Fredrik Fahlander Kulturkrock eller konstruktiva möten? Hybriditet och samhällsutveckling under sydskandinavisk mellanneolitikum.

Transkript

1 Fredrik Fahlander Kulturkrock eller konstruktiva möten? Hybriditet och samhällsutveckling under sydskandinavisk mellanneolitikum Sammanfattning Ett klassiskt problemområde inom neolitisk forskning rör den kulturpluralism och sociala mångfald som verkar uppstå under senare delen av stenåldern. Under mellanneolitikum (ca f.kr.) har arkeologer urskiljt tre olika uppsättningar av materiell kultur vilka i Sverige brukar benämnas som Trattbägarkultur, Gropkeramisk kultur samt Stridsyxekultur. Traditionellt har dessa delvis parallella materiella spår tolkats som skilda etniska grupper med olika ideologi, religion och traditioner. De senaste årens forskning har emellertid visat att det finns stor rumslig och kronologisk variation inom dessa grupper samt flera hybrida mellanformer. Kontakter och möten mellan dessa materiella komplex har uppenbarlighen varit frekventa, men dess betydelse för samhällsutvecklingen har inte diskuterats i tillräcklig omfattning. Projektet syftar till att sammanställa och utvärdera de senaste årens utgrävda material samt de analyser av ben och keramik som utförts från denna period. Istället för att kategorisera materialet från ett kulturessentiellt perspektiv kommer diskussionen utgå från detaljerade undersökningar av ett antal utvalda lokaler med fokus på kulturkomplexens interna utveckling och de olika typer av effekter som uppstår i möten mellan individer och grupper av olika tradition och näringsfång. Projektet kommer att bidra till diskussionen av ett centralt fenomen i europeisk förhistoria och har därför internationell betydelse.

2 Projektbeskrivning Kulturkrock eller konstruktiva möten? Hybriditet och samhällsutveckling under sydskandinavisk mellanneolitikum Projektet syftar till att sammanställa och utvärdera äldre och nyligen utgrävt material samt kritiskt utvärdera de analyser av ben och keramik som utförts på mellanneolitiskt (ca f.kr.) material i Sverige. De senaste årens forskning har visat att det finns stor rumslig och kronologisk variation inom de mellanneolitiska kulturkomplexen (STR, GRK & TRB) och flera hybrida mellanformer. Istället för att kategorisera materialet genom ett kulturellt filter kommer diskussionen utgå från detaljerade undersökningar av ett antal utvalda lokaler med fokus på kulturkomplexens interna utveckling och de olika typer av effekter som uppstår i möten mellan individer och grupper med olika tradition och näringsfång. I samband med dessa analyser kommer även ett antal C13/14 analyser utföras samt en kritisk genomgång av utvalt osteologiskt material. Projektets specifika mål kan sammanfattas enligt följande: Att sammanställa och kritiskt utvärdera utgrävt och publicerat material från perioden Att sammanställa och kritiskt utvärdera osteologiska och keramiska analyser från perioden Att sammanställa och kritiskt utvärdera c13/14-dateringar från perioden samt komplettera med nya analyser Att utifrån detaljerad lokal utveckling diskutera relationer mellan de olika materiella kulturkomplexen utifrån ett hybriditetsperspektiv Att sammanställa resultaten i en engelskspråkig monografi Bakgrund Skandinavisk neolitikum ( f.kr.) är en av de mest spännande perioderna i förhistorien, men kanske även den mest komplicerade. Under neolitikums två millennier etableras både bofasthet och jordbrukande ekonomi samt en rad olika begravningstraditioner. Bruket av keramik kompletterar även den förhållandevis anonyma stenteknologin med olika form- och dekorvariationer, vilket ofta legat till grund för diskussioner kring möjliga etniskt skilda grupper. Stenåldersforskningen har av tradition varit kvantitativ och präglad av så kallad processuell epistemologi, vilket, trots att även andra perspektiv numera är väl representerade, fortfarande kan spåras i vissa grundläggande tankegångar. En evolutionär grundtanke är exempelvis fortfarande lätt att identifiera där de mesolitiska jagande och samlande grupperna generellt beskrivs som resursstrategiska naturfolk medan neolitikum har räknats som tröskeln mot civilisationen där bofasthet och jordbruk ingår som viktiga parametrar. Det evolutionära schemat störs dock under mellanneolitikum (ca f.kr.). Under denna period får Trattbägarkulturen, som dominerar under tidigneolitikum med kollektiva megalitgravar (långhögar, dösar och gånggrifter) och en relativt enhetlig materialuppsättning, sällskap av vad som verkar vara andra sociala grupperingar. Den ena är stridsyxe- eller båtyxekulturen som karakteriseras av bland annat snörornerad keramik, lårbensformade slipstenar och de båtformade yxorna i bergart med skafthål samt flatmarksgravar. Parallellt med stridsyxekulturen

3 förekommer även gropkeramisk kultur som till skillnad från de andra två i huvudsak jordbrukande traditionerna verkar ha återgått (eller förblivit kvar) i en mesolitisk fångstekonomi (Larsson 2003, Stenbäck 2003). Traditionellt har man gärna velat se dessa olika typer av aktivitetsspår som indikation på olika etniska grupper med olika traditioner, näringsfång och ideologi (Knutsson 1995:197, jfr. Larsson 2004 Papmehl-Dufay 2006). Det finns dock en hel del undantag från denna generella tendens. När material och dateringar från olika regioner ställs mot varandra är det uppenbart att materialet visar på stora skillnader i inbördes kronologi och rumslig spridning (Larsson & Olsson 1997). Material som traditionell räknas till stridsyxekulturen återfinns exempelvis i gropkeramiska sammanhang vid kusten i Mälardalen, Skåne och på Gotland samt i trattbägarmiljöer och megalitgravar (Strinnholm 2001, Stenbäck 2003:45,193, Papmehl-Dufay 2006, Fahlander 2003, 2006). Det kan ibland vara lika mycket som skiljer två gropkeramiska platser från varandra som mellan en stridsyxelokal och en gropkeramisk. En intessant kategori fynd är den sk tredje gruppens keramik där form och stilelement från GRK och STR kombinerats till den grad att de anses utgöra en egen kategori (Graner & Larsson 2004). Att enbart utgå från ledartefakter kan därmed vara vanskligt och generera en felaktig bild. Lars Bägerfeldt (1992) argumenterar exempelvis för tanken att samma människor som nyttjade kustplatserna på Gotland för fiske och tranframställning även ligger bakom några av de svårdefinierade inlandsboplatserna från mellanneolitikum. Anders Carlsson (1998:47ff) och Alex Gill (2003:109, 129f, 219ff) är inne på liknande spår och vill se det kustbundna gropkeramiska materialet i Mälardalsområdet som resultatet av speciella dryckes- och matcermonier utförda av individer inom TRB. Ett starkt argument mot idén om att kustboplatserna endast var säsongsvisa är dock de många isotopanalyser av människoben från Åland och Gotland vilka visar på en huvudsakligen marin diet (Eriksson 2004, Ahlström 1998). Om dessa resultat är giltliga även för andra GRK-grupper i exempelvis Mälardalen och på Västkusten återstår dock att besvara. Bilden av GRK som renodlat fångstfolk har i vilket fall nyanserats på senare tid och GRK karakteriseras numera som en blandekonomi med inslag av sälfångst, jakt, fiske och tamdjurshållning (svin och får) samt viss odling (Welinder 1998:183, Strinnholm 2001, Segerberg 1999:19). Ett problem med i diskussionen av den sociala struktuiren under mellanneolitiska är att majoriteten av materialet kommer från gravkontexter. Mellanneolitiska bostadshus är få och de som finns är ofta tveksamt daterade via fyndsammanhang eller rumslig relation till daterade anläggningar (Larsson 1989:65ff, Carlsson 1998:65, jfr. Björck 1998, Ranta 2002). Vi har med andra ord vag uppfattning om hur man levde och organiserade rummet under mellanneolitikum. En anledning till den mellanneolitiska förvirringen kan med andra ord vara att man inte tillräckligt uppmärksammat att det i stora drag rör sig om skillnader i gravskick vilket inte direkt kan överföras till sociala eller etniska distinktioner. Vid ett första påseende skiljer sig hanteringen av döda relativt mycket åt mellan GRK, STR och TRB. I det sistnämnda dominerar kollektivgravskicket i gånggrifter även om enskilda flatmarksgravar inte är ovanliga. GRK-gravar ser ganska olika ut i olika regioner och spänner från enkla gropar till stensatta flatmarksgravar. STR-gravar finns både som mindre ansamlingar av flatmarksgravar till ett fåtal linjegravfält. De exempel på gravfält som förekommer inom STR traditionen är intressanta då de skapar en möjlighet till jämförelse med exempelvis de Gotländska och Öländska gravfälten. Ett centralt exempel är Bedinge som landets största STR-gravfält med rika och välbevarade gravar. Ett annat intressant exempel är även STR-gravarna vid Dösjebro (Andersson, Grønnegaard & Svensson 2000, Månsson & Pihl 2000)

4 med sin nära anslutning till TRB lämningar (bl a en palissadkonstruktion). Majoriteten av STR-materialet förekommer dock i form av lösfynd och ett relativt stort antal enstaka och mindre fyndplatser som exempelvis Kastanjegården (Winge 1976), Ingelstorp (Strömberg 1982), Sävsta. Västra Vingåker sn. (Florin 1955), Länsmannsgården, Lilla Malma sn. (Christiansson 1956), Köpingsåsen Täby, Öja sn. (Malmer 1962), Sannahed, Kumla sn. (Lindqvist 1963) och Kungskvarn, Ledberg sn. (Oldeberg 1952). Flera av dessa lokaler uppvisar stor variabilitet och flera kulturöverskridande element. Ett exempel är en grav från Fagervik som i typ liknar en STR grav men har en dubbeleggad stridsyxa och GRK keramik (Bagge 1936). Utöver de fåtaliga exemplen på gravar som kan knytas till STR traditionen är även de sk dödshusen intressanta. Termen dödshus är kanske inte helt lyckad, men det handlar trots allt om hantering av människoben som inte direkt kan knytas till gravar och gravritualer. Liknande fenomen finns även i gropkeramiska lokaler vilket gör denna hantering intressant att undersöka inom projektet. Ett känt exempel är dödshuset vid Gläntan (Turinge sn. Sö.), där kremerade kvarlevor av minst sju individer registrerats tillsammans med STRkeramik, yxor, samt tredje gruppens keramik etc. (Lindström 2000) Det finns även ett antal osäkra dödshus i Stävie och i Veddinge i Halland (Särlvik 1975), med spår av stolpar, brända ben samt flinta och lite keramik. Exemplet Bollbacken (Tortuna sn. Vä.) är också intressant då det tolkats som ett GRK dödshus (Artursson 1996). Även här finns det mindre mängder av osteologiskt material både från människa och djur, samt keramik från tredje gruppen. Ett annat GRK dödshus skall enligt Olsson (1999) ha hittats i Häggsta, Botkyrka sn. Detta domineras i huvudsak av animaliskt material men även en liten mängd humant material föreligger. På flera andra GRK lokaler, ex Fagervik, Rörvik och Ajvide återfinns liknande spår av rituell hantering av människoben. De kan vara deponerade i kjökkenmöddingar eller som spridda koncentrationer på boplatser. Det är uppenbart att samtliga tre materiella komplex hanterat ben av människa på andra sätt än genom gravläggningar och en fördjupad analys av dessa praktiker utan att på förhand låsa materialet till dödshus eller förfaderskult är ytterligare ett centralt studiefält inom projektet. Lämningar av TRB karaktär är generellt sett vanligare och mer frekventa än spår av STR och GRK, men hur dessa skall dateras är inte självklart. Att gånggrifterna innehåller en rad fynd från andra perioder än den primära konstruktionsfasen är väl känt. I exempelvis Falbygden återfinns både GRK och STR material i megaliterna och dess omgivningar. Den tydligaste indikationen på detta fenomen är förekomsten av spånpilar i kammaren i fem av de undersökta gravarna (Karleby 57 och 59, Näs 7:2, Slöta 24 och Falköping stad 3). I ett par fall förekommer även spånskrapor (Falköping stad 19 och Valtorp 2), vars typ inte är känd från Falbygdens TRB boplatser. I bägge dessa fall är det huvudsakligen fråga om till stor del bränt material som deponerats framför gångens mynning. Det föreligger även enstaka fynd stridsyxekeramik i några kammare (Falköping stad 4), vilket också förekommer i bl.a. Halländska megaliter. Från undersökningarna av Falköping stad 3 har även fragment av ett GRK kärl tillvaratagits (Axelsson & Persson 1999). Megaliterna fortsätter uppenbarligen att spela en viktig roll i det sena mellanneolitiska samhället men mycket tyder på att det är med en förändrad betydelse. Exempelvis förändras relationerna och förekomst av olika material mellan kammare och mynningsområde, vilket kan ses som ett resultat av förändrade relationer till det normsystem som tidigare varit förhärskande kring megaliterna (Strinnholm 2001).

5 Att de olika mellanneolitiska komplexen representeras i olika hög grad av olika typer av lämningar (gravar, boplatser, lösfynd) med flertal kulturöverskridande element gör att det är problematiskt att låsa tolkningarna inom kulturessentiella referensramar. Än mer komplicerad blir bilden om vi går utanför det sydsvenska området (Norge, Danmark, Norra Tyskland, Baltikum) där liknande, men delvis annorlunda, konstellationer av artefakter, begravningstraditioner och bosättningsmönster återfinns (Midley 1992, Tilley 1996, Ebbesen 2006, Larsson & Zagorska 2006). Det är uppenbart att mellanneolitikum är en period av förändring och stor social variabilitet. Tid och rum är viktiga variabler eftersom likheter mellan de olika materiella komplexen inte uppvisar något tydligt ursprung eller utbredning över tid. Trots att mycket nytt material grävts fram och många nya naturvetenskapliga analyser har utförts de senaste decennierna är den sociala utvecklingen under mellaneolitikum fortfarande oklar och diffus. Sammanfattande verk för denna period är få och utgår ofta från en generell kulturhistorisk horisont (ex: Welinder 1998, Malmer 2002). Den mellanneolitiska forskningen har visserligen vitaliserats betydligt på senare tid i och med att en rad yngre forskare angripit materialet med nya metoder och perspektiv. Ett närliggande exempel är forskningsprojektet "Vi och dom: Kulturell identitet under mellanneolitikum" vilket genererat ett antal intressanta och viktiga studier (Eriksson, 2003, Larsson 2006, Papmehl-Dufay 2006). Dessa och andra nytillkommna studier har stor relevans för projektet men dess resultat kommer att diskuteras utifrån ett annorlunda metodologiskt och teoretiskt perspektiv (se teoretiska och metodologiska överväganden nedan). Diskussionen kring STR har exempelvis länge dominerats av en kategorisk syn på materialet och det är viktigt att påpeka att det endast finns ett fåtal bevarade skelett från STR-gravar, vilket gör generella påståenden om strikta köns- och åldersdistinktioner vilseledande. Om vi bortser från förekomst av ledartefakter i gravarna är skillnaderna ibland lika stora inom komplexen som mellan exempelvis STR och GRK. Trots detta finner vi ofta liknande motsägelser och alltför hög grad av generalisering i rapporter av GRK och TRB lokaler (Winge 1976). Det går med andra ord inte att direkt använda slutresultaten av tidigare studier utan en kritisk utvärdering av de faktiska grunderna för varje individuell undersökning. I sammanställningen av mellanneolitiska material kommer projektet kommer istället att uppmärksamma mångfalden av de olika resultat och effekter som kan uppstå i möten mellan människor av olika tradition och världsbild. Utifrån ett sådant öppet perspektiv kan vi sannolikt bättre förstå samhällsutvecklingen under den senare delen av stenåldern. Teoretiska och metodologiska överväganden Den klassiska modellen om enhetliga kulturgrupper som utvecklas på egen hand eller influerar/s av andra närliggande kulturer är enkel och behändig, men knappast speciellt övertygande. I samhällsteoretiska sammanhang har man idag generellt övergett dessa statiska modeller och diskuterar istället kulturer, etniska grupper och stater som hybrider uppbyggda kring element av olika ursprung. I tanken om hybriditet ligger givetvis även det att kulturer inte är homogena utan består av många olika fraktioner och individer som baserar sin etnicitet, erfarenhet och identitet på olika grunder. En av de mest intressanta diskussionerna kring detta förs av kulturteoretikern Homi Bhabha (1994). Han menar att kulturella grupper ständigt befinner sig i en pågående hybridiseringsprocess. Man kan därför inte, enligt Bhabha, ur ett möte skilja ut en uppsättning praktikers ursprung och ur detta härleda ett tredje. Tillfällen när grupper eller individer möts och interagerar beskriver han i termer av ett virtuellt tredje rum där historieuppfattningar och normer upphävs och där nya auktoritetsstrukturer och initiativ inrättas, vilka inte direkt kan härledas ur

6 individernas kulturella ursprung. Enligt Bhabha förändras spelreglerna (kulturella normer, fantasier etc) i detta tredje rum. Vissa av de kulturella koderna och referenserna som är basen för t ex kulturell identitet är ibland inkommensurabla vilket skapar spänningar, konflikter och missförstånd och som kan innebära en möjlighet till nya materiella uttryck och handlingar (1994:218). Bhabhas tankegångar har uppenbarligen stor relevans för den mellanneolitiska sociala situationen, men den innebär att vissa omhuldade teman måste överges för en friare och mindre generell diskussion kring materialet. Att bedöma vad som kan karakteriseras som vad är en fråga för själva analysen. Utifrån Bhabhas resonemang kan vi lättare förstå varför olika kulturella drag återfinns i olika kontexter och varianter över tid och rum samt hur nya fenomen kan uppstå (Fahlander 2006, 2007). Utifrån ett sådant hybridperspektiv är det ofruktsamt att föra diskussionen med utgångspunkt i att de olika mellanneolitiska kulturgrupperna sammanfaller med etniska eller sociala enheter. Det finns uppenbarligen både skiljande och förenande aspekter i materialet, men för att utveckla dessa i en fördjupande analys bör istället de regionala och etniska dimensionerna nedtonas för att istället framhålla de spår vi faktiskt kan härleda för varje enskild lokal. Det hermeneutiska perspektivet som numera är gängse inom arkeologin står och faller med kulturbegreppet där relationen mellan enskilda lokaler och ett generellt kulturbegrepp (horisont) i bästa fall är dialektisk. Traditionellt tenderar dock den allmänna uppfattningen om en kultur (förförståelsen) att styra tolkningen av en enskild plats i högre grad än att dess variabilitet och anomalier förmår att påverka den generella bilden. Föreliggande projekt kommer därför istället att utgå från ett fiktionsbegrepp snarare än ett kulturbegrepp. Begreppet fiktion är en term för fånga en generell bild av en social struktur under en viss tid och område men som i högre grad söker att uppmärksamma att denna bild till stor del är en abstraktion av normal social komplexitet och individuell variabilitet. Utifrån ett sådant perspektiv tas större hänsyn till variabiliteten hos individuella lokaler och tillåter att den generella fiktionen förändras i takt med att nya resultat framkommer. Detta perspektiv innebär dock inte att ett generellt synsätt byts mot ett partikulärt. Genom att betona spår av utförda handlingar når vi både det kulturellt normativa och det överkorsande och individuella (Fahlander 2003). För att överbrygga dualismen mellan det partikulära och det generella bör dock grunden utgå från ett antal individuellt analyserade lokaler vilka sedan kan relateras till varandra för att nå en större bild av den sociala utvecklingen. Detaljerade studier av enskilda lokaler är även centralt för att kunna identifiera dess interna utveckling. De flesta mellanneolitiska lokaler är normalt brukade under flera hundra år vilket implicerar en viss grad av förändring och utveckling. Traditionellt sett brukar olika lokaler ses som moduler och relateras till varandra på ett grovt generellt plan. Genom att istället följa den interna utvecklingen av olika handlingsmönster/praktiker för varje individuell lokal kan vi relatera utveckling och omfång av olika typer av faser mellan olika lokaler oberoende av kulturell tillhörighet istället för att jämföra lokalerna som helheter. Vi kan ta hjälp av metaforerna fibrer och trådar för att förtydliga resonemanget. Olika typiska handlingar, exempelvis hur man bygger ett hus eller disponerar rummet, hantera de döda, sätt att tillverka och använda keramik eller stenredskap kan sägas motsvara fibrerna i en tråd. Vissa av dessa fibrer är snarlika och delas av de olika mellanneolitiska komplexen, medan andra varierar över tid och rum. Det vi söker med en sådan analys är kluster av olika fibrer (handlingar) som på vissa platser verkar förekomma tillsammans; de är delvis sammantvinnade och tillsammans utgör de ett sammanhang som vi kan

7 metaforiskt illustrera med en tråd. Poängen är att trådens enhet inte ligger i att någon fiber genomlöper hela dess längd utan genom att många fibrer går omlott. Fibrerna och trådarna har olika utsträckning i tid och rum där vissa är gemensamma för långa tidsrymder, medan andra är mer kortvariga eller lokala. En sådan analys ger andra typer av sammanhang vilka kan stämma överens med materiella och etniska komplex, men vi kommer även att upptäcka att delar är gemensamma och korsar gränserna mellan de olika kulturhistoriska grupperna samtidigt som dessa uppvisar en relativt kraftig inomkulturell variation och förändring över tid. För att föra en sådan diskussion måste vi gå in i detalj och diskutera lokala material utifrån dess egna premisser i tid och rum utan regionala jämförelser eller kulturhistoriska generaliseringar. En viktig punk för att etablera lokala kronologier är att kritiskt granska de naturvetenskapliga dateringar (C-14) som har gjorts. Det har varit vanligt i stenåldersforskningen att endast diskutera okalibrerade dateringar, vilket kan ge en illusion om att vissa daterade objekt är tidigare eller senare än andra. Dock finns det en anledning till att C-14 värden kalibreras och den vidd på flera hundra år som denna process genererar även vid 62% sannolikhet ligger i metodens natur och kan inte bortförklaras. Många mellanneolitiska dateringar saknar dessutom tillförlitlig kontext eller är svårtolkade med tanke på reservoareffekter (jfr. Sjögren 2003:104, Bäcklund Blank & Fahlander 2006). I projektet ingår därför ett viktigt delmoment att sammanställa och kritiskt utvärdera de dateringar som gjorts samt att komplettera dessa där det är nödvändigt. På liknande vis är även en kritiskt och noggrann utvärdering av utvalt osteologiskt material viktigt då många analyser är utförda med föråldrade metoder och/eller i kombination med artefakter. Det är exempelvis vanligt även i förhållandevis moderna rapporter att t ex förekomst av yxa i en grav indikerar en vuxen man trots att inget osteologiskt material föreligger som stöder en sådan slutledning (ex: Winge 1976). Preliminära resultat En tidigare mindre studie som utgått från projektets teoretiska och metodologiska utgångspunkter har utförts av den gropkeramiska lokalen Ajvide på Gotland. Genom en noggrann analys av gravarnas innehåll och konstruktionsdetaljer etc. kunde fyra olika faser av begravningar urskiljas (Fahlander 2003, 2006). Variationen i synen på döden och döda kroppar visade sig vara relativt stor från inledningsfasen till de sista spåren av aktivitet på platsen. Generellt sett anäggs gravfältet i den norra delen och följer sedan vattnets tillbakagång söderut. Den horisontella stratigrafin ger en relativ kronologi och en tidshorisont där likheter och skillnader i gravpraktik över tid (hur olika fibrer förändras, avbryts eller ingår i nya konstellationer) kan särskiljas och jämföras. Den första fasen av begravningar i den norra delen kan ses som en formeringsfas. Bland dessa gravar råder stor variabilitet i gravform och innehåll. Här finner vi samtliga kenotafer, de extremt långa gravarna (2.5-4 m), de flesta manipulerade kropparna, samt de T-formade paren av överlappande gravar. Under den andra fasen sker flera viktiga förändringar i synen på döden och de döda. Det mest iögonfallande är att vi nu återfinner de döda begravda tillsammans i dubbel och trippelgravar med betydligt mindre av det vi kan kalla gravgåvor. Den tredje fasen av begravningar omfattar den södra delen av området och kan sammanfattas som en normaliserings- eller konsolideringsfas. De flesta gravarna är normala med liten variabilitet i innehåll och orientering. Om vi ser till eventuella relationer mellan GRK och STR finner vi dem i den yngsta och fjärde fasen av begravningar på Ajvide. Det finns både spår av materiella element (stridsyxa i grav 62 och en lårbensformad

8 slipsten i grav 19) och praktiker (gravar på linje), vilket kan ses som en indikation på mer intensiva relationer mellan individer från olika traditioner (STR och GRK). Liknande fenomen återfinns även på andra mellanneolitiska Gotländska gravfält som exempelvis Västerbjers (Stenberger 1943). Burenhult (1997:65) och Malmer (2002) vill förklara närvaron av STR-materialet uteslutande i termer av utbyte eller handel av artefakter, men likheter även i begravningspraktik antyder att relationerna varit mer komplexa än så. Förekomsten av STR-material på Ajvide kan exempelvis ses som ett stöd för Granér & Larssons (2004) diskussion om den tredje gruppens keramik, där de argumenterar för att individer från de olika komplexen kom att samarbeta eller att individer från den ena traditionen kom att involveras i keramiktillverkningen i den andra av olika skäl. Det är fullt möjligt att ett möte mellan olika traditioner (GRK och STR) kan spåras i den möjliga fjärde fasen av begravningar med gravar på linje och koncentrationer av spridda ben av människa (jfr dödshusen ) där både hybrida såväl som nya praktiker kan skönjas. Den nya rumsligheten och tecken på aggressivt förhållande gentemot tidigare gravar kan tolkas som ett övertagande av platsen av en generation som i mötet med andra traditioner resulterat i både missförstånd och konflikter vilket medfört nya hybrider och mutationer i gravskicket enligt det tredje rummets logik. Exemplet Ajvide visar på att både variabilitet och förändring går att påvisa även lokalt och som i viss mån överskrider olikheterna mellan de olika komplexen. Det går dock inte att ur endast ett exempel bringa större klarhet kring frågorna om kontinuitet, fångstfolk vs jordbrukare, externa kontakter och invandring eller lokal utveckling; till det behövs fler liknande småskaliga analyser av fler strategiskt utvalda lokaler. Frågan om hur Ajvide förhåller sig till andra gropkeramiska lokaler och övriga mellanneolitiska traditioner i stort kan utifrån detta exempel bara antydas. Det gropkeramiska materialet på Gotland är speciellt och utmärker sig delvis från liknande material från exempelvis Mälardalen och Västkusten. Projektet fyller därmed en viktig uppgift att med liknande detaljerade studier erhålla ett tydligare perspektiv samhällsutvecklingen under en viktig fas av vår förhistoria. Projektet innebär även en viss teoretisk och metodologisk utveckling genom att fokusera på praktiker snarare än kulturell tillhörighet och genom att lyfta fram de olika effekter som kan uppstå när individer och grupper av olika tradition och näringsfång interagerar. Projektet kommer att främst fokusera på relationen mellan gropkeramisk- och stridsyxekultur under den senare delen av perioden (MNB), men även relationer med TRB kommer att tas upp där det är relevant. Genom detaljerade analyser av några utvalda lokaler (ex: Kabusa, Lilla Bedinge, Ajvide, Västerbjers, Åby, Fagervik, Turinge och Köpingsvik) kommer både den interna utvecklingen och dess relationer till fenomen i sydskandinavien i stort att diskuteras. Projektet kommer därmed att bidra till diskussionen av ett centralt fenomen i europeisk förhistoria och har därför internationell betydelse. Projektets genomförande Huvudman för projektet är FD Fredrik Fahlander vid arkeologiska institutionen, Göteborgs universitet som har mångåring erfarenhet av mellanneolitiskt material i form av fältarbeten och forskning och har publicerat böcker och artiklar i ämnet. Under andra året kommer även osteolog Leif Jonsson vid Göteborgs Naturhistoriska museum att anlitas för att utvärdera äldre tolkningar av visst utvalt humant benmaterial (ålder och könsbedömningar). Jonsson har väldokumenterad arkeologisk erfarenhet (Av VR ansets inneha minst doktorskompetens) och insikt i det aktuella materialet och tidsperioden. Sökanden har även god kontakt med forskare hos de olika institutionerna och

9 museerna i regionen med stor kompetens inom projektets problemområden och material. Kontakt är även etablerad med andra neolitiska specialister nationellt som internationellt, exempelvis inom samarbetsprojektet Uniting Sea. Förmedling av projektets resultat Projektets resultat skall presenteras i en engelskspråkig monografi, men även i form av artiklar och presentationer i nationella och internationella tidskrifter och vid konferenser. Populära presentationer kommer även att göras i form av föredrag och tidningsartiklar. Projektet skall även presenteras på en websida knuten till Arkeologiska institutionen, Göteborgs universitet.

10 Referenser Ahlström, T Pitted-ware skeletons and boreal temperatures, Lund archaeological review 1997, s Andersson, M., Grønnegaard, T J. & Svensson, M Mellanneolitisk palissadinhängnad och folkvandringstida boplats. Skåne, Västra Karaby sn, Västra Karaby 28:5, Dagstorp 17:12, VKB SU 19. Riksantikvarieämbetet avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Syd Rapport 1999:101 Artursson M Bollbacken, en sen gropkeramisk boplats och ett gravfält från äldre järnålder. RAÄ 258, Tortuna sn. Västmanland. Rapport från Arkeologikonsult AB No 16. Axelsson Tony & Persson Per Arkeologisk undersökning Gånggriften Hjelmars rör, Raä nr 3 Falköping stad, Västergötland GOTARC serie D. Bägerfeldt, L Neolitikum på Gotland: Problem & konsekvenser. Gamleby: Arkeo-förl.. Bagge A När Fagervikshövdingen hittades. Östgötabygd Bhabha, Homi K The Location of Culture. London: Routledge. Björck, N Fräkenrönningen - en by för 5000 år sedan. Rapport länsmuseet Gävleborg Burenhult, Göran Gravarnas vittnesbörd, Ajvide och den moderna arkeologin, Red: Göran Burenhult, Stockholm: Natur och kultur, pp Burenhult, Göran The grave-field at Ajvide, Remote sensing. Vol. 2, Red: Göran Burenhult, Stockholm: Natur och kultur, pp Bäcklund Blank, M & Fahlander, F Döden i den bräckta lagunen. Bland hundar och barn i Skateholm, Lik og ulik - Tilnærminger til variasjon i gravskikk, T. Østigård (ed), UBAS, Bergen: Arkeologiskt institutt. pp Carlsson, A Tolkande arkeologi och svensk Forntidshistoria. Stenåldern, Stockholm. Christiansson H Ett båtyxgravfält från Länsmansgården i Malmköping. Fornvännen Ebbesen, Klaus The Battle Axe period = Stridsøksetid, København: Attika Eriksson, Gunilla Norm and difference. stone age dietary practice in the baltic region, Stockholms Universitet Eriksson, G Part-time farmers or hard-core sealers? Västerbjers studied by means of stable isotope analysis. Journal of Anthropological Archaeology 23, s Fahlander, F The Materiality of Serial Practice. A Microarchaeology of Burial, Gotarc serie B, no 23, Göteborg: Institutionen för arkeologi. Fahlander, F Liv och död i det tredje rummet. Hybriditet och materialitet under mellanneolitikum, Lik og ulik -Tilnærminger til variasjon i gravskikk, T. Østigård (ed), UBAS, Bergen: Arkeologiskt institutt. pp Fahlander, F Third space encounters. Hybridity, mimicry and interstitial practice, Encounters-Materialities-Confrontations. Archaeologies of social space and interaction, P. Cornell & F. Fahlander (eds), Newcastle: Cambridge Scholars Press, pp Florin S Geologi och stenåldershistoria. Vingåkersboken. Gill, Alexander Stenålder i Mälardalen, Stockholm: Univ. Graner, G. & Larsson, Å Tredje gruppen och andra blandformer. Keramiska traditioner och strategier vid slutet av mellanneolitikum, Neolitiska nedslag, arkeologiska uppslag, Eds: Jenny Holm, Stockholm: RAÄ, pp Knutsson, Helena Slutvandrat? Aspekter på övergången från rörlig till bofast tillvaro, Uppsala: Uppsala universitet Larsson, Åsa M Secondary Burial Practices in the Middle Neolithic. Causes and consequences, CSA Vol 11, pp Larsson, Lars Boplatser, bebyggelse och bygder. Stridsyxekultur i södra Skåne, Stridsyxekultur i Sydskandinavien, rapport från det andra nordiska symposiet om stridsyxetid i Sydskandinavien, 31.X - 2.XI 1988, Larsson, Lars (ed), Lund: Lunds univ. pp Larsson, Mats & Olsson, Eva (red) Regionalt och interregionalt: stenåldersundersökningar i Syd- och Mellansverige, red: M. Larsson, E. Olsson, A. Biwall, Stockholm: Riksantikvarieämbetet Larsson, Åsa M Secondary Burial Practices in the Middle Neolithic. Causes and consequences, CSA Vol 11, pp Larsson, Mats Living in cultural diversity. The pitted ware culture and its relatives, JONAS14, pp Larsson, Mats A tale of a strange people. The pitted ware culture in southern Sweden, Lund: University of Lund Larsson, Lars & Zagorska, Ilga Back to the origin: new research in the Mesolithic-Neolithic Zvejnieki cemetery and environment, northern Latvia, edited by Lars Larsson and Ilga Zagorska, Stockholm: Almqvist & Wiksell International

11 Lindqvist S Forntidens Kumla och omvärlden. Kumlabygden: forntid-nutid-framtid. Forntidsliv. Lindström J Ett dödshus från stridsyxetid. Rapport 2000:8 Stockholms Länsmuseum. Malmer M. P Jungneolithische Studien. Lund: Acta Archaeologica Lundensia. Malmer, Mats P The Neolithic of South Sweden. TRB, GRK, and STR. Stockholm: Kungliga Vitterhets-, Historie-och Antikvitets Akademien. Midgley, M TRB-culture. The first farmers of the european plain, Edinburgh Månsson, S. & Pihl, H Gravar, yxtillverkning och hus från mellanneolitikum. Skåne, Dagstorp sn, Särslöv 3:6 m.fl., VKB SU 17. Riksantikvarieämbetet avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Syd Rapport 1999:198. Oldeberg A Studien über die schwedische Bootaxkultur. Olsson E A67 en rituell gropkeramisk grop på Häggstaboplatsen. I: Andersson K. Lagerlöf A. & Åkerlund A. (Red) Forskaren i fält en vänbok till Kristina Lamm. Riksantikvarieämbetet avdelningen för arkeologiska undersökningar. Papmehl-Dufay, Ludvig Shaping an identity: pitted ware pottery and potters in south-east Sweden, Stockholm: Archaeological Research Laboratory Ranta, Helena Huts and houses: Stone Age and Early Metal Age buildings in Finland, ed.: Helena Ranta, Helsinki : National Board of Antiquities, 2002 Segerberg, A Bälinge mossar: Kustbor i Uppland under yngre stenåldern, Uppsala:Univ. Särlvik I Rapport från Veddinge sn. RAÄ 12. Riksantikvarieämbetet. Sjögren, Karl-Göran "Mångfalldige uhrminnes grafvar- ": megalitgravar och samhälle i Västsverige, Göteborg: Univ. Stenberger, Mårten Das Grabfeld von Västerbjers auf Gotland, Stockholm: Almqvist & Wiksell Stenbäck, Niklas 2003, Människorna vid havet. Platser och keramik på ålandsöarna perioden f. Kr. Stockholm Studies in Archaeology 28. Stockholm universitet. Strinnholm, Anders Bland säljägare och fårfarmare: struktur och förändring i Västsveriges mellanneolitikum, Göteborg: Institutionen för arkeologi, Univ. Strömberg M Ingelstorp: Zur Siedlungsentwicklung eines südschwedischen Dorfes. Acta Archaeologica Lundensia Series in 4. N 14. Tilley, Christopher An Ethnography of the Neolithic. Cambridge: CUP. Welinder, Stig Neoliticum-bronsålder f.kr. Det Svenska Jordbrukets historia, Red: Welinder, S., Pedersen, E. A. & Widgren, M., Stockholm: Natur och Kultur Winge G Gravfältet vid Kastanjegården. Malmö fynd 3. Malmö museum.