Rapportering av livsmedelstillsynen

Transkript

1 Rapportering av livsmedelstillsynen år 2005 Sammanfattning Den livsmedelsrapportering som tillsynsmyndigheterna ska göra till Livsmedelsverket är omarbetad för ett par år sedan och görs av två anledningar. Dels för att Livsmedelsverket behöver ett bättre underlag över hur tillsynen fungerar, dels att Livsmedelsverket har skyldighet att rapportera uppgifter om livsmedelstillsynen i Sverige till kommissionen. Den rapportering som Livsmedelsverket nu kräver stämmer med den rapportering som kommissionen efterfrågar. Denna omarbetade rapportering är den fjärde i ordningen. Fem tillsynsmyndigheter har valt att inte rapportera. Ytterligare ett antal kommuner har även detta år endast summariskt svarat på frågorna. Resultatet av detta blir en rapportering där man ibland har svårt att dra några slutsatser. Resultat och medelvärden är uträknade som om alla tillsynsmyndigheter rapporterat även om man i dagsläget ser att uppgifterna inte är riktiga eller att det saknas uppgifter. Detta för att ge en bild av vad man i framtiden kan dra för slutsatser när rapporteringen från myndigheterna blivit mer fullständig. Antalet inrapporterade livsmedelsanläggningar var vilket var en ökning med anläggningar från år På dessa anläggningar gjordes det inspektioner vilket var en minskning från år 2004 med inspektioner. Övriga tillsynsbesök ökade med och var under år Besöksfrekvensen var 0,67 besök per anläggning och inspektionsfrekvensen var 0,42 inspektioner per anläggning. Besöksfrekvensen har minskat något och är i nivå med år 2003 års rapportering. Det är viktigt att påpeka att det är den totala besöksfrekvensen som kan jämföras med tidigare års inspektionsfrekvens. Livsmedelsverket har från år 2002 delat upp besöken i inspektionsbesök och övriga tillsynsbesök vilket inte var fallet tidigare. I medeltal har en heltidsarbetande inspektör 136 anläggningar att ha tillsyn över. Andelen anläggningar som inspektörerna har tillsyn över har minskat under flera år. Mellan åren 2004 och 2005 var minskningen elva anläggningar. Detta var förväntat eftersom myndigheterna fått mer tillsynspersonal. Variationerna mellan tillsynsmyndigheterna är dock fortfarande orimligt stora. Livsmedelsverkets rapport nr 11/2006 3

2 Det är stora skillnader mellan kommunerna hur livsmedelstillsynen sköts. Alltför många tillsynsmyndigheter har en arbetsbelastning som gör det omöjligt att utöva en fullgod tillsyn. Detta tyder på att livsmedelstillsynen inte prioriteras i många kommuner. Flera kommuner uppger också att de har svårighet att tillsätta inspektörstjänster. För att fortsättningsvis kunna bibehålla, eller där det är nödvändigt, förbättra dagens situation behövs fortsatt engagemang i dessa frågor från den kommunala nämnd som har ansvaret för tillsynen på livsmedelsanläggningarna. Noteras kan dock att det alltid är verksamhetsutövaren som har ansvar för att tillhandahålla tjänliga livsmedel. Bakgrund Livsmedelsverket har sedan början av 1990 talet begärt in rapporteringar från landets tillsynsmyndigheter. Livsmedelsverket har tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting (f.d. Svenska Kommunförbundet) och några kommunrepresentanter utarbetat detta rapporteringssystem (Föreskriften om rapporteringsskyldighet för tillsynsmyndigheter SLVFS 2000:25), vilket togs i bruk i och med 2002 års rapportering. Enligt 2 skall den kommunala nämnden till Livsmedelsverket lämna uppgifter om tillsynen som verket särskilt beslutat om. Utformningen av rapporteringssystemet är tänkt att bättre kunna ge svar på hur tillsynen fungerar och även belysa var tillsynen bör intensifieras. Dessutom stämmer den bättre överens med den rapportering som Livsmedelsverket är ålagd att göra till kommissionen. En direkt jämförelse med rapporter tidigare än år 2002 låter sig inte göras eftersom det är många nya frågor års rapportering jämförs med år 2004 samt även från och med år 2002 i de fall rapporteringen varit fullödig. Rapporteringen har förutom att ha blivit mer detaljerad även inneburit att tillsynsmyndigheterna kunnat rapportera elektroniskt via en lösenordsskyddad blankett. Påminnelser har skett via webbplatsen. Sista rapporteringsdatum ändrades också från 31 januari till den 6 februari 2006 eftersom många tillsynsmyndigheter ännu inte hunnit rapportera. Trots detta saknades ett 55-tal tillsynsmyndigheter som åter påmindes via fax om utebliven rapportering och att man hade till den 19 februari 2006 på sig att rapportera. På grund av att rapporteringstiden förlängdes och mycket extraarbete för verket har denna rapportering blivit något försenad. Livsmedelsverket har även gjort några korrigeringar där det varit uppenbart att vissa resultat saknades. Anledningen till detta var att minska felen i rapporteringen. Resultatet i denna rapportering återspeglar vad tillsynsmyndigheterna rapporterat till Livsmedelsverket. 4 Livsmedelsverkets rapport nr 11/2006

3 Av landets 291 tillsynsmyndigheter har 286 lämnat in rapporteringen för år Bland dessa fanns några som endast lämnat svar på några få frågor. Dessutom har flera myndigheter fortfarande svarat ofullständigt i specifika frågeställningar vilket gör att Livsmedelsverket ibland har svårt att dra slutsatser. Summeringar kommer trots detta att göras samt viss jämförelse med rapporteringarna från och med 2002 kommer att göras även om några direkta slutsatser är svåra att dra. Tillsynsmyndigheterna som inte rapporterat livsmedelsdelen till Livsmedelsverket för år 2005 är I Östergötlands län saknas Ödeshögs kommun. I Kronobergs län saknas Tingsryds kommun. I Skåne län saknas Staffanstorps kommun. I Värmlands län saknas Storfors kommun. I Dalarnas län saknas Borlänge kommun. Storfors kommun har inte lämnat in någon livsmedelsrapportering under de fyra senaste åren och för Borlänge kommun saknas de tre senaste årens rapporteringar. Från och med den 1 januari 2006 har nya förordningar från kommissionen börjat gälla. Denna rapportering gäller dock år 2005 varför alla hänvisningar görs till de lagstiftningar som var gällande under år Av den anledningen benämns också arbetet som myndigheterna utför med tillsyn och inte kontroll som blir fallet från och med år Sammanställningen över dricksvattentillsynen under år 2005 presenteras vid ett senare tillfälle. Indelning i olika livsmedelsgrupper Livsmedelsanläggningarna är indelade i olika grupper. Primärproducenter är anläggningar som producerar livsmedel i obearbetad form som till exempel ägg eller honung. Djuruppförning ingår inte i denna kategori. Denna typ av produktion omfattas i dagsläget inte av svensk livsmedelslagstiftning. Tillverkare/producenter/förpackare är industriella såväl som icke industriella tillverkare/producenter och förpackare. Motsvarar avgiftsgrupp 1 (Föreskrifter och allmänna råd om livsmedelstillsyn mm SLVFS 1990:10). Se även Producenter med egen butik Partihandel motsvarar avgiftsgrupperna och (SLVFS 1990:10). Detaljhandel motsvarar avgiftsgrupperna 2.2 och 2.3 (SLVFS 1990:10). Restauranger och storhushåll motsvarar avgiftsgruppen 3 (SLVFS 1990:10). Producenter med egen butik motsvarar den del av grupp 1 (SLVFS 1990:10) som saluhåller sina produkter huvudsakligen direkt till konsument. Livsmedelsverkets rapport nr 11/2006 5

4 Definitioner Nedan följer en förklaring på vad olika begrepp i denna rapport betyder. Besökta anläggningar. Detta är livsmedelsanläggningar som tillsynsmyndigheten gjort en eller flera inspektioner och/eller övriga tillsynsbesök på. Redovisas här även i procent av totala antalet livsmedelsanläggningar. Totala antalet tillsynsbesök per anläggning. Detta är tillsynsbesöksfrekvensen per totala antalet anläggningar. Redovisas här som tillsynsbesök per anläggning. Totala antalet inspektioner per anläggning. Detta är inspektionsfrekvensen per totala antalet anläggningar. Redovisas här som inspektion per anläggning. Totala antalet tillsynsbesök per besökt anläggning. Detta är tillsynsbesöksfrekvensen per besökt anläggning. Redovisas här som tillsynsbesök per besökt anläggning. Totala antalet inspektioner per besökt anläggning. Detta är inspektionsfrekvensen per besökt anläggning. Redovisas här som inspektion per besökt anläggning. Årsarbetskrafter. Detta är den totala arbetsinsatsen på livsmedelsområdet som tillsynsmyndigheten gjort, det vill säga summan av inspektörer och administrativ personal. En årsarbetskraft är 200 arbetsdagar. Inspektörsårsarbetskrafter. Detta är inspektörernas arbetsinsats på livsmedelsområdet. En inspektörsårsarbetskraft är 200 dagar. Anläggningar per inspektörsårsarbetskraft. Ett mått på hur många anläggningar som en heltidsarbetade livsmedelsinspektör har tillsyn över. Antal inspektörer i livsmedelstillsynen. Detta är antalet inspektörer som arbetar med livsmedelstillsyn oberoende av hur stor del av arbetstiden som är livsmedelstillsyn. Till exempel 0,25 årsarbetskrafter på en tillsynsmyndighet kan vara fördelade på mellan en till fyra inspektörer. Antalet livsmedelsanläggningar i landet Av de uppgifter tillsynsmyndigheterna rapporterat år 2005 om tillsynen i landet kan utläsas att det fanns drygt livsmedelsanläggningar. Fördelningen av livsmedelsanläggningarna var enligt följande. 71 % restauranger och storhushåll, anläggningar 22 % detaljhandel, anläggningar 4,5 % tillverkare/producenter/förpackare, anläggningar 2,3 % partihandel, anläggningar 0,85 % producenter med egen butik, 462 anläggningar 0,18 % primärproducenter, 100 anläggningar. 6 Livsmedelsverkets rapport nr 11/2006

5 Jämfört med föregående år har ingen procentuell förändring skett mellan grupperna. Se även bilaga C samt tabellerna 1a och 7 där även resultaten från och med 2002 finns redovisade. Merparten av anläggningarna, cirka 80 procent, sysselsatte mindre än fyra årsarbetskrafter eller hade en årsomsättning på mindre än fyra miljoner kronor per år. Se även tabell 1b. Besökta anläggningar Livsmedelsverket anser att det är av stort intresse att få vetskap om hur många anläggningar som fått inspektionsbesök eller övriga tillsynsbesök under året. Totalt Varav besökta Procent tillverkare mm producenter m butik restauranger mm primärproducenter detaljhandel partihandel Totalt Partihandel låg lägst med 38 procent medan tillverkare mm låg högst med 51 procent. De återstående fyra grupperna låg samlade däremellan. Genomsnittet för samtliga anläggningar var 44 procent vilket var marginellt lägre än föregående år då 45 procent av anläggningarna blev besökta. I tabell 2 finns även resultaten från och med år 2002 redovisade. De verksamheter som har flest anläggningar, restauranger och detaljhandel, varierar minst i besöksfrekvens åren emellan. Se även tabell 2 och bilaga A. Årsarbetskrafter Det totala antalet årsarbetskrafter (inspektörer och administrativ personal) fortsätter att öka och var för år 2005 uppe i 463 vilket var en ökning med 42 årsarbetskrafter sedan föregående år. Det ser glädjande nog ut som om tillsynsmyndigheterna fått ytterligare något ökade resurser. Sedan år 2002 då denna rapportering startade har antalet årsarbetskrafter ökat årligen. Ökningen beror inte enbart på grund av att fler kommuner rapporterat, många kommuner har också fått ökade resurser. Se även tabell 6 där även resultat från och med 2002 finns redovisade. Livsmedelsverkets rapport nr 11/2006 7

6 Inspektörsårsarbetskrafter Även en ökning av inspektörsårsarbetskrafterna kunde noteras under år Antalet var uppe i 397 jämfört med 359 år Noteras kan dock att 90 tillsynsmyndigheter hade som mest 0,5 inspektörsårsarbetskrafter, motsvarande siffra för år 2004 var 93. Antalet för år 2003 var ytterligare något högre. 20 tillsynsmyndigheter hade som mest 0,2 inspektörsårsarbetskrafter, motsvarande siffra för år 2004 var 24. Antalet för år 2003 var ytterligare något högre. Livsmedelsverket anser det positivt att andelen myndigheter som lägger ner högst 0,2 inspektörsårsarbetskrafter per år på livsmedelstillsyn minskar. På en tillsynsmyndighet delade tre livsmedelsinspektörer på 0,28 inspektörsårsarbetskrafter. Verket finner det svårt för dessa tre att både upprätthålla sin kompetens och att utöva livsmedelstillsyn på totalt 0,28 inspektörsårsarbetskrafter. Det vanligaste var dock att det endast var en inspektör som skötte livsmedelstillsynen vid dessa myndigheter. Fyra stora tillsynsmyndigheter hade uppgivit att de hade fler än tio inspektörsårsarbetskrafter. Det fanns dock även tillsynsmyndigheter som fått minskade inspektörsresurser. Andelen som fått färre inspektionsresurser har dock minskat sedan föregående år. 53 tillsynsmyndigheter har fått mindre resurser år 2005 än år tillsynsmyndigheter hade samma resurser båda åren 101 tillsynsmyndigheter hade mera resurser år 2005 än år Ser man till den resursbehovsanalys som tillsynsmyndigheterna gjorde år 2004 och utfallet år 2005 finner man att många myndigheter fortfarande inte fått tillräckligt med personal för att täcka behovet. Noteras kan också att ett 30-tal tillsynsmyndigheter hade ett större antal inspektörsårsarbetskrafter än vad resursbehovsanalysen beräknade år tillsynsmyndigheter hade färre inspektörsårsarbetskrafter år 2005 än vad som resursbehovsanalysen kom fram till år tillsynsmyndigheter hade de inspektörsårsarbetskrafter år 2005 som resursbehovsanalysen kom fram till år tillsynsmyndigheter hade ett större antal inspektörsårsarbetskrafter år 2005 än vad som resursbehovsanalysen kom fram till år Livsmedelsverkets rapport nr 11/2006

7 Anläggningar per inspektörsårsarbetskraft Ett mått på arbetsbelastningen för inspektörerna kan vara antal anläggningar per inspektörsårsarbetskraft. Hänsyn har inte tagits till storleken på anläggningen, typ av livsmedelsanläggning eller hur långa avstånd det är för myndigheten vilket på något vis också borde räknas in i arbetsbelastningen samt övriga arbetsuppgifter. Under år 2005 var medelvärdet 136 anläggningar per inspektörsårsarbetskraft, medianvärdet var 134. Detta är en minskning från år 2004 med elva anläggningar. Räknar man in den administrativa personalen var siffran 117 vilket var en minskning med åtta från föregående år. Detta var väntat eftersom tillsynsmyndigheterna fått mer personal. Variationen myndigheter emellan är dock fortfarande orimligt stor från noll anläggningar per inspektörsårsarbetskraft till 770. Detta är en ökning från föregående år då variationen var mellan tre och 553. De flesta kommunerna ligger dock runt medel- (136) och medianvärdet (134). Se även bilaga B och tabell 6 där resultat från och med 2002 finns redovisade. Resursbehovsanalys 245 tillsynsmyndigheter hade gjort en resursbehovsanalys. De uppgav att de totalt skulle behöva ytterligare 224 inspektörsårsarbetskrafter, räknar man in den administrativa personalen var summan uppe i 245 årsarbetskrafter för att klara av livsmedelstillsynen. Om samtliga tillsynsmyndigheter svarat på denna fråga skulle sannolikt siffrorna vara ytterligare högre. Se även bilaga B och tabell 6. I tabell 6 finns även resultaten från och med år 2002 redovisade. Fem tillsynsmyndigheter uppgav att de hade ett litet överskott av inspektörspersonal medan 29 tillsynsmyndigheter uppgav att de hade ett fullgott antal inspektörer. Av dessa tillsynsmyndigheter var det endast 16 som redovisade minst ett tillsynsbesök per anläggning och år. Antal inspektörer i livsmedelstillsynen Rapporteringen innehöll också en fråga om hur många inspektörer som arbetade med livsmedelstillsyn. Summan blev 733,5 vilket är en ökning mot föregående år med 26,7 inspektörer. Här har fortfarande några tillsynsmyndigheter missuppfattat frågan och skrivit in hur många inspektionsårsarbetskrafter myndigheten hade inom livsmedelsområdet och inte hur många inspektörer som arbetade med livsmedelstillsynen. Summan borde alltså vara något större. Se även bilaga B och tabell 6 där även resultaten från och med 2002 finns redovisade. Livsmedelsverkets rapport nr 11/2006 9

8 Verksamhetsplan Från och med år 1993 skall tillsynsmyndigheterna utarbeta en årlig verksamhetsplan enligt tillsynsföreskrifternas 4b SLVFS 1990:10. Planen ska fortlöpande följas upp och utvärderas. 274 av 282 tillsynsmyndigheter svarade att de hade en verksamhetsplan vilket motsvarar 97 procent. Andelen myndigheter med verksamhetsplan ökar något år från år. Se även tabell 10 där även resultat från och med 2002 finns redovisade. Tillsyn I allmänna råden till 4 i föreskrifterna om livsmedelstillsyn (SLVFS 1990:10) anges att varje anläggning bör inspekteras årligen. Frågeställningen de fyra senaste åren är annorlunda än vid tidigare rapporteringar. Tillsynsbesöken hos anläggningarna är uppdelade i två kategorier. Dels inspektioner och dels övriga tillsynsbesök och summan av dessa är totalt antal tillsynsbesök. Det är summan av inspektioner och övriga tillsynsbesök som mest liknar inspektionsfrekvensen som angivits i rapporteringen före år Då var en inspektion allt som inte var en provtagning. Ett tillsynsbesök kan delas in i nio olika tillsynspunkter (till exempel underhåll och rengöring av lokalerna, personalhygien eller märkning samt presentation av livsmedel). Om man vid ett tillsynsbesök tittar på minst fem av dessa punkter räknas det som en inspektion i annat fall är det ett övrigt tillsynsbesök. Om man vid tillsynsbesöket endast gör en provtagning räknas inte detta som ett tillsynsbesök. Se även bilagorna A och B. Totala antalet tillsynsbesök per anläggning Antalet tillsynsbesök per anläggning var 0,67 om man ser till det totala antalet anläggningar. Detta är något färre än föregående år då antalet var 0,73. Medianvärdet var 0,67 (det fanns lika många tillsynsmyndigheter som hade fler respektive mindre tillsynsbesök per anläggning). Skillnaderna mellan tillsynsmyndigheterna var fortsättningsvis stor, från noll till 109 tillsynsbesök per anläggning. Myndigheten med 109 tillsynsbesök har endast redovisat en anläggning men 109 tillsynsbesök. 64 av 273 rapporterande tillsynsmyndigheter hade en tillsynsfrekvens på mer än ett besök per år under år Fyra tillsynsmyndigheter redovisade fler än två tillsynsbesök. Se även bilaga B och tabell 14. Tabell 14 visar i stapeldiagramform hur antalet inspektioner, övriga tillsynsbesök samt totala antalet tillsynsbesök är fördelade per anläggning hos tillsynsmyndigheterna. 10 Livsmedelsverkets rapport nr 11/2006

9 Totala antalet tillsynsbesök redovisades även gruppvis. Tillverkare mm hade fortsättningsvis flest tillsynsbesök per anläggning med 1,1. Lägst antal tillsynsbesök hade gruppen primärproducenter. De övriga grupperna låg samlade mellan 0,60 0,72 tillsynsbesök per anläggning. Tillverkare mm 1,1 tillsynsbesök per anläggning Partihandel 0,72 tillsynsbesök per anläggning Restauranger mm 0,66 tillsynsbesök per anläggning Producenter m butik 0,64 tillsynsbesök per anläggning Detaljhandel 0,60 tillsynsbesök per anläggning Primärproducenter 0,52 tillsynsbesök per anläggning Medelvärde 0,67 tillsynsbesök per anläggning Tillsynsbesöken ökade vid gruppen partihandel medan de övriga grupperna fick något färre antal tillsynsbesök. Se även tabell 3, där även resultatet från och med 2002 finns redovisade. Totala antalet inspektioner per anläggning Inspektionsfrekvensen för samtliga anläggningar låg på 0,42 inspektioner per anläggning vilket var en minskning från 0,49 år Även inspektionerna är uppdelade gruppvis. Även här hade tillverkare mm flest inspektioner. De övriga låg väl samlade dock med betydligt färre inspektioner per anläggning. Se även tabell 3 där även resultat från och med år 2002 finns redovisade. Tillverkare mm 0,92 inspektion per anläggning Partihandel 0,54 inspektion per anläggning Primärproducenter 0,45 inspektion per anläggning Producenter m butik 0,42 inspektion per anläggning Restauranger mm 0,40 inspektion per anläggning Detaljhandel 0,36 inspektion per anläggning Medelvärde 0,42 inspektion per anläggning Ingen grupp kom upp till det allmänna rådet i SLVFS 1990:10 om en inspektion per anläggning och år. Även här skiljer sig tillsynsmyndigheterna åt och varierar mellan noll och 91 inspektioner per anläggning. Myndigheten med 91 inspektioner per anläggning hade endast redovisat en anläggning men 91 inspektioner. Av 273 rapporterande tillsynsmyndigheter rapporterade 16 att deras inspektionsfrekvens var mer är en inspektion per anläggning under år Två tillsynsmyndigheter redovisade fler än två tillsynsbesök Se även bilaga B. Livsmedelsverkets rapport nr 11/

10 Totala antalet tillsynsbesök per besökt anläggning Bland de anläggningar som haft tillsynsbesök var det flera som fått mer än ett tillsynsbesök. Besöksfrekvensen på de anläggningar som fått tillsynsbesök har minskat marginellt från 1,6 till 1,5 tillsynsbesök. Flest tillsynsbesök fick fortsättningsvis tillverkare mm med 2,3 tillsynsbesök, vilket var en minskning från 3,1 tillsynsbesök år Även bland de övriga grupperna har det skett minskningar utom för restauranger mm som ligger kvar på 1,5 tillsynsbesök, vilket även är medelvärdet för samtliga anläggningar. Se även tabell 4 där resultaten från och med år 2002 år finns redovisade. Tillverkare mm 2,3 tillsynsbesök per besökt anläggning Partihandel 1,9 tillsynsbesök per besökt anläggning Detaljhandel 1,5 tillsynsbesök per besökt anläggning Restauranger mm 1,5 tillsynsbesök per besökt anläggning Producenter m butik 1,4 tillsynsbesök per besökt anläggning Primärproducenter 1,2 tillsynsbesök per besökt anläggning Medelvärde 1,5 tillsynsbesök per besökt anläggning Totala antalet inspektioner per besökt anläggning Inspektionsfrekvensen var naturligtvis lägre än besöksfrekvensen. I medeltal fick de besökta anläggningarna 0,94 inspektioner per besökt anläggning vilket var en minskning med cirka 0,1 inspektioner jämfört med föregående år. Även här hade tillverkare mm och partihandel den största minskningen jämfört med år 2004, de båda grupperna hade trots detta fortfarande flest inspektioner av samtliga grupper. Partihandeln ligger något lägre i inspektionsfrekvens och de tre övriga grupperna ligger samlade ytterligare något lägre. Se även tabell 4 där även resultaten från och med år 2002 finns redovisade. Tillverkare mm 1,8 inspektion per besökt anläggning Partihandel 1,4 inspektion per besökt anläggning Primärproducenter 1,0 inspektion per besökt anläggning Producenter m butik 0,93 inspektion per besökt anläggning Restauranger mm 0,88 inspektion per besökt anläggning Detaljhandel 0,87 inspektion per besökt anläggning Medelvärde 0,94 inspektion per besökt anläggning 12 Livsmedelsverkets rapport nr 11/2006

11 Besökta anläggningar med avvikelser Vid ett tillsynsbesök eller en inspektion tittar inspektörerna på hur anläggningarna fungerar. Finns några avvikelser eller är allt bra? Tyvärr är det väldigt ofta som inspektören måste påpeka avvikelser. Skillnaden är dock stor mellan de olika grupperna (20 procent). I medeltal noterades avvikelser hos 56 procent av de besökta anläggningarna. Flest avvikelser hade restauranger mm tätt följd av producenter med egen butik och minst med avvikelser hade gruppen primärproducenter mm. Noteras kan också att flera tillsynsmyndigheter som rapporterat har valt att även detta år inte svara på denna fråga. Procentsatsen för avvikande anläggningar skulle om samtliga rapporterande tillsynsmyndigheter hade besvarat denna fråga vara större. Restauranger mm 58 procent Producenter m butik 57 procent Detaljhandel 53 procent Tillverkare mm 49 procent Partihandel 37 procent Primärproducenter mm 31 procent Medelvärde 56 procent Andelen anläggningar som fått anmärkningar ligger på samma nivå som föregående år. Restauranger mm är den grupp som även detta år fick flest anmärkningar. Ordningen bland de övriga grupperna har skiftat. Producenter med butik till exempel som hade minst avvikelser år 2004 hade näst mest anmärkningar år Se även tabell 5 där även resultaten från och med år 2002 finns redovisade. Åtgärdskrav Vilka typer av åtgärdskrav var det som inspektörerna noterar? Åtgärdskraven delas in i undergrupper såsom, skriftliga åtgärdskrav, omhändertagande, saluförbud, återkallande av godkännande eller övrig avvikelse. Nedan redovisas åtgärdskraven utan uppdelning i anläggningsgrupper. Jämfört med föregående år har andelen åtgärdskrav ökat något vilket till största delen beror på att rapporteringen blivit bättre ifylld. Procent av besökta anläggningar skriftliga åtgärdskrav 51 procent 221 återkallande av godkännande 0,92 procent 129 saluförbud 0,54 procent 66 annan anledning 0,27 procent 19 omhändertagande < 0,1 procent Livsmedelsverkets rapport nr 11/

12 I tabell 8 a och b är åtgärdskraven uppdelade även i anläggningsgrupper. Restauranger mm hade flest skriftliga åtgärdskrav med 58 procent tätt följd av producenter med egen butik och detaljhandeln. Partihandeln hade minst med 31 procent. Även här har flera tillsynsmyndigheter fortfarande valt att inte besvara frågan. Avvikelser Vilka typer av avvikelser är det som inspektörerna noterar? Avvikelserna delas in i grupperna EKP/utbildning, hygien, sammansättning, mikrobiologisk avvikelse, kemisk/fysikalisk kontamination, märkning och presentation samt övriga avvikelser. Nedan resovisas avvikelser utan uppdelning i undergrupper eller anläggningsgrupper. Tillsynsmyndigheterna redovisade både något flera och något färre avvikelser bland grupperna år 2005 än år Procent av besökta anläggningar EKP/utbildning 40 procent hygien 39 procent märkning och presentation 5,0 procent andra avvikelser 4,6 procent 498 mikrobiologisk avvikelse 2,1 procent 177 kemisk/fysikalisk kontamination 0,73 procent 121 sammansättning 0,50 procent I tabell 9 a och b redovisas resultatet av avvikelserna uppdelade i undergrupper och anläggningsgrupper. Av det som rapporterats in kan man se att det var flest avvikelser i gruppen EKP/Utbildning och då främst i EKP. Även brister inom hygien orsakade många noteringar om avvikelser. Jämför man olika anläggningstyper fann man att Primärproducenter fick flest avvikelser på EKP/Utbildning och då undergruppen EKP. Tillverkare mm fick flest avvikelser på grupperna EKP/Utbildning och Hygien och undergruppen EKP men även Lokaler, inredning och utrustning var vanlig. Märkning och presentation var även vanligt förekommande. Partihandel hade flest avvikelser på Hygien och undergruppen Lokaler, inredning och utrustning men även EKP/Utbildning och undergruppen EKP var vanlig. 14 Livsmedelsverkets rapport nr 11/2006

13 Detaljhandel hade flest avvikelser på EKP/Utbildning med undergruppen EKP samt Hygien med undergruppen Lokaler, inredning och utrustning. Märkning och presentation var även vanligt förekommande. Restauranger mm hade flest avvikelser på EKP/Utbildning med undergruppen EKP samt Hygien med undergruppen Lokaler, inredning och utrustning. Producenter med egen butik hade flest avvikelser på EKP/Utbildning med undergruppen EKP men även Hygien med undergruppen Lokaler, inredning och utrustning samt Märkning och presentation var även vanligt förekommande. Inga stora förändringar har skett från 2004 års rapportering. Rapporteringen för år 2005 är dock något bättre ifylld än för de tre tidigare åren. Projektinriktad kontroll Projektinriktad kontroll (PIK) innebär att en bestämd fråga inom livsmedelsområdet kontrolleras samtidigt vid ett större antal tillsynsobjekt inom en eller flera tillsynsmyndigheter. Tillsynsmyndigheterna träffas vid minst två länsträffar om året. Vid dessa träffar diskuteras olika områden av livsmedelstillsynen som kan vara av intresse för ett PIK-projekt. En eller flera myndigheter utarbetar därefter en projektplan om hur denna undersökning ska utföras. Resultatet sammanställs efter projektet och kan därefter användas i den vanliga tillsynen. En kopia av rapporten skickas dessutom till Livsmedelsverket. Deltagandet i dessa projekt varierar något mellan åren. Under år 2005 var det 54 procent som deltog i ett eller flera PIK-projekt av de 280 tillsynsmyndigheter som besvarat frågan. Detta var en minskning med 15 procent från år Se även tabell 11 där även resultat från och med 2002 finns redovisad. Egenkontrollprogram Vid tillsynsbesöken hade dokumenterade genomgångar av egenkontrollprogramen (EKP) gjorts. Av dessa var det anläggningar som följde sitt EKP. Att företagaren/producenten följer sitt EKP behöver inte vara helt relevant för livsmedelssäkerheten vid anläggningen. Frågan var inte om företagaren/producenten hade ett EKP som var relevant för verksamheten, utan endast om företagaren/producenten följde det fastställda EKP. Resultatet visade att för år 2005 var andelen företagaren/producenten som följde sitt EKP 42 procent vilket var en marginell ökning med en procent om man jämför med de senaste två åren. Se även bilaga C. Livsmedelsverkets rapport nr 11/

14 Provtagning Livsmedelsproverna delas in i olika grupper, till exempel mejeriprodukter, kött och köttprodukter, frukt och grönsaker med mera. Dessutom delas några grupper in i undergrupper. Till exempel mejeriprodukter delas upp i konsumtionsmjölk, ost och andra mjölkprodukter. Se tabell 12 och 13 samt bilaga D. Anledningen till detta är att det är av stort intresse att se om det är någon speciell varugrupp som oftare får anmärkningar än andra. Slutsatser är lättare att dra om underlaget är stort. Analyser och undersökningar andra än mikrobiologiska Enligt denna rapport har det tagits prov vilket är en ökning med knappt 200 prov från år På dessa har man gjort en eller flera olika typer av undersökningar. En minskning av svarande myndigheter har skett från ett 70-tal år 2003 till 62 svarande myndigheter år Några slutsatser är svåra att dra med detta lilla underlag. Fortfarande har några kommuner angivit antal avvikande provresultat men inte angivit hur många prov som togs totalt, ett resultat av detta kan vara att andelen avvikande prov blir för stort. Se även tabell 12. Mikrobiologiska specialanalyser, zoonoser mm Enligt rapporteringen har drygt prov analyserats under år 2005 fördelat på åtta olika specialanalyser, vilket var en minskning med prov från år Också här är det inrapporterade materialet ofullständigt. Specialanalyserna är Listeria monocytogens, Verotoxinproducerande E-coli, Campylobacter, Salmonella, Yersinia enterocolitica, Bacillus cereus, Staphlyococus aureus samt Clostridium perfringens. För livsmedelstillsynen i landet är dessa årliga sammanställningar av stort värde. Dels ger de ett underlag som gör att verket kan identifiera eventuella problemområden, dels kan verket spåra trender och under vissa omständigheter avläsa effekterna av införda åtgärder. Dessutom får verket ett underlag för den rapportering som verket är skyldiga att skicka till EU. Det sistnämnda är inte minst viktigt. Den information som EU samlar in på detta sätt 1 utgör ett viktigt underlag för arbetet med nya direktiv och förordningar och det betyder att våra möjligheter att kunna påverka detta arbete och understryka våra argument i förekommande fall kan vara beroende av att verket har tillgång till en relevant inhemsk statistik. Därför är det viktigt att alla kommuner medverkar och skickar in denna information. I 1 Dessa rapporter ingår i den årliga. Zoonosrapporten, Trends and sources of zoonotic agents in animals, feedstuffs, food and man in the European Union and Norway, som sammanställs av EU. De ingående svenska delarna sammanställs av SVA i en svensk zoonosrapport som finns på SVAs webbplats: 16 Livsmedelsverkets rapport nr 11/2006

15 detta sammanhang bör det påpekas för den händelse det upplevs som betungande att sammanställa rapporten att det är lätt för analyslaboratorierna att ge kommunerna dessa sammanställningar. Detta förutsätter naturligtvis att man specificerar sina önskemål till laboratorierna. Ur de inskickade rapporterna utläser verket inga stora förändringar jämfört med de tre föregående åren. Fortfarande redovisas ett stort antal undersökningar avseende Salmonella, Stafylococcus aureus, Bacillus cereus och Clostridium perfringens, och resultaten är stort sett tillfredsställande, medan Listeria monocytogenes och Campylobacter möter ett väsentligt mindre intresse. Fortfarande är det en hel del kommuner som inte skickar in någon statistik Livsmedelsverket hoppas på bättring inför kommande år. För att få fler kommuner att skicka in sina analysresultat funderar nu Livsmedelsverket åter på hur man ska kunna hjälpa till i den processen. I bilaga D finns resultaten i tabellform. Mikrobiologiska analyser totalt Totalt redovisades mikrobiologiska prov. Provantalet ligger något högre än föregående år (24 107) men något lägre än år 2003 (25 293). Andelen tillsynsmyndigheter som besvarat denna del av rapporteringen var 247 myndigheter år Andelen svar har varierat från 248 år 2002, 244 år 2003 och 252 år 2004 till 246 år Av de rapporterade proven bedömdes 252 som otjänliga vilket motsvarar 1,8 procent. Procentsiffran var något högre än vid föregående års rapport. Andelen tjänliga med anmärkning var 16 procent vilket var en marginell minskning från föregående år. Färdig mat var den grupp som man tagit flest prov på, drygt Av dessa var 2,4 procent otjänliga och 19 procent tjänliga med anmärkning. Andelarna otjänliga prov har ökat jämfört med föregående år. Gruppen örter och kryddor hade 3,9 procent otjänliga prov och var därmed den grupp som hade största andelen otjänliga prov, andelen tjänliga med anmärkning var 22 procent. Vid 2004 års rapportering var inget prov otjänligt medan 23 procent bedömdes tjänliga med anmärkning. Det togs fler prov i gruppen under år 2005 (51 stycken) jämfört med år 2004 (35 stycken). Gruppen Spannmål, bageriprodukter och konditorivaror hade nästan lika stor andel otjänliga prov, 3,1 procent och andelen tjänliga med anmärkning var 19 procent. Antal prov i gruppen övriga livsmedel har ökat kraftigt från föregående år med drygt prov och är nu uppe i Anledningen till detta beror på att en stor tillsynsmyndighet har redovisat all sin provtagning under övrigt livsmedel. Livsmedelsverkets rapport nr 11/

16 Av undergrupperna var det konsumtionsmjölk som hade flest otjänliga prov, 9,1 procent, följd av fjäderfä, färskt och fryst kött med 4,8 procent och spannmål med 4,3 procent. Resultaten är något förändrade mot föregående år. Att dra några långtgående slutsatser av detta resultat visar sig fortfarande svårt. Se även tabell 13. Provtagning per anläggning Provtagningsfrekvensen var 0,49 prov per anläggning vilket är densamma som för år För tidigare år var resultatet något högre. Nio tillsynsmyndigheter rapporterade mer än två prov per anläggning, motsvarande siffra för föregående år var 16. Den tillsynsmyndighet som tog flest prov tog 29 prov per anläggning, vilket var en myndighet som rapporterat endast en anläggning, 29 prov och många tillsynsbesök. 40 tillsynsmyndigheter tog fler än ett prov per anläggning och 27 myndigheter rapporterade inget enda prov. Se även bilaga A. Övriga kommentarer från kommunerna Det har även detta år kommit in många kommentarer till rapportering. Många hade synpunkter på att rapporteringen var alldeles för omfattande och tidskrävande. Man påtalar att man inte har haft system för att enkelt kunna ta fram de underlag till de frågeställningar som finns i rapporteringssystemet. Flera kommuner räknar med att från och med år 2006 års rapportering ska det bli lättare att lämna uppgifter på framförallt åtgärdskraven samt avvikelserna från tillsynsbesöken eftersom de enkelt ska kunna tas fram från de datorbaserade inspektionerna. Några myndigheter har efterfrågat resultat från tidigare rapporteringar. Man kan nu skriva ut 2004 års rapportering genom att gå upp i Historik. Man kan även som tidigare ändra årtalet när man loggar in då kan man få fram rapporteringarna från och med år Flera tillsynsmyndigheter har också påtalat att det är svårt och tidsödande att rapportera all provtagning. Ett sätt att underlätta rapporteringen är att begära av laboratorierna vid upphandlingen att de ska leverera en sammanställning årligen av alla resultat i den form Livsmedelsverket kräver. Det går troligen att få ut denna tjänst även om upphandlingen redan är gjord. En sammanställning av kommunens egna provtagning borde den enskilda kommunen även vara intresserade av. Laboratorierna kan naturligtvis endast göra dessa sammanställningar om man fått information om hur indelningen i grupper ser ut. Flera myndigheter påtalar också att det borde vara enklare om laboratorierna direkt fick rapportera till Livsmedelsverket. I dagsläget är detta inte juridiskt möjligt. 18 Livsmedelsverkets rapport nr 11/2006

17 Det har kommit många kommentarer om företagens egenkontrollprogram. De som finns följs i många fall inte och dokumentationen är i många fall bristfällig. Många är dessutom gamla och behöver omarbetas medan andra fortfarande inte utarbetat något egenkontrollprogram. Det köps också egenkontrollprogram baserade på HACCP-principer (Hazard analysis critical control points) av konsulter, i många fall verkar dessa bli hyllvärmare eftersom intresset från verksamhetsutövaren i många fall är minimalt. Många myndigheter har också haft information och även utbildningar av egenkontrollprogram som baseras på HACCP-principer. Förenklat innebär HACCP-principer att egenkontrollprogrammet ska inriktas på var produktionen är som känsligast och om fel uppstår vad företagaren/producenten då ska göra. Hos många tillsynsmyndigheter råder fortfarande brist på inspektörer. Vid några myndigheter har inspektören slutat och ingen ersättare har kunnat tillsättas i tid. Vid andra myndigheter upplever inspektörerna en alldeles för stor arbetsbörda, de hinner inte med den tillsyn de skulle önska. Många inspektörer återkommer dessutom med kravet på att de önskar ett körkort för personal som arbetar inom restauranger och storhushåll, eftersom kunskapen om livsmedelshygien hos många är alldeles för låg. Livsmedelsverket har fått ett regeringsuppdrag där verket ska utreda frågan om hur kunskapsnivån på restaurang och storkökspersonal ska kunna höjas. En rapport med verkets förslag har överlämnats till regeringen. Livsmedelsverket föreslår att personer som arbetar i livsmedelsindustri, på restauranger och i livsmedelsindustri, måste gå utbildning som avslutas med ett skriftligt test. Datorbaserade inspektioner har många myndigheter börjat tillämpa vid restauranger och storhushåll samt detaljhandel. Inspektörerna men även företagaren/producenten ser i allmänhet positivt på denna form av inspektion även om den är mer tidskrävande än de tidigare inspektionerna. Företagaren/producenten har ofta stora problem att uppfylla kraven i checklistan för datoriserade inspektioner. Många inspektörer har lagt ner tid på att läsa in sig på de nya förordningarna som började tillämpas den 1 januari Många inspektörer har också deltagit på de kurser Livsmedelsverket hållit i ämnet. Det har blivit allt vanligare med tillsynsmyndigheter som börjat samverka över kommungränserna för att få en mer effektiv tillsyn. Livsmedelsverket ser positivt på detta. Det blir också vanligare med att flera kommuners förvaltningar går samman. Noteras kan att matförgiftningar ska rapporteras på en speciell rapporteringsmall. Tanken är att man kontinuerligt ska rapportera misstänkta/verifierade matförgiftningar till Livsmedelsverket. Matförgiftningsrapporteringen finns på vår webbplats offentlig tillsyn matförgiftningar - rapportering. Livsmedelsverkets rapport nr 11/

18 Tabeller Tabell 1a Fördelning av antalet anläggningar i undergrupper och i procent, åren År Primär Producenter Tillverkare/ producenter/ förpackare Partihandel Detaljhandel Restauranger och andra storhushåll Producenter med egen butik Totalt Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal , , , , , , , , , , , , , , , , Tabell 1b Fördelning av antalet anläggningar i avgiftsgrupper, år 2005 Avgiftsklasse Partir handel Primärproducenter Tillverkare/ producenter / förpackare Detalj - handel Restaurange r och andra storhushåll Producente r med egen butik Avgiftsgrupp 1 Omsättning (Mkr/år) < > Avgiftsgrupp Omsättning (Mkr/år) < Avgiftsgrupp Omsättning (Mkr/år) < > Årsarbetskrafter < > Ej klassade Summa anläggningar Antal Anläggningar i undergrupper 20 Livsmedelsverkets rapport nr 11/2006

19 Tabell 2 Andelen besökta anläggningar (inspektioner + övriga tillsynsbesök) uppdelade i undergrupper och i procent. Vissa anläggningar kan ha fått flera tillsynsbesök och/eller inspektioner, åren År Tillverkare/ producenter / förpackare Primär- Producenter Partihandel Detaljhandel Restaurange r och andra storhushåll Producente r med egen butik Totalt antal anläggningar Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % * * En kommun har angivit många fler anläggningar med besök än anläggningar i gruppen. Tabell 3 Antal inspektioner och övriga tillsynsbesök per anläggningar, åren År Primär- Tillverkare/ Parti- Detalj- Restauranger Producenter producenter producenter/ förpackare handel handel och andra storhushåll med egen butik Insp. per Tot. besö k per Insp. per Tot. besö k per Insp. per Tot. besö k per Insp. per Tot. besö k per Insp. per Tot. besö k per Insp. per Tot. besö k per Totalt antal anläggningar Insp. per Tot. besö k per ,18 0,29 0,91 1,2 0,37 0,51 0,38 0,57 0,52 0,74 1,0 1,4 0,50 0, ,47 0,66 0,83 1,1 0,31 0,45 0,40 0,65 0,41 0,62 0,50 0,74 0,43 0, ,38 0,55 1,3 1,6 0,50 0,66 0,44 0,70 0,44 0,68 0,48 0,70 0,49 0, ,45 0,52 0,92 1,1 0,54 0,73 0,36 0,60 0,40 0,66 0,42 0,64 0,42 0,67 Tabell 4 Antal inspektioner och övriga tillsynsbesök per besökta anläggningar, åren År Primärproducenter Insp. per Tot. besö k per Tillverkare/ producenter/ förpackare Insp. per Tot. besö k per Partihandel Insp. per Tot. besö k per Detaljhandel Insp. per Tot. besö k per Restauranger och andra storhushåll Insp. per Tot. besö k per Producenter med egen butik Insp. per Tot. besö k per Totalt antal besökta anläggninga r Insp. per ,58 0,91 0,61 0,82 0,63 0,88 0,91 1,4 0,93 1,3 2,0 2,7 0,89 1, ,1 1,6 1,4 1,8 0,60 0,87 0,85 1,4 0,85 1,3 0,98 1,4 0,88 1, ,0 1,5 2,5 3,1 1,7 2,3 0,99 1,6 1,0 1,5 0,91 1,3 1,1 1, ,0 1,2 1,8 2,3 1,4 1,9 0,87 1,5 0,88 1,5 0,93 1,4 0,94 1,5 Tot. besök per Livsmedelsverkets rapport nr 11/

20 Tabell 5 Antalet besökta anläggningar med avvikelser uppdelade i undergrupper i procent, åren År Tillverkare/ producenter / förpackare Detaljhandel Restaurange r och andra storhushåll Producente r med egen butik Totalt antal besökta anläggninga r Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Primär Producenter Partihandel Tabell 6 Årsarbetskrafter som arbetar med livsmedelstillsyn, åren År Årsarbets- Anläggning / Inspektörsårsarbetskraft kraft årsarbetskraft Anläggning / inspektörsårsarbetskraft Beräknat ytterligare årsarbetskrafter Beräknat ytterligare inspektörsårsarbetskrafter Antal arbetande inspektöre r Tabell 7 Livsmedelstillsyn i några siffror, åren År Antal livsmedelsanläggninga r Antal inspektioner Antal övriga besök Anläggninga r med besök Besökta anläggninga r med avvikelser Mikrobiologiska prov Övriga prov Livsmedelsverkets rapport nr 11/2006

21 Tabell 8a Antalet besökta anläggningar med åtgärdskrav uppdelade i undergrupper i procent, år 2005 Primärproducenter Tillverkare/ producenter / förpackare Partihandel Detaljhandel Restaurange r och andra storhushåll Producente r med egen butik % % % % % % % Åtgärdskra v Skriftliga åtgärdskrav Omhändertagande 0,24 0,21 0,21 0,02 0,48 0,08 Saluförbud 0,57 1,3 1,1 0,36 0,48 0,54 Återkallande av godkännande 0,89 2,9 1,1 0,80 1,4 0,92 Annan 2,2 0,41 0,36 0,25 0,27 Totalt antal besökta anläggninga r Tabell 8b Antalet besökta anläggningar med åtgärdskrav uppdelade i undergrupper, år 2005 Primär- Tillverkare/ Parti- Detalj- Restaurange Producente Totalt antal producenter producenter / förpackare handel handel r och andra storhushåll r med egen butik besökta anläggninga r Åtgärdskra v Skriftliga åtgärdskrav Omhändertagande Saluförbud Återkallande av god- kännande Annan Livsmedelsverkets rapport nr 11/

22 Tabell 9a Antalet besökta anläggningar med avvikelser uppdelade i undergrupper samt typen av avvikelse i procent, år 2005 Primärproducenter Tillverkare/ producenter / förpackare Partihande l Detalj - handel Restaurange r och andra storhushåll Producente r med egen butik % % % % % % % Åtgärdskrav EKP/Utbildning EKP personalutb. 6,7 12 6, Hygien personalhygien , lokaler, inredning, utrustning hantering 2,2 14 5, Sammansättning 1,2 0,61 0,43 0,96 0,50 Mikrobiologisk 2,2 2,0 0,21 2,6 2,0 2,4 2,1 avvikelse Kemisk/fysikalis 0,89 0,21 0,84 0,71 0,96 0,73 k kontamination Märkning och presentation 6,7 11 3,6 12 2,6 12 5,0 Andra avvikelser 11 8,9 5,7 4,2 4,3 7,2 4,6 Tabell 9b Antalet besökta anläggningar med avvikelser uppdelade i undergrupper samt typen av avvikelse, år 2005 Primärproducenter Tillverkare/ producenter / förpackare Partihande l Detalj - handel Restaurange r och andra storhushåll Producente r med egen butik Totalt antal besökta anläggninga r Totalt antal besökta anläggninga r Åtgärdskrav EKP/Utbildning EKP personalutb Hygien personalhygien lokaler, inredning, utrustning hantering Sammansättning Mikrobiologisk avvikelse Kemisk/fysikalis k kontamination Märkning och presentation Andra avvikelser Livsmedelsverkets rapport nr 11/2006

23 Tabell 10 Antal kommuner som har verksamhetsplan enl 4b SLVFS 1990:10, åren År Ja Nej Antal svarande Plan i % Tabell 11 Antal kommuner som deltar i PIK projekt, åren År Ja Nej Antal svarande % som deltar Livsmedelsverkets rapport nr 11/

24 Tabell 12 Totala antalet undersökningar - andra än mikrobiologiska, år tillsynsmyndigheter besvarade denna fråga Konta- Avvikelser Prov Totalt Produkt mination Samman- Märkning Övrigt m. av- uttagna Kem. Fys. sättning present. vikelser prov 1. Mejeriprodukter a. Konsumtionsmjölk b. Ost c. Andra mjölkprodukter Ägg och äggprodukter Kött & köttprodukter, vilt & fjäderfä a. Tamboskap, färskt och fryst kött a. Tamboskap, köttprodukter b. Vilt, färskt och fryst kött 4 3b. Vilt, köttprodukter c. Fjäderfä, färskt och fryst kött c. Fjäderfä, köttprodukter Fisk, skaldjur & mollusker a. Fisk, färskt och fryst a. Fisk, fiskprodukter b. Skaldjur och mollusker, färsk och fryst b. Skaldjur och mollusker, skaldjursprodukter Fetter och oljor Soppor, buljonger, såser, m.m Spannmål, bageriprodukter & konditorivaror a. Spannmål b. Bageriprodukter c. Konditorivaror Frukt & grönsaker a. Frukt, färsk och fryst a. Frukt, fruktprodukter b. Grönsaker, fäsk och fryst b. Grönsaker, grönsaksprodukter Örter och kryddor Icke alkoholhaltiga drycker Vin 12. Alkoholhaltiga drycker (ej vin) 13. Glass & desserter a. Glass b. Desserter Kakao och kakaoberedningar, kaffe och te Konfektyr och godis Nötter, nötprodukter och snacks Färdig mat Livsmedel för speciella näringsändamål 19. Tillsatser 20. Material i kontakt med livsmedel Övriga livsmedelsprov Summa

25 Tabell 13 Totala antalet mikrobiologiska prov uppdelade i grupper, år tillsynsmyndigheter besvarade denna fråga Under- Otjän- Tjänliga med % Otjän- % Tjänliga Produkt sökta liga anmärkning liga m anmärkning 1. Mejeriprodukter ,4 19 1a. Konsumtionsmjölk ,1 27 1b. Ost ,1 20 1c. Andra mjölkprodukter , Ägg och äggprodukter Kött & köttprodukter, vilt & fjäderfä ,2 16 3a. Tamboskap, färskt och fryst kött ,3 11 3a. Tamboskap, köttprodukter , b. Vilt, färskt och fryst kött b. Vilt, köttprodukter c. Fjäderfä, färskt och fryst kött ,8 13 3c. Fjäderfä, köttprodukter , Fisk, skaldjur & mollusker ,4 28 4a. Fisk, färskt och fryst , a. Fisk, fiskprodukter ,1 16 4b. Skaldjur och mollusker, färsk och fryst ,7 36 4b. Skaldjur och mollusker, skaldjursprodukter Fetter och oljor Soppor, buljonger, såser, m.m , Spannmål, bageriprodukter & konditorivaror ,1 19 7a. Spannmål ,3 35 7b. Bageriprodukter c. Konditorivaror , Frukr & grönsaker , a. Frukt, färsk och fryst ,6 14 8a. Frukt, fruktprodukter 11 8b. Grönsaker, fäsk och fryst ,90 6,9 8b. Grönsaker, grönsaksprodukter , Örter och kryddor , Icke alkoholhaltiga drycker Vin Alkoholhaltiga drycker (ej vin) Glass & desserter , a. Glass , b. Desserter , Kakao och kakaoberedningar, kaffe och te Konfektyr och godis Nötter, nötprodukter och snacks ,1 17. Färdig mat , Livsmedel för speciella näringsändamål Tillsatser Övriga livsmedelsprov ,2 4,3 Summa ,8 16 Under- Ej god- Med tvekan % Ej god- % Med tvekan sökta tagbara godtagbara tagbara godtagbara 20. Material i kontakt med livsmedel