Innehållsförteckning Utsädesodling förord 3 Varför odlar jag utsäde 4 Janne Berg, Artsjö 4 Martin Lainio, Sibbo Antti Nikula, Mäntsälä

Transkript

1

2 Innehållsförteckning Utsädesodling förord 3 Varför odlar jag utsäde 4 Janne Berg, Artsjö 4 Martin Lainio, Sibbo 4 Antti Nikula, Mäntsälä 4 JK Nyman Oy, Loimaa 4 Odlarnas tankar om utsädesodlingens fördelar och begränsningar 5 Utsädesodlingens omfattning och marknad 7 Europa 7 Finland 7 Marknaderna 7 Import och export av utsäde 7 Lönsamhet 9 Odlingsteknik 11 Etablering av utsädesodling 11 Bearbetning och sådd 11 Gödsling och kalkning av utsädesspannmål 11 Växtskydd 12 Skörd och torkning av utsäde 12 Lagring och leverans av utsädespartier 13 Vallfröodling 14 Utsädesodling av specialväxter 16 Rybs och raps 16 Ärt 16 Bondböna 17 Växter med liten utsädesodlingsvolym 17 Utsädesodlingens lagstiftning och granskningar 18 Utsädesklassystemet 18 Certifieringsprocessen 19 Specialkrav på utsäde som produceras ekologiskt 26 Lagstiftning om gårdens eget utsäde (TOS) 27 Kontraktsodling 28 Kontraktens bindande verkan 28 Kontrakt om utsädesodling 29 Utsädesföreningar ideellt organisationsarbete 30 Utsädesproduktionens intressebevakning 32 Tidningen Kylvösiemen 33 Directory 34

3 Utsädesodlingsguide förord Utsädesodlingen har långa traditioner i Finland. De senaste åren har man årligen certifierat ton spannmålsutsäde ( ton år 2012), ca ton vallfrö, ca ton utsäde av baljväxter samt rybs- och rapsfrö ca 400 ton. Utsädesodlingen är avtalsbunden. Att odla utsäde på kontrakt har reda länge varit en traditionell odlingsform för såväl spannmålsutsäde som för vall-, oljeväxt- och baljväxtfrö. Kontraktsodlingen är till fördel för alla parter: utsädeodlarna, packerierna, utsädes- och fröhandeln och odlarna som köper utsädet. Utsädesodlingen är en målinriktad och krävande produktionsgren där många faktorer måste falla på plats för att man ska lyckas. Bra yrkeskunskap och tjänliga odlingsförhållanden såväl när det gäller väderlek som åkerns bördighet är förutsättningar för att man ska lyckas. I den här publikationen behandlas frågor som man, framför allt ur utsädesodlarens synvinkel, måste beakta i utsädesodlingen. Utsädesodlingen är inte bara odlingsteknik, i odlingen måste man också beakta den lagstiftning och de regler som gäller produktion av utsäde. Dessa föreskrifter är, vid sidan om odlingsåtgärderna och väderleken, i nyckelposition om man ska lyckas med utsädesodlingen. Viktiga faktorer som bör beaktas i själva odlingen är bl.a. det grundutsäde som man använder, val av skifte med hänsyn till att där har odlats en förfrukt som är lämplig för utsädesodling och på gården eventuell övrig odling av det växtslag och den sort som odlas till utsäde. Odlingsmässigt bör man fästa speciell uppmärksamhet på bekämpning av ogräs och växtsjukdomar och på all övrig odlingsteknik för att säkerställa en god och kvalitetsmässigt jämn skörd.i den här guiden finns till först några odlares åsikter om sin utsädesodling. Därefter beskrivs själva utsädesproduktionen varvid även marknadsutsikterna och lönsamheten behandlas. I guiden redogörs separat för utsädesproduktion av såväl vallväxter som andra specialväxter samt för odling av ekologiskt utsäde. Materialet i den här publikationen är ursprungligen framställt under år 2012 på utbildningstillfällen arrangerade inom ramen för ett projekt med målet att utveckla utsädesproduktionen. Lant- och skogsbruksföretagarnas Centralförbund (MTK) handhar det projektet. Innehållet i guiden är sammanställt av: Jukka Peltola, MTK och Raimo Nordman Texterna i utbildningsmaterialet har redigerats för publikationen av Raimo Nordman. Översättning: Svenska lantbrukssällskapens förbund (SLF) Ett stort tack till alla som har medverkat i utbildningen och med att framställa utsädesguiden. Ett speciellt tack till enheten för utsädeskontroll vid Livsmedelssäkerhetsverket Evira och till styrgruppen för MTK:s utvecklingsprojekt rörande utsädesproduktion för att de har kontrollerat materialet i publikationen och framfört nyttiga kommentarer och förbättringsförslag. Bilderna i publikationen: Raino Nordman (om inget annat har nämnts) MTK MTK:s utvecklingsprojekt rörande utsädesproduktion

4 Varför odlar jag utsäde Janne Berg, Artsjö Utsädesodling har varit en tradition på min gård redan i tre generationer. Jag odlar framför allt vallfrö. Jag motiverar det med att vall är åkerns naturliga växttäcke i Finland och att vallfrö hör till ett av grundbehoven i nötdjurssektorn. Därmed har vallfrö en stabil efterfrågan från år till år. Utsädesodlingen är avtalsproduktion som säkerställer marknadsföringen och produktionen kan förutsägas. Skörden från hela den odlade arealen kan säljas till en på förhand namngiven köpare. Vallfröodling har en fördel i jämförelse med odling av spannmålsutsäde på så sätt att det är mindre skrymmande massor som ska hanteras. Som utsädesodlare har man en ett bra perspektiv gällande nya sorter och man kan uppfatta sig som en odlare i främsta ledet. En utsädesodlare bör kontinuerligt kunna anpassa sig till föränderliga marknadslägen och helst bör gården där utsädet odlas ha egna maskiner och redskap för att minimera flyghavrerisken. Man måste vara beredd att ständigt ge akt på att växtbeståndet är friskt. Hanteringen av skörden kräver också noggrannhet så att man inte mera i det skedet försämrar varans grobarhet. En utsädesodlare bör vara genuint intresserad av utsädesodlingens olika skeden och vara noggrann och strävsam i alla göromål. Så beskriver Berg de egenskaper som förutsätts av en utsädesodlare. Martin Lainio, Sibbo Utsädesodlingen på min gård startade redan på 1970-talet som ett komplement till spannmålsodlingen. Numera har vi också goda erfarenheter av odling av ärtutsäde vilken har gett ett gott ekonomiskt resultat. Som utsädesodlare är man en växtodlare i främsta ledet och man är bland de första som får pröva nya sorter. För utsädesodlingen betalas utsädestillägg som är en ekonomisk drivfjäder för odlingen. Utsädesodlingen öppnar för gården också möjlighet att börja bedriva packeriverksamhet i egen regi. Enligt Lainio är utsädesodlingen på sätt och vis en livsstil. Utsädesodlaren måste vara beredd att möte de krav produktionen ställer. Exakthet krävs vid alla åtgärder. Speciellt kraven på förfrukten är mycket viktigare att förstå än på en vanlig växtodlingsgård. Utsädesodlaren bör i högre grad än på en normal växtodlingsgård ha beredskap att planera och kontinuerligt kontrollera odlingen vilket till och med kan uppfattas som någon form av pysslande. Man måste vara samvetsgrann i alla göromål och tålmodig eftersom resultaten kan variera märkbart från år till år. Antti Nikula, Mäntsälä Jag är andra generationens utsädesodlare. Min far började med utsädesodling på 1980-talet. Orsaken till att vi började med utsädesodling var att man får ett bättre pris för spannmålen och ett utsädestillägg. Jag anser att utsädesodling är intressantare än vanlig spannmålsodling. Utsädesodlingen öppnar möjlighet att få pröva nya sorter vilka ofta i många hänseenden är bättre än gamla sorter. De är längre förädlade, ger bättre skörd, tål sjukdomsangrepp bättre och har en bättre stråstyrka. Det är möjligt att få tilläggspris om man producerar ett utsädesparti där det enligt Eviras analyser inte finns ett enda fröexemplar av skadliga arter i ett prov omfattande ett halvt kilogram. Odlaren måste ha tid att vid behov utföra extra åtgärder och att upprätthålla sin yrkesskicklighet. Utsädesodling är lämplig för heltidsjordbrukare som har intresse för utsädesproduktion. JK Nyman Oy, Loimaa Kari Nyman berättade om utsädesodlingen i bolaget JK Nyman Oy i Loimaa: Utsädesodling har funnits på gården vid sidan om svinproduktion ända sedan 1960-talet, när den nuvarande ägarens far blev husbonde. Bröderna Jaakko och Kari började odla gården år 1995, varvid man samtidigt gick över till ekologisk produktion. År 2007 grundades ett aktiebolag av gården och dess svinproduktion. Man odlar totalt 153 hektar åker. Av den arealen är nästan 100 hektar egen åker. Målet är att ungefär hälften av åkerarealen ska vara vallfröodling. Fröodlingens andel av gårdens åkerareal har småningom minskat. Som högst var den 80 %. Då odlade man också spannmålsutsäde. Det senaste är att man slutat med utsädesodling av rybs och bondböna. Varför utsäde? Reglerna för ekologisk odling förutsätter en mångsidig växtföljd. På en växtodlingsgård är det möjligt med vallfröodling. Den befintliga flytgödseln är lämplig som gödsel på vallarna. Bekämpning av ogräs är en utmaning i den ekologiska produktionen. Bekämpningen kan dock underlättas med en växtföljd som är så mångsidig som möjligt. Hur skiljer sig odling av ekoutsäde från konventionell utsädesodling? Den största skillnaden är ogräsbekämpningen. I vallfröodlingen måste ogräsen ovillkorligen avlägsnas från odlingarna redan i förfrukten. Förekomsten av ogräs är den huvudsakliga faktorn som begränsar antalet skördeår i vallfröodlingen. På gården har man varit tvungen att sluta med rybsodling eftersom problemen med jordloppor de senaste åren har varit så omfattande att man just inte fått någon skörd alls. 4

5 Fördelarna med utsädesodling? Gällande spannmålsodling åtminstone det att man får tillgång till nya sorter. Det är möjligt att på en växtodlingsgård ha cirka en tredjedel av åkerarealen i vall. Specialkrav vid odling av ekologiskt utsäde? Sortvalet har en större betydelse. Man måste fästa speciell uppmärksamhet vid sjukdomsresistensen och benägenheten till liggsäd. Speciell uppmärksamhet måste fästas vid växtföljden. Man måste så exakt som möjligt kunna bedöma rätt tidpunkt för jordbearbetning och hur mycket man ska bearbeta. Växtperiodens väder inverkar i hög grad på hur man lyckas med sådden av vallfrö. Nymans har använt sig av flera olika metoder för sådd. Sådd med traditionell såmaskin med släpbillar och sådd i samband med antingen den första eller andra ogräsbekämpningen. Redan för fem år sedan skaffade man till ogräsharven en pneumatisk såmaskinsenhet för små frön. Utsädesodlingens begränsningar? Vid produktion av ekologiskt utsäde är det möjligt att få tillstånd att använd betat grundutsäde. Det är dock inte alltid motiverat. Om spannmål som har såtts med betat utsäde av någon anledning inte duger som utsäde kan skörden inte användas eller säljas som ekologisk. Den ekologiska odlingen kräver flera specialredskap som inte behövs på konventionella växtodlingsgårdar. Eventuella problem är alltid gårdsspecifika och måste därför lösas på varje gård separat. Lönar det sig med utsädesodling på en ekologisk gård? Speciellt på en gård som går över till ekologisk produktion och i övrigt är lämplig för utsädesodling är det möjligt att producera ekologiskt utsäde redan under övergångsperioden. Odling av vallfrö minskar på arbetsinsatsen vilken i övrigt är påtagligt stor i ekologisk produktion. När man odlar vallfrö ekologiskt har man möjlighet att till och med komma till samma skörd som i konventionell odling. Utmaningar och utvecklingsobjekt i framtiden? Ogräsbekämpningen måste hela tiden förbättras, det innebär utmaningar. I praktiken har det visat sig att man måste plocka bort besvärliga ogräs från växtbestånden. Det gäller till exempel olika skräppor i timotej. Nymans har prövat på att odla frö av rödklöver. Det har lyckats med varierande framgång. Men det är viktigt att hålla skiften på vilka det odlas frö av rödklöver skilt får skiften där det odlas frö av ängssvingel och timotej. Rödklöver är nämligen ett besvärligt ogräs i gräsfrövallar. Odlarnas tankar om utsädesodlingens fördelar och begränsningar Fördelar Marknadsföringen är säkerställd, man behöver inte fundera på försäljningen, affärerna är uppgjorda på förhand. Kontinuerlig kontakt med köparen, informationsutbytet är interaktivt. Avtalskompanjonerna ger information och anvisningar om odling av de olika sorterna. Det sker via personliga kontakter eller i form av broschyrer och seminarier. Prissättningen görs antingen enligt dagspriset eller enligt medeltalet för en viss period eller enligt någon annan på förhand överenskommen mekanism. Begränsningar Det är inte möjligt att konkurrensutsätta priset på skörden. Avtalet begränsar möjligheten att sälja skörden till en annan köpare. Äganderätten till sorterna begränsar också möjligheterna att sälja, åtminstone att sälja som utsäde. Köparen har möjlighet att bestämma mottagningstidpunkten för utsädespartiet. Betalningen sker, om man inte kommer överens om annat, utgående från den leveranstidpunkten. Genom kontraktsodlingen reglerar utsädespackerierna och -handeln balansen på marknaden och kan vid behov begränsa produktionen. Det lönar sig att specialisera sig på utsädesodling. Skalfördelar kan uppnås om hela gården omfattas av utsädesodling. Omsorgsfulla odlingsmetoder, kontroll av skörden, hygienkrav och andra åtgärder som utsädesodlingen förutsätter måste i vilket fall som helst omfatta hela gården. För en utsädesodlare är de en grund och förutsättning för verksamheten. Om man på motsvarande sätt utför dessa arbeten, som kräver extra noggrannhet, i konventionell odling får man inte ersättning för dem via priset på marknaden. Utsädesodlingen har en framtid i Finland så länge jordbruksproduktionen fortsätter i vårt land. Vårt nordliga läge förutsätter alltid, också i framtiden, egen utsädesproduktion. När det gäller vallfrö så har vi också seriösa exportmöjligheter. Utmaningar och utvecklingsobjekt Våra lagstadgade krav kommer från allmäneuropeiska författningar. Vår utgångspunkt är EU-normer men beträffande flyghavre har vi en strängare nationell lagstiftning. De nationella bestämmelserna om produktionen, till exempel gällande flyghavre, borde justeras så att de är på samma nivå. Som det nu är får grannländerna en konkurrensfördel i förhållande till Finland tack vare att de har lindrigare bestämmelser. Man borde även minska på byråkrati och pappersarbete. Det gäller växtodlingen generellt men i synner- 5

6 het utsädesodlingen. Man bör förutsätta att hela utsädesproduktionskedjan fungerar smidigt. Utsäde är trots allt en bulkvara av vilken inte heller utsädespackerierna eller -handeln har rätt att ta ut en större täckning. Ifall man strävar till att användningen av certifierat utsäde ska öka och att man ska kunna sälja utsäde i större mängder måste priset vara lockande för användaren. Förutom via priset kan man även genom upplysningsarbete öka användningsgraden av certifierat utsäde. Inom växtodlingen är en ökning av skördenivåerna i hög grad beroende på användningen av certifierat utsäde. Hela tiden måste man ge akt på utsädesodlingens lönsamhet. En betydande faktor är storleken på utsädestillägget. Det måste vid behov höjas. 6

7 Utsädesodlingens omfattning och marknad Europa Trots att utsädesproduktionen i världen snabbt har globaliserats är odlingen ännu i huvudsak lokal produktion som betonas i bl.a. randområden i likhet med Finland. Den europeiska utsädesproduktionen har redan länge backat och det finns inga tecken som tyder på att användningen av certifierat utsäde skulle öka. Två tredjedelar av utsädesodlingen utgörs av spannmål. Vallfrö odlas på knappt en femtedel av utsädesarealen. Över 70 % av den totala arealen är numera höstsådda grödor. Arealen med höstsäd har de facto ökat de senaste åren och allt senare sorter har blivit vanligare. Finland Enligt de odlingsprognoser för åkergrödor som publicerades i anslutning till den spannmålsstrategi (2011), vilken gjorts upp av spannmålsbranschens samarbetsgrupp (VYR), kommer spannmålens odlingsareal år 2020 att vara på samma nivå som Man förutspår att odlingen av oljeväxter ska öka rejält medan arealen träda minskar. I Finland har utsädesodlingsarealerna under 2000-talet haft en nedåtgående trend. Speciellt små var odlingsarealerna år De senaste åren har de ökat något. Arealen med vallfröodling har varit ganska konstant på samma nivå medan utsädesodlingen av oljeväxter de senaste åren har minskat märkbart som en följd av ett nedsatt intresse för rybsodling. Mängden osålt spannmålsutsäde i lager vid utgången av skördeåret har minskat märkbart de senaste åren. Samma utvecklingstrend kan skönjas i hela Europa. De lagrade mängderna av vall- och oljeväxtfrö har däremot hållits på en rimlig nivå. Efterfrågan på certifierat utsäde har ökat efter två besvärliga odlingssäsonger. Det har trappat upp behovet av att öka utsädesarealerna på utsädesodlingsgårdarna samt att rekrytera nya utsädesodlare. Antalet utsädesodlare har minskat betydligt under 2000-talet. Den odlade arealen per utsädesodlingsgård har däremot stigit, dock inte i samma takt som på växtodlingsgårdarna generellt. För tillfället finns det ca 1000 utsädesodlare och den totala utsädesodlingsarealen är hektar per år. Ekologiskt utsäde odlas årligen på drygt 2000 hektar. Knappt hundra odlare producerar ekologiskt utsäde. Marknaderna De största utsädesmarknaderna i EU finns i Frankrike, Tyskland och Italien. Frankrikes andel av hela utsädesmarkaden är ungefär en fjärdedel (2,15 miljoner ton), Tysklands andel är 17 % (1,5 miljoner ton) och Italiens ungefär 10 % (0,9 miljoner ton). I de europeiska länderna är användningen av certifierat utsäde högst i Danmark, användningsgraden är 85 %, i Sverige och Norge är den 75 %, i Frankrike 70 % och i Tyskland 50 %. Hos oss i Finland är andelen certifierat utsäde endast 30 %. Bl.a. i Slovakien, Polen och Litauen är användningsgraden lägre än hos oss. Genomsnittet på hela EU-området ligger kring 50 %. I Finland sås årligen ca ton certifierat utsäde. Användningsgraden är högst i det s.k. mjölk-finland och lägst i spannmåls-finland. I Lappland sås över 80 % av odlingsarealen med certifierat utsäde. I Kajana och norra Savolax är andelen över 60 %, i södra Savolax över 50 % och i mellersta Finland och norra Karelen över 40 %. I de olika delarna av Österbotten varierar andelen från en tredjedel till över 40 procent. De lägsta användningsgraderna finns i Nyland, endast ca 14 %, på Åland 21 %, i Tavastland 22 %, i sydöstra Finland och egentliga Finland 24 %, i Satakunda 26 % och i Birkaland 27 %. Beträffande spannmål används certifierat utsäde mest vid sådd av foderkorn, användningsgraden är 38 % (år 2012). För havre är användningsgraden 30 %, för vårvete 20 % och för maltkorn endast 18 %. Motsvarande användningsgrad för höstvete är 25 % och för höstråg 46 %. Import och export av utsäde Av Finlands utsädesimport är största delen import av vall- och gräsmattsfrö. Spannmålsutsäde har årligen importerats i varierande mängder. Importen av rågutsäde har ökat som en följd av att man har börjat odla hybridråg. På motsvarande sätt har importen av oljeväxtutsäde ökat när man har övergått från odling av vårrybs till vårraps och höstoljeväxter. Dåliga skördeförhållanden i grannländerna Sverige 7

8 och Norge åren ökade exporten av finländskt certifierat utsäde märkbart. För vårsådden 2010 och 2012 exporterades från Finland bägge åren över 2500 ton spannmålsutsäde och våren 2011 lite över 1000 ton. Förutom spannmålsutsäde har det ibland exporterats mycket små mängder frö av timotej, rybs och engelskt rajgräs. Norge, Sverige och Tyskland har mottagit de största mängderna exporterat utsäde åren Sortmarknaden I Finland är konkurrensen på sortmarknaden hård med hänsyn till handelns volym. Intresset för den finländska marknaden trappas upp av att det s.k. TOS-systemet (gårdens eget utsäde, tilan oma siemen) fungerar vilket innebär att förädlaren kan få en ersättning för sådant utsäde som odlaren använder av egen skörd. Inhemsk sortförädling utförs endast av Boreal Växtförädling Ab, medan det finns flera företag som importerar sorter. Finland är som marknadsområde litet och specifikt på grund av sitt nordliga läge vilket gör att växtförädlare på annat håll inte fäster alltför stor uppmärksamhet vid våra odlingsförhållanden. Av de vårvetesorter som odlas i vårt land är största delen inhemska. Av den vårveteskörd som skördades till certifierat utsäde år 2011 var 62 % inhemska sorter, 7 % svenska, 14 % norska och sorter förädlade på annat håll 17 %. Ju längre norrut man förflyttar sig desto större andel av alla odlade sorter är förädlingsmässigt sett inhemska sorter. Boreal Växtförädling Ab sår sortförsök i Mustiala 8

9 Lönsamhet Produktionens lönsamhet beror på den uppnådda skörden, det för skörden erhållna priset och odlingskostnaderna. Utsädesodling är avtalsodling med det särdraget att såväl priset för produkten som odlingskostnaderna är högre än när man odlar motsvarande grödor för andra ändamål. Produktionskostnaderna bör bedömas skilt för varje gård. Utgående från det är det möjligt att avgöra om man med hjälp av utsädesodling kan höja gårdens lönsamhet. Vid sidan om odlarens yrkesskicklighet är det de gårdsspecifika kostnadsposterna som avgör lönsamheten. Den produktionskostnad som fås när man delar de totala produktionskostnaderna med skörden visar det pris som det lönar sig för jordbrukaren att agera med på marknaden. Det ger också en bild av de största kostnadsposterna som inverkar på det ekonomiska resultatet. Lönsamhetsberäkningarna ska göras med mervärdeskattefria priser. På intäktssidan beaktas alla växtodlingens intäkter, förutom försäljningsintäkterna också stöden. På kostnadssidan beaktas alla rörliga odlingskostnader och fasta kostnader förorsakade av anläggningstillgångarna. Rörliga kostnader är bl.a. kostnader för utsäde, gödsel, växtskydd och rörliga kostnader för maskiner och arbete. Ett minimikrav är att försäljningspriset åtminstone täcker de rörliga kostnaderna. Fasta kostnader är årskostnader för maskiner, redskap och byggnader. Det är avskrivning, ränta, underhåll och försäkring. Man har följt upp utsädesodlingens lönsamhet utgående från uppgifter om förverkligade resultat som finns samlade i ProAgrias Skiftesdatabank. Lönsamheten i utsädesodlingen har varit bättre än i konventionell foder- eller brödsädesodling. Det förklaras av att utsädesodlarna i genomsnitt har fått en bättre skörd och ett högre producentpris. Det ekonomiska resultatet vid odling av timotejfrö är på samma nivå, eller något lägre, än vid odling av spannmålsutsäde. Årsvariationerna för timotejfröodling har varit mindre än vid odling av spannmål till utsäde. Variationerna i lönsamheten för odling av spannmålsutsäde följer ganska bra fluktuationerna i spannmålens marknadspriser. De rörliga kostnaderna i utsädesodling är högre än vid konventionell odling. Vallfröodlingens rörliga kostnader är lägre än i spannmålsodling beroende på att vallarna är fleråriga. Lönsamheten vid odling av spannmålsutsäde sjönk markant varje år från 2007 till år 2010 varvid nettovinsten var speciellt låg på korn och vete. Havrens nettovinst var låg, nära noll, redan år Allmänt taget är lönsamheten vid utsädesodling bättre än vid odling av foder- och brödsäd och man får en tilläggsinkomst som motsvarar löneanspråket på det tilläggsarbete som utsädesodlingen kräver. Med normala skördar är lönsamheten i vallfröodling ungefär på samma nivå som lönsamhetsnivån vid odling av spannmålsutsäde. Specialisering är en metod som 9

10 det är värt att tänka på när man vill höja jordbrukets lönsamhet. Högre pris i kombination med en i medeltal högre skörd för utsädesspannmål och vallfrö har en positiv inverkan på gårdens ekonomiska resultat. Att börja med utsädesodling kostar egentligen ingenting extra men en del därtill förknippade andra åtgärder kräver i allmänhet finansiella insatser i någon mån. En omsorgsfull odlare kan däremot få tilläggsinkomst via utsädesodlingen, en tilläggsinkomst som motsvarar löneanspråket på det tilläggsarbete som odlingen förutsätter. 10

11 Odlingsteknik Etablering av utsädesodling Att välja rätt växtplats när man etablerar utsädesodlingen är viktigt då man eftersträvar en riklig och frisk skörd med god grobarhet. När man väljer växtplats måste man också beakta de krav som förordningarna för utsädesodling förutsätter på bl.a. förfrukten. Vid anläggandet av vallfrövall har dessa krav ännu större betydelse. Skiftets läge inom en bestämd odlingszon måste beaktas när man väljer växt och sort. Åkerskiftena borde om möjligt vara tydliga, enhetliga och regelbundna. Det säkerställer en homogen och kvalitetsmässigt jämn skörd. Dräneringen har stor betydelse. En fungerande vattenhushållning är en grundförutsättning i växtodlingen. Det är viktigt att på ett effektivt sätt leda bort vårens smältvatten och växtperiodens överskottsvatten förorsakade av rikliga regn. Markstrukturen bör vara i skick, luftporer och jordaggregat bör finnas i rätta proportioner. Vatten tränger lätt igenom ett bra växtunderlag som ska vara lämpligt poröst med tillräckligt med luftporer så att rötterna kan växa så djup som möjligt. Skiftena på vilka man odlar utsäde bör vara bördiga och de får inte vara sura. ph bör helst överstiga åtminstone 6 för att skörden ska mogna jämnt. Rotogräs ska bekämpas på förhand. Det är speciellt viktigt på skiften där man tänker odla vallfrö. Flyghavre får inte förekomma på skiften som man tar i användning för utsädesproduktion. Det beskrivs mera i detalj senare i publikationen. Kvickrot är ett allmänt besvärligt ogräs som man hela tiden måste tänka på att bekämpa. Bearbetning och sådd Som växtunderlag för utsädesodling bör väljas ett skifte som är av så jämn kvalitet som möjligt. En jämn såbäddsberedning säkerställer att alla plantor utvecklas i samma takt. Höstplöjning har visat sig vara den bästa grundbearbetningen i utsädesodling med hänsyn till bekämpning av ogräs och växtsjukdomar. Av de olika bearbetningsmetoderna har det också visat sig att plöjning är bäst med tanke på problem med rester av spillsäd. Vid lätt bearbetning och direktsådd kan problem med spillsäd vara ett hinder för att få en skörd som duger som utsäde. Vid bearbetningen vid sådd strävar man efter att få en gynnsam såbädd som garanterar att kärnorna gror jämnt och att uppkomsten är snabb. Anläggning av utsädesodling och dess skötsel kräver noggrannhet också vid bearbetningen. Man får inte bearbeta marken så att dess naturliga struktur söndras. Mo- och mulljordar är exempel på lättbearbetade jordar där kärnorna gror bra och uppkomsten lyckas för det mesta. Nackdelen med mjäljordar är att de är känsliga för igenslamning och skorpbildning efter regn. Den olägenheten kan motverkas genom att ha vall i växtföljden. Med hjälp av vall hålls mullhalten och markstrukturen bättre i skick. Nackdelen med lerjordar är att ytan torkar upp för mycket. Vårbearbetningen på lerjordar kan dock inte inledas före marken reder sig bra. Det är viktigt att fröet har god kontakt med marken. De markpartiklar som ligger omkring fröet borde till storleken vara ca en femtedel av fröets genomskärning. Det bör finnas tillräckligt med fukt i marken vid sådd. På våren är marken ofta våt och tål därför inte bearbetning. Bearbetning i för våt mark förorsakar packningsskador framför allt på lerjordar. Övervintrande grödor som sås på hösten får ofta tillräckligt med vatten efter sådden. I jämförelse med vårbearbetning krävs det därför inte lika stor noggrannhet när man bearbetar dem. Valet av rätt tidpunkt för bearbetningen har inte heller lika stor betydelse. Gödsling och kalkning av utsädesspannmål Val av lämplig gröda och sort för ett skifte bör göras på basis av dess bördighet. Bedömningsgrunden är markkarteringen, men den provtagningstäthet som föreskrivs i miljöstödet är inte alltid tillräcklig. Lämpligt tidsintervall för provtagningarna är tre år och provtagningstätheten bör anpassas skiftesvis så att den är tillräckligt tät med hänsyn till jordarter och variationer i bördigheten. Markens surhet har stor betydelse när det gäller att lyckas med odlingen. Olika växter och sorter tål surhet i olika grad. Utsädesodlaren måste kontinuer- 11

12 ligt sköta om att åkern kalkas tillräckligt. Nivån på gödselgivan för vårsäd bestäms ofta enligt villkoren i miljöstödet och nitratdirektivet. Behovsanpassad gödsling är utgångspunkten vid gödslingsplaneringen. Fosforhalten kan vara en begränsande faktor vid val av gödselmedel i utsädesodlingen. När man gör upp gödslingsplanen är det också bra att känna till de planerade växtskyddsåtgärderna. Att bestämma kvädegödslingsbehovet är en av de viktigaste enskilda åtgärderna som påverkar skördens kvantitet och kvalitet. En låg kvävegiva sänker direkt skörden och förorsakar att utnyttjandet av andra näringsämnen försämras. I spannmål påverkar fosfor kärnornas antal och storlek. Man måste se till att det finns tillräckligt stor tillgång på fosfor speciellt i början av växtsäsongen. Brist på kalium kan försämra skörden märkbart. Kalium reglerar växtens vattenhushållning och transporten av fotosyntesprodukterna. Kalium är också det viktigaste näringsämnet med hänsyn till växternas köldbeständighet. Behovet av tillägg av spårämnen på ett skifte visas i markkarteringen. I samband med vårsådden kan man tillföra ett baspaket av spårämnen. Specifik brist på enskilda spårämnen måste korrigeras med spårämnesgödsling med några års mellanrum. Av spårämnena är i allmänhet bor det viktigaste men många andra spårämnen har även sin egen betydelse. En tillräckligt stor engångsgiva kväve på våren är i allmänhet den gödslingsmetod som ger den bästa skörden. Problemet är bara att man måste bestämma kvävegödslingsnivån innan man över huvud taget har någon information om den kommande växtperiodens förhållanden. Även i utsädesodlingar kan man därför spara en del av kvävegivan, kg/ha, och sprida den senare under växtperioden. I enlighet med gödslingsplanen kan en del av fosforn placeras som startfosfor alldeles intill fröet. När precisionsodlingen ökar förbättras även möjligheterna i utsädesodlingen att erhålla en utsädesskörd av jämn kvalitet. På höstsäd är det mest lönsamt att gödsla enligt villkoren för miljöstödet. Vid sådden ges kväve maximalt 30 kg/ha. Vårgödslingen på höstsäd görs genast när åkern bär en traktor försedd med dubbelmontage. Växtskydd Växtsjukdomar Växtsjukdomarna försämrar spannmålens kvalitet så att kärnstorleken minskar. För att minimera risken för växtsjukdomar är det viktigt att ha en bra växtföljd. Det är säkrast att använda betat utsäde. I gräsfrövallar är det ofta problem med övervintringssvampar och bladfläckssjukdomar. Gräsvallar har gemensamma bladfläckssjukdomar med korn, t.ex. bladfläcks- och sköldfläcksjuka. Det bör beaktas när man planerar växtföljden. Utsädet till gräsvallarna kan vid behov betas. Övervintringssvamparna bör bekämpas med för ändamålet lämpliga växtskyddsmedel i växande gröda före vintern anländer. Ogräs Ogräsbekämpningen på de åkrar där man planerar att odla utsäde ska påbörjas redan åren före utsädesodlingen. Det är speciellt viktigt vid vallfröodling. Förekomst av flyghavre granskas speciellt noggrant vid odlingsgranskningarna. En förekomst är en obestridlig grund för att förkasta odlingen. En grundåtgärd för att minska på ogrästrycket är att plöja utsädesskiftet med en plog försedd med skumvingar. Med plöjningen minskar man ogrästrycket och problem med föregående grödas eftergroning genom att täcka in frön som har fallit till marken. De gör därmed minst skada under utsädesproduktionsåret. Gemensam användning av skördetröskor, spannmålstorkar och övriga produktionsredskap rekommenderas endast med andra utsädesodlare. Detta för att minska risken med att flyghavre sprider sig. Det är värt att notera att ett skifte på vilket man under utsädesproduktionsåret har bekämpat flyghavre inte kan godkännas vid odlingsgranskningen. Speciellt i vallfrövallar förorsakar kvickrot och andra gräsartade ogräs skördeförluster och försvagar fröskördens kvalitet. Det är ofta ett bra alternativ att anlägga fröodling av gräsväxter i skyddssäd. Skyddssädens goda konkurrensförmåga mot ogräs effektiverar den i grödan utförda kemiska bekämpningen. Skörd och torkning av utsäde Den livskraft och grobarhet som har mobiliserats i 12

13 utsädet under växtperioden får inte förstöras vid skörd och torkning. Utsädesspannmål bör tröskas vid en fukthalt som är under 25 %. Vid tröskningen är det meningen att kärnorna ska lösgöras från axen varsamt. Vid sidan av växtart- och sortegenskaper inverkar även växtperiodens väder- och odlingsförhållanden på hur lätt kärnorna lösgörs. Spannmål tål mekanisk hantering bäst inom ett visst fukthaltsintervall. T.ex. spannmål med en fukthalt över 25 % är känsligt för formförändringar och skador på embryot (groddpunkten), vilka gör att grobarheten försämras. Om spannmålen är torrare när man tröskar är kärnorna spröda och till strukturen sådana att de lätt går sönder. När man ställer in skördetröskan måste man därför ta i beaktande tröskningsförhållandena och spannmålens mognadsgrad. Våt gröda ska tröskas speciellt försiktigt. För varsam tröskning gör att kärnorna inte lösgör sig från axet och förorsakar därför spill. När man ökar hastigheten på tröskcylindern effektiveras uttröskningen men samtidigt försämras grobarheten och det blir mera markant ju fuktigare spannmålen som tröskas är. Genom att minska slagskons avstånd till tröskcylindern åstadkommer man samma effekt även om den inte är lika stark. Tröskningsresultatet kan bäst följas upp genom att kontrollera den massa som kommer på skördetröskans skaklar och den säd som kommer i tanken. Med tanke på grobarheten är det känsligaste skedet i tröskningen när spannmålen tränger igenom mellanrummet mellan slagskon och tröskcylindern. Efter tröskningen bör utsädesvaran torkas så snabbt som möjligt. Det att fuktig spannmål blir varm i en släpvagn eller i torkens inmatningssilo är en uppenbar risk för grobarheten. Rekommenderad torkningstemperatur för utsädesspannmål är 90 grader minskat med spannmålens fukthalt. Torkningstemperaturen för spannmål med en fukthalt på 20 % är följaktligen 70 grader. När torkningen framskrider kan temperaturen också på motsvarande sätt höjas. När man torkar med hög temperatur är det viktigt att spannmålen cirkulerar tillräckligt snabbt i torken. Lagring och leverans av utsädespartier Avtalsparten bestämmer ofta leveranstidpunkten för utsädespartiet. Avenas spannmålssilos lyser tidvis i regnbågens färger En utsädesodlare måste vara beredd att lagra utsädespartiet. Det är synnerligen viktigt att föra bok över de partier som lagras i olika silon. Före man fyller en silo med utsädesvara är det viktig att rengöra silon så att inte rester från föregående parti finns kvar. Under lagringstiden är det viktigt att se till att inte frön av främmande växter och sorter blandas i utsädespartiet. Lagringssilon bör vara täckta. När utsädespartiet levereras till mottagaren bör man se till att transportutrustningen är ren. Enligt det spannmålspass som numera är i bruk ska trafikidkaren ha tillgängligt uppgifter om de senaste sädespartierna som har transporteras med fordonet och om hur lastbilslaven har rengjorts. Utsädesodlaren ska kontrollera att fordonet är ordentligt rengjort före utsädepartiet lastas på. 13

14 Vallfröodling Vallväxter är mycket lämpliga för vår korta växtperiod. Övervintringen är en riskfaktor i vallfröodlingen men en övervintrande gröda förmår också effektivt utnyttja fukten på våren och våra långa dagar under växtperioden. För vallfröodlingar finns inte alternativa användningsmöjligheter. Det är därför viktigt att säkerställa Olika skräppor är besvärliga ogräs i vallfröodlingar skördens handelsduglighet omsorgsfullt. När man odlar vallfrö måste jordbrukaren också klara av att odla andra grödor eftersom skyddsgrödan har stor betydelse speciellt på första årets vallfröskörd. Speciellt vid odling av en del så att säga osäkra vallfröväxter lönar det sig att ange att en del av den anlagda arealen ska vara grönträda. I vallfröodlingen krävs ett visst isoleringsavstånd till närmaste odling av samma växt. Isoleringsavståndet måste vara mins 50 meter om fröodlingen är större än 2 hektar. Kraven på förfrukter måste man också kontrollera, för vallfröodlingar är det i huvudsak 2 år och för vallbaljväxter 3 år. Fleråriga baljväxter klarar sig år efter år och kan sprida sig vegetativt. De årliga variationerna i vallfröodlingen kan vara stora. En betydande faktor som påverkar variationerna är att olika växter har olika krav när det gäller det förberedande utvecklingsstadiet till blomning. Många av den svala zonens gräsväxter förbereder sig för blomning i två faser. Det betyder att såväl höstens som vårens odlingsförhållanden påverkar blomningen, det vill säga hur strået och vipporna utvecklas. Om förhållandena på hösten är ogynnsamma är det inte sagt att vårens växtbetingelser ensamt förmår producera tillräckligt med strån och vippor på t.ex. rödsvingel, hundäxing och ängsgröe. För timotej och engelskt rajgräs är goda förhållanden på hösten i allmänhet tillräckligt för att de tillsammans med de långa dagarna på våren ska uppfylla kravet på förberedelse inför blomningen. Vallfrö skördas i allmänhet åren efter anläggningsåret, fröproduktionsåren vilka kan vara 1-3 år. Enligt utsädesodlingens föreskrifter kan man skörda frö högst tre år efter varandra på alla andra grödor än rörflen, ängssvingel, rörsvingel, och timotej. Frö av timotej och ängssvingel får man skörda fyra år efter varandra och rörflen och rörsvingel fem år i rad. Fröproduktionsåren räknas från och med det år när man skördar den första fröskörden. Ett mellanår förskjuter inte på antalet skördeår. När det gäller vallfrö ska man beakta att de är fleråriga. Man ska till exempel placera odlingen på ett skifte där det vanligtvis inte bildas is på vintern. Vid skiftesval för fröodling av klöver ska man även komma i håg pollinerarna som måste fås med som samarbetsparter. Pollineringen kan effektiveras bland annat genom att placera bisamhällen i närheten av växtbeståndet. Det är inte möjligt att få fröskörd av klöver utan insekter som sköter pollineringen. Övervintrande vallväxter minskar arbetsbördan vid sådden på våren och jämnar ut arbetstopparna även senare på växtperioden. Till exempel rödsvingel tröskas i god tid före spannmålen ska skördas. Skörden av timotej, rörsvingel och engelskt rajgräs infaller å andra sidan ofta samtidigt som spann- 14

15 målströskningen. På grund av risk för att fröna ska drösa är det ofta viktigt att skörda ett moget vallbestånd före spannmål om det till exempel hotas med störtregn. Vallfrö skördas traditionellt med skördetröska. Nästan alla skördetröskor är lämplig till det. Tekniskt sett kräver tröskandet precision och man måste fästa speciell uppmärksamhet vid skördetröskans inställningar. Till exempel måste tröskans skärbett vara i gott skick. På grund av ojämn mognad skördas vallfrö oftast två gånger. Då är det möjligt att även ta vara på de frön som mognar senare. Man har forskat i metoden att skörda två gånger och de praktiska erfarenheterna har i allmänhet varit goda. När man tillämpar tvåstegsmetoden slår man och stränglägger växtbeståndet i allmänhet några dagar tidigare än vid normal skördetröskning. Därefter tröskas beståndet från strängen när det har torkat så att det går att tröska. Genom att stränglägga växtbeståndet åstadkommer man en jämnare mognad och ofta blir grobarheten bättre än i partier som har tröskats stående. Strängläggningen kräver dock en slåttermaskin med sådana egenskaper att det är möjligt. Torkning av vallfrö kan göras i en kalluftstork. Det är också möjligt att använda varmluftstork men då ska man använda låga torkningstemperaturer för att inte grobarheten ska försämras. Med vallfrö måste man vara extra noga så att varan inte kommer åt att bli varm efter tröskningen före torkningen inleds. Till exempel ängssvingel kan bli varm mycket snabbt eftersom temperaturen kan vara ganska hög när grödan tröskas i juli. Det kan vara svårt att få torkningsprocessen att starta i ett vått fröparti på grund av att varan inte rör tillräckligt mycket på sig i torken. Samma problem finns oftast inte i partier som tröskats från sträng. Kalluftstorkar är speciellt lämpade för torkning av vallfrö. 15

16 Utsädesodling av specialväxter Rybs och raps Kraven på isoleringsavstånd och förfrukt är de största skillnaderna mellan utsädesodling av rybs och raps i jämförelse med spannmål. Dessa måste därför noga undersökas skiftesvis före sådden. En omsorgsfull plöjning är också för oljeväxter ett odlingstekniskt grundkrav för att de ska börja växta Vid utsädesodling av oljeväxter måste skördetröskningen och torkningen göras speciellt varsamt. Ärt Ärt är en krävande utsädesgröda. Ibland är det svårt att av den producera utsäde som uppfyller grobarhetskravet på 80 %. De skiften som man planerar att använda till utsädesproduktion måste åtminstone uppfylla de allmänna kraven som ärtodling förutsätter. Ärt konkurrerar dåligt med fleråriga ogräs. De bör följaktligen bekämpas på skiftena före man börjar odla ärtutsäde. Ärtfröet sprider lätt Jordloppa på rapsblad bra. Beträffande utsädesmängd och gödsling avviker utsädesodling av rybs och raps inte från det att man odlar dem för oljeproduktion. För att undvika skador av jordloppor måste oljeväxternas grundutsäde, med undantag för ekologisk utsädesodling, vara betat. Förbudet att använda neonikotinoider år 2014 gör att det inte längre är möjligt att beta oljeväxternas utsäde. Användning av obetat utsäde kräver speciellt stor uppmärksamhet när oljeväxterna gror och i plantstadiet. Jordlopporna måste bekämpas med växtskyddsbesprutningar. Bekämpning av rapsbaggar måste också göras med för ändamålet godkända växtskyddsmedel. Vid olika bekämpningsgånger bör man använda olika preparat med varierande verksamma substanser för att undvika att rapsbaggarna blir resistenta. Bekämpning av ogräs är en viktig åtgärd i utsädesodlingen. Det är speciellt svårt att sortera ut frön av måror från rybs och raps men det finns även andra ogräsfrön som är svåra att sortera ut, till exempel frön av dån. Av växtsjukdomarna är det viktigt att bekämpa bomullsmögel för vilket det finns kemiska bekämpningsmedel. Den rätta bekämpningstidpunkten är vid full blomning. vidare utsädesburna växtsjukdomar men sjukdomarna angriper också bestånden via marken. Det är därför motiverat att ärtodlingen ingår i en 4-5-årig växtföljd. Ärtbestånd drabbas lätt av liggsäd. Det mest kritiska skedet med avseende på benägenhet för liggsäd är i slutet av ärtfröets tillväxt, när ärter med hög vattenhalt fyller hela ärtskidan. Risken för liggsäd kan minskas genom att odla ärter i blandbestånd, till exempel tillsammans med havre. Mekanisk hantering skadar ärtens fröskal lätt. Till och med osynliga sprickor och krosskador kan försämra grobarheten och broddskjutningen. I finländska tröskningsförhållanden är ärten sällan så torr att det skulle vara orsaken till sprickor och skador på fröskalet. Med tanke på att bevara grobarheten är det bäst att tröska när fukthalten är procent. Att torka utsädespartiet i en kalluftstork har visat sig bevara grobarheten bäst. I en varmluftstork där är- 16

17 terna cirkulerar under torkningen kan man förhindra att fröet skadas genom att blanda in torr havre när torken fylls. När man torkar ärter ska man vara försiktig med att torka så att ärtpartiet blir för torrt. Bondböna Bondbönan är en växt som kräver lång växttid. Odling rekommenderas därför endast i odlingszon I II. Av jordarterna lämpar sig mo- och lerjordar bäst för odling av bondböna. Fukthållande mojordar är den växtplats som passar bäst för bondböna. På grund av den långa växttiden bör sådden göras tidigt på våren. Speciellt vid utsädesodling av bondböna måste man vara försiktig med gödslingen för att undvika att beståndet bildar liggsäd. På samma sätt som med ärter måste tröskningen av bondbönan göras varsamt. Det är lätt att ställa in tröskan för bondböna. Tröskningen ska göras först när fröet är moget, fukthalten under 20 %. Torkningstemperaturen ska vara grader. Växter med liten utsädesodlingsvolym Det odlas även utsäde sporadiskt i mindre omfattning av växter som inte nämnts hittills. Det är till exempel kummin, hampa och lin. Man har också i liten skala prövat på lupin och solrosor. Särdragen i odlingen av dessa växter beskrivs inte desto mera i den här publikationen. Alla dessa växter är utmärkta i växtföljden eftersom de avbryter den ensidiga spannmålsodlingen. Noggrannare information om odling av dessa växter fås från de bolag som gör upp odlingsavtal och beträffande bestämmelserna för utsädesodling också från Evira. Kumminmalens larv smaskar i sig av kumminblommor 17

18 Utsädesodlingens lagstiftning och granskningar Definitioner: Utsädesproduktionslägenhet = ett gårdsbrukskomplex bestående av en eller flera lägenheter som bedriver utsädesproduktion och som sköts från samma driftscentrum. Ny utsädesproduktionslägenhet = en utsädesproduktionslägenhet som bedriver utsädesproduktion och på vilken inte har odlats utsäde under de två eller flera föregående åren. Utsädesodling = odling (växtbestånd) där ett fröparti avsett att användas som utsäde produceras. En utsädesodling kan finnas på ett jordbruksskifte eller flera. Basskifte = Ett i geografiskt hänseende sammanhängande odlingsområde som begränsas av till exempel skog, en väg, ett kantdike, ett vattendrag, en stödområdesgräns eller en kommungräns. Jordbruksskifte = ett enhetligt område som hör till ett basskifte och på vilket odlas en växtart för ett speciellt ändamål. Skifte som är under uppsikt = ett jordbruksskifte där flyghavre påträffats och som införts i kommunens flyghavreregister. Målet med lagstiftningen som reglerar utsädesproduktionen är att upprätthålla en högklassig växtodling genom att befrämja produktion och användning av högklassigt utsäde som är lämpligt för odlingsförhållandena i Finland. Reglerna och kontrollen av utsädesodlingen stöder sig på Europeiska Rådets direktiv, Finlands egen lag om handel med utsäde och lag om bekämpning av flyghavre samt de på basis av dessa lagar utfärdade jord- och skogsbruksministeriets förordningar. Det finns sammanlagt Målet med lagstiftningen som reglerar utsädesproduktionen är att upprätthålla en högklassig växtodling genom att befrämja produktion och användning av högklassigt utsäde som är lämpligt för odlingsförhållandena i Finland. Reglerna och kontrollen av utsädesodlingen stöder sig på Europeiska Rådets direktiv, Finlands egen lag om handel med utsäde och lag om bekämpning av flyghavre samt de på basis av dessa lagar utfärdade jord- och skogsbruksministeriets förordningar. Det finns sammanlagt över 20 lagar och förordningar med föreskrivningar om utsädesproduktionen och handeln med utsäde. Livsmedelssäkerhetsverket Eviras enhet för utsädeskontroll i Loimaa övervakar utsädesodlingen och handeln med utsäde, certifierar godkända utsädespartier 18 samt utbildar och auktoriserar granskare och provtagare som kontrollerar utsädet. Utsädesklassystemet Utsädesklassystemet beskriver utsädespartiets härstamning. Varje parti kan med hjälp av utsädesklassen spåras ända fram till förädlarens material. Klassystemet är en synnerligen väsentlig del av utsädesproduktionen. Enligt systemet är grundutsädet alltid av en högre utsädesklass än den skörd som produceras. Enligt klassystemet är det underhållsparti som innehas av förädlaren eller av sortens upprätthållare av bästa klass och beträffande sortäktheten det bästa utsädet. Detta utsäde används till uppförökning av sorten och allt utsäde av i fråga varande sort härstammar därifrån. Detta underhållsparti kan också kallas för förädlarmaterial (JM). Förädlaren eller sortens upprätthållare producerar stamutsäde (PB) som härstammar från underhållspartiet. Av stamutsädet kan man sedan producera basutsäde (B). Antalet generationer basutsäde är beroende på växten och växtgruppen. Av spannmål kan man producera tre generationer basutsäde men av vall-, vallbalj- och oljeväxter bar en generation Av basutsädet producerar man certifikatutsäde (C). Antalet generationer av certifikatutsäde är också beroende på växten och växtgruppen. Av spannmål kan man odla två generationer certifikatutsäde (C1 och C2). Av vall-, vallbalj- och oljeväxter kan man producera certifikatutsäde endast i en generation. Av vissa växter (bl.a. oljedådra, dvs. Camelina, bovete, rörflen och vit sötväppling kan man producera så kallat icke sortbetecknat kommersiellt utsäde (-K). Även för dessa växter bör grundutsädet med vilket man anlägger utsädesodlingen vara certifierat eller godkänt utsäde. Utsädesklasser Korn, havre och vete: Stamutsäde (PB)

19 Basutsäde 1:a generation (B1) Basutsäde 2:a generation (B2) Basutsäde 3:e generation (B3) Certifikatutsäde 1:a generation (C1) Certifikatutsäde 2:a generation (C2) Råg: Stamutsäde (PB) Basutsäde 1:a generation (B1) Basutsäde 2:a generation (B2) Basutsäde 3:e generation (B3) Certifikatutsäde: (C) Ärt, bondböna, vicker: Stamutsäde (PB) Basutsäde (B) Certifikatutsäde 1:a generation (C1) Certifikatutsäde 2:a generation (C2) Rybs och raps: Stamutsäde (PB) Basutsäde (B) Certifikatutsäde (C) Vall- och foderväxter: Stamutsäde (PB) Basutsäde (B) Certifikatutsäde (C) Förutom grundutsädets härstamning inverkar partiets äkthet och andra kvalitetsegenskaper på den utsädesklass man producerar. Varje klass har särskilda kvalitetskrav för olika växter. Klassen på ett parti som ska godkännas kan även sänkas om utsädespartiets packare så önskar. Utsädesklassen på köpt utsäde anges på garantibeviset som bör finnas på alla förpackningar som hör till samma parti. Förutom beteckningen om utsädesklassen på garantibeviset visar dessutom garantibevisets färg vilken utsädesklass det är fråga om. Certifieringsprocessen Den årliga certifieringsprocessen för ett utsädesparti börjar med att odlaren gör upp ett avtal med ett utsädespackeri som för odlingen levererar grundutsäde av tillräckligt hög utsädesklass. Eller, om odlaren själv också är packare, skaffar han/hon som grundutsäde för odlingen ett parti som fyller fordringarna gällande utsädesklassen. T.ex. för spannmål måste grundutsädet vara minst certifikatutsäde av 1:a generation (C1, blått garantibevis). Odlaren anlägger utsädesodlingen på en eller flera skiften som fyller fordringarna gällande förfrukt samt, för vissa växter, även isoleringsavstånd för den utsädesklass som ska produceras. Åtminstone en gång under växtperioden granskar en av Evira befullmäktigad odlingsgranskare odlingen. Odlaren skördar och torkar utsädespartiet och lagrar det omsorgsfullt på så sätt att grobarheten bibehålls och att olika partier inte blandas. Under iståndsättningssäsongen levereras utsädespartiet för behandling till ett av Evira godkänt packeri. Efter iståndsättningen på packeriet tar en av Evira auktoriserad provtagare ett officiellt prov av utsädespartiet. Det officiella provet levereras för laboratorieundersökning till Eviras enhet för utsädeskontroll i Loimaa. Där godkänns eller förkastas partiet på basis av resultaten från laboratorieundersökningarna. De godkända utsädespartierna certifieras och de förses med ett tryckt garantibevis. När partiet är certifierat är det klart att marknadsföras antingen som bruksutsäde till foder- eller brödsädsodlingar eller motsvarande annan odling eller, om det är fråga om utsäde av högre klass, att levereras till en utsädesodling för ny uppförökning. Odlingsgranskning Odlingsgranskningen är ett viktigt steg i det certifierade utsädets produktionskedja. Det viktigaste målet med odlingsgranskningen är att kontrollera att utsädesodlingen uppfyller alla de villkor som finns inskrivna i de förordningar som berör utsädesproduktionen. Vid odlingsgranskningen kontrollerar man förutom odlingsväxtens allmänna kondition även partiets äkthet, sortrenhet och förekomsten av utsädesburna växtsjukdomar. Dessutom säkerställer man att det inte finns flyghavre i odlingen och kontrollerar skiftenas förfrukter och isoleringsavstånd. Odlingsgranskningarna inom utsädesodlingen har även en utbildande roll. Granskningen utförs av en av Evira auktoriserad odlingsgranskare eller en av Evira auktoriserad utsädeshandlares egen granskare vilken endast har rätt att granska den egna affärens avtalsodlingar. Utsädespartiets tekniska kvalitet och dess äkthet har en stor betydelse i utsädesodlingen. Kraven med 19