Stensträngarna i Skogberga

Transkript

1 UV MITT, DOKUMENTATION AV FÄLTARBETSFASEN 2005:21 ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Stensträngarna i Skogberga Norrortsleden Uppland, Täby socken, Skogberga 4:3 och 4:5, RAÄ 253 och RAÄ 420 Dnr Cecilia Grusmark

2 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Mitt Instrumentvägen Hägersten Tel Fax Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L1999/ Riksantikvarieämbetet ISSN Utskrift Birger Gustafsson Digital AB, Stockholm Norrortsleden RAÄ 253, RAÄ 420

3 Innehåll Inledning... 4 Upplägg och innehåll... 4 Terminologi... 4 Förutsättningar... 5 Områdesbeskrivning... 5 Förundersökningen... 6 Antikvariska förutsättningar... 6 Arkeologiska förutsättningar... 6 Mål och metodval... 7 Genomförande... 7 Resultat... 8 Skador och sentida lämningar... 8 Lämningarna vid RAÄ Stensträngarna och fägatan... 8 Åkerhak och odlingslager... 9 Övriga lämningar... 9 Stensträngarna vid RAÄ Naturvetenskapliga analyser Utvärdering Metodiskt genomförande Måluppfyllelse Stensträngarnas funktion och inbördes relation Lämningar i tid och rum Jämförelser med historiska kartor Potential Sammanfattning Referenser Kartor Muntliga uppgifter Administrativa uppgifter Bilagor Bilaga 1. Makrofossilanalys av Ann-Marie Hansson, Stockholms universitet Bilaga 2. Vedartsanalys av Ulf Strucke, UV Mitt Tabellförteckning Figurbilaga Figurförteckning Stensträngarna i Skogberga 3

4 Inför anläggandet av Norrortsleden genomförde Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Mitt, under sensommaren 2004 särskilda arkeologiska undersökningar av fornlämningarna RAÄ 253 och RAÄ 420 i Skogberga, Täby socken, Uppland. Vid undersökningarna framkom agrara lämningar från äldre järnålder och historisk tid. Till den äldre järnålderns lämningar hörde två stensträngar som tillsammans bildade en fägata. Fägatan var smal i sin norra del, medan den i sydöst utvidgade sig till en så kallad fätratt. Inom stensträngarnas begränsningar fanns också två härdar, varav den ena daterades till romersk järnålder och den andra till folkvandringstid. I fägatans sydöstra ände fanns en odlingsyta som kunde dateras till tal. Inledning Under fältsäsongen 2004 genomförde Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Mitt, i samarbete med Stockholms läns museum, Arkeologikonsult AB, och Societas Archaeologica Upsaliensis arkeologiska undersökningar i Fresta och Täby socknar, Uppland (fig. 1). Undersökningarna utfördes med anledning av anläggandet av Norrortsleden norr om Stockholm. Kostnadsansvarig uppdragsgivare var Vägverket, Region Stockholm. Inom projektet Norrortsleden utförde UV Mitt särskilda arkeologiska undersökningar av RAÄ 253 och RAÄ 420 i Skogberga, Täby socken, Uppland (fig. 2). De delar av RAÄ 253 som är belägna utanför exploateringsområdet ligger kvar. RAÄ 420 berördes endast i sin nordligaste del av exploateringen och huvuddelen av fornlämningen ligger kvar. Fornlämningarna avrapporteras tillsammans då de sannolikt utgör delar av samma objekt. RAÄ 253 och RAÄ 420 bestod av agrara lämningar från äldre järnålder och dominerades av två stensträngar som bildade en fägata. På platsen fanns även en odlingsyta från tal. Inom området fanns skyttevärn (RAÄ 440, RAÄ 441:1), tillhörande Gullsjöfortet inom Stockholms norra försvar. Skyttevärnen, som delvis berördes av exploateringen, omfattades inte av beslutet om särskild undersökning. Upplägg och innehåll Daffen, som är en dokumentation av fältarbetsfasen, utgör avrapporteringens första steg. Bearbetning av materialet hör inte till daffen, som är en teknisk rapport, utan till slutpubliceringen som utgör avrapporteringens andra steg. Daffen är uppdelad i en textdel med bilagor och en figurdel. Textdelen behandlar undersökningens förutsättningar, målsättning och metodval följt av redogörelser för undersökningens genomförande och resultat. Därefter följer utvärdering av undersökningen där målsättningar och metod ställs mot resultaten. Sist i textdelen finns ett kapitel om undersökningens potential. Bilagorna utgörs av analysrapporter, i detta fall makrofossilanalys och vedartsanalys. Terminologi För att förtydliga rapporttexten vill jag inledningsvis förklara några av de begrepp jag använt. Terminologin anknyter till den begreppsapparat som har använts vid de omfattande stensträngsundersökningarna i Väderstad i Östergötland (ej publicerad ordlista och muntliga uppgifter av Alf Ericsson). Med inägomark avses inhägnad mark innehållande bland annat åker och äng. Ibland förekommer även boplatser på inägomarken. Inägomarken skiljs från utmarken med en hägnad. Ett hägnadslag utgörs av en granngårdsgrupp som bygger gemensamma hägnader och samverkar i en betesorganisation. Stensträngssystem är stensträngar som hänger samman, både fysiskt och funktionellt, inom ett geografiskt begränsat område. En fägata är en inhägnad väg med syfte att leda tamboskapen genom inägomarken till och från betet på utmarken. En fätratt är den ofta 4 Norrortsleden RAÄ 253, RAÄ 420

5 trattformade änden av en fägatas mynning i betesmark. Fätratten, som ibland omnämns som fägatans fångstarmar, syftar till att styra in betesdjur i fägatan. En stensträng består av stenar på rad och den fungerade som begränsning eller hägnad i det agrara landskapet under äldre järnålder. I de fall stensträngen varit en hägnad bestod den av en ställd eller lagd/staplad enkelmur. I ställda murar kan man ofta urskilja en basrad av stenar som fallit åt sidorna. Dessa stenar var från början de understa stenarna i muren och utgjorde dess bas. De större stenarna i en stensträng har ibland stabiliserats och sammanfogats med hjälp av mindre kilstenar. Ett hak eller åkerhak är en nivåskillnad mellan obrukad och brukad mark. Haket orsakas av erosion. Ett hak kan även uppstå på plana åkerytor, men syns då inte lika tydligt. Röjningsstenar är block och stenar som röjts från olika slags ytor till exempel odlingsytor. Begreppet röjningsröse använder vi för anhopningar av röjningssten oavsett vilken tidsperiod de härstammar från. Förutsättningar Områdesbeskrivning Skogberga ligger i en dalgång som löper ut från Vallentunasjön. Topografin är varierad med stora öppna partier och ett småbrutet landskap med åkerholmar och skogsbackar. I söder vidtar ett stort skogsområde. Väster om undersökningsområdena är sankmark. Här låg Prästsjön som utdikades i slutet av 1800-talet. Gullsjön i öster finns fortfarande kvar. Undersökningsområdet RAÄ 253 (fig. 3) låg på en moränudde med nedlagd åkermark i norr och väst samt barrskog i syd och öst. Slyvegetation med låga buskar och ung blandskog dominerade området som hade röjts i samband med militär aktivitet under 1900-talets första hälft. Undersökningsområdet RAÄ 420 (fig. 4) var beläget intill RAÄ 253 i en skogsbacke. Postglacial lera dominerade i låglänt terräng, medan blockrik morän dominerade i högre terräng. En skjutbana, anlagd på 1920-talet och i bruk fram till undersökningens början, låg i områdets södra del och en skogsväg löpte genom områdets östra del (fig. 5). I omgivningarna finns också kulturhistoriska lämningar i form av militära befästningsanläggningar tillhörande det så kallade Gullsjöfortet. Fortet färdigställdes Inom undersökningsområdet för RAÄ 253 fanns delar av de militära skyttevärnen RAÄ 440. I områdets södra del, insprängd i en kulle, finns en befästningsanläggning kallad Skogbergafortet (RAÄ 441:1) som inte berördes av exploateringen. På andra sidan skogshöjden i öster ligger Löttinge by med tillhörande ägor. Kartan för örtugadelning från 1706 visar att det öster om Prästsjön låg en stuga med intilliggande övergiven åker. På storskifteskartan från 1777 fanns fastigheten, en backstuga, kvar och de intilliggande åkrarna brukades. På storskifteskartan från 1798 är stugan borta, men åkrarna fortfarande i bruk. I undersökningsområdenas närhet finns ett flertal fornlämningar som stensträngssystem, gravfält, enstaka gravar och historiska husgrunder. På det som tidigare var en udde i Prästsjöns sydöstra del låg RAÄ 455; ett härdområde samt odlingslämningar som undersöktes under sensommaren 2004 (Nielsen 2005). Sydväst om skjutbanan ligger stensträngen Stensträngarna i Skogberga 5

6 RAÄ 254 samt fem korta fragment av stensträngar (Harrysson m.fl. 2002:44f). Norr om Skogberga vid Täby prästäng ligger ett större stensträngssystem (RAÄ 296, RAÄ 355, RAÄ 356) och två gravfält (RAÄ 27, RAÄ 29). Det vendel-/vikingatida gravfältet RAÄ 180 vid Täby prästgård var 1979 föremål för en arkeologisk undersökning. Under gravfältet framkom boplatslämningar med flera långhus daterat till e.kr. (Hedman 1984). I anslutning till gravfältet finns flera stensträngar (RAÄ 255, RAÄ 256, RAÄ 357, RAÄ 359). Förundersökningen Arkeologisk förundersökning av RAÄ 253 samt RAÄ 420 genomfördes under sommaren 2002 av UV Mitt (Harrysson m.fl. 2002:43ff). Inventering, kartering och kartstudier av området genomfördes samtidigt som förundersökningen. Vid undersökningen konstaterades att det parallellt med stensträngen RAÄ 253 löpte stenvallar som kunde vara strängar av röjningssten eller som tillsammans med stensträngen kunde utgöra en fägata. I områdets södra del fanns en stenfri yta som tolkades som en odlingsyta. Sammanlagt togs åtta schakt upp inom undersökningsområdet. Ett fragmentariskt odlingslager i östra delen av RAÄ 420, intill en av stensträngarna, gav dateringen 1450 till 1640 AD (Ua-26479). I ett schakt på RAÄ 420 framkom en härd som daterades till perioden 420 till 620 AD (Ua-26462). Antikvariska förutsättningar Inför anläggandet av Norrortsleden utfördes ett flertal arkeologiska och antikvariska utredningar (Andersson 1999, Backe & Sundberg 1995a och 1995b, Bratt 1992, Brunstedt 1993a och 1993b, Jakobsson 1995). Arkeologisk förundersökning av RAÄ 253 och RAÄ 420 utfördes sommaren 2002 av UV Mitt (Harrysson m.fl. 2002). Undersökningarna av RAÄ 253 och RAÄ 420 försenades på grund av att skogsavverkningen inte utfördes i tid. Avverkningen av RAÄ 420 inleddes när vi hade påbörjat undersökningen av RAÄ 253 och vårt arbete försvårades av skogsavverkningsmaskiner som behövde transporteras över undersökningsområdet. Det rådde även osäkerhet kring arbetsområdets utbredning och utstakningen ändrades i ett sent skede. Konsekvensen av detta blev att våra undersökningsschakt delvis placerades utanför arbetsområdet. Arkeologiska förutsättningar Norrortsleden sträcker sig genom ett av Upplands mer intressanta områden sett ur ett agrarhistoriskt perspektiv. Undersökningarna av stensträngssystemen ger en möjlighet att studera social och politisk struktur i ett större område. En annan aspekt är hur landskapet utnyttjats över tid och rum. Hur förhåller sig områdets fornlämningar till varandra? Vilken inre struktur kan vi urskilja på de specifika lokalerna? Det till synes begränsade stensträngssystemet vid Skogberga kan troligen kopplas samman med det mer omfattande stensträngssystemet vid Täby prästängar i norr och Täby Prästgård i nordväst (Höglin 1990:48ff). 6 Norrortsleden RAÄ 253, RAÄ 420

7 Stensträngen RAÄ 254 utgör en tänkbar sydvästlig fortsättning på stensträngarna vid Skogberga. Väster om undersökningsområdet låg RAÄ 455 som i den kompletterande förundersökningen tolkades som boplats (Johansson 2003:40ff). Fornlämningen undersöktes under sommaren 2004, varefter lokalen tolkades som ett härdområde, ett satellitområde, till en permanent bosättning i området. Lokalen, som till stor del bestod av härdar med dateringar från yngre förromersk järnålder till äldre romersk järnålder, kan ha nyttjats för odling, betesdrift eller fiske. På platsen fanns också agrara lämningar från sent 1400-tal till 1800-tal i form av odlingsytor och röjningsrösen (Nielsen 2005). Mål och metodval En av målsättningarna inför den särskilda arkeologiska undersökningen av RAÄ 253 och RAÄ 420 var att skikta de framkomna lämningarna i tid och rum. Vi ville också belysa stensträngarnas funktionella aspekter och fånga eventuella om- och tillbyggnadsfaser. Ytterligare en målsättning var att försöka ta fram spår av samhörighet mellan lämningarna och den intilliggande lokalen RAÄ 455. Ytor skulle banas av med maskin för att avtäcka stensträngarna samt för att finna lämningar som inte syntes ovan mark. I samband med detta hoppades vi också kunna se om stensträngarna överlagrade eller överlagrades av andra anläggningar. Tidigare undersökningar har visat att agrara lämningar, som låga stensträngar och röjningsrösen, ofta är dolda under mark. Förundersökningen hade visat att ett äldre odlingslager på RAÄ 253 troligen var förstört på grund av sentida aktiviteter, men vi hoppades ändå att i samband med undersökningen kunna ta fram odlingsytans ursprungliga begränsning. De konstruktioner som påträffades skulle rensas och mätas in med totalstation. Stensträngarna skulle dokumenteras i plan och sektion och prover för makrofossil- och 14 C-analys från stensträngarna och andra lämningar skulle tas. Inför provtagning och undersökning av stensträngarna ville vi använda en variant av en metod som tillämpats vid arkeologiska undersökningar i Östergötland. Metoden går ut på att delar av hägnaden rekonstrueras, framför allt i syfte att ta prover i lager i anslutning till stensträngens ursprungliga läge. Målsättningen är att proverna ska kunna knytas till stensträngens anläggnings- och brukningstid. Arkeobotaniska analyser och 14 C-dateringar skulle i förekommande fall förse oss med material så att relationen mellan lämningarna skulle kunna diskuteras. Ett delmål var att knyta den senare tidsperiodens lämningar till den information vi kunde få genom att studera historiska kartor. Genomförande En kompletterande kartering av fornlämningen och dess synliga anläggningar utfördes med hjälp av totalstation. Delar av undersökningsområdet banades av med grävmaskin. Till en början lade vi sökschakt på strategiska platser och lämnade långa marksektioner för att undersöka relationer mellan lämningarna. Efterhand utvidgades ytorna i de områden där anläggningar framkom. På RAÄ 253 Stensträngarna i Skogberga 7

8 avbanades en yta av kvadratmeter och på RAÄ 420 avbanades en yta av 202 kvadratmeter. Samtliga avbanade ytor grovrensades med fyllhammare. Endast ytor med anläggningar finrensades med bethacka eller skärslev. Inmätning av anläggningarnas omkrets och sektioner skedde digitalt med totalstation. Sektionerna dokumenterades för hand och all fotografering skedde digitalt. Utsnitt av stensträngarna finrensades för hand och konstruktionerna bedömdes. I fyra fall dokumenterades utsnitten i plan med lodfoto. Stenarna avlägsnades med hjälp av grävmaskinens gripklo varefter vi tog prover för makrofossil- och 14 C-analys. Platser för provtagning övervägdes noga och prover togs framför allt i stensträngens basrad, det vill säga i anslutning till dess ursprungliga läge. I ett enkelt rekonstruktionsförsök restes basradens stenar med avsikt att bedöma stensträngens höjd. De stensträngar som var bäst bevarade dokumenterades i sektion. Undersökningsområdets enda identifierbara åkerhak mättes in med totalstation. Odlingslager dokumenterades i sektion och prov togs. Ett schakt togs upp i skyttevärnet (RAÄ 440) på RAÄ 253. Sektionen dokumenterades och prover togs i den ursprungliga markhorisonten under bröstvärnet. På grund av tidsbrist kunde registrering i fält inte utföras. Registrering av anläggningar i Intrasis samt GIS-bearbetning skedde efter avslutad fältsäsong. Resultat Skador och sentida lämningar Undersökningsområdena var skadade av diverse markarbeten som utförts under 1900-talet (fig. 5 och 6). Dessa skador var vi medvetna om redan innan undersökningen inleddes. Undersökningsområdet, RAÄ 253, hade i sin centrala del ett skyttevärn bestående av en löpgrav A7966 och ett bröstvärn av jord A7578 (RAÄ 440) (fig. 7). Skyttevärnet hade anlagts parallellt med stensträngen A7532. I området fanns även en samling röjningssten (A ), en väg (A7919) samt urschaktade och markberedda ytor som troligen uppkommit i samband med de militära aktiviteterna i området samt anläggandet av skjutbanan. Genom områdets östra del, mellan RAÄ 253 och RAÄ 420, löpte en skogsstig i nord sydlig riktning. Delar av en väg (A12824), även den troligtvis anlagd i samband med militära aktiviteter, löpte i nord sydlig riktning över RAÄ 420. Längs vägens västra sida fanns en strängliknande stensamling (A12835) samt en rundad stensamling (A9102), vilka bestod av röjningssten. Stensamlingarna har troligen uppkommit i samband med anläggandet av vägen. Ytterligare två stensträngsliknande lämningar på RAÄ 420 avfördes som sentida stensamlingar (A12984, A13014). Även vid RAÄ 420 fanns markberedda ytor. Söder om fornlämningarna låg en skjutbana med skjutvall och markörgrav. Lämningarna vid RAÄ 253 Stensträngarna och fägatan Stensträngen A7532, som var väl synlig innan undersökning (fig. 8), löpte i närmast nord sydlig riktning genom undersökningsområdets 8 Norrortsleden RAÄ 253, RAÄ 420

9 västra del (fig. 6). I norr, utanför exploateringsområdet, upphör stensträngen vid nedlagd åker/ängsmark, i söder upphörde den innan skjutvallen. Öster om, och parallellt med, A7532 löpte ytterligare en stensträng som i sin nordligaste del, A , var relativt välbevarad. Denna del berördes endast delvis av exploateringen. Den östra stensträngen fortsatte (som A8065, A8058, A8048, A8033) i fragmenterat skick åt syd och sydöst. Dessa delar var knappt synliga innan undersökningen. Stensträngen hade täckts av en sentida samling röjningssten (A ) och skurits av skyttevärnet (A7578, A7966). Tillsammans bildade de två parallella stensträngarna en fägata, A , med en smal passage i norr och en fätratt som öppnade upp mot syd och sydöst. Stensträngen A7532 (fig. 9) bestod av markfasta block, stora stenar samt små kilstenar. I den norra delen fanns små stenar, eventuellt röjningsstenar, upplagda längs den västra kanten. Stensträngens basrad var ganska tydlig från ovan (fig. 10). I sin norra del var stensträngen tydlig, medan den i södra delen var nedtryckt i marken och påbyggd med röjningssten. Rekonstruktionen visade att stensträngen varit cirka 0,8 1,0 meter hög och att den utgjorde en enkelmur. Stensträngen A bestod av stora stenar och små kilstenar. Den östra stensträngen var i sin södra del mycket fragmenterad. Den bäst bevarade delen, A8065 (fig. 11), bestod av stora stenar samt kilstenar. Även denna del av stensträngen var gles och stenar har förmodligen avlägsnats i senare tid. Markytan under A8065 verkade ha rensats från torv innan stenarna till hägnaden började läggas på plats. Stensträngens basrad bestod av större stenar som hade förskjutits något åt sydväst (fig. 12). Stensträngen, som ursprungligen utgjorde en enkelmur, var troligen högre än de 0,5 meter som vår rekonstruktion visade. Mellan den östra och den västra stensträngen fanns fägatan A (fig. 13). Materialet i den norra delen av fägatan var förhållandevis välbevarat och bestod av mörkt grå humös sand med inslag av grus och sten. Åkerhak och odlingslager Öster om stensträngarna A7532 och A fanns ett odlingslager (A ) bevarat. Odlingslagret var cirka 0,1 meter djupt och bestod av grå, humös sand. Lagret var synligt i sektion, men kunde inte avgränsas i plan. Det fanns en antydan till åkerhak, men vi kunde inte bestämma dess omfattning. I undersökningsområdets sydöstra del var åkerhaket A8452 synligt innan avbaningen. Stora delar av ytan var påverkad av markberedningen i området, men i ytans västra del fann vi ett bevarat odlingslager, A (fig. 14). Odlingslagret hade en rik inblandning av rundat kol och var cirka 0,1 meter djupt. Väster om stensträngen A7532 fanns mycket fragmentariska rester av odlingslager (fig. 13). Ytan gick inte att avgränsa. Övriga lämningar Invid ett stenblock som ingick i stensträng A7532 fanns härden A7834 (fig. 15). Härden bestod av skörbränd, kantig sten samt mörkfärgad jord (fig. 16). Ingen större mängd kol var bevarad, men blocket invid härden var eldpåverkat. Detta indikerar att härden var yngre än stensträngen. Stensträngarna i Skogberga 9

10 Öster om stensträngen A7532 fanns en stensamling med stenar på rad, A8494. Stenarna kan vara rester av den östra stensträngen som förskjutits i sidled åt väster. I södra delen av RAÄ 253, utanför exploateringsområdet, finns en stensamling, A8480. Den är nedtryckt i marken och kan ursprungligen ha varit ett röjningsröse. Skyttevärnet med bröstvärnet A7578 och löpgraven A7966 undersöktes med ett schakt i syfte att ta prover från underliggande lager. Sektionen visade att bröstvärnet låg direkt på ursprunglig markhorisont och att därunder inte fanns något fossilt odlingslager. Tabell 1. Anläggningar på RAÄ 253. Anr x y Högsta z, m.ö.h. Typ Form plan Storlek, m Höjd/djup, m Material Fyllning , ,36 18,45 Stensträng Avlång 102,0 0,66 Sten Silt , ,71 20,23 Bröstvärn Avlång 54,3 0,70 Sten och grus , ,47 18,55 Härd Halvmåneformad 1,8 0,26 Skärvsten Silt, mellan-/ grovsand Finsand , ,52 17,33 Väg , ,47 20,67 Löpgrav Avlång 51,2 0, , ,05 20,07 Stensträng Oregel- 6,4 Sten bunden , ,14 20,34 Stensträng Avlång 6,1 Sten , ,73 20,32 Stensträng Oregel- 1,4 Sten bunden , ,10 20,36 Stensträng Avlång 17,0 Sten , ,05 Åkerhak Oregelbunden 0,10 Silt , ,82 20,32 Stensamling Avlång 7,4 Sten , ,77 18,67 Stensträng Oregelbunden 4,0 Sten , ,76 18,03 Stensträng Avlång 22,0 0,30 Sten Finsand , ,83 Stensamling Oregelbunden , ,73 Fägata Oregelbunden 95,0 Mellan-/ grovsand , ,15 Odlingslager 0,10 Mellan-/ grovsand , ,96 Odlingslager Oregelbunden 0,10 Mellan-/ grovsand Stensträngarna vid RAÄ 420 Ingen av stensträngarna på RAÄ 420 berördes av exploateringen (fig. 6). Två stensträngsliknande stensamlingar (A12984, A13014) avskrevs som sentida samlingar av röjningssten och vägen, A12824, bedömdes vara modern (se Skador och sentida lämningar ovan). Tabell 2. Anläggningar inom exploateringsområdet på RAÄ 420. Anr x y Högsta z, m.ö.h. Typ Form plan Storlek, m Höjd/djup, m Material Fyllning , ,93 22,82 Stensamling Rundad 2,1 Sten , ,63 23,36 Väg Avlång Sten och jord , ,04 22,89 Stensamling Avlång 54,2 Sten , ,05 22,44 Stensamling Avlång 7,3 0,36 Sten Finsand Väster om skogsvägen löper stensträngen A12952 i nordvästlig sydöstlig riktning. Stensträngen anslöt i norr till A8033 på RAÄ 253 och utgjorde 10 Norrortsleden RAÄ 253, RAÄ 420

11 den sydöstliga delen av fätratten. A12952 ligger utanför exploateringsområdet. Även stensträngen A12922 ligger utanför området och undersöktes således inte. Tabell 3. Anläggningar utanför exploateringsområdet på RAÄ 420. Anr x y Högsta z, m.ö.h. Typ Form plan Storlek, m , ,03 21,14 Stensträng Avlång 10,5 Sten , ,50 20,28 Stensträng Avlång 33,8 Sten , ,28 22,27 Stensamling Avlång 7,6 Sten Material Naturvetenskapliga analyser Ett vanligt problem vid undersökningar av agrara lämningar från förhistorisk tid är bristen på förkolnat arkeobotaniskt material. Trots att vi samlade in så mycket som 36 miljöprover visade makrofossilanalysen att en förhållandevis liten andel av frön/frukter och växtdelar var förkolnade (bilaga 1, tabell 4). Av dessa var det tre stycken sädeskorn som kunde knytas till ett agrarhistoriskt sammanhang. Kornet från härden A C-daterades till romersk järnålder. Sädeskornen i stensträngen A7532 har 14 C-daterats till romersk järnålder respektive vendeltid (tabell 5). Övrigt förkolnat material bestod av skal från hasselnöt, suga och granbarr. Makrofossilanalysen utfördes av Ann-Marie Hansson, Arkeologiska Forskningslaboratoriet, AFL, Stockholms universitet (bilaga 1). Tabell 4. Miljöprover innehållande förkolnat material. För kompletta analysresultat, se bilaga 1. Provnr Anr Typ Makrofossil Härd Korn, hasselnötsskal, barrspets gran Stensträng Suga (ört) Stensträng Sädeskorn Stensträng Sädeskorn Stensträng Hasselnötsskal? Fägata Barrspets gran Stensträng Frö? Fägata Hasselnötsskal?, barrfragment gran Fägata Barrfragment gran Odlingsyta Hasselnötsskal? Träkol av ek, från ett prov som togs i markhorisonten under bröstvärnet A7578, skickades efter vedartsanalys in för 14 C-datering. Resultatet blev AD (tabell 5). 14 C-datering av träkol i form av en tallkvist från odlingslagret A gav dateringen AD; en datering som väl överensstämmer med den datering av samma odlingslager som gjordes under förundersökningen (Harrysson m.fl. 2002:11). Stensträngarna i Skogberga 11

12 Tabell C-dateringar från undersökningen av RAÄ 253. Se även fig. 17. RAÄ nr Provnr Anr Typ Lab.nr 14 C-ålder BP Kal. 1 σ Kal. 2 σ Material 253 SU Stensträng Ua ± AD AD AD AD Sädeskorn 253 SU Stensträng Ua ± AD AD Sädeskorn 253 SU Härd Ua ± AD AD AD Korn 253 SU Röjningshorisont under värn Ua ± AD AD AD Träkol ek 253 SU Odlingslager Ua ± AD AD Träkol tallkvist Tabell C-dateringar från förundersökningen av RAÄ 253/420 och RAÄ 455 (Harrysson m.fl. 2002) och från undersökningen av RAÄ 455 (Nielsen 2005). Se även fig. 17. RAÄ nr Provnr Anr Typ Lab. nr 14 C-ålder BP Kal. 1 σ Kal. 2 σ Material 253 FU 2492 Härd Ua ± AD AD Träkol björk 420 FU 1149 Odlingslager intill stensträng Ua ± AD AD Träkol 455 FU Odlingslager Ua ± AD AD Träkol AD AD 455 SU Härd GrN ± AD AD Träkol al AD 455 SU Härd Ua ± AD AD AD AD Träkol enkvist 455 SU Härd GrN ±40 AD 10 AD AD AD 455 SU Härd Ua ±40 40 BC 10 BC AD 70 AD 455 SU Röjningsröse 455 SU Röjningsröse Ua ± AD AD AD Ua ± AD AD 50 BC 140 AD Träkol björk 60 BC 130 AD Träkol grankvist AD Träkol ört AD AD AD AD Träkol en AD Vedartsanalys av träkol från miljöprover har utförts av Ulf Strucke, Riksantikvarieämbetet, UV Mitt (bilaga 2). Analysen visar att tall, då som nu, dominerat kraftigt inom undersökningsområdena. Artsammansättningen i proverna från stensträngen A7532 var varierat (bilaga 2, tabell 7). Detta samstämmer med undersökningens resultat där vi har kunnat konstatera att stensträngen fallit sönder samt att röjningssten lagts intill hägnaden. 12 Norrortsleden RAÄ 253, RAÄ 420

13 Tabell 7. Vedartsanalys av prover från undersökningen av RAÄ 253. För kompletta resultat av vedartsanalysen från både förundersökningen och undersökningen, se bilaga 2. Anr Provnr Typ Vedart 8654 Odlingsyta Björk Stensträng Bark, tall Stensträng Tall Stensträng Ek, en, gran, tall Stensträng Ek, tall Stensträng Bark, ek, tall Röjningshorisont under värn Tall Röjningshorisont under värn Tall Röjningshorisont under värn En, tall, växtdelar (träd/buskar) Röjningshorisont under värn Ek, tall Härd Bark, björk, gran, tall Fägata Bark, tall Fägata Bark, ek Fägata Ek, gran Fägata Tall, gran, växtdelar (träd/buskar) Fägata Bark, ek, gran, tall, växtdelar (träd/buskar) Odlingslager Gran, tall Utvärdering Metodiskt genomförande Undersökningen av RAÄ 253 och RAÄ 420 genomfördes huvudsakligen med de metoder som formulerats i undersökningsplanen. Metodvalen utgick från utrednings- och förundersökningsresultaten samt från Länsstyrelsens kravspecifikation. För att kunna skikta de framkomna lämningarna i tid och rum samt för att ta fram spår av samhörighet mellan lämningarna och den intilliggande boplatsen ville vi genomföra omfattande provtagningar. Där kontexterna var otillförlitliga, på grund av erosion och skador, avstod vi från provtagning. Från de kontexter som ansågs tillförlitliga togs prover som planerat och några lämningar har kunnat 14 C-dateras. De tre sädeskornen som framkom vid makrofossilanalysen skickades för 14 C-datering. Analysen visar att det förekommit odling under förhistorisk tid i undersökningsområdenas närhet. Som nämndes i kapitlet mål och metod ovan använde vi en metod där vi på ett enkelt sätt rekonstruerade stensträngarna. Metoden har hjälpt oss att ta prover ur säkra kontexter, det vill säga där stensträngen verkar ligga i orubbat läge, och har bidragit till goda analysresultat. Det har varit särskilt viktigt för oss att endast skicka träkol som kommer från säkra kontexter för 14 C-datering. Analyssvaren har på ett tillfredsställande sätt gett oss möjlighet att diskutera de undersökta lämningarnas inbördes relation samt deras relation till kringliggande fornlämningar. Möjligen hade vi genom fler miljöprover kunnat få ytterligare information, men med tanke på de skador som fanns inom områdena hade vi inte kunnat säkra provernas kontexter. För att kunna belysa stensträngens funktionella aspekter, fånga eventuella om- och tillbyggnadsfaser och se om stensträngarna överlagrade eller överlagrades av andra anläggningar banande vi av stora ytor med hjälp av grävmaskin. Vi fick bekräftat att många lämningar doldes under markytan. Till exempel var delar av den östra stensträngen inte synliga ovan Stensträngarna i Skogberga 13

14 mark, då de hade tryckts ned i marken. Vi kunde också avgöra omfattningen av de skador som fanns inom undersökningsområdet. Det var inte lätt att begränsa odlingsytorna på RAÄ 253 i plan. Endast i ett fall var åkerhaket fortfarande synligt. Trots att odlingsytorna var fragmentariska fann vi rester av odlingslager i dem. Måluppfyllelse De särskilda arkeologiska undersökningarna av RAÄ 253 och RAÄ 420 samt deras närområde ingår i de arkeologiska insatserna längs med Norrortsledens sträckning. Många av de målsättningar som formulerats i Länsstyrelsens kravspecifikation samt i projektprogrammet är relevanta för området och de agrarhistoriska lämningarna i sin helhet. Följden av detta blir att enskilda lokaler inte kan svara upp till samtliga målsättningar. De jämförande analyser och studier som krävs för att få en helhetsbild av agrarhistorien hör inte hemma i de lokalspecifika och tekniskt beskrivande daffarna, utan kommer att rymmas inom slutpublikationen. I detta kapitel kommer måluppfyllelsen framför allt att ställas i relation till de målsättningar som formulerades i undersökningsplanen. Stensträngarnas funktion och inbördes relation Vi ville om möjligt belysa stensträngarnas funktionella aspekter och försöka fånga om- och tillbyggnadsfaser. Vi ville också se ifall stensträngarna överlagrade eller överlagrades av andra anläggningar. Undersökningen har visat att stensträngarna vid RAÄ 253 och RAÄ 420 tillsammans bildade en fägata som i sin norra del var smalare och som i sin sydöstra del utvidgades i en så kallad fätratt. Stensträngarnas fångstarmar hade som funktion att styra in boskapen i fägatan. Stensträngarnas placering så att de bildade en fägata gör oss säkra på att de använts inom betesverksamhet. Stensträngarna verkade inte ha byggts om eller byggts till under järnåldern, vilket gör att vi betraktar dem som en helhet. Bredvid stensträngen A7532 låg härden A7834. Eftersom ett stenblock, infogat i stensträngen, var eldpåverkat var det tydligt att härden anlagts efter stensträngen. Stensträngen A7532 hade i sin sydliga del troligen blivit påbyggd med röjningssten under senare tid. Eventuellt kan detta ha skett i samband med röjningen av den odlingsyta som rymdes mellan stensträngarna där de bildade en fätratt. Längs stensträngens båda sidor fanns också stora mängder röjningssten. Stenarna kan ha härrört från röjning av odlingsytor i förhistorisk tid. Den sentida stensamlingen A låg intill den södra delen av stensträngen A och verkade inte ha överlagrat den i någon större omfattning. Lämningar i tid och rum En målsättning vi formulerade i undersökningsplanen var att skikta de framkomna lämningarna i tid och rum (fig. 18), en målsättning som även uttrycks i kravspecifikationen. Ytterligare ett mål var att försöka ta fram spår av samhörighet mellan lämningarna och den intilliggande lokalen RAÄ 455. Vi hade också förhoppningen att arkeobotaniska analyser och 14 Norrortsleden RAÄ 253, RAÄ 420

15 14 C-dateringar skulle förse oss med material så att relationen mellan lämningarna skulle kunna diskuteras. Stensträngar och lämningar från järnålder Stensträngarna på RAÄ 253 och RAÄ 420 verkar, rumsligt sett, ha bildat en enhet som troligen kan kopplas samman med stensträngssystemet vid Täby prästängar och Täby Prästgård i norr och nordväst (Höglin 1990:48ff). Den västra stensträngen (A7532) på RAÄ 253 fortsatte i sydväst som RAÄ 254. Tillsammans kan hägnaderna ha utgjort enheter i ett hägnadslag där flera gårdar samarbetat kring boskapsskötselns organisering (jfr Höglin 1990:48ff). Systemet etablerades troligen under förromersk järnålder, vilket våra undersökningar i Hagbylund (Grusmark, 2005a) och Syltaområdet (Grusmark, 2005b, Holback 2005) bekräftar. RAÄ 455 har efter undersökning (Nielsen 2005) omtolkats från en boplats till ett härdområde i utkanten av en bosättning. Härdområdet visade sig vara från sen förromersk järnålder/tidig romersk järnålder (Nielsen 2005 samt tabell 6 ovan). En av härdarna 14 C-daterades till AD, vilket väl överensstämmer med två av våra dateringar. Det är inte omöjligt att härdområdet RAÄ 455 var en plats där de som vallade boskapen vistades (jfr Nielsen 2005). Tänkbart är också, med tanke på de tidiga dateringarna, att man vistats på platsen i samband med byggandet av stensträngen. Platsen borde ha utgjort en lämplig lägerplats invid den då stora Prästsjön. 14 C-dateringarna från RAÄ 253 (tabell 5) har gett ett bra, men inte entydigt, resultat. Ett sädeskorn från en av stensträngarna på RAÄ 253 gav dateringen romersk järnålder, vilket också ett korn från den intilliggande härden gjorde. Rent stratigrafiskt är härden yngre än stensträngen, vilket gör att vi tror att dateringarna till romersk järnålder speglar stensträngens brukningstid snarare än dess tillkomsttid. En annan härd, undersökt och daterad vid förundersökningen, var belägen mellan stensträngarna i fätratten. Härden visade sig vara från folkvandringstid/vendeltid (tabell 6). Ett sädeskorn från stensträngen gav dateringen vendeltid. Dateringarna till folkvandringstid/vendeltid representerar senare tiders aktiviteter. Stensträngarna har, trots att stensträngssystemet för länge sedan förlorat sin auktoritet och hägnaderna rasat samman, troligen haft kvar sin funktion som hägnader under denna tid. Det vendeltida sädeskornet från stensträngen kan vara samtida med härden (se fig. 17). Sädeskornet tyder på odling på platsen, till exempel i form av utmarksodling. Det finns inga uppenbara lägen för en permanent boplats i närområdet, men det utesluter inte att där finns en boplats vi idag inte känner till. Troligt är, som tidigare nämnts, att de undersökta lokalerna hör samman med det rika fornlämningsområdet vid Täby Prästängar där en boplats kan ha funnits. Längre norrut, vid Täby Prästgård, ligger RAÄ 180 med boplatsen från romersk järnålder/folkvandringstid och gravfältet från vendel-/vikingatid. Kartan med fornsjöar och avvattningssystem (fig. 19), framtagen av Leif Andersson vid SGU i Lund, har hjälpt oss att tolka den äldre järnålderns lämningar i området. I norr, mellan två stora sjöar, låg Täby prästängar med gravar, stensträngar och kanske en boplats. Boskapen Stensträngarna i Skogberga 15

16 leddes söderut i passet mellan sjöarna, över en bäck och via fägatan ut på bete i de skogsbevuxna, högre belägna, utmarkerna. Det finns korta fragment av stensträngar i passet mellan prästängarna och Skogberga, som kan ha förbundit enheterna med varandra. Utan undersökning kan deras ålder och funktion inte med säkerhet avgöras. Det faktum att fägatan existerade gör det troligt att det under äldre järnålder fanns uppodlad mark vid Skogberga; mark som inte boskapen skulle beträda. Även sädeskornen som daterats till romersk järnålder indikerar detta. Stensträngen RAÄ 254, som utgjorde en fortsättning på fägatan, höll effektivt boskapen i utmarken. RAÄ 254 slutar tvärt i väster där terrängen övergår från kuperad skogsmark till lågt liggande lermarker. Om en sjövik nått hit eller om området bestått av våtmark, fungerade det som en naturlig barriär och stensträngen behövde inte förlängas åt detta håll. Fornsjökartan visar också att härdområdet RAÄ 455 låg på en udde vid Prästsjöns sydöstra strand. Spår från historisk tid I Skogberga har det även förekommit odling under historisk tid. Odlingsytan mellan stensträngarna på RAÄ 253 och RAÄ 420 har vid två tillfällen daterats till tal (tabell 5 och 6). Redan i fält var det, med tanke på placeringen, tydligt att odlingsytan inte var samtida med stensträngarna; ett antagande som dateringarna bekräftade. Vid förundersökningen av RAÄ 455 daterades ett odlingslager till tal (tabell 6) och vid undersökningen daterades ett röjningsröse på samma lokal till ungefär samma tid. Flera fossila odlingsytor och röjningsrösen karterades under förundersökningen. De har inte daterats, men hör troligen till odlingslämningarna från historisk tid. En del av stensträngen RAÄ 254 har plockats bort i samband med att en odlingsyta anlagts. För att kunna skikta lämningarna i tid och rum samt för att finna överlagringar i området tog vi upp ett schakt i skyttevärnet som löpte rakt genom RAÄ 253. Efter att ha studerat värnet i sektion kunde vi se att bröstvärnet låg direkt på markytan samt att där inte fanns något underliggande odlingslager. Träkol från den underliggande markhorisonten 14 C-daterades till tal. Möjligen speglar dateringen av träkolet en röjningsfas som föregick odlingen i området. En tolkning vi finner stöd för i pollendiagrammet från Gullsjön. Analyserna har gjorts av Sven Karlsson vid Kvartärgeologiska institutionen, Stockholms universitet och diagrammet har tolkats med hjälp av Håkan Ranheden, Riksantikvarieämbetet, UV Mitt (muntlig uppgift). Diagrammet visar en nedgång i förekomsten av gran under 1300-tal, vilket eventuellt kan tyda på en röjningsfas. Även lövträden minskar under perioden, men de fluktuerar mycket mera över tid och är en osäker indikator på röjning. Under tal ser vi i diagrammet en ökning av korn och vete, vilket tyder på en ökad odling i området. Jämförelser med historiska kartor Ett delmål var att knyta den senare tidsperiodens lämningar till den information vi kunde få genom att studera historiska kartor. Kartor från 1700-talet och framåt visar att undersökningsområdet utgjordes av utmark och det finns inga spår av vare sig bebyggelse eller 16 Norrortsleden RAÄ 253, RAÄ 420

17 odling på platsen. Odlingen vid RAÄ 253, RAÄ 420 och RAÄ 455 hade upphört vid tiden då kartan för örtugadelning upprättades Nordväst om undersökningsområdet, öster om Prästsjön, låg under 1700-talet en fastighet med tillhörande åkrar (se Områdesbeskrivning ovan). Åkrarna är synliga än idag. Stensträngen RAÄ 254 är på vissa ställen, framför allt i sin västra del, kraftigt förstärkt och utgörs ställvis av stående murar. Vi kunde se att den byggts på av militären och inlemmats i dess befästningssystem. Längst i väster och i öster ser den mer ut som en stensträng, det vill säga bred och flack. Vi ville försäkra oss om att hägnaden, i sin helhet, inte hade anlagts av militären. Efter ett arkivbesök kunde vi konstatera att den inte finns med på den militära kartan över området (Krigsarkivet, Mob.avd., Karta 202:38) och att den förmodligen är en stensträng i grunden. Potential Stensträngarna på RAÄ 253 och RAÄ 420 vid Skogberga utgör grunden för en fortsatt diskussion kring stensträngsbygden och hägnadslagen i området. Hur har landskapet utnyttjats över tid och rum och hur förhåller sig de skilda fornlämningarna till varandra? Finns det någon boplats i närheten som kan kopplas till de agrara lämningarna? Tillsammans med de undersökta agrara lämningarna i västra delen av Täby socken samt Fresta socken ger fornlämningarna kunskap om den agrara verksamheten i regionen under en lång tidsperiod. Fornlämningarna kan även studeras i ett vidare perspektiv till exempel i jämförelse med agrarhistoriska lämningar i Östergötland. Fornlämningarnas framtida potential finns också i de delar som ligger kvar efter Norrortsledens byggande. De nordligaste delarna av stensträngarna RAÄ 253 samt större delen av RAÄ 420 finns kvar. Framtida forskning och undersökningar i fornlämningarnas närområde samt i området kring Täby prästängar och Täby Prästgård skulle kunna besvara frågor om den förhistoriska odlingen och eventuella boplatser. En kartering och undersökning av de fragmentariska stensträngarna mellan Skogberga och prästängarna skulle kunna bidra till svaret på hur de två enheterna hänger samman. Den fortsatta bearbetningen av materialet kommer att samordnas med resultaten från andra undersökta fornlämningar i området. Fornlämningarna kommer då att ställas i relation till varandra och till andra agrara lämningar i Mälardalen. Planen är att göra detta inom ramarna för slutpublikationen och då kommer målsättningarna som formulerats i kravspecifikationen att diskuteras mer ingående än vad som är avsett i denna daff. Med utgångspunkt i kravspecifikationens målsättningar är det viktigt för oss att: ta ställning till om hägnadslagen speglar en från början färdig struktur eller en långsamt framvuxen struktur och organisation lägga stor vikt vid att ta fram stensträngsbygdens odlingsspår, att tolka och datera dessa på ett i sammanhanget relevant sätt ta ställning till om de rekonstruerade hägnadslagen är uttryck för en horisontell eller vertikal organisation Stensträngarna i Skogberga 17

18 beakta frågan om stensträngsbygdens sammanbrott, övergivande, dess orsaker och uttryck och hur de senare samhällsstrukturerna och även agrara system manifesterar sig i landskapet. Sammanfattning Riksantikvarieämbetet, UV Mitt, har under sensommaren 2004 genomfört en särskild arkeologisk undersökning av RAÄ 253 och RAÄ 420 i Skogberga, Täby socken, Uppland. Delar av fornlämningarna berördes inte av exploateringen och finns därför kvar. Undersökningsområdena dominerades av lämningar från järnålder, framför allt äldre järnålder, samt lämningar från historisk tid. Till järnålderns lämningar hörde två stensträngar, varav den östra delvis mycket fragmenterad. Tillsammans bildade stensträngarna en fägata, som i sin nordliga del var ganska smal, men som i sin sydliga del öppnade upp i en fätratt. Två härdar framkom inom stensträngarnas begränsning, varav den ena intill en stensträng. Ett korn från härden samt ett sädeskorn från stensträngen har daterats till romersk järnålder. Stensträngen, som stratigrafiskt sett är äldre än härden, kan ha anlagts under förromersk järnålder. Den andra härden är daterad till folkvandringstid/vendeltid, vilket troligen innebär att stensträngen även under denna tid har fungerat som en hägnad. Ytterligare ett sädeskorn från stensträngen har daterats till vendeltid. Till lämningarna från historisk tid hörde en odlingsyta från tal som var belägen mellan de två stensträngarna i det som utgjorde fätratten. Inom undersökningsområdet för RAÄ 253 fanns också ett skyttevärn tillhörande Gullsjöfortet (RAÄ 440). Fortet, som anlades under tidigt 1900-tal, var en del av Stockholms norra försvar. Referenser Andersson, L Kompletterande utredning vid Norrortsleden. Sträckan Täby Kyrkby Rosenkälla, avsnittet Karby gård Gullsjön. Täby socken, Uppland. Stockholms läns museum. Rapport 1999:15. Stockholm. Backe, M. & Sundberg, A. 1995a. Norrortsleden. Delsträckan Edsberg Smedstorpet. Arkeologisk utredning inför den planerade vägsträckan mellan Edsberg, Sollentuna socken och kommun, och Smedstorpet, Fresta socken, Upplands Väsby kommun, Uppland. Stockholms läns museum. Rapport 1995:9. Stockholm. 1995b. Norrortsleden. Delsträckan Karby Rosenkälla. Arkeologisk utredning inför den planerade vägsträckan mellan Karby, Täby socken och kommun, och Rosenkälla, Östra Ryds socken, Österåkers kommun, Uppland. Stockholms läns museum. Rapport 1995:10. Stockholm. Bratt, P Norrortsleden konsekvensutredning för kulturmiljön, delen Täby Kyrkby Vågsjö. Stockholms läns museum. Rapport 1992:3. Stockholm. 18 Norrortsleden RAÄ 253, RAÄ 420

19 Brunstedt, S. 1993a. Norrortsleden, Väsjön Täby Kyrkby. Arkeologisk utredning Etapp 1. Riksantikvarieämbetet. UV Stockholm, rapport 1993:25. Stockholm. 1993b. Norrortsleden, Väsjön Täby kyrkby. Arkeologisk utredning Etapp 2. Riksantikvarieämbetet. UV Stockholm, rapport 1993:49. Stockholm. Grusmark, C. 2005a. Stensträngar och odlingslämningar vid Hagbylund. Norrortsleden. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, dokumentation av fältarbetsfasen 2005:10. Stockholm. 2005b. Stensträngar, odling och boplatslämningar på RAÄ 91. Norrortsleden. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, dokumentation av fältarbetsfasen 2005:8. Stockholm. Harrysson, I., Ranheden, H. & Strucke, U Norrortsleden. Agrara lämningar arbetsmoment 4. Arkeologisk förundersökning. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt rapport, 2002:18. Stockholm. Hedman, A Järnåldersbebyggelse vid Täby prästgård. Fornlämningarna 178, 179 och 180, Täby socken, Uppland. Arkeologisk undersökning. Riksantikvarieämbetet. Rapport UV 1984:33. Stockholm. Holback, T Agrara lämningar och en stensättning vid Lilla Sylta. Norrortsleden. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, dokumentation av fältarbetsfasen 2005:4. Stockholm. Höglin, S Gårdar och gärdesgårdar i Markim. Meddelande B:70 från Kulturgeografiska Institutionen, Stockholms universitet. Stockholm. Jakobsson, M Norrortsleden. Delen Väsjön Täby kyrkby samt Sandavägen. Kompletterande arkeologisk utredning. Riksantikvarieämbetet. UV Stockholm, rapport 1995:61. Stockholm. Johansson, Å Objekt 109/RAÄ 455, boplats. I: Harrysson, I., Johansson, Å. & Werthwein, G Norrortsleden. Genom Täby tillägg till arbetsmoment 3. Kompletterande arkeologisk förundersökning. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, rapport 2003:8. Stockholm. Nielsen, A Ett härdområde i bosättningens utkant. Norrortsleden. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, dokumentation av fältarbetsfasen 2005:20. Stockholm. Kartor Storskifteskartan, 1777, Täby sn, Skogberga. LMV Akt A108-25:2. Storskifteskartan, 1798, Täby sn, Skogberga. LMV Akt A108-25:4. Örtugadeln., 1706, Täby sn, Skogberga. LMV Akt A108-25:1. Översiktskarta upprättad i och för avsöndring av Gullsjöforten nr. 1, 2 och 3. Upprättad Krigsarkivet. Kungl. Svea Ingenjörsreg. Arkiv, Mob.avd. Karta 202:38. Muntliga uppgifter Eriksson, Alf. Arkeolog Riksantikvarieämbetet, UV Öst. Ranheden, Håkan. Arkeobotaniker Riksantikvarieämbetet, UV Mitt. Stensträngarna i Skogberga 19

20 Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr: Projektnummer: Undersökningstid: 1 15 september och 26 oktober Projektgrupp: Ulf Strucke (projektledare), Torbjörn Holback (arkeolog), Cecilia Grusmark (amanuens, arkeolog), Hanna Larsson (amanuens), Björn Brage (maskinist), Gunnar Svensson och Thoralf Wighus (biträden). Underkonsulter: Bröderna Fältgård AB. Ramirent AB. Trimtec. Upplands Schakt. Ångströmlaboratoriet, Uppsala Universitet. Exploateringsyta: RAÄ 253: m 2, RAÄ 420: 296 m 2. Undersökt yta: RAÄ 253: m 2, RAÄ 420: 202 m 2. Läge: Ekonomiska kartan, blad 10I 9f Täby, x y Koordinatsystem: ST74. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: RAÄ 253: x y , RAÄ 420: x y Höjdsystem: RH00. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: RAÄ 253: 8 sektionsritningar i skala 1:20 med Unr 4099_ digitala foton med Unr 4099_1 26, 35. RAÄ 420: 1 sektionsritning i skala 1:20 med Unr 4100_8. 7 digitala foton med Unr 4100_1 7. Fynd: Inga fynd tillvaratogs. 20 Norrortsleden RAÄ 253, RAÄ 420

21 Bilagor Bilaga 1. Makrofossilanalys av Ann-Marie Hansson, Stockholms universitet, AFL Prov nr Anr Jordvolym, liter Innehåll av frön/frukter och andra identifierbara växtdelar 7918 A7834 härd 2 Förkolnat: sädeskorn, skal av Corylus avellana, barrsspets från Picea abies Ej förkolnat: Potentilla-typ, Betula, Alchemilla Rubus, Trifolium, Ajuga, Sambucus racemosa, mossa, daggmaskkokonger A7532 stensträng 8368:1 A odlingslager 8368:2 A odlingslager 8373 A7532 stensträng 8493 A7532 stensträng 8518 A7532 stensträng 8521 A7532 stensträng 8522 A7532 stensträng 8578 A7532 stensträng 8579 A7532 stensträng 8580 A7532 stensträng 8643 A stensträng 8644 A stensträng 8645 A fägata 8646 A fägata 8647 A fägata 2 Förkolnat: Ajuga Ej förkolnat: Betula, Poaceae,Trifolium, Ajuga, barr från Picea abies 2 Ej förkolnat: barr från Picea abies, Potentilla-typ., Ajuga, Betula, daggmaskkokonger 2 Ej förkolnat: Ajuga, frö från Picea abies eller Pinus silvestris, Urtica, daggmaskkokonger 0,5 Ej förkolnat: Poaceae 2 Ej förkolnat: Rubus, barr från Picea abies, Betula, Luzula, Potentilla-typ, mossa, daggmaskkokonger 2 Förkolnat: sädeskorn Ej förkolnat: stort bränt gräsfrö? 2 Förkolnat: sädeskorn? Ej förkolnat: barr från Juniperus communis och Picea abies, Betula 2 Ej förkolnat: Betula, Potentilla-typ, barr från Picea abies, Poaceae?, Urtica, Carex 1,5 Ej förkolnat: Trifolium, barr från Picea abies 2 Förkolnat: skal av Corylus avellana? Ej förkolnat: barr från Picea abies och Juniperus communis, Ajuga?, Betula 2,5 Ej förkolnat: barr från Picea abies, Betula 2 Ej förkolnat: Ajuga? många frön av Potentilla-typ, enbarr, Veronica, Carex 1,5 Ej förkolnat: Betula, Carex distigm., Potentilla-typ, barr från Juniperus communis, Viola, Galium spurium?, Veronica, mossa, daggmaskkokonger 1,5 Förkolnat:barrspets från Picea abies Ej förkolnat: barr från Picea abies och Juniperus communis, Betula, Ajuga?, Viola, Potentilla-typ, frö från Pinus silvestris eller Picea abies?, Carex, Chenopodiaceae, cf. Cerastium fontanum, Scleranthus annuus, mossa, daggmaskkokonger. 2 Ej förkolnat: Betula, Potentilla-typ, Veronica, Trifolium Ej förkolnat: Betula, barr från Picea abies och Juniperus communis, frö från Juniperus communis, Carex, RubusTrifolium, Veronica, Cerastium fontanum, mossa, blad, daggmaskkokonger, 8649 A stensträng 8650 A stensträng 2 Förkolnat: frö? Ej förkolnat: Chenopodiaceae, Betula, Potentilla-typ, Veronica, daggmaskkokonger 1,5 Ej förkolnat: Barr från Juniperus communis, Betula, Asteraceae, mossa, daggmaskkokonger Stensträngarna i Skogberga 21