Anslutningsnätet FTTX-nätet

Transkript

1 Anslutningsnätet FTTX-nätet Särtryck ur Handbok i praktisk fiberoptik Stefan Gistvik Upphovsrätt: Stefan Gistvik Sida 1

2 Sida 2 Upphovsrätt: Stefan Gistvik

3 Detta är kapitel 15 som särtryck ur boken Handbok i praktisk fiberoptik Handboken är kursdokumentation till mina kurser i fiberoptik. Anmärkning I bildtexter har jag ibland infogat en etta (1), det är då en bild som jag hämtat från Wikipedia under Creative Commons. Är bilden markerad med en trea (3) är det en bild som jag erhållit under mina föredrag eller anställning men som jag inte har någon upphovsman/kvinna att referera till, om någon skulle känna igen bilden som sin, skulle jag uppskatta om man hör av sig och meddelar om jag får använda den med vederbörligt tillstånd och upphovsmannens/kvinnans nämnt i bildtexten. Om jag inte får använda den så avlägsnas den omedelbart. Hudiksvall stefan@gistvik.se Upphovsrätt: Stefan Gistvik Sida 3

4 Sida 4 Upphovsrätt: Stefan Gistvik

5 Innehåll 15 Anslutningsnätet Inledning Planera ett anslutningsnät Utomhusinstallation av FTTX-nät Ledningsrätt Fiberoptiska kablar i avloppssystem (sanitära eller dagvatten) Fiberoptiska kablar i gasledningar (fiber-i-gas) Fiberoptiska kablar i dricksvattenledningar Hur stort blir ett FTTX-nät? Teoretiska exempel på FTTX-nät Nätverkstyp A, byggnader med fåtal användare Nätverkstyp B, en större mängd slutanvändare i varje byggnad Nätverkstyp C, hus med stor mängd slutanvändare på varje våningsplan Blåsfiber/mikrokabel i kombination med mikrokabel i villaområdet Blåsfiber/mikrokabel i kombination med standard optokabel Blåsfiber/mikrokabel hela vägen Hur långt lönar det sig att blåsa enskilda anslutningar? Praktiska exempel på anslutningsnät Bostadsområde med flerfamiljshus Ytterligare ett område med flerfamiljsbostäder Områden med villor och radhus Nät för skolor, kontor och liknande byggnader eller områden Luftinstallation av FTTX-nät Varför installera FTTX-nät i luften? Luftkabel och kanalisation Standardkablar...48 Upphovsrätt: Stefan Gistvik Sida 5

6 Abonnentkablar Mikrorör för mikrokablar och blåsfiber för luftinstallation Upphängningsdon Installation Landsväg med gårdar och friliggande hus Redundans i anslutningsnätet Sammanfattning anslutningsnätet...56 Sida 6 Upphovsrätt: Stefan Gistvik

7 15 Anslutningsnätet 15.1 Inledning Anslutningsnätet presenterades inledningsvis i kapitel 13. I det här kapitlet ska anslutningsnätet beskrivas mer i detalj och ett flertal nätbeskrivningar används för att exemplifiera olika nätlösningar. Fiber till slutanvändaren, FTTX, har i många år pekats ut som den teknik som erbjuder det mest framtidssäkra byggsättet för överföring av multimediatillämpningar över bredband. Utbyggnaden har tidigare hämmats av alltför höga kostnader för att kunna realiseras i verkligheten. Många undersökningar har visat, att idag är kostnaden för att anlägga ett fibernät (100 Mbit/s eller högre kapacitet) av samma storleksordning, eller faktiskt billigare, som för kopparbaserade nät med samma prestanda. Av den totala kostnaden för ett FTTX-nät, grävning, installation och elektronik, står den passiva materielkostnaden för endast procent. Ett FTTX-nät är dessutom den enda nätstruktur som med säkerhet kan erbjuda den kapacitet som dagens och framtidens bredbandstjänster behöver, samtidigt som tekniken medger rationell nätdrift och kostnadsbesparingar. Tidigare har dessa nät benämnts FTTH-nät men med det byggsätt som beskrivs i detta kapitel kan den fiberoptiska infrastrukturen ansluta alla tänkbara slutanvändare (X) såsom, enskilda hushåll, villor, kontorsarbetsplatser, opto-elektriska gränssnitt i utrustning för övervakning, alarm, styr och reglerutrusning o.s.v. anslutningsnätet kommer därför att referera till förkortningen FTTX-nät Det FTTX-nät som byggs ska tillmötesgå nuvarande och framtida krav i form av kapacitet, överföringsavstånd och kvalitet. Minimikravet har därför satts till en kapacitet på 1 Gbit/s (1000 Mbit/s) över att avstånd upp till 10 km. Ett korrekt byggt FTTX-nät skall vara uppgraderbart och ha en livslängd på mer än år. I samtliga dessa exempel kommer kanalisation, mikrokanalisation, mikrokabel, blåsfiber och annan relativt ny teknik att användas, för mer traditionell installation hänvisas till kapitel 6. Anslutningsnätet har många andra namn som t.ex. accessnät, lokalnätet, fastighetsnätet, husnät m.fl. I detta kapitel används FTTX-nät som ett sammanhållet begrepp för det fiberoptiska nät som sammanbinder anslutningsnoden med användarnoderna (abonnenterna) oavsett var och hur det är förlagt, utomhus eller inomhus, vågrätt eller lodrätt, däremot görs skillnad på om nätet är förlagt inomhus eller utomhus ur materialsynpunkt, mer om detta längre fram. Upphovsrätt: Stefan Gistvik Sida 7

8 Anslutningsnätet är det mest komplexa nätet inom den nya fiberoptiska ITinfrastrukturen. Varje anslutningsnät är på sitt sätt unikt. Varje anslutningsnät kräver därför en noggrann planering för att optimera nätstrukturen mot investeringskostnaden. Detta till trots, kan ett fåtal allmänna nätlösningar användas som bas för de flesta typer av anslutningsnät, se vidare i detta kapitel. Den centrala punkten i ett anslutningsnät är anslutningsnoden dit samtliga fibrer (en, till fyra fibrer per abonnent) från alla abonnenter i området samlas, helst utan mellanliggande kontaktanordningar men ofta med fiberkoncentrationspunkter utplacerade i området. Fiberkoncentrationspunkter kan vara enkla skarvskåp placerade på skyddad plats i källarutrymmen i t.ex. flerfamiljshus. Placeras koncentrationspunkterna utomhus sker det i därför avsedda skarvskåp eller brunnar längs trottoarer eller husväggar. Det är att rekommendera att alltid lämna ett litet överskott av fibrer eller ledig kanalisation fram till fiberkoncentrationspunkten för framtida anslutningar så att inte en ny grävning blir nödvändig. Notera att i många områden med privatägda anslutningsnät så placeras aktiv utrustning i en nod invid eller i fastigheten, fastighetsnod, d.v.s. FTTX-nätet får därmed en betydligt kortare sträckning. Flera fastighetsnoder koncentreras sedan till en anslutningsnod. Denna nätstruktur innebär i många fall lägre anläggningskostnader, men medger inte den enkelhet, skalbarhet och uppgraderingsmöjlighet som eftersträvas. Även drifts- och underhållskostnaderna för ett nät med aktiv utrustning i flera noder ökar. Figur Samma figur som i kapitel 13. FTTX-nätet kommer att ha många användare och många användningsområden med skiftande behov, tjänstenivå och krav på säkerhet. Sida 8 Upphovsrätt: Stefan Gistvik

9 15.2 Planera ett anslutningsnät Planering av ett FTTX-nät startar med en noggrann studie av en över området detaljerad karta. Den kan erhållas genom stadsplanekontoret i respektive kommun alternativt genom någon kartbyrå för digitala kartor. Tänkta platser för anslutningsnod och fiberoptiska koncentrationspunkter markeras. Därefter vidtar en på-platsen-inspektion för att visuellt kontrollera och fastställa vilket utrymme som passar som anslutningsnod och att de fiberoptiska koncentrationspunkterna är korrekt belägna. Tänkta kanalisationsstråk undersöks och fastställs visuellt. Eftersom grävning framför allt inom stadsplanerat område är en betydande kostnadspost är det viktigt att finna de optimala kanalisationsstråken, tänk på att fiberlängden i ett FTTX-nät byggt med singelmodfiber inte spelar någon roll ur transmissionssynpunkt. En viktig detalj är att områdesnätet lätt kan nås från anslutningsnoden. Ofta finns redan ett områdesnät (stadsring) förlagt varför hänsyn måste tas till i nätet befintliga kunder. (Drömmen är att kunna projektera ett komplett stads- och FTTX-nät från grunden.) Det är önskvärt att FTTX-nätet planeras så att det kan nå så många abonnenter som möjligt från en eller ett fåtal noder. Anslutningsnodens storlek bestäms av lokala förhållanden för kabelnätet såsom typ av byggnader, avstånd mellan hus, ägarförhållanden, avtal mellan olika ägare, rättigheter för kabelinstallation m.m. I många fall måste dock små noder planeras in. Varje projekt är unikt och kräver sin egen planering. Figur Genom att geografiskt dela in området och anlägga fiberoptiska koncentrationspunkter (fokp) kan man strukturera nätbyggnaden. Gemensamma kabelstråk reducerar grävkostnader. EU = slutanvändare, abonnenter, kameror, sensorer, larm, mobilmaster, o.s.v. Upphovsrätt: Stefan Gistvik Sida 9

10 Figur Exempel över ett bostadsområde med flerfamiljshus. Här har fibrerna från varje slutanvändare, EU, samlats till en fiberoptisk koncentrationspunkt (fokp) i de sex inre husen (blå punkt). Från de övriga husen har man i källaren övergått från inomhuskanalisation från varje slutanvändare till individuell grupperad utomhuskanalisation. Fiber eller mikrokabel blåses till fokp:en där de individuella fibrerna skarvas i ett skarvskåp till lämpligt antal mikro- eller standardkablar. Ytterligare en kostnadsreduktion kan nås om man kan dra stråken genom närliggande byggnader, t.ex. genom kulvertar i källarna Utomhusinstallation av FTTX-nät För längre installationer av FTTX-nät utomhus. är det ofta fördelaktigt att använda vanliga kablar med ett stort antal fibrer (> 150 fibrer) från anslutningsnod upp till de fiberoptiska koncentrationspunkterna, alternativt kan teknik som bygger på mikrokanalisationer och mikrokablar användas. Oberoende av vilken teknik som används (och tillverkare) ger det stora fördelar i att kabeln snabbt kan komma på plats samtidigt som det ger flexibilitet i utbyggnaden av nätet. I allmänhet byggs FTTX-nät med en kombination av materiel för inom- och utomhusbruk och också en kombination av installationstekniker. Rekommendationen är därför: Använd blåsfiber(enheter) med 1 4 fibrer eller motsvarande mikrokabel från slutanvändarens nod. Installation sker genom blåsning eller dragning i mikrokanalisation fram till en fiberoptisk koncentrationspunkt eller direkt till anslutningsnod (kort avstånd mellan slutanvändare och anslutningsnod). Om en del av sträckningen är utomhus, måste rätt mikrokanalisation användas. Sida 10 Upphovsrätt: Stefan Gistvik

11 Från de fiberoptiska koncentrationspunkterna till anslutningsnod kan man använda mikrokabel i mikrokanalisation eller standardkabel i standardkanalisation. Om en del av stäckningen går inomhus ska kabel och kanalisation av flamskyddat, halogenfritt material användas Ledningsrätt Denna nya typ av innovativ nätverksarkitektur, FTTX nätverk i kombination med områdesnät/stadnät/stadsringar kan med fördel använda den befintliga infrastrukturen av kanalisation och rör i städer för förläggning av optokablar för att minimera utvecklingskostnaderna. Det beräknas att anläggningsarbetet (grävning och installation) uppgår till % av den totala kostnaden för FTTX-installationen, beroende kommunens/stadens storlek och befolkningstäthet. Om det nya nätverket är installerat i gamla befintliga rörsystem får det inte påverka den ursprungliga funktionen. Restriktioner under reparations- och underhållsarbeten måste reduceras till ett minimum och samordnas med nätoperatörerna. Samförläggning är redan en etablerad lösning och har provats på många håll i världen som t.ex.: Fiberoptiska kablar i avloppssystem (sanitära och dagvatten) ( fiber till toaletten ) Fiberoptiska kablar i gasledningar (fiber-i-gas) Fiberoptiska kablar i dricksvattenledningar (fiber-i-vatten). Figur Exempel på vad som är under markytan och begränsningar för olika lösningar för ledningsrätt (Bild, Andrew Lindén) Fiberoptiska kablar i avloppssystem (sanitära eller dagvatten) Avloppssystem erbjuder utmärkta möjligheter för distribution av områdesnät/stadnät/stadsringar och anslutningsnät. Dessa system av tunnlar och kanalisationer når sedan mer än femtio år tillbaka alla delar av staden och passerar alla potentiella FTTX-kunder. Genom att använda avloppssystemet kan man i vissa fall undvika byråkratiska godkännanden för grävning eller fräsning och därigenom minska förläggningskostnaderna. Upphovsrätt: Stefan Gistvik Sida 11

12 Kanalisationsdimensioner i det offentliga avloppet är allt från rör med 200 mm i diameter till kanaler där man kan färdas med båt. Normalt varierar rördiametern mellan 200 mm till 350 mm. Det ger tillräckligt tvärsnitt för installation av en eller flera mindre kablar eller ett komplett system av mikrokanalisation. Olika installationstekniker finns beroende på avloppets tvärsnitt, det vill säga om man kan komma in med installatör (människa) eller endast med robot och fjärrstyrd utrustning. Ett av systemen använder ett slags U-bockad stålkonsol som håller ett stålrör mot avloppsrörets innervägg i de mindre avloppsrören utan borrning, fräsning och kapning. Detta görs genom en speciell robot baserad på en modul som används i många system för avloppsreparationer. I stålröret installeras sedan den fiberoptiska kabeln. En annan metod för distribution av fiberoptiska kablar och kanalisationer/ mikrokanalisationer i avloppssystemet är att samtidigt som avloppssystemet repareras åstadkomma ett extra rör som sedan utnyttjas för installation av kabel eller kanalisation. Infodring görs med en in-line teknik där ett "nytt" rör dras i det gamla. Figur Prefabricerad infodring för vatteneller avloppsrör med extra utrymme för fiberoptisk kanalisation. Det finns flera metoder för närvarande. De flesta av dessa metoder använder värme (ånga) och tryck för att bilda det nya röret längs de inre väggarna av det gamla röret. Mellan det gamla avloppsröret och det nya röret kan ett tillräckligt utrymme skapas för att tillgodose en eller flera kanaler för installation av fiberoptiska kablar eller mikrokanalisationer för mikrokablar, se figur 15-5 och Figur Infodring av en gammal avlopps- eller dagvattenledning. Röret rengörs noga innan infodringen påbörjas. I figur två från vänster har kanalisation/mikrokanalisation och/eller optokabel installerats överst i röret. Därefter dras en speciell glasfiberstrumpa in i det gamla röret. Med ånga och varm tryckluft utvidgas strumpan så att den fyller upp mot väggarna i det gamla röret. Genom den här metoden erhåller man inte bara en ny avlopps- eller dagvattenledning utan även kanalisationsinfrastruktur för informationsnätet. Sida 12 Upphovsrätt: Stefan Gistvik

13 Figur Tidiga installationer i avloppsledningar innebar ofta att man monterade oskyddade optokablar på insidan av ledningen. Vid rengöring med stålspiral hände det att kabeln skadades och blev obrukbar. Metoden rekommenderas inte. Figur Genom att utnyttja det befintliga avlopps- eller dagvattenledningssystemet kan kostnaden för att anlägga områdes-/stadsnätet och även FTTX-nätet i många fall betydligt reduceras Fiberoptiska kablar i gasledningar (fiber-i-gas) Gasledningar kan mycket väl användas som kanal för distribution av optiska fibernät utan påtaglig störning och förstörelse av gator och trottoarer, som normalt orsakas av konventionella gräv- och frästekniker. Gasnätet erbjuder ett kostnadseffektivt sätt att bygga eller bygga ut fiberinfrastrukturen i områdesnät/stadnät/stadsringar och om det passar, även i anslutningsnäten. Fibernätet förläggs med hjälp av en speciellt utvecklad I/O-port för att styra kabeln i gasledningen så att gasventiler kan kringgås. En viktig del av systemet är gastätningen tillsammans med en speciellt utformad optisk fiberkabel. Kabeln kan blåsas in i gasledningar genom en speciellt utformad fallskärm antingen genom att använda gasflödet självt eller med hjälp av tryckluft, beroende på de lokala kraven. De ventiler som kabeln passerar förbi eller ytterligare installerade I/O-portar definierar möjliga kopplingspunkter för nätverket. Upphovsrätt: Stefan Gistvik Sida 13

14 Genom att använda gasledningar erhåller man också ett utmärkt skydd för den optiska kabeln. Installationen av en optisk kabel inuti gasledningen erbjuder möjligheten till att införa ett system för upptäckt av gasläckor med hög rumslig upplösning och kort svarstid. Vilken fiber som helst kan användas för denna applikation till en ringa extra kostnader. Fibern i sig måste också skyddas mot den vätgas som finns i gasledningar. Figur Förenklad bild över hur man kan använda gasledningarna som kanalisationsvägar i ett fiberoptiskt områdesnät/stadnät/stadsringar och om det passar, även anslutningsnät Fiberoptiska kablar i dricksvattenledningar Dricksvattenledningar kan användas på ett liknande sätt som i fallet med gasledningar. Figur Skiss som visar hur man kan använda vattenledningsnätet för att anlägga ett FTTX-nät. Alla de metoder som beskrivits, visar hur utbyggnaden av den fiberoptiska infrastrukturen kan utnyttja redan befintlig infrastruktur av rör och kanalisation under markytan, längs gator och trottoarer för att undvika kostsamma gräv och fräsningar i asfalt och gatusten. Många av dessa metoder har fördelar för nätoperatören med små störningar för avlopp, gas eller vattenaktörer Metoderna är också miljövänliga, eftersom de undviker stora anläggningsarbeten i städerna. Kostnad, flexibilitet och snabbhet i utbyggnaden är de främsta fördelarna för installationerna. Sida 14 Upphovsrätt: Stefan Gistvik

15 15.3 Hur stort blir ett FTTX-nät? Avståndet mellan användarnod och anslutningsnod kan variera kraftigt beroende på område, från exempelvis ett tiotal meter uppemot 10 km. I de flesta fall sträcker sig FTTX-nätet från 300 till 2000 m. Hur stort området blir avgörs av sådana faktorer som hur tät bebyggelsen är, geografiska avgränsningar eller liknande ofta statiska förhållanden. För att klara dessa sträckor, med den önskade överföringskapaciteten på 1 Gbit/s krävs singelmodfiber (SMF). Tidiga FTTX-nät byggdes med multimodfiber (MMF) då optoelektriska komponenter för multimodfibrer var betydligt billigare än motsvarande utrustning för singelmodfiber. Nästan uteslutande byggs idag FTTX-nät med singelmodfiber då elektronik för singelmodfiber nu är billigare än för multimodfiber. De multimodfibernät som installeras idag är normalt endast förtätning i redan befintliga multimodfibernät. Är fiberkablar med multimodfiber installerade i en fungerande kanalisation kan det också vara relativt kostnadseffektivt att byta ut kabeln mot kabel med singelmodfiber den dag multimodfibern blir den begränsande faktorn Teoretiska exempel på FTTX-nät På de följande sidorna kommer ett antal exempel att beskriva hur man kan anlägga ett FTTX-nät med hjälp av mikrokanalisation, standardkanalisation, mikrokabel, blåsfiber eller standardkabel, se kapitel 5, 16 och 17 för mer detaljerad information om dessa produkter. Som visuell förebild används nedanstående bild. Figur Flervåningshus med fiber till slutanvändarna. Multirör är en förenkling av ordet multimikrokanalisation. Upphovsrätt: Stefan Gistvik Sida 15

16 Nätverkstyp A, byggnader med fåtal användare Här beskrivs hur man kan planera ett nätverk för relativt få användare per byggnad t.ex. runt 50 eller färre, se figur Antag att varje våningsplan i respektive hus har fyra fem slutanvändare, fiberuttag (FU). Mikrokanalisation (i fortsättningen - mikrorör) installeras från varje lägenhets FU till en central plats i våningsplanet, t.ex. en vertikal kulvert, schakt (el, tele) eller dyl. För att underlätta installationen skarvas respektive mikrorör till mikrorör i multirörskanalisation (i fortsättningen multirör) ned till en central samlingsplats. Detta gäller både för hus A, B och C. Rören inomhus är av flamskyddat, halogenfritt material. I respektive hus källare kan nu följande ske: 1. Samtliga mikrorör skarvas vidare mot anslutningsnoden med hjälp av multirör för utomhusbruk. Rörskarvarna kan döljas bakom täckplåt eller i kabelränna av plast. Så tidigt som möjligt bör de tre husens mikrokanalisationer samförläggas för att minska grävkostnaden. Alla slutanvändares blåsfiber/mikrokabel installeras i var och ens enskilda mikrorör till anslutningsnoden, blåsmetoden bör användas. Detta sätt kan tillämpas om avståndet till anslutningsnoden är relativt kort, normalt mindre än 100 meter. 2. Fiberkoncentration. I hus A avslutas kanalisationen i ett mindre fiberskarvskåp eller skarvbox, alltså en fiberoptisk koncentrationspunkt (fokp). I hus B och C skarvas samtliga mikrorör vidare (utomhusrör) från hus B och C till skarvskåpet i hus A. Från skarvskåpet förläggs kanalisation (mikro) till anslutningsnod, avståndet spelar ingen roll ur transmissionssynpunkt. Kabel med ett överskott av fibrer installeras mellan anslutningsnod och fokp. Från/till varje FU i både hus A, B och C installeras blåsfiber/ mikrokabel till/från fokp:en. Figur Olika metoder för att nå anslutningsnod med fåtal slutanvändare i respektive fastighet. Sida 16 Upphovsrätt: Stefan Gistvik

17 I fokp svetsas nu samtliga fibrer från FU till fibrer i kabeln. I många fall används en i källaren placerad ODF som fokp. Detta för att nätet utanför byggnaden kan ha en annan nätägare en den som äger fibern i huset (jämför med el- och vattenledningsnätet). Kontakten i ODF:en blir då skiljelinjen mellan ägarskap. Ur transmissionssynpunkt är denna lösning mindre bra (kontaktproblem) men förståelig ur ägarsynpunkt. En bättre skiljelinje är att istället använda en svetsskarv i en skarvskåp, fokp, säkrare ur transmissionssynpunkt och billigare. 3. Anlägga en nod i hus A:s källare. Om man finner det lämpligt att anlägga en nod i källaren till hus A avslutas mikrorören från FU:na i hus A i en ODF eller FDF i noden. Fibrerna och mikrorören från hus B avslutas också i noden i hus A. dessa kan antingen vara i mikrorör som i fall 1 ovan eller i mikrokabel som i fall 2 ovan. Mikrokanalisation mellan husen ska vara av den kvalitet som är anpassad för utomhusförläggning. Något att tänka på: Om man skulle ha använt kopparkabel av kategori 5 kvalitet hade man även varit tvungen att anlägga ett litet nodrum i samtliga hus. Noderna måste ändå anslutas med optofiber om man ska erbjuda hyresgästerna en kapacitet på 100 Mbit/s. Om husen hade varit 10 våningar eller högre hade man nödgats anlägga noder med switchar eller routrar halvvägs upp i husen. Nätverkskorten i de hemdatorer som säljs idag är på 1 Gbit/s, vill hyresgästerna använda den överföringskapaciteten måste kategori 5 kablarna ersättas med kategori 6 eller 7 kablar som är dyrare än optofibrer samt anlägga fler noder i husen. Bygg därför direkt med singelmodfiber och fabriksslipade kontakter så behövs ingen uppgradering av det fysiska nätet inom överskådlig framtid Nätverkstyp B, en större mängd slutanvändare i varje byggnad Detta exempel visar hur man kan planera ett helt område med flerfamiljshus eller en blandning av hustyper. Varje huskropp kan ha allt från ett par användare till kanske slutanvändare. Mikrokanalisation (mikrorör) ned till källaren. För respektive hus planeras som i föregående exempel, fall 2 hus A. I källaren i varje hus övergår man från enskilda mikrorör via skarvskåp eller skarvbox till mikrokabel eller standardkabel som förläggs i kanalisation till anslutningsnod. Överdimensionera antalet fibrer i kabel mellan anslutningsnod och skarvskåp (fokp) så att ett antal fiberpar finns med som extrafibrer. Mikrokabel/standardkabel kan blåsas eller dras genom kanalisationen från anslutningsnod till respektive fokp. Så tidigt som möjligt ska kanalisation från respektive hus stråla samman för att samförläggas mot anslutningsnoden, detta minskar grävkostnaden. Upphovsrätt: Stefan Gistvik Sida 17

18 Kom ihåg att den totala fiberlängden för en anslutning mellan användarnod (fiberuttag) och anslutningsnod mycket väl kan vara upp till 10 km om singelmodfiber (G.652.D) används. Kapaciteten kan då uppgå till 10 Gbit/s per våglängd utan transmissionsproblem. Figur Antalet slutanvändare är så stort att det motiverar en fokp i varje hus varefter standardkabel eller mikrokabel förbinder varje hus med anslutningsnod. Det är viktigt att så snart som det är möjligt samförlägga kanalisationerna Nätverkstyp C, hus med stor mängd slutanvändare på varje våningsplan Den här nätverkstypen är överförbar till stora industri-, kontors- sjukhus- och, universitetskomplex. Mängden slutanvändare per våningsplan är tänkt att vara stort, >40, Antalet anslutningar gör att det inte är möjligt att gå med enskilda mikrorör mer än inom ett våningsplan eller kanske två till tre våningsplan. Därför anläggs en fokp på varje, vart annat eller vart tredje våningsplan. Till denna fokp anläggs kanalisation för mikrokabel/standardkabel hela vägen från anslutningsnoden. Från anslutningsnoden kan man nu blåsa mikrokabel/standardkabel hela vägen till samtliga fokp:er inom en radie på strax under en kilometer. I varje fokp svetsas samtliga slutanvändares fibrer till fiber i mikrokabel/standardkabel. Tänk på att hela tiden ha extra fiberpar i reserv, lämpligt antal kan vara 6 10 anslutningar. Räkna med en till fyra fibrer per anslutning. Figur Fokp:er på varje våningsplan och multikanalisation till varje huskropp. Den delas upp så att enskilda kanalisationer för kabel kan nå varje våningsplan (orange kub). Sida 18 Upphovsrätt: Stefan Gistvik

19 Det är lätt att man glömmer framtida utrustning som t.ex. övervakning, skrivare, sensorer, styr- och reglerutrustning, trådlösa datanät, kameror, mobilnätets master m.m Blåsfiber/mikrokabel i kombination med mikrokabel i villaområdet Mikrokanalisation avsedd för blåsning installeras, som beskrivits, från respektive slutanvändare fram till en fokp. Från dessa installeras mikrokanalisation avsedd för mikrokabel ( fiber) fram till anslutningsnod genom att i möjligaste mån samförläggas med övrig kanalisation i kanalisationsstråk. Fiber/mikrokabel (1 4 fibrer), gärna förkontakterad, blåses från varje FU till fokp. Mikrokabel med högt antal fibrer ( fiber) blåses från anslutningsnoden till fokp. I fokp svetsas fiber från slutanvändare mot fibrer i mikrokabeln. På detta sätt behöver varje fiberpar endast svetsas en gång i fält. Figur Förkontakterad mikrokabel för blåsning i mikrorör. Om förkontakterad blåsfiber/mikrokabel används från slutanvändare behöver fibersvansar endast svetsas in vid ODF i anslutningsnod. Figur visar kombinationen blåsfiber/mikrokabel till mikrokabel för anslutning mellan användarnod och anslutningsnod. Den blå punkten markerar övergång mellan inom- respektive utomhuskanalisation. Den nedre bilden visar det fall då utomhuskanalisationen (orange) är av multirörstyp, dessa delas då upp i enskilda mikrorör till respektive användare. Utförandet kan upprepas i samtliga förslag Figur Blåsfiber/mikrokabel i kombination med mångfibrig mikrokabel, förfarandet är lämpligt för villa- och radhusområden. Upphovsrätt: Stefan Gistvik Sida 19

20 Blåsfiber/mikrokabel i kombination med standard optokabel Mikrorör för blåsfiber/mikrokabel (2 4 fibrer) installeras som beskrivits ovan. Mellan fokp och anslutningsnod installeras optokabel i standardkanalisation. Med standard optokabel kan fler fiber erhållas i kabel jämfört med mikrokabel. Optokabeln ska innehålla fler fibrer än som behövs för att ansluta samtliga abonnenter i dess upptagningsområde, detta för att ge möjlighet för om- och tillbyggnad av området. Svetsning mellan blåsfiber/mikrokabel och optokabel förenklas om både blåsfiber och optokabel är av fiberbandtyp (ribbon) då upp till sex fiberpar (2-fiberband) samtidigt kan svetsas mot ett 12-fiberband (ribbon). I detta fall kan svetstiden minska med över 80 procent. Figur Genom att använda fiberband kan antalet svetsar nedbringas. I anslutningsnodens fiberdistributionsfält kan s.k. fan-outer användas vilket innebär att ett färdigkontakterat 12-fiberband svetsas mot optokabelns 12-fiberband, på så sätt minskar svets- och installationstid även här. Figur Figuren visar kombinationen blåsfiber/mikrokabel optokabel för anslutningen mellan slutanvändare (användarnod) och anslutningsnod. Den blå punkten markerar övergången mellan inomrespektive utomhuskanalisation. Sida 20 Upphovsrätt: Stefan Gistvik

21 Blåsfiber/mikrokabel hela vägen Om avståndet från anslutningsnod till den längst bort belägna FU:n inte överskrider meter kan hela området anslutas med mikrokanalisation för blåsning av fiber/mikrokabel. I samtliga koncentrationspunkter samlas mikrokanalisation till en allt större mängd, ju närmare anslutningsnoden man kommer. Därefter kan fiber blåsas från varje FU till anslutningsnoden (eller tvärs om) i en obruten sträcka. Genom att bygga hela nätet med enbart mikrokanalisation kan abonnenter anslutas allteftersom, med fiber. Skarvning behöver inte utföras, används förkontakterad blåsfiber/mikrokabel behöver endast förkontakterad fibersvans insvetsas vid anslutningsnod eller FU:n. Figur Figuren visar hur blåsfiber/mikrokabel används hela vägen mellan FU och anslutningsnod. Den blå punkten markerar övergången mellan inomhus respektive utomhuskanalisation. I den röda punkten kan mikrokanalisation avgrenas, för att nå abonnenter längs förläggningssträckan Hur långt lönar det sig att blåsa enskilda anslutningar? Brytpunkten i kostnad mellan att blåsa ett avstånd med ett antal enskilda anslutningar med blåsfiber/mikrokabel i mikrorör jämfört med kostnaden för ett skarvskåp med mikrokabellösning där samliga enskilda fibrer ryms i en kabel kan lätt beräknas. Figur Figuren illustrerar räkneexemplet med blåsa enskilda anslutningar i mikrorör kontra kostnaden för skarvskåp och kabel med stort antal fibrer. Det kan förmodas att i båda fallen är arbete och materialkostnader inomhus lika och att grävkostnaden utomhus är lika. Upphovsrätt: Stefan Gistvik Sida 21

22 Vid A installeras blåsfiber/mikrokabel (2 4 fibrer) ned till källaren och blåses direkt vidare i multimikrorör för utomhusbruk. Kostnaden kommer att bli en summa av antalet (N) FU:n materialkostnaden och arbetstid: som ska anslutas, A. Blåsfiber eller mikrokablar till en kostnad av A kr/m [N A x meter] B. Multimikrorör till en kostnad av B kr/m [N B x meter] C. Installation (blåsning) till en kostnad av C kr/m [N C x meter] D. Antal rörskarvar till en kostnad av D kr/styck [N D] Vid B svetsskarvas blåsfiber/mikrokablar (2 4 fibrer) i ett skarvskåp placerat i källarplanet till en mikrokabel/standardkabel installerad i en kanalisation till anslutningsnoden. Kostnaden kommer att bli summa av materiel utomhus, skarvskåp och arbetstid: E. Kostnaden för skarvskåp, uppsättning, svetsning och förbrukningsmateriel E F. Kanalisation (mikro eller standard) till en kostnad av F kr/m [ F x meter] G. Installation (blåsning) till en fast kostnad av G kr/dag [G dagar] H. Mikrokabel till en kostnad av H kr/m [H x meters] I en ekvation kommer det att se ut så här: A + B + C + D = E + F + G + H Som ett exempel kan vi anta följande kostnader och priser A = 3 kr/m B = 1,50 kr/st C = 0,20 kr/m D = 25 kr/st E = kr F = 10 kr/m G = kr/d H = 26 kr/m för en 96 fibers kabel Som ett exempel är det 48 stycken FU som ska anslutas, vardera med ett fiberpar. Kabelblåsningen i fall B tar mindre än en dag. A + B + C + D = E + F + G + H 48 3x ,5x ,20x = x x 226 x = x 190 x = x 73 meter I detta förenklade exempel är brytpunkten mellan att blåsa 48 fiberpar i separata mikrorör för utomhusbruk hela vägen från FU till anslutningsnod eller att använda en enda kanalisation med en 96-fiberkabel (tillsammans med kostnaden för skarvskåp m.m.) omkring 75 meter. Ekvationen kan göras mer komplicerad och priser mer exakta men det är ändå bra att göra en jämförelse mellan de två installationsmetoderna. Sida 22 Upphovsrätt: Stefan Gistvik

23 15.6 Praktiska exempel på anslutningsnät På de följande sidorna ska några praktiska exempel beskriva hur FTTX-nät kan planeras. I samtliga exempel används blåsteknik för installationen. I många fall kan traditionell dragning ersätta blåstekniken men i dessa exempel används blåsning. Alla exempel utnyttjar även mikrorör, multimikrorör, mikrokabel i många olika utföranden. Mer om dessa produkter i de två följande kapitlen samt i kapitel 5, läsarna hänvisas till dessa Bostadsområde med flerfamiljshus Inomhusinstallationen På lämplig plats i lägenheten placeras en hemnod (se kapitel 14) med fiberuttag, FU. Fiberuttagen kan vara mycket enkelt utförda med endast två fiberkontakter samt skyddande plasthölje eller så ingår de i ett system som inkluderar kommunikationsutrustning. Mikrorören kan spikas med kabelklammor av rätt dimension med hänsyn taget till minsta böjradie runt golvsocklar, dörrposter mm. I trappuppgångar och allmänna utrymmen bör mikrorören placeras i skyddande kanalisation av plast, t.ex. Thorsmankanaler. Figur Planlösning för ett våningsplan i ett flerfamiljshus. Figur Tre exempel på enkla fiberuttag. Uttaget i mitten har insvetsad mikrokabel till SCkontakter som kan skjutas fram för att underlätta inkoppling av kopplingskabel. FU:n till höger är också av enklare typ men bilden visar hur överskottsfiber har slingats in och hur den dubbla SC-kontakten monterats. Upphovsrätt: Stefan Gistvik Sida 23

24 Mellan våningsplanen koncentreras mikrorören ned mot källaren, utnyttja kabel- eller hisschakt om det går. I källarplanet, se figur 15-23, placeras ett fiberskarvskåp där respektive fibrer (2 4 fibrer) från lägenheterna kan skarvas mot mikrokabel. Det åtgår, just i detta exempel 24 mikrorör, fyra från varje våningsplan. De mikrorör som man väljer ska vara dimensionerade för tunn mikrokabel (diameter 1,3 2 mm) lämpligen eller för blåsfiber, se vidare nästa kapitel. Mikrorören kan förläggas som enkelrör eller i grupp, se figur När mikrorören är på plats i fastigheten installeras fibrerna från respektive lägenhet genom att blåsa blåsfiber eller mikrokabel upp till, eller från lägenheterna. Här rekommenderas färdigkontakterad blåsfiber/mikrokabel. Figur Ett flerfamiljshus i genomskärning med möjlig placering av mikrorör från varje lägenhet ned till samlingspunkt i källaren. Figur Mikrorör och multimikrorör som kan användas inomhus i alla typer av fastigheter, dessa finns grupperade med upp till 24 mikrorör i en grupp. Sida 24 Upphovsrätt: Stefan Gistvik

25 I skarvskåpet skarvas samtliga fibrer till mikrokabel (mot anslutningsnod) på sedvanligt sätt i skarvkassetter. Det rekommenderas att mikrokabeln innehåller minst 12 fibrer utöver de som går åt till lägenheterna. Överskottsfibrer slingas i kassett för senare användning. Figur Skarvskåp med fiberkassetter. Mikrorören syns tydligt till höger i skåpet. Istället för skarvskåp kan en ODF installeras i källaren. Då termineras fibrerna från slutanvändarna ODF:en med kontakterade fibersvansar. Fibrerna i inkommande mikrokabel kan enklast svetsas till kopplingskablar i fiberkassetter, för att undvika ytterligare kontaktövergångar, se figur Figur Fiberskarvskåp innehållande både ODF och skarvmöjlighet för inkommande kabel. Nu har samtliga lägenheter ett FU men även andra kommunicerande enheter har fått fiberuppkoppling inom byggnaden. Nästa steg är att nå anslutningsnoden och då tittar vi på ett helt FTTX-område där detta hus är multiplicerat med 28. Till varje hus grävs kanalisationsstråk för förläggning av en eller flera kanalisationer, multi-, mikro, eller standardkanalisation. I figur har kanalisationsstråken ritats in. I de följande tre förslagen till utomhusinstallation har ingen hänsyn tagits till geologi, planteringar och annat som påverkar stråkens sträckning. Det finns många olika tillverkare av kanalisation för utomhusinstallation. Det är viktigt att välja en kvalitet som garanterat tål återfyllnadsmassor eller att plöjas ned. Upphovsrätt: Stefan Gistvik Sida 25

26 Figur Ritning över hela bostadsområdet. Varje kvadrat är en fastighet och de färgade mindre kvadraterna representerar en lägenhet. Små blå rektanglar indikerar plats för skarvskåp. Den blå linjen till höger är områdesnätet. Grå fält är mindre asfalterade anslutningsvägar i bostadsområdet. Figur Här har kanalisationsstråken ritats in, de röda stråken är med multimikrorör där de individuella rören har en innerdiameter på mm. Dessa passar för inblåsning av mikrokablar med upp till 216 fibrer. De övriga stråken är enkelrör med samma innerdiameter. De små runda ringarna i figuren visar var multimikrorören delas upp i enkelrör. Sida 26 Upphovsrätt: Stefan Gistvik

27 Utomhusinstallation med multimikrorör och mikrokabel I den här beskrivna lösningen har man valt att använda multimikrorör som har 4 mikrorör i en gemensam mantel. Rören har innerdiameter på 8 mm i vilken en mikrokabel med upp till 96 fibrer kan installeras. Om man studerar figur noga ser man att in till anslutningsnoden kommer totalt sju sådana multimikrorör, totalt 28 mikrorör, alltså ett mikrorör från varje fastighet. Från varje hus går det alltså ett mikrorör som passar för installation av en mikrokabel med upp till 96 fibrer. På sju ställen i figuren förenas mikrorören till ett multimikrorör med fyra mikrorör. Hur man kan göra detta beskrivs i kapitel 16. Mellan varje hus och anslutningsnoden finns nu ett mikrorör (mikrokanalisation). Figur Möjligt kanalisationsval för den installation som beskrivs här. Samtliga mikrorör har en minsta innerdiameter om 8 mm. Från anslutningsnoden blåses eller handdras mikrokabel till samtliga 28 hus. Kabeltrumman behöver inte flyttas från anslutningsnoden. Om man väljer 2 fibrer till varje slutanvändare bör man välja en mikrokabel med 72 eller 96 fibrer vilket ger att första överskott med 24 eller 48 fibrer. I samtliga hus källarplan skarvas (svetsas) varje abonnents fibrer till fibrer i mikrokabeln. Från varje lägenhets fiberuttag till anslutningsnodens ODF finns nu en förbindelse med i det närmaste oändlig kapacitet (inom överskådlig tid). Väljer man 4 fibrer faller valet på en mikrokabel med 144 fibrer eller fler fibrer, dessa installeras i mikrorör med mm innerdiameter. För att förenkla logistiken kommer dessa 7 multimikrorör att tas från samma trumma vilket innebär att de ser likadana ut. Någon form av märksystem måste till vid förläggning så att vart och ett av rören kan identifieras vid anslutningsnoden eller vid en eventuell avgrävning. Därför bör den vid förläggning märkas med plasttejp i de olika färgerna, förslagsvis var femte meter. Färgerna kan bli enligt rekommendation: 1-orange, 2-gul, 3-röd, 4- vit, 5-grön, 6-violett och 7-blå, se vidare kapitlet 16. Det bör påpekas att ett kopparbaserat nytt nät ger en identisk grävning för fiberanslutning av switchar eller routrar i källaren på samtliga 28 hus. Den här visade lösningen ger endast en nod. Upphovsrätt: Stefan Gistvik Sida 27

28 Mikrokabel eller blåsfiber hela vägen Det är möjligt att installera hela området utan skarvskåp. Genom att välja mikrorör med en innerdiameter på 3,5 mm inom fastigheten och i källarplanet använda enkla rörskarvar övergå i multimikrorör för utomhusinstallation. Det innebär att varje fastighet kommer att som minst ha 24 mikrorör. Genom att de endast förlängs ända fram till anslutningsnoden kan man nu blåsa blåsfiber/mikrokabel hela vägen till/från slutanvändaren från/till anslutningsnod. Inga skarvas behöver göras och inga skarvskåp behöver placeras ut. Återstår att svetsa in fibersvansar hos slutanvändare och i anslutningsnod. Genom att göra på detta sätt erhåller man ett nät med så få skarvar och kontakter som möjligt, vilket minimerar framtida drifts- och underhållsproblem. Kanalisationsstråken från föregående exempel kan användas även här. In till anslutningsnoden och dess FDF kommer 28 multimikrorör, här blir det viktigt med uppmärkning av multirören med överensstämmande dokumentation. Figur Om man väljer att installera direkt från slutanvändare till anslutningsnod kan man kombinera inomhuskanalisation med utomhuskanalisation. Här visas två olika materialval med innerdiameter på mikrorören 3,5 mm som gemensam nämnare. Man kan använda blåsfiber eller mikrokabel, förkontakterad eller med insvetsning av fibersvansar. Sida 28 Upphovsrätt: Stefan Gistvik

29 Kombination med ett fåtal skarvskåp Ett alternativ är att kombinera blåsfiber/mikrokabel och installera dessa genom blåsning till ett fåtal skarvskåp. Figur visar hur man sätter upp skarvskåp inomhus i ett fåtal hus. Till dessa blåses blåsfiber/mikrokabel från varje slutanvändare på det sätt som beskrivits ovan med mikrorör för inomhusbruk till källaren med enkel övergång till mikrorör för utomhusbruk. I skarvskåpen svetsas fibrerna till en antingen mångfibrig mikrokabel eller standardkabel i standardkanalisation. Figur Sju skarvskåp koncentrerar blåsfiber/mikrokabel. Från skåpen mot anslutningsnod används mångfibrig mikrokabel eller standardkabel. Genom att placera skarvskåpen inomhus behövs inget extra yttre skydd. Skarvning sker på endast sju ställen istället för, om man placerar skarvskåp i varje hus, 28 ställen. Det blir inte mindre markarbeten men nätet får färre fiberkoncentrationspunkter. Den här typen av flerfamiljsbostäder där man kan bygga ett homogent nät med ett fåtal passiva produkter är det FTTX-nät som är i särklass enklast att planera och projektera och också det billigaste. Upphovsrätt: Stefan Gistvik Sida 29

30 Vid anslutningsnoden Till anslutningsnoden kommer totalt 28 mikrorör med var sin mikrokabel alternativt 28 multimikrorör med vardera 24 mikrorör (blåsfiber eller blåskabel). Snyggast blir att avsluta dessa 28 mikrokablar/multimikrorör i varsin ODF. Det kostar mer, men service, underhåll samt ordning och reda vinner på den lösningen. ODF:en ska ha lika många kontaktmöjligheter som det är fibrer i kablarna men samtliga mellanstycken behöver inte finnas från början utan ODF-panelen ska kunna kompletteras till fullt utnyttjad fibermängd vid senare tillfälle. Det är nämligen högst opraktiskt och oftast omöjligt att ta fibrer från en ODF och leda in dessa till en annan ODF där plats för kontakter finns. Av utrymmesskälet kan det innebära att man använder LCkontakter istället för SCkontakter. Figur ODF-panel med sammanlagt 396 LC-kontakter Ytterligare ett område med flerfamiljsbostäder Här beskrivs ett verkligt bostadsområde. Området är en blandning av flerfamiljshus med upp till fem våningar samt lägre radhusliknande byggnader. I området finns knappt 600 lägenheter/slutanvändare. FTTX-nätet installerades år Den passiva delen av FTTX-nätet är en kombination av mikrokanalisation, blåsfiber, skarvskåp och optokabel. Redan från början reserverades ett källarutrymme som ska användas som nodrum för anslutningsnoden (An). Den är placerad i ett litet förråd (röd punkt) till höger i den långa fastigheten, se figur Till denna anslutningsnod är det anlagt ett inom- och utomhusnät (ett anslutningsnät) med ett fiberpar från varje lägenhet samt en anslutning till områdesnätet (som är anslutet till kommunhuvudnoden). Hela området är installerat med blåsfiber men kan lika väl ha byggts med mikrokabel. Från fokp:erna användes standard optokabel men kan mycket väl ersättas av mångfibrig mikrokabel i mikrokanalisation. Eftersom detta är en existerande installation så kommer denna beskrivning att följa den faktiska installationen. Sida 30 Upphovsrätt: Stefan Gistvik

31 Figur Flygfoto över det beskrivna området, anslutningsnoden är placerad i nedre högra hörnet. En andra anslutningsnod strax ovanför mitten till höger ansluter över 800 datorer i gymnasieskolan vars tak man ser. (Foto med tillstånd av Hudiksvallsbostäder AB). Fotot i figur visar att husen har grupperas i fem grupper. I fyra av dessa husgrupper har ett neutralt utrymme (inom- eller utomhus) i marknivå anlagts som koncentration av samtliga mikrorör och fiberpar inom gruppen. Till dessa koncentrationspunkter (fokp1-4) har blåsfiber/mikrokabel blåsts från/till samtliga fiberuttag (FU) i husgruppen. Figur Fokp 4 placerad invid en husvägg och kamouflerad som ett elskåp. Hit kommer nästan 200 fibrer i de svarta multimikrorören. De två utgående standarkablarna syns längst ned i mitten. Från respektive fokp har man installerat standard optokabel i 40 mm kanalisation till anslutningsnoden. Genom denna lösning slapp man problematiken vad gäller max blåslängd (ca 1 km) då inget fiberpar behövde blåsas längre än ca 300 m. Kanalisation för kabel/mikrokabel samförläggs det sista hundratalet meter mot anslutningsnoden. Detta minskar den totala installationskostnaden. I det här området har det gjorts från fokp1-3. Längsta fiberavstånd från användarnod till anslutningsnod är ca 750 meter. Upphovsrätt: Stefan Gistvik Sida 31

32 Så här gjorde man Från området närmast anslutningsnoden användes mikrokanalisationen hela vägen till anslutningsnoden, se karta över området, figur B8 och B9. Efter att en noggrann planering gjorts med bl.a. detaljerade ritningar för varje våningsplan påbörjades installationen av mikrokanalisation. Ett fiberuttag placerades bredvid skåpet med proppsäkringar i hallen i varje lägenhet. Mikrorör installerades till en samlingspunkt för våningsplanet, i detta fall i elschaktet. Figur Just i detta område kunde man utnyttja den ingjutna kanalisationen för elnätet genom att skjuta in mikrorören vid sidan om flexirören med elledningar. De enskilda mikrorören koncentrerades till multimikrorör, se figur 15-35, för att tillsammans med mikrorör från övriga våningsplan ta sig gemensamt ned till fastighetens bottenplan. Här övergår man från inomhuskanalisation till utomhuskanalisation. Detta är mikrorör avsedd för förläggning i redan befintlig kanalisation eller direkt i mark, se kapitel 16. Vid installation av mikrorör är det viktigt att notera varje mikrorörs längd då detta bildar underlag för dokumentation samt beställning av korrekta fiberlängder. Figur Mikrorören kan placeras nära strömförande ledningar till skillnad från kopparkabel. Här har enkla mikrorör skarvats mot multimikrorör. Till fokp 1 4 går för varje område cirka 100 mikrokanalisationer, en från varje lägenhets fiberuttag. I fokp:ernas skarvskåp avslutas samtliga mikrorör. Efter inblåsningen av fiberparen från lägenheterna skarvades fiberparen till en eller flera optokablar (i detta fall) eller mikrokablar. Optokablarna är installerade i kanalisationsrör (40/32 mm) fram till anslutningsnoden. Proceduren upprepades för samtliga fyra områden. Om fiberkoncentrationspunkterna är placerade utomhus får inte skarvskåpet placeras så att fibrerna utsätt för vatten kontinuerligt under längre tid, då detta förkortar fiberns livslängd. Tillse därför att skarvskåpet inte står så att hela eller delar av skåpet någonsin hamnar i vatten. Sida 32 Upphovsrätt: Stefan Gistvik

33 Från husgruppen närmast anslutningsnoden används ingen fokp utan mikrorören ansluts direkt till ODF:er i noden. I anslutningsnoden har flera 19 -stativ byggts upp så att samtliga fiberpar kan avslutas i var sitt kontaktpar eller dubbelkontakt. Att avsluta mellan 500 och fiberpar är ett grannlaga arbete som kräver exakta ritnings- och kopplingsunderlag samt noggrant utförande. Certifierade företag rekommenderas. Termineringen i anslutningsnoden utfördes genom att förkontakterade korta fibersvansar svetsades mot de inkommande fiberparen. Utförs termineringen på detta sätt erhålls en anläggning av mycket hög kvalitet genom att fabrikstillverkade kontakter används samt att alla skarvar utförts med svetsmetoden. Figur Fiberdistributionsfält (FDF) i anslutningsnoden. Den observante läsaren noterar att kontakterna är MT- RJ kontakter och det beror på att hela det här området byggdes när det var billigare med multimodfiber. I FTTX-området har nu samtliga lägenheter sin passiva uppkoppling klar fram till anslutningsnodens korskopplingsfält. En enklare optisk mätning ska alltid genomföras för samtliga fiberpar med hjälp av stabiliserad ljuskälla och instrument för effektmätning. Lämpligt våglängdsområde för multimodfiber är 850 nm och/eller 1300 nm och för singelmodfiber 1310 nm och/eller 1550 nm. Önskas en kontroll av kontakt och svetsning i närheten av kontakt kan ljuskälla med synligt ljus användas. Den passiva delen av fastighetsnätet installerades på detta sätt. Varje abonnent har ett fiberpar från fiberuttaget i lägenheten till fiberdistributionsfältet i anslutningsnoden. Som tidigare påpekats bör fokp:erna planeras med plats för ett litet överskott av mikrorör. Likaså bör kablar och mikrokablar innehålla ett överskott av fibrer för extra anslutningar, nybygge, ombyggnad och nyetablering inom området. Dokumentation bör vara utförlig men inte heller för detaljerad. Mätning och mätprotokoll bör innehålla nödvändig information men inte heller den bör skjuta över målet. Figur Inskarvade fibersvansar i ODF i anslutningsnoden. Upphovsrätt: Stefan Gistvik Sida 33

34 Figur Hela flerfamiljsområdet med inritad placering av anslutningsnod, fiberoptiska koncentrationspunkter samt deras upptagningsområde. Sida 34 Upphovsrätt: Stefan Gistvik

35 Figur En delförstoring där anslutningsnoden finns samt det område där mikrorören går direkt till anslutningsnoden. Upphovsrätt: Stefan Gistvik Sida 35

36 Områden med villor och radhus Områden med villor, speciellt äldre villaområden samt områden med radhus kräver noggrann planering och framförallt informationsmöten och marknadsföringsmöten. Det är viktigt att försöka få så stor anslutningsprocent som möjligt redan från början. Planering och design bör inkludera 100 procent anslutning fram till tomtgräns. För de fastigheter som inte ansluts hela vägen lämnas vid tomtgräns väl tätade kanalisationsrör som vid senare anslutningstillfälle enkelt kan anslutas till fastigheten i fråga. Figur Principbild för hur ett FTTX-nät i ett villaområde kan anläggas. Till varje fokp (röd ring) installeras en mångfiberkabel (mikro- eller standardkabel) i kanalisation. Kanalisationer samlas så tidigt som möjligt till gemensamma stråk mot anslutningsnod. Färgkod kan användas för identifikation, i denna figur har färgerna grå, gul, röd och grön använts. Den blå linjen indikerar områdesnätet som ansluter mot kommunhuvudnod. Generellt är ett område med friliggande enfamiljshus eller radhus det ekonomiskt mest svårplanerade området. Här finns vanligtvis ett fåtal utspridda hus samt stora, av fastighetsägarna icke ägda, markområden (vägar, parker och andra grönområden). Ett praktiskt samarbete måste etableras mellan samtliga parter och juridiska kontrakt måste upprättas. Val av ledningssträckning görs med hjälp av ett förplaneringsunderlag. Många olika aspekter vägs in: t.ex. typ av mark, befintliga installationer, asfalterade stråk, behov av skarvbrunnar och skåp m.m. Den kortaste vägen är inte alltid den bästa. Det kan finnas gräsytor och markslag i området som lämpar sig väl för nedplöjning av kanalisation, som i och för sig medför en längre ledningssträcka men ger en mer kostnadseffektiv installation totalt sett. Undvik samförläggning över privat mark då det kräver servitut eller andra juridiskt bindande överenskommelser. Sida 36 Upphovsrätt: Stefan Gistvik