Författare: David Isaksson BAGGBOLAGET

Transkript

1 Rapport December 2001: Åtgärder för bredbandad ekbarkbock i Stockholms län 2008

2

3 Författare: David Isaksson BAGGBOLAGET Erik Sahlin Meloe Entomologi December 2008 Åtgärder för bredbandad ekbarkbock i Stockholms län 2008

4 Författare: David Isaksson delarna utsättningsstrategi och inventeringar Erik Sahlin delarna kläckhålsinventering och hackspettsskydd Omslag: Krum ek vid Ekelunda, hem för bl a de rödlistade arterna smalknäppare och barkrödrock (fönsterfälla nr 223). Bilder i rapporten tagna av författarna om ej annat anges. Internet: Kartmaterialet är copyright Lantmäteriet, Ur Geografiska Sverigedata, /188-AB Rapportversion

5 Länsstyrelsens förord Denna rapport redovisar arbetet med Bredbandad ekbarkbock under Arbetet utfördes av Baggbolaget på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län och utgör en del av genomförandet av artens åtgärdsprogram (Ehnström 2005). Under året skedde kläckhålsinventering inom Nationalstadsparken. Man utsåg så kallade referensträd som bör följas upp under kommande år. Arbetet gjordes främst för att öka kunskapen om artens status 2008, samt för att studera hur länge eventuella värdträd kan fungera för arten. Kläckhålsinventeringen utgjorde även underlag till förslag om nya hackspettsskydd (nät) i området. Under året konstaterades att hackspettsskydden haft effekt, då man såg nya "friska" utgångshål under nätade delar på annars prederade träd. En stor del av rapporten består av tankar kring en utsättningsstrategi, eftersom avelsdjur på Nordens Ark nu är mogna för utsättning. Preliminärt kommer detta att ske under sommaren 2009 i C-län. I rapporten ingår även inventeringar av skalbaggar i ett antal fina eklokaler i Österåkers och Upplands bro kommuner. Även om Bredbandad ekbarkbock inte hittades gjordes många fynd av värdefulla arter Mats Gothnier, koordinator för åtgärdsprogrammen för hotade arter i Stockholms län

6 Innehåll INLEDNING... 3 TIDIGARE ARBETE MED BREDBANDAD EKBARKBOCK... 3 ÅRETS PROJEKT... 3 KLÄCKHÅLSINVENTERING... 5 HACKSPETTSSKYDD... 7 INVENTERINGAR... 8 UPPLANDS-BRO KOMMUN... 8 Björknäs... 8 ÖSTERÅKERS KOMMUN...9 Rydboholms ekhage... 9 Skaftholma... 9 Ekelund... 9 METODIK...10 RESULTAT...11 RÖDLISTADE ARTER...11 kortvingen Thamiaraea hospita - [NT]...11 rödaxlad lundknäppare - Calambus bipustulatus - [NT]...12 smalknäppare - Procraerus tibialis - [NT]...12 barkrödrock - Ampedus cinnabarinus - [NT]...12 orange rödrock - Ampedus nigroflavus - [NT]...12 kardinalfärgad rödrock - Ampedus cardinalis - [NT]...12 trägnagaren Xyletinus longitarsis - [NT]...13 skeppsvarvsfluga - Lymexylon navale - [NT]...13 borstbaggen Trichoceble floralis - [NT]...13 tvåtandad plattbagge - Silvanus bidentatus - [NT]...13 ekmulmbagge - Pentaphyllus testaceus - [NT]...13 större sågsvartbagge - Uloma culinaris - [NT]...14 gulbent kamklobagge - Allecula morio - [NT]...14 gul gaddbagge - Mordellistena neuwaldeggiana [VU]...14 varierad brunbagge - Osphya bipunctata [VU]...14 plattad lövvedborre - Xyleborus monographus [VU]...14 barkborren - Xyleborinus alni...15 SAMMANFATTNING AV LOKALERNA...15 Björknäs...15 Rydboholms ekhage...15 Skaftholma...16 Ekelund...16 UTSÄTTNINGSPROGRAM FÖR BREDBANDAD EKBARKBOCK...17 INLEDNING, MOTIVERING...17 Arbetsgrupp...17 MÅL...18 FRÅGESTÄLLNINGAR INFÖR UTSÄTTNING...18 Risker för ursprungspopulationen...18 Genetisk bakgrund...18 Artens biologi och grundläggande behov...18 Examensarbete...19 Lokal förankring...19 PLAN FÖR UTSÄTTNING...19 När...19 Var...19 Hur...19 KOSTNADER...21 REDOVISNING...21 UPPFÖLJNING

7 TACK TILL...21 REFERENSER...21 BILAGA 1 Lista över alla inventerade ekar med koordinater. Referensträd angivna. BILAGA 2 Artlista över skalbaggsfynden i Björknäs, Upplands-Bro kommun BILAGA 3 Artlista över skalbaggsfynden i Rydboholms ekhage, Österåkers kommun BILAGA 4 Hans Erik Wanntorps rapport från inventeringen av Rydboholms ekhage åren med fynd från slutet av 50-talet BILAGA 5 Artlista över skalbaggsfynden i Skaftholma, Österåkers kommun BILAGA 6 Artlista över skalbaggsfynden i Ekelunda, Österåkers kommun 2

8 Inledning Naturvårdsverket har tagit fram särskilda åtgärdsprogram för att underlätta arbetet med hotade arter. Åtgärdsprogram är ett dokument som vägleder länsstyrelserna att kartlägga status, utbredning och ekologi hos de ingående arterna. Åtgärdsprogram för bevarande av bredbandad ekbarkbock belyser hotfaktorer som äventyrar artens fortlevnad i landet och ger förslag till åtgärder. Åtgärdsprogrammet för bredbandad ekbarkbock gäller under perioden och utsättning på historiska lokaler ingår som en viktig del (Ehnström 2005). Tidigare arbete med bredbandad ekbarkbock Åtgärdsprogrammet för bevarande av bredbandad ekbarkbock stod färdigt våren 2005 och samma år gjordes inventeringar av tidigare kända förekomster. I Stockholms län undersöktes flera platser inom nationalstadsparken, men även i andra län undersöktes artens förekomst (Isaksson 2005, Eriksson 2005). Det stod klart att arten har en stark population på Djurgårdarna i Stockholm, till och med större än man trott. I övriga landet lyser arten dock med sin frånvaro. År 2005 utfördes även praktiska försök för att förstå artens biologi bättre och för att fastställa dess aktivitetsperiod. Man provade att skydda träd med pågående larvutveckling mot hackspettsangrepp genom att klä in dem med stålnät och man försökte få till en kontrollerad äggläggning på insamlad ekved. För att bättre kunna föda upp djur engagerades djurparken Nordens Ark som har erfarenhet av att föda upp arter under kontrollerade former. Ved med pågående larvutveckling hämtades under våren 2007 från Norra Djurgården och förvarades i terrarier på djurparken. Dessa veddelar kläckte så småningom fram ett 50-tal individer (Christer Larsson, muntligt). För att kunna fortsätta uppfödningen krävdes mer ekved och därför fraktades bitar av en stor ek från Haga ner till djurparken med hjälp av lastbil. Under 2007 fortsatte även inventeringar för att utveckla bilden av artens utbredning i Stockholmstrakten (Isaksson 2008). Årets projekt Årets arbete med bredbandad ekbarkbock bestod av flera delprojekt: Kläckhålsinventering på referensträd Utvärdering av hackspettsskyddade träd Inventering av tre eklokaler i Österåkers kommun Inventering av en eklokal i Upplands Bro kommun Framtagande av en utsättningsstrategi Kläckhålsinventering. Delprojektet innebar att inom Nationalstadsparken leta upp så kallade referensträd med pågående larvutveckling av bredbandad ekbarkbock. I dessa referensträd räknades utgångshål före- respektive efter kläckning Målet var att se hur länge ett koloniträd kan fungera som lämplig yngelplats och hur många djur som går fram. Studien ger även underlag till utvärdering av hackspettsskyddade träd. Hackspettsskydd. Detta delprojekt innebar en utvärdering huruvida befintliga trädskydd fortfarande behövs, eller kan tas ner för att återanvändas på nya platser. Dessutom diskuteras skyddens utformning och nya viktiga koloniträd förses med hackspettsskydd. 3

9 Inventering i Österåkers kommun. Delprojektet utgörs av en inventering av skalbaggsfaunan vid Skaftholma, Eklunda ekhage och Rydboholms ekhage vid Östra Ryd. Dessa tre eklokaler planerades att ingå i inventeringarna 2007, men besöktes ej då. De bedöms dock så intressanta att de istället inventeras i år. På lokalerna har eftersök av bredbandad ekbarkbock och andra skalbaggsarter skett med hjälp av fönsterfällor och riktat sök av gnagspår. Inventering i Upplands Bro kommun. Delprojektet utgörs av en inventering av skalbaggsfaunan vid Björknäs, en eklokal vid Kvistabergsviken. Även på denna lokal har eftersök av bredbandad ekbarkbock och andra skalbaggsarter skett med hjälp av fönster- och fallfällor, samt riktat sök. Framtagande av ett utsättningsprogram. I åtgärdsprogrammet för bredbandad ekbarkbock föreslås att man bör försöka återutsätta arten på historiska lokaler, d v s platser där arten tidigare funnits men nu bedöms ha försvunnit. Om det uppfödningsförsök som pågår vid Nordens ark bedöms kunna bidra med tillräckligt många utsättningsdjur kommer ett återutsättningsförsök att provas under Här finns ett uppenbart behov av en genomtänkt strategi för hur detta ska gå till. Detta utsättningsprogram innehåller förslag till hur utsättningen bör ske vad gäller tid, plats, metod, uppföljning etc. och beskriver de tillstånd som behövs för att projektet ska kunna lyckas. Utsättningsprogrammet innehåller även en översikt av eventuella risker och kostnader. 4

10 Kläckhålsinventering I mitten av maj kontrollerades ekar på Norra - och Södra djurgården, Haga mm. Pågående angrepp av bredbandad ekbarkbock konstaterades i 11 nya träd och två redan kända träd hade fortfarande pågående angrepp. Av dessa valdes åtta träd ut som referensträd. Referensträden kontrollerades och alla utgångshål av arten räknades och märktes upp med tipp-ex. En stege användes för att kunna märka hål från marknivå upp till en höjd av 4 meter. Träden som valdes ut är utspridda i nationalstadsparken; tre på Haga, tre på Norra Djurgården, ett vid Rosenhill och ett på Södra Djurgården (tabell 1). I mitten av september återbesöktes alla referensträd och alla nya utgångshål räknades. Ingen sammanräkning av hålen blev möjlig för referensträdet vid södra stranden på Haga, då detta hade sågats ner och forslats bort. En av ekarna vid Oxbergsbacken hade nyligen blåst omkull och saknade helt utgångshål vid undersökningen i maj. Då trädet återinspekterades i september saknades fortfarande utgångshål av bredbandad ekbarkbock, men det fanns indikationer på att trädet blivit koloniserat under sommaren. Man kan i övrigt konstatera att arten kläcks ifrån referensträden med varierande antal, antagligen beroende på trädets kondition och antal år trädet utnyttjats. Eftersom en stor del av trädens barkyta inte mätts in och hålräknats, kan vi konstatera att antalet utgångshål per ek är mycket större än vad som anges i denna studie. Ett plastband sattes på trädet vid övre gränsen för kläckhålsinventering (figur 1 och 2). Uppföljning av artens utveckling på referensträden rekommenderas för att studera hur många år samma träd kan utnyttjas av arten. Om det omkullblåsta trädet vid Oxbergsbacken verkligen är koloniserat av arten kan denna stam användas vid studier av artens biologi. Figur 1: Referensträdet vid fjärilsmuseet märks med tipp-ex. Figur 2: Referensträdet vid Bellmansro återinventeras. Infällda bilden visar gamla och nya kläckhål. Intill varandra 5

11 Tabell 1: Referensträd N-och E-koordinater enligt RT90. Trädnummer Koordinat N Koordinat E Lokal Hål Maj 2008 Nya hål Bellmansro Haga fjärilsmuseum Haga, stranden Haga Stora skuggan Oxbergsbacken Oxbergsbacken Rosenhill 2 12 Summa: Figur 3: 6

12 Hackspettsskydd De gamla skydden kontrollerades på samtliga lokaler. Hackspettskyddet på Sttora Skuggan gör nytta åtminstone en säsong till. Koloniträden vid Manillaskolan och Storängsbotten vid Oxbergsbacken bedöms utgångna och dessa hackspettskydd bör flyttas. Utformningen på hackspettskydden bedöms ha varit mycket bra, inga nya spår av hackspettpredation har kunnat påvisas innanför nätade delar. Nya utgångshål av arten kunde observeras innanför nätet på koloniträden vid Stora Skuggan och Storängsbotten (figur 4). Framhackade puppkammare kunde observeras strax utanför de nätade delarna på trädet vid Stora skuggan. Förslagsvis flyttas alla uttjänta hackspettskydd till nya koloniträd redan under hösten/vintern För förslag på nya träd se tabell 2. Figur 4: Det innätade trädet vid Storängsbotten. Infällda bilden visar kläckhål som tillkommit sedan nätet sattes upp. Tabell 2: Förslag på nya koloniträd att skydda mot hackspettspredation. N-och E-koordinater enligt RT90. Lokal Koordinat N Koordinat E Beskrivning Oxbergsbacken Medelgrov ek i skuggigt läge Oxbergsbacken Omkullblåst ek. Endast en del av trädet bör nätas, se text. Bellmansro Grov ek i kanten på glänta Rosenhill Levand ekhögstubbe m döda grenar. Haga Mest vattskott som lever, döda partier m. angrepp Lidingövägen Ek m levande gren, intill skogsstig 7

13 Inventeringar Upplands-bro kommun Björknäs Området består av mindre skogspartier som är belägna mellan åkermark, kolonistugor och vattendrag. Man kan beskriva området utifrån tre delar, där första delen består av en ganska öppen ekhage som håller på att växa igen. Denna miljö har tidigare betats och hållits öppen av får, men betet har upphört sedan några år. Del två är en smal, lundartad skogsremsa mellan vägen och åkermarken. Här finns områdets grövsta ekar, men de håller på att kvävas av ungskog och granar. Längs åkerkanten har man utfört viss röjning vilket gett ekarna där ett litet andrum (figur 5 ). Det tredje området består av en skogsbeklädd ås mellan kvistabergsviken och åkermarken. Här växer endast ett fåtal ekar, varav de intressantaste hittas närmast åkerkanten. Figur 5. Björknäs, grov ek i åkerkanten där viss röjning utförts. Figur 6. Till vänster fällorna i Björknäs geografiska placering, till höger områdets tre delar. 8

14 Österåkers kommun Rydboholms ekhage Denna lokal är belägen nära Östra Ryds kyrka i Österåkers kommun. Den består av en väl betad ekhage på en udde i Kyrkfjärdens nordöstra hörn (figur 7 och 10). Miljön utgörs av två kullar med många riktigt stora ekar. Mellan dessa växer även några klena ekar, men det finns ingen mellangeneration, vilket är beklagligt. I en trädinventering år 2006 räknades 24 ekar med en diameter över Figur 7. Miljö från Rydboholms Ekhage. 1 meter, flera mycket grova och ihåliga med mulm (Jaramillo 2006). Oroväckande många av gammelekarna verkar ha dött på senare år. På den södra delen verkar viss buskröjning ha utförts, men det arbetet är snart ogjort eftersom buskar åter tar över. Här behöver betestrycket ökas. Skaftholma Denna lokal består också av en kulle på en udde i Kyrkfjärden, men beståndet är här mycket mera slutet och skuggat (figur 8 och 10). Inget bete har förekommit på många år och ekarna tävlar om utrymmet med hassel, björk och tall. Nyligen har dock åtgärder vidtagits mot förbuskningen och på flera håll har en frihuggning av ekarna påbörjats. Flera ekar har en ansenlig stamdiameter, dock finns inga jättar. Ekelund Detta område består av två hagmarker som delas av ett vassbeväxt sund. Stora delar av hagmarken är flack och saknar busk- och trädskikt, men på hällmarkerna som höjer sig på var sida sundet växer det ett flertal grova ekar (figur 9). Här förekommer också ask, lind, björk och tall. Det saknas visserligen en yngre ekgenerationer, men de flesta av ekarna är trots sin storlek vid god hälsa och har många år kvar att leva. Figur 8. Miljö från Skaftholma. Viss röjning av lägre vegetation har skett. Figur 9. Miljö från Ekelund. 9

15 Metodik Inventeringen utfördes med hjälp av fönsterfällor av standardmodell (Sahlinfälla med fönster 15*20cm) för inventering av vedlevande insekter. Fem (Skaftholma, Ekelund) eller sex (Rydboholm, Björknäs) fönsterfällor sattes upp per lokal. I Björknäs och Rydboholm användes även mulmfällor (en respektive två st), annars var det svårt att hitta lämpliga mulmfälleträd i områdena. Fönsterfällorna placerades på intressanta objekt. I första hand valdes skadade, döende träd eller träd med bleckor (blottad vedyta), savflöden, håligheter, eller grenhål. Inventeringarna utfördes sommaren 2008 med utsättning och tömningar enligt tabell 3. Hans Erik Wanntorp, Vallentuna har artbestämt materialet och skötte dessutom tömningarna av fällorna i Österåkers kommun. Alla de artbestämda skalbaggarna är rapporterade till ArtPortalen. Tabell 3. Fälldata för lokalerna. X-och y-koordinater enligt RT90. * indikerar mulmfälla, övriga är fönsterfällor Figur 10. Fällornas placering vid de tre lokalerna i Österåkers kommun. nr lokal Koord.N Koord.E ut tömn 1 tömn 2 in substrat 209 Rydboholm Grov, levande ek 210 Rydboholm Grov, levande ek 210* Rydboholm Grov, levande ek 211 Rydboholm Halvdöd ek 211* Rydboholm Halvdöd ek 212 Rydboholm Grov, gammal ek 213 Rydboholm Jätteek, några döda grenar 214 Rydboholm Jätteek, stort sidohål. 215 Skaftholma Stor, levande ek 216 Skaftholma Rejäl, levande ek 217 Skaftholma Mycket grov ek 218 Skaftholma Nedblåsta ekgrenar 219 Skaftholma Grov, halvdöd ek 220 Ekelunda Halvgrov ek 221 Ekelunda Halvgrov ek 222 Ekelunda Jätteek 223 Ekelunda Krokig, klen ek 224 Ekelunda En hög med ekgrenar 226 Björknäs Levande ek i skuggigt läge. 227 Björknäs Grov, levande ek i bryn 228 Björknäs Riktigt grov, levande ek 229 Björknäs Levande, grov ek 230 Björknäs Halvdöd ek 231 Björknäs Nedblåst, färsk ekgren 232* Björknäs Klen ekgren med lite mulm. 10

16 Resultat Fällorna fångade totalt in 1885 skalbaggar uppdelade på 201 arter (bilaga x). 16 av skalbaggsarterna är rödlistade varav tre i kategorin VU (sårbar) och 13 i kategorin NT (missgynnade) (tabell 4, bilagor 2,3,5 och 6). Ytterligare 16 arter är intressanta att notera då de tidigare varit rödlistade, men nu återfinns i kategorin LC (livskraftiga). Tabell 4. Viktiga arter funna under inventeringarna. Taxonomi och nomenklatur efter Lundberg & Gustafsson (1995). Rödlistekategorier efter Gärdenfors (2005). (LC)- arter var med i föregående rödlista (Gärdenfors 2000). Art Rk Björknäs Ekelunda Rydboholm Skaftholma Totalt Plegaderus caesus LC 1 1 Nemadus colonoides LC 2 2 Velleius dilatatus LC 1 1 Sepedophilus bipunctatus LC 1 1 Haploglossa gentilis LC Thamiaraea hospita NT 1 1 Prionocyphon serricornis LC Liocola marmorata LC Calambus bipustulatus NT 1 1 Procraerus tibialis NT Ampedus cinnabarinus NT 1 1 Ampedus nigroflavus NT 1 1 Ampedus hjorti LC 2 2 Ampedus cardinalis NT Gastrallus immarginatus LC Xyletinus longitarsis NT Dorcatoma flavicornis LC Lymexylon navale NT Grynocharis oblonga LC Trichoceble floralis NT 2 2 Epuraea guttata LC Cryptarcha undata LC Silvanus bidentatus NT 1 1 Mycetophagus piceus LC Pentaphyllus testaceus NT 1 1 Uloma culinaris NT 1 1 Allecula morio NT Mycetochara axillaris LC 1 1 Scraptia fuscula LC Mordellistena neuwaldeggiana VU 1 1 Osphya bipunctata VU 3 3 Xyleborus monographus VU 3 2 6* 5 Totalt (arter/individer) 17/100 17/71 16/90 12/42 32/303 * exemplar funna under manuellt sökande, dessa räknas ej in i totalantalet. Rödlistade arter kortvingen Thamiaraea hospita - [NT] Denna lilla kortvinge lever i anslutning till savflöden som utvecklas på äldre lövträd. Den hittas framförallt på ek. Savflöden drar till sig en mängd smådjur, särskilt olika arter av flugor, vars larver T. hospita förmodas livnära sig på. Arten är sällsynt och antas vara hotad av den minskade mängden gamla ekar i landskapet. Dess kända utbredning sträcker sig upp till hälsingland, dock saknas uppgifter från många land- 11

17 skap. Ett exemplar återfanns i fälla 228 som satt på en riktigt grov, levande ek i öppet läge vid Björknäs. Eken hade både döda stampartier och savflöden. rödaxlad lundknäppare - Calambus bipustulatus - [NT] Denna art påträffas i finare ädellövskogsbestånd, men även i parker med äldre, grova träd. Dess larv lever som många andra arter av knäppare som rovdjur under mossa och bark eller i rötskadad ved. Framförallt påträffas den på ek, men många andra lövträd anges i litteraturen. Även denna art antas vara hotad av den minskade mängden gamla träd, i synnerhet ek. Den är känd i enstaka exemplar upp till hälsingland, men huvudutbredningen når inte längre norrut än upp till nedre Dalälvsområdet. Ett exemplar fanns i fälla 209 på en grov levande ek i Rydboholms ekhage. Trädet hade bleckor efter några rejäla grenar som blåst ner. smalknäppare - Procraerus tibialis - [NT] Denna art är beroende av bestånd med gamla ädellövträd där den lever bland ved i sen nedbrytningssuccession, gärna inuti mulmekar. Smalknäppare föredrar solexponerade lägen där mikroklimatet är gynnsammast och tenderar att flytta ut om värdträdet överskuggas av igenväxning. Under riktigt varma sommardagar och -nätter kan de mycket vackra djuren hittas krypande inuti håligheterna. Arten har en tydligt sydlig och östlig utbredning i landet som sträcker sig hit upp till Mälardalen. Arten förekom talrikt vid de tre lokalerna Österåkers kommun. Totalt fångades där 25 djur i tio av fällorna. barkrödrock - Ampedus cinnabarinus - [NT] Barkrödrock är en art vars larv utvecklas i vitrötade stamdelar och stubbar av död bok, men även av andra lövträd, däribland ek. Den har höga krav på solexponerat substrat från grova träd vilket blivit en bristvara. Den har tidigare varit spridd och någorlunda allmän i södra Sverige och längs östersjökusten upp till Ångermanland, men har minskat så pass kraftigt att den verkar ha försvunnit från västra Sverige. Den har sina starkaste kvarvarande populationer i landet på några platser i Uppland. Ett exemplar återfanns i fälla 223 vid Ekelunda. Den satt på en krum ek i mycket öppet läge (se omslagsbilden). orange rödrock - Ampedus nigroflavus - [NT] Denna art är beroende av gamla och grova träd, högstubbar och lågor av diverse lövträdsarter. Larverna påträffas i vitrötad ved, ibland högt uppe i träden. Arten har hittats i större delen av landet, dock saknas uppgifter från flera västliga landskap. Arten har minskat till följd av att äldre asp och vårtbjörk blivit allt sällsyntare i skogen. Ett exemplar togs i Björknäs med fönsterfälla 226 som satt på en levande ek, dock hade dess nedersta grenar skuggats ihjäl. kardinalfärgad rödrock - Ampedus cardinalis - [NT] En sällsynt art vars utbredning i landet i stort är den samma som ekens. Den är en bra indikator på områden med gamla värdefulla ekbestånd av en typ som ännu är ganska vanlig inom Stockholms län. Dess larv lever som rovdjur bland mulmen i grova hålträd och förpuppar sig just på gränsen mellan rötad och frisk ved. Från de tre lokalerna i Österåkers kommun fångades 5 exemplar av arten i varsin fälla. Ett ex i vid Ekensberg fångades med fälla 224 om satt i en grenhög bestående av nerblåsta toppar och grenar från flera träd. Högen låg mot en västlig klippslänt, vilket bör ha gett ett tämligen varmt mikroklimat. Två exemplar togs också vid Rydboholm i fäl- 12

18 lorna 210 och 213. Den förra på en grov, levande ek där en nedfallen gren lämnat en blecka vari ett mulmhål uppstått. Den senare satt på en levande jätteek med vidsträckt grenverk, dock några grenar döda varav några nerfallna. Slutligen återfanns två exemplar i Skaftholma i fällorna 214 och 219. En jätteek med stort sidohål och en grov halvdöd ek med savflöde. trägnagaren Xyletinus longitarsis - [NT] Den här arten påträffas oftast i grov ekved, stående eller liggande spelar mindre roll bara den är torr och vitrötad. Ibland kan den också utnyttja döda grenar. Arten är sällsynt och dess utbredning sydlig. Liksom eken hittas den upp till nedre Dalälven. Vid Ekelund hittades ett exemplar i fälla 220 som satt på en halvgrov ek med död topp och döda grenar. I trädet växte ekticka och det fanns även ett fågelbo. Två exemplar hittades vid Rydboholm, båda i fälla 209, fast vid olika tömningar. Fällan satt på en grov levande ek med rejäla bleckor efter grenar som blåst ned. skeppsvarvsfluga - Lymexylon navale - [NT] Skeppsvarvsflugor utvecklas i hård. solbelyst ekved. Framförallt i stående delar, men ibland används även liggande ekvirke. De kan även utnyttja barklösa bleckor på levande träd. Larven utvecklas i den hårda veden i barklösa delar av döda eller levande träd. De vuxna skalbaggarna flyger under varma eftermiddagar runt lämpliga värdträd och detta svärmande beteende gör att arten går bra att påvisa med fönsterfällor. Det är en mycket sällsynt art som förekommer i den sydöstra delen av Sverige, upp till Mälardalen. I Stockholmstrakten är den dock en karaktärsart för finare ekområden och den har påvisats i flera inventeringar av ekmiljöer de senaste åren. Den har helt klart en av sina starkaste populationer här och det medför ett stort ansvar för artens nationella fortlevnad. I Björknäs fångades 7 exemplar, varav den ena i fönsterfälla 228 på en riktigt grov, levande ek med döda stampartier. Resten fanns i fälla 230 på en halvgrov, halvdöd ekstam. Samma träd hade en till huvudstam som var heldöd. I Rydboholm återfanns tre exemplar i fälla 209 på en grov, levande ek med rejäla bleckor efter grenar som blåst ned borstbaggen Trichoceble floralis - [NT] Biologin kring denna art är mycket dåligt känd. Man hittar den i anslutning till gamla lövträd med döda grenar och toppar, framförallt ekar, men den uppträder mycket lokalt och har sannolikt mycket speciella krav på sin livsmiljö. Den fångas ibland i fönsterfällor, men oftare genom att man håvar i vegetationen under värdträden. Den har hittats i de flesta landskap söder om Dalälven och dessutom i Medelpad. I den här undersökningen fångades två exemplar i Skaftholma med fälla 215. Den satt på en stor, levande ek i något skuggigt läge. Grenar hade fallit ned på marken och i en spricka längs stammen bodde en koloni av nordisk fladdermus. tvåtandad plattbagge - Silvanus bidentatus - [NT] Även kring denna art lämnar kunskapsläget mer att önska. Man hittar den under löst sittande bark eller inne i veden på nyligen döda löv- och barrträd. Den dyker upp tämligen sporadiskt i så gott som hela landet. Ett exemplar fanns i fönsterfälla 231 som satt på en nedblåst, färsk ekgren som fortfarande lutade mot moderträdet. ekmulmbagge - Pentaphyllus testaceus - [NT] Ekmulmbaggen är en liten skalbaggsart som trivs i en viss typ av rödmurken ved som kan uppstå i hålträd. Arten har också påträffats i gamla fruktkroppar av svavel- 13

19 ticka och kanske bidrar svampens mycel till att skapa rätt konsistens och röta av veden. I Rydboholm återfanns ett exemplar i fälla 209 på en grov, levande ek med rejäla bleckor efter grenar som blåst ned större sågsvartbagge - Uloma culinaris - [NT] Denna art hittas framförallt i murken ekved, men utnyttjar även andra lövträd och ibland även sågspånshögar. Den har tidigare varit mer eller mindre vanlig i hela Götaland och Svealand, förutom Dalarna, men har blivit allt mer sällsynt. Ett exemplar hittades vid Rydboholm i fälla 210 på en grov, levande ek med mulmhål i en blecka som uppkommit av en nedfallen gren. gulbent kamklobagge - Allecula morio - [NT] Gulbent kamklobagge är en utpräglad hålträdsart och larverna utvecklas under flera år inne i trädhåligheter där den lever av svampangripen ved. Framförallt utnyttjas gamla ekar, men även andra trädslag används. De vuxna skalbaggarna kan påträffas krypande på värdträden under varma högsommarnätter. Gulbent kamklobagge är en sydlig art som här lever på sin nordgräns och den har i gått tillbaka på grund av att det finns allt färre lämpliga hålträd att utvecklas i. Arten finns i alla fyra undersökta områden, men betydligt större antal fångades i Rydboholm och Skaftholma. gul gaddbagge - Mordellistena neuwaldeggiana [VU] Denna art påträffas mycket sällsynt i gamla ekbestånd med höga naturvärden. Larven utvecklas i död, svampangripen lövträdsved, såsom vitrötade ekgrenar. Den verkar ha mycket höga krav på sin miljö och kräver antagligen ett varmt klimat och en god tillgång på död lövträdsved av specifik typ. Arten är ytterst lokal och har påträffats vid några få lokaler i sydöstra Sverige, upp till Uppland. Den vuxna skalbaggen kan hittas i blommor i början av juli. Ett exemplar ramlade in i fönsterfälla 231 vid Björknäs. Fällan satt på en nedblåst, färsk ekgren i en igenväxande beteshage (område 1). varierad brunbagge - Osphya bipunctata [VU] Denna arts biologi är mycket dåligt känd. Larvutvecklingen sker troligen i död, vitrötad lövträdsved i gles lövskogsmark och skogskanter. De vuxna skalbaggarna har påträffats på blommande hagtorn. Den upptäcktes för första gången i Sverige för knappt 70 år sedan och sedan dess har den uppgivits från ett tiotal lokaler i sydöstra delen av landet. Tre exemplar fångades i Björknäs. Ett i fönsterfälla 226 på en levande ek inne i skog vars nedersta grenar skuggats ihjäl. De andra två i fönsterfälla 227 på en grov, levande ek i öppnare läge vid åkerkanten, dock delvis skuggad av buskar. plattad lövvedborre - Xyleborus monographus [VU] Plattad lövvedborre (figur 11) utvecklas i nydöd ekved med tjock bark, både liggande och stående. De vuxna honorna gör gångar, först ett par cm rakt in i veden, därefter längs en årsring. I gångarna växer det svamp som utgör larvernas föda. Nya baggar kläcks under augusti och övervintrar för att svärma kommande sommar. Hannarna Figur 11. Plattad lövvedborre - Xyleborus monographus. Foto: David Isaksson 14

20 dör kort efter parningen. Arten är mycket sällsynt och är endast känd från ett mycket litet antal lokaler i sydöstra Sverige och Uppland. Dock har den på senare tid visat sig på allt fler platser i Stockholmstrakten och verkar trivas bra just här. 3 exemplar togs vid Ekelund i fälla 224 som satt i en grenhög bestående av nerblåsta toppar och grenar från flera ekar. I Rydboholm togs varsitt exemplar i fällorna 211 och 213, den första på en halvdöd ek med stora bleckor, den andra på en jätteek med visträckt grenverk, men flera grenar döda och några nerfallna. Dessutom hittades arten i flera exemplar i Skaftholma vid de ekgrenar där fälla 218 satt. Med direkt sök hittades de i sina gångsystem. Grenarna hade sannolikt blåst ner föregående sommar. barkborren - Xyleborinus alni Denna art är inte rödlistad, men fyndet av den är ändå intressant att belysa (figur 12). Den upptäcktes i Sverige så sent som 2004 och tycks vara på spridning. Ett exemplar fångades i Björknäs i en fönsterfälla 230 på en halvgrov, halvdöd ekstam med blottade vedytor där barken torkat och fallit av. Sammanfattning av lokalerna Björknäs Detta område ser vid en första anblick ut att vara en Figur 12. Xyleborinus alni. Foto: David Isaksson hygglig skalbaggslokal, men när årets fällmaterial sammanfattas visar det sig att den är mer än så. Denna undersökning påvisade sju stycken rödlistade arter varav två är hotade och mycket intressanta. Dessutom tillkommer det artlistan inte mindre än tio arter som tidigare varit rödlistade och som ytterligare ger belägg för att området har höga naturvärden. I en av fällorna hittades också ett exemplar av den för Sverige ganska nya barkborrearten Xyleborinus alni. Den tycks vara på spridning i landet och fyndet vid Björknäs är av visst intresse. På flera av träden fanns det gnagspår av en större långhorning som skulle kunna vara bredbandad ekbarkbock, men inga av dessa angrepp var färska och fynden kan därför inte säkerställas. Områdets tre delar har olika behov av framtida skötsel (figur x). I del ett skulle ett återupptaget bete med får vara högst önskvärt. Ännu har det inte gått så långtid sedan de sista fåren gick där och en snabb insats kan göra att kontinuitetsbrottet inte får så stor betydelse. Det finns redan stängsel på plats som endast behöver ses över för att fungera igen. Del två skulle må bra av en försiktig utglesning av de träd och buskar som konkurrerar med ekarna, i synnerhet de granar som vuxit sig höga. Område tre däremot skall man nog bara låta vara eftersom det inte hittades särskilt många värmekrävande arter här. Stor vikt bör istället läggas vid att arten varierad brunbagge Osphya bipunctata hittades i båda fällorna som satt i denna del och den gynnas säkert av ett lite mer slutet bestånd. Rydboholms ekhage Denna lokal verkar mycket lovande ut och det är förvånande att inte fler än åtta rödlistade arter påvisats. Dessutom räknas endast en av dessa som hotad. Inte för att åtta rödlistade arter är ett särskilt dåligt betyg, det är flest i den här rapporten, men ekarnas storlek, utseende och karaktärer i form av håliheter, bleckor mm kunde ha ge ett ännu större utbyte. Antalet arter ger dock inte hela bilden. Några av arterna har fångats i ovanligt stora numerär t ex smalknäppare Procraerus tibialis (10 ex), gulbent kam- 15

21 klobagge Allecula morio (9 ex) och brun guldbagge Liocola marmorata (38 ex). Alla dessa är bra indikatorer på fina ekområden, liksom de allra flesta av de rödlistade arterna. Ingen av dem är dock någon större överraskning, utan alla arterna dyker upp med jämna mellanrum vid inventeringar i Stockholms län. Det finaste fyndet torde vara rödaxlad lundknäppare Calambus bipustulatus, som hittades här Detta är ett av få fynden i Stockholmregionen på senare tid och det är mycket glädjande att arten fortfarande lever kvar. Bredbandad ekbarkbock har inte kunnat påvisas i området. Området har redan tidigare varit föremål för skalbaggsinventeringar. Åren genomförde Hans Erik Wanntorp på ett privat initiativ en mindre undersökning av Rydboholms ekhage (Ängsholmen) samt skogsbrynet på andra sidan åkermarken (Kulla) (bilaga 4). Dessutom anges fynd som han gjorde redan i slutet av 50-talet. Ur detta material visade sig flera intressanta skalbaggsarter, varav några återfunnits i föreliggande inventering och även då var antalet smalknäppare Procraerus tibialis slående. Det påvisades två rödlistade arter i Rydboholms ekhage utöver de som fångats i år, nämligen matt blombagge Ischnomera cinerascens och barkrödrock Ampedus cinnabarinus. Fler arter som tidigare varit rödlistade finns också med och från området vid Kulla finns fler rödlistade arter angivna. Skaftholma I detta område var förväntningarna inte alls lika högt ställda som vid Rydboholms ekhage. Här var avsaknaden av hävd slående och i den gamla betesmarken börjar granar att ta över. De äldre ekarna har sedan länge skuggats av lägre buskar och träd. Den försiktiga röjning som skett kring några av ekarna är positiv, men kommer i ett sent läge för de värmekrävande arterna. Säkerligen har andra, mer skuggynnade arter redan börjat etablera sig. Utbytet blev därför något överraskande. Fyra rödlistade arter (alla i kategori NT) fångades, varav Procraerus tibialis och gulbent kamklobagge Allecula morio togs i stora numerär, 11 respektive 10 exemplar. Dessutom karvades några exemplar av den hotade (VU) arten plattad lövvedborre Xyleborus monographus fram ur några nedfallna ekgrenar och plattnosbaggen Dissoleucas niveirostris håvades in på vegetationen under en av ekarna. Ett av de roligaste fynden är dock borstbaggen Trichoceble floralis, med tanke på artens ytterst lokala uppträdande. Bredbandad ekbarkbock har inte kunnat påvisas i området. Ekelund Detta område, med sina öppna marker och gynnsamma klimat har goda förutsättningar att bli en fin skalbaggslokal så småningom. I nuläget är de flesta av ekarna något unga och välmående, men allteftersom de blir äldre och utvecklar håligheter och andra karaktärer kommer krävande arter att flytta hit. Av de sex rödlistade skalbaggsarterna som påvisats i denna undersökning är VU-arten plattad lövvedborre Xyleborus monographus det mest betydande. Arten tycks dock trivas bra i de Stockholmska ekmiljöerna och visar sig på allt fler platser. Kanske är en sänkning av dess rödlisteklassificering på sin plats. Utöver de rödlistade fynden fångades några tidigare rödlistade arter i sådana numerär att de bör nämnas. Kortvingen Haploglossa gentilis ramlade in i 12 exemplar i två fällor om 5 respektive 7 individer. Detta massuppträdande tycks vara en del av artens biologi: där den finns, finns det många. Även brun guldbagge Liocola marmorata fångades i många exemplar (19 st), men den tycks vara ytterligt lättfångad i fönsterfällor och är sannolikt överrepresenterad jämfört med många andra arter. Bredbandad ekbarkbock har inte kunnat påvisas i området. 16

22 Utsättningsprogram för bredbandad ekbarkbock Utsättningsprogrammet är i första hand framtaget för att få ett praktiskt dokument som beskriver utsättningsmetoder mm i dess startskede Det kommer att uppdateras allteftersom projektet fortskrider och utgöra den dokumentation som är nödvändig av utsättningen. Programmet följer till stora delar det PM Utsättning av växtoch djur arter i naturen som Naturvårdsverket tagit fram ( ) Inledning, motivering Bredbandad ekbarkbock, Plagionotus detritus är en art som både nationellt och globalt sett har minskat starkt. På lokal nivå har den i de flesta svenska populationer dött ut och är därför rödlistad som akut hotad. Den bedöms ha sin enda kvarvarande population i landet kring Djurgårdarna i Stockholm. Arten fanns länge kvar i Båtforsområdet vid nedre Dalälven, (Uppland-Gästrikland) där den senast sågs 1989 och i Strömsrum, östra Småland, där den senast observerades Särskilt i Båtforsområdet har omfattande insektsinventeringar gjorts sedan dess, men bredbandad ekbarkbock tycks vara utgången. Tidigare under 1900-talet har arten påträffats i Skåne, på Öland och i Västergötland. Ännu längre tillbaka finns även fynd från Halland, Gotland, och Östergötland, eventuellt även från Blekinge. Orsaken till artens försvinnande är inte helt klarlagd, men minskningen av antalet gamla grova ekar, som skedde under senare hälften av 1800-talet och en bit in på 1900-talet, har förmodligen bidragit till stor del. Igenväxning av betesdominerade marker och beskuggning av ekar är sannolikt en annan orsak, liksom mellanartskonkurrens från smalbandad ekbarkbock. Risken för ett nationellt utdöende är överhängande eftersom populationen på Djurgårdarna i Stockholm utgör de enda lokalerna, inte bara i Sverige utan i hela i norra Europa. Gamla fynd föreligger närmast från Danmark och Baltikum, men dessa är över 150 år gamla. Arten finns dock kvar i Mellan- och Sydeuropa, men uppgifter talar om att arten även där minskat kraftigt I det fastställda åtgärdsprogrammet för bredbandad ekbarkbock bedöms det nödvändigt att vidta åtgärder i form av utsättning av individer av arten. Arbetsgrupp Arbetsgruppen för detta utsättningsprogram har en stor kunskapsbredd och ett sektorsövergripande tillvägagångssätt. Utöver statliga företrädare från länsstyrelserna i AB-, C- och H-län, samt Naturvårdsverket ingår i detta projekt personer med erforderlig sakkunskap. Dels från djurparken Nordens Ark, Upplandsstiftelsen och Kungliga Djurgårdsförvaltningen och dels biologisk expertis i form av ågp-författaren och entomologiska konsultfirmor. Dessutom planeras ett examensarbete att ingå i projektet. Personer i arbetsgruppen: Mats Gothnier, Stockholms län Miguel Jaramillo, Stockholms län Maria Forslund Uppsala län Thomas Johansson, Kalmar län Krister Mild, Naturvårdsverket Christer Larsson, Nordens Ark Pär Eriksson, Upplandsstiftelsen Henrik Niklasson, Kungliga Djurgårdsförvaltningen Bengt Ehnström ÅGP-författare David Isaksson, Baggbolaget 17

23 Erik Sahlin, Meloe Entomologi Lina Sundkvist, Student vid Uppsala Universitet Mål Huvudsyftet med utsättningen är att återetablera livskraftiga, reproducerande populationer på historiska lokaler. Målet är att därmed att öka möjligheterna för arten att överleva, både nationellt och globalt, på lång sikt. Projektet genomförs på sådant sätt att de nya populationerna kräver minsta möjliga förvaltning på lång sikt. En del av utsättningsområdena kommer sannolikt att kräva viss långsiktlig skötsel för att klara artens habitatkrav. Detta görs dock inom ramarna för reservatsföreskrifterna. Frågeställningar inför utsättning Risker för ursprungspopulationen Risken att insamlandet av djur i Stockholm skadar eller allvarligt begränsar ursprungspopulationens livskraftighet är liten. Risken har minskats i och med att de djur som används vid själva utsättningen tas via ett uppfödningsprojekt där antalet djur först mångdubblas. På det viset behöver inga stora mängder djur samlas in. Det material som samlas till uppfödningen in görs i små mängder vid upprepade tillfällen och på olika lokaler inom Stockholmsområdet för att ytterligare minska påverkan på ursprungspopulationen. Arbetsgruppen har gjort en bedömning att ursprungspopulationen inte behöver förstärkas i nuläget. Detta är ett vanskligt företag med risk för ursprungspopulationen. Denna risk skulle uppstå om man försöker förstärka denna med material som fötts upp på annan ort, genom att parasiter eller konkurrenter eventuellt skulle kunna flyttas med. Denna risk är störst vid förflyttning av veddelar. Genetisk bakgrund Vad gäller djurens genetiska bakgrund bedöms den ej skilja sig nämnvärt mellan Stockholmspopulationen och de utdöda populationerna som tidigare funnits i landet. Den tidigare utbredningen av arten tyder på att de olika delpopulationerna i landet haft förbindelser med varandra och att de genetiska skillnaderna varit små. Så länge utsättningar görs med inhemskt material bör det ej föreligga några genetiska problem. Artens biologi och grundläggande behov Arten lever av nyligen död ekved. Den har höga krav på värme och behöver därför öppna bestånd med solexponerade ekar. Ekbeståndet behöver omfattas av ett stort antal mycket grova träd för att en hållbar, kontinuerlig succession av döda grova stamdelar ska kunna skapas. Orsaker till artens försvinnande från lokalerna har med största sannolikhet att göra med minskad andel ek i landskapet. Dels har detta skett på grund av igenväxning, granplanteringar, kraftverksbygge och vattenreglering. Den så kallade ekdöden, som troligen är en kombination av torkstress och svampangrepp, har sannolikt också bidragit till att miljöerna försämrats för arten. Dessa förändringar ligger på landskaps- 18

24 nivå och är svåra att överblicka genom att bara se till en specifik lokal. Så långt det är möjligt bedöms artens habitatpreferenser vara uppfyllda på den planerade återutsättningslokalen i Strömsrum. I Båtfors pågår ett omfattande skötselarbete för att gynna ekens ställning, varför artens habitatpreferenser bedöms kunna bli uppfyllda inom en överskådlig framtid. Frågor rörande arter som fyllt tomrummet då bredbandad ekbarkbock försvunnit från lokalerna bedöms inte vara tillräckligt intressanta för att en djupare analys ska genomföras. De arter som gynnats är troligen närbesläktade skalbaggar såsom smalbandad ekbarkbock, björkvedbock, föränderlig barkbock och smalblombock, liksom några eklevande arter smalpraktbaggar. Detta har sannolikt inte gett några större effekter på faunan. Likaså bedöms en återutsättning knappast ge några större negativa effekter på den lokala faunan vid utsläppsplatsen, men självklart krävs en noggrann uppföljning av insektslivets totala utveckling i området. Denna bör även ta upp olika mellanartsstudier. Examensarbete Ett examensarbete som tar fram en modell över populationsuppbyggnaden är under planering. Detta kommer att ge värdefull information om artens biologi och kunna beräkna ett lämpligt antal individer för utsättning och hur många år utsättning bör pågå. En etablerad metodik för dylika modeller finns redan och innefattar äggräkningar, könsfördelning etc. För att kunna genomföra dessa tester behövs ett mindre antal djur från uppfödningsförsöket. Lokal förankring Inställningen till utsättning av den berörda arten, hos befolkningen, dels i de aktuella områdena, men även nationellt kan påverkas i positiv riktning genom medial uppmärksamhet, t.ex. i dagstidningar och radio. Denna art har möjlighet att bli ett flaggskepp för svensk naturvård om utsättningarna ger resultat. Plan för utsättning När Uppfödningsförsök av arten har pågått en tid vid Nordens Ark. Där har man under 2008 lyckats kläcka fram individer ur det material som man använder. Detta bedöms ge goda förutsättningar att påbörja återutsättningar redan under sommaren Planen är att sedan fortsätta med utsättande av arten under en följd av år för att säkerställa ett tillräckligt stort antal individer på lång sikt. Var Återutsättning sker i artens naturliga livsmiljö och inom dess tidigare kända utbredningsområde. I Båtforsområdet vid nedre Dalälven (C-län) påbörjas ett första steg under 2009 då metoden kommer att utprovas. I ett senare steg planeras utsättningar även i Strömsrum i östra Småland (H-län). Utsättningsområdet i Båtfors är skyddat i form av naturreservat och har därmed ett långsiktigt skydd. Hur Levande djur transporteras från uppfödningsstationen till en förberedd plats och tillåts svärma och lägga ägg på utvalt substrat. Detta substrat skall vara ordentligt 19

25 inhägnat för att inga djur ska komma ut okontrollerat och för att arten i ett initialt skede ska slippa konkurrerande och parasiterande arter. Då parning kommit igång på ett tillfredsställande sätt och äggläggning observerats under ett par dagar på den inhägnade veden kan djuren åter samlas in och släppas fria till omgivningarna för att svärma fritt. Figur 13. Förslag till utformning av nätbur. Det finns en del praktiska moment som behöver förberedas. Frisk ekved måste kapas ned redan under hösten 08 för att bli ett första substrat på plats. Veden bör hämtas relativt nära utsättningslokalen för att undvika spridning av andra arter. Veden bör också tas från levande, fullt friska träd så att den inte redan har börjat koloniseras av vedlevande insekter. Därigenom minskar konkurrensen för djuren som ska utplanteras. Veden får dock inte vara så frisk att det inte duger till substrat och kan alltså inte kapas under våren. Hur grov ved som kan användas beror på vilka redskap som står till buds, men ju större och grövre bitar desto bättre. Själva utsättningsplatserna förbereds också snarast, senast under vårvintern, innan någon insektsaktivitet hunnit påbörjas. På en lämplig, plan, yta byggs stora, insektstäta nätburar kring veden (figur 13). Veden behöver skyddas tidigt för att inte konkurrerande arter ska hinna etablera sig och burarna behöver vara av så god kvalitet att de utan vidare kan stå kvar flera år, även vintertid. De bör byggas så att minst en person kan ta sig in i dem utan svårighet. Ritningar till burarna görs vid Nordens Ark, där man har erfarenhet av dylika konstruktioner Under maj-juni samlas nykläckta djur in vid uppfödningsförsöket på Nordens Ark. Dessa hålls nedkylda allt eftersom de kommer fram i väntan på samlad transport till utsättningsplatserna. Kylan dämpar djurens aktivitet tillfälligt så att de sparar sina fettresurser. När ett tillräckligt stort antal djur samlats in transporteras dessa upp till utsättningsplatsen för att släppas in i inhägnaderna. Vid kall väderlek svärmar djuren dåligt och då kan det istället vara bättre att hålla dem fortsatt nedkylda. Djuren släpps in i buren först när gynnsamt väder är i annalkande. Aktiviteten de närmaste dagarna övervakas och dokumenteras kontinuerligt av kunnig personal på plats. Om parning och äggläggning kommer igång på ett bra sätt kan djuren efter ett antal dagar släppas fria, lämpligtvis på en i förväg utvald plats inom reservatet. Detta sker genom att de djur som ännu är vid liv åter samlas in för hand inne i buren. Omgivningarna ska inte få tillträde till veden, utan den ska förbli inburad för att kunna följas upp kommande år. Vid förflyttningar av djuren räknas antalet in- och utsläppta individer. Eventuell mortalitet under transport är viktig att dokumentera. Kommande år upprepas proceduren i en ny bur. Veden i den gamla bör inte äggläggas igen, utan eventuella djur som kläcks ur denna skall kunna hållas isär från övriga tillsättningar. På det viset får vi värdefulla data om artens biologi, samt om försökens framgång. Kläckta djur, liksom ev kläckhål på den inburade veden skall därför dokumenteras noggrant. 20

26 Kostnader Kostnaderna för detta projekt är mycket låga jämfört med många andra utsättningsförsök och bör inte utgöra något hinder för utförandet. Lista över kostnader under projektets första år: Uppfödningsprojekt vid Nordens Ark Transport av kylda utsättningsdjur Iordningsställande av utsättningsplatserna: Material till burarna. Personal som bygger burarna. Personal som kapar och transporterar ved Personal som tar emot och övervakar utsättningsdjuren Dokumentation och redovisning Examensarbete Redovisning Alla steg av utsättningsförsöken dokumenteras noggrant. Resultaten och redovisas årligen skriftligt i rapporter från berörda instanser. Dels i form av länsstyrelsepublikationer, men eventuellt även som artiklar i exempelvis Entomologisk tidskrift och/eller i ett examensarbete. Information riktad till allmänheten kan med fördel även ledas ut via dagspressen. Rapportering av populationsdata kan ske till Artportalen. Uppföljning Återsamling av arbetsgruppen för diskussion Utvärdering av utsättningsmetodernas kostnadseffektivitet, resultat och framgång. Fortsatt utsättning på samma sätt vid de lokaler där detta påbörjats? Omprövning av utsättningsprogrammet. Tack till Mats Gothnier vid länsstyrelsen i Stockholms län. Christer Larsson vid Nordens Ark. Hans-Erik Wanntorp för artbestämning och assistans i fält. Referenser Ehnström, B Åtgärdsprogram för bevarande av bredbandad ekbarkbock. Rapport 5469, Naturvårdsverket, Stockholm Eriksson, P Inventering av bredbandad ekbarkbock, Plagionotus detritus i Uppsala och Kalmar län år Länsstyrelsen i Stockholms län. Rapport. Gärdenfors, U. (red) Rödlistade arter i Sverige Artdatabanken, Uppsala. Gärdenfors, U. (red) Rödlistade arter i Sverige Artdatabanken, Uppsala. Isaksson, D Inventering av bredbandad ekbarkbock i Nationalstadsparken. Rapport för länsstyrelsen Stockholms län. Isaksson, D Arbeten med åtgärdsprogrammen för Läderbagge och bredbandad ekbarkbock i Stockholms län Rapport Lundberg, S. & Gustafsson B Catalogus coleopterorum sueciae. Stockholms entomologiska förening. Wanntorp 2003 Ängsholmen/Kulla i Östra Ryd Österåkers Kommun Preliminär rapport över rödlistade vedskalbaggar. 21