1984/85:3137. Motion. Nils Carlshamre m. n. Förslag till lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. n. (prop.

Transkript

1 12 Motion 1984/85:3137 Nils Carlshamre m. n. Förslag till lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. n. (prop. 1984/85:176) l vårt land råder numera bred enighet om att särlagstiftning för handikappade bör undvikas. Med särlagstiftning menas då lagar som, helt eller delvis, träder i stället för lag som gäller alla, t. ex. socialtjänstlagen eller hälso- och sjukvårdslagen. Däremot kan lagar som, för att tillgodose särskilda gruppers behov, kompleuerar generell lag vara både acceptabla och nödvändiga. Sådan kompletterande lag har kommit att kallas pluslag. Med denna distinktion måste 1967 års omsorgslag betecknas som en sär lag. Den motiverades vid sin tillkomst och har länge godtagits därför att de utvecklingsstörda utgjorde en så svårt eftersatt handikappgrupp. att särskilda regler och mycket omfattande särskilda insatser var nödvändiga för att någorlunda snabbt förbättra deras förhållanden. Numera måste omsorgslagen emellertid anses föråldrad, och den ger i långa stycken uttryck för en vårdideologi som länge varit omstridd och som i dag torde ha få förespråkare. Den i proposition 176 föreslagna nya omsorgslagen har utpräglad karaktär av pluslag. Socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen gäller fullt ut äv<.n för dem som kommer att omfattas av den nya lagen. Men det finns handikappade, vilkas funktionshinder är så allvarliga att de inte kan tillgodogöra sig den vård och service som de har rätt till enligt de för alla gällande lagarna. Omsorgslagen är inte till för att tillförsäkra handikappade rättigheter eller förmåner som inte tillkommer andra; den skall garantera de svårt funktionshämmade omsorger som sätter dem i stånd att nå upp till en funktionsnivå där de så långt det är möjligt kan få del av rättigheter och förmåner, vård och service som i ett välfärdssamhälle bör tillkomma alla. Personkretsen kan vidgas Om den nya omsorgslagen uppfattas på detta sätt, som en pluslag, finns det inget principiellt skäl att, som föreslås i propositionen, begränsa personkretsen till enbart psykiskt utvecklingsstörda, personer som på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, har fått ett betydande och bestående begåvningshandikapp samt personer med barndomspsykos. Det finns däremot starka såväl principiella som praktiska skäl att låta alla handikappade barn och ungdomar under 20 år, som har behov av de särskilda omsorgerna, ingå i personkretsen. För vuxna kan en mer begränsad personkrets, enligt förslaget i propositionen, accepteras.

2 Mot. 1984/85: Med en avgrän ni ng enligt propositionens förslag kommer ungefär barn och ungdomar att omfattas av lagen. medan lika många. som kan ha behov av de särskilda omsorgerna. lämnas utanför. Detta är från rättvisesynpunkt klart otillfredsställande. Att låta den lagfästa rätten till omsorg styras av diagnosen i stället för av det faktiska behovet är varken logiskt eller rätt vi t. Den stör!>ta grupp handikappade barn och ungdomar som skulle falla utanför personkretsen är de rörelsehindrade. Bland den finns många av dem som har störst behov av särskilda omsorger. Där finns också de med synskada, hörselhandikapp eller epilepsi utan psykisk utvecklingsstörning samt flera grupper med s. k. medicinska handikapp. Åtskilliga är flerhandikappade med ofta minst lika stort omsorgsbehov som de med enbart förståndshandikapp. Flera landsting har börjat samordna sin habilitering i en gemensam organisation. ågra av dem kommer att erbjuda alla handikappade barn och ungdomar samrna ärskilda omsorger som de psykiskt utvecklingsstörda. Det ter sig då varken rättvist eller praktiskt att halva gruppen får omsorg med stöd i lag och med besvärsrätt. medan den andra hälften saknar dessa garantier. Det finns ochå risk för att en del landsting bara sarnordnar habiliteringen för utvecklingsstörda och rörelsehindrade. medan t. ex. hörselskadade och barn med medicinska handikapp lämnas utanför. Några få landsting har. i varje fall för närvarande. inga planer på samordnad habilitering. Där kan ojämlikheten mellan olika handikappgrupper kornrna att bestå med t. ex. sämre tillgång till social-psykologisk rådgivning för många föräldrar till svårt handikappade barn.. l propositionen hävdas att handikapprörelsen inte skulle vara enig om behovet av en vidgad personkrets. Detta är en sanning med stor modifikation. Endast två eller tre handikapporganisationer har motsatt sig en sådan utvidgning. bland dem ingen som direkt företräder de närmast berörda grupperna av handikappade barn och ungdomar. Det har ochå sagts att det skulle vara svårare att rättvist avgränsa personkret en efter faktiskt behov än efter diagnos. Detta är väl i vi s utsträckning rätt. Det är givetvis svårare att mäta och jämföra olika grader av handikapp och därav betingat omsorgsbehov än att enkelt notera en given diagnos. Men i praktiken torde denna svårighet knappast bli särskilt märkbar. Den före lagna lagen bygger helt på frivillighet. och de särskilda omsorger lagen erbjuder lär inte komrna att efterfrågas av andra än sådana som verkligen behöver dem. Kostnader l propositionen finn ingen egentlig beräkning av vilka kostnadsökningar som kan bli följden av den föreslagna nya omsorgslagen. Utgångspunkten har varit att åstadkomma förbättringar för psykiskt utvecklingsstörda utan

3 Mot. 1984/85: att öka samhällets totala kostnader. Vissa av de föreslagna särskilda omsorgerna kommer otvivelaktigt att medföra ökade kostnader för landstingen, men samtidigt innebär reformen i andra fall en övergång från dyrare vårdformer till billigare. Socialministern synes ha gott hopp om att målet oförändrade kostnader skall kunna uppnås. Hållfastheten i dessa beräkningar och förhoppningar kan på goda grunder ifrågasättas. Betydligt säkrare är att den av oss förordade vidgningen av personkretsen inte behöver föranleda annat än marginella, om ens några, kostnadsökningar. För många i de tillkommande grupperna kommer endast någon enda av de i lagen omnämnda särskilda omsorgerna i fråga, främst social och ekonomisk rådgivning. De övriga finns redan på ett eller annat sätt i vårdorganisationen, och även här blir det i många fall fråga om att ersätta en dyrare vårdform med en billigare. Beräkningar utifrån förhållandena i Stockholms läns landsting ger vid handen att merkostnaden för den föreslagna vidgningen av personkretsen skulle bli ca 300 milj. kr. per år för alla landsting tillsammans. Häremot bör ställas att landstingskommunernas kostnader för den nuvarande omsorgsverksamheten enligt 1967 års omsorgslag uppgår till ca kr. I den mån en vidgning av personkretsen leder till faktiska kostnadsökningar kan detta lämpligen kompenseras genom en något lugnare genomförandetakt samt en viss återhållsamhet med avvecklingen av vårdhem för vuxna utvecklingsstörda. En sådan återhållsamhet är önskvärd även av andra än ekonomiska skäl, varom mera nedan. Sammanfattningsvis föreslår vi alltså att föreskrifterna i den nya omsorgslagen skall gälla särskilda omsorger om alla handikappade barn och ungdomar under 20 år med behov av sådana omsorger samt vuxna psykiskt utvecklingsstörda jämte personer som på grund av hjärnskada. föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, har fått betydande och bestående begåvningshandikapp samt personer med barndomspsykos. Vårdhem behövs Vi delar helt uppfattningen att utvecklingsstörda och andra handikappade barn och ungdomar i första hand bör bo kvar i det egna föräldrahemmet och att de särskilda stödinsatserna bör inriktas på att möjliggöra detta. Barn som trots stödinsatser inte kan bo kvar hemma bör placeras i familjehem eller beredas bostad i elevhem. I fråga om barns och ungdomars boende har vi alltså inga invändningar mot de i propositionen framförda förslagen. Även för vuxna psykiskt utvecklingsstörda bör självständigt boende eftersträvas. För närvarande bor nästan vuxna utvecklingsstörda i föräldrahemmet och ytterligare i vårdhem. l den takt grupphem i vanlig bostadsmiljö hinner anordnas blir dessa ett bra boendealternativ för dem som inte kan bo helt självständigt. Utbyggnaden av grupphem kommer

4 Mot. 1984/85: emellertid nödvändigtvis att ta lång tid. Vi anser att vuxna utvecklingsstörda som bor kvar i föräldrahemmet. ofta tillsammans med åldriga föräldrar. bör ha företräde till utflyttning framför de flesta som vistas i vårdhem. Vi anser det inte välbetänkt att planera för en total avveckling av vårdhemmen för vuxna utvecklingsstörda. l likhet med några remissinstanser menar vi att det alltid kommer att finnas behov av mindre vårdhem med kvalificerade resurser för vissa gravt störda. Alternativet kan endast bli att en del grupphem utrustas och bemannas för en så hög vårclnivå. att de i praktiken blir vårdhem under ny benämning. Det bör observeras att långt ifrån alla förstandshandikappade eller deras anhöriga anser vårdhemmen vara en undermålig boendeform. Då det blev känt att den nya omsorgslagen bl. a. skulle syfta till en total nedläggning av vårdhemmen bildades Föreningen för vårdhemsboende förståndshandikappade med uppgift att verka för att vårdhemmen bevaras. att vårdhemsboende liksom andra boendeformer skall vara valfritt och att ingen mot sin vilja skall kunna tvingas att flytta ut från vårdhem. l denna verksamhet stöds föreningen av framstående och erfarna omsorgsläkare. Vid övergången till den nya vårdformen grupphem är det angeläget att tillvarata den värdefulla resurs som de enskilda vårdhemmen utgör. l förslaget till lag om införande av den nya omsorgslagen föreskrivs i 5 att nyintagning i specialsjukhus eller vårdhem för vuxna enelast far ke om det finns synnerliga skäl. Vi anser denna föreskrift alltför restriktiv och föresiar att uttrycket ''synnerliga skäl.. ersätts med.. särskilda skäl... Vård oberoende av samtycke 35 i 1967 års omsorgslag anger förutsättningar för att pa närmare angivna grunder och efter särskilt beslutsförfarande bereda vård oberoende av samtycke i specialsjukhus eller vårdhem. Denna paragraf har ingen motsvarighet i förslaget till ny omsorgslag. Reglerna om vard oberoende av samtycke föreslås överförda till den särskilda promulgationslagen i avvaktan på ny lagstiftning med utgångspunkt i socialberedningens förslag om tvångsvård för psykiskt störda. Vi delar uppfattningen att en. ny omsorgslag. helt baserad pa frivillighet. bör hållas fri från föreskrifter om tvångsvard. Men oberoende av i vilket lagverk reglerna införs kommer det alltid att finnas behov av föreskrifter om vård utan samtycke av personer som är sa gravt störda att dc inte är i stånd att lämna sådant samtycke. Men da måste det ocksil finnas institutioner där den nödvändiga vården kan ges. Om inte utvecklingsstörda i denna situation skall bli helt hänvisade till mentalsjukhusen. vilket inte kan vara önskvärt. maste för denna vård lämpliga vardhem fa finnas kvar även i framtiden. Sammanfattningsvis anser vi alltsa att aterhallsam het bör visas beträffande nedläggning av vårdhem för vuxna utvecklingsstörda och att planeringen inte

5 Mot. 1984/85: bör inriktas på total avveckling av dessa institutioner. Det bör ankomma på vederbörande utskott att utforma erforderlig lagtext. Hemställan Med stöd av vad ovan anförts hemställ l. att riksdagen beslutar att den proposition 1984/85: 176 föreslagna nya omsorgslagen, utöver den i propositionen angivna per onkretsen, skall omfatta alla handikappade barn och ungdomar under 20 år som har behov av de i lagen angivna särskilda omsorgerna. 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande vardhem för vuxna psykiskt utveckling störda. Stockholm den 16 april 1985 NILS CARLSHAMRE (m) GÖRA ERICSSO (m) A ITA BR KENHIELM (m) A -CATHRI E IIAGLU D (m) SIRI HÄGGMARK (m) BLE DA LITTMARCK (m) I GEGERD TROEDSSON (m) GÖTE JO SSO (m) BO ARVIDSON (m) GÖREL BOHLIN (m) l GVAR ERIKSSON (m) HUGO HEGELA D (m) GULLA Ll DBLAD (m) EWY MÖLLER (m) GU AR BJÖRCK (m) i Värmdö SO JA REMBO (m) BARBRO ILSSO (m) i Visby ALLAN ÅKERLI D (m)