ÖSTRA RYD KYRKA Östra Ryds socken Söderköpings kommun Linköpings stift Östergötlands län

Transkript

1 Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2005 ÖSTRA RYD KYRKA Östra Ryds socken Söderköpings kommun Linköpings stift Östergötlands län

2 ÖSTRA RYD KYRKA Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift Delrapport december 2005 Innehåll Inledning... 3 Bakgrund... 3 Syfte... 3 Kulturminneslagen... 3 Kulturhistorisk bedömning... 3 Inventeringens uppläggning och rapport... 4 ÖSTRA RYDS KYRKA... 5 BESKRIVNING OCH HISTORIK... 5 Socknen... 5 Kyrkomiljön... 6 Kyrkogården... 6 Kyrkobyggnaden... 7 Exteriör beskrivning... 8 Interiör beskrivning... 9 KULTURHISTORISK BEDÖMNING Kyrkogården Kyrkobyggnaden ÖVRIGT Aktuella skyddsformer Övriga inventeringar Källor Kartor HÄNDELSELISTA KÄLLOR

3 Inledning Bakgrund Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapsunderlaget för våra kyrkobyggnader och kyrkomiljöer genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering. På uppdrag av Linköpings stift utför Östergötlands länsmuseum inventeringen inom stiftets del av Östergötlands län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och påbörjades under år Projektet beräknas vara avslutat vid utgången av år Inventeringen berör de till Svenska kyrkan hörande kyrkobyggnader som omfattas av kulturminneslagen. Lagen gäller de kyrkobyggnader som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Denna rapport utgör en delrapport i inventeringen vars resultat kommer att sammanställas och analyseras i en stiftsövergripande rapport. Syfte De stiftsövergripande inventeringarnas syfte är: - att lyfta fram och öka förståelsen för kyrkans kulturvärden och att främja kontakterna mellan kyrkan och kulturmiljövården - att skapa ett underlag för församlingarnas/samfälligheternas planering och förvaltning av kyrkan/kapellet och för vård- och underhållsplaner - att sammanställa ett enhetligt och tillgängligt kunskapsunderlag med beskrivning av och historik för den enskilda kyrko/kapellbyggnaden samt en bedömning av de kulturhistoriska värdena. Inventeringen blir samtidigt en samlad dokumentation och överblick av kyrkobyggnader/kapell och kyrkomiljöer i stiftet från 2000-talets första decennium. - att skapa ett underlag för handläggning av kyrkoantikvariska ärenden och för bedömning av var det är särskilt viktigt att stödja insatser med kyrkoantikvarisk ersättning. Kulturminneslagen Enligt Lag om kulturminnen m.m. (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar av kyrkobyggnaden. Kulturhistorisk bedömning Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Linköpings stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, och Östergötlands län samt länsmuseerna i Jönköpings och Kalmar län. En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Bedömningen utgår från såväl den enskilda kyrkobyggnadens värden som kyrkomiljöns i sin helhet, men också till värden i förhållande till andra kyrkobyggnader i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall 3

4 till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning. Inventeringens uppläggning och rapport Rapporten består av en historik över kyrkobyggnaden, en beskrivning av exteriör och interiör, fotografier och en kulturhistorisk bedömning. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som en komplett beskrivning av händelser i kyrkobyggnadens historia. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i denna rapport. Delar av inventeringsmaterialet görs tillgängligt via Kulturmiljövårdens bebyggelseregister, vilket är ett informationssystem som förvaltas av Riksantikvarieämbetet ( Fältarbetet, fotografering och rapportsammanställningen har utförts av antikvarie Jessica Åkeson vid Östergötlands länsmuseum. Rapporterna finns tillgängliga på Linköpings stift, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Östergötlands länsmuseum samt på respektive kyrklig samfällighet. 4

5 ÖSTRA RYDS KYRKA Ryds klockargård 2:1, Östra Ryds socken, Söderköpings kommun, Skärkinds härad, Östergötlands län och landskap, Linköpings stift Östra Ryd är en medeltida socken sydväst om Söderköping. Kyrkans medeltida historia är oviss men den synes ha blivit uppförd som salkyrka, en kyrkobyggnadstyp som blev vanlig under högmedeltiden. Spår av valvslagning visar att kyrkorummet har varit avdelat i två skepp. På 1500-talet tillkom en sakristia på den norra sidan. Valven medförde stora påfrestningar på väggarna varför ett kraftigt murstöd byggdes vid östgaveln under 1600-talet. År genomförde stiftsmurmästare Måns Månsson och stiftsbyggmästare Petter Andersson från Linköping en omfattande ombyggnad som bl a resulterade i att valven nedtogs och ersattes med ett trätunnvalv. Intill västgaveln byggdes ett torn till vilket huvudingången förlades, och vars bottenvåning integrerades i kyrkorummet genom en vid öppning. Exteriören fick i stort sett den utseende det har idag med en ny takkonstruktion med brutet, valmat takfall, nya fönster och dörrar och troligen spritputsades fasaderna i vitt. Interiören är välbevarad med trägolv, trätunnvalv, väggfasta bänkar, korbänkar, läktarbänkar och en 1700-talsorgel som är den enda kvarvarande orgeln av orgelbyggaren Lars Strömblad. BESKRIVNING OCH HISTORIK Socknen Östra Ryds socken är en relativt stor socken i östra Östergötland ca 3 mil söder om Norrköping. Trakten är skogrik och kuperad med många mindre sjöar. Sockenbildningen skedde på 1200-talet. Socknens dominerande egendom består av Björkviks säteri med anor tillbaka till 1300-talet då Geraätten var innehavare. Dess ägare innehade patronatsrätt från 1712 till Den nuvarande mangårdsbyggnaden är byggd i trä på 1600-talet, och till gården hör även en fatbursbyggnad som anses vara uppförd på 1500-talet och som är den enda 5

6 i sitt slag i landet med en kopia på Skansen. Östra Ryds samhälle har under 1900-talet vuxit från en by till ett samhälle med bl a skola, livsmedelsbutik och modern villabebyggelse. Kyrkomiljön Kyrkan är belägen i nordvästra utkanten av Östra Ryds samhälle, på en markant höjd som angränsar till brukad mark. Intill kyrkan på dess västra sida finns ett församlingshem, uppfört på 1860-talet som skola. Byggnaden i 1½ våning är reveterad med vit spritputs och har ett sadeltak belagt med betongpannor. I sluttningen väster om kyrkan ligger en byggnad i 1½ våning som uppfördes 1927 som lärarbostad innehållande fyra lägenheter. Fasaderna är gulputsade med hörnkedjor och sadeltaket är belagt med tegel. I kyrkans närhet finns även en äldre timrad faluröd uthuslänga som har tillhört klockarbostället, jämte en timrad faluröd enkelstuga samt en redskapsbod med personalutrymmen. I den södra delen av samhället, ca 500 m från kyrkan ligger prästgården på mark som donerades av Björkviksgodset på talet. Mangårdsbyggnaden och även en magasinsbyggnad är uppförda på 1700-talet och omges av resterna av en stor park. Kyrkogården Kyrkogården har en oregelbunden form och består i öster av en nyare del från Kyrkogårdsmuren är kallmurad med huvudingången förlagd mittför tornet i väster. Grindstolparna är vitputsade med kvaderritsningar och krönta av ett stenkors. Grinden är i svart smide från 1700-talets slut. Sydöst om kyrkan finns ett gravkapell ritat av arkitekten Claes Eriksson Kapellet som ännu är i bruk är byggt i souterräng med kylrum i källarvåningen. Fasaderna är spritputsade och avfärgade i vitt med släta hörn. Det svarta plåttäckta taket är valmat med en karnissvängd form. Ingången finns på den västra sidan med en rundbågig dubbeldörr klädd med svart diagonalställd panel. Två rundbågiga fönster finns på den norra väggen. Invändigt är väggarna vitputsade, golvet är belagt med ett mörkt lackat trägolv och i öster finns ett enkelt träaltare. Efter avslutad kyrkogårdsinventering kompletteras beskrivningen och historiken. 6

7 Kyrkobyggnaden En kyrka omtalas första gången 1297 då det fanns en kyrkoherde i socknen, men om det rör sig om den nuvarande kyrkan är ovisst då dess äldre byggnadshistoria är mycket osäker. Det finns en tradition som gör gällande att en träkyrka uppfördes i äldre tider i Östra Ryd. Enligt Carl Fredrik Broccman var den förlagd till Vibys ägor c:a en km norr om kyrkan där en stengrund fanns synlig på 1700-talet, uppgifter som dock aldrig har blivit vederlagda. Den nuvarande kyrkan är byggd av gråsten som en salkyrka, en rektangulär kyrka som inom sina murar rymmer både församlingsdel och kor. Denna kyrkobyggnadstyp uppträdde under talets senare del och under den resterande delen av medeltiden. Drothems kyrka i Söderköping är en av de få kyrkorna i Östergötland som uppfördes som salkyrka, de flesta var romanska kyrkor som blivit förlängda i öster. Östra Ryds kyrka saknade torn och ingången var ursprungligen placerad i sydväst. Spår av valvslagning visar att kyrkorummet har varit avdelat i två skepp med en rad stödjande mittpelare. Kyrkorummet blev dekorerat med kalkmåleri på 1500-talet, och troligen tillkom sakristian under samma århundrade. Bemålade plankor med grisaillemåleri av barockkaraktär som finns återanvända i tornet, visar att kyrkan blev försedd med dekormåleri även under 1600-talet, möjligen delar av läktarens undertak. Valven tryckte hårt mot yttermurarna och för att motverka östgavelns kraftiga lutning och sprickbildning byggdes på 1600-talet ett bastant, massivt murstöd som ännu står kvar. Problemen med valven kvarstod dock och det bedömdes vara riskabelt för prästen att stå inför altaret. Församlingen ökade, det blev brist på utrymme och frågan om en ombyggnad kom upp i början på 1700-talet. Beslutet sköts emellertid på framtiden sannolikt pga den skrala kyrkkassan. År 1774 lämnade stiftsmurmästare Måns Månsson och stiftsbyggmästaren Petter Andersson från Linköping ett ombyggnadsförslag. Året därpå nedtogs valven och pelarna och ersattes av ett tunnvalv av trä, det nya brutna takfallet kläddes med spån, och i väster byggdes ett torn till vilket ingången förlades. Ytterväggarna behölls och ingår i den nuvarande kyrkan. Väggen mellan torn och långhus öppnades upp varmed gudstjänsten även kunde följas från tornets bottenvåning som försågs med bänkar. Troligen byggdes ett vapenhus av trä framför västingången samt en utvändig panelinklädd trätrappa till tornets första tornkammare. Snickaren Peter Berggren tillverkade en ny bänkinredning samt en ny läktare. Några år tidigare, 1761, hade kyrkans patronus Anders Rålamb på Björkvik skänkt en altaruppsats som enligt traditionen sägs vara målad av konstnären David Swartz ( ). Swartz har målat altartavlor till flera östgötska kyrkor. En tillhörande altarring tillkom En ny predikstol anskaffades av Carl Fredrik Beurling under 1700-talets senare del, förmodligen i anslutning till ombyggnaden. Beurling ( ?) var verksam i Norrköping som bildhuggare, förgyllare och spegelmakare. Han har tillverkat ett 10-tal predikstolar i länet, och anlitades även till andra inredningsarbeten i kyrkor. Predikstolen som tidigare varit placerad vid mittradens främre pelare, flyttades till norra långsidan med ingång från sakristian. Predikstolstrappan förlades i själva muren, motiverat av att denna lösning tog minst utrymme i anspråk, vilket fick till följd att en utbyggnad utanpå långhuset krävdes. Även tornet hade ett utvändigt trapphus av trä. En ny orgel från 1777 av orgelbyggare Lars Strömblad från Ödeshög ersatte en 1600-talsorgel. Strömblad var en föregångare till 1800-talets bygdeorgelbyggare och orgeln i Östra Ryd är den enda kvarvarande orgeln av Strömblad. Redan 1788 fick orgelbyggare Pehr Schiörlin i uppdrag att reparera orgeln. År 1782 fick målarmästare Jacob David Bauman från Söderköping i uppdrag att utföra måleriarbeten i kyrkan och enligt en inskrift på en av läktarbarriärens tavlor skall även dess tolv porträtt ha målats av Bauman. Viss osäkerhet råder dock kring denna uppgift. 7

8 Under och 1900-talet har flera förändringar skett, dock inget genomgripande. År 1818 försågs koret med två fönster. På 1850-talet jämnades det sluttande golvet ut och en ny altarring tillkom År 1851 anskaffades en altartavla målad av konstnären Gustaf Adolf Engman föreställande Jesusbarnets frambärande vilken ersatte 1761 års altaruppsats. Engman ( ) arbetade i konstnären Pehr Hörbergs tradition och gjorde arbeten till flera kyrkor i Linköpings stift och Södermanland, t ex Askeby, Ödeshög och Västra Tollstad. Under senare delen av 1800-talet, troligen på 1860-talet, utfördes en ommålning av interiören då bl a predikstol, altaruppsats och orgelläktaren målades i vitt. Vid 1900-talets början behövdes inte längre sittplatserna i tornets bottenvåning som anordnades till vapenhus genom att en vägg sattes upp mellan långhus och tornets bottenvåning, vilket utfördes av arkitekten Sven Torgersrud. År 1924 avlägsnades ett litet vapenhus framför västingången samt tornets utvändiga trätrappa. Arkitekten K Martin Westerberg anlitades för en interiör renovering 1928 som bl a innebar en ny färgsättning av inredningen efter förebild av den magasinerade bänkinredningen. På 1950-talet ombyggdes orgelläktaren och läktartrapporna av arkitekten Johannes Dahl. Nästa större restaurering utfördes 1976 av arkitekten Torsten Leon-Nilsson som bl a återinsatte altarringen från 1760, avlägsnade en läktartrappa för att ge plats åt ett samlingsrum samt moderniserade bänkarna. Den tidigare grå och grågröna färgsättningen ommålades i färger som anslöt till de ursprungliga färgerna i svart, gult och grönt. Fragment av kalkmåleri påträffades på flera ställen, framförallt på norra väggen mellan predikstolen och ingången till sakristian, vilka daterades till sent 1500-tal. I det nyinredda samlingsrummet sparades några dekorativa slingor av renässanskaraktär men i övrigt bedömdes måleriet vara alltför fragmentariskt varför det överkalkades. Även en högt placerad rundbågig, igenmurad muröppning framkom ovanför ingången till sakristian. I Åtvids gamla kyrka finns en liknande öppning mellan sakristia och långhus som tros vara spår efter en sk gapskulle, dvs en läktare för kör och orgel. Exteriör beskrivning Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti och torn i väster. Sakristian ligger på den norra sidan. Ett kraftigt murstöd, även det vitputsat, stödjer den östra gaveln sedan 1600-talet. Intill sakristian på den norra muren syns en utbyggnad för predikstolens trappa som tillkom Kyrkan och tornet är uppförda av sten med vita, spritputsade fasader med släta hörn på torn och långhus samt släta omfattningar kring fönster och dörrar. Sockeln är ej markerad. Långhuset är täckt med ett brutet tak valmat i öster. Takfoten är inklädd. Tornet är täckt med en fyrsidig svängd huv krönt av en åttkantig lanternin med panelinklädnad målad i svart och vitt. Samtliga takfall är täckta med förzinkad, fabrikslackerad svart plåt med jämna falsar, omlagt Tornet har en profilerad taklist. Fönsteröppningarna är stickbågiga med röda träbågar med antikglas i blyspröjs. Även sakristian och vapenhuset har liknande fönster. Tornets första våning har i väster ett runt fönster med en glasmålning. Den andra våningen har en stickbågig öppning i väster försedd med en trälucka samt smala muröppningar år norr och söder. Ljudluckorna är svagt stickbågiga, svarta och av trä. Huvudingången är placerad i tornet i väster och utgörs av en rundbågig avtrappad öppning med en massiv dubbeldörr av trä 8

9 klädd med diagonalställd, umbragrön panel, troligen ursprunglig. Ovan porten finns en inskriftstavla av sten som berättar om ombyggnaden och tornets uppförande På södra långsidan finns en korportal med en stickbågig enkeldörr klädd med diagonalställd, umbragrön panel i en avtrappad nisch. Ovan porten finns ett stickbågigt fönster. Dörrarna är sannolikt från ombyggnaden Kalkstenar utgör trappsteg. Interiör beskrivning Långhuset är rektangulärt med ett trägolv bestående av breda, obehandlade brädor. I bänkkvarteren ligger ett lackat spontade trägolv. Väggarna är putsade i brutet vitt. Läktarunderbyggnadens vägg är inklädd med stående, slätspontad beigemålad panel. I anslutning till yttermurarna har panelväggen en insvängd form för att tillvarata ljuset från långsidans fönster. Det tunnvälvda trätaket är målat i en ursprunglig gulbrun ton som togs fram vid renoveringen Taklisten är målad i en mörkare brun nyans. I väster finns en dörr till läktarunderbyggnaden, en rektangulär, rödbrun dubbeldörr med spegelindelning. En diskret vit enkeldörr i den norra läktarunderunderbyggnaden leder till läktartrappan. Innanfönstren har rödbruna bågar försedda med ospröjsat klarglas. Bänkinredningen är sluten och indelad i två kvarter som ansluter till södra och norra väggen. Det finns uppgifter som talar för att bänkinredningen är från tiden kring Gavlarna är raka och den främre bänkraden har rundade hörn. Gavlarna och luckorna är grönmålade med ljust gulmarmorerade fyllningar på luckorna samt försedda med målad numrering. Bänkarnas insida är ljust beigemålad. Predikstolen är placerad vid den norra långhusmuren och nås från sakristian via en trappa som löper i muren. Den fyrsidiga korgen samt ryggstycket är svart med förgyllda listverk och dekor samt har ett förgyllt ljudtak. Den återfick sin ursprungliga svarta färg vid renoveringen Den är tillverkad av bildhuggaren Carl Fredrik Beurling under 1700-talets senare del. På den norra väggen finns den förra altaruppsatsen, troligen målad av konstnären David Swartz under 1700-talets första del och skänkt 1761 av dåvarande patronus Anders Rålamb. En mässingsdopfunt tillverkad vid Gusums bruk 1683 står placerad vid långhusets nedre södra del. 9

10 Läktaren bärs upp av runda mörkt gröna pelare, samt fyrkantiga pelare intill väggen. Den raka läktarbarriären är grönmålad med fyllningar dekorerade med tolv porträtt föreställande apostlarna, evangelisterna och profeterna. Enligt en inskrift är de målade 1782 av målarmästare Jacob Bauman från Söderköping, verksam på 1700-talet. Det finns dock uppgifter om att porträtten är målade på 1690-talet eller på 1800-talet. Barriären är låg och försedd med ett metallräcke. Läktarens undersida består av beigemålade brädor. Orgelläktaren nås från långhuset via en inbyggd trätrappa i den norra läktarunderbyggnaden. Läktargolvet är belagt med en nålfiltsmatta. Orgeln är tillverkad 1777 av orgelbyggare Lars Strömblad från Ödeshög, och är det enda bevarade verket av Strömblad som var en föregångare till talets bygdeorgelbyggare. Orgelfasaden är grönmålad med grisaillemålad dekor på kartong. Ålderdomliga, gråmålade läktarbänkar på gradänger finns bevarade på läktarens södra sida. Under läktaren finns utrymmen som iordningställdes 1976 med samlingsrum, WC och städskrubb. Golvet är belagt med kalksten, väggarna är klädda med slätspontad beigemålad panel. Mot vapenhuset i väster finns ingen avdelande vägg, den vida, bågformade öppningen har behållits. Det lilla samlingsrummet ligger i den södra delen och får indirekt ljus genom tre smala fönsteröppningar som vetter mot långhusets fönster. På dess putsade väggar finns bevarat kalkmåleri av renässanskaraktär. Koret avdelas genom att golvnivån ligger ett trappsteg högre än långhusgolvet. Golv, väggar, fönster och tak har samma utformning och ytskikt som i långhuset. Korfönstrens innerbåge har dock antikglas i blyspröjs. På den södra sidan finns en koringång med invändigt stående rödbrun plankstomme. Korbänkar finns bevarade såväl på den norra som den södra sidan, indelade i fyra kvarter. De har samma utförande som i långhuset, grönmålade med ljusa 10

11 marmorerade speglar samt rundade hörn. Altaret är murat och vitputsat med en kalkstensskiva som ersatte en träskiva vid 1976 års restaurering. Altartavlan föreställer Jesusbarnets frambärande och är målad av konstnären Gustaf Adolf Engman På var sida om tavlan står svarta pilastrar med förgyllda kannelyrer och tavlan kröns av en strålkrans. Ramverket utfördes av spegelmakare Åberg från Norrköping. Liksom predikstolen fick altaruppsatsen sin svarta färg vid restaureringen Altarringen från 1760 återinsattes vid restaureringen 1976 och består av ett rundat mittparti med insvängda sidor. I likhet med bänkinredningen är altarringen grönmålad med gulmarmorerade speglar försedda med bibelord samt ett blått textilklätt knäfall. Dopfunten är av gotländsk kalksten dekorerad med rosetter, en sen variant av de gotiska paradisfuntarna troligen från 1300-talet. Det finns också en mässingsdopfunt tillverkad vid Gusums bruk 1683 som står placerad vid långhusets nedre södra del Nummertavlorna är ovala med förgyllda ramar, skänkta 1809 av Måns Månsson och Catarina Andersdotter. Ett triumfkrucifix från 1200-talet är placerat ovan ingången till sakristian. Sakristian ligger några steg lägre än långhuset och har ett golv belagt med smala brädor. Väggarna är vitputsade, taket består av ljusgrå slät panel och den breda taklisten är gråmarmorerad. Fönsteröppningarna i öster och väster har innanfönster med rödbruna träbågar med ospröjsat klarglas. Det östra fönstret har en invändig trälucka och det västra fönstret har ett invändigt järngaller. Mot långhuset finns en rundbågig dörröppning med en svart plåtdörr med äldre beslag, klädd med rödbrun panel mot kyrkorummet. I det sydvästra hörnet finns en plåtklädd dörr som leder till predikstolen med en stentrappa förlagd i muren. En inbyggd skåpsinredning finns utmed den norra väggen och i söder finns ett äldre ådringsmålat skåp, troligen 1700-tal. I övrigt finns ett enkelt träaltare, bord och stolar. Vapenhuset ligger i tornets bottenvåning och avskiljs från långhuset av en vid bågformad öppning som visar att tornets bottenvåning tidigare var integrerat i långhuset. Från ytterdörren leder en trappa ned till vapenhuset vars golvnivå ligger lägre än marknivån. Golvet är belagt med kalkstensplattor, taket är klätt med beige panel och väggarna är vitputsade. Ytterdörren består invändigt av en stående rödbrun plankstomme. Fönster mot norr och söder som saknar innanfönster. Mot väggarna står sju äldre gravhällar lutade, företrädesvis från och 1700-talet. Tornet nås via en stickbågig öppning på orgelläktaren. Fram till 1924 fanns det en utvändig trätrappa på tornets norra sida som ledde upp till första tornvåningen där en stickbågig nisch visar var öppningen fanns. Golvet är belagt med ett obehandlat trägolv, väggarna är vitputsade och taket är ett brädtak. Mot väster vetter ett runt fönster med en glasmålning utförd av Bengt- Olof Kälde Här finns textilförvaring, samt arkivskåp. En inbyggd trätrappa leder upp till den andra tornvåningen som har ett enkelt brädgolv och grovputsade murar och tak som utgörs av den övre våningens träbjälklag. Smala fönsteröppningar finns i norr och söder. Klockornas spelverk står placerat här. En öppen trätrappa leder upp till de övre våningarna med ingång till långhusvind, klockor och tornhuv och lanternin. I taket till en av mellanvåningarna finns en bräda bemålad med en druvklase med rankor och i tornhuven en bjälke bemålad med repstav och blad, ev tulpanblommor. Måleriet går i gråtoner, ett sk 11

12 grisaillemåleri och kan härledas till barocken, 1600-talets senare delen. Det tycks ha tillhört ett bemålat tak, möjligen läktarens undertak. Lillklockan är gjuten av Gerhard Meyer 1724, och storklockan omgöts 1739 men är till sitt ursprung medeltida. KULTURHISTORISK BEDÖMNING Kyrkan, gravkapellet och kyrkogården tillsammans med de fd skolbyggnaderna och ett ålderdomligt uthus utgör ett sockencentrum med lång kontinuitet som viktig samlingspunkt för ett större område. Kyrkogården Den kulturhistoriska bedömningen kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering. Kyrkobyggnaden Östra Ryds kyrka tillhör de medeltida kyrkor som blev kraftigt om- eller tillbyggda i samband med den stora befolkningstillväxten under och 1800-talet. Kyrkan har dock behållit sin medeltida planform samt större delen av ytterväggarna. Murverket med spår av muröppningar bär på värdefull information om medeltidens byggnadsteknik. Kyrkan har i sin helhet en välbevarad rokokokaraktär med nyklassicistiska inslag. Exteriören karaktäriseras av det brutna, valmade takfallet, den spritputsade fasaden, tornets svängda huv och de symmetriskt placerade stickbågiga fönsteröppningarna. Kyrkorummet är rymligt men dunkelt, och präglas av det obehandlade brädgolvet, takets trätunnvalv, de väggfasta bänkkvarteren samt de bevarade korbänkarna. Inredningen har tillkommit successivt och speglar kyrkans olika tidsskikt såsom dopfuntarna från och 1600-talet, predikstolen och altarringen från 1700-talet och altartavlan från 1800-talet. På läktaren har ålderdomliga läktarbänkar på gradänger bevarats med mycket patina och bidrar tillsammans med 1777 års orgel och bälghus till en ålderdomlig stämning. Orgeln med dess välbevarade 1700-talsfasad har en klangbild som motsvarar barockens ideal, och är den enda kvarvarande orgeln av orgelbyggaren Lars Strömblad. I kyrkan finns också ålderdomliga och intressanta inslag bevarade såsom gravhällar från och 1700-talet, fragmentariskt kalkmåleri av renässanskaraktär samt de återanvända brädorna med grisaillemåleri från 1600-talet som finns i tornet. Sammanfattning Den medeltida kyrkans planform och stora delar av dess yttermurar är intakta och det bevarade murverket och muröppningar är viktiga historiska dokument som kan berätta om kyrkans tidiga historia. Kyrkan har en välbevarad rokokokaraktär med nyklassicistiska inslag. På läktaren har ålderdomliga läktarbänkar på gradänger bevarats med mycket patina och bidrar tillsammans med orgel och bälghus till en ålderdomlig stämning Orgeln med dess välbevarade 1700-talsfasad har en klangbild som motsvarar barockens ideal, och är den enda kvarvarande orgeln av orgelbyggaren Lars Strömblad. Inredningen har tillkommit successivt och speglar kyrkans olika tidsskikt och tillsammans med ålderdomliga inslag såsom kalkmålerifragment av renässanskaraktär, återanvända brädor med grisaillemåleri från 1600-talet samt gravhällar visar det på en lång historisk kontinuitet. 12

13 ÖVRIGT Aktuella skyddsformer Kyrkan och kyrkogården är skyddade enligt Lagen om kulturminnen 4 kap. Östra Ryds kyrkomiljö, K6, är utvärderad som kulturhistoriskt värdefull miljö i kulturminnesprogrammet för Östergötland, utgivet av länsstyrelsen i Östergötland. Övriga inventeringar Sedan 2002 pågående inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser i Östergötlands län, utförs av Östergötlands länsmuseum. Bogårdsmurar i Linköpings stift, Östergötlands län, Grenberger Byggnadsrestaureringskontor Prästgårdsinventeringen i Östergötlands län, utförd av Östergötlands länsmuseum Skolinventeringen i Östergötlands län, utförd av Östergötlands länsmuseum Källor Antikvarisk-topografiskt arkiv, Riksantikvarieämbetet Bebyggelseregistret kulturhistorisk bebyggelseinformation. Riksantikvarieämbetet Natur Kultur, Kulturminnesprogram för Östergötland, utg. av Länsstyrelsen i Östergötlands län Palm, Thede, Historia kring en kyrka, Söderköping Palm, Thede, Östra Ryds kyrka, Söderköping, uå. Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del III, Uddevalla Ullén, Marian och Ljungstedt, Sune, Östergötlands medeltida dopfuntar, Sveriges Kyrkor, Konsthistoriskt inventarium. Stockholm Unnerbäck, R Axel, Orgelinventarium, Stockholm Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Marian Ullén. Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv Kartor Häradsekonomisk karta 1868, Östra Ryd Ekonomisk karta, 1947 och 1981, blad 8 G 5 e Östra Ryd Sammanställt av Östergötlands länsmuseum i december Den kulturhistoriska bedömningen har utförts i samverkan med Länsstyrelsen i Östergötland. 13

14 HÄNDELSELISTA Företeckningen gör inga anspråk på att vara komplett. Den bygger enbart på nedan redovisade källor och kan i framtiden komma att revideras Nybyggnad, kyrka av sten utan torn, ingång på södra långsidan. (Br) Specifika inventarier, triumfkrucifix. (Br, ÖLM) Specifika inventarier, dopfunt av gotländsk kalksten av typen gotisk paradisfunt. (MU) Valvslagning, varvid kyrkan avdelades i två skepp med en bärande rad av mittpelare. (Br, ÖLM, TP) Nybyggnad, sakristia på norra sidan. Eventuellt tillkom samtidigt en ingång på den motsatta södra sidan (Br, TP) 1683 Specifika inventarier, dopfunt av mässing tillverkad vid Gusums bruk. (Br, ÖLM) Fast inredning, enligt Thede Palm tillkom läktarbarriärens målningar föreställande evangelisterna, apostlarna och profeterna, uppgifter om 1782 och 1800-talet som tillkomstår förekommer också. (TP) 1712 Ändring, bänkinredningen utökades. (ÖLM) 1723 Vård/underhåll, målningsarbete interiör, väggarna vitkalkades. Troligen försvann kalkmåleriet från 1500-talet av vilket fragment påträffades vid renoveringen (ÖLM) 1723 Ändring, ombyggnad, läktaren utökades. (ÖLM) 1724 Specifika inventarier, lillklockan gjuten av Gerhard Meyer, Stockholm. (Br) 1739 Specifika inventarier, storklockan omgjuten, malm från den medeltida klockan ingår. (Br, TP) 1749 Nybyggnad, ny klockstapel byggd av Peter Frimodig. (ÖLM) 1760 Fast inredning, altarring. (Br, ÖLM) 1761 Specifika inventarier, altaruppsats skänktes av Anders Rålamb på Björkvik troligen målad av konstnären David Swartz. (TP, ATA, ÖLM) Ändring, ombyggnad. Rivning av mittpelarna och de medeltida valven som ersattes av trätunnvalv, nytt brutet tak med röd spånbeklädnad. Nya höga stickbågiga fönsteröppningar och nya ytterdörrar. Predikstolen som tidigare varit placerad vid den främsta pelaren flyttades till den norra sidan med ingång från sakristian med trappa i muren. (Br, ÖLM, ATA) 14

15 Fast inredning - ny bänkinredning av sockensnickaren Peter Berggren. (ATA) Fast inredning - ny läktare av sockensnickaren Peter Berggren. (ATA) Nybyggnad, torn med huv och lanternin. Bottenvåningen utgjorde ett utvidgat kyrkorum genom att en stor öppning togs upp i väggen mellan torn och långhus, de övre våningarna nåddes via en utvändig inklädd trätrappa. Stiftsmurmästare Måns Månsson, Linköping, stiftsbyggmästare Petter Andersson, Linköping. (Br, TP, ÖLM, ATA) Nybyggnad - ett vapenhus av trä tillbyggdes troligen vid västingången. (Br) Fast inredning, predikstol av Carl Fredrik Beurling målad i svart och guld. (Br, ATA) 1777 Invigning av kyrkan. (ÖLM) 1777 Fast inredning, orgel av orgelbyggare Lars Strömblad från Ödeshög. Ersatte en orgel från 1600-talet. (Br, ÖLM) 1782 Arkitekturbunden utsmyckning, enligt en inskrift tillkom läktarbarriärens målningar föreställande evangelisterna, apostlarna och profeterna utfört av målarmästare Jacob David Bauman, Söderköping. Det finns även uppgifter om 1690-tal och 1800-tal som tillkomstår. (ÖLM) 1788 Ändring, orgeln ombyggd av orgelbyggare Pehr Schiörlin. (ATA) Fast inredning, ev tillkom nuvarande bänkar. (TP, ÖLM) Specifika inventarier, ev tillkom läktarbarriärens fyllningar med porträttmåleri.. Det finns även uppgifter om 1690-tal och 1800-tal som tillkomstår (ATA) 1809 Specifika inventarier, nummertavlor skänkta av Måns Månsson och Catharina Andersdotter i Råsla. (Kyrkan) 1810 Vård/underhåll, orgeln reparerades av orgelbyggare H Everhardt jr, Stockholm. (AU) 1818 Ändring, ombyggnad. Tillkomst av fönster i koret. (TP, ÖLM) 1830 Vård/underhåll, orgeln reparerades av orgelbyggare Nils Hallström, Linköping. (AU) 1850 Ändring, ombyggnad, interiör. Utjämning av det sluttande golvet, troligen även höjning av altaret. (TP) 1851 Fast inredning, ny altarring. (TP) 15

16 1851 Specifika inventarier, altartavla med motivet Jesusbarnets frambärande målad av Gustaf Adolf Engman. Ramverket utfördes av spegelmakare Åberg från Norrköping. (Br, ÖLM) Ändring, ombyggnad. Troligen var det vid denna ombyggnad interiören målades, orgelläktare, altaruppsats och predikstol vitmålades, dörrar målade i ekimitation (SB, ÖLM) 1866 Vård/underhåll, orgeln reparerades av orgelbyggare A P Kullbom. (AU) 1894 Vård/underhåll, orgeln reparerades av orgelbyggare G Lundqvist, Linköping. (AU) 1908 Ändring, ombyggnad interiör, tornets bottenvåning ordnades till vapenhus och avskiljdes från kyrkorummet av en putsad vägg. Arkitekt Sven Torgersrud. (TP, ATA) 1908 Vård/underhåll, orgeln reparerades av orgelbyggare E Gustafsson, Bankeberg. (AU) 1924 Ändring, exteriör och interiör ombyggnad, bl a avlägsnades tornets utvändiga trapphus i trä samt vapenhuset i trä framför västingången. Vapenhusets trägolv ersattes av kalkstensgolv. Ny uppgång till tornet via läktaren. Arkitekt M Wernstedt. (ATA) 1926 Vård/underhåll, orgeln reparerades av orgelfirman Åkerman & Lund, Sundbyberg. (AU) 1928 Ändring, restaurering, interiör, färgsättning av bänkar, läktarbarriär mm efter förebild av magasinerade delar av bänkinredningen. Nya innanfönster. Konserveringsåtgärder. Äldre gravhällar på kyrkogården placerades i vapenhuset som även belades med kalkstensgolv. Skåpsinredning i sakristian. Insättande av kaminer. Arkitekt K Martin Westerberg. (ATA) 1935 Nybyggnad, gravkapell. Arkitekt Claes Eriksson, Katrineholm. (ATA) 1939 Konserveringsåtgärder av inventarier. Konservator Sven Sundbaum. (ATA, ÖLM) 1951 Ändring, ombyggnad interiör. Ombyggnad av orgelläktaren med nya läktartrappor i söder och norr. Arkitekt Johannes Dahl, Tranås. (ATA, ÖLM) 1957 Upptäckt av långhusets igenmurade sydportal med trappa mittför andra fönstret från väster. I en mellanvåning i tornet påträffades en sekundärt använd dekormålad planka från ett plant innertak. (ATA, ÖLM) 1966 Vård/underhåll, restaurering av orgeln från 1777 av orgelfirman Bröderna Moberg i Sandviken. (ATA, AU, ÖLM) 16

17 1976 Ändring, restaurering. Altarringen från 1760 återinsattes, läktarunderbyggnader tillkom med samlingsrum, WC och städskrubb, den södra läktartrappan borttogs, en ny altarskiva av sten ersatte en träskiva från 1800-talet, breddning av bänkarnas sittbrädor, ökning av bänkavståndet, antikglas i korfönster. På norra väggen framtaget kalkmåleri daterat till 1500-talet bedömdes vara alltför fragmentariskt och putsades därför över. Ommålning av den grå och grågrönmålade interiören som återfick sin ursprungliga färgskala i gult, grönt och svart. Konserveringsåtgärder. Arkitekt Torsten Leon Nilsson, Hässleholm, konservatorer Bertil och Jörgen Bengtsson. (Br, TP, ÖLM, ATA) 1978 Arkitekturbunden utsmyckning, glasmålning av Bengt- Olof Kälde i första tornkammaren. (Br, TP, ÖLM) 1980 Ändring, ombyggnad, isolering av valven med mineralull. (ATA) 1988 Ändring, flyttning av gravsten från 1623 från golvet i mittgången till vapenhuset. (ATA, ÖLM) 1989 Ändring, takomläggning, plåttäckning utförs som längdskarvar med ståndfalsar. Torvald Andersson & söner AB. (ATA, ÖLM) 2005 Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnaden och kyrkomiljön, utförd av Östergötlands länsmuseum på uppdrag av Linköpings stift. KÄLLOR ATA - Antikvarisk-topografiskt arkiv, Riksantikvarieämbetet AU Unnerbäck, R Axel, Orgelinventarium, 1988, Stockholm Br - Bebyggelseregistret kulturhistorisk bebyggelseinformation. Riksantikvarieämbetet MU - Ullén, Marian och Ljungstedt, Sune, Östergötlands medeltida dopfuntar, Sveriges Kyrkor, Konsthistoriskt inventarium. Stockholm SB - Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del III, Uddevalla TP - Palm, Thede, Historia kring en kyrka, Söderköping ÖLM - Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv Sammanställt av Östergötlands länsmuseum i december