Stensträngar, odling och boplatslämningar på RAÄ 91

Transkript

1 UV MITT, DOKUMENTATION AV FÄLTARBETSFASEN 2005:8 ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Stensträngar, odling och boplatslämningar på RAÄ 91 Norrortsleden Uppland, Fresta socken, Stora Alby 1:75, RAÄ 91:2 3, RAÄ 91:5 Dnr Cecilia Grusmark

2 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Mitt Instrumentvägen Hägersten Tel Fax Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L1999/ Riksantikvarieämbetet ISSN Utskrift Birger Gustafsson Digital AB, Stockholm Norrortsleden RAÄ 91:2 3, RAÄ 91:5

3 Innehåll Inledning... 4 Upplägg och innehåll... 4 Terminologi... 4 Förutsättningar... 5 Områdesbeskrivning... 5 Förundersökningen... 6 Antikvariska förutsättningar... 6 Arkeologiska förutsättningar... 7 Mål och metodval... 7 Genomförande... 8 Resultat... 9 Sentida markskador... 9 Stensträngar... 9 Odlingsytor och åkerhak Röjningsrösen och stensamlingar Övriga lämningar Fynd Naturvetenskapliga analyser Utvärdering Metodiskt genomförande Fältarbetet Miljöprover och provanalyser Måluppfyllelse Stensträngarnas funktion och inbördes relation Lämningar i tid och rum Odling i historisk tid och jämförelser med kartmaterial Potential Sammanfattning Referenser Kartor Muntliga uppgifter Administrativa uppgifter Bilagor Bilaga 1. Anläggningstabell Bilaga 2. Makrofossilanalys av Björn Gedda, UV Syd Bilaga 3. Vedartsanalys av Ulf Strucke, UV Mitt Bilaga 4. Markkemisk undersökning av Siv Olsson, Lunds Universitet Tabellförteckning Figurbilaga Figurförteckning Stensträngar, odling och boplatslämningar på RAÄ 91 3

4 Inför anläggandet av Norrortsleden genomförde Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Mitt, under sommaren 2004 en särskild arkeologisk undersökning av de agrara lämningarna på RAÄ 91, Stora Alby, Fresta socken, Uppland. SAU genomförde samtidigt en undersökning av stensättningarna på samma fornlämning. Vid undersökningen framkom lämningar från yngre bronsålder till historisk tid. Undersökningsområdet dominerades av odlingslämningar i form av stensträngar, odlingsytor, åkerhak och röjningsrösen. Stensträngarna från förromersk/romersk järnålder bildade en beteskorridor. Till den äldre järnålderns lämningar hörde även odlingsytor och åkerhak. Några åkerhak låg intill nutida åkermark och hörde troligtvis till odling som försiggick från 1600-talet och framåt. Ett röjningsröse kunde dateras till medeltid. Inom RAÄ 91 framkom även lämningar av boplatskaraktär så som härdar, härdgropar och stolphål. En härdgrop daterades till yngre bronsålder, en annan härdgrop och ett stolphål daterades till vendel-/vikingatid. Inledning Under fältsäsongen 2004 genomförde Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Mitt, i samarbete med Stockholms läns museum, Arkeologikonsult AB och Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU) särskilda arkeologiska undersökningar i Fresta och Täby socknar, Uppland (fig. 1). Undersökningarna utfördes med anledning av anläggandet av Norrortsleden norr om Stockholm. Kostnadsansvarig uppdragsgivare var Vägverket, region Stockholm. Inom projektet Norrortsleden utförde UV Mitt en särskild arkeologisk undersökning av RAÄ 91:2 3 och RAÄ 91:5 (benämns nedan som RAÄ 91 agrar), Stora Alby, Fresta socken, Uppland (fig. 2). I informationssystemet om fornminnen, FMIS, bedömdes RAÄ 91:2 3 som stensträngar och RAÄ 91:5 som röjningsröse. RAÄ 91:6 och RAÄ 91:7, enligt FMIS en stensträng respektive en fossil åker, bedömdes inte vara fornlämningar. Den södra delen av stensträngen RAÄ 91:3 omfattades inte av undersökningen då den var belägen utanför exploateringsområdet. Stensättningarna RAÄ 91:1 och RAÄ 91:4 undersöktes av SAU under sommaren och hösten RAÄ 91:2 3 och RAÄ 91:5 bestod främst av agrara lämningar från äldre järnålder och historisk tid. Inom undersökningsområdet fanns odlingsytor, åkerhak, röjningsrösen och stensamlingar. Övriga lämningar som framkom var härdar, härdgropar och stolphål. Stensträngarna på RAÄ 91 och stensträngarna på RAÄ 131 hör till samma stensträngssystem, varför de båda daffarna bör läsas parallellt (Holback 2005). Upplägg och innehåll Daffen, som är en dokumentation av fältarbetsfasen, utgör avrapporteringens första steg. Bearbetning av materialet hör inte till daffen, som är en teknisk rapport, utan till slutpubliceringen som utgör avrapporteringens andra steg. Daffen är uppdelad i en textdel med bilagor och en figurdel. Textdelen behandlar undersökningens förutsättningar, målsättning och metodval följt av redogörelser för undersökningens genomförande och resultat. Därefter följer en utvärdering av undersökningen där målsättningar och metod ställs mot resultaten. Sist i textdelen finns ett kapitel om undersökningens potential. Bilagorna utgörs av analysrapporter, i detta fall makrofossilanalys, vedartsanalys och markkemisk analys. Terminologi För att förtydliga rapporttexten vill jag inledningsvis förklara några av de begrepp jag använt. Terminologin anknyter till den begreppsapparat som har använts vid de omfattande stensträngsundersökningarna i Väderstad i Östergötland (ej publicerad ordlista och muntliga uppgifter av Alf Ericsson). Med inägomark avses inhägnad mark innehållande bland annat åker och äng. Ibland förekommer även boplatser på inägomarken. Inägomarken skiljs från utmarken med en hägnad. Ett hägnadslag utgörs av en granngårdsgrupp som bygger gemensamma hägnader och samverkar i en betesorganisation. Stensträngssystem är stensträngar som hänger sam- 4 Norrortsleden RAÄ 91:2 3, RAÄ 91:5

5 man, både fysiskt och funktionellt, inom ett geografiskt begränsat område. En fägata är en inhägnad väg med syfte att leda tamboskapen genom inägomarken till och från betet på utmarken. En beteskorridor är en mycket bred fägata med betesmark. I beteskorridorens kanter finns ofta fädrev, det vill säga kommunikationsleder för tamboskap på utmark i nära anslutning till en hägnad. Fädrevet är till skillnad från fägatan endast hägnat på ena sidan. En stensträng består av stenar på rad och den fungerade som begränsning eller hägnad i det agrara landskapet under äldre järnålder. I de fall stensträngen utgjorde en hägnad bestod den av en ställd eller lagd/staplad enkelmur. I ställda murar kan man ofta urskilja en basrad av stenar som fallit åt sidorna. Dessa stenar var från början de understa stenarna i muren och utgjorde dess bas. De större stenarna i en stensträng har ibland stabiliserats och sammanfogats med hjälp av mindre kilstenar. Ett hak eller åkerhak är en nivåskillnad mellan obrukad och brukad mark. Haket orsakas av erosion. Ett hak kan även uppstå på plana åkerytor, men syns då inte lika tydligt. Röjningsstenar är block och stenar som röjts från olika slags ytor till exempel odlingsytor. Begreppet röjningsröse används för anhopningar av röjningssten oavsett vilken tidsperiod de härstammar från. Förutsättningar Områdesbeskrivning Undersökningsområdet var beläget på fastigheten Stora Alby i Fresta socken, Uppland. I norr löpte Frestavägen i öst västlig riktning. RAÄ 91 var omgivet av ett öppet landskap med åkermark och inslag av skogshöjder och åkerholmar. I norr ligger större skogsområde som sträcker sig mot Stora Alby, i söder finns ett skogsområde som sträcker sig ned mot Fjäturen och Käringsjön. Nordöst om RAÄ 91, vid Hagbylund, låg sjön Froden och i väster låg Rimstaholmssjön. De två sistnämnda sjöarna har utdikats och är idag borta. RAÄ 91 (fig. 3) var belägen på en bergsrygg som band ihop det norra skogspartiet med det södra. På norra sidan av Frestavägen låg stensträngen RAÄ 131 i förlängningen av samma bergsrygg. Vegetationen bestod av löv- och barrskog. I öster och väster fanns uppodlad åkermark. Bergsryggen bestod till stor del, framför allt i högre terräng, av blockrik morän. Sluttningarna bestod av sandig silt som gradvis övergick i lera i lägre terräng. Stensättningarna, RAÄ 91:1 och RAÄ 91:4, var belägna på bergsryggen, medan de agrara lämningarna återfanns utmed bergsryggens sidor på terrasseringar samt i sluttningarna. Undersökningsområdet låg i en fornlämningsrik miljö med lämningar från såväl förhistorisk som historisk tid. Området har kommit att kallas Lilla Sylta efter bytomten RAÄ 126 (se nedan). De förhistoriska lämningarna i området dominerades av stensträngar, boplatser och gravfält, men här fanns också flera ensamliggande stensättningar. Stensträngarna RAÄ 91:2 3 fortsatte i norr som stensträngarna RAÄ 131 (Holback 2005) och i öster som RAÄ 87:5 6 (Täby socken). I sydväst finns fragment av stensträngar, RAÄ 135:4 5, och i nordöst fortsätter stensträngssystemet som RAÄ 228:1 och RAÄ 225:1 i Täby socken (Grusmark 2005). RAÄ 131 och RAÄ 225:1 undersöktes Väster om RAÄ 91 Stensträngar, odling och boplatslämningar på RAÄ 91 5

6 låg boplatsen RAÄ 271 med dateringar främst från folkvandringstid och vendeltid (Edenmo, Hamilton & Stjerna 2005) och boplatsen RAÄ 87:3 från bronsålder, romersk järnålder, och folkvandringstid (Pettersson & Eklund 2005). I området fanns stensättningarna RAÄ 91:1, RAÄ 91:4 (Victor, Andersson & Westerholm 2005) och gravfältet RAÄ 87:1 med dateringar främst till folkvandringstid. På RAÄ 87:1 finns även gravar från romersk järnålder och vendeltid (Svensson & Andersson 2005). Från folkvandringstid är också det närliggande gravfältet RAÄ 228:4 i Täby socken (Grönwall & Werthwein 2005). Boplatserna och gravfälten undersöktes i samband med anläggandet av Norrortsleden. Bebyggelse i området kan beläggas genom historiska kartor. Bytomten Lilla Sylta (RAÄ 126) norr om Frestavägen, undersöktes arkeologiskt sommaren 2004 (Svensson m.fl. 2005). Lilla Sylta torp med ägor finns första gången på en geometrisk avmätning från Lilla Sylta förekommer i kartmaterial fram till storskifteskartan från Torpet Kocktorp, RAÄ 270, förekommer i kartmaterial första gången på en ägomätning över Skellnora från Kocktorp, Lilla Sylta och Stora Sylta (en bytomt i väster) finns även med på en karta (delning av skog) från Kocktorp finns inte med på storskifteskartan från 1783, men på konceptet till häradskartan från är det återigen nämnt, nu som Kåktorpet. Stora och Lilla Sylta finns inte med på konceptet till häradskartan. Förundersökningen De agrara lämningarna på RAÄ 91 förundersöktes av UV Mitt under sommaren 2002 (Harrysson, Ranheden & Strucke 2002). Inventering, kartering och kartstudier av området genomfördes samtidigt som förundersökningen. Sammanlagt togs sju schakt upp inom undersökningsområdet, främst i områden med stensträngar, röjningsrösen och odlingsytor. Stensträngarna karterades och deras konstruktion dokumenterades i några fall. Den i FMIS registrerade stensträngen RAÄ 91:6 avskrevs i samband med förundersökningen som en stensamling från modern tid. Ett röjningsröse i den sydligaste delen av RAÄ 91:3 undersöktes. Röjningsröset, som låg invid ett stort block, kan vara anlagt på resterna av stensträngen och 14 C-daterades till AD (KIA-18830). Åkerytor och åkerdiken som brukats under 1900-talet karterades. På östra sidan av bergsryggen, i sluttningen, påträffades skärvsten och bränd lera. Dock kunde man inte belägga odling i slänten. I samband med Arkeologikonsults förundersökning av RAÄ 91:1, RAÄ 91:4 5 (Rundkvist m.fl. 2002) undersöktes en härdgrop i västsluttningen av bergsryggen. Härdgropen, som innehöll en bit slagg, kunde 14 C-dateras till AD (Ua-19375). RAÄ 91:5, en eventuell stensättning, lämnades utan ingrepp. Antikvariska förutsättningar Inför anläggandet av Norrortsleden utfördes ett flertal arkeologiska och antikvariska utredningar (Andersson 1999, Backe & Sundberg 1995a och 1995b, Bratt 1992, Brunstedt 1993a och 1993b, Jakobsson 1995). Arkeologisk förundersökning av de agrarhistoriska lämningarna på RAÄ 91 6 Norrortsleden RAÄ 91:2 3, RAÄ 91:5

7 utfördes sommaren 2002 av UV Mitt (Harrysson, Ranheden & Strucke 2002). Arkeologikonsult utförde förundersökning av RAÄ 91:1, RAÄ 91:4 5 under hösten 2001 och sommaren 2002 (Rundkvist m.fl. 2002). Undersökningen av RAÄ 91 delades upp i två delar, där SAU undersökte stensättningarna och UV Mitt undersökte de agrara lämningarna. Uppdelningen förutsatte ett samarbete där vi anpassade oss tidsmässigt och rumsligt till varandra. Vi bestämde oss till exempel för att påbörja undersökningarna samtidigt. Arkeologiska förutsättningar Undersökningen av de agrarhistoriska lämningarna på RAÄ 91 har utgått från Länsstyrelsens vetenskapliga kravspecifikation, UV Mitts projektprogram och undersökningsplan. I projektprogrammet formulerades en önskan om att samordna de agrararkeologiska insatserna, vilket i praktiken inneburit att undersökningarna utförts av en och samma projektgrupp. Som nämndes ovan undersöktes stensättningarna av SAU. Gränserna för respektive undersökningsområde var inte statiska och ibland överlät vi undersökningen av vissa lämningar till varandra. Detta gällde framför allt de lämningar som varken var stensättningar eller agrara lämningar. Norrortsleden sträcker sig genom ett rikt kulturlandskap med fornlämningar från bronsålder och framåt. Undersökningarna av de agrarhistoriska lämningarna, boplatserna och gravfälten ger tillfälle att studera ett större områdes sociala och politiska struktur, främst under järnåldern. Det är väsentligt att beakta relationerna mellan olika strukturer och sätta in dem i ett större sammanhang. Hur har landskapet utnyttjats över tid och rum? I området kring Lilla Sylta och Kocktorp fanns även agrara lämningar från historisk tid. Dessa lämningar är möjliga att jämföra med historiskt kartmaterial. En diskussion kring stensträngsbygden i området bör inbegripa stensträngssystemen österut mot Hagby och Broby i Täby socken (jfr Höglin 1990:52ff). Stensträngarna vid Lilla Sylta utgjorde en relativt väl sammanhållen enhet inom detta större stensträngssystem. Delar av stensträngarna RAÄ 131 undersöktes av vår agrara projektgrupp under våren och hösten 2004 (Holback 2005). Stensträngarna sträckte sig i en båge från väst till sydöst, norr om Frestavägen. Vid undersökningen framkom även agrara lämningar som röjningsrösen, odlingsytor samt åkerdiken med dateringar från äldre järnålder till historisk tid. Även härdar, en ensamliggande folkvandringstida stensättning, en hålväg och en vägbank framkom. Mål och metodval Undersökningarna vid Lilla Sylta gav möjlighet att studera den agrara verksamheten i området under en lång tidsperiod. En av målsättningarna vid undersökningen av de agrara lämningarna på RAÄ 91 var att skikta de framkomna lämningarna i tid och rum. Målet var också att belysa stensträngarnas funktionella aspekter samt försöka fånga om- och tillbyggnadsfaser. Överlagrade eller överlagrades stensträngarna av andra anläggningar? Ytterligare en målsättning var att förstå hur stensträngarna hörde Stensträngar, odling och boplatslämningar på RAÄ 91 7

8 samman med andra stensträngar i närområdet samt att försöka ta fram spår av samhörighet mellan de agrara lämningarna på RAÄ 91 och de intilliggande fornlämningarna. Ett delmål var att länka samman de agrara lämningarna med kartmaterial och konstruktionsdetaljer som framkom vid andra arkeologiska undersökningar. Utgångspunkten var att tillämpa samma metod på alla undersökningar av agrara lämningar längs Norrortsledens sträckning. På RAÄ 91 var förutsättningarna delvis annorlunda då fornlämningen delats upp i två separata undersökningar. Det innebar extra krav på samordning, planering och kompromisser. SAU behövde till exempel tillträde till ytor, väg för grävmaskinen och plats att lägga jordmassorna på. Vi behövde exempelvis hela ytor och obrutna lager. Med hjälp av grävmaskin skulle ytan kring de agrara lämningarna banas av. Stensträngarna och lämningar som inte syntes ovan mark skulle avtäckas och vi hoppades kunna se om stensträngarna överlagrade eller överlagrades av andra anläggningar. Tidigare undersökningar har visat att agrara lämningar, som låga stensträngar och röjningsrösen, ofta är dolda under mark. De konstruktioner som påträffades skulle rensas fram och mätas in med totalstation. Stensträngarna skulle dokumenteras i plan och sektion och prover för makrofossil- och 14 C-analys från stensträngarna och andra lämningar skulle tas. Inför provtagning och undersökning av stensträngarna användes en variant av en metod som tillämpats vid arkeologiska undersökningar i Östergötland. Metoden går ut på att delar av hägnaden rekonstrueras, framför allt i syfte att ta prover i lager i anslutning till stensträngens ursprungliga läge. Målsättningen är att proverna ska kunna knytas till stensträngens anläggnings- och brukningstid. Makrofossilanalyser, vedartsanalyser samt 14 C-dateringar skulle i förekommande fall förse oss med material så att relationen mellan lämningarna skulle kunna diskuteras. Ett delmål var att knyta den senare tidsperiodens lämningar till den information som kunde fås genom att studera historiska kartor. Prover från odlingslager skulle kunna hjälpa oss att skikta odlingsspår i tid och analyssvaren ge oss möjlighet att diskutera relationen mellan lämningarna inom undersökningsområdet samt dess relation till kringliggande fornlämningar. Markkemiska analyser, kol- och fosforanalys, av äldre odlingsytor skulle utföras. Genomförande En kompletterande kartering av fornlämningen och dess synliga anläggningar utfördes med hjälp av totalstation. Delar av undersökningsområdet banades av med grävmaskin. Till en början lades sökschakt på strategiska platser och långa marksektioner lämnades för att relationer mellan lämningarna skulle kunna undersökas. Efterhand utvidgades ytorna i de områden där anläggningar framkom. Totalt avbanades en yta på kvadratmeter. Samtliga avbanade ytor grovrensades med fyllhammare. Endast ytor med anläggningar finrensades med bethacka eller skärslev. Inmätning av anläggningarnas omkrets och sektioner skedde digitalt med totalstation. Sektionerna dokumenterades för hand och all fotografering skedde digitalt. 8 Norrortsleden RAÄ 91:2 3, RAÄ 91:5

9 Utsnitt av stensträngarna finrensades för hand och konstruktionerna bedömdes. I fyra fall dokumenterades utsnitten i plan med lodfoto. I en del fall, i utvalda avsnitt, mättes stenarna in med totalstation. Stenarna avlägsnades med hjälp av grävmaskinens gripklo och i två fall togs prover för makrofossil- och 14 C-analys. Platser för provtagning övervägdes noga och prover togs framför allt i stensträngarnas basrad, det vill säga i anslutning till dess ursprungliga läge. I ett enkelt rekonstruktionsförsök restes basradens stenar med avsikt att bedöma stensträngens höjd. I fem fall dokumenterades stensträngarna i sektion. Stenarna i ett röjningsröse mättes in med totalstation. Röset dokumenterades i sektion och prover togs. Övriga röjningsrösen och stensamlingar mättes in i plan med totalstation och undersöktes inte vidare. Åkerhak och odlingsytor mättes in med totalstation. Tre odlingslager på den östra sidan dokumenterades i en lång marksektion och prover för markkemisk analys och makrofossilanalys togs. Odlingsytan på den västra sidan dokumenterades i sektion, men bedömdes inte vara lämplig för markkemisk analys på grund av erosion i sluttningen och förekomsten av flera stubbar. Härdar och stolphål dokumenterades i såväl plan som sektion. I härdarna togs kol- och miljöprover. På grund av tidsbrist kunde registrering i fält inte utföras. Registrering av anläggningar och fynd i Intrasis samt GIS-bearbetning skedde efter avslutad fältsäsong. Resultat Sentida markskador Inom undersökningsområdet fanns en del markskador (fig. 4) som vi kände till sedan tidigare. På den östra sidan längs sluttningen fanns spår efter en äldre körväg. Körvägen hade delvis tryckt ned stensträngen A1000 och odlingsytan inom åkerhaket A1556 i marken. A1000 var också övertäckt av sprängsten och röjningssten (se Stensträngar nedan). I sluttningen mellan stensträngarna A1000 och A1480 fanns sprängsten och röjningssten utspritt. I sydvästra delen av undersökningsområdet var markytan omrörd och gropar hade grävts. I nordvästra delen av undersökningsområdet fanns stora mängder röjningssten efter sentida verksamhet. Stenmassor hade förstört stensträngen A1206 i dess nordligaste del (se Stensträngar nedan). Körvägen och en del av de andra skadorna hade troligen uppkommit i samband med militära aktiviteter i området. Ett ståvärn hade till exempel anlagts i en av stensättningarna på RAÄ 91:1 och vi fann liggvärn längs stensträngen RAÄ 87:5 (Täby socken). Stensträngar Inom undersökningsområdet fanns flera stensträngar (fig. 5). På vardera sidan, längs med bergsryggens sluttningar, löpte stensträngar (A1000, A1206, A1480) i nord sydlig riktning. Två stensträngar (A1443, A3399) löpte i öst västlig riktning tvärs över bergsryggen i södra delen av undersökningsområdet. Stensträngen A1206 var belägen längs bergsryggens västra sluttning vid modern åker och åkerdike. Invid, öster om, stensträngen fanns antyd- Stensträngar, odling och boplatslämningar på RAÄ 91 9

10 10 Norrortsleden RAÄ 91:2 3, RAÄ 91:5 an till en hålväg. Eftersom stensträngen delvis låg i en sluttning hade stenar på flera ställen rasat nedåt, västerut. Vid undersökning av ett utsnitt observerades att stenar hade glidit nedför sluttningen och fastnat intill ett markfast block. Stensträngen A1206 fortsätter söderut utanför exploateringsområdet. A1206 var i sin norra del överlagrad av röjningsröset A5641 (fig. 6) och stensamlingen A I samband med att Frestavägen anlades skars bergsryggen av, varför det var omöjligt att se hur stensträngen ursprungligen sträckte sig. En strängformad stensamling, A , sträckte sig åt detta håll, men det gick inte att avgöra om stensträngen löpt här och sedan överlagrats. Stensträngen A1206, som från början var en enkelmur, bestod av stenblock, större stenar och mindre kilstenar. Stensträngens basrad var tydlig från ovan (fig. 7). I A1206 återfanns två stolphål och på stensträngens östra sida fanns en odlingsyta samt flera härdar och härdgropar. Odlingslagret var synligt i sektion och sträckte sig in under stensträngen (se Odlingsytor och åkerhak nedan). Intill A1206 gjordes fynd av bränt ben, en malstenslöpare samt järnslagg. Sönderslagen kvarts fanns över hela sluttningen, även i stensträngen. Tvärs över bergsryggen, i undersökningsområdets södra del, löpte stensträngar i öst västlig riktning. Den västra stensträngen, A3399, började i sin västra del cirka 1 meter från A1206 (fig. 7). Särskilt denna del av stensträngen var mycket fragmenterad och bestod främst av små stenar. Intrycket var att större stenar avlägsnats från stensträngen, möjligen i samband med byggandet av stensättningarna på höjden. Den östra delen av A3399 var bättre bevarad och bestod av stora stenar samt små kilstenar (fig. 8). Även denna stensträng har varit en enkelmur med tydlig basrad. Eventuellt kan stensträngen ha haft dubbel bredd i den här sektionen (fig. 9). Ett enkelt rekonstruktionsförsök visade att stensträngen haft en höjd av cirka 0,5 meter. Den östra stensträngen A1443 låg endast delvis inom exploateringsområdet och undersöktes inte, men den verkade i sin uppbyggnad likna A3399. Den enkelradiga stensträngen A1480 löpte i nord sydlig riktning på en terrassering i öster. I söder låg stensträngen i nära anslutning till stensträngen A1443. Antingen är delar av stensträngen bortplockad här eller så är det en medveten öppning. I den norra änden slutar stensträngen vid ett stort block. A1480 bestod av stenblock och stora stenar, varav inga var mindre än 0,3 meter (fig. 10). Mindre stenar kan ha plockats bort i samband med anläggandet av stensättningarna, men det är också möjligt att stensträngen konstruerats på detta vis. Stensträngen A1000 (fig. 11) var välbevarad trots att den på vissa ställen var nedtryckt i marken och att den i båda ändar var ganska förstörd. Stensträngen, som var belägen längs bergsryggens östra sluttning invid modern åker och åkerdike, hade täckts av sprängsten och röjningssten som dumpats vid anläggandet av åkerdiket. Stensträngen täcktes delvis av ett tjockt lager gräs och jord (fig. 12). Under röjningsstenen och jordmassorna var stensträngen relativt intakt. I söder kan A1000 ha sammanstrålat med den tvärgående stensträngen A1443, men det är osäkert då stensträngen inte är bevarad här. Eventuellt har stenar från A1000 använts vid byggandet av den sentida husgrunden som återfanns här (fig. 5, se även Victor, Andersson & Westerholm 2005). Stenar har också

11 avlägsnats vid sentida odling vilket åkerhaket A1531 tydligt visar. Den lilla stensträngen A7064 i söder kan ha varit en fortsättning på A1000. I norr var A1000 bättre bevarad, men svår att urskilja då modern röjningssten lagts intill och på den. A1000 har förmodligen haft sin fortsättning i stensträngen RAÄ 131 på andra sidan av Frestavägen. A1000 var bredast i sin norra del, medan den i söder utgjorde en enkelradig konstruktion (inmätt som A6634). A1000, som bestod av stenblock, stora stenar och mindre kilstenar, var från början en enkelmur. Kärnan föreföll väl samlad, med en viss fallriktning nedåt, österut. Odlingsytor och åkerhak Åkerhak, odlingsytor och odlingslager fanns inom undersökningsområdet. Åkerhaken A1357 och A1407, belägna väster om stensträngen A1206, var i öster begränsade av sentida åkerdiken. Åkerhaken var anlagda på lerig och siltig mark. Odlingsytan A4654 var belägen öster om och under stensträngen A1206. Det 0,1 meter tjocka odlingslagret, som var synligt i sektion, bestod av ljusbrun, omrörd, sand/silt (fig. 13). Odlingslagret var särskilt tydligt på ett ställe i övre delen av sluttningen (inmätt som A3507). I odlingsytan fanns två härdar (A3532, A4855) samt en härdgrop (A3547). Åkerhaket A1531 var delvis beläget inom exploateringsområdet, i undersökningsområdets sydöstra del, och låg på siltig mark. Åkerhaken A1539, A1556 samt odlingsytan A1545 var belägna bredvid varandra på en terrassering i undersökningsområdets östra del. De cirka 0,1 meter tjocka odlingslagren var synliga i sektion. Inom det sydligaste åkerhaket A1539 fanns ett omrört odlingslager bestående av grå, mellangrov sand och grus. Odlingsytan A1545 var bassängformad och låg mellan de två åkerhaken. Odlingslagret inom A1545 bestod av grå, sandig silt. Lagret var omrört och kulturpåverkat. I odlingslagret fanns bitar av kvarts som troligen kommer från stensättningarna på höjden. Det nordligaste åkerhaket A1556 hade ett omrört, kulturpåverkat odlingslager bestående av silt. I lagret fanns rikligt med bränd lera och inslag av kol. Inom åkerhaket fanns två härdar (A4733, A4826) och en härdgrop (A4842). Röjningsrösen och stensamlingar På den västra sidan av undersökningsområdet fanns flera röjningsrösen. A3565 bestod av små stenar, cirka 0,12 0,15 meter stora, som låg runt ett markfast block (fig. 14). Stenarna låg i ett till tre lager, som djupast 0,25 meter. En stensamling undersöktes av SAU (A7553, se Victor, Andersson & Westerholm 2005), eftersom det hade en sådan konstruktion att det kunde röra sig om en grav. Efter undersökning visade det sig vara ett röjningsröse. Övriga röjningsrösen (A1398, A3628, A3921, A5641) på den västra sidan karterades endast, men gemensamt var att de bestod av stenar i olika storlekar. Även en del block förekom. Röjningsröse A5641 var beläget ovanpå stensträngen A1206. Ett flertal stensamlingar bestående av röjningssten fanns på den västra sidan av RAÄ 91. A1324, A1336, A11414, A11422 och A var strängformade stensamlingar bestående av röjningssten. Dessa bedömdes ha uppkommit i sen tid, vilket även gällde stensamlingen A1373. Sten- Stensträngar, odling och boplatslämningar på RAÄ 91 11

12 samlingen A11422 var belägen ovanpå stensträngen A1206. Stensamlingarna karterades endast. Den strängformade stensamlingen A12220 var belägen mellan stensträngarna A3399 och A1480 i undersökningsområdets södra del. A12220, som endast karterades, var mycket diffus och fragmentarisk och bestod endast av enstaka större block och små stenar. På den östra sidan av undersökningsområdet fanns på stensträngen A1000 en stensamling, A7051, bestående av röjningssten. Stenen härrörde troligen från anläggandet av det sentida åkerdiket som löpte parallellt med stensträngen. A1000 var delvis överlagrad av röjningssten från åkern och åkerdiket. Övriga lämningar På undersökningsområdets västra sida, i odlingsytan A4654, fanns två härdar (A3532, A4855), en härdgrop (A3547) samt rester av ett odlingslager (A3507). Härden A3532 var grunt nedgrävd i eller anlagd direkt ovanpå marken. Invid härden och i botten av den fanns markfasta block. Härdens fyllning bestod av gråbrun, sandig silt, måttligt med skärvsten och skörbränd sten samt rikligt med sot och kol. Den intilliggande härden A4855 var troligen anlagd direkt på marken invid ett större block. Fyllningen utgjordes av gråbrun, sandig silt samt måttligt med skärvsten, skörbränd sten, sot och kol. Härdgropen A3547 bestod av en stor mängd sten, cirka 70 liter, varav en del skörbrända. Fyllningen bestod av brunsvart silt samt måttliga mängder sot och kol. Invid och i stensträngen A1206 fanns två stenskodda stolphål, A5414 och A5429. Stolphålet A5414, som låg i stensträngen, var 0,5 meter som bredast och 0,22 meter djupt. Fyllningen utgjordes av 0,1 0,15 meter stora stenar samt brungul, sandig silt. Stolphålet A5429 låg intill stensträngen och var 0,37 meter brett och 0,16 meter djupt. Fyllningen bestod av 0,1 0,2 meter stora stenar och gråbrun silt. Norr om odlingsytan A4654, invid stensträngen A1206, låg härdgropen A4981. Härdgropen undersöktes av Arkeologikonsult under förundersökningen (se Förundersökningen ovan). Endast botten av härdgropen fanns kvar och ingen vidare undersökning gjordes. På undersökningsområdets östra sida fanns inom åkerhaket A1556 två härdar (A4733, A4826) och en härdgrop (A4842). Härden A4733 var överlagrad av ett odlingslager och påträffades vid slutavbaningen. A4733 innehöll rikligt med skärvig och skörbränd sten och stora mängder kol. Flera stenar hade placerats med en flatare sida mot nedgrävningskanten. I härden fanns enstaka bitar sönderslagen kvarts samt ett fragment av bränd lera. Fynden tillvaratogs inte. Härden A4826 innehöll rikligt med sten samt måttligt med skärvsten och kol. Ytligt i anläggningen låg bitar av sönderslagen kvarts som inte tillvaratogs. Härdgropen A4842 framkom i samband med slutavbaning. A4842 utgjordes av en oval nedgrävning med en hårt packad fyllning bestående av rikligt med skärvsten och skörbränd sten samt måttligt med kol och småsten. Det framkom även enstaka fragment av bränd lera och kvarts som inte tillvaratogs. 12 Norrortsleden RAÄ 91:2 3, RAÄ 91:5

13 Fynd Åtta fynd, med undantag av de ovan nämnda, gjordes vid undersökningen. Två hästskosömmar av järn (F6, F7) hittades med hjälp av metalldetektor i S5568 på den östra sidan av undersökningsområdet. Fynden gjordes i närheten av den sentida husgrund som undersöktes av SAU (Victor, Andersson & Westerholm 2005). På den västra sidan, i S5475, gjordes flera fynd. Ett stycke bränd lera (F4) hittades i närheten av röjningsröset A3565. I samma schakt, intill stensträngen A1206, hittades bränd lera (F5), en löpare av bergart (F2), sönderslagen kvarts (F3), ett litet bränt ben (F1) samt järnslagg (F8). Den sönderslagna biten kvarts (F3) liknar den kvarts som återfunnits i gravarna på RAÄ 91 (jfr Victor, Andersson & Westerholm 2005) och RAÄ 87:1 (jfr Svensson & Andersson 2005). Den bit av järnslagg (F8) som hittades kan jämföras med järnslaggen som återfanns i den härd som förundersöktes av Arkeologikonsult (Rundkvist m.fl. 2002, se Förundersökningen ovan). Eva Hjärtner-Holdar vid UV GAL har tittat på slaggen och konstaterat att det i båda fallen rör sig om järnslagg från smidesverksamhet (Hjärtner- Holdar muntlig uppgift). Tabell 1. Fynd. Fnr Schaktnr x y Fyndom- Sakord Material Antal Vikt, Anmärkning ständighet g , ,04 Lösfynd Bränt ben Ben 1 0, , ,74 Lösfynd Löpare Bergart , ,96 Lösfynd Bearbetat Kvarts 1 18,5 Skraplik men ej klara retuscher , ,46 Lösfynd Bränd lera Lera , ,75 Lösfynd Bränd lera Lera 1 1, , ,66 Lösfynd Hästskosöm Järn 1 4,0 Detektorfynd. Kastad , ,79 Lösfynd Hästskosöm Järn 1 4,0 Detektorfynd. Kastad , ,94 Lösfynd Slagg Slagg 1 45 Järnslagg Naturvetenskapliga analyser Makrofossilanalys har utförts på samtliga 52 stycken miljö- och geologiprover. Av de förkolnade växtresterna bestod huvuddelen utav en, men även granbarr och kottefjäll av gran var vanligt förekommande. Nio fragment av hassel, sju vetekorn, fyra sädeskorn och en rotknöl av brudbröd framkom också. Analysen utfördes av Björn Gedda, UV Syd (bilaga 2). Tre av makrofossilerna 14 C-daterades. En rotknöl av brudbröd (Ua ) från odlingslagret inom åkerhak A1539 gav en datering till förromersk/romersk järnålder. Ett sädeskorn av vete (Ua-27524) från härdgropen A3547 och ett hasselnötsskal (Ua-27483) från stolphålet A5429 daterades till vendel-/vikingatid. Vedartsanalys utfördes på 20 stycken av miljö- och geologiproverna. Efter vedartsanalys skickades träkol av björk (Ua-27481, Ua-27482) in för 14 C-datering. Härden A4852 kunde dateras till yngre bronsålder och röjningsröset A3565 kunde dateras till tal. Vedartsanalysen utfördes av Ulf Strucke, UV Mitt (bilaga 3). Stensträngar, odling och boplatslämningar på RAÄ 91 13

14 Tabell C-dateringar från undersökningen av RAÄ 91 agrar. Se även fig. 15. Provnr Anr Typ Labnr 14 C-ålder BP Kal. 1 σ Kal. 2 σ Material PG Odlingslager Ua ± BC 30 AD 170 BC 60 AD Rotknöl av brudbröd PM Härdgrop Ua ± AD AD Sädeskorn av vete PM Röjningsröse Ua ± AD AD PK Härdgrop Ua ± BC BC BC PM Stolphål Ua ± AD AD AD AD AD Träkol av björk BC Träkol av björk AD Hasselnötsskal Tabell C-dateringar från förundersökningen av RAÄ 91 agrar (Harrysson, Ranheden & Strucke 2002:113) och RAÄ 91 (Rundkvist m.fl. 2002:bilaga 10, 11) samt från undersökningarna av RAÄ 131 (Holback 2005) och RAÄ 225 (Grusmark 2005). Se även fig. 15. RAÄ nr 91 agrar FU Anr/ Fnr Typ Labnr 14 C-ålder BP A334 Röjningsröse KIA ± AD AD AD 91 FU A041 Härdgrop Ua ± AD AD 131 SU A1089 Stensträng Ua ± BC BC BC Kal. 1 σ Kal. 2 σ Material AD AD Förkolnat vete AD Träkol av tall BC BC 131 SU A2356 Odlingsyta Ua ± BC 210 BC 10 AD 225 SU A201 Stensträng Ua ± BC BC BC BC BC Tabell 4. Vedartsanalys av prover från undersökningen av RAÄ 91 agrar. För kompletta resultat av vedartsanalysen samt förundersökningens vedartsanalys, se bilaga 3. Anr Provnr Typ Vedart Stensträng Al, en, gran, tall Stensträng Bark, björk, en, gran, tall Stensträng Björk, ek, tall, gran, granbarr Stensträng Ek, gran, tall Stensträng Bark, björk, en, gran, tall Stensträng En, gran, tall Odlingslager Björk, gran, tall Härd Salix sp, tall Härd Ek, hassel, salix sp, tall Härd Ek, hassel, salix sp, tall Härd En, gran, hassel, salix sp Härdgrop Al, björk, en, gran, tall Härdgrop Al, tall Röjningsröse Bark, björk, hassel, tall Härd En, gran Härd Tall Härdgrop Björk Härd En, gran, salix sp, tall Stolphål Bark, ek, gran, salix sp, tall Stolphål Gran, hassel Träkol av björk Träkol av ek 14 Norrortsleden RAÄ 91:2 3, RAÄ 91:5

15 Ett långt schakt (O6601) drogs på den östra sidan av RAÄ 91 i syfte att samla in jordprover för markkemisk analys. Schaktet skar genom tre odlingslager tillhörande åkerhaken A1539 och A1556 samt odlingsytan A1545. Sektionen ritades och prover togs på lämpliga ställen. Den markkemiska analysen gjordes av docent Siv Olsson, Lunds universitet (bilaga 4). Proverna från det tydligaste odlingslagret (inom åkerhak A1556) uppvisade en lägre kolhalt än medelvärdet för hela provserien (se bilaga 4). Den markkemiska analysen tyder på att gammal odlingsmark generellt sett har en lägre organisk halt än mark som inte odlats, det vill säga tvärtom mot vad man tidigare trott (se bilaga 4). Utvärdering Metodiskt genomförande Undersökningen av de agrara lämningarna på RAÄ 91 genomfördes huvudsakligen med de metoder som formulerats i undersökningsplanen. Metodvalen utgick från utrednings- och förundersökningsresultaten samt från Länsstyrelsens kravspecifikation. En målsättning var att kunna skikta de framkomna lämningarna i tid och rum; en annan att försöka länka samman de agrara lämningarna med kartmaterial och konstruktionsdetaljer som framkom vid andra arkeologiska undersökningar i området. Överhuvudtaget var det viktigt att försöka ta fram spår av samhörighet mellan de agrara lämningarna på RAÄ 91 och intilliggande fornlämningar. Vilken relation hade stensträngarna inom undersökningsområdet till varandra samt vilken relation hade de till övriga stensträngar i området? Målsättningen var också att förstå vilken funktion stensträngarna hade haft. Ett mål var att försöka fånga eventuella om- och tillbyggnadsfaser samt se om stensträngarna överlagrade eller överlagrades av andra anläggningar. Fältarbetet Ytor banades av med hjälp av grävmaskin för att vi skulle finna anläggningar som låg dolda under markytan. Tidigare undersökningar av agrara lämningar har visat att många strukturer är dolda under mark. På RAÄ 91 var de flesta lämningar med agrar anknytning synliga innan avbaning, däremot framkom anläggningar av boplatskaraktär. Efter avbaningen kunde vi till exempel avgöra huruvida anläggningarna överlagrade varandra eller inte. En del av anläggningarna har kunnat dateras med hjälp av stratigrafin. Alla anläggningar inom undersökningsområdet grovrensades och mättes in i plan med hjälp av totalstation. Anläggningarna dokumenterades med varierande noggrannhet. Exempelvis nedprioriterades stensamlingar av sentida karaktär och åkerhak som kunde knytas till sentida odling. Dessa karterades, men dokumenterades inte vidare. Vi hade möjlighet att jämföra de lämningar som vi uppfattade vara sentida med historiskt kartmaterial, vilket redan i fältsituationen hjälpte oss att bedöma lämningarnas karaktär. Övriga anläggningar dokumenterades i plan och sektion och prover togs. Generellt sett gällde att UV Mitt och SAU undersökte och dokumenterade de anläggningar som framkom inom respektive undersöknings- Stensträngar, odling och boplatslämningar på RAÄ 91 15

16 schakt. Undantaget var att vi överlät på SAU att undersöka de anläggningar vi misstänkte kunde vara gravar. Miljöprover och provanalyser För att kunna skikta lämningarna i tid och rum samlades många miljöprover för makrofossil-, vedarts- och 14 C-analys in. Förhoppningen var att analysresultaten skulle förse oss med tillräckligt material för att vi skulle kunna diskutera relationen mellan lämningarna. Samtliga 52 miljöprover lämnades in för makrofossilanalys. Förutom växtrester av en, granbarr och grankottefjäll fanns en rotknöl av brudbröd och elva sädeskorn varav sju stycken av vete. De övriga fyra var ospecificerade sädeskorn. Två av makrofossilerna daterades med goda resultat (se Naturvetenskapliga analyser ovan). Två stycken träkol och ett hasselnötsskal daterades efter vedartsanalys. Även detta gav gott utfall. Inför provtagning och undersökning av stensträngarna använde vi en variant av en metod som hade tillämpats vid arkeologiska undersökningar i Östergötland. Metoden går ut på att delar av hägnaden rekonstrueras, framför allt i syfte att ta prover i lager i anslutning till stensträngens ursprungliga läge. Målsättningen var att proverna skulle kunna knytas till stensträngens anläggnings- och brukningstid. Där kontexterna var otillförlitliga, på grund av naturligt sönderfall, erosion och skador, avstod vi från provtagning. Det visade sig vara svårt att finna bra ställen för provtagning i stensträngarna, då de i flera fall hade raserats, glidit ned i sluttningar eller överlagrats med sentida röjningssten. Inget av proverna bedömdes vara så säkert att det kunde skickas för 14 C-datering. Med stöd av 14 C-dateringar från RAÄ 131 och RAÄ 225 (Täby socken) har vi ändå kunnat datera stensträngssystemet. Resultatet av den markkemiska analysen föll väl ut. Den långa marksektionen skar över tre odlingslager och det syntes variationer i både koloch fosforhalt (se bilaga 4). Vi hade tänkt låta analysera prover från ytterligare en sektion, men det visade sig vara ett olämpligt ställe då odlingslagret var beläget i en sluttning och mycket av materialet hade eroderat nedåt. På ytan fanns även många trädstubbar, vilket förstörde möjligheterna till en konsekvent provtagning. Måluppfyllelse Den särskilda arkeologiska undersökningen av de agrara lämningarna på RAÄ 91 ingick i de arkeologiska insatserna längs Norrortsledens sträckning. De målsättningar som formulerats i Länsstyrelsens kravspecifikation samt i projektprogrammet är relevanta för området och de agrarhistoriska lämningarna i sin helhet. Lämningarna på RAÄ 91 måste sättas in i ett sammanhang för att till fullo kunna göras rättvisa. De jämförande analyser och studier som krävs för att få en helhetsbild av agrarhistorien i området kommer att göras i samband med slutpublikationen. I detta kapitel kommer måluppfyllelsen framför allt att ställas i relation till de i undersökningsplanen formulerade målsättningarna. 16 Norrortsleden RAÄ 91:2 3, RAÄ 91:5

17 Stensträngarnas funktion och inbördes relation En målsättning var att belysa stensträngarnas funktionella aspekter och försöka fånga om- och tillbyggnadsfaser. Ett mål var också att se om stensträngarna överlagrade eller överlagrades av andra anläggningar. Stensträngarna på RAÄ 91 verkar tillsammans med stensträngarna på RAÄ 131 ha bildat en enhet. Tillsammans har hägnaderna troligen utgjort en del i ett hägnadslag där flera gårdar samarbetat kring boskapsskötselns organisering. Stensträngarna i Täby socken (RAÄ 87:5 6, RAÄ 228:1 och RAÄ 225:1) har troligen varit delar i samma stensträngssystem. Höglin har föreslagit att hägnadslaget kan ha bestått av fem järnåldersgårdar (Litsby/Såsta, söder om Myran i Hagby, Hagbylund, västra Stora Alby, södra Stora Alby) eller fler (Höglin 1990:52ff). Under äldre järnålder var stensträngarna enkelmurar och fungerade som hägnader i landskapet. Hägnaderna hade till uppgift att hålla boskapen borta från inägomarken. Stensträngarna på RAÄ 91 bildade en beteskorridor, vilken hade till funktion att styra boskapen på dess väg mellan betet på utmarksområdena. Boskapen kan under vissa perioder även ha betat i beteskorridoren på bergsryggen. I söder fanns en öppning mellan de två tvärgående stensträngarna A3399 och A1443. Genom öppningen har boskapen drivits in i beteskorridoren. Mellan den västra stensträngen A1206 och A3399 fanns också en öppning på ungefär en meter (fig. 16, se även fig. 7). Boskapen har troligen inte drivits rakt över bergsryggen, då den i norr sluttade kraftigt ner mot RAÄ 131, utan längs med stensträngarna i så kallade fädrev. Antydan till en hålväg fanns längs den östra sidan av stensträngen A1206 (fig. 16). Stensträngen A1480 på den östra sidan av bergsryggen kan tillsammans med A1000 och A1443 ha fungerat som begränsningar och utgjort en liten inhägnad. Stensträngarna inom undersökningsområdet verkar inte ha byggts om eller byggts till under järnåldern, vilket gör att vi betraktar dem som en helhet. Däremot har stensträngarna utsatts för påverkan efter att de upphörde att användas inom den äldre järnålderns betesorganisation. Sten från stensträngarna har avlägsnats och använts till stensättningarna på höjden och till en husgrund. Stensträngarna har överlagrats av sentida röjningssten på flera ställen och på vissa håll har de helt avlägsnats. En av stensträngarna överlagrade en odlingsyta och två stolphål, varav det ena daterat till vendel-/vikingatid, hade anlagts i samma stensträng. Stensträngarna på RAÄ 91 har inte primärt utgjort en gravhägnad till stensättningarna på höjden. Dateringarna (se Stensträngar från äldre järnålder nedan) visar att stensträngarna byggdes långt innan de stora gravarna anlades. Det faktum att stensträngarna plockats på sten, eventuellt vid byggandet av gravarna, talar också för att stensträngarna förlorat sin betydelse under folkvandringstid. Lämningar i tid och rum En målsättning som formulerades i undersökningsplanen var att skikta de framkomna lämningarna i tid och rum, en målsättning som även uttrycks i kravspecifikationen. Ytterligare en målsättning var att förstå hur stensträngarna hörde samman med andra stensträngar i närområdet. Målet var också att försöka ta fram spår av samhörighet mellan de agrara lämningarna på RAÄ 91 och de intilliggande arkeologiska objekten såsom sten- Stensträngar, odling och boplatslämningar på RAÄ 91 17

18 sättningarna på RAÄ 91, andra gravfält och boplatser. I förekommande fall skulle arkeobotaniska analyser och 14 C-dateringar förse oss med material så att relationen mellan lämningarna skulle kunna diskuteras. Bronsålder i området På den östra sidan av vårt undersökningsområde framkom en härdgrop (A4842) som 14 C-daterades till BC, yngre bronsålder (fig. 17). Härdgropen överlagrades av ett odlingslager (åkerhak A1556). Även andra lämningar med dateringar till bronsåldern har framkommit i området. Till de äldsta dateringarna hör till exempel harts från en av stensättningarna på RAÄ 91. Hartsen 14 C-daterades till BC, det vill säga en något äldre datering än vår härdgrop (Victor, Andersson & Westerholm 2005). Samtida med härdgropen är istället en odlingsyta på RAÄ 131 (Holback 2005), en matskorpa från keramik på boplatsen RAÄ 271 (Edenmo, Hamilton & Stjerna 2005), ett stolphål på boplatsen RAÄ 87:3 (Pettersson & Eklund 2005) samt en stenpackning på RAÄ 228 (Täby socken)(johansson 2003:13). Stensträngar från äldre järnålder Vi har inte kunnat datera stensträngarna på RAÄ 91 med hjälp av 14 C. De få prover som vi kunde ta från säkra kontexter hade inget bra daterbart material, vare sig i form av makrofossiler eller av vedart. Däremot har vi kunnat datera stensträngarna tack vare deras relation till stensträngarna på RAÄ 131. Att stensträngarna tillhört ett och samma stensträngssystem råder inget tvivel om. Stensträngen på RAÄ 131 har 14 C-daterats till förromersk järnålder, BC (Holback 2005). Stensträngen på RAÄ 225 (Grusmark 2005), som också utgjort en enhet i samma hägnadslag, 14 C-daterades till BC. Tiden förromersk järnålder speglar stensträngarnas tillkomsttid, medan brukningstiden sträcker sig in i romersk järnålder. De spår i landskapet kring Lilla Sylta som kan knytas till förromersk och romersk järnålder är få, med undantag av de agrara lämningarna (se Järnålderns odling nedan). Boplatsen RAÄ 87:3 med lämningar som 14 C- daterats till förromersk och romersk järnålder förefaller vara samtida. Det är möjligt att de som byggde och brukade stensträngarna bodde här. På gravfältet RAÄ 87:1 fanns några gravar med dateringar till romersk järnålder. Kartan med fornsjöar och avvattningssystem från år 0 (fig. 18), framtagen av Leif Andersson vid SGU i Lund, ger landskapet ytterligare en dimension. Kartan visar att i sydväst fanns en havsvik som idag är sjön Fjäturen. I nordöst fanns ännu en havsvik (den som senare kallades Froden) och från norr till söder rann ett vattendrag som passerade genom stensträngssystemet och förbi boplatsen. Järnålderns odling Vi har också kunnat belägga odling från järnålder. Det sydligaste odlingslagret (i åkerhak A1539) på den östra sidan av RAÄ C-daterades till 170 BC 60 AD, vilket kan jämföras med odlingslagret på RAÄ 131 som daterades till 210 BC 10 AD. På RAÄ 131 överlagrar stensträngen odlingsytan (Holback 2005). Det är troligt att odlingen på RAÄ 91 också föregår stensträngarna, speciellt med tanke på ytans placering. Åkerhaket 18 Norrortsleden RAÄ 91:2 3, RAÄ 91:5

19 ligger intill en stensträng (A1480) på platsen för ett troligt fädrev. De två andra odlingsytorna (A1545 och A1556) på östra sidan har vi inte kunnat 14 C-datera. Under odlingslagret inom det nordligaste åkerhaket (A1556) framkom en härdgrop och en härd. Härdgropen (A4842) har daterats till yngre bronsålder, vilket låser odlingen bakåt i tid. Jordarten och de fynd som gjordes i dessa odlingslager skiljer sig något från det förromerska/ romerska odlingslagret. Odlingslagret var fyndtomt och jorden bestod av sand/grus, medan jorden i de två andra var siltigare. I dessa båda odlingslager fanns också inblandning av kvarts av samma typ som återfanns i de folkvandringstida gravarna. I det nordligaste odlingslagret var inslaget av bränd lera och kol stort. Vi kan inte med säkerhet säga hur gammal odlingen är, men med tanke på ytornas läge är de inte samtida med stensträngen, då de ligger i vägen för fädrevet. De kan ha anlagts och brukats samtidigt med det förromerska/romerska odlingslagret för att sedan ha återupptagits och odlats i senare tid, speciellt med tanke på inblandningen av den sönderslagna kvartsen. Vi kan dock inte utesluta att odlingsyta anlades så sent som under folkvandringstid/vendeltid. På undersökningsområdets västra sida fanns en odlingsyta (A4654) som överlagrats av en stensträng (A1206). Odlingen här försiggick troligen också under förromersk/romersk järnålder (jfr ovan). Odlingsytan har överlagrats av härdar/härdgropar, varav en daterats till AD. Den daterade härdgropen innehöll sju stycken vetekorn och fyra stycken ospecificerade sädeskorn, vilket visar att man odlat i området under vendel-/vikingatid. Vi har inte funnit några odlingsytor från den här tiden inom vårt undersökningsområde. Troligen har man odlat nere på de tyngre jordarna och inte på den förhållandevis torra marken på bergsryggen. Lämningar från yngre järnålder På den västra sidan av RAÄ 91 fanns lämningar som daterats till yngre järnålder. Lämningarna kan knytas till andra fornlämningar i området. En härdgrop (A3547) och ett stolphål (A5429) har daterats till vendel- /vikingatid. Samtida är röjningsröset i södra delen av stensträngen A1206 som undersöktes av UV Mitt 2002 (Harrysson, Ranheden & Strucke 2002). Boplatsen RAÄ 271 och gravfältet RAÄ 87:1 har dateringar från samma tid (Edenmo, Hamilton & Stjerna 2005, Svensson & Andersson 2005). Härdgropen som undersöktes av Arkeologikonsult under förundersökningen daterades till folkvandringstid/vendeltid (Rundkvist m.fl. 2002), vilket är samtida med stensättningarna på RAÄ 91 (Victor, Andersson & Westerholm 2005) samt gravfältet RAÄ 87:1 (Svensson & Andersson 2005). Härdgropen är också samtida med dateringar från boplatserna RAÄ 271 (Edenmo, Hamilton & Stjerna 2005) och RAÄ 87:3 (Pettersson & Eklund 2005). Odling i historisk tid och jämförelser med kartmaterial Målsättningen att skikta lämningarna i tid och rum gällde även de historiska lämningarna. Ytterligare ett mål var att knyta den senare tidsperiodens lämningar till den information som studiet av historiska kartor kunde ge. Åkermarken i området kring Lilla Sylta har brukats fram till Norrortsledens byggande. Som nämndes i områdesbeskrivningen ovan är Lilla Stensträngar, odling och boplatslämningar på RAÄ 91 19