6FRXWSURJUDPPHW / IWHRFKLGHDO ,1/('1,1* /('$50$33(1

Transkript

1 9HUNVDPKHWLQDWXUHQ Inom scoutverksamheten verkar barn och unga i naturen, som är en upplevelserik miljö för verksamhet och inlärning. 9DGLQQHElUGHWWD" För scoutingen är naturen en miljö där man kan lära sig mycket. I naturen är scouten på naturens villkor. Viljan att vistas i naturen och att skydda dess mångfald uppkommer genom positiva naturupplevelser. Scouten förstår också naturens mångfald och uppskattar och respekterar denna. Dessutom är naturen en miljö där barn och unga lätt kan se förhållandet mellan orsak och verkan: Om du lämnar skjortan utanför tältet över natten så är den våt följande morgon. Barns och ungas självförtroende ökar då de lär sig att röra sig i och klara sig i naturen. Naturen erbjuder också möjlighet till stilla stunder och andäktiga upplevelser av världsalltets storhet. 'HQYX[QDVUROO Verksamhet i naturen för ut scouten ur kårlokalen. Naturen är den miljö där scoutfärdigheterna behövs på riktigt. Den vuxna upplever naturen på samma sätt som barn och unga. Den vuxna måste aktivt föra ut ungdomarna i naturen. Scoutprogrammet innehåller tillräckligt med aktiviteter som utförs ute i naturen och också rekommendationer för hur ofta scouterna borde fara på utfärd eller delta i scoutfärdighetstävlingar. Den vuxnas uppgift är att se till att detta förverkligas. Akelan ger vargungarna möjlighet till en mångsidig verksamhet ute i naturen. Den vuxna ser till att flocken också har program utomhus, på utfärder, under tävlingar, i staden och på läger. Kaptenen sörjer för att äventyrsscouterna har möjlighet till utfärder i enlighet med programmet och han ansvarar för äventyrsscouternas säkerhet på utfärder, läger och seglatser. Han sporrar äventyrsscouterna att delta i utfärderna och han väcker lagmedlemmarnas intresse för naturen och uteliv samt för vildmarks- och sjöfärdigheter. Kaptenen visar hur man rör sig i naturen, hur man klär sig och föregår med gott exempel också i fråga om ekologiska val. Spejarscoutlotsen försäkrar sig om att naturen som miljö blir bekant för spejarscouterna och att naturupplevelserna erbjuder dem lämpliga utmaningar. För explorerscouter och roverscouter kan den vuxna vara den sakkunniga som hjälper till vid krävande vandringar eller är skeppare under mera krävande seglatser. 6FRXWSURJUDPPHW Kårens främsta uppgift är att genomföra scoutprogrammet, alltså att ordna verksamhet för scouterna i de olika åldergrupperna. Detta kan kåren också gärna göra i samarbete med andra kårer eller regionalt eller även landsomfattande i samarbete med Finlands Svenska Scouter (FiSSc). Kårerna och deras verksamhetsbetingelser är olika men medlemmarnas, dvs. barnens och ungdomarnas utvecklingsskeden och utmaningar är likadana. Målen för fostran uppnås genom den verksamhet som ordnas i kåren. Scoutprogrammet åskådliggör scoutmetoden och ger kårerna en modell för hur man fullföljer scoutmetoden. Den del som består av verksamhet med stigande svårighetsgrad genomförs inom ramen för programmets aktiviteter genom att aktiviteterna för varje åldersgrupp är skräddarsydda för just denna åldersgrupp. Vissa aktiviteter är obligatoriska. Dessa aktiviteter upptar många och viktiga delar av målen för fostran inom varje specifik åldersgrupp. Trots det är det ändå inte meningen att kåren ska erbjuda endast de aktiviteter för varje åldersgrupp som programmet upptar. Till exempel kan kårens julfest, årsfest eller Thinkingdayevenemang som bäst erbjuda något för varje åldersgrupp. Utöver de i programmet upptagna aktiviteterna för varje åldersgrupp erbjuder scoutingen också en hel del annan verksamhet som främjar målen för fostran. Det är därför viktigt att kåren har utbildade ledare som ser helheten i åldersgruppsverksamheten och som tillsammans med kårens hela ledarråd kan bedöma den gemensamma verksamhetens fostrande verkan. Utbildade ledare behövs också för att garantera att alla åldersgrupper beaktas lika mycket inom kåren. Kårens viktigaste uppgift är att fullfölja scoutprogrammet i alla åldersgrupper tillsammans och var för sig, eftersom detta bidrar till att nå scoutingens mål för fostran. Lite tillspetsat kan man tänka sig att allt som sker i kåren är åldersgruppsverksamhet eller åtminstone ett stöd för denna. Alla åldersgrupper är lika värdefulla. Därför borde inte genomförandet av någon åldergrupps program få förhindra eller avsevärt försvåra programmet för en annan åldersgrupp. Kårens gemensamma verksamhet borde byggas upp så att samtliga åldersgrupper i kåren erbjuds var sitt program. En äldre åldersgrupp kan ansvara för att en yngre åldersgrupps aktiviteter genomförs under en utfärd eller ett läger så att båda åldersgruppernas program genomförs parallellt, men också den äldre åldersgruppen ska erbjudas en möjlighet till annat än ledarskapsaktiviteter under exempelvis ett läger. För att koordinera åldersgruppernas verksamhet behövs en fungerande organisation inom kåren och en tillräcklig kännedom om scoutprogrammet över åldersgruppsgränserna.,1/('1,1* / IWHRFKLGHDO 6FRXWO IWHW Löftet avges i varje åldersgrupp och ordalydelsen är lika för alla. Jag vill älska min Gud, mitt land och mänskligheten, vara andra till hjälp och följa scoutidealen i mitt liv. 6FRXWO IWHWVEHW\GHOVH Scoutlöftet, scoutidealen och valspråket beskriver scoutingens värderingar. Löftet och idealen berättar om värdegrunden på ett sätt som unga förstår. Till scoutmetoden hör att scouten binder sig till scoutingens värderingar. Det här kan barnen och ungdomarna rent konkret göra genom att avge scoutlöftet. Att vara scout är ett personligt val i alla åldersgrupper, för vargungarna likaväl som för roverscouterna. Scouten avger /('$50$33(1

2 scoutlöftet som ett tecken på att han av egen vilja strävar efter att binda sig till scoutingens värderingar. Löftet avges i varje åldersgrupp och ordalydelsen är lika för alla. Betydelsen av löftet är ändå olika beroende på åldersgrupp. Idealen som scouten i löftet förbinder sig till ökar i antal för varje åldersgrupp. Avgivningen av löftet och löftets betydelse gås alltid igenom före löftesgivningstillfället på ett sätt som lämpar sig för åldersgruppen, till exempel genom berättelser eller genom diskussioner. Det är viktigt att den som avger löftet förstår vad han lovar. Det är också bra att med jämna mellanrum ta upp löftet på nytt. Fundera till exempel på hur löftet inverkar på kårens verksamhet. / IWHWVEHW\GHOVHRFKGHQYX[QDV XSSJLIWHULGHROLNDnOGHUVJUXSSHUQD Vargunge Vargungen förstår vad löftesgivningen innebär. Då han avger scoutlöftet binder han sig till att vara scout. Den vuxna visar genom eget exempel hur man binder sig till scoutingens värderingar och hur man uppfyller scoutlöftet. Den vuxna ska ha förmåga att förklara löftets innehåll så att vargungen förstår det. Äventyrsscout Grunderna för äventyrsscoutens löfte är att han känner de andra medlemmarna i laget samt hans tillit till kamraterna och ledarna. För äventyrsscouten betyder löftesgivningen uttryckligen att binda sig till sitt eget lag. Så småningom börjar äventyrsscouten förstå idealen och betydelsen av löftet. Äventyrsscouten bekantar sig med sina ideal och funderar på dem under kaptenens ledning. Med hjälp av aktiviteterna och berättelser kan kaptenen berätta för äventyrsscouten om scoutingens värderingar. Det är också ledarens uppgift att berätta om löftets betydelse för äventyrsscouten. Spejarscout Spejarscouten märker att det finns olika alternativ och tolkningar gällande scoutingens värderingar. Han lär sig lyssna på och respektera andras åsikter. Den vuxna uppmuntrar spejarscouten att ifrågasätta och hjälper honom att se alternativen. Explorerscout Scoutingens värdegrund åskådliggörs genom patrullens verksamhet. Då explorerscouten djupare begrundar sina egna värderingar kan han binda sig till scoutingens värderingar. Den vuxnas uppgift är att lotsa den idealistiska explorerscouten så att denna kan finna sina egna värderingar. Roverscout Roverscouten omfattar scoutingens värderingar som en del av sitt liv. Roverscouten upplever att det är en hedersuppgift att föra scoutingens värderingar vidare. I roverscoutåldern leder livssituationen ofta till att scouten grubblar över värderingar samt till att den egna uppfattningen och de egna värderingarna kan ändras mycket. Scoutingen och roverscoutlotsen kan stöda roverscouten då han etablerar olika värderingar som en del av sitt liv. 9DGORYDUPDQLVFRXWO IWHW" Jag vill älska min Gud I löftet lovar scouten att älska sin Gud. Till scoutingens människosyn hör som en väsentlig del en tro på en högre makt, något större än människan, som man kan förlita sig på. Ordet gud beskriver på ett lättbegripligt sätt en dylik högre makt. Betydelsen kan dock vara olika för olika löftesgivare. Löftesgivaren lovar att älska den gud han själv tror på inte någon annans gudar. I löftet betonas den personliga tro löftesgivaren har. Alla scouter tror inte på samma gud; troligen finns alla världens religioner representerade inom scoutingen. Därför skrivs gud med stor begynnelsebokstav och föregås av det possessiva pronomenet min. I världen och i Finland finns många olika religioner och olika religioner använder olika benämningar på guden. Religionen kan till exempel ha flera gudar. En löftesgivare som hör till en religion där den högre makten kallas något annat än gud ersätter ordet Gud i löftet med namnet på sin gud. Den vuxnas uppgift är att före löftesgivningen ta reda på löftesgivarnas religiösa övertygelser och respektera dessa. Ni kan till exempel tillsammans med löftesgivaren ta reda på vad som skulle vara ett lämpligt ersättande namn för gud. Det är viktigt att respektera barns och ungas trosföreställningar. Till människans uppväxt och även till scoutfostran, hör att man söker ett förhållande till gud. Scoutingens uppgift är att ge scouten verktyg för att kunna fundera över sitt gudsförhållande. Bland aktiviteterna för de olika åldersgrupperna finns aktiviteter som tangerar livsåskådning och gudsförhållanden. Verksamhet i naturen och naturupplevelser är scoutingens sätt att fundera över förhållandet till gud. B-P betonar att naturen är guds ansikte och att människan finner gud i naturen. Ett annat traditionellt sätt att ta upp andlighet inom scoutingen är stilla stunder. Båda sätten kan användas också i förberedelserna för löftesgivningen. Utöver dessa sätt är det bästa verktyget speciellt för unga en öppen och konstruktiv diskussion. I gott samarbete föds diskussionerna av sig själv. Jag lovar att älska mitt land och mänskligheten I det ursprungliga scoutlöftet lovade scouterna To do my duty to God and the King. Den här plikten gentemot kungen uttryckte den fosterlandskänsla som har funnits och fortfarande finns med i alla scoutlöften i hela världen. Löftet att älska sitt land och mänskligheten innebär att scouten respekterar och tjänar sitt fosterland att han offrar sig för sitt fosterland. Därtill omfattar löftet också synen på scouten som en del av en större helhet, dvs. det samhälle scouten lever i, det finska samhället i sin helhet och till slut hela världen. Scoutens förhållande till djur, växter och hela naturen kommer fram i scoutidealet att älska och skydda naturen som ingår i alla åldersgruppers ideal. Jag lovar att vara andra till hjälp I löftet kommer scoutens strävan efter att hjälpa och tjäna andra fram. Att hjälpa och tjäna finns också med i scoutmetoden. Goda gärningar är en del av detta och dessa konkretiserar betydelsen av ens eget handlande för scouten. Att tjäna andra har alltid varit en del av scoutingen. Goda gärningar fostrar till osjälviskhet, en egenskap som på B-P:s tid sågs som viktig för alla medborgare. Goda gärningar leder scouten till att hjälpa andra varje dag. Det kan vara frågan om små gärningar men deras inverkan kan vara överraskande stor. Scoutlöftet binder barn och ungdomar till att handla osjälviskt. Goda gärningar upptas i scoutprogrammets aktiviteter men det är framförallt en fråga om att tillägna sig ett bredare perspektiv. Därför lovar scouten att hjälpa andra det vill säga att aktivt arbeta för en bättre morgondag.

3 Jag lovar att följa scoutidealen i mitt liv I scoutlöftet lovar scouten att uppfylla åldersgruppens ideal. Idealen motsvarar ett mål för scouten att sträva mot. Idealen varken befaller eller förpliktigar som en lag skulle göra, utan de erbjuder ideal att utvecklas mot. För varje åldersgrupp har idealen valts ut så att barnen och de unga i åldersgruppen ska kunna förstå idealen och binda sig till dem. Scoutidealen är progressiva de ökar i antal med åldersgrupperna. 6FRXWLGHDOHQ Scoutidealen och scoutlöftet ger barnen och ungdomarna en bild av scoutingens värderingar. Scoutidealen är ett konkret och praktiskt sätt för ungdomarna att förstå de värderingar som scoutrörelsen föreslår som grund för varje scouts egna värderingar. Scoutidealen förnyades år Att avge scoutlöftet och därmed binda sig till scoutingens värderingar är en del av scoutmetoden, vilken i sin tur är ett medel för att nå scoutingens målsättning. Löftet och idealen är alltså ett sätt att nå scoutingens mål men de är inte i sig scoutingens mål eller mål för scoutfostran. Det är viktigt att löftet och idealen finns med på scoutstigen för varje scout men idealen i sig är inte scouting. Till det behövs naturligtvis alla delar av scoutmetoden. (QVFRXWVLGHDOlUDWW QUHVSHNWHUDDQGUD QlOVNDRFKVN\GGDQDWXUHQ QYDUDlUOLJRFKSnOLWOLJ QIUlPMDYlQVNDS YHUJUlQVHU QNlQQDVLWWDQVYDURFKJ UDVLWWElVWD QXWYHFNODVLJVMlOYVRPPlQQLVND QV NDVDQQLQJHQLWLOOYDURQ,GHDOHQnOGHUVJUXSSVYLV En vargunges ideal är att Q respektera andra Q älska och skydda naturen En äventyrsscouts ideal är att Q respektera andra Q älska och skydda naturen Q vara ärlig och pålitlig En spejarscouts ideal är att Q respektera andra Q älska och skydda naturen Q vara ärlig och pålitlig Q främja vänskap över gränser En explorerscouts ideal är att Q respektera andra Q älska och skydda naturen Q vara ärlig och pålitlig Q främja vänskap över gränser Q känna sitt ansvar och göra sitt bästa En roverscouts ideal är att Q respektera andra Q älska och skydda naturen Q vara ärlig och pålitlig Q främja vänskap över gränser Q känna sitt ansvar och göra sitt bästa Q utveckla sig själv som människa Q söka sanningen i tillvaron 9DOVSUnNHW Valspråket i alla åldersgrupper är: Var redo. Valspråket som används av scouter runt om i världen visar på scoutens vilja att hjälpa och tjäna. På den gamla och traditionsenliga uppmaningen: Var redo svarar scouten Alltid redo. Valspråket berättar mer än något annat om scoutens inställning. Han är alltid redo att tjäna och uppfylla sina plikter. Valspråket finns i Kims leende i spejarscoutsigillet och på scoutbältets spänne. 6\PEROLN 6\PEROLNHQV\QVLDOOYHUNVDPKHW Symboliken är en del av scoutmetoden. Symboliken omfattar bland annat märken, färger, mönster, ritualer och gemensamma ordalydelser, alltså allt det som gör att scouting ser ut och känns som scouting. En av symbolikens viktigaste uppgifter är att föra fram vissa förhållanden enkelt och direkt. Symboliken bidrar också till att ge barnen och de unga en samhörighetskänsla med deras egen grupp och kår samt med den världsomfattande scoutrörelsen. En symbol måste alltid betyda någonting i sig själv. Till exempel ett vitt tyg med ett blått kors blir Finlands flagga. Denna har större betydelse än bara en bit tyg. 6\PEROLNHQVPnQJDDQVLNWHQ Det är sällan man tänker på symbolikens betydelse i scoutprogrammet. Sanningen är ändå att symboliken lever väldigt starkt till exempel i varje märke. Symboliken ökar scoutingens dragningskraft och skapar upplevelser genom fascinerande och hemlighetsfulla berättelser och ritualer. Genom symboliken växer också ytliga frågor obemärkt till djupare tankar lämpliga för åldersgruppen. Symboliken är en port till djupare, svindlande världar där man kan behandla många olika ämnen. Varje äldre ledare i åldersgruppen har en betydelsefull roll i förverkligandet av symboliken. De äldre ledarna övervakar att all symbolik i åldersgruppen binds tillräckligt till en bredare utveckling samtidigt som den betonar det väsentliga. Dessutom tar de hand om nya medlemmar. Äldre ledares uppgift är att se till att varje ny medlem känner sig välkommen och att han blir invigd i scouttraditionerna och -sederna..nuhqvrfkjuxsshuqdvv\perohu Symbolerna förenar grupper av olika storlek och sammansättning. De symboler som används inom scoutingen kan lätt delas upp i två kategorier. En del av symbolerna är världsomfattande, som till exempel scouthälsningen och användningen av scoutskjortan. Redan scoutingens grundare Robert Baden-Powell förstod symbolikens betydelse. Han klädde alla scoutpojkar i likadana scoutdräkter så att alla skulle vara jämställda gällande klädsel. Väiskin är en finsk scoutsymbol. Också scouter i andra länder känner väl till den finska huvudbonaden. Kårerna och kårernas flockar, lag och patruller har ofta många egna symboler. Varje kårmedlem bär kårens egen halsduk, under paraderna skallar kårropen och flocken kan börja sina möten med sitt eget flockrop. Den här typen av symboler ökar känslan av samhörighet och gruppandan bland barn och unga. Den bekanta symboliken skapar också en känsla av trygghet eftersom barnet eller den unga snabbt känner igen sig i en situation med hjälp av symboliken. 'HQHJQDJUXSSHQVV\PEROLN Skapandet av en egen symbolik inom gruppen ger ofta barn och unga en lärorik upplevelse. Då en ny flock funderar på ett flocknamn är det en viktig stund för många vargungar. Också äventyrsscouten vill vara med och påverka färgen på lagets vimpel och den unga explorerscouten vill garanterat trycka en likadan t-tröja åt sig som resten av patrullens medlemmar. Det är viktigt att alla barn och unga får vara med och påverka och föra fram sina egna idéer. Samtidigt lär sig scouten att lyssna på andra och värdesätta de andras åsikter. Gemensamma beslut påverkar också gruppandan positivt. I synnerhet när det gäller yngre scouter är det viktigt att komma ihåg att också skapa en berättelse kring symboliken. Gruppen ska tillsammans fundera vad flockens namn Rävarna betyder, varifrån kommer namnet, vad berättar det om oss, vilka associationer väcker det hos flockens medlemmar och hos andra scouter. För barnen är alla märken och symboler en mycket viktig del av scoutingen. På mötet är det viktigt att vargungen får sätta sitt eget märke på närvarotavlan och akelans bomärke i vargungens bok visas stolt upp där hemma. De märken scouten får visar både för honom själv och för alla andra vilka mål han uppnått.,1/('1,1* /('$50$33(1

4

5 Åldersgruppernas symboler Åldersgruppsmärkena förenar barnen och ungdomarna med en grupp jämnåriga och skapar vianda. Märkena visar barnen och ungdomarna, samt också omgivningen, när de nått sina mål. Åldersgruppssigillen berättar om slutförda helheter och om uppflyttningen till en ny åldersgrupp. Det som hör till den gamla åldersgruppen är avklarat och det är dags för ny kunskap. Vargungarna får sina spårmärken som en konkret bekräftelse på de färdigheter de lärt sig. Det är viktigt att märkena delas ut så snart som möjligt då vargungarna avlagt dem. Också äventyrsscouterna får ett konkret märke, ett specialmärke, för de färdigheter de lärt sig ganska snart efter att de gjort aktiviteterna. Det här lockar barnen att fortsätta lära sig nya färdigheter och anta nya utmaningar. I äventyrsscoutpatrullen får den som fungerar som patrulledare bära en visselpipssnodd som cirkulerar inom patrullen. Ni kan gärna skapa en klar ritual för hur äventyrsscouten ger över visselpipssnodden, och patrulledarskapet, till den följande som står i tur. I spejarscoutpatrullen ser man genast vem som är patrulledare då han bär en visselpipssnodd i sin egen åldersgrupps, explorerscouternas, gröna färg. I explorer- och roverscoutpatrullerna har patrulledaren en visselpipssnodd i samma färg som de övriga scouterna i åldersgruppen. På detta sätt betonas gemenskapen i gruppen och att alla bär ansvar fastän det finns en namngiven patrulledare. När det gäller användningen av roverscout- och scoutledarsymboler är huvudregeln att roverscouterna använder roverscoutsymbolerna. Om en roverscout har avlagt scoutledargrundkursen kan han använda scoutledarsymboler i sådana uppgifter som kräver kunskaper på scoutledarnivå. Men till exempel i sina egna roverscoutprojekt använder roverscouten alltid roverscoutsymboler. $WWVNDSDHQV\PEROLN När ni skapar en symbolik ska ni börja med att fundera vem som utvecklar symboliken. Är det till exempel lägerchefen ensam som hittar på namnet på sommarens läger? Eftersom scoutrörelsen är en fostrande organisation finns det skäl att ta med barnen och de unga i idékläckningen och beslutsprocessen. Lägersymboliken borde bilda en helhet och en ram. Om kåren till exempel väljer Kalevala som symbolisk ram för lägret så kan lägret heta Väiski (typisk huvudbonad i Kalevala), lägerpatrullerna namnges enligt hjältarna i Kalevala, lägerbålsprogrammen kan byggas upp kring berättelserna i Kalevala, varje lägerdeltagare gör en egen väiski och flaggleken kallas Striden om Sampo Symbolikens betydelse Ni kan också bygga upp symboliken genom att börja med innehållet och sedan gå vidare till märkena. Då funderar ni först på vilken betydelse symboliken borde ha och därefter fattar ni beslut om symbolen. Vill ni betona internationalitet eller en avslappnad stämning i er symbolik? Vilka symboler har en sådan betydelse? Alla symboler kan ha många betydelser. Bara en del av dessa är uppenbara; resten lönar det sig att leta efter. Då ni väljer och skapar symboliken kan ni göra en lista över symbolernas betydelse på ett papper. Skriv symbolen eller ramen, t.ex. Kalevala, mitt på pappret och gör en tankekarta för att skriva upp alla betydelser. Från betydelserna kan ni sedan gå vidare till hur de uppfattas. Alternativt kan ni använda en så kallad isbergsmetod. Fundera till exempel på en väiski. Rita ett isberg, med mindre än en femtedel synlig ovanför vattenytan. Synliga och uppenbara frågor som berör väiskin skriver ni på den del av isberget som syns ovanför ytan. På den del som blir under ytan skriver ni de betydelser som inte syns, men som väiskin symboliserar. Dylika är till exempel inställning och värderingar. På barns och ungas villkor En bra symbolisk ramberättelse intresserar barn och unga. Man måste beakta barns och ungas behov i olika åldrar, liksom också deras förmåga att delta i skapandet av en symbolik. En bra symbolisk ramberättelse tar fram frågor som inte är helt självklara, till exempel värderingar. Hurudan var Väinämöinen? Skulle han kunna vara en förebild för oss? Vad kan vi plocka ur livet i Kalevala som skulle kunna vara vårt rättesnöre också idag? En bra symbolisk ramberättelse skapar också samhörighet och trygghet. För en invandrare kan det vara svårt att identifiera sig med Kalevalatemat och den fornfinska historien. Men ni ska inte heller vara för försiktiga. Ni kan göra invandrarna bekanta med våra rötter så länge ni kommer ihåg att högakta andras och egna värderingar. Ge också utrymme för fantasin. Inom symboliken är det viktigt att var och en i sina tankar får utveckla symbolens betydelse: hurudan Väinämöinen var, och hur skulle han ha handlat i en situation som denna? Scoutverksamheten ska vara både rolig och spännande. Med hjälp av symboliken kan man få till stånd en verksamhet som är vardera. Kom ihåg befintliga symboler När kåren väljer en symbolisk ramberättelse för sitt läger lönar det sig att börja med att tänka över vilka symboler som redan finns. Alla kårer har klara symboler såsom namn och benämningar. Därtill har scoutingen en egen symbolik. Det lönar sig också att använda sig av befintliga berättelser. Alla scouter känner till åtminstone legenden om S:t Göran. Kåren kanske har en traditionell lägerbålsberättelse som alla hört. Kan man plocka något ur den berättelsen? Scoutingen har en målsättning som framgår av målen för fostran. Också då ni skapar en symbolik måste ni komma ihåg målen för fostran och värdegrunden. Symbolikens betydelser får inte stå i konflikt med dessa. coghuvjuxsshuqdvv\peroln Vargungarna För vargungarna är symboliken något av det viktigaste inom scoutingen. Vargungarna får vara en del av en ny och spännande verksamhet som innehåller många yttre symboler som sammanbinder flocken. Med hjälp av symboliken förstår vargungen att han hör till flocken och kåren. För vargungen är världen bakom symbolerna mycket hemlighetsfull. Den vuxnas uppgift är att introducera vargungen i scoutingens symbolik, exempelvis scouthälsningen, kårens märken och syskonringen. Den vuxna hjälper också vargungen att se att han är en del av en större helhet, kåren. Eftersom vargungen med anledning av sin låga ålder behöver trygghet och stabilitet är det viktigt att symboler och traditioner inte förändras. Det är därför till exempel viktigt att mötets uppbyggnad är ungefär likadan varje gång. Äventyrsscouter För äventyrsscouterna öppnar sig symboliken i hög grad genom konkreta upplevelser. Detta sker till exempel då äventyrsscouterna får hitta på ett namn och rop för patrullen/laget. Laget kan också skapa en egen symbol, som till exempel en vimpel eller maskot. Äventyrsscouten lär känna de vanligaste scoutsederna, dräkterna och märkena samt scoutberättelserna. Han bekantar sig också med andra än scoutingens symboler, såsom användningen av Finlands flagga och dennas betydelse. För äventyrsscouten är symboliken först och främst det egna lagets grej, men den öppnar dörrarna till en bredare förståelse för scoutrörelsen. Den vuxna hjälper äventyrsscouten att sätta sig in i scoutsymboliken genom berättelser och lekar. Det är speciellt meningsfullt att gå igenom scoutberättelserna i den här åldersgruppen eftersom äventyrsscouterna ännu är tillräckligt unga för att lyssna på berättelser men samtidigt tillräckligt gamla för att förstå dem också på ett djupare plan. Kaptenen inviger äventyrsscouterna i kårens olika traditioner allt efter som de dyker upp på scoutstigen. Sådana traditioner kan till exempel vara lägerbål, löftesgivning, flagghissning och -halning, parader och olika scouthögtider. Ledarens exempel har en stor betydelse i äventyrsscouternas fostran. Spejarscouter För spejarscouten är symbolikens uppgift att stärka den ungas identitet, självständighet och känsla av att höra till patrullen. För spejarscouten representerar symboliken i hög grad det som gör scouting till scouting. Symboliken skiljer scoutingen från annan liknande verksamhet och möjliggör en förflyttning från ett sammanhang till ett annat, såsom från skola till scouting. I praktiken vet spejarscouten vad de vanligaste scoutmärkena betyder. Han förstår också symbolikens styrka och att frågor kan behandlas på flera olika nivåer. Med andra ord förstår spejarscouten att leken tillsammans med patrullen i början av mötet är rolig, och att den samtidigt stärker patrullens samhörighet och är en tradition. Den vuxna är starkt närvarande i spejarscoutens vardag. Han uppmuntrar patrullen att skapa egna symboler som till exempel egna patrullutstyrslar och patrullseder. Den vuxna ska ändå komma ihåg att hålla sig tillräckligt långt i bakgrunden och uppmuntra patrullen att,1/('1,1* /('$50$33(1

6 fatta egna beslut istället för att själv bestämma hur saker och ting ska vara. Den vuxna bör godkänna att patrullen avviker från normerna och ibland har lite annorlunda idéer. Explorerscouter För explorerscouten är symboliken främst ett sätt att skapa samhörighet och ett sätt att göra den egna patrullen personlig och unik. Explorerscouten förstår redan symbolernas betydelse förhållandevis bra. Han lär sig förstå varför ett läger har ett namn och varför det antingen alltid är detsamma eller varför det byts varje gång. För explorerscouten klarnar också symbolernas värde och betydelse inom scoutverksamheten och framförallt i fostrandet. Genom symboliken kopplas också explorerscouten in som en del av den internationella scoutrörelsen. Den vuxnas uppgift är att hjälpa explorerscouten att förstå symbolerna samt se en djupare och större mening i symbolerna. Med andra ord ska den vuxna erbjuda explorerscouten en sådan värld som vargungen av naturen har. En värld som innehåller många berättelser och situationer att kasta sig in i. Den vuxna ska alltså lära explorerscouten symbolikens betydelse och klargöra de ramar som hela scoutsymboliken är uppbyggd kring. Roverscouter En roverscout förstår symboliken bra och kan utnyttja den mångsidigt och meningsfullt inom scoutverksamheten. Roverscouten lär sig att skapa en symbolisk ram för exempelvis ett läger eller en vandring och han vet hur han bäst sammanbinder symboliken med ett tema. Roverscouten övar denna färdighet genom att till exempel hitta på ett namn för lägret, skriva ett lägerbrev, planera en logo eller hitta på kvällsprogram. Målet är att roverscouten kan använda symboliken som ett redskap för att ge ett scoutevenemang en egen image och för att bygga upp en berättelse. Den vuxna stöder roverscouten i denna utmanande situation och framförallt med att förstå symboliken. Han handleder och följer med hur helhetsbilden skapas och ger goda råd så att roverscouten kan nå det bästa slutresultatet. *UXSSHUQDVFRXWHUQD RFKOHGDUQD $OOPlQWRPnOGHUVJUXSSHUQD Eftersom scoutingens mål är att medverka till att fostra barn och ungdomar till aktiva samhällsmedborgare, har man sett det nödvändigt att i dagens Finland utvidga scoutingens målgrupp till att omfatta också unga vuxna. Få 18-åringar upplever sig ännu vara fullständigt vuxna. Man blir inte vuxen på en dag, en vecka eller ens ett år. Scoutingen vill stöda den process då en person börjar bli vuxen, en process som ofta kommer igång först vid lagens definierade myndighetsålder. Därför har programmet utsträckts till att omfatta alla till och med 22 år fylda, den ålder som bland annat ungdomspsykiatrin ser som psykiskt vuxen. Scoutingen har fem åldersgrupper. Indelningen är gjord så att scouterna i varje åldersgrupp är i ungefär samma utvecklingsskede då man beaktar deras fysiska, psykiska och sociala utveckling. På detta sätt kommer deras utvecklingsbehov och utmaningar att vara så pass lika att ledarna genom att använda samma metoder kan svara på allas behov i gruppen. Detta är dock en utmaning eftersom utvecklingstakten växlar snabbt, i synnerhet på tröskeln till ungdomen då de individuella variationerna i utvecklingen är stora. Pojkar och flickor utvecklas dessutom i olika takt. Av denna orsak har programmet på vissa ställen en inbyggd flexibilitet så att kåren ska kunna anpassa programmet enligt sina behov. Åldersgrupperna är en helhet. Tillsammans bildar de en scoutstig som fortsätter obruten från en åldersgrupp till en annan. Man kan komma in på scoutstigen i vilken ålder som helst och vandra 6FRXWIlUGHQ,ROLNDnOGHUVJUXSSHUIlUGDVPDQSnROLNDVlWW'HQYX[QD luhqilugohgduhvrpvndvhilughqlvlqkhokhw 1lUMDJlUYDUJXQJHI OMHUMDJOHGDUYDUJHQVDNHODQVVSnUHWW VWHJLWDJHW2PJLYHQDYÁRFNHQPHGOHGDUHQLQRPV\QRFK K UKnOOYnJDUMDJV NDPLJOLWHOlQJUHIUnQPDPPDVWU\JJKHW 1lUMDJYl[HUEOLUPLQDMlPQnULJDNDPUDWHUDOOWLQWUHVVDQWDUH 1lUMDJEOLUlYHQW\UVVFRXWEHJHUMDJPLJWLOOVDPPDQVPHG ODJHWXWSnlYHQW\URFKXSSWlFNWVUHVRULDOODYlGHUVWUHFN,EODQGGHODUYLXSSODJHWLPLQGUHSDWUXOOHURFKVWU YDUQ\ÀNHW RPNULQJRFKOlURVVDWWWDRVVIUDPLQlURPJLYQLQJHQRFK NODUDRVVLYnUHJHQOLYVPLOM 0DJQHWIlOWHWVRPXSSNRPPHU DYNDSWHQHQVQlUYDURJ UDWWNRPSDVVQnOHQDOOWLGSHNDUUlWW 0HQYDGKlQGHU"-XVWQlUMDJInWWNRQWUROO YHUNRPSDVVHQRFK OlUWPLJKLWWDIUDP YHUODQGRFKKDYVnEOnVHUGHWSO WVOLJW XSSWLOOVWRUP.RPSDVVHQIXQJHUDUPHQMDJKDULQWHOlQJUH IXOONRQWUROO YHUPLWWMDJVNHSS1XJlOOHUGHWDWWNDSWHQHQ KDUWnODPRGRFKlUV\VWHPDWLVN-DJPnVWHNRQFHQWUHUDPLJ SnPLQHJHQEnW6SHMDUVFRXWHUQDVIlUGOHGVDYI\UDURFKSn VWHQLJDYDWWHQPnVWHRFNVnORWVHQYDUDQlUDRFKXSSPlUNVDP 1lUUHVDQJnUYLGDUHPRMQDURFNVnGHQE\LJDVWHYLQGHQVn VPnQLQJRP3O WVOLJWYHUNDUPLWWVNHSSVW UUHRFKNDQVNHQnJRW DQQRUOXQGDPHQGHWlUQRJMDJlQGn5XQWRPNULQJYLGJDUVLJ Q\DY\HU1XI\OOHUYLEnWHQPHGHQOLNDVLQQDGEHVlWWQLQJGHODU XSSWXUHUQDYLGURGUHWVDPODULKRSUlWWXWUXVWQLQJI UIlUGHQ RFKJHURVVDY([SORUHUVFRXWHUQDXWIRUVNDUHQHWDSSLWDJHW VWDQQDUXSSHQVWXQGWLOOVDPPDQVPHGORWVHQVHUWLOOEDNDRFK WLWWDUIUDPnW,EODQGWDUH[SORUHUVFRXWHUQDRFNVnPHG\QJUH VFRXWHUSnIlUGHQ+HODYlUOGHQOLJJHU SSHQVnOlQJHIRVVLOHQ KnOOHUVLJERUWDIUnQYnUEnWcDQGUDVLGDQlUGHWDOOWLGVN QW DWWORWVVWDWLRQHQVUDGDUNlQQHUWLOOYDUYLU URVVRFKLEODQG EHURPHQH[DNWSRVLWLRQVnDWWORWVHQLVYnUDVLWXDWLRQHUNDQ N UDXWPHGORWVNXWWHUQRFKNOLYDRPERUG(QYDFNHUGDJlU MDJVHNRQGRFKKDUNODUDWVFRXWLQJHQVJUXQGXWELOGQLQJ8QGHU ORWVHQVKDQGOHGQLQJWDUIlUGHQIRUPSnNDUWDQ3nNDUWDQ NDQMDJWDPLJIUDPSnÁHUDROLNDVlWW-DJNDQUHVDLVlOOVNDS PHGDQGUDURYHUVFRXWHUE\WDVlOOVNDSHOOHUWDPHGQnJRQSn VOlSKHODNnUHQRPMDJYLOO0HQlQQXKDUMDJUlWWWLOOORWVHQV WMlQVWHUQlUMDJYlOMHUUXWWQlUPDUPLJIUlPPDQGHKDPQDU HOOHUVW\UXWSnQ\DYDWWHQ(QYDFNHUGDJOlPQDUMDJRFNVn GHQVLVWDNOLSSDQL\WWUHVNlUJnUGHQEDNRPPLJRFKVW\UXW SnGHW SSQDKDYHWLPLWWOLYVRPEHIlOSnPLWWHJHWVNHSS

7 den tillsammans med andra jämnåriga som befinner sig i samma utvecklingsskede. Man kan förstås också avvika från stigen i vilket skede som helst och vi kan då lita på att allt möjligt från scoutstigen fastnat i skobottnen och följer med till andra kommande färdvägar. Q Vargunge (7 9 år) Q Äventyrsscout (10 12 år) Q Spejarscout (12 15 år) Q Explorerscout (15 17 år) Q Roverscout (18 22 år) $WWREVHUYHUDLnOGHUVJUXSSHUQD Åldersgruppsindelningen baserar sig på barns och ungas naturliga utvecklingsskeden. Var och en hör till en åldersgrupp utgående från ålder och mognad, oberoende av vad han gör inom scoutingen. Varje scout fungerar i en grupp men samtidigt är den personliga utvecklingen en viktig del av verksamheten. Ledarskap är inte en åldersgrupp utan en färdighet som alla kan lära sig. Ledarskap är något som finns med i alla åldersgrupper som en del av det övriga programmet. Redan vargungarna har små ledarskapsövningar. Alla ledarskapsövningar ska ändå göras så att de tjänar scoutens egen utveckling, erbjuder upplevelsen av att lyckas och är intressanta och roliga. Varje barn och ung i ledaruppgifter har ett starkt vuxet stöd bakom sig. Vid planeringen av kårens verksamhet är det viktigt att minnas att alla åldersgrupper är lika viktiga. Kårens gemensamma program ska till exempel stöda alla åldersgrupper. Eftersom alla kårer ändå är olika så är det att rekommendera att kåren tillämpar de givna anvisningarna enligt sina behov. Endast kårens egna vuxna vet hur kåren fungerar bäst. Verksamheten kan också genomföras i samarbete med andra kårer eller med Finlands Svenska Scouter (FiSSc) på regional eller landsomfattande nivå. coghuvjuxsshuqdlnruwkhw De ivriga vargungarna är alltid redo (7 9 år) Vargungen är en ivrig och rask ny scout men är ännu i en mycket känslig ålder. I vargungarnas program gör man det mesta tillsammans och övar olika färdigheter i berättelsernas värld. Vargungarnas grupp kallas flock. Flocken har möten en gång i veckan och består av 8 12 vargungar. Flickor och pojkar kan vara i samma flock. Den lilla vargungen behöver ännu en trygg vuxen i sin närhet, varför en till två vuxna eller roverscouter och eventuellt en explorerscout är ledare för flocken. Ledaren kallas akela. Vargungarna kan också själva ha små ledaruppdrag, som till exempel att leda en lek under ett flockmöte. Vargungeprogrammet består av 35 olika spår som är indelade i undergrupper enligt målen för fostran. Som första spår avläggs välkommenspåret. Därefter väljer akelan och vargungarna tillsammans vilka spår flocken ska avlägga. Som avslutning på åldersgruppen får man vargungesigillet, en vargungetass. Äventyrsscouterna behöver aktiviteter och utfärder (10 12 år) Äventyrsscouten är redan en betydligt mer erfaren scout än en vargunge och behöver annorlunda, mer utmanande, aktiviteter på möten och utfärder. Äventyrsscouten har redan erfarenhet av att fungera i grupp och även verksamhet i mindre grupper finns på åldersgruppens program. Äventyrsscouterna har möten i stora grupper, lag, på personer varje vecka. Laget är indelat i 2 3 små patruller. Ett lag kan bestå av både pojkar och flickor. En till två äldre ledare eller roverscouter samt eventuellt en explorerscout är ledare för laget. Ledaren kallas kapten. Dessutom får varje äventyrsscout i tur och ordning vara patrulledare ett par månader och ansvara för sin egen lilla patrull. Spejarscouterna har också några ledarskapsövningar med äventyrsscouterna. Äventyrsscouttiden omfattar 2 3 år beroende på kåren och laget. Programmet inleds med ett välkommenskede och fortsätter med fyra egentliga programhelheter, väderstreck. Varje väderstreck räcker ungefär ett halvt år att avlägga och innehåller ungefär 20 aktiviteter, två utfärder, en scoutfärdighetstävling och minst ett specialmärke. Som avslutning på åldersgruppen får man äventyrsscoutsigillet, en kompassros. Om äventyrsscouttiden i kåren är tre år, avlägger äventyrsscouterna under det tredje året interkardinalstreck. Interkardinalstrecken omfattar olika aktiviteter som fördjupar tidigare kunskaper och lär scouterna nya färdigheter. Under det tredje året kan äventyrsscouterna utöver interkardinalstrecken avlägga olika specialmärken som intresserar. Spejarscouternas tonårstid för med sig nya utmaningar (12 15 år) Spejarscouterna är liksom äventyrsscouterna intresserade av aktiviteter, även om deras experimentlust är större än tidigare. Scouterna är i tonåren under största delen av sin spejarscouttid, vilket starkt påverkar deras behov och iver. Spejarscouterna klarar redan bra av att fungera självständigt både i grupp och var för sig. Spejarscouterna fungerar i skilda flick- och pojkpatruller på 4 12 personer. Patrullen samlas en gång i veckan. Dessutom ordnas med 1 2 månaders tidsintervaller gemensamt program för hela åldersgruppen i form av möten eller utfärder. En explorerscout är patrulledare för spejarscouterna. Därtill har spejarscouterna själva tillfälliga ansvarsuppdrag i olika situationer. Lotsen, som bör vara en utbildad äldre ledare, har en extra viktig uppgift i spejarscoutgruppen. Lotsen planerar verksamheten tillsammans med patrulledaren och stöder honom. Spejarscoutprogrammet omfattar 2 3 år beroende på äventyrsscouttidens längd. Spejarscouternas program består av fyra etapper på ett halvt år, alla omfattande både obligatoriska och valfria aktiviteter. Varje etapp avslutas med ett evenemang, fyren, där de färdigheter spejarscouterna lärt sig under etappen testas. Som avslutning på åldersgruppen får scouten spejarscoutsigillet, Kims leende. Om spejarscoutprogrammet i kåren är treårigt har spejarscouterna tilläggsprogram efter de två första årens grundprogram.,1/('1,1* /('$50$33(1

8 Tilläggsprogrammet består av fyra etapper som vidgar och repeterar grundprogrammet och ger spejarscouten tid att ta till sig spejarscouttidens kunskaper och färdigheter. I tilläggsprogrammet övar spejarscouterna sig speciellt i att ta ansvar och att leda genom olika projekt. Äventyrs- och spejarscoutprogrammen omfattar sammanlagt fem år. Kåren väljer själv vilketdera programmet som kåren genomför på tre år. Uppflyttningen från äventyrsscout till spejarscout kan också ske vid årsskiftet och då är vartdera programmet lika långt, dvs. 2,5 år. Äventyrsscoutprogrammet räcker ändå högst tre år. Högstadieålderns ungdomar hör redan till spejarscouterna. Mera information om uppflyttningen hittas i äventyrsscouternas och spejarscouternas åldersgruppsspecifika kapitel. I kårer där scouterna av en eller annan anledning uppflyttas till explorerscouter först som 16-åringar räcker både äventyrs- och spejarscoutprogrammet tre år. Explorerscouterna behöver aktivitet och likasinnade personer omkring sig (15 17 år). Explorerscouten är en aktiv och energisk scout som också kan lära ut färdigheter åt andra. Explorerscouten förstår betydelsen av scoutingens värderingar, också om han lätt ifrågasätter mångt och mycket. För explorerscouten är gruppbildningen med likasinnade extra viktig. Explorerscoutpatrullen har 4 12 medlemmar, uppdelade i flickoch pojkpatruller. Med 1 2 månaders intervaller ordnas gemensamt program för alla explorerscoutpatruller. Patrulledare är enligt jämlikhetsprincipen en av explorerscouterna. Trots att explorerscouten redan är rätt självständig behöver han ändå en vuxen som uppmuntrar och stöder honom. Lotsens uppgift är att hjälpa till med planeringen av verksamheten och att ansvara för hela åldersgruppens gemensamma evenemang. På explorerscoutens ansvar ligger också att leda en spejarscoutpatrull. Explorerscoutprogrammet omfattar tre år. Programmet består av aktiviteter av olika längd, varav en del är obligatoriska och en del valfria. Helheten kan se väldigt olika ut beroende på hurudana aktiviteter explorerscoutpatrullen väljer. Som avslutning på åldersgruppen får man explorerscoutsigillet, liljan och lejonet. Roverscouterna färdas mot stora utmaningar (18 22 år) Roverscouten står redan på tröskeln till vuxenlivet och han har anammat de kunskaper och färdigheter han lärt sig inom scoutingen. Roverscouten är ansvarsfull och kan också planera verksamhet självständigt. Han tar gärna emot nya utmaningar. Roverscouterna bildar patruller med 3 5 personer. Patrullen kan vara blandad. Inom patrullen fungerar man enligt principen för jämlikt ledarskap och en av roverscouterna är alltså patrulledare. Den vuxna roverscoutlotsens uppgift är att handleda roverscouterna i att uppgöra och genomföra en personlig utvecklingsplan för var och en. Roverscouterna träffas 1 2 gånger i månaden för att avlägga sina egna aktiviteter. Därtill kan en roverscout vara ledare för en egen vargungeflock eller ett eget äventyrsscoutlag. Roverscoutprogrammet är uppdelat i 33 ämnesområden. Under de fyra roverscoutåren ska minst en aktivitet ur varje delområde avläggas. Varje roverscout gör en personlig plan, en karta, där han väljer de aktiviteter som passar honom bäst. Kartan gås igenom och uppdateras minst en gång per år tillsammans med lotsen. Till programmet hör också ett Finlandsprojekt i början av roverscouttiden och ett utlandsprojekt under det sista roverscoutåret. Som avslutning på åldersgruppen får scouten roverscoutsigillet med treklövern och liljan på. /HGDUQDRFKGHYX[QDVUROO $WWOHGDnOGHUVJUXSSVYHUNVDPKHW I frågan om hur man leder åldersgruppsverksamheten kan man se ledarskapet ur åtminstone två synvinklar. För det första utgör ledarskapsfärdigheten för scoutprogrammet och barnen och de unga inom respektive åldersgrupp endast en del av själva scoutprogrammet, på samma sätt som vildmarksfärdigheter eller kunskaper i första hjälpen. Ledarskap är, liksom de andra färdigheterna, någonting man kan lära sig och någonting som berör alla i någon mån. Ledarskapet ingår i ansvaret för gemensamma ärenden. Ledarskap är en service i situationer då någonting måste göras. Ledarskap är förmåga till social interaktion. På grund härav ingår ledarskapsuppdrag i samtliga åldersgruppers program. Liksom andra delar av scoutprogrammet kan man betona detta på olika sätt. Om man vill kan man särskilt fördjupa sig i ledarskapsuppdragen, framförallt i de äldre åldersgrupperna. Ledarskapet får ändå på inga villkor utgöra programmets enda eller huvudsakliga innehåll. Ledarskapsuppdragen ska vara av lämplig omfattning och scouterna ska få tillräckligt med handledning och stöd för att kunna känna att de lyckas i sina uppgifter. För det andra kan man se på ledarskapet ur kårens synvinkel. Kåren behöver ledare som genomför och möjliggör verksamheten. Kåren behöver en tillräcklig mängd ledare och dessa ska ha lämplig utbildning för sina uppgifter och vara motiverade att sköta dem. För att komma fram till hur åldersgruppsverksamheten borde ledas har man försökt passa ihop de här olika synvinklarna. Hurudana ledarskapsuppdrag kan åldersgruppernas barn och unga åta sig? När ligger ansvaret hos den vuxna? coghuvjuxsshuqdvohgduh Vargunge (7 9 år) Flocken leds av en akela som är en till uppgiften utbildad äldre ledare eller roverscout. Till sin hjälp kan akelan ha en annan akela eller en äldre ledare, roverscout eller explorerscout som lär sig uppgiften. Akelorna ansvarar för flockens verksamhet. De planerar och leder veckomöten och deltar i ordnandet av utfärder och förläggningar. Om akelan är roverscout bör han ha ett vuxet stöd, till exempel den egna roverscoutlotsen eller en åldersgruppsansvarig det vill säga kårens vargungeansvariga. Äventyrsscout (10-12 år) Laget leds av en kapten som är en till uppgiften utbildad äldre ledare eller roverscout. Till sin hjälp kan kaptenen ha en annan kapten eller en äldre ledare, roverscout eller explorerscout som lär sig uppgiften. Kaptenerna ansvarar för lagets verksamhet. De planerar och leder veckomötena och deltar i ordnandet av utfärder, hajker och förläggningar. Om kaptenen är roverscout bör han ha ett vuxet stöd, till exempel den egna roverscoutlotsen eller en åldersgruppsansvarig det vill säga kårens äventyrsscoutansvariga. Också äventyrsscouterna själva har ledaruppdrag. Äventyrsscouterna lär sig patrullsystemet vid situationer då laget delar upp sig i mindre patruller. Varje äventyrsscout fungerar i tur och ordning som patrulledare för sin patrull. Uppgiften byter med 1 2 månaders intervaller. Patrulledarens uppgifter är ledarskapsövningar av lämplig omfattning, anpassade för tillfället. Patrulledaren kan till exempel efter att ha fått instruktioner av kaptenen lära ut något åt sin patrull eller leda en lek. Ansvaret för verksamheten ligger ändå alltid hos kaptenen. Spejarscout (12 15 år) Spejarscouterna har två typer av ledare, en patrulledare som byts med jämna mellanrum och en lots som förbundit sig till uppgiften för en längre tid. Lotsen är en äldre ledare som ansvarar för hela åldersgruppens verksamhet. I en kår med flera spejarscoutpatruller finns också flera spejarscoutlotsar som tillsammans ansvarar för åldersgruppens verksamhet. En av lotsarna, eller en annan äldre ledare, är då åldersgruppsansvarig för spejarscouterna och koordinerar spejarscoutverksamheten. Spejarscouternas patrulledare är en eller två explorerscouter. Patrulledarens uppgift är att inom ramen för sitt eget explorerscoutprogram ansvara för spejarscoutpatrullens löpande verksamhet. Patrulledaruppgiften byts då och då, men den äldre ledaren, lotsen som utgör stöd och ansvarar för patrullens verksamhet stannar kvar på sin post längre. Lotsen stöder särskilt i början och då patrulledaren byts samt vid planeringen av verksamheten. Lotsen är ändå inte närvarande på varje möte. Om kåren inte har några explorerscouter kan en äldre ledare vara ersättande ledare för patrullen. Explorerscout (15 17 år) Också explorerscouterna har två typer av ledare, dvs. en patrulledare som byts då och då och en äldre ledare, en lots, som förbundit sig till uppgiften för en längre tid och ansvarar för hela åldersgruppens verksamhet. Ifall det i kåren finns flera explorerscoutpatruller så finns det också flera lotsar som tillsammans ansvarar för åldersgruppens

9 gemensamma verksamhet. En av lotsarna, eller en annan äldre ledare, fungerar då som åldersgruppsansvarig för explorerscouterna och koordinerar verksamheten. En av explorerscouterna fungerar som patrulledare för den egna patrullen. Patrulledaren byts med jämna mellanrum. Patrulledaren ansvarar för patrullens löpande verksamhet som en del av sitt eget program. Patrulledaren får stöd i sitt uppdrag av explorerscoutlotsen som är en för uppgiften utbildad äldre ledare. Roverscout (18 22 år) Roverscouternas patrulledare är en jämbördig ledare från den egna åldersgruppen. Patrulledarens uppgift är att planera och leda roverscouternas verksamhet. Uppgiften som patrulledare kan vara projektbunden eller långvarig. Patrulledaren kan sköta uppgiften tillsammans med en jämnårig. Åldersgruppens äldre ledare, roverscoutlotsen, handleder var och en av roverscouterna både då de gör upp sin personliga utvecklingsplan, kartan, och då planen verkställs. De myndiga roverscouterna är i praktiken ansvariga för den egna patrullens verksamhet. 8SSJLIWVEHVNULYQLQJI UGHROLNDOHGDUW\SHUQD Åldersgruppsledare Akelan, kaptenen och lotsen är åldersgruppsledare och ansvarar för grupperna i respektive åldersgrupp. De är äldre ledare, över 22 år, eller roverscouter. De har avlagt åldersgruppsledarutbildningen för sin egen åldersgrupp och de deltar i programmet på det sätt som definieras i åldersgruppens program. De ansvarar för att gruppens program är en för åldersgruppen lämplig fostrande scoutverksamhet. Åldersgruppsledaren känner medlemmarna och patrulledarna i sin grupp. Åldersgruppsledarnas uppgifter är ändå väldigt olika. Akelan och kaptenen ansvarar för sina gruppers löpande verksamhet och är själva gruppledare. Lotsens uppgift igen är att stöda patrulledarna så att dessa kan ordna den löpande verksamheten. Patrulledare Patrulledarens uppgifter är olika i de olika åldersgrupperna. Ju yngre patrulledaren är, desto mera deltar patrulledaren som situationsbunden ledare och övar ledarskap. Under äventyrsscouttiden är patrulledarens uppgifter små och tillfälliga och fungerar enligt principen för jämbördigt ledarskap, dvs. en medlem i äventyrsscoutpatrullen är patrulledare och får små ledaruppdrag medan kaptenen är den ansvariga åldersgruppsledaren. Spejarscoutpatrullen leds av patrulledare som är explorerscouter. Explorerscouterna är också jämbördiga patrulledare i sina egna explorerpatruller, liksom också roverscouterna är patrulledare i sina roverpatruller. Patrulledaren är inte ensam ansvarig för patrullens verksamhet. Ansvaret ligger i huvudsak, eller åtminstone delvis, hos åldersgruppsledaren, lotsen. Spejar-, explorer- och roverscoutlots Lotsen är en till uppgiften utbildad äldre ledare som ansvarar för spejar-, explorer-, eller roverscoutverksamheten i kåren och stöder patrulledaren i dennes uppgift. Han fungerar som åldersgruppsledare medan patrulledaren är patrulledare. Lotsen hjälper till med planeringen av verksamheten, ser till att patrulledarna kan sina saker, är närvarande då det behövs och genomför mer krävande aktiviteter och program. Lotsen ordnar också program för hela åldersgruppen. Lotsen deltar vid behov i den löpande verksamheten. Han ska känna till hur grupperna mår och vara tillgänglig då det behövs, men måste inte alltid vara närvarande. Lotsens uppgifter varierar mellan åldersgrupperna och självklart också mellan de olika patrullerna. Spejarscoutlotsen måste vid behov kunna vara närvarande och hjälpa till mycket. Roverscoutpatrullen behöver inte nödvändigtvis så mycket stöd men också den ska få hjälp av den vuxna lotsen då det behövs. Roverscoutlotsens huvudsakliga uppgift är att handleda roverscouten vid uppgörandet av den personliga utvecklingsplanen, kartan, och vid genomförandet av densamma. Lotsarna bör ofta samarbeta. När en explorerscout är patrulledare för en spejarscoutpatrull får han hjälp både av spejarscoutlotsen och av sin egen explorerscoutlots. Spejarscoutlotsen känner patrullen och är oftare närvarande på möten och kan då ge konkreta tips till den explorerscout som är patrulledare. Explorerscoutlotsen å sin sida känner explorerscoutens starka och svaga sidor och kan ge honom den gruppledarutbildning han behöver. Åldersgruppsansvarig Den åldersgruppsansvariga är en äldre ledare som ansvarar för åldersgruppens verksamhet i sin helhet. Han är en scoutledare över 22 år som avlagt utbildningen för åldersgruppsansvariga, som förstår sig på verksamheten i alla åldersgrupper och som kan stöda ledarna i deras uppdrag. Den åldersgruppsansvariga kan vara någon av akelorna, kaptenerna eller lotsarna eller någon annan äldre ledare. Den åldersgruppsansvarige för vargungarna kallas antingen vargungeansvarig eller ansvarig för vargungeverksamheten. De åldersgruppsansvariga i de övriga åldersgrupperna benämns på motsvarande sätt. Om kåren bara har en grupp i en åldersgrupp är det ofta akelan, kaptenen eller lotsen som samtidigt är åldersgruppsansvarig. Vid behov kan också samma ledare vara ansvarig för mer än en åldersgrupp. Då är det ändå frågan om två separata ledaruppdrag som innehas av samma ledare. En förteckning över vilka uppgifter som uppdraget som åldersgruppsansvarig omfattar finner du i Handbok för scoutledare på sida 130. coghuvjuxssvohgduqdvxwelogqlqj Åldersgruppsledaren är utbildad för sin uppgift. För att utbilda sig till åldersgruppsledare ska man avlägga en utbildningshelhet som stöder ens uppdrag. En utbildningshelhet består av olika moduler. Utbildningshelheten för åldersgruppsledare omfattar modulerna åldersgruppens program, barn och unga 1, handledning av barn och unga, trygg verksamhet, att leda och handleda en åldersgrupp samt utfärdskunskaper. Till avläggandet av utbildningshelheten hör att man utvärderar sina kunskaper, avlägger utbildningsmodulerna och deltar i utbildningshelhetens avslutande diskussion. En utbildningshelhet kan avläggas så att man deltar i en kurs, i flerformsutbildning, i handledda självstudier samt övriga utbildningsevenemang. Det är lätt att byta till att vara ledare för en annan åldersgrupp. Om ledaren tidigare avlagt delar av utbildningshelheten behöver han endast komplettera sina kunskaper med den nya åldersgruppens program (vargunge-, äventyrsscout-, spejarscout-, explorerscout- eller roverscoutprogrammet). Det nya utbildningssystemet togs i bruk år Den gamla utbildningen går inte förlorad, eftersom de tidigare avlagda kurserna omvandlas för att passa in i det nya systemet. Sitt eget kunnande kan en ledare påvisa med avlagda kurser, övningsuppgifter eller påvisande av tidigare kunskaper, varvid han kan få modulen godkänd. Beroende på modulen ska den godkännas av utbildaren, handledaren eller kårens egen utbildningsansvariga. Om du redan tidigare avlagt olika kurser och gått till exempel vargungeledarutbildning så är det snarast dina kunskaper gällande det nya programmet du bör uppdatera. Mera information om vilka gamla utbildningar som motsvarar vilka nya får du av FiSSc:s utbildningsinstruktörer eller din kårs utbildningsansvariga samt i den bifogade motsvarighetstabellen. Åldersgruppsledaren avlägger de utbildningshelheter han behöver: Q utbildningshelheten för akela eller kapten Q utbildningshelheten för vice akela eller -kapten Q utbildningshelheten för rover-, explorer- eller spejarscoutlots 8WELOGQLQJHQI UnOGHUVJUXSSVDQVYDULJ En äldre ledare som avlagt scoutledargrundkursen kan utbilda sig till åldersgruppsansvarig. Hans uppgift är att i kåren ansvara för en åldersgrupps verksamhet och dess ledare. Utbildningen ger stöd för uppdraget genom att erbjuda grundkunskaper i att leda och handleda vuxna och grupper av vuxna. Till utbildningen hör bland annat modulerna handslaget och handledning av vuxna, scoutledarskap, lägerliv samt utbildning i kåren. Mer om utbildningssystemet hittar du i Handbok för scoutledare på sida och i häftet Utbildningssystemet, samt på 'HQYX[QDVUROO Inom scoutingen betyder vuxen en person som fyllt 22 år och alltså inte längre hör till scoutverksamhetens primära målgrupp eller till någon åldersgrupp. Vuxnas uppgift inom scoutingen är att möjliggöra verksamhet för barn och unga. I första hand är den vuxna en fostrare som förbinder sig till scoutingens värderingar och föregår med gott exempel.,1/('1,1* /('$50$33(1

10 Han är en förebild och någon att identifiera sig med. Den vuxna är närvarande vid behov. Han är en trygg ledare för vargungarna och mer som en storstorebror för de äldre åldersgrupperna. Den vuxna skapar förhållanden i vilka den unga tryggt kan öva sig att bli ledare. Den vuxna ger också plats för unga. Han fungerar på åldersgruppernas villkor och för målgruppen i det att han stöder barns och ungas utveckling. Den vuxna lär sig nytt av sina uppgifter och utvecklas som fostrare och ledare. Naturligtvis får den vuxna också ha roligt inom scoutingen. Rollen som fostrare kräver inte alltid vare sig mycket tid eller insats. Det väsentliga är att man förstår scoutingens målsättning att fostra individer. Under arbetet med att upprätthålla kåren och att värva ledare för olika uppdrag måste man ständigt beakta åldersgruppernas behov. En roverscout kan fungera i ett ansvarsfullt uppdrag som till exempel kapten, men han måste ändå alltid i första hand ses som en representant för sin åldersgrupp, dvs. en ung scout i en viss ålder, och inte som innehavare av ett visst ledaruppdrag. Ledaruppdraget är bara en del av hans scoutprogram och hans utveckling. På den vuxnas axlar vilar ansvaret för att trygga en sådan fostrande verksamhet. För att genomföra scoutprogrammet i kåren krävs många olika ledaruppdrag, av vilka en del entydigt är riktade till vuxna. I varje kår borde det finnas några eller åtminstone en vuxen scoututbildad ledare som har en helhetsbild av de olika åldersgrupperna och scoutingens fostrande roll. 'HQYX[QDVI UKnOODQGHWLOOnOGHUVJUXSSHUQD Inom scoutingen har unga traditionellt tidigt fått påverkningsmöjligheter och ansvar för sin egen och de yngres verksamhet. Detta har gett många unga givande upplevelser och erfarenheter som de sedan haft nytta av också senare i livet. Det är inte meningen att vuxna ska frånta scoutingen denna styrka. Vuxna ska stöda och ge allt fler möjligheten att förverkliga detta. Ledaruppdrag och ansvar är en del av scoutprogrammet ända från och med vargungetiden. Inom scoutingen lär sig barn och unga att fungera i små grupper och i de större sammanhang som bildas av flera smågrupper. I början av explorerscoutprogrammet går alla igenom en grundutbildning i gruppledarskap. Dessa kunskaper tillämpas sedan i den egna åldersgruppens och spejarscouternas program. I explorerscoutprogrammet bekantar sig scouten också med sina egna möjligheter att påverka bland annat i kåren. Roverscouterna har möjlighet till väldigt olika slags ledaruppdrag av olika omfattning enligt eget val och programmet erbjuder dem också handledning så de kan utveckla sig själv på området. Det finns ändå uppgifter där åldern är en förutsättning för att uppgiften ska lyckas. Att vandra livets stig mot att bli vuxen ger möjlighet till ett annorlunda tidsperspektiv, förmåga att gestalta företeelser i ett helhetsperspektiv och se kontinuiteten. Detta tillför i många fall ett nödvändigt sinne för proportioner till enskilda här- och nusituationer. I jämförelse med ungdomens entusiasm, inlevelseförmåga och rörlighet kan den stabilisering ett vuxet liv för med sig kännas tråkig. Å andra sidan kan denna stabilitet ge goda förutsättningar att ta till sig och stöda andras känslor. /HGDUXSSJLIWHUI UYX[QD Den vuxna har en mer central roll inom programmet än tidigare. Ansvaret för all verksamhet ligger hos vuxna, det vill säga äldre ledare och möjligheterna att verka inom scoutingen är många. I praktiken kan den vuxna ha väldigt olika slags ledaruppgifter inom kåren. Också en roverscout kan om han så vill delta i en del av de ledaruppdrag som finns för äldre ledare. Äldre ledare kan vara ledare i åldersgruppsverksamheten då han skaffat sig den utbildning som uppdraget kräver, alltså akela, kapten eller lots. Alla uppgifter kräver inte att ledaren regelbundet deltar i veckoverksamheten. Till exempel roverscoutlotsen kan delvis sköta sina uppgifter på distans. Q åldersgruppsansvarig: till exempel vargunge-, äventyrsscout- eller spejarscoutansvarig Q åldersgruppsledarens hjälpledare, till exempel den andra akelan. Denna uppgift passar också någon som nyligen kommit med i scoutverksamheten, till exempel en förälder. Den vuxna kan också: Q vara expert av annat slag, exempelvis en som utbildar inom någon viss typ av färdigheter Q sköta administrativa uppgifter som till exempel kårchef, sekreterare eller ekonom Q ansvara för eller hjälpa till med matlagning, transport, information, byggnadsarbete eller materialvård Q känna till och föra vidare kårens historia och traditioner Hur ska den vuxna förhålla sig inom scoutingen så att han inte tar ifrån ungdomarna möjligheten att vara verksamma och lära sig? Vuxnas roll inom scoutingen är inte den samma som föräldrarnas roll hemma eller lärarnas roll i skolan. Vuxna ska veta sin plats och sin uppgift. Ofta fungerar de inom en organisation som leds av någon ibland till och med betydligt yngre. Runtomkring sig i olika uppgifter har de unga i olika ålder som lär sig att leda och ta ansvar. Vuxna måste respektera de ungas arbete. När situationen så kräver måste de ändå direkt och säkert kunna ingripa, men på ett taktfullt och finkänsligt sätt. I en jämförelse kunde vuxnas uppgift påminna om en körundervisningssituation. Den vuxna är med som passagerare i bilen, men följer uppmärksamt med trafiken, ger tips och använder vid behov pedalerna. Ett bekant exempel ur scoutvärlden är lägerköket. Köket blandar sig inte i lägerprogrammet eller dess innehåll, såvida det inte berör maten. Köket har sin egen viktiga uppgift. Ändå söker man sig kanske i olika skeden av lägret till köket för att dryfta det som varit, planera det som ska komma, lufta sinnesstämningar, få utlopp för sin ilska, sucka över vädret för att man vet att det i ändan av sleven alltid finns någon som lyssnar. Vuxnas uppgift rör sig inom mycket vida ramar från att så gott som överge till att fixa allt färdigt. 1lUVNDGHQYX[QDLQJULSD" Till vuxenuppgifterna inom åldersgruppsverksamheten hör ansvaret för att verksamheten är mångsidig och att den följer scoutprogrammet. Akelan, kaptenen och lotsen och i all synnerhet den åldersgruppsansvariga känner barnen och de unga i sin åldersgrupp, åldersgruppens program samt i viss mån målen för fostran och scoutmetoden i hela åldersgruppsverksamheten. Den vuxna bör förstå möjligheterna med och ramarna för tillämpningar i kårens verklighet. Den vuxnas uppgift är också att vid behov ingripa när det gäller säkerheten. Ett visst mått av kontrollerad risktagning hör till scoutingen och i dessa fall hjälper det då man lär sig att se situationen ur scoutledarens, inte förälderns synvinkel. Men hur följer man med situationerna så att man vid behov kan trycka på bromsen? Den vuxna behövs många gånger också för att gå igenom situationer så att misslyckanden kan vändas till lärorika erfarenheter. Trygghet innebär i detta sammanhang i stor utsträckning bland annat fysisk, psykisk och sexuell trygghet. Otrygghet skapas av exempelvis mobbningssituationer, utfrysning av någon i gruppen, anstötligt beteende, kränkning av någon annans integritet, överdimensionerade uppgifter eller krav. Att sådant dyker upp ibland kan i sig vara skadligt för individens och gruppens utveckling men när man kommer åt att sakligt gå igenom händelserna kan man få till stånd starka inlärningsupplevelser. Den vuxna bör inom scoutverksamheten anpassa sig när något är obekvämt för honom så att det går ihop med scoutingen. Det får gå på tok. Sällan går allt på bästa möjliga sätt. Oordning, halvfärdighet och sådant som stampar på stället är något man måste stå ut med mer än i andra sammanhang. Ibland blir bisaker plötsligt oväntat centrala. Själva aktiviteten kan ibland vara viktigare än att man uppnår ett resultat. Detta ska den vuxna inte blanda sig i ifall inte scoutingens huvuduppgift eller deltagarnas säkerhet hotas. Många gånger kan ändå en finkänslig förundran eller en oskyldig fråga föra saken fram. Vuxnas sätt att ingripa måste också anpassas till scoutingen. Då och då poängteras vikten av att ledarna håller sig på tillräckligt avstånd och påverkar via patrulledaren och inte direkt. I lotsuppdraget kan ledaren bra gå in för ett aktivare stöd. Det är bra om den äldre ledaren är fysiskt närvarande och på riktigt känner scouterna i åldersgruppen och deras möjligen rätt unga ledare. I de ungas värld händer saker i snabb takt vilket gör att det kan vara svårt att känna till allt utan att vara någorlunda aktivt närvarande och ta kontakt också på eget initiativ och inte bara när man blir ombedd. Vuxna får ändå inte skämma ut unga ledare eller köra över dem. Att uppmuntra vid rätt tidpunkt och att utmana unga till nya eller annorlunda aktiviteter hör till de effektivaste verktygen vuxna har. Ofta räcker det med att vuxna högt kan säga det som alla ser att har hänt eller håller på att hända men som ingen talar om. Att på detta sätt naturligt och respektfullt sluta att gå som katten kring het gröt är en värdefull modell för personer i alla åldrar.

11 'HQYX[QDVUROOLGHROLNDnOGHUVJUXSSHUQD För individens utveckling är en kontinuerlig växelverkan med den omgivande verkligheten väsentlig. I denna växelverkan har de människor som barnet är helt beroende av en särställning. I detta nära förhållande utvecklas barnets psyke under de första åren. På motsvarande sätt måste människan i ungdomen frigöra sig från dessa nära hemförhållanden för att kunna bli självständig inför sitt eget vuxna liv. Scoutingen stöder denna utveckling i barn- och ungdomen genom att erbjuda en jämnårig kamratgrupp och stöd av en utomstående vuxen. Därtill erbjuder scoutingen barnen och de unga andra lite äldre ungdomar som förebilder samt möjlighet att fungera i grupper med scouter i olika åldrar. Den vuxenroll scoutingen erbjuder varierar med de olika åldersgrupperna. Vi tror lätt att vuxna behövs mera ju yngre scouter det handlar om och att behovet av den vuxnas stöd avtar när scouterna blir äldre. Den vuxnas roll och uppgift ändrar naturligtvis men betydelsen avtar under inga omständigheter. Vargungen behöver den vuxna på ett synnerligen konkret sätt, kanske för att knyta skosnören, torka våta kläder eller för att säga till om lämplig klädsel och läggdags. Därför måste vargungarna hela tiden ha ett tillräckligt vuxet stöd. För ett litet skolbarn är det inte alltid självklart att allmänt givna instruktioner gäller också honom. Vargungens tankesätt är ännu rätt självcentrerat så han kan ha svårt att vänta på sin tur eller låta andra prata färdigt eller göra på sitt sätt. Äventyrsscouten behärskar i allmänhet redan de färdigheter som behövs för att kunna fungera i grupp. Det är med andra ord en lämplig tid för dem att på riktigt lära sig att fungera i små grupper med jämnåriga. Kaptenens uppgift är att ge rätt sorts uppgifter och klara instruktioner så att äventyrsscoutpatrullen tidvis får öva att fungera som en självständig patrull. Oväntade situationer som inbördes gräl, någon som fånar sig, blir arg eller inte vågar kan ännu kräva ingripande av en skarpögd och snabb vuxen. I spejarscoutåldern dyker det upp andra utmaningar. Mitt bland inre tumult och svallande och omväxlande känslor behövs en vuxen som kan upprätthålla kontinuitet, framtidstro och en tolerans för ett växlande humör. De jämnåriga kamraterna utmanar allt mer föräldrarna som viktiga åsiktspåverkare. Frigörelsen lyckas dock inte om det inte finns något att frigöra sig från. För denna åldersgrupp erbjuder programmet en ledare som är en bara något år äldre explorerscout. Explorerscouten som är patrulledare måste kunna hitta på ett inspirerande program och vara en förebild som det är lätt att identifiera sig med. Explorerscouten var själv nyligen spejarscout medan en vuxen kan ha svårt att nå denna ålder med den intensitet som krävs. Ändå är det viktigt att det är en andligen och vid behov också fysiskt närvarande vuxen som bär ansvaret för spejarscouternas verksamhet, alltså en vuxen som är starkt bunden till sin uppgift och som känner såväl spejarscouterna som deras explorerscoutpatrulledare personligen. Den vuxna kan i konstruktiv scoutanda lotsa sina patruller mellan fyrarna i dessa blåsiga och lätt föränderliga omständigheter. Det är i dessa åldersgrupper scoutfostrans svindlande utmaning ligger tack vare dem är vi en äkta ungdomsorganisation. Slå inte ned explorerscoutens driftighet, energi och idealism och kom ihåg att explorerscouten vill vara betydelsefull och intressant för dem som är äldre än han. Uppmuntran i rätt tid och respons som ges i god anda bär långt. Roverscouten är redan myndig och på så sätt i vissa avseenden vuxen själv. Senast nu ändras den äldre ledarens roll från ledare till handledare. Roverscouten fattar själv de slutgiltiga besluten. Den vuxnas uppgift är att tolka kartan, ge uttryck för sina egna iakttagelser om terrängen på olika ställen och dela upplevelser, planer, drömmar och föreställningar. 3URJUDPHYHQHPDQJXWDQI UNnUHQ En viktig del av scoutprogrammet är att utvidga den bekanta närmiljön och att lära känna nya människor. De finska distrikten och Finlands Svenska Scouter (FiSSc) samt Finlands Scouter (FS) arrangerar olika evenemang som möjliggör detta. Syftet med evenemangen är, förutom att ge de unga en möjlighet att utvidga sina kontaktnät, att också erbjuda små kårers medlemmar tillräckligt många evenemang. I detta kapitel presenteras de program som de finska distrikten, FiSSc eller FS ansvarar för. Du kan läsa mer om de olika åldersgruppernas egna evenemang i respektive delar av Ledarmappen. I många fall är evenemangen avsedda för alla kårer. Vissa evenemang, såsom till exempel de fyrar som arrangeras på regional nivå, är främst till för de kårer som inte har resurser att ordna egna motsvarande evenemang. 9DUJXQJHWlYOLQJDU Vargungetävlingarna ordnas som lekfulla spårningar där vargungarna är indelade i kullar. En vuxen följeslagare går med varje kull, men den vuxna deltar inte i utförandet av uppgifterna. Uppgifterna bedöms och kullarna rangordnas enligt erhållna poäng. Varje vargunge borde ha möjlighet att delta i en tävling per år. Tävlingarna ger vargungarna möjlighet att testa de kunskaper och färdigheter de lärt sig under året, samtidigt som de får lära sig att röra sig i naturen. 7lYOLQJDUI UlYHQW\UVVFRXWHU Äventyrsscouternas tävlingar räcker en dag. Under dagen rör sig äventyrsscouterna längs en ganska lätt bana med kontroller. Äventyrsscoutpatrullen får ha med sig en äldre ledare, som dock inte deltar i utförandet av uppgifterna. Målet är att äventyrsscouterna lär sig att fungera i grupp och ser ett värde i gemensamma aktiviteter. Rekommendationen är att 1 2 tävlingar ordnas per år och de ordnas ofta på regional nivå. 6SHMDUGDJDU Syftet med spejardagarna är att ge spejarscoutpatrullen en möjlighet till utmanande aktiviteter på kårnivå. Under evenemanget kan man utföra aktiviteter ur en eller flera etapper. Spejardagarna kan vara ett endagsevenemang eller ordnas över ett veckoslut, de kan ordnas i stadsmiljö eller ute i naturen, enligt situation och tema. Avsikten med evenemanget är att spejarscouterna ska lära sig nytt och bekanta sig med andra likasinnade unga. )\USnUHJLRQDOQLYn Spejarscouternas program delas in i etapper omfattande ett halvt år. Varje etapp kulminerar i fyren. I huvudsak ordnar kårerna fyrarna själva, men de finska distrikten och FiSSc ordnar också fyrar som stöd för kårerna. Fyrarna på distriktsnivå räcker 3 7 dygn och arrangeras främst för spejarscouter från sådana kårer som inte själva kan ordna fyrar på grund av bristande resurser. Fyren kan arrangeras i samband med ett läger eller som en vandring och det är viktigt att kårerna i tid,1/('1,1* /('$50$33(1