Dags för Latinamerika

Transkript

1 Dags för Latinamerika En rapport om handels- och investeringsfrämjande i Latinamerika av Ambassadör Arne Rodin MEXIKO Havanna Mexico GUATEMALA Guatemala EL SALVADOR KUBA JAMAICA BELIZE HONDURAS NICARAGUA HAITI DOMINIKANSKA REPUBLIKEN COSTA RICA PANAMA Bogotá COLOMBIA VENEZUELA GUYANA SURINAM FRANSKA GUYANA ECUADOR PERU BRASILIEN Lima La Paz BOLIVIA Brasilia PARAGUAY Rio de Janeiro São Paulo CHILE Santiago de Chile ARGENTINA URUGUAY Buenos Aires

2 Promemoria Utrikesdepartementet Dags för Latinamerika! En rapport om handels- och investeringsfrämjande i Latinamerika. Ambassadör Arne Rodin

3 2 Till Handelsminister Ewa Björling, Utrikesdepartementet Genom departementsbeslut uppdrogs åt undertecknad att undersöka förutsättningarna för ett förstärkt handels- och investeringsfrämjande i Latinamerika (d v s Sydamerika, Centralamerika och Karibien). I uppdraget ingick att utarbeta en handlingsplan för främjandet i Latinamerika, i nära samråd med UD:s Amerikaenhet (UD/AME), med de svenska ambassaderna i regionen och med relevanta svenska aktörer, privata och offentliga. Förutom ett stort antal kontakter, samtal och intervjuer med marknadens aktörer, företag, affärsbanker, institutioner, riksdagen etc, har två samrådsmöten med de svenska ambassaderna i regionen ägt rum, dels vid ett subregionalt möte i Lima i början av december förra året och dels i samband med en rundresa i regionen i februari-mars innevarande år. Vid det senare besöket fördes också samtal med svenska dotterbolagschefer, handelssekreterare, handelskammare, regeringsföreträdare m fl. Samråd med UD/AME har skett löpande under utredningens gång. Ansvaret för rekommendationerna i rapporten är dock mitt eget. En viktig utgångspunkt/begränsning av uppdraget var att den begärda handlingsplanen skulle utgå från befintliga resurser. Detta har, även om det givetvis är en begränsande faktor, så långt möjligt respekterats i utredningen. Dock har, sedan uppdraget beslutades, förutsättningarna för näringslivsfrämjandet i den latinamerikanska regionen de facto kommit att påverkas genom det senaste beslutet om ambassadnedläggningar, vilket kom att inbegripa ambassaden i Buenos Aires. Aktuella resursbegränsningars inverkan på genomförbarheten av vissa i sig önskvärda insatser har bl a av det skälet inte kunnat förbigås i utredningen. Genom att utredningen tidsmässigt sammanfallit med UD:s Amerikaenhets bredare initiativ från hösten 2010 att formulera en modern relation till Latinamerika, liksom med den aktuella verksamhetsplaneringen i UD för perioden , har en viss överlappning med dessa aktiviteter inte kunnat undvikas. Vissa, även utifrån denna utrednings målsättningar, önskvärda insatser har redan initierats inom ramen för UD/AME:s Latinamerikainitiativ, vilket förtjänar att uppmärksammas och välkomnas.

4 Det gäller inte minst viktiga informationsinsatser, som ett välbesökt Latinamerikaseminarium i Stockholm i november 2010 med deltagande av handelsministern, och inrättandet av en brett sammansatt referensgrupp för Latinamerika, vilken inledde sin verksamhet i januari Denna grupp har förutsättningar att utvecklas till ett viktigt forum för informationsutbyte och som inspirationskälla, inte minst när det gäller främjandeaktiviteter i Latinamerika. Initiativ till flera besöksresor har också tagits under denna tidsperiod, liksom road shows i Sverige av några av ambassaderna i regionen, m m. Det finns även många direkta beröringspunkter mellan detta uppdrag och den nyligen framlagda utrikesförvaltningsutredningen (UfU), Utrikesförvaltning i världsklass (SOU 2011:21). Det gäller alltifrån bredare frågor om svensk diplomatisk närvaro i den hårdnande globala konkurrensen, till mer praktiska aspekter på främjandet, som samverkan på fältet mellan utrikesförvaltningen och Exportrådet och andra främjandeaktörer. Givet karaktären av mitt eget uppdrag, har jag dock valt att söka göra en så komprimerad och konkret framställning som möjligt av aktuella och potentiella möjligheter till handels- och investeringsfrämjande i den latinamerikanska regionen och till stor del grundat detta på erfarenheter från fältet. Jag har till den ändan också sökt hålla de mer allmänna resonemangen i rapporten kortfattade. Referenser har dock gjorts i texten till vissa särskilt relevanta avsnitt i UfU. De länderspecifika avsnitten i Kap. 3 och 4 bygger till stor del på underlag från ambassader och Exportrådskontor i berörda länder. De syftar till att ge så operativ information som möjligt med fokus på svenska affärsmöjligheter och gör inte anspråk på att vara heltäckande landanalyser. Det är min förhoppning att rekommendationerna i närslutna rapport skall kunna bidra till ett ökat svenskt engagemang i Latinamerika. Stockholm, Arne Rodin 3

5 4 Innehållsförteckning Sammanfattning av slutsatser och av handlingsplan 6-11 Kap 1. Att stärka handels- och investeringsfrämjandet i Latinamerika. De allmänna förutsättningarna. 1.1 Utvecklingen i Latinamerika Den ekonomiska utvecklingen Hög investeringstakt Utmaningarna Sverige och Latinamerika Sveriges export ökar Sveriges komparativa fördelar Goda främjandeförutsättningar trubbiga redskap Kap 2. En handlingsplan för ett förstärkt handels- och investeringsfrämjande i Latinamerika. 2.1 Ett strukturellt ramverk för handlingsplanen Bättre utnyttjande av knappa resurser; effektivare samspel mellan stat näringsliv Åtgärder för information, dialog och kunskapsuppbyggnad Utnyttja CSR som främjandeverktyg Närmare direktsamråd med de svenska företagen Utnyttja och utveckla bilaterala avtal Utnyttja och främja EU-avtalen Importfrämjandet Kosmopolit Aktivera besöksresor till och från regionen Investeringsfrämjande Förstärkt samarbete mellan de svenska ambassaderna i Latinamerika Projektexport Nordiskt samarbete Kap. 3 Affärsmöjligheter ländervis genomgång 3.1 Brasilien Mexiko Chile Argentina Peru 56-59

6 5 3.6 Colombia Kap. 4 Främjandebehov i några övriga länder i Latinamerika 4.1 Uruguay Centralamerika Venezuela Karibien 65 Bilaga. Utredningsuppdraget 66

7 6 Sammanfattning. Allmänna slutsatser. * Latinamerika förändras snabbt. Demokratin slår rot och det råder allt större öppenhet i ekonomierna. Integrationen i världsekonomin påskyndas av frihandels- och associeringsavtal, med EU, USA, Kina och Asien och även inom regionen. EU har ett stort och växande nätverk av samarbetsavtal med Syd- och Centralamerika. Tillväxttakten är hög i många länder, Brasilien, Mexiko, Argentina, Peru, Chile, Colombia, m fl. * Till följd av den ekonomiska tillväxten sker nu stora investeringar i många länder i regionen inom infrastruktur, gruvdrift, jordbruk och agroindustri, energiproduktion, skogs- och cellulosaindustrin, transporter, bil- och fordonstillverkning, telekom/it, hälso- och sjukvård, miljösatsningar, etc. * Svenska företag har en mångåring närvaro i alla viktigare länder i Latinamerika, i vissa fall sedan mer än hundra år. Sverige har genom våra företags långsiktiga och seriösa verksamhet, liksom genom ett starkt politiskt engagemang i MR- och demokratifrågor ett betydande mått av goodwill i den latinamerikanska regionen. * Svenska företag ser optimistiskt på affärsmöjligheterna i Latinamerika, idag och på längre sikt. De svenska företagen är både genom fysisk närvaro och teknologiskt kunnande väl rustade att ta för sig av de nya affärsmöjligheter som nu öppnas i många länder. Men den lokala konkurrensen är skarp och ökar för var dag, inte minst från Kina och Asien. * De svenska företagen och andra aktörer är oroade över vad man uppfattar som en relativt låg prioritering av Latinamerika i den svenska utrikespolitiken. Man vill se en större, inte mindre, officiell svensk närvaro i regionen, och en ökad aktivitet i främjandet, inkl en ökad besöksfrekvens på politisk nivå. * Stora delar av Latinamerika är idag en underutnyttjad potential i det svenska näringslivsfrämjandet.

8 7 Sammanfattning av handlingsplan för att stärka handels- och investeringsfrämjandet i Latinamerika: A. Övergripande mål: * Genom en strukturerad aktionsplan medverka till att exporten till Latinamerika bidrar till att uppnå handelsministerns vision om fördubblad svensk export till 2015, liksom till ett ekonomiskt- politiskt närmande till viktigare länder i regionen. * Målgrupp: Som prioriterade länder föreslås Brasilien, Mexiko, Chile, Peru och Colombia. Men även Sydamerikas andra största land, Argentina, bör uppmärksammas ur främjandesynpunkt, trots förestående ambassadstängning. Vissa ad hoc - insatser bör också planeras för några av de mindre marknaderna i regionen, bl a Uruguay och Centralamerika. * Allmänna utgångspunkter: En omvärdering av relationerna till Latinamerika ur ekonomisk-politisk synvinkel utifrån den aktuella och förväntade utvecklingen i viktigare länder, och de fördjupade EUrelationerna till regionen. En beredskap att kunna överväga resursförstärkningar/alternativa former av representation där främjandebehoven motiverar detta, i UfU:s anda. B. Generella åtgärder: * Utnyttja begränsade främjarresurser bättre. Stärka samarbetet på plats mellan ambassader och Exportrådskontor. Förbättra den strategiska planeringen mellan UD och Exportrådet när det gäller större främjandesatsningar, som öppnande av handelssekreterarkontor. * Upprätta en strategisk rese- och besöksplanering för Latinamerika, som kan dra på hela RK. Fokus på ovan föreslagna prioriterade länder, med ad hoc - insatser i några av de mindre länderna. * Förbättra information, kunskap och dialog om Latinamerika. Utnyttja den nyinrättade referensgruppen för Latinamerika maximalt till den ändan. Främja utökade kontaktytor med riksdagen ang Latinamerika. Arbeta aktivt med svensk och utländsk press och media. * Etablera direktsamråd mellan utrikesledningen och de största svenska företagen med intressen i Latinamerika angående den framtida främjarstrategin.

9 8 * Utnyttja/aktivera befintliga bilaterala avtal med handelsanknytning. Etablera fler teknologirelaterade MoU:s för specifika sektorer/teknologiområden. * Främja och bättre utnyttja existerande och kommande EU-avtal med Latinamerika. Informationsinsatser gentemot näringslivet. Avsätta resurser för projektbevakning av relevanta EU-fonder, exempelvis för finansiering av större miljörelaterade projekt. Höja ambitionsnivån i fråga om deltagandet i högnivåmöten mellan EU och Latinamerika. * Säkra en långsiktig finansiering av Invest Swedens satsning i Brasilien och, givet en positiv utveckling, verka för forsknings-/utvecklingssamarbete med fler länder i region, som Chile och Mexiko. * Stödja fortsatt och om möjligt utvidgat samarbete kring främjandeprojekt mellan de svenska ambassaderna i regionen. * Främja nordiska samarbetsprojekt inom de ramar som ambassadernas resursbegränsningar sätter. C. Länderspecifika insatser: Brasilien: - Fortsätta utvecklingen av det bilaterala partnerskapsavtalet med prioritet. - Upprätthålla aktivt stöd i slutförhandlingarna om associeringsavtal EU- MERCOSUR. - Definiera affärsmöjligheter/främjandeinsatser inom ramen för de stora investeringar som görs i infrastruktur, sjukhusbyggen, m m inför fotbolls- VM 2014 och OS miljard SEK investeras dagligen i exploateringen av de stora oljefyndigheterna utanför Rio de Janeiros kust en riktad främjandesatsning på energisektorn är motiverad. - Prioriterade sektorer för främjande i övrigt: medicinteknik och hälso/sjukvårdssektorn, försvars- och säkerhetsindustrin, traditionell svensk basindustri, bilindustrin, samt infrastruktur och hållbart byggande (miljötekniska lösningar). - Driva på utvecklingen inom ramen för EU:s strategiska partnerskapsavtal med Brasilien. I mån av resurser bevaka projektupphandling under avtalet inom samarbetsprojekt som rör teknologi, forskning och utveckling. - Mer frekventa besök av handelsministern i Brasilien.

10 9 - Road show i slutet av april 2011 i Stockholm, Göteborg och Malmö. - Genomföra planerat besök av OTGS i Brasilien. Mexiko: - Prioriterade sektorer 2011/2012: telekom, säkerhetslösningar, trafiksäkerhet, medicinteknisk utrustning. - Road show ang Mexiko och affärsmöjligheter på den mexikanska marknaden genomförs i april 2001 av ambassaden och HS-kontoret, i Stockholm, Göteborg och Malmö. - Utgående besök på politisk nivå, med företagsdelegation, hösten 2011 eller våren Besök i Mexiko av Open Trade Gate Sweden (OTGS) vid lämplig tidpunkt. Chile: - Verka för en nystart i det bilaterala samarbetet med Chile, grundat bl a på mångårigt företags/projektsamarbete under den bilaterala partnerskapsfonden Sverige-Chile från Etablera nya eller vidareutvecklade samarbetsavtal kring bl a gruvteknologi, miljölösningar inom byggnads- och anläggningsverksamhet och skogsfrågor. - Prioriterade sektorer inom främjandet: infrastruktur, gruvsektorn, sjukhus/sjukvård, miljöteknik i bred mening (fokus på transport, energi och avfallshantering). - Ett eller flera utgående besök på politisk nivå under 2011, bl a med anledning av sjukvårdsmässa i juni och stort svenskt gruvevenemang i november Besök i Chile av OTGS vid lämplig tidpunkt.

11 10 Argentina: - Stödja fortsatt närvaro av Exportrådet, trots ambassadstängning. - Prioriterade sektorer: Telekom/IT, miljöteknik, hälsovård/medicinteknik, säkerhet (inkl trafiksäkerhet), jordbrukssektorn. Peru: - Stödja kommande satsning av Exportrådet i Peru; pröva möjlighet att placera resursperson från UD i Lima. - Viktigare sektorer: gruvor, agroindustri, infrastruktur, olja/gas, telekom/it, hållbart skogsbruk, miljö - SymbioCity. - Utgående besök på politisk nivå (statssekreterare) med företagsdelegation (september 2011). - Inkommande besök organiserat av svensk/nordiska handelskammaren hösten 2011, alt våren Uppmuntra till besök av den peruanska investeringsmyndigheten ProInvest. - Överväga att inbjuda ny peruansk handelsminister till Sverige. - Arrangera informationsaktiviteter ang frihandelsavtalet EU-Peru. - Besök i Lima av OTGS vid lämplig tidpunkt. Colombia: - Främjandeverksamheten växlas upp med stöd av nytt Exportrådskontor. - Prioriterade sektorer för främjandeinsatser: Gruvsektorn, telekom/it, infrastruktur, miljöteknik och hälsosektorn. - Utgående besök (statssekreterare) med företagsdelegation i september Inkommande colombianskt delegationsbesök (organiserat av den svensk/nordiska handelskammaren) under 2011 eller Besök av Sveriges handelsminister förordas till Road show i Sverige i april 2011 i Stockholm, Göteborg och Malmö, tillsammans med ambassaderna i Brasilia resp Mexiko.

12 11 - Arrangera informationsaktiviteter ang frihandelsavtalet EU-Colombia. - Besök i Bogota av OTGS vid lämplig tidpunkt. Övriga länder: Uruguay: - Säkerställa en adekvat bevakning ur främjarsynpunkt av svenska affärsmöjligheter, fr a mot bakgrund av Stora Ensos stora aktuella investering i världsledande massafabrik. - Främja besök av Pulp & Paper Technology Group. - Verka för utgående besök på politisk nivå 2011 alt Uppmuntra besök av Uruguays president Mujica till Sverige. Centralamerika: - Prioritera informationsinsatser ang associeringsavtalet med EU. Venezuela: - På lämpligt sätt stötta NIR:s företagsrelaterade verksamhet i landet för att därigenom bistå de svenska företagen i deras hantering av affärsproblem i landet. Karibien: - Ev främjarinitiativ i samband med annan besöksaktivitet i regionen.

13 12 Kap 1. Att förstärka handels- och investeringsfrämjandet i Latinamerika de allmänna förutsättningarna. 1.1 Utvecklingen i Latinamerika. Bilden av Latinamerika har förändrats påtagligt under senare år. Den långa traditionen av auktoritära regeringar, militärkupper och MRövergrepp är bruten. Militären har återförvisats till kasernerna och demokratin är idag etablerad, om än bräcklig på sina håll. Den regionala uppslutningen till stöd för demokrati har manifesterats i konkreta åtaganden inom ramen för regionala och subregionala organ som OAS och UNASUR. Dessa har också kommit att kommit att tillämpas vid flera tillfällen under senare år. Kuba utgör fortfarande det viktigaste undantaget från trenden i regionen mot demokratisering, politisk pluralism och marknadsekonomi, med allierade bland de s k Alba-länderna som Venezuela, Nicaragua, Ecuador och Bolivia. Ekonomiskt har Latinamerika länge halkat efter i globaliseringen. Arvet från Raul Prebisch s importsubstitutionsdoktrin som knäsattes i slutet av 1940-talet - högt gränsskydd för att främja inhemsk produktion - har varit seglivat. Successivt har dock marknadsreformer och ökad handelsliberalisering kommit till stånd, initialt ofta under tryck av IMF i samband med skuldomförhandlingar, men så småningom alltmer som en följd av egna ekonomiska reformer och bilaterala handelsavtal. Särskilt under det senaste decenniet har marknadsöppningar och närmanden till omvärlden - till USA, EU, Kina och Asien, men även till länder i den egna regionen - dominerat bilden. Det har skett främst genom frihandelsavtal eller andra former av ekonomiska integrationsavtal. Den tendensen består och accentueras. Vissa framsteg har också gjorts i den regionala och subregionala integrationen i Latinamerika. Men integrationstakten är långsam och större ekonomiska integrationsprojekt som MERCOSUR och Andinska Gemenskapen (CAN) har trots många års existens fortfarande långt kvar till ett fullbordande. CAN:s närmande till USA och till EU har lett till intern splittring, snarare än fördjupat subregionalt samarbete. Det återstår att se om det senaste regionala integrationsprojektet i raden, UNASUR, som nyligen trätt ikraft, verkligen kan bli det samlande integrationsprojekt för Sydamerika som det var tänkt. UNASUR

14 skapades också som en balanserande kraft mot USA:s traditionellt tunga inflytande i regionen. Politiskt har organisationen visat prov på regional lojalitet och sammanhållning i samband med några uppblossande kriser under de senaste åren, i Bolivia, Honduras och i Ecuador. Att Colombia och Venezuela nu enats om att dela på chefskapet i organisationen under kommande mandatperiod är ett annat tecken på samförståndsanda. Vad däremot gäller den ekonomiska integrationen, är det snarare fortsatta splittringstendenser som dominerar än konvergens. De andinska länderna prioriterar t ex relationerna med Asien och närmandet till EU och USA ledde till att Venezuela lämnade CAN efter det att Peru och Colombia valt att förhandla bilaterala frihandelsavtal med respektive parter. De övriga CAN-medlemmarna Bolivia och Ecuador valde initialt att ställa sig vid sidan av frihandelsavtal med EU och USA. Båda länderna har dock senare visat visst intresse för avtal med EU, med krav på tydlig asymmetri i åtagandenivåer, relaterat till den egna utvecklingsnivån Den ekonomiska utvecklingen. Blickar man tillbaka på den ekonomiska utvecklingen i Latinamerika under de gångna trettio-fyrtio åren, framträder ett tydligt mönster av ekonomiska upp- och nedgångar, med återkommande intervaller om fyra-fem år. Det finns idag dock tecken på att den trenden är på väg att brytas i flera länder i regionen, i riktning mot en mer uthållig ekonomisk tillväxt. Latinamerika är en heterogen region med stora skillnader mellan länderna. Flertalet latinamerikanska länder klarade sig dock förhållandevis väl genom den senaste internationella finanskrisen. Den konjunkturnedgång och minskad export som flertalet länder i regionen upplevde 2009, blev kortvarig och förbyttes snabbt i en kraftfull återhämtning, ledd av Brasilien. Med stöd framför allt av uppgången i internationella råvarupriser uppvisar de flesta viktiga länder i regionen imponerande tillväxtsiffror. BNP-tillväxten i den latinamerikanska regionen som helhet har beräknats till 5,7% 2010 (Economist Intelligence Unit). Men flera länder, som Peru, Argentina, Brasilien, Uruguay, Paraguay och Panama, uppvisade högre nationella tillväxttal. Peru har som en följd av en ansvarsfull och marknadsorienterad ekonomisk politik, haft en enastående god ekonomisk utveckling under det senaste decenniet, med tillväxttal som 2010 periodvis tangerade 10%- strecket. Tillväxttalen för de första månaderna 2011 har legat över 10% enligt statistik från peruanska centralbanken. 13

15 14 Ett land som Argentina, närmast notoriskt känt för sina drastiska konjunktursvängningar, har haft den längsta oavbrutna perioden av stark ekonomisk tillväxt i modern tid, med tillväxttal i storleksordningen 7-9% sedan Prognoserna för kommande år är allmänt goda. Brasilien tar plats på världsarenan som en allt viktigare aktör med stark tillväxt. Dess stora och växande ekonomi skapar många möjligheter för svensk industri, som har en historiskt tung närvaro i landet. Chile, det kanske stabilaste landet i regionen vad gäller politisk mognad, sund ekonomisk politik, fungerande institutioner och rättsväsende, fortsätter att utvecklas väl, trots förödande naturkatastrofer på senare tid. I Colombia har säkerhetssituationen förbättrats väsentligt under det senaste decenniet. Med en alltmer dynamisk ekonomi och nya marknadsöppningar uppmärksammas Colombia också internationellt som ett av länderna i gruppen CIVETS, som ses som nästa våg av intressanta tillväxtmarknader efter BRIC-länderna. Mexiko utgör fortsatt en viktig marknad för svenska företag den andra största i Latinamerika, med stor potential - trots de våldsamheter som skakar landet i bekämpningen av narkotikatrafiken. Listan på positiva exempel kan göras längre se avsnitten 3 och 4. Gör man en jämförelse mellan några olika regioner i världen, kan konstateras att Brasilien idag är världens 7-8:e största ekonomi. Mexiko hamnar på en 14:e plats i BNP - ligan, före t ex Sydkorea, Holland och Sverige. Går man vidare i listan hittar man Argentina, Colombia, Chile och Peru bland de femtio största ekonomierna i världen. Flertalet ekonomier i Afrika och Mellanöstern hamnar i en jämförelse betydligt längre ned på listan (BNP-ranking av IMF, Världsbanken och CIA, 2009/2010) Hög investeringstakt. Till följd av den goda ekonomiska utvecklingen görs stora investeringar i regionen i bl a infrastruktur, energiproduktion, gruvor, jordbruk inkl agroindustri, skogs- och cellulosaindustri. Miljön är eftersatt på många håll och efterfrågan på modern miljöteknologi och miljökunnande ökar därmed. Men det sker också en intressant utveckling inom tillverkningsindustri i flera länder, som Brasilien, Mexiko och Chile. Många biltillverkare har länder som Argentina, Brasilien och Mexiko som bas för tillverkning,

16 både för avsättning i regionen och för global distribution. I de stora investeringar som görs i infrastruktur och inom jordbruket ökar bl a behovet av transportfordon, en stark svensk industrigren med betydande produktionsbas i Brasilien. Telekom-marknaden är i stark expansion i regionen, inte minst i de stora marknaderna Brasilien och Argentina och skapar stora möjligheter för svenska affärer, både vad gäller system och mobila applikationer Utmaningarna. Latinamerika saknar förvisso inte utmaningar. Hög brottslighet på sina håll, ofta relaterad till narkotikatrafiken, är reella problem och ges stort utrymme i media. Det skapar emellertid ofta en övervägande negativ bild som tenderar att sätta de ekonomiska framstegen i många länder i skymundan. Den ekonomiska och sociala ojämlikheten är fortsatt regionens största och allvarligaste utmaning. Det görs framsteg i fattigdomsbekämpningen i flera länder, men det går fortfarande relativt långsamt. Och trots att fattigdomen minskar i flera länder, mätt på landnivå, tenderar de regionala skillnaderna i vissa fall snarast att accentueras. Den fattigdomsminskning som åstadkommits t ex i Peru de senaste 6-7 åren har främst gynnat de mer dynamiska kustområdena, medan fattigdomen i inlandet och på högplatån snarast förvärrats. Samtidigt talar man t ex i Brasilien och Colombia förhoppningsfullt om el bono demográfico, dvs den dynamiska potential man ser i att ha unga befolkningar. Den gör att när utbildningssatsningar börjar ge resultat och tillväxten tar fart och når allt fler människor, sker en exponentiell ökning av efterfrågan på varor och tjänster och produktionshjulen snurrar allt snabbare. I Brasilien växer t ex medelklassen snabbt. En stor del av världens mineraltillgångar finns i Latinamerika. Brasilien och Argentina är mycket stora producenter av jordbruksvaror. Peru och Chile är inte bara betydande gruvnationer utan också världens största leverantörer av fiskmjöl. Flera av de latinamerikanska länderna är mycket rika på energi, olja, gas och vattenkraft - Mexiko, Venezuela, Brasilien, Bolivia, Peru. Historiskt har råvaruproducerande länder ofta tillhört förlorarna i det internationella handelsutbytet och varit utsatta för stora prisfluktuationer. I och med framför allt Kinas framväxt som en ekonomisk- och råvaruslukande- stormakt har dock förhållandena ändrats drastiskt. Idag finns framstående ekonomer som menar att framtiden faktiskt tillhör de råvarurika länderna. Det tunga beroendet av 15

17 16 den kinesiska markanden utgör naturligtvis en inte obetydlig riskfaktor vid en eventuell kinesisk konjunktursvacka. Men tills vidare fortsätter investeringsboomen, både inhemskt och genom inkommande utländska investeringar. Det strömmar också in stora kapitalmängder av kortsiktig spekulativ karaktär, till länder som Peru m fl. Det driver upp redan högt värderade valutor och spär på inflationstrycket. Internationella banker och analysinstitut förutspår att flera av länderna i regionen kommer att behöva vidta åtgärder för att dämpa överhettningen i ekonomierna, vilket i sin tur kommer att något sänka tillväxttakten överlag i regionen de närmaste åren (jfr Kap. 3 och 4). Lönsamheten av råvaruproduktionen är sådan att den lätt tränger undan industriproduktionen och nödvändiga satsningar på att utveckla denna. Forskning och utveckling, som redan är en bristvara i flertalet latinamerikanska länder, kommer på undantag. Starka nationella valutor försvårar exporten och ökar importtrycket och spär därmed på protektionistiska strömningar, som är tydliga i länder som Argentina och Brasilien. Råvaruboomen är med andra ord en mixed blessing. Omfattande korruption är ett problem i flera latinamerikanska länder, där mindre företag riskerar att bli särskilt utsatta (se även nedan under avsnitt 2.1.3, CSR ). Bristen på nödvändiga strukturella reformer är också påtaglig i flera länder, alltifrån reformer av statsapparaten till fungerande system för inkomstbeskattning. Reformprogram existerar i många länder, men framstegstakten är långsam och det verkar hämmande på den ekonomisk- sociala utvecklingen. 1.2 Sverige och Latinamerika. Sverige och svenskt näringsliv har en lång historia i Latinamerika. När de stora svenska industriföretagen expanderade sin verksamhet utanför Europa, blev man något av pionjärer i Latinamerika. Flera av våra största börsföretag, som Ericsson, Alfa Laval, m fl kom till Latinamerika för över hundra år sedan. Ericsson firade nyligen 115-årsjubiléum i Colombia och 105 år i Mexiko. Den svenska linjesjöfarten på Sydamerika, som startades av Rederi AB Nordstjernan/Johnson Line med linjen Göteborg - Buenos Aires 1904, kom att bli ett viktigt logistiskt redskap för och incitament till en svensk industriexpansion i regionen under en stor del av 1900-talet.

18 Alla de största svenska industrikoncernerna är sedan länge etablerade på viktigare marknader i Latinamerika. Ett karaktärsdrag hos de svenska företagen är den långsiktiga planeringshorisonten. Den svenska industrins etableringar i Latinamerika har med ytterst få undantag stått emot konjunktursvängningar, protektionism, militärkupper och andra problem. Det är genom seriöst företagande, genom att skapa arbetstillfällen och som långsiktiga investerare som svenska företag vunnit respekt och bidragit till att skapa ett betydande goodwill- kapital för Sverige i Latinamerika. Genom sin mångåriga närvaro i regionen, har stora delar av Latinamerika kommit att betraktas som något av en hemmamarknad för många svenska företag. I den dynamiska utveckling som sker i regionen, expanderar flera svenska storföretag sin verksamhet. Det gäller t e x Skanska som ny- eller återinvesterar i Chile i infrastruktur och sjukhusbyggen, har återetablerat sig i Colombia och positivt utvärderar nya investeringar i Peru och Brasilien (inkl samarbete med Petrobras). Vid sidan av industriföretagen har under senare år allt fler tjänsteföretag etablerat sig i bl a Brasilien, Mexiko, Chile och Colombia. Securitas har t ex kommit att bli ett ledande företag i säkerhetsbranschen i regionen via sin etablering i Argentina och vidare expansion därifrån till ett antal andra länder, bl a Chile, Peru, Uruguay, Paraguay och Colombia. Även i politiska termer åtnjuter Sverige respekt och förtroende i Latinamerika. Sveriges stöd till demokratin under 1970 och 80-talens militärdiktaturer i många länder i regionen och mottagande av ett stort antal flyktingar från Chile, Uruguay, Argentina m fl, är fortfarande ett betydande förtroendekapital. Sverige ses också som ett föredöme i FNsammanhang, inte minst i MR- och demokratifrågor. Det svenska förtroendekapitalet har byggts på genom viktiga svenska insatser i utvecklingsbiståndet i Centralamerika, Colombia, Bolivia och Peru. På olika sätt har Sverige således byggt upp en god grund för att kunna växla upp till ett mer aktivt handels- och investeringsfrämjande. Idag förmärks ett ökat intresse för Latinamerika också från mindre och medelstora svenska företag. I de enkäter som Exportrådet regelbundet genomför ang de svenska företagens bedömningar av utvecklingen på olika exportmarknader, hamnar Latinamerika högt i ranking. I Exportrådets senaste marknadsöversikt från april 2011 hamnade 17

19 18 Sydamerika högst av alla regioner ifråga om förändrad exportvolym (+20%). Exportrådets chefsekonom har indikerat en möjlig tillväxtvolym för regionen om 9 % för 2011, bland de högsta nivåerna i världen och i paritet med prognoserna för Asien. Som en spegling av den ekonomiska utvecklingen i regionen och ett allt starkare svenskt företagsintresse, har Exportrådet satsat offensivt på ökad närvaro i regionen öppnades handelssekreterarkontor i Buenos Aires. I Brasilien har Exportrådet funnits sedan flera år, till en början genom den svensk-brasilianska handelskammaren i São Paulo, men numera med ett eget kontor på plats öppnades ett Exportrådskontor i Santiago de Chile och förra året tillsattes en kontorschef på ett Exportrådskontor i Bogota. Exportrådet har också planer på att så småningom etablera sig i Lima, Peru Sveriges export ökar. Sveriges handel med Latinamerika är, trots att den ökar, relativt begränsad i en global jämförelse. Den svenska exporten till hela Latinamerika motsvarar lite drygt 2% av vår totala export. Importen från regionen är likaså relativt begränsad. Men handelsstatistiken innehåller vissa felkällor som tenderar att underskatta de verkliga export- och importsiffrorna. Och tar man i beaktande de svenska investeringarna i regionen och värdet av den lokalt producerade försäljningen, står det klart att regionen är betydelsefull ur svensk synvinkel. Volvo har t ex omkring 25% av sin utlandsförsäljning av bussar i Latinamerika. Scania är nästintill lika stora i Brasilien som i Sverige. Och nu ökar exporten snabbt. Under 2010 ökade den svenska exporten till Latinamerika med drygt 25% och till vår största exportmarknad Brasilien med hela 63%. Exporten till Peru steg med nästan det dubbla, 116%, och även till Chile, Colombia och Panama visade exporten god tillväxt, omkring 30%. Visserligen skall dessa ökningstal ses mot bakgrund av den allmänna exportnedgång som ägde rum 2009, men det handlar i flertalet fall ändå om en real exportökning och en tydlig uppåtgående trend. Sverige har bilaterala investeringsskyddsavtal (BITs) i kraft med ett antal länder i Latinamerika (Argentina, Bolivia, Chile, Ecuador, Guatemala, Mexiko, Peru, Uruguay och Venezuela), vilket ger stabilitet i handelsoch investeringsrelationerna. Dock saknas avtal med t ex Brasilien och Colombia.

20 Sverige har också bilaterala dubbelbeskattningsavtal med flertalet länder i Sydamerika (Argentina, Bolivia, Brasilien, Chile, Peru, Uruguay och Venezuela) samt med Mexiko och Jamaica. Avtalet med Peru är uppsagt och skall omförhandlas. Överlag har svensk industri utvecklats väl i Latinamerika och har fått ett rejält uppsving under senare år. De samtal som förts inom ramen för detta uppdrag med representanter för svenska exportföretag och dotterbolagschefer i regionen andas genomgående en påtaglig optimism om det aktuella affärsklimatet, liksom vad gäller affärsmöjligheterna för den närmaste framtiden. Företagsintresset förstärks av en hög lönsamhet på flera av marknaderna. Man gör helt enkelt bra affärer i Latinamerika Sveriges komparativa fördelar i en hårdnande global konkurrens. För att bedöma förutsättningarna för ett ökat handels- och investeringsfrämjande i Latinamerika är det nödvändigt att, utöver en analys av marknadsutvecklingen i stort och den lokala situationen på marknaderna, även se till Sveriges egna komparativa fördelar i bred mening. Som ovan nämnts, har Sverige en mångårig företagsnärvaro på de viktigaste latinamerikanska marknaderna. Sverige åtnjuter fortfarande betydande ekonomisk- politisk goodwill i regionen, ett arv och ett värde som dock måste förvaltas och inte kan tas för givet. Skulle man gradera våra bilaterala förbindelser efter en politisk good will-skala, skulle t ex ett land som Uruguay hamna högt bland svenska prioriteringar, vilket dock inte är fallet idag. Handels- och investeringsfrämjande måste gå hand i hand med en vilja också till politiska kontakter och dialog. Härvidlag krävs ett nytänkande från svensk sida. Är vi rustade att kunna svara upp mot investeringsbehoven på de viktigaste tillväxtmarknaderna i Latinamerika? Generellt sett torde de svenska företagen ha goda förutsättningar att ta del av de nya affärsmöjligheter som öppnas genom de stora investeringar som görs i infrastruktur, inom gruvsektorn, transportområdet, telekommunikationer, satsningar på sjukhusbyggen och sjukvård, hållbart byggande, miljöteknik, säkerhetslösningar, m m. Många av våra företag arbetar sedan länge inom dessa områden och har konkurrenskraftig teknik och stor marknadskännedom.

21 20 Men den internationella konkurrensen om marknaderna hårdnar snabbt, inte minst från Kina och Asien. Det reser frågor om hur svenska marknadsandelar kan försvaras och stärkas. Men det reser också bredare geopolitiska frågor om hur vi bilateralt och som EU-medlem värderar våra relationer till Latinamerika. Motiven för att växla upp näringslivsfrämjandet i Latinamerika understryks bl a just av den allt starkare asiatiska - framför allt kinesiska - konkurrensen i regionen, inte sällan med affärsmetoder och statsstödda krediter som är svåra att matcha. Systemleverantörer som Ericsson har framhållit vikten av uppbackning från officiellt håll för att försvara sina affärsintressen i sådana konkurrenssituationer. Många företag har understrukit behovet av att Kina kan förmås inordna sig under OECD:s exportkreditregler. Handelsförbindelserna med Kina och andra asiatiska länder som Japan och Sydkorea har hög prioritet för många länder i regionen, inte minst för länderna i Pacific rim, som Chile, Peru och Colombia. Men trots dessa länders fokusering på de asiatiska marknaderna, framkommer ändå i samtal med t ex chilenska och peruanska regeringsföreträdare ett intresse av närmare relationer till EU, inte minst med Sverige och de nordiska länderna. Den kinesiska dominansen i utrikeshandeln förstärks. Kina har snabbt blivit största handelspartner för flera av länderna i den latinamerikanska regionen. Den kinesiska törsten efter råvaror och energi visar inga tecken på avmattning. Nu går kineserna alltmer över från att köpa råvaror till att köpa in sig i produktionsfaciliteterna och satsar i nästa fas på att om möjligt helt ta över dessa. Relationerna med Indien uppvisar en liknande trend. Därmed kommer Kina och Asien inte bara bli en central ekonomisk aktör utan successivt också en betydande politisk maktfaktor i Latinamerika. Ett sådant paradigmskifte västerut ses inte som helt oproblematiskt från latinamerikanskt håll och underbygger argumenten för en förstärkt relation till Europa. Man vill förvisso se en fördjupad politisk dialog, men lägger kanske än mer betoningen vid ökad handel och investeringar med Europa, liksom t ex vid närmare samarbete kring forskning, utveckling och innovationer. Det konstaterade svenska företagsintresset för Latinamerika står dock i kontrast till vad många företag uppfattar som ett förhållandevis svalt intresse från regeringshåll för regionen, med det tydliga undantaget Brasilien. Det illustreras bl a av att den officiella svenska närvaron i

22 regionen har minskat påtagligt över en femton-tjugoårsperiod. Antalet svenska ambassader i Latinamerika har under den tiden nära nog halverats. Det senaste beslutet att även stänga ambassaden i Buenos Aires under innevarande år befäster omvärldens och inte minst det svenska näringslivets intryck av en fortsatt nedprioritering av regionen som helhet. Uppfattningen förstärks av det faktum att också biståndssamarbetet med Latinamerika starkt reducerats i den nya svenska biståndspolitiken. Därmed försvinner många viktiga kontaktytor i de bilaterala relationerna. Till bilden hör också att resurserna på flera av de kvarvarande ambassaderna i regionen krympts, vilket bl a begränsar möjligheterna till aktivt näringslivsfrämjande. Ökade krav från den författningsreglerade verksamheten inskränker de facto på redan knappa resurser för främjandet. Brasilien utgör det kanske enda tydliga undantaget från denna trend, i och med de offensiva satsningar på fördjupade relationer och förstärkt svensk närvaro som gjorts under de senaste åren och som nu byggs vidare på. Relationerna till Brasilien har givits hög prioritet såväl i regeringsdeklarationer som i UD:s egna verksamhetsplaneringsdokument. Fokus på Brasilien är emellertid så koncentrerat att det riskerar skymma den positiva utvecklingen i många av grannländerna, något som bl a flera av företagen i den svenskbrasilianska handelskammaren i São Paulo, liksom regeringsföreträdare, framhållit vid samtal på plats. De samtal som förts under utredningens gång med svenska företagsrepresentanter, både i Sverige och på plats i regionen, liksom med affärsbanker m fl, bekräftar ett allmänt intryck av att regeringen och näringslivet går i otakt i Latinamerika. Företagsintresset är entydigt för en större - inte mindre - officiell svensk närvaro, inte minst på avlägsna tillväxtmarknader. Det är i och för sig en mer generell synpunkt, men som också framförts med emfas från företagen vad gäller de viktigare marknaderna i Latinamerika. Många exempel har framkommit på den nytta man ser av svensk ambassadnärvaro, t ex som plattform för att främja det svenska varumärket, ett allt viktigare konkurrensmedel i en ständigt hårdnande global konkurrens. Men också som dörröppnare i officiella kontakter och som centralt stöd för att försvara och främja egna affärsintressen, liksom som servicefunktion. Ericsson är en av flera tydliga röster härför. 21

23 22 Oförståelsen och frustrationen över fortsatta ambassadnedläggningar är därmed påtaglig bland företagen och har även kommit till uttryck i inlagor till regeringen och i svenska media. Utan ambassad har Sverige inget ansikte som dotterbolagschefer i Argentina och Brasilien uttryckt det. Och man ställer sig än mer frågande till neddragningen av resurser i ljuset av den positiva ekonomiska utvecklingen i stora delar av Latinamerika. Behovet av officiellt stöd genom ambassadnärvaro, har således understrukits av många svenska företag. Man har också efterlyst tydligare strategisk information från regeringen, som når ut till företagen, om vad Sverige vill uppnå i sin relation med viktigare handelspartners i regionen. Det senare kan tänkas ske på flera sätt. UD/AME:s Latinamerikainitiativ, till vilket denna utredning är direkt relaterad, bör rimligen utmynna i vissa strategiska riktlinjer vad gäller prioriteringarna i förhållande till den latinamerikanska regionen, och som också kan förmedlas utåt. Den nyinrättade referensgruppen för Latinamerika bör kunna tjäna som centralt forum för diskussion och kommunikation av relevanta slutsatser Goda främjandeförutsättningar - trubbiga redskap. Vad gäller den centrala utgångspunkten för det aktuella uppdraget, kan således konstateras att, sett till den aktuella ekonomiska utvecklingen i Latinamerika, liksom den förväntade utvecklingen kommande år, är förutsättningarna för ett förstärkt svenskt handels- och investeringsfrämjande kanske bättre än någonsin. Därtill samverkar också på ett påtagligt sätt de marknadsöppningar vi får del av som EUmedlemmar, genom de frihandels- och associeringsavtal som ingåtts med flera viktiga länder i regionen och som förhoppningsvis kan kompletteras i en nära framtid. Utrikesförvaltningens verktyg för näringslivsfrämjandet i Latinamerika blir dock färre genom minskad närvaro och personalindragningar. En ökad närvaro i regionen av Exportrådet kompenserar i någon mån för detta, men kan heller inte förväntas ge tillräcklig utdelning utan en adekvat och aktiv diplomatisk närvaro. I det nödvändiga lagarbetet och samspelet på plats, har ambassaderna en given och viktig roll i nätverkandet, politiska kontakter, som del av det lokala EU-samarbetet etc. Det är funktioner som behövs för ett effektivt näringslivsfrämjande och som Exportrådskontor inte kan ersätta.

24 Ambassadernas och Exportrådets kompletterande roller kan tydligt illustreras av hur idag vanligt förkommande bredare teknologisatsningar förbereds och genomförs. I planeringen av t ex en Symbio Citypresentation, där såväl regeringsföreträdare och myndigheter som näringslivet berörs, har ambassaden en självklar roll i att etablera de nödvändiga officiella kontakterna, stimulera intresse för evenemanget och deltagande på hög nivå, säkerställa lämpliga lokaler etc. Exportrådet å sin sida har en naturlig roll genom sina företagskontakter att säkerställa bästa möjliga deltagande av både svenska och lokala företag, ordna företagsmatchning och andra nödvändiga praktiska arrangemang. Ett välfungerande lagarbete är nödvändigt för att nå framgång i främjandesatsningen. Det fysiska begränsningarna för att växla upp främjandeverksamheten i Latinamerika generellt sett går inte att bortse från. Det gäller inte enbart på fältet, utan även på den ansvariga geografiska enheten AME, liksom på EU-representationen i Bryssel. Resurserna för Latinamerika är knappa på ömse håll. Det ligger inte inom denna utrednings mandat att gå närmare in på resursfrågorna, men de går inte att blunda för om man seriöst vill stärka handels- och investeringsfrämjandet i Latinamerika. Det finns anledning att uppmärksamma de markeringar som görs i verksamhetsplanen för UD 2011, med anledning av den minskade närvaron i Latinamerika (UF2011/6144/UD-PLAN, sid 20), d v s att detta bör innebära ett åtagande att aktivt verka för att främja relationen till de länder där Sverige fortsatt är närvarande med diplomatisk representation. Det ovan konstaterade leder till slutsatsen att: - Ett bredare främjandeinitiativ med varaktiga resultat förutsätter en vilja till politisk omvärdering av de bilaterala relationerna till Latinamerika, med långsiktiga intressen för ögonen. Näringslivsfrämjandet måste bedrivas långsiktigt och med uthållighet, utan vilket det riskerar att reduceras till tillfälliga fyrverkerier och ytterst till resursslöseri; - I UfU:s anda bör finnas utrymme att med flexibilitet pröva resursförstärkningar, alternativa former av närvaro etc, i ljuset av marknadsutvecklingen i prioriterade länder i regionen, liksom för att stötta investeringar som görs av Exportrådet eller andra myndigheter. Den nuvarande nivån av officiell svensk närvaro kan rimligen inte vara skriven i sten. 23

25 24 Om UD t ex skulle vilja stötta en satsning av Exportrådet i Peru, kan finnas skäl att diskutera förutsättningarna för att placera en UD-tjänsteman på lämplig nivå i Lima, ev i ett samlokaliseringsarrangemang med Finland, det enda nordiska land som f n har ambassad i Peru; - Ett stärkt bilateralt handels- och investeringsfrämjande bör gå hand i hand med en aktivare svensk roll i förverkligandet och genomförandet av ekonomisk och politisk integration mellan EU och Latinamerika, i linje med de deklarerade verksamhetsmålen i UD:s strategiska inriktning Med handelsministerns uttalade vision att fördubbla den svenska exporten till 2015, måste alla resurser och marknader utnyttjas. Latinamerika har en oerhört viktig roll att fylla i denna ansats. - Sammantaget har Sverige ett viktigt arv i att förvalta och bygga vidare på i utvecklingen av relationerna med Latinamerika och som grund för ett förstärkt handels- och investeringsfrämjande. Det är hög tid att göra avstamp för ett aktivare svenskt engagemang i Latinamerika. Stora delar av Latinamerika är idag en underutnyttjad potential för svenskt näringsliv. Kap 2. En handlingsplan för ett förstärkt handels - och investeringsfrämjande i Latinamerika. En meningsfull handlingsplan för att stärka handels- och investeringsfrämjandet i Latinamerika bör präglas av långsiktighet och ha bärkraft över inte bara en utan flera verksamhetsplaneringsperioder i utrikesförvaltningen. Den måste också, om inte annat så av praktiska och budgetmässiga skäl, grundas på tydliga prioriteringar, med fokus på de länder där Sverige har sina viktigaste handelsintressen och där förutsättningarna för ett aktivt främjande är störst. Det gäller givetvis de två största marknaderna Brasilien och Mexiko, men också den andinska axeln Chile, Peru och Colombia, som utvecklas mycket väl. Men det borde också gälla den stora marknaden i Argentina, Sydamerikas andra största ekonomi. Beslutet att stänga ambassaden i Buenos Aires signalerar dock en tydlig ambitionsneddragning och det är

26 ännu oklart hur och i vilka former en fortsatt främjandeverksamhet kan bedrivas i landet, främst genom Exportrådet. Samtidigt är det viktigt att inte tappa ur sikte de svenska näringslivsintressen som finns även på mindre marknader som t ex i Uruguay, delar av Centralamerika, även i ett land som Venezuela, där svenska företag brottas med betydande svårigheter i ett komplicerat affärsklimat. En ländervis genomgång av affärsklimat och affärsmöjligheter och förslag till svenska initiativ i prioriterade länder görs i avsnitt 3. I avsnitt 4 redovisas viktigare svenska näringslivsintressen i några av de övriga länderna i regionen Ett strukturellt ramverk för handlingsplanen. Helhetsperspektivet är viktigt. En handlingsplan för Latinamerika bör innefatta ett antal mer generella åtgärder för en stabilare grund för främjandet i allmänhet och för att förstärka ländervisa initiativ Bättre utnyttjande av knappa resurser för näringslivsfrämjandet; effektivare samspel mellan stat och näringsliv vid satsningar i regionen. De satsningar som görs genom inrättande av Exportrådskontor - varav flera öppnats i Sydamerika under de senaste åren - är en signal om att Sverige önskar stärka handelsförbindelserna med landet i fråga. Det är syftet, så presenteras det och så uppfattas det av mottagarlandet. Men dessa satsningar, som staten och näringslivet gemensamt beslutar om och finansierar, måste ha en rimlig planeringshorisont och bygga på en gemensam bedömning av främjandebehoven i landet ifråga. För att möjliggöra en optimal utväxling på en investering i ett Exportrådskontor krävs en adekvat och aktiv diplomatisk närvaro, för logistiskt stöd och som samarbetspartner. Detta gäller generellt, men blir än mer angeläget på mer svårbearbetade avlägsna marknader. Näringslivsfrämjandet är, som belysts i flera strategiska dokument och manualer under senare år, ett lagarbete mellan ambassader och handelssekreterarkontor. Det är en förutsättning för att få rimlig utdelning på de investeringar som görs i expansionen av handelsekreterarkontor och på annat sätt, att ambassaderna och Exportrådet kan samverka på ett konstruktivt sätt.

27 26 Ambassaderna besitter ofta en mångårig och solid lokal marknadskännedom, kombinerad också med erfarenheter om svenskt näringsliv och den svenska marknaden. Denna kunskap är viktig att värna om och dra på i ett lokalt samarbete mellan ambassad och handelssekreterarkontor. Erfarna resurspersoner för främjandet finns ofta bland lokalanställda på ambassaderna. De kan svara för djup och kontinuitet i främjandearbetet och måste kunna värnas som nyckelresurser. Utan kunskap och resurser - och kontinuitet - kan naturligtvis ambassaderna inte svara för sin viktiga del i främjandeverksamheten. Det är knappast en rimlig konsekvens av att ett Exportrådskontor etableras att den lokala ambassadens resurser minskas - i vart fall inte med automatik och utan en närmare analys av främjandeinriktning och gemensamma resurser härför. Samtidigt är det lokala samarbetsklimatet mellan ambassad och Exportrådskontor rätt avgörande för det samlade främjanderesultatet. Utan att här gå in i enskildheter, kan konstateras att samarbetet mellan ambassader och Exportrådets kontor i Latinamerika i flera fall inte fungerat optimalt. Inte sällan har oklarheter eller osäkerhet i fråga om ansvarsfördelningen lett till friktioner, i andra fall har en del alltför kortsiktiga personutnämningar skapat tempoförluster och bristande kontinuitet i främjandeverksamheten. Men situationen varierar och i en del fall där samarbetet tidigare haltat, fungerar det bättre idag. Oklarheter eller otydlighet rörande det organisatoriska och administrativa ansvaret för Exportrådets personal, ekonomiadministration, lokalhyror etc är dock en källa till irritation och merarbete på flera håll och något som pockar på en central lösning mellan UD och Exportrådet. Ambassaderna i regionen trycker starkt på behovet av en reell integration av främjandeverksamheten mellan UD och Exportrådet en av utrikesförvaltningens kärnverksamheter i linje med hur biståndsverksamheten integrerats mellan Sida och UD. Då UfU för ett längre resonemang om samarbetet och rollfördelningen mellan utrikesförvaltningen och Exportrådet, liksom om framtida organisationsformer (jfr SOU 2011:21, kap 5.1.3), utvecklas detta inte vidare här. Dock kan förtjäna att slå fast vad som understryks i UfU, att ambassader och konsulat har den naturliga rollen att i andra länder företräda och samordna den allmänna handels- och främjandeverksamheten, medan konsultverksamhet och liknade