 2002:18. Stockholm. Stensträngar och odlingslämningar vid Hagbylund 21