ANTIKVARISKT UTLÅTANDE ÖVER FASADRENOVERING

Transkript

1 ANTIKVARISKT UTLÅTANDE ÖVER FASADRENOVERING Fastighet: Klinten 3 Råsundavägen Solna Beställare: BRF Klinten genom Dan Ekdahl BAKGRUND BRF Klinten har av Solna stads stadsbyggnadsförvaltning uppmanats att inhämta ett antikvariskt utlåtande inför planerade renoveringar av byggnadernas exteriör. Föreningen äger fastigheten Klinten 3 som är bebyggd med två punkthus, klara för inflyttning Fastigheten har varit i föreningens ägo sedan uppförandet. HSB lät uppföra byggnaderna efter ritningar av det egna, vid tiden mycket produktiva, arkitektkontoret. Punkthusen har en form och skala som introducerades på 1940-talet med kännetecknande sadeltak. De infogades i stadsplanemönstret vid Råsundavägens västra sida där flera likartade hus är placerade snedställt mot gatan. Byggnadernas upprepade gavelmotiv ger miljön en intressant och något monumental stadsbildsverkan. Fastigheten ingår i den sammanhängande värdefulla kulturmiljön nr talsbebyggelse i Råsunda, redovisad i ÖP Råsundavägen 160 med röda bröstningar närmast i bild och 162:an med blå. Vidare upp längs Råsundavägen ligger byggnader som är varianter på samma tema och tillsammans skapar den kulturhistoriskt värdefulla miljön. 1 (8)

2 FASADER Byggnaderna har för tiden karaktäristiska fasader. Ovan en sockel av tålig konststen är fasaderna putsade med terrassitputs, även kallad ädelputs, vilket var det helt dominerande fasadmaterialet på punkthus under 1950-talet. Namnet ädelputs kommer av den exklusiva och dyra sammansättningen men också av materialets tålighet. Putsbruket är cementhaltigt, genomfärgat och innehåller vit marmor- eller dolomitkross samt glimmerflingor som gör att fasaderna gnistrar effektfullt i solsken. Bruket sprutades på och bearbetades sedan manuellt med spikbräda vilket gör att fasaderna har ett hantverksmässigt och levande utryck. Eftersom putsbruket är genomfärgat genom pigmentering avfärgades inte fasaderna. De två byggnaderna gavs en typisk återhållsam färgsättning i ljust grå ton som accentuerades av mörkt grå burspråk. Burspråken utnyttjades till att ge fasaderna ett grafiskt uttryck då fönsterbröstningarna av träpanel delades in av ett ramverk i avvikande kulör. Fasaderna har den ursprungliga putsen bevarad. Putsen har smutsats ned under åren vilket gör att byggnaden har en murrigare, mindre klar färgsättning än ursprungligen då fasaderna var tydligt ljusare med än större kontrast mellan fasadytor och burspråk. Burspråkens fönsterbröstningar har tilläggsisolerats och beklätts med röd resp. blå fabrikslackerad aluminiumplåt i en profilering som inte överensstämmer med den ursprungliga träpanelen. Ramverksindelningen finns inte längre bevarad vilket gör att den grafiska karaktären försvagats. Även övriga fönsterbröstningar har klätts med aluminiumplåt. Putsen är snart 60 år vid det här laget och uppvisar nu flera skador. Pga rasrisk har ett stort parti på ena gaveln på 162:an knackats ned och ytan har säkrats med nät. Sprickor förekommer på flera håll. Gavlarna mot norr saknar balkonger. Råsundavägen 162 med södergavelns balkongrader och nerknackad puts högst upp till vänster. Äldre fotografi i föreningens ägo som visar hur burspråken hade ett grafiskt mönster och hur fasaderna ursprungligen var betydligt ljusare. 2 (8)

3 BALKONGER Byggnaderna har fyra balkongrader per hus. Endast enrumslägenheter saknar balkong. Balkongerna har en tidstypisk konstruktion med betongplattor gjutna runt armeringsjärn som är förankrade i våningsbjälklagen. Två av balkongraderna är placerade i anslutning till burspråk. Över balkongerna på gavlarna sitter tak av samma konstruktion som balkongplattorna över de översta balkongerna. Balkongerna är något större och djupare än vad som var normalt under 1950-talet. Balkongräckena är av en vanlig 1950-talstyp. HSB:s arkitektkontor använde samma typ av räcken på andra håll, exempelvis i Högdalen ett par år senare. De är konstruerade av smidesjärn med räckesståndare som ligger utanpå den fint sinuskorrugerade stålplåten i fronterna. Detta sätt att konstruera räckena gör att balkongerna får en synlig indelning som stärker deras lätta karaktär. Överliggarna är här dubbla och har gentemot fronten avvikande färgsättning. Råsundavägen 160 har röda balkonger på gaveln mot söder medan 162:an har grå eller möjligen urblekta räcken. Övriga räcken är vita. Det har enligt uppgift från boende funnits en medveten variation i färgsättningen. Balkongerna har ursprungliga plattor och räcken. Plattorna är i behov av åtgärder då betongen är åldrad och armeringsjärn framträder i plattornas framkant. Räckena har korrosionsangrepp och målningsbehovet gällande fronterna är stort. De norra balkongerna är placerade intill burspråk. Dessa balkonger kan breddas något utan att byggnadernmas karaktär förvanskas. Eftersom balkongerna redan är djupare än burspråket kan djupet ökas något mer. De ursprungliga balkongerna har en typisk talskaraktär med fina detaljer som endast ett smidesräcke medger. 3 (8)

4 FÖNSTER Fönstren är ursprungliga tvåglasfönster med kopplade bågar av trä. Som brukligt på 1950-talet är fönstertyperna flera på samma fasad och för att underlätta vädring har alla fönster vädringsbågar. På gavlarna mot söder finns byggnadernas karaktärsfönster med flera förskjutna poster. Fönstren i burspråken är av ansenlig storlek. Invändigt har fönstren en lätt profilering som ger en fin övergång mellan inne och ute. Fönstren har, för att reducera underhållsbehovet, klätts in med vitlackerad plåt. Både karmars och bågars utsida är täckta med plåten som nu är åldrad och nersmutsad. Fönstren är i övrigt i behov av ordinärt målningsunderhåll. ÖVRIGT Båda byggnaderna har särpräglade, exklusiva butiks- eller lokalfasader på gavlarna mot söder. De utgörs av utkragande partier av ädelträ som är avtäckta med koppar. Trapphusentréerna är placerade mot gatan. Portarna ligger indragna med flankerande sekundärdörrar. Trapphusportarna har bytts ut mot nya av bruneloxerat aluminium men de flankerande dörrarna är ursprungliga av fernissat trä. Entrépartierna omges av omfattningar av kalksten. Exempel på de särpräglade butiksfasaderna med avtäckning av koppar. En tilläggsisolering skulle medföra negativa konsekvenser i dessa delar. 4 (8)

5 PLANERADE RENOVERINGAR Renoveringsbehov finns för såväl fasadputs som balkonger och fönster. FÖRSTORING AV BALKONGER Föreningen har utrett frågan om balkongplattorna kan göras större. Det kan göras efter två huvudprinciper: 1. Befintlig betong runt plattans armering bilas bort. En ny, större betongplatta gjuts runt befintliga armeringsjärn. Plattan kan på så sätt utökas med cm runt om. Åtgärden är vanligt förekommande vid balkongrenovering. Förstoringen av plattorna innebär att ursprungliga räcken inte kan återanvändas. 2. Nya större plattor fästs med utvändiga dragstag i kombination med mindre konsoler. Åtgärden innebär nya utvändiga inslag på fasaden (konsoler, fästplattor och dragstag). Byggnadens arkitektur och proportioner påverkas. Befintliga räcken kan inte återanvändas. Alternativt fästs större plattor in i bjälklag. Man slipper då dragstag och konsoler men åtgärden kräver uppbrytning av golv i lägenheterna. Byggnadens arkitektur och proportioner påverkas. Befintliga räcken kan inte återanvändas. Att förstora balkonger kan vara möjligt utan att en byggnads kulturhistoriska värde påverkas påtagligt. Lika vanligt är att större balkonger får en förödande verkan på byggnadens arkitektur och kulturvärden. Om det låter sig göras är helt beroende på objektet och på vilken metod man tillämpar. I fallet Klinten har byggnaderna intakta balkongkonstruktioner vilket gör att det från antikvarisk synpunkt är eftersträvansvärt att bevara befintliga räcken och gjuta om plattorna i samma storlek som idag. Bevarade smidesräcken från 1950-talet blir alltmer sällsynta och byggnadernas balkonger med det smäckra smidet med skarpa hörn och nätta infästningar är mycket betydelsefulla för byggnadernas 1950-talskaraktär. Med moderna rostskyddssystem kan räckena ges god beständighet mot korrosionsangrepp. Att utöka plattorna i djup- och sidled bedöms vara en godtagbar lösning, dock med förbehåll. I balkongraderna i norr är det möjligt att bredda plattorna mot hörnet och utöka djupet utan att byggnadernas arkitektur påverkas nämnvärt. På gavlarna mot söder är det dock endast möjligt att utöka plattornas djup balkongerna är här placerade mellan två fönsteraxlar som bildar ett arkitektoniskt huvudmotiv. Om balkongerna skulle breddas och därmed skära de vertikala linjerna påverkas arkitekturen i sådan grad att fasaderna riskerar att förvanskas. En breddning av balkongerna kan här inte betraktas som en varsam ändring. Det andra förbehållet är att kraven bör vara höga på valet av nya balkongräcken. De bör i största möjliga mån efterlikna befintliga. Den typ av räcken som förekommer här kan återskapas i smidesjärn 5 (8)

6 och stålplåt men kan också efterliknas i aluminium. Exempel på aluminiumbalkonger som är goda förebilder finns på Skebokvarnsvägen 139 i Högdalen. Att hänga upp nya plattor med hjälp av dragstag eller kraftigt förstora plattorna bedöms inte vara förenligt med byggnadernas kulturvärden. Inglasning Att glasa in balkongerna är också aktuellt. Tidigare har det ur kulturhistoriskt och arkitektoniskt perspektiv varit otänkbart att glasa in utanpåliggande balkonger medan man har kunnat acceptera inglasning av indragna balkonger. Med dagens profillösa inglasningar är läget något annorlunda. NIRAS bedömning är att inglasning trots detta inte är lämpligt på välbevarade byggnader inom kulturhistoriskt värdefulla miljöer. Även om glasytorna är obrutna fästs synliga profiler på balkongplattorna. Om inte alla boende väljer att glasa in balkongerna utan att glasningarna istället hamnar oregelbundet över fasaderna blir intrycket av byggnaderna oroligt och upplevelsen av kulturvärdena påverkas kraftigt. Det finns dessutom ett problem med att de översta balkongerna i de norra balkongraderna saknar tak. Här måste alltså någon typ av tak skapas för att möjliggöra inglasning. Detta kommer att ytterligare påverka arkitekturen. FASADER OCH FÄRGSÄTTNING När det gäller de ursprungliga påkostade putsfasaderna krävs åtgärder. Fasadtypen har den problematiken att det är svårt att lappa och laga med gott resultat eftersom man inte avfärgar ädelputsen utan att dess estetiska kvaliteter går förlorade. Därmed syns eventuella lagningar alltför väl. En vanlig lösning är att man på befintlig puts anbringar ett tunt lager ny terrassitputs. Metoden är relativt enkel och man ändrar inte husets sätt att fungera det är en traditionell puts på murverk. Nackdelarna är att den nya putsen inte har samma glimmereffekt som befintlig puts eftersom glimmerfragmenten i dagens ädelputser är mindre än på 1950-talet. Alternativet som det talats om i det här fallet är att av energiskäl göra en tilläggsisolering och sedan påföra ett ädelputsskikt utanpå isoleringen. En tilläggsisolering ändrar alltid en byggnads proportioner och arkitektur och påverkar husets karaktär och kulturvärden negativt. Fönstren hamnar långt in istället för nära fasadliv, sockeln måste byggas ut för att ge ett bra intryck och taksprången minskas. Man ersätter också en traditionell och robust fasadkonstruktion till ett modernt och känsligt putssystem. NIRAS bedömning är att en tilläggsisolering inte bör kunna komma ifråga på en välbevarad byggnad i en utpekad kulturhistoriskt värdefull miljö. I det aktuella fallet skulle en tilläggsisolering vara särskilt olämplig eftersom de eleganta och kulturhistoriskt intressanta butiksfasaderna skulle påverkas i hög grad. Att däremot påföra en ny ädelputs utanpå befintlig är en antikvariskt lämplig lösning. 6 (8)

7 I samband med at ny ädelputs förs på passar man lämpligen på att justera färgsättningen. De numera något dova och murriga fasaderna har varit betydligt ljusare och klarare och har haft en tydligare kontrast mellan fasadytor och burspråk. Detta framgår av ett bevarat äldre foto som också visar burspråkens forna grafiska indelning. Genom att ljusa upp fasadytorna får byggnaderna både en mer tidstypisk 1950-talskaraktär och ett uttryck som känns aktuellt idag. NIRAS gör bedömningen att det är olämpligt att avfärga byggnaderna i kulörer som är främmande för 1950-talets arkitektur eller som inte är karaktäristiska för byggnadstypen. Hit hör exempelvis starkt mustiga kulörer eller vitt. FÖNSTERBYTE ELLER UPPGRADERING AV FÖNSTER? Fönstren är i behov av renovering och energi- och bullerprestandan är inte den bästa. Föreningen har därför diskuterat ett fönsterbyte eller en upprustning och komplettering av befintliga fönster. Trots att det utvändiga intrycket av befintliga fönster påverkats av plåtbeklädnaden finns ett stort kulturhistoriskt värde kopplat till dessa originalfönster. Fönster från 1950-talet håller dessutom vanligtvis en hög virkeskvalitet. Ett fönsterbyte innebär att viktiga originaldelar rivs. Dagens fönstertillverkare kan inte åstadkomma likvärdiga fönster med samma dimensioner vilket skulle bli särskilt märkbart vad gäller karaktärsfönstren på gavlarna mot söder. Ett fönsterbyte är därför inte förenligt med ett varsamhetsperspektiv. NIRAS föreslår att man istället uppgraderar energi- och bulleregenskaper genom att bygga om fönstrens innerbågar samtidigt som fönstren genomgår erforderligt målningsunderhåll. Att uppgradera fönstren är en snabbt växande företeelse som är lämplig av klimat- och kostnadsbesparingsskäl samtidigt som den påverkar arkitektur och kulturvärden minimalt. Vanligtvis går det att installera isolerglaskassetter i innerbågarna. Alternativen är att ersätta innerbågens ruta med ett belagt energiglas eller att montera en extra ruta på innerbågen. Dessa lösningar sänker u- värden och bullernivåer påtagligt och är kostnadsmässigt attraktiva jämfört med fönsterbyten. Plåtbeklädnaden på karmar och bågar är uttjänt och bör avlägsnas. Alternativt kan den ersättas av en ny inklädnad som är smäckrare, profilerad och bättre anpassad till fönstrens ursprungliga form. Sådana inklädnader finns på marknaden. 7 (8)

8 SAMMANFATTANDE BEDÖMNING BRF Klinten äger två kulturhistoriskt värdefulla byggnader som trots inplåtade fönster, utbytta portar och plåtinklädda fönsterbröstningar i stort har bibehållen 1950-talskaraktär. Byggnaderna är viktiga inslag i en kommunalt utpekad kulturhistoriskt värdefull miljö. NIRAS gör med hänsyn till byggnadernas kulturvärden följande bedömning: FASADER - Påförande av ny ädelputs med inslag av marmorkross och glimmer är en varsam och högkvalitativ lösning. - Färgsättningen kan då ljusas upp vilket både stärker den ursprungliga karaktären och ger byggnaderna ett samtida uttryck. Kontrast mellan fasadytor och burspråk bör härvid ökas. - Tilläggsisolering innebär påtagliga negativa ändringar av byggnadernas arkitektur och kulturhistoriska värden och bör inte utföras i detta fall. - Ny färgsättning bör hållas inom det spann som var vanligt i 1950-talets punkthusarkitektur. Alltför ljusa och för starka kulörer bör undvikas. BALKONGER: - I första hand bör befintliga räcken renoveras och monteras tillbaka på nygjutna plattor i befintlig storlek. - En utökning av plattorna med cm med bevarad armering är godtagbar om lämpliga räcken kan hittas och balkongerna mot söder endast förstoras på djupet. - Kraftigt förstorade plattor med nya typer av upphängningskonstruktioner är inte förenliga med varsamhetskravet och riskerar att innebära förvanskning av byggnaderna. - Inglasning av balkongerna är inte lämpligt med hänsyn till byggnadernas arkitektur och kulturvärden. FÖNSTER - De ursprungliga fönstren bör bevaras och gärna uppgraderas med moderna glaslösningar som sänker energiförbrukning och minskar buller. - Plåtinklädnaden bör avlägsnas och eventuellt ersättas med en ny som är bättre anpassad till fönstrens ursprungliga form. - Ett fönsterbyte riskerar att förvanska byggnadernas kulturvärden. Stockholm Martin Lagergren Byggnadsantikvarie Medlem i SPBA, Sveriges praktiserande byggnadsantikvarier NIRAS Sweden AB 8 (8)