Biologiskt värdefulla träd i Fide/Öja och Bäl/Vallstena

Transkript

1 Biologiskt värdefulla träd i Fide/Öja och Bäl/Vallstena Inventering av värdefulla träd i kulturlandskapet i två gotländska värdetrakter för ädellövskog Rapporter om natur och miljö nr 2009: 19

2 2

3 Biologiskt värdefulla träd i Fide/Öja och Bäl/Vallstena Inventering av värdefulla träd i kulturlandskapet i två gotländska värdetrakter för ädellövskog JAN HENRIKSSON Amalina Natur och Miljökonsult Omslagsbild: Lundalmar med spår efter klappning Sudergårde, Bäl socken Jan Henriksson ISSN LÄNSSTYRELSEN I GOTLANDS LÄN VISBY

4 Rapporter om natur och miljö nr 2009: 19 Länsstyrelsen i Gotlands län ISSN Länsstyrelsen i Gotlands län & Amalina Natur och Miljökonsult Kartor Lantmäteriet, 2008 Ur Geografiska Sverigedata Omslagsfoto: Lundalmar med spår efter klappning Sudergårde, Bäl socken Jan Henriksson Författare: Jan Henriksson, Amalina Natur och Miljökonsult Inventering: Jan Henriksson ( träd), Mikael Hagström (2 610 träd), Anna Pettersson (1 291 träd), Kristoffer Stighäll (91 träd) Projektledare: Oskar Kullingsjö, Länsstyrelsen i Gotlands län Foton: Jan Henriksson, Mikael Hagström (foto 11, 15, 18, 20, 21, 32 och 37) & Anna Pettersson (foto 22 och 23) Kontaktinformation Amalina Natur och Miljökonsult Länsstyrelsen i Gotlands län Åldersbäck Tallebo Visby Västervik Tel: info@amalina.se Fax:

5 SAMMANFATTNING Denna rapport presenterar resultatet från en omfattande inventering av träd på Gotland 2007 till Den är en del av Länsstyrelsen i Gotlands läns arbete med det nationella åtgärdsprogrammet för Särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet. Två värdetrakter för ädellövskog, Bäl/Vallstena och Fide/Öja, har kartlagts. Sammanlagt har träd klassats som biologiskt värdefulla, i Bäl/Vallstena och i Fide/Öja. De aktuella träden uppfyller minst ett av sju grundkriterier: grovlek, ålder, vitalitet, trädhåligheter, träd med tickor, hamlingsspår och träd med rödlistade arter. I Bäl/Vallstena dominerar ask och lundalm bland de kartlagda träden medan det är ask, björk och ek som dominerar i Fide/Öja. Biologiskt värdefulla träd finns dock bland de flesta trädslag. Utöver de kartlagda träden finns ytterligare sådana träd i värdetrakterna. Den privata tomtmarken har inte studerats och länsstyrelsen har tidigare genomfört inventeringar av alléer och i skyddade områden. Stor omsorg har lagts ner för att identifiera träd med förekomster av rödlistade lavar och svampar träd med rödlistade arter har identifierats varav i Bäl/Vallstena och i Fide/Öja. Totalt påträffades 50 rödlistade lavar varav 39 i Bäl/Vallstena och 37 i Fide/Öja. Av dessa är många nya för värdetrakterna och några är nya för Gotland. Både antalet träd med rödlistade lavar och antalet arter är många i ett nationellt perspektiv. Ädellav, lunglav, almlav och mörk kraterlav har mycket stora populationer i Bäl/Vallstena. I Fide/Öja växer liten sönderfallslav och grå skärelav på många träd. Skorpdagglav, rosettgelélav, getlav, liten ädellav och skrift-skärelav har få förekomster men är sällsynta och hotade i ett nationellt perspektiv. Bland rödlistade svampar finns långt färre arter och fynd än bland lavarna. I Bäl/Vallstena är pälsticka relativt vanlig medan den i stort sett saknas i Fide/Öja. Ett par nya arter för Gotland noterades. Även enstaka rödlistade mossor och insekter har noterats utan riktade inventeringsinsatser. Grova träd, inte minst ekar grövre än 1 m i diameter, har getts stor betydelse i åtgärdsprogrammet. I de undersökta värdetrakterna är det ont om grova träd. Trots detta har flera tusen träd med rödlistade arter påträffats. Studien visar att de aktuella arterna ofta växer på relativt klena stammar. En slutsats man kan dra är att de flesta arterna mer eller mindre är knutna till äldre/gamla träd men att grovlek inte verkar vara speciellt viktigt för dem här. Många av de aktuella träden och träden med rödlistade arter har spår efter lövtäkt, eller klappning som det heter på gotländska. Klappade träd är generellt vanliga på Gotland. I Bäl/Vallstena har sådana noterats och i Fide/Öja stycken. I Fide/Öja finns en hel död björkved, både i form av lågor, högstubbar och döda stående träd. I övrigt råder det relativt stor brist på död ved, speciellt av lågor. De biologiskt värdefulla träden är spridda över de aktuella värdetrakterna. Det finns dock delar med koncentrerade värden, både vad gäller antalet träd och antalet rödlistade arter. I flera av dessa objekt, både i betesmarker och i lövängar, överstiger de skyddsvärda träden 100 träd/ha. Nya regler för EU:s jordbruksstöd gör att brukare kan behöva avverka skyddsvärda träd om de vill behålla gårdsstödet. Markägarna verkar generellt ha en positiv inställning till gamla levande ädellövträd. Detta medför att avverkning annars inte hade varit det primära hotet mot dem. De båda trädsjukdomarna askskottsjuka och almsjuka är ett mycket allvarligt hot mot de skyddsvärda träden och arterna knutna till dem. Sjukdomarna måste tas på största allvar då de riskerar att ödelägga unika naturvärden i värdetrakterna likväl som på övriga Gotland. 5

6 INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING 1. INLEDNING 1.1 Biologiskt värdefulla träd Aktuella trädslag Grova träd Gamla träd Hålträd Döda träd och död ved Klappade träd 1.2 Arter och biologiskt värdefulla träd Lavar Svampar Mossor Insekter och andra ryggradslösa djur Däggdjur Fåglar 1.3 De värdefulla trädens fördelning i landskapet 1.4 Undersökta värdetrakter Bäl/Vallstena Fide/Öja 1.5 Trädsjukdomar Askskottsjuka Almsjuka 2. GENOMFÖRANDE (/Metodik) 2.1 Definition av biologiskt värdefulla träd Grova träd Gamla och/eller senvuxna träd Döda träd Hålträd Träd med tickor Hamlade/klappade träd Träd med rödlistade arter 2.2 Inventeringens omfattning 2.3 Tekniska hjälpmedel 2.4 Datainsamling 2.5 Kalibreringsexkursion 2.6 Inventeringsmetodik 2.7 Artbestämning 6

7 3. RESULTAT 3.1 Värdefulla träd Grova träd Gamla och/eller senvuxna träd Döda träd Hålträd Träd med tickor Klappade träd Träd med rödlistade arter Fördelning i olika biotoper Skötsel 3.2 Arter knutna till värdefulla träd Lavar Svampar Mossor Insekter och andra ryggradslösa djur Däggdjur Fåglar 3.3 Områden 3.4 Trädsjukdomar Askskottsjuka Almsjuka 4. DISKUSSION 4.1 Det totala antalet biologiskt värdefulla träd 4.2 Skyddsvärda träd enligt åtgärdsprogrammet 4.3 Skillnader mellan värdetrakterna 4.4 Jämförelser med andra delar av landet 4.5 Värdetrakternas betydelse i ett nationellt perspektiv 4.6 Fördjupade inventeringar 4.7 Utveckling av metodiken 4.8 Hoten mot trädvärdena 4.9 Tankar kring klappning 5. REFERENSER Inventerade marker i Bäl/Vallstena värdetrakt Bilaga 1 Inventerade marker i Fide/Öja värdetrakt Bilaga 2 Eftersökta lavar vid inventeringen Bilaga 3 Exempel på områden Bilaga 4 7

8 1 INLEDNING Denna rapport presenterar resultatet från en omfattande inventering av träd på delar av Gotland utförd Den är en del i det nationella åtgärdsprogrammet för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet (Höjer & Hultengren 2004). Inventeringen är utförd av Amalina Natur och Miljökonsult på uppdrag av Länsstyrelsen i Gotlands län. Jan Henriksson har fungerat som projektledare, utfört huvuddelen av fältinventeringen och sammanställt rapporten. På länsstyrelsen i Gotlands län har Oskar Kullingsjö varit huvudansvarig. Mikael Hagström, Fennicus Natur och Anna Pettersson har utfört delar av fältinventeringen. Till viss del har även Kristoffer Stighäll, Usnea Natur bistått. 1.1 Biologiskt värdefulla träd Träd har generellt sett en mycket stor betydelse för den biologiska mångfalden. De bildar i större grupper skogsekosystem, de påverkar hydrologi och mikroklimat, de bidrar med skugga och filtrerar ljus, markkemin påverkas liksom jordstrukturen. Träden har dessutom betydelse som boplatser, växtplatser och dess rötter bildar ofta mykorrhiza med olika svamparter. Att definiera vissa träd som särskilt värdefulla kan därför te sig problematisk. Särskilt värdefulla bedöms de träd vara som har extra stor betydelse för fauna och flora och då främst för rödlistade arter. Studier har visat att det huvudsakligen rör sig om gamla, senvuxna, och grova träd liksom hålträd och träd med en stor andel död ved (inklusive torrträd, högstubbar och lågor) som är viktiga för många rödlistade arter. En viktig detalj i sammanhanget är att träd i regel blir mer senvuxna och överlever längre om de utsatts för lövtäkt (se bl a Slotte 1999). Tidigare har värdet och betydelsen av den trädbundna faunan och floran underskattats i det svenska kulturlandskapet. Detta har påpekats av bl a Nilsson et al (1994). Det har också inneburit att skötseln av kulturlandskapets naturvärden inte inriktat sig på dessa kvaliteter i så stor omfattning. Nu har detta faktum åtminstone till stora delar förändrats och trädens betydelse för floran och faunan i kulturlandskapet lyfts fram på helt annat sätt. En del i detta arbete är denna studie som också ingår i det nationella åtgärdsprogrammet för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet (Höjer & Hultengren 2004). I åtgärdsprogrammet finns en definition av vad som anges vara särskilt skyddsvärda träd. Det är träd som uppfyller minst ett av följande tre kriterier: a) jätteträd; träd grövre än 1 meter i diameter på det smalaste stället under brösthöjd b) mycket gamla träd; gran, tall, ek och bok äldre än 200 år. Övriga trädslag äldre än 140 år. c) grova hålträd; träd grövre än 40 cm i diameter i brösthöjd med utvecklade håligheter i huvudstam. Denna studie har tagit ett bredare grepp på biologiskt värdefulla träd än så, vilket också är fallet i andra delar av södra Sverige Aktuella trädslag På Gotland finns flertalet svenska trädslag. Alla har sin specifika roll i det ekologiska systemet. 8

9 Ask Fraxinus excelsior Ask är det vanligaste ädellövträdet på Gotland. Det är också det trädslag som i störst utsträckning nyttjats vid lövtäkt. Många ovanliga arter är knutna till ask, även om få är helt beroende av trädslaget. Lundalm Ulmus minor På Gotland är lundalm den vanligaste almarten. Den är spridd över en stor del av ön och är speciellt vanlig i Vallstena socken med omgivningar. Förutom lundalm finns en del skogsalm (Ulmus glabra), men dessa träd är vanligtvis planterade. För rödlistade lavar har almarter och ek en särställning (Göran Thor muntl.). Foto 1-2. Ask är det vanligaste ädellövträdet på Gotland och i de båda undersökta värdetrakterna. Ask med övergiven klappning, Sudergårde Bäl (t.v.). Lundalmar är relativt vanliga i Bäl/Vallstena värdetrakt men sällsynta i Fide/Öja. Gammal lundalm med spår efter klappning och hålstadie 4b, nära Norrgarde i nordvästra hörnet av Vallstena socken (t.h.). Ek Quercus robur (och Q. petraea) Ek är det trädslag i Sverige som har flest rödlistade arter knutna till sig, se diagram 1. Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet genomfördes omfattande kartläggningar av ektillgången i Sverige, detta då ek var det viktigaste trädslaget för byggnationen av örlogsfartyg. Inventeringarna från 1790 och 1825 visade att det på Gotland, särskilt på den norra halvan, fanns mycket gott om gammal grov ek (Eliasson 2002). Efter 1825 skall dessa ha minskat drastiskt genom avverkningar, vilket har inneburit att det idag finns relativt ont om gammal och grov ek på ön. Det finns dock undantag bland annat i naturreservaten Halla Klosteränge (Henriksson 2009) och Salmbärshagen i Stenkyrka. Lönn - Acer platanoides och lind Tilia cordata Lönn hör till rikbarksträden medan lind har en fattigare bark och därmed bland annat har en mindre omfattande lavflora. Lind och lönn är inte så vanliga på Gotland men finns oftast i anslutning till bebyggelse. Ett tydligt undantag när det gäller lind utgör naturreservatet Alvena Lindaräng i Vallstena socken. I vissa begränsade delar av södra Sverige förekommer en rad 9

10 rödlistade skalbaggar på lind. Ett separat åtgärdsprogram har t ex tagits fram för detta (Ehnström 2006). Inga av de aktuella arterna finns dock uppgiva från Gotland. Lind har stor betydelse som nektarkälla för olika insekter bland annat på grund av sen blomning. Fruktträd Fruktträden apel, päron och körsbär finns spridda på Gotland. Detta gäller även vilda eller förvildade former. Att dessa arter har stor betydelse för pollinerande arter torde vara allmänt känt, men även en del rödlistade arter kan växa på dem. Rönn och oxel m fl Sorbus spp. Sorbusarterna rönn (S. aucuparia) och oxel (S. intermedia) är spridda över ön. Oxel är ett tydligt inslag i det gotländska kulturlandskapet medan rönn är något ovanligare. Till släktet Sorbus hör även de sällsynta arterna fagerrönn (S. meinchii) och finnoxel (S. hybrida) som båda finns på Gotland. Alla dessa bärande träd har stor betydelse både för olika pollinerande insekter och för de arter som lever av deras bär. Björk Betula spp., asp Populus tremula och klibbal Alnus glutinosa Björk (glasbjörk B. pubescens och vårtbjörk B. pendula), asp och klibbal hör till de träd som brukar benämnas triviallövträd. På Gotland är vårtbjörk det vanligaste lövträdet medan klibbal är sällsynt. Även aspen är relativt ovanlig, men fläckvis är den allmän. Asp har stor betydelse som hålträd för hålbyggande och hålhäckande fågelarter. Övriga lövträd Bland övriga trädslag på Gotland märks de inhemska träden getapel (Rhamnus cathartica) och hassel (Corylus avellana) (ofta betraktad som buske), dessutom finns relativt många planterade arter t ex tysklönn (Acer pseudoplatanus), valnöt (Juglans regia), poppel (Populus sp.) och hästkastanj (Aesculus hippocastanum). Barrträd Det aktuella åtgärdsprogrammet är inriktat mot kulturlandskapet, i synnerhet den gamla inägomarken. Där är barrträd generellt sett relativt ovanliga, jämfört med i utmarkernas gamla skogsbeten. I vissa av Gotlands kulturmarker finns dock en hel del barrträd. Speciellt gäller detta tall (Pinus sylvestris) som är mycket allmän i vissa ängen. Granen (Picea abies) däremot är vanligare i vissa betesmarker. I sådana miljöer finns även gamla träd. Gamla hagmarksgranar har stor betydelse för ovanligare mykorrhizasvampar. På Gotland finns dessutom den rödlistade idegranen (Taxus baccata) spridd, men den är mer frekvent i vissa delar, t ex finns ett stort bestånd i Kallgateburg Grova träd Grova träd är kända för att hysa höga naturvärden. Riktigt grova träd benämns jätteträd och till dessa brukar räknas träd som har en diameter på minst en meter (Hultengren och Nitare 1999). Grova jätteträd är benämningen på de träd som har en omkrets grövre än 4 meter. Flera inventeringar har genomförts runt om i Sverige för att klarlägga antalet jätteträd (t ex Anon 2002, Anon 2003, Blomberg & Billqvist 2003, Jansson & Claesson 2001). Bland svenska trädslag är det eken som har flest individer bland jätteträden. En uppskattning av antalet träd med en omkrets över 4 meter finns hos Höjer och Hultengren (2004). I sammanställningen presenteras siffror för samtliga sydsvenska län utom Gotland. Totalt uppskattas så grova träd finnas, varav är ekar. Sammanlagt bedöms antalet jätteekar uppgå till i hela landet (dvs träd med en omkrets större än 314 cm). Rumskullaeken i 10

11 Vimmerby kommun är Sveriges grövsta träd med 14,11 m i omkrets (Carlsson et al 2007) men det finns grova träd bland många andra trädslag. I tabell 1 finns en sammanställning av några av Sveriges grövsta träd. Tabell 1. Förteckning över några av Sveriges grövsta träd för respektive trädslag. Namn/plats och landskap Trädslag Grovlek (cm) År Referens Rumskullaeken, Sm Ek 1411? Carlsson et al 2007 Värnanäs, Sm Ek Arnesson et al 2007 Bringetoftan, Sm Lind ? Österman 2001 Djursö, Ög Ask Johannesson & Ek 2006 Bosjökloster, Sk Ek Blomberg & Billqvist 2003 Gottlösa Herrgård, Ög Svartpoppel ? Österman 2001 Hagaberg, Ög Lind Johannesson & Ek 2006 Börs, Ög Skogsalm Johannesson & Ek 2006 Nääs slott, Vg Bok ? Österman 2001 Kråkelund, Sdm Klibbal Blomberg & Billqvist 2003 Munketorps IP, Öl Oxel ? Österman 2001 Stehag, Sk Asp Blomberg & Billqvist 2003 Ungstorp, Sm Lönn ? Österman 2001 Skirö, Sm Tall 550? Blomberg & Billqvist 2003 Gäsemåla, Sm Vårtbjörk ? Österman 2001 Malmö, Sk Lundalm Blomberg & Billqvist 2003 Tving, Bl Avenbok ? Österman 2001 Nosaby, Sk Idegran Blomberg & Billqvist 2003 Naveröds mosse, Sk Fågelbär Blomberg & Billqvist 2003 Tommarps ene, Sk Vildapel Blomberg & Billqvist 2003 Johansson (2000) visar att jätteträd är ovanliga på Gotland. I de inventeringar av lövmarker som han genomförde på ön noterades få sådana träd. Av de träd som inventerades på lavar var det endast tolv ekar och en ask som var grövre än en meter i diameter. Enligt en annan uppgift anges totalt 50 ekar från ön vara grövre än fyra meter i omkrets (Hultengren & Nitare 1999 enligt Johansson 2000). Några av Gotlands grövsta träd presenteras i tabell 2 och deras läge i karta 1. Som framgår av tabellen har två av Gotlands grövsta träd dött under 2000-talet. Tabell 2. Förteckning över några kända jätteträd från Gotland. *) Trädet är skyddat som naturminne. 1) Trädet har nyligen dött och är nu att betrakta som högstubbe, trädet har även varit grövre än när det mättes ) Trädet blåste omkull i en storm den 20 februari Namn/plats och socken Trädslag Grovlek (cm) År Referens 1. Dalhemseken*, Dalhem Ek 790? Carlsson et al Lojstaeken*, Lojsta 1 Ek Avaeken*, Fårö Ek 638? Carlsson et al Bölske 3:1*, Eke Ask Prästgården 1:1*, Kräklingbo 2 Ek Häradseken*, Roma Ek Halla Klosteränge, Halla Ek Henriksson Gardarve 1:35*, Fardhem Ek

12 Foto 3-4. Två av Gotlands grövsta träd, Kräklingboeken (t. v.) och Dalhemseken (t. h.). Kräklingboeken blåste omkull i en storm den 20 februari Karta 1. Läget för de åtta aktuella jätteträden på Gotland i tabell 2. 12

13 Grova träd som är rötade har ett relativt stabilt mikroklimat inne i stammen på grund av att den grova stammen har en utjämnande effekt på temperaturen, något som bl a har visat sig gynna vissa krävande skalbaggsarter. Ett exempel på en artgrupp som angetts beroende av jätteträd är knäpparna (Nilsson och Baranowski 1994). Även vissa lavarter som mer eller mindre är knutna till ek har angetts beroende av jätteträd. Det finns dock mycket som tyder på att ålder ofta är viktigare än grovlek. Grova träd är även viktiga som boträd för olika fågelarter som örnar och ugglor Gamla och/eller senvuxna träd Ett träds ålder har stor betydelse för vilka arter som lever på det. Gamla träd har vanligen en lägre tillväxthastighet och en annan barkstruktur än yngre träd. Detta gynnar t ex många lavarter. Det har visat sig att en del arter som tidigare angetts vara beroende av jätteträd snarare verkar vara beroende av gamla träd. I en studie av lavfloran i två branter i Östergötland med många gamla klenare ekar (medeldiameter 50 cm) påträffades ett flertal exklusiva lavar t ex gammelekslav, ekspik och gul dropplav (Ek, Wadstein och Johannesson 1995). Dessa arter har tidigare antagits vara jätteträdsarter. Insekter som anses knutna till jätteträd kan ofta förekomma även i klenare stammar, t.ex. läderbaggen (som dock saknas på Gotland), som kan nyttja hålträd som inte är mer än 40 cm i diameter (Jonas Hedin muntl.) Hålträd En av de viktigaste företeelserna för många av de vedinsekter som är hotade idag är stamhåligheter (Jansson 2007). Stamhåligheterna kan uppkomma genom att hackspettar hackar ut sina bohål, vanligtvis i en tidigare rötangripen stam eller grov gren, se foto 8. Vid stambaser uppkommer ibland håligheter där en stam avverkats eller gått av p g a rötangrepp, se foto 5. En annan typ av hur håligheter uppkommer är de s k abscissionshålen. Döda grenar kommer på sikt ofta att avsnöras och gå av p g a att invallningsved från den levande delen av trädet (stammen/del av grenen) pressar hårdare och hårdare mot grenbasen s k abscission. Rör det sig om ett träd i god kondition kommer ärret att övervallas av nytt kambium. I många fall går det dock annorlunda och en hålighet bildas i mitten, se foto 6. Detta sker i de fall veden är tillräckligt rötangripen och grenärret kommer då inte att invallas i sin helhet. I träd som är rötangripna kan grenar eller toppen gå av. Detta kan ske t ex p g a tyngden eller kraftig vind. I gren eller stambrotten bildas en s k skorsten. När veden bryts ned skapas s k mulm i håligheten. Mulm består av vedfragment, insektsgnag, svamp- och fågelborester etc (Jansson & Claesson 2001) och är viktigt för en lång rad insekter. Är håligheten stor rinner ibland mulmen ut från stammen, se foto 7. Stora stamhåligheter ger goda dagvisten för ugglor och nattvisten för många olika fågelarter. De är även viktiga för olika fladdermöss, både som yngellokaler och som övervintringsplatser. 13

14 Foto 5-8. Hålträd kan se ut på olika sätt: medelstor hålighet vid basen i ask, hålstadie 5b,Öja socken (ö.v.), medelstort abscissionshål i lundalm, hålstadie 5a, Bäl socken (ö.h.), stor hålighet i ek med mycket mulm, hålkategori 6b, Bäl socken (n.v.) och bohål av hackspett, övriga hackspettar, hålstadie 4a, Fide socken (n.h.) Döda träd och död ved Döda träd i form av torrträd, högstubbar och lågor är fulla av liv. Förutom för insekter och svampar som lever direkt av veden, kan kläckhål och larvgångar ha betydelse för en lång rad arter. I dessa finner t ex många insektsarter skydd mot rovdjur, parasiter, torka och kyla samt dagsljus för nattaktiva arter. Gaddsteklar använder dessutom de vedlevande insekternas kläckhål som bostad och flera myrarter anlägger gärna sina samhällen i övergivna gångar av t ex långhorningar. Mer om detta kan t.ex. läsas i Den levande döda veden, bevarande och nyskapande i naturen (Samuelsson & Ingelög 1996) och i Insektsgnag i bark och ved (Ehnström och Axelsson 2002). Bland mossorna finns många vedlevande arter, varav många är rödlistade (Hallingbäck 1998). Värt att notera är också att mossor ofta växer på sena successioner i vedens nedbrytning. 14

15 Foto Den döda veden är av mycket stor betydelse för olika rödlistade arter. Gammal asklåga med basalt stambrott (t.v.), Sudergårde, Bäl socken, och askhögstubbe (t.h.), Fide Prästänge, Fide socken Klappade träd Att kontinuerligt ta skott från trädens stammar och grövre grenar till vinterfoder har varit mycket allmänt förekommande i Sverige (se t ex Slotte & Göransson 1996a, 1996b, Slotte 1999, Emanuelsson 2001). Detta benämns hamling på svenska. Studier från Åland finns presenterade av Slotte (1993) och torde ge en god bild av hur detta gått till även i Sverige. Många dialektala ord för hamling förekommer. På Gotland används klappning (att klappa) och den benämningen kommer fortsättningsvis att användas i rapporten. På Gotland är spåren efter lövtäkt mycket omfattande. Slotte (1999) uppskattar att det finns över träd med spår efter klappning på ön. Han anger vidare att det främst varit ask, alm, björk och vildkornell som klappats på ön. Lövtäkt har dock bedrivits på de flesta lövträd, inte minst lind och lönn där de funnits. Slotte påpekar att i stort sett alla askar, lindar och almar (lundalmar) äldre än 100 år på ön har spår efter klappning. En inventering av klappade träd i Fide Prästäng på södra Gotland utfördes 1996 (Slotte 1997). Inventeringen utfördes inom 8 hektar och där påträffades klappade träd, huvudsakligen askar men även enstaka björkar och lindar. I artikeln påpekas att mängden klappade träd varken är låg eller hög i jämförelse med andra ängen på Gotland. Studien visade att träden topphuggits mellan 1,3 till 4,8 meters höjd, med en median på 2,7 meter i samband med att lövtäkten påbörjades. Trots att klappningen varit mycket omfattande på Gotland, inte minst i olika ängen, berörs inte detta något nämnvärt i många av de publicerade beskrivningarna av lövängesbruket (t ex Romell 1942). I den genomgångna litteraturen har det inte gått att identifiera när den omfattande klappningen har upphört. Troligen är det en successiv process där det skiljer sig en hel del mellan olika markägare och olika socknar. Mycket talar dock för att klappningen i många fall avslutades i början av 1900-talet men var ändå relativt spridd fram till slutet av 1940-talet. Under de senaste 10 åren har klappning återupptagits på många platser. Nyklappning av klena träd har också genomförts. Naturvärden kopplade till klappade träd har inte förrän relativt nyligen uppmärksammats. Studier har visat att många sådana träd har en både ovanlig och artrik flora och fauna (Aronsson 1996). Inte minst gäller detta lavfloran där klappade askar ofta har en speciell och rik flora (Arup 1997, Carlsson, Hultengren & Danielsson 1996, Johansson 1998). Karaktärsarter är t ex de rödlistade arterna almlav och blek kraterlav. Att träd med spår efter 15

16 lövtäkt har en artrik flora och fauna beror på flera samverkande faktorer. Träden är ofta mycket gamla och lövtäkten har medfört att träden kan bli äldre än om de inte beskurits. Klappningen påverkar trädets tillväxt negativt vilket i sin tur påverkar barkstrukturen. Träden utvecklas också ofta till hålträd. Att de ofta står i öppna till halvöppna miljöer gynnar också många arter. Klappade träd innebär också en varierad livsmiljö där t ex olika delar av stammen har olika mikroklimat och exponering. En annan viktig faktor är den kontinuitet av gamla träd som finns i ängena. Foto 11. Klappade träd är vanliga på Gotland och kan se ut på många olika sätt. Ask i Sudergårde änge, Bäl socken, med bl a allékrimmerlav (t.v.), se även omslagsfotot och t ex foto 1, 2, 9, 19 och Arter och biologiskt värdefulla träd Gamla, grova och/eller senvuxna träd samt hålträd har stor betydelse för många arter. De ger möjlighet till skydd, boplatser, substrat, mat etc. Många av de arter som är knutna till gamla träd, döda träd och hålträd har idag blivit allt ovanligare då gamla träd och död ved minskat kraftigt i omfattning. Flera av arterna har gått tillbaka så kraftigt att de idag klassas som rödlistade. Rödlistade arter är arter vars överlevnad på sikt inte bedöms vara säkrad. Listor över de svenska rödlistade arterna tas fram av experter vid ArtDatabanken vid SLU i Uppsala och godkänns därefter av Naturvårdsverket. Den senaste svenska rödlistan är från 2005 (Gärdenfors 2005). En beskrivning av hur rödlistade arter tas fram finns i skriften Hur rödlistas arter? (Gärdenfors 2000). De rödlistade arterna delas in i följande kategorier: RE Försvunnen CR Akut hotad EN Starkt hotad VU Sårbar NT Missgynnad DD Kunskapsbrist 16

17 I diagram 1 visas hur många rödlistade arter som kan nyttja olika trädslag i Sverige Ek Bok Gran Tall Asp Björk Alm Ask Salix Al Lind Hassel Annat lövträd Lönn Rönn o oxel Avenbok Apel Hästkastanj Fläder Diagram 1. Totala antalet rödlistade arter som nyttjar olika trädslag (Efter Höjer & Hultengren 2004) Lavar Det finns gott om olika lavarter som mer eller mindre är beroende av gamla, grova och/eller senvuxna lövträd. Detta gäller både bark- och vedlevande arter. Relativt många lavar har också visat sig vara goda indikatorer för skyddsvärda miljöer (se t ex Andersson & Appelquist 1987, Nitare 2005). Huvudparten av arterna växer på bark men även arter som växer på ved förekommer. Ett viktigt substrat för sällsynta lavar utgörs av klappade träd (Carlsson & Hultengren 1993). En Foto Almlav (Gyalecta ulmi), Sudergårde Bäl socken (t. h.) och lunglav (Lobaria pulmonaria) Vallstena socken (t.v.), är två rödlistade lavar som indikerar höga naturvärden. De förekommer ovanligt rikligt i Bäl/Vallstena värdetrakt. Studier av lavfloran på gamla träd har under senare år genomförts på många håll i Sverige. Exempel på detta är rödlistade arter på lövträd i Östergötland (Johansson 1995), rödlistade arter på ekar i Mälardalen (Ekendahl 2003) och gammelekslavar på Öland (Johansson & Knutsson 1994). 17

18 Bland rödlistade kryptogamer växande på träd är lavarna den dominerande artgruppen på Gotland (jämför t ex Thor & Arvidsson 1999 med Larsson 1997 och Hallingbäck 1998). Därför görs här nedan en mer omfattande beskrivning av lavfloran och dess utforskande på ön. En historisk tillbakablick av den gotländska lavflorans utforskande finns sammanställt av Degelius (1936). I mer eller mindre kronologisk ordning hänvisar han till arbeten av Wahlenberg (1806), Stenhammar (1848, 1858), Lönnroth (1858a, 1858b, 1859) och Du Rietz (1925). Han anger också att fragmentariska uppgifter om öns lavflora finns i reserapporter från botaniker som Sernander, Malme, Du Rietz, Magnusson, Vrang och Ahlner samt att insamling av lavar på ön gjorts av t ex P. T. Cleve, W Molér (1905), H. Persson, G. Sandberg, K. G. Ridelius och B. Pettersson. I Degelius artikel finns en förteckning med lokaluppgifter om vad som då var känt om öns lavflora på bark, ved och urbergsblock. En komplettering med nya fynd, egna och från Hasselrot (1938) gjordes i mitten av 1940-talet (Degelius 1944). Under de senaste decennierna har flera lavinventeringar genomförts på Gotland. På Stora- och Lilla Karlsö studerades lavfloran i mitten av 1990-talet (Johansson 1994, Arup et al 1995, Johansson et al 1997 & 2000). I dessa referenser finns bl a uppgifter om lavfloran på träd. Tre hällmarksområden studerades 1989 (Fröberg 1989) men i studien behandlas inte lavfloran på träd. Naturreservatet Upstaig fick sin lavflora undersökt 1997 (Johansson 1997) och här finns gott om uppgifter om trädlevande arter. Länsstyrelsen har dessutom genomfört inventeringar och uppföljningar av de trädlevande arterna ringlav, trådbrosklav och trubbig brosklav (Johansson 1996, Lorentsson 1997) Under 1996 och 1997 genomfördes en omfattande studie (totalt 39 fältdagar) av den epifytiska lavfloran i ett urval av gotländska lövmarker (Johansson 1998). Studien verifierade dessa markers värde för rödlistade och sällsynta lavarter. Under 1990-talet gjordes flera nyfynd av ovanligare arter på ön, på både lövträd (Johansson & Wågström 1997), en och gran (Johansson, Pettersson & Wågström 1996). Foto Blå halmlav (Lecanora sublivescens)(t.v.) och blek kraterlav (Gyalecta flotowii) (t.h.) är två rödlistade lavar som är spridda i de undersökta värdetrakterna. I Hultengren et al (2006, tabell 2) finns en sammanställning av 58 rödlistade trädlevande lavar som påträffats i gotländska ängen eller lövängesrester. I listan saknas trubbig brosklav som påträffats i flera sådana miljöer (Lorentsson 1997). Till dessa arter kan föras ytterligare några som då var kända från träd och/eller buskar, men som troligen inte är uppgivna från ängen och lövängesrester. I tabell 3 finns en sammanställning över rödlistade ved- och barklevande lavar uppgivna från Gotlands län 2007 (före den nu aktuella inventeringen). 18

19 Tabell 3. Rödlistade ved- och barklevande lavar kända från Gotlands län i mitten av 2007, dvs innan den nu aktuella inventeringen påbörjades. Aktuell rödlistekategori (Kat) följer senaste rödlistan (Gärdenfors 2005). Artnamn Svenskt namn Kat Artnamn Svenskt namn Kat Agonimia allobata slät fjällav NT Hyperphyscia adglutinata Dvärgrosettlav CR Arthonia cinereopruinosa puderfläck NT Lecania fuscella Asplekania DD Arthonia cinnabarina cinnoberfläck EN Lecanographa amylacea Gammelekslav VU Arthonia pruinata matt pricklav VU Lecanora confusa sydlig halmlav NT Arthonia zwackhii frostfläck EN Lecanora impudens Allékantlav VU Bacidia auerswaldii mörk lundlav EN Lecanora sublivescens blå halmlav VU Bacidia biatorina grynig lundlav NT Leptogium cyanescens gråblå skinnlav VU Bacidia friesiana fläderlundlav VU Lobaria amplissima Jättelav EN Bacidia incompta savlundlav VU Lobaria pulmonaria Lunglav NT Bacidia polychroa brun lundlav VU Megalaria grossa Ädellav NT Bacidia rosella rosa lundlav NT Megalaria laureri liten ädellav EN Bacidina caligans skugglundlav DD Micarea adnata Vaxdynlav VU Bacidina delicata mjölig lundlav VU Mycobilimbia pilularis stor knopplav NT Bacidina phacodes liten lundlav NT Nephroma laevigatum västlig njurlav NT Bactrospora corticola liten sönderfallslav VU Opegrapha lyncea Daggklotterlav CR Bactrospora dryina stor sönderfallslav EN Opegrapha ochrocheila orangepudrad klotterlav NT Biatoridium monasteriense klosterlav NT Opegrapha vermicellifera Stiftklotterlav VU Caloplaca lobulata dvärgpraktlav RE Pachyphiale carneola Ädelkronlav VU Caloplaca lucifuga skuggorangelav NT Physcia leptalea Fransrosettlav DD Caloplaca luteoalba almorangelav EN Physconia grisea grynig dagglav NT Caloplaca subathallina liten rostorangelav DD Pyrenula laevigata Barkvårtlav RE Caloplaca ulcerosa kraterorangelav VU Pyrenula nitida Bokvårtlav NT Chaenotheca hispidula parknål NT Pyrenula nitidella Askvårtlav EN Cladonia parasitica dvärgbägarlav NT Ramalina baltica Hjälmbrosklav NT Cliostomum corrugatum gul dropplav NT Ramalina calicaris rännformig brosklav VU Collema fragrans rosettgelélav EN Ramalina obtusata trubbig brosklav VU Collema furfuraceum stiftgelélav NT Ramalina thrausta Trådbrosklav EN Collema nigrescens läderlappslav NT Rinodina colobina Allékrimmerlav DD Collema occultatum skorpgelélav NT Rinodina polyspora mångsporig krimmerlav EN Collema subnigrescens aspgelélav NT Schismatomma decolorans grå skärelav NT Cyphelium notarisii sydlig sotlav CR Schismatomma graphidioides skrift-skärelav EN Cyphelium sessile parasitsotlav NT Schismatomma pericleum rosa skärelav NT Cyphelium tigillare ladlav NT Sclerophora peronella liten blekspik NT Degelia plumbea blylav VU Scoliciosporum pruinosum frostig trädgrönelav DD Eopyrenula leucoplaca blanklav NT Sphinctrina anglica Ladparasitspik CR Everna divaricata ringlav VU Sphinctrina leucopoda liten parasitspik EN Gyalecta derivata storsporig kraterlav VU Sphinctrina turbinata kortskaftad parasitspik NT Gyalecta flotowii blek kraterlav NT Thelotrema suecicum liten havstulpanlav EN Gyalecta truncigena mörk kraterlav NT Usnea barbata gropig skägglav VU Gyalecta ulmi almlav NT Usnea chaetophora Grenskägglav EN Av dessa arter var åtminstone 20 stycken påträffade i Bäl/Vallstena värdetrakt och 22 stycken i Fide/Öja värdetrakt. I Bäl/Vallstena är artfynden relativt spridda medan de flesta fynden i Fide/Öja är från Fide Prästäng. 19

20 1.2.2 Svampar Många svamparter är beroende av gamla grova och/eller senvuxna träd. De lever på att bryta ned lignin eller cellulosa. Bland arterna finns både skivlingar, tickor och skinn. En sammanställning av samtliga tickor, 88 stycken, funna på Gotland finns presenterad i en rapport (Olofsson 1996). Enligt uppgifter från ArtDatabanken hade ytterligare sex rödlistade tickarter påträffats på ön, innan inventeringen påbörjades i mitten av En förteckning över rödlistade tickor, skinnsvampar och taggsvampar påträffade på Gotland presenteras i tabell 4. Under hösten 1997 genomfördes en omfattande studie (totalt 40 fältdagar) av svampfloran i ett urval av gotländska lövmarker (Johansson 1998). Studien visade att det i de undersökta områdena fanns relativt få sällsynta vedlevande arter. Tabell 4. Rödlistade tickor och skinn etc kända från Gotlands län innan inventeringen påbörjades i mitten av Aktuell rödlistekategori (Kat) följer senaste rödlistan (Gärdenfors 2005). Artnamn Svenskt namn Kat Artnamn Svenskt namn Kat Abortiporus biennis klumpticka NT Oligoporus floriformis Rosetticka VU Artomyces pyxidatus kandelabersvamp NT Pachykytospora tuberculosa Blekticka NT Ceriporia excelsa rosenporing NT Perenniporia fraxinea Askticka CR Ceriporiopsis myceliosa fransporing EN Phellinus populicola stor aspticka NT Cystostereum muraii doftskinn NT Phlebiella subflavidogrisea Grantrådskinn NT Fistulina hepatica oxtungssvamp NT Pholiota populnea Poppeltofsskivling NT Fomitopsis rosea rosenticka NT Polyporus badius stor tratticka NT Grifola frondosa korallticka NT Polyporus pseudobetulinus vit aspticka EN Hyphoderma orphanellum eremitskinn NT Sarcodontia crocea Apeltagging CR Inonotus dryadeus tårticka EN Spongipellis spumea Skumticka NT Inonotus hispidus pälsticka NT Trechispora fastidiosa Ringskinn NT Inonotus ulmicola almsprängticka NT Tyromyces fissilis Apelticka VU Ischnoderma resinosum Sydlig sotticka VU Xenasma pulverulentum strimsporigt stålskinn NT Kavinia alboviridis gröntagging NT Fibrodontia gossypina Penselskinn DD Mycolindtneria trachyspora gult porskinn NT Hyphodontia nespori Östligt knotterskinn DD Av dessa arter var endast tre arter uppgivna från Bäl/Vallstena värdetrakt, oxtungsvamp (Fistulina hepatica), pälsticka (Inonotus hispidus) och stor tratticka (Polyporus badius). I Fide/Öja värdetrakt var endast en art, ringskinn (Trechispora fastidiosa), påträffad. 20

21 Foto 16. Den rödlistade pälstickan (Inonotus hispidus) är väl spridd på Gotland. Även om tickan är ettårig sitter en del fruktkroppar, likt denna, kvar på trädet relativt länge Mossor Bland mossor finns en hel del arter som växer på gamla träd liksom på lågor. Särskilt vanliga är epifytiska mossor på ädellövträd och asp i slutna skogar (Hallingbäck och Weibull 1996). Rikedomen är dock långt ifrån lika stor som hos lavarna. Gotlands mossflora har bl a annat utforskats av J.E.Zetterstedt (1876, i omarbetad form 1993). Preliminära listor över öns mossflora har upprättats åtminstone vid två tillfällen (Högström 1989 & 1993). Enligt studier i gotländska lövmarker dominerar några få arter (Hultengren et al 2006). Många arter finns bland hättemossorna Orthotrichum och fjädermossorna Neckera. Ur aktuella artfaktablad kan man konstatera att det endast är ett fåtal rödlistade mossarter som växer på bark eller ved och som är uppgivna från Gotland, t ex gotländsk hättemossa (Orthotrichum rogeri) och barkkvastmossa (Dicranum viride). Ingen rödlistad bark- eller vedlevande mossa verkar ha påträffats i de två aktuella värdetrakterna innan den nu aktuella studien påbörjades i mitten av Insekter och andra ryggradslösa djur Det är bland de ryggradslösa djuren, främst insekter, som det finns flest arter som är knutna till gamla och döda träd. Många skalbaggsarter och stekelarter föredrar t ex solbelyst ved för sina larver (t ex Ehnström & Axelsson 2002 och Ranius & Jansson 2000 enligt Sörensson 2008), medan många tvåvingar anses gynnas av skuggiga till halvskuggiga miljöer (t ex Alexander 2002, Andersson 1999, samt Sörensson 2004 enligt Sörensson 2008). 21

22 Få studier har gjorts gällande insekter/skalbaggar knutna till gamla och döda träd på Gotland genomfördes dock en inventering i två områden, Salmbärshagens naturreservat i Stenkyrka socken och Bosarve i Sproge socken, båda med gamla ädellövträd (Jansson 2007). Studien visade att det i områdena finns rödlistade insekter knutna till gamla träd och/eller död ved och att de undersökta biotoperna har en lika skyddsvärd insektsfauna som liknande områden på det svenska fastlandet Däggdjur Bland däggdjuren är fladdermössen den artgrupp som främst är förknippad med skyddsvärda träd och då främst hålträd. Även olika gnagare uppehåller sig gärna i grövre ihåliga träd, inte minst vintertid. Fladdermöss är en artgrupp där många arter nyttjar gamla träd. Ett flertal arter kan ha sina yngelkolonier i trädhåligheter och hackspettshål (Ahlén & Tjernberg 1996), dessutom kan håligheterna nyttjas som dagviste eller övervintringsplats. Inventeringar av Gotlands fladdermusfauna har genomförts vid ett flertal tillfällen, senast 2005 (Ahlén 1983, 1994, 1998 & 2006). Bland gemensamma egenskaper för de artrikaste lokalerna nämns förekomsten av äldre lövträd (Ahlén 2006). Flera av de aktuella lokalerna utgörs av ängen med erkänt rik fauna och flora i övrigt, t ex Fide Prästänge, Pankar i Grötlingbo och Hammarsänget i Lärbro. Samtliga rödlistade arter gynnas av äldre lövträd och i synnerhet fransfladdermus (Myotis nattereri) och trollfladdermus (pipistrellus nathusii)hyser förhållandevis starka populationer på Gotland (Ahlén 2006). Fide och Öja socknar hör till de främsta områdena på Gotland för fladdermöss (Ahlén 2006). I Bäl/Vallstena värdetrakt inventerades fladdermusfaunan på två lokaler 2005, Alvena lindaräng (objekt 83) i Vallstena och Sudergårde haimänge i Bäl (objekt 86) (Ahlén 2006). Nordisk fladdermus (Eptesicus nilssonii) noterades på båda lokalerna medan mustasch- eller Brandts fladdermus noterades i Alvena och en Myotis-art samt trollfladdermus noterades i Sudergårde. Till vänster koloni av vattenfladdermöss i en trädhåla. Foto Sofia Gylje. Till höger nordisk fladdermus, som finns i höga tätheter i gotländska lövmarker. Foto Göran Vesslén. 22

23 1.2.6 Fåglar Gamla och döda träd är betydelsefulla för många fågelarter. Detta gäller inte minst för de hålbyggande hackspettarna och fågelarter som bor i trädhåligheter, t ex olika ugglor och skogsduva, göktyta, stare, kaja och vissa änder. Foto 17. Stare och göktyta, två hålhäckare. Foto: Oskar Kullingsjö. 1.3 De värdefulla trädens fördelning i landskapet De värdefulla träden är ojämnt spridda i det svenska landskapet. Detta gäller för övrigt även andra naturvärden, vilket är en av anledningarna till att naturvårdsverket har börjat arbeta med s k värdetrakter. Värdetrakterna är de områden som länsstyrelserna tillsammans med skogsstyrelsen och naturvårdsverket ansett ha högst naturvärden. Det är i dessa marker som områdesskyddet i form av nya naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal nu skall prioriteras. Trakter med gamla och/eller grova lövträd ligger många gånger i anslutning till slott och herrgårdar, inte minst om värdena är kopplade till ek. Rör det sig istället om värden kopplade till gamla, senvuxna, klappade träd är det i stället i vissa bondebygder detta är vanligt, som i delar av Blekinge, Småland, Västergötland och inte minst på Gotland. Att det finns värdefulla lövmarker på Gotland har presenterats i tidigare sammanhang. Naturvårdsverket har presenterat en rapport över sydsvenska lövmarker (Löfgren & Andersson 2000). I rapporten presenteras olika typer av biotoper av vilka många anges förekomma på ön. I slutet finns en sammanställning av 42 stycken Trakter med särskilt värdefull lövskog. En av dessa trakter berör Gotland, Lövängar och igenvuxna lövängar på Gotland, Gotlands län, och utgörs av hela ön inklusive Fårö. Södra Gotland framhålls som speciellt rik på lövängar och igenvuxna lövängar av olika slag men att det Även på norra Gotland finns värdefulla lövbestånd. När det gäller värdefulla träd anges det att det i flera ängen finns gamla träd av framförallt ek och ask. Länsstyrelsen har genomfört flera kartläggningar av ängen och lövmarker på ön under relativt lång tid. Mellan 1996 och 1999 genomfördes ett inventeringsprojekt för att kartlägga naturvärden kopplade till de gotländska lövmarkerna. Tre rapporter sammanställdes (Johansson & Croneborg 1997, Johansson 1998 & 2000). Innan detta presenterades t ex en inventering 1976 (Ericson et al 1976). 23

24 För att klarlägga naturvärden på skogsmark har Skogsstyrelsen ansvarat för den landsomfattande nyckelbiotopsinventeringen (t ex Larsson 2002). På Gotland har denna utförts av Länsstyrelsen. I inventeringen på ön gavs lövmarkerna mycket stor uppmärksamhet och många lövrika marker har klassats som nyckelbiotoper eller som objekt med naturvärden. I arbetet med att ta fram värdetrakter för Gotland (Anon. 2007a) har nyckelbiotopsinventeringen och kartläggningen av lövmarker till stor del legat till grund för urval och gränsdragningar. Foto 18. Lövskogsmiljö, nära Burgsvik i Öja socken med många biologiskt värdefulla träd. Många av skogens askar bär spår efter den klappning som sedan länge upphört. Skogen är klassad som nyckelbiotop och på områdets ekar och askar växer sammanlagt ett tiotal rödlistade lavar, bl a ekpricklav, getlav, mörk kraterlav och stiftklotterlav. 24

25 1.4 Undersökta värdetrakter Utgångsläget var att inventeringen (Anon. 2007b) skulle utföras i Gotlands sex värdetrakter för alm-askskog. Värdetrakterna är framtagna i det strategiska arbetet för skogsskydd vid länsstyrelsen (Anon. 2007a). För att ta fram värdetrakterna har länsstyrelsen bland annat nyttjat inventeringar av lövmarker (Johansson 2000) och nyckelbiotopsinventeringen på ön. Värdetrakterna är från norr till söder Hall (1), Stenkyrka/Lummelunda/Martebo (2), Bäl/Vallstena (3), Sproge/Silte/Hablingbo (4), Grötlingbo (5), och Fide/Öja (6), se karta 2. Karta 2. De sex Gotländska värdetrakterna för alm-askskog ligger spridda över ön. På grund av den mängd träd som identifierats i projektet hann inte alla trakter kartläggas. Inventeringen påbörjades i Bäl/Vallstena och fortsatte och avslutades i Fide/Öja Bäl/Vallstena Värdetrakten Bäl-Vallstena är hektar stor och utgörs av huvudparten av Bäl och Vallstena socknar. I det nordvästra hörnet ingår en liten del av Hejnum respektive Fole socknar och i sydväst en liten del av Källunge socken samt en obetydlig del av Hörsne med Bara socken. Avgränsningen av värdetrakten framgår av karta 3. 25

26 Karta 3. Värdetrakten Bäl/Vallstena täcker stora delar av Bäl och Vallstena socknar. I Bäl socken genomfördes en omfattande inventering av lövmarker och lavar i mitten av 1990-talet (Johansson & Croneborg 1997, Johansson 1998 & 2000). Området bedöms vara ett kärnområde för rödlistade lavar på ön (Johansson muntl.). I Vallstena socken finns ett par ängen med för gotländska förhållande ovanligt rika förekomster av lind. Det är det välkända naturreservatet Alvena lindaräng och det angränsande Alvne änge. En intressant beskrivning av Alvne änge finns hos Arvidsson (1998, se speciellt bilagorna 1 till 3). Totalt har länsstyrelsen identifierat 58 nyckelbiotoper i värdetrakten. 56 av dessa ligger i stort sett helt inom trakten medan två huvudsakligen ligger utanför. Fördelningen av vilka biotopnamn de 56 nyckelbiotoperna har fått finns i diagram 2. Då en nyckelbiotop kan ges två olika biotopnamn blir det totala antalet biotoper i tabellen 71 stycken. 26

27 Antal Lövskogslund Lövängsrest Blandsumpskog Betad hagmark Aspskog Lövrik barrnaturskog Ädelsumpskog Hassellund Grova ädellövträd Ädellövskog Ädellövnaturskog Diagram 2. Fördelningen av biotopnamn som de 56 nyckelbiotoperna i Bäl/Vallstena har fått vid länsstyrelsens nyckelbiotopsinventering Fide/Öja Den hektar stora värdetrakten Fide-Öja utgörs av huvudparten av Fide och Öja socknar på södra Gotland. Avgränsningen av värdetrakten framgår av karta 4. Munthe (1913, tavla 2) klassades en relativt stor andel av trakten som lövskog i vidsträckt bemärkelse år I områdets norra del ligger Natura 2000-området Fide Prästäng som är känt som en rik lavlokal. Inom Fide/Öja värdetrakt har länsstyrelsen identifierat 25 stycken nyckelbiotoper. Fördelningen av de biotopnamn nyckelbiotoperna har fått presenteras i diagram 3. Då en nyckelbiotop kan ges två olika biotopnamn blir det totala antalet biotoper i tabellen 30 stycken. Av nyckelbiotoperna ligger en helt inom Natura 2000 området Fide Prästäng Antal Lövängsrest Löväng Lövskogslund Betad hagmark Hassellund Diagram 3. Fördelningen av biotopnamn som de 25 nyckelbiotoperna i Fide/Öja har fått vid länsstyrelsens nyckelbiotopsinventering. 27

28 Som framgår av diagram 3 finns det relativt gott om hassel i trakten och även ängen rika på björk är karaktäristiskt för trakten (Arvidsson 1998). Karta 4. Värdetrakten Fide/Öja täcker stora delar av Fide och Öja socknar. 28

29 1.5 Trädsjukdomar Sedan ett par år tillbaka är två allvarliga trädsjukdomar kända från ön, askskottsjuka och almsjuka. Dessa är ett allvarligt hot mot de naturvärden som är knutna till de aktuella trädslagen ask och lundalm Askskottsjuka Askskottsjuka har under de senaste åren spridit sig över södra Sverige. Gotland torde vara ett av de landskap som drabbades först. Sjukdomen angriper unga askskott så att de dör, se foto 19. Trädet blir försvagat och i många fall dör det. I Baltikum där sjukdomen funnits i fler år än i Sverige har en stor del av träden dött, t.ex. anses 60 % av askarna i Litauen ha dött. Foto 19. Fd klappad ask där vitaliteten starkt är nedsatt av askskottsjukan, Vallstena kyrka Almsjuka En sjukdom som har fått stor spridning över världen är holländsk almsjuka, Ophiostoma novo-ulmi. Infekterade träd dör relativt snabbt efter insjuknandet och spridningen sker med hjälp av almsplintborrar, på Gotland av tandad almsplintborre (Scolytus multistriatus). Första gången sjukdomen konstaterades på Gotland var i Vallstena socken hösten 2005 (Östbrant 2008). Därefter har sjukdomen, genom bl a en omfattande inventering av länsstyrelsen, konstaterats i 13 nya socknar 2007 och i ytterligare några 2008 och

30 2 GENOMFÖRANDE Studien inleddes med att olika typer av underlagsmaterial genomlästes (t ex Arup et al 1997 & 1999, Hallingbäck 1995, Johansson 1998, Nitare 2005). Detta för att få en bättre kunskap om vilka signalarter och rödlistade arter som är påträffade, eller som man bör kunna påträffa, på Gotland. Därefter har en omfattande fältinventering genomförts under cirka ett arbetsår. Slutligen har det insamlade materialet bearbetats, rapport skrivits och uppgifter om träden rapporterats till Trädportalen och artuppgifter rapporterats till Artportalen, båda på internet. 2.1 Definition av biologiskt värdefulla träd Åtgärdsprogrammet för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet har definierat särskilt skyddsvärda träd. De skall uppfylla minst ett av tre kriterier: grovlek, ålder eller grövre hålträd. Denna inventering har tagit en bredare urvalsbas än så för att identifiera träd som har stor betydelse för faunan och/eller floran. Den använder ungefär samma urvalskriterier som gjorts vid liknande inventeringar i t ex Kronobergs- och Kalmar län (t ex Anon odat., Arnesson et al 2007). Vissa justeringar har gjorts och regional hänsyn har tagits till den relativa begränsade tillgången på grova träd inklusive jätteträd på ön. I inventeringen har samtliga trädslag bedömts, även eventuella exoter. Den rikedom av hassel som finns i Fide/Öja och att hassel ibland klassas som en buske och inte ett träd gjorde att hassel inte beaktats där. Träd som uppfyller minst ett av följande sju kriterier ingår i inventeringen. Grova träd Gamla och/eller senvuxna träd Döda träd Hålträd Träd med tickor Klappade träd (hamlade) Träd med rödlistade arter Inledningsvis ingick även träd med minst tre signalarter och träd med speciellt rik epifytflora. Då det snart visade sig att i stort sett inga träd hade tre signalarter utan att också ha en rödlistad art utgick detta kriterium. Detsamma gällde träd med speciellt rik epifytflora. Som regel hade dessa träd åtminstone en rödlistad art eller bedömdes uppfylla kriteriet för gamla/senvuxna träd. I andra inventeringar har även träd med någon form av kulturhistoriska värden tagits med. Detta kan t ex gälla träd som nyttjats som sjömärken. Inga sådana träd påträffades vid inventeringen Grova träd Med grova träd i denna studie avses träd som är grövre än 70 cm på det klenaste stället upp till brösthöjd, dvs har en omkrets på mer än 220 centimeter. Det är klenare än i liknande inventeringar i Kronobergs och Kalmar län (Anon odat.) där 80 centimeter satts som gräns, men stämmer överens med en studie från Östergötland (Jansson & Claesson 2001) om man undantar ek, där grovleken satts till 1 meter. Ingen hänsyn har tagits till vilket trädslag det 30