Insektsinventering i sex områden i Motala kommun 2015

Transkript

1 !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Insektsinventering i sex områden i Motala kommun 2015 Stallsberg, Bangården, Dansätter, Bondebacka, Mariebergsskolan och Griftegården.!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

2 Innehåll Sammanfattning! 4 Bakgrund! 4 Allmän beskrivning av områdena! 5 Stallsberg! 5 Bangården! 5 Dansätter! 5 Bondebacka! 6 Marieberg! 7 Griftegården! 7 Metoder! 7 Resultat! 8 Inventeringsresultat! 8 Jämförelser mellan lokaler! 20 Stallsberg! 21 Bangården! 22 Dansätter! 24 Bondebacka! 26 Mariebergsskolan! 27 Griftegården! 28 Slutsatser! 30 Källor! 32 Bilagor! 36 2

3 Rapporten bör citeras som: Andersson, H Insektsinventering i sex områden i Motala kommun Calluna AB Beställare: Henrik Sandberg och Frida Nilsson, Motala kommun, Motala Projektets organisation: Håkan Andersson (projektledare), Håkan Anderson (fältarbete, rapport), Rebecka Le Moine, Love Askling och Joel Askling (fältarbete), Rebecka Le Moine (Kartor och GIS), Petter Andersson (kvalitetsgranskning). Kontaktperson för denna rapport: Håkan Andersson, , hakan.andersson@calluna.se. Adress: Holmgatan 4, Malmö Intern projektbeteckning Calluna: HAN0079 Motala insektsinventering Bilder på framsidan, från vänster: nästtjuvbagge, orange rödrock, Dissoleucas niveirostris och Ipidia binotata. Foto: Ogun Caglayan Turkay 3

4 Sammanfattning Calluna AB genomförde säsongen 2014 en inventering av insekter på sex lokaler i Motala kommun: Stallsberg, Bangården, Dansätter, Bondebacka, Mariebergsskolan och Griftegården. Den sammanlagda arbetsinsatsen var tolv mulmfallfällor och 21 fönsterfällor. Inventeringen gav 22 rödlistade arter. Av dessa fanns en i kategorin VU, Sårbar, och det var det starkt minskande släntsmalbiet Lasioglossum nitidiusculum. Denna art är knuten till sandiga slänter och hamnade i fönsterfällorna på Bangården. Alla andra rödlistade arter finns i kategorin NT (Nära hotad). Ytterligare 35 arter har tidigare varit rödlistade, och de flesta av dessa är relativt ovanliga och har ett visst naturvårdsintresse. Den mest värdefulla lokalen var Dansätter, där nio rödlistade arter påträffades. Därefter följde Bangården med sju, Griftegården med fem, Mariebergsskolan med tre och Stallsberg och Bondebacka med vardera två rödlistade arter. Här haltar jämförelsen ordentligt eftersom inventeringsinsatsen inte var lika stor på alla lokalerna. Bland fynden kan följande arter nämnas: stumpbaggen Gnathoncus nidorum, klubbhornsbaggen Trichonyx sulcicollis, nästtjuvbagge Ptinus sexpunctatus, släntsmalbi Lasioglossum nitidiusculum och gulringad vedharkrank Ctenophora guttata. Värt att hålla fram är också den artrika gaddstekelfaunan på Bangården. Här påträffades hela 56 gaddstekelarter, vilket är en mycket hög siffra. De flesta arterna är knutna till trädmiljöer, och eftersom många av dessa arter gärna tar över gamla insektsgångar i död ved, och dessutom gynnas av ett varmt mikroklimat, är förmodligen högstubbarna och den grova veden i faunadepåerna mycket viktiga även för denna grupp insekter. Bakgrund Hösten 2013 fick Calluna AB en förfrågan från Motala kommun angående en insektsinventering i tre områden där olika åtgärder genomförts som en kompensation till eker som togs ner i samband med att järnvägen byggdes ut till dubbelspår. Kompensationsåtgärderna bestod i uppsättande av tolv mulmholkar, uppläggning av faunadepåer samt att spara högstubbar i stället för att ta ner hela träd. Den ursprungliga nivån på inventeringsprojektet var fallfällor i tolv mulmholkar samt sex fönsterfällor i högstubbar och faunadepåer. Lokalerna var Stallsberg, Bangården och Bondebacka. Den ursprungliga arbetsinsatsen utökades något senare till att omfatta inventering på ytterligare tre platser i Motala kommun: Dansätter i Borensberg samt Griftegården och Mariebergsskolan i Motala stad. I de tre tillkommande områdena skulle arbetsinsatsen 4

5 vara fem fönsterfällor per område. Den sammanlagda arbetsinsatsen blev därmed tolv mulmfallfällor och 21 fönsterfällor. Allmän beskrivning av områdena Stallsberg Lokalen Stallsberg består av en faunadepå utlagd i anslutning till en markväg strax öster om Motala tätort. Omgivningarna består främst av åkermark och yngre lövskog, men ca 100 meter söderut finns blandskog med en del äldre lövträd, bl.a. ek. Den utlagda veden i faunadepån består främst av stamdelar av lövträd. I Stallsberg sattes en fönsterfälla upp i en hög med utlagda lövträdsstockar. Bangården Området ligger i förlängningen av Bangårdsgatan strax öster om järnvägsstationen. Det består av en mindre lövskog med en del äldre ek och andra ädellövträd. I områdets norra del har stora mängder grov lövträdsved lagts upp i en faunadepå. Många gamla lövträd har sparats i form av högstubbar i stället för att tas bort. Fyra fönsterfällor sattes upp i högstubbar av främst ek. Sex mulmfallfällor sattes in i mulmholkar. På Artportalen finns en del inrapporterade fynd av intressanta arter från området. Vid en inventering 1996 påträffades bl.a. kortvingarna Dropephylla vilis (NT), Atheta aquatilis (LC), orange rödrock Ampedus nigroflavus (NT), robust trägnagare Dorcatoma robusta (LC), sprängtickgnagare Dorcatoma substriata (NT), avlång flatbagge Grynocharis oblonga (LC), fuktbaggarna Cryptophagus confusus (LC), C. labilis (NT) och C. populi (LC), trädsvampborraren Cis dentatus (NT), grön aspvedbock Saperda perforata (NT) och bålgeting Vespa crabro (LC). Dansätter Området ligger i den södra delen av Borensberg, norr om Göta kanal och i anslutning till sjön Boren. Lokalen består av en fårbetad ekbacke med en stor andel gamla ekar. I området växer även en del andra lövträd samt gammal hassel. En fönsterfälla sattes upp i en solitärt stående ek vid villorna vid Hermelingatan. Tre fönsterfällor sattes upp i intressanta ekar i den betade hagen. Den femte fönsterfällan sattes upp i en hasselbuske med mycket död ved i samma hage. Inga intressanta insektsfynd finns sedan tidigare inrapporterade på Artportalen, men väl flera ovanliga lavar, varav några rödlistade. 5

6 Bilden visar den solitärt stående eken i Dansätter. Uppe i grenverket, strax under några fruktkroppar av ekticka, har en fönsterfälla monterats. I bakgrunden skymtar den ekhage där resten av fällorna sattes upp. Bondebacka Området består av en kuperad ekskog strax väster om bostadsområdet Ekön, och i anslutning till Rundradiomuséet. I ekskogen finns flera faunadepåer i form av travar av grov lövträdsved. Bilden visar en av faunadepåerna i Bondebacka. En fönsterfälla sattes upp i en faunadepå söder om Radiovägen. Sex fallfällor sattes ner i mulmholkar. Inga intressanta insektsfynd finns sedan tidigare inrapporterade på Artportalen, men väl flera ovanliga lavar och svampar, varav några rödlistade. På 30-talet samlades enligt Artportalen flera arter ovanliga bin in i området av Edgar Wieslander ( ). Det kan antas att området var betydligt mer öppet då, kanske 6

7 betat, och med sandfläckar. Eftersom ekskogen är betydligt äldre än år är insamlingsplatsen förmodligen på den öppna ytan i anslutning till Rundradiomuséet. Marieberg Området består av ett mindre lövskogsområde mellan bostadsområdet Marieberg och Mariebergsskolan. Ek är det dominerande trädslaget, men i området växer också bl.a. asp, björk och apel. En mycket grov eklåga finns i området. Tre fönsterfällor sattes upp i levande, intressanta ekar, en fälla sattes upp på den grova eklågan, och en fälla sattes upp i en solexponerad stubbe av björk. Inga intressanta insektsfynd finns sedan tidigare inrapporterade på Artportalen, men väl flera ovanliga lavar och svampar, varav några rödlistade. Griftegården Området består till största delen av en begravningsplats med rader av främst lind, men också enskilda trädslag av andra arter, t.ex. björk. I anslutning till området finnas också några gamla ekar i en slänt ner mot Åsgatan. Två fönsterfällor sattes upp i gamla ekar, två i ihåliga lindar och en i en gammal björk med savflöde. Inga intressanta insektsfynd finns sedan tidigare inrapporterade på Artportalen. Metoder Vid inventeringsarbetet användes fönsterfällor och fallfällor. En fönsterfälla fångar flygande insekter och placeras oftast i anslutning till intressanta substrat på träd. På bilden har en fönsterfälla monterats på en tvåstammig ek där den ena stammen blåst av och blottat en hålighet. Platsskivan fungerar som en barriär för flygande insekter som rör sig runt håligheten. Bilden är tagen vid en inventering i Höganäs. 7

8 Här håller en fallfälla på att sättas in i en mulmholk. Mulmholken har ett lock som kan tas av, vilket gör det möjligt att också fylla på nytt material i holken då det gamla konsumerats av olika organismer. Exempel på intressanta substrat är t.ex. håligheter, död ved, savflöden eller svampfruktkroppar. Fönsterfällan består av en polykarbonatglasskiva och en aluminiumvanna som med hjälp av snöre hängs upp i trädet. De flygande insekterna krockar med det genomskinliga glaset och faller ned i vannan som innehåller en konserverande lösning av vatten och glykol. En fallfälla består av en plastburk som grävs ned i mulmen inne i ihåliga träd. Kanten på burken ligger då i nivå med mulmytan vilket gör att insekter som kryper omkring inne i trädet faller ned i burken. Den här typen av fälla fångar insekter som inte gärna flyger utan helst håller till inne i samma träd under hela sin levnad. Burken är fylld med samma blandning som vannan under fönsterfällan. Fällorna sattes ut i slutet av april och togs ned i början i mitten av augusti. Däremellan vittjades fällorna med ca en månads mellanrum. Områdena där fällorna sattes ut hade i förväg bestämts av ekologerna på Motala kommun. All artbestämning har skett av Håkan Andersson, Calluna AB, med undantag av gaddsteklar som artbestämts av Lars Norén, Gnesta. Resultat Inventeringsresultat Sammanlagt 432 taxa bestämdes, de flesta till art. Några taxa har bara bestämts ner till släkte. Samtliga skalbaggar som påträffades i fällorna har bestämts, liksom alla gaddsteklar, vedharkrankar, dagaktiva fjärilar och klokrypare. De flesta blomflugorna har också artbestämts. Enstaka och lätt igenkännliga skinnbaggar (halvvingar) har namnsatts liksom enstaka nattfjärilar som kändes igen i fällorna. 8

9 Sammanlagt småkryp har bestämts med följande fördelning: skalbaggar 4 979, gaddsteklar 948, nattfjärilar 86, halvvingar 14, vedharkrankar 9, klokrypare 6 och dagfjärilar 5. Bland dessa påträffades 22 rödlistade arter. Ytterligare 35 arter har tidigare varit rödlistade, och de flesta av dessa är relativt ovanliga och har ett visst naturvårdsintresse. I tabell 1 presenteras alla rödlistade arter, arter som tidigare varit rödlistade samt ytterligare några arter som får betraktas som ovanliga. Samtliga bestämda småkryp finns samlade i tabellform i bilaga 1. Tabell 1. Naturvårdsintressanta arter påträffade vid inventeringen Rödlistning enligt Gärdenfors (2010). LC (Livskraftig) innebär att arten tidigare varit rödlistad. Art Plegaderus caesus (en stumpbagge) Gnathoncus nidorum (en stumpbagge) Ptenidium intermedium (en fjädervinge) Agathidium nigrinum (en mycelbagge) Nemadus colonoides (en åtelbagge) Rödlistning eller på annat sätt naturvårdsintresse Rödlistad NT - Nära hotad Rödlistad NT - Nära hotad Artbeskrivning Arten lever som rovdjur under bark, i murken ved och i mulm i hålträd av flera arter, kanske främst ek och asp (Baranowski 1994a). Arten lever som rovdjur i och i anslutning till fågelbon i ihåliga träd, kanske främst ek och asp (Baranowski 1994b). Arten är knuten till fuktig, skuggig lövförna i äldre lövskogsmiljöer, oftast nära vatten. Arten verkar kräva ostörda miljöer med lång kontinuitet. Sumpskogar med välutvecklade videbuskar är ett exempel på miljö där arten kan påträffas (Sörensson 1994). Arten lever i lös, svampangripen lövträdsved, i anslutning till tickor och slemsvampar på ved samt i förna under murkna lågor, främst i slutna, naturskogsartade bestånd (Baranowski 1994c). Arten lever i mulm i ihåliga lövträd, främst i anslutning till fågel- eller myrbon (Baranowski 1994d). 9

10 Art Hapalaraea pygmaea (en kortvinge) Euplectus bescidicus (en klubbhornsbagge) Trichonyx sulcicollis (en klubbhornsbagge) Sepedophilus bipunctatus (en kortvinge) Haploglossa gentilis (en kortvinge) Rödlistning eller på annat sätt naturvårdsintresse Rödlistad NT - Nära hotad Artbeskrivning Arten är främst påträffad i ihåliga lövträd, oftast ek och bok, och då i huvudsak i anslutning till fågelbon. Ibland är arten påträffad på vedsvampar, t.ex. svavelticka (Ehnström 2002a). Arten förekommer främst i lövskogar, men är också känd från bland- och barrskog. De flesta fynden har gjorts i murken ved eller i anslutning till ihåliga träd, t.ex. alm, asp, björk, bok, ek, lind, tall och gran. Arten har också sållats fram ur lövskogsförna. Flera arter av släktet Euplectus brukar kunna hittas i anslutning till myrbon i träd, och ett sådant förhållande kan gälla även för denna art. Lever under bark och i fuktig ved i ihåliga eller rötade lövträd, främst ek men även lind, poppel, alm, bok, björk och lönn. Arten påträffas ofta i anslutning till bon av brun trämyra Lasius brunneus. Fynd har också gjorts i komposthögar och mullvadsgångar, men då i gamla lövskogsbestånd (Baranowski 1994e). Artens påträffas främst i lövskogsmiljöer med gamla träd med gott om murken ved, ibland inne i trädhåligheter. Arten är också känd från asp, bok och ek. Även i rena barrskogsbestånd har fynd gjorts (Palm 1966). Ganska ofta har arten påträffats i påtagligt fuktiga miljöer, t.ex. sumpskogar med björk och klibbal. Lever vid och i gamla hålträd, främst ek, och är knuten till myrsamhällen (Ehnström 2002b) 10

11 Art Velleius dilatatus Bålgetingkortvinge Prionocyphon serricornis (en hårbagge) Microrhagus lepidus (en halvknäppare) Ampedus nigroflavus Orange rödrock Ptinus sexpunctatus Nästtjuvbagge Gastrallus immarginatus (en trägnagare) Rödlistning eller på annat sätt naturvårdsintresse Rödlistad NT - Nära hotad Rödlistad NT - Nära hotad Rödlistad NT - Nära hotad Artbeskrivning Arten är knuten till bålgetingbon, där larven lever som rovdjur på flugor som i sin tur lever av ansamlat avfall i botten av bålgetingboet. Den fullbildade skalbaggen kan påträffas i anslutning till savflöden (Ehnström 1999a). Larvutveckling sker i vattenfyllda håligheter i lövträd, bl.a. bok, ek och alm (Baranowski 1994f) Larvutvecklingen sker i murkna, oftast grova, vitrötade stubbar och lågor av t.ex. bok, asp, sälg, al och björk. Arten är på Öland också noterad från ekgrenar (Baranowski 1994g). Larvutvecklingen sker i solexponerade högstubbar och lågor av olika lövträd, främst björk och asp, men även hästkastanj, ask, lönn, alm och sälg. Larven är rovdjur och lever bl.a. av larver av noshornsoxe Sinodendron cylindricum (Baranowski & Ehnström 1994). Arten lever av rester av döda insekter, bl.a. i bon av olika murarbin av släktet Osmia. Arten påträffas främst i anslutning till gamla träd med död ved, främst ek men även tall och asp. Liksom vanlig tjuvbagge Ptinus fur har även denna art påträffats inomhus (Ehnström 1999b). Larven lever i innerbarken av olika lövträd, främst ek, lind och lönn. Både stammar och grövre grenar utnyttjas (Ehnström 1999c). 11

12 Art Dorcatoma flavicornis Bred tickgnagare Dorcatoma robusta Robust tickgnagare Grynocharis oblonga Avlång flatbagge Trichoceble memnonia (en borstbagge) Epuraea guttata (en glansbagge) Ipidia binotata (en glansbagge) Cryptarcha undata (en glansbagge) Rödlistning eller på annat sätt naturvårdsintresse Rödlistad NT - Nära hotad Artbeskrivning Larvutvecklingen sker i död, brunrötad ekved, främst i vedpartier som angripits av svavelticka (Ehnström & Axelsson 2002). Arten påträffas ofta tillsammans med den närbesläktade Dorcatoma chrysomelina men är oftast betydligt mer fåtalig. Larvutvecklingen sker i fruktkroppar av fnöskticka Fomes fomentarius, som är en vanlig svamp på björk och bok (Ehnström & Axelsson 2002). Arten lever främst i vitrötad, solexponerad ved av olika lövträd. Ek verkar vara det viktigaste trädslaget men arten har också påträffats på t.ex. sälg och lind (Baranowski 1994h). Arten påträffas främst i vitrötade grenar i levande ekar. Arten har också påträffats i larvgångar av reliktbock Notorhina muricata på tall (Lompe 2010a). Larvutvecklingen sker i och i anslutning till savflöden på främst ek, alm och rönn, i undantagsfall också på andra trädslag. Även den fullbildade skalbaggen påträffas vid savflöden (Ehnström 2002c). Arten påträffas i anslutning till vedsvampar under bark på döda träd. De flesta fynden är gjorda på granstubbar med klibbticka. Arten har också påträffats på tall, björk, asp och bok (Ehnström 1999d). Arten anses brandgynnad (Wikars 2006). Larvutvecklingen sker i och i anslutning till savflöden på främst ek, i undantagsfall också på andra trädslag. Även den fullbildade skalbaggen påträffas vid savflöden (Ehnström 2001a). 12

13 Art Rhizophagus cribratus (en barkglansbagge) Cryptophagus populi (en fuktbagge) Stephostethus alternans (en mögelbagge) Mycetophagus quadripustulatus Större vedsvampbagge Mycetophagus piceus Ljusfläckig vedsvampbagge Mycetophagus quadriguttatus Fyrfläckad vedsvampbagge Cis micans (Syn. Cis hispidus) (en svampborrare) Rödlistning eller på annat sätt naturvårdsintresse Rödlistad NT - Nära hotad Rödlistad NT - Nära hotad Rödlistad NT - Nära hotad Artbeskrivning Arten påträffas under bark, i murken ved, på tickor och i barkborregångar i främst gamla lövträd, mer sällan också i barrträd (Lompe 2009a). Arten är knuten till stekelbon, främst av bin, i t.ex. ihåliga träd och stenmurar. Arten har också påträffats i bikupor (Lompe 2009b). Arten lever på svampangripna grenar och stammar av olika lövträd, i södra Sverige främst bok, längre norrut andra trädslag. På Öland har många fynd gjorts vid rishögar med grenar av bl.a. ek och hassel (Baranowski 1995f). Arten är knuten till mjuka, ettåriga vedsvampar och mycelrik lövträdsved. Fjällticka Polyporus squamosus och svavelticka Laetiporus sulphureus är två svampar där arten konstaterats (Ehnström 1999e). Arten påträffas nästan uteslutande under bark eller i ved i gamla, rötskadade ekar med angrepp av svavelticka Laetiporus sulphureus. Arten har också påträffats i bokved i anslutning till fnöskticka Fomes fomentarius (Ehnström 1999f). Arten påträffas främst i vedsvampar på lövträd, bl.a. svavelticka Laetiporus sulphureus på ek och andra svampar på bok. Arten har också påträffats i mögligt hö, både utom- och inomhus (Ehnström 1999g). Larvutvecklingen sker i fruktkroppar i olika vedsvampar, t.ex. sidenticka Polyporus versicolor på stubbar och döda stammar av ek och bok (Lundberg 1997a). 13

14 Art Hallomenus axillaris Punkterad brunbagge Mordellistena variegata Gulhornad gaddbagge Allecula morio Gulbent kamklobagge Prionychus ater (en kamklobagge) Pseudocistela ceramboides Orangevingad kamklobagge Mycetochara axillaris Större svampklobagge Mycetochara humeralis Mindre svampklobagge Rödlistning eller på annat sätt naturvårdsintresse Rödlistad NT - Nära hotad Rödlistad NT - Nära hotad Rödlistad NT - Nära hotad Rödlistad NT - Nära hotad Artbeskrivning Larvutvecklingen sker i vedsvampar och i mycelhaltig ved, bl.a. på svavelticka Laetiporus sulphureus på ek, björkticka Piptoporus betulinus på björk och violticka Trichaptum abietinum på gran. Flera andra trädslag finns dokumenterade för denna art (Ehnström 2001b). Larvutvecklingen är dåligt känd men sker förmodligen i svampangripna grenar och stammar av lövträd, t.ex. hassel. Arten verkar knuten till områden med ett rikt inslag av gamla lövträd. Den fullbildade skalbaggen påträffas i blommor, bl.a. olvon, älggräs och kirskål (Ehnström 2001c). Arten lever i mycelhaltig ved i grova träd av flera olika arter, främst ek, men även lind, bok, lönn och asp (Lundberg & Ehnström 1997). Larvutvecklingen sker i ihåliga lövträd och under bark på lövträd (Lompe 2010b), t.ex. ek, lind, alm och fruktträd, ibland också under lövträdsbark. Larven är rovdjur som lever på andra insektlarver. Larvutvecklingen sker främst i ihåliga lövträd och murken lövträdsved, främst av ek. Arten har också påträffats i brunrötad tallved (Lompe 2010c). Arten lever främst i mycelhaltig ved i ihåliga träd, främst alm, bok och ek, i Norrland även i ihåliga aspar (Lundberg 1997b). Larvutvecklingen sker i mycelhaltig ved i ihåliga, gamla träd, kanske främst ask, men även ek, björk och lind (Lundberg 1997c). 14

15 Art Ischnomera cinerascens Matt blombagge Euglenes oculatus Mörk ögonbagge Dissoleucas niveirostris (en plattnosbagge) Magdalis armigera Almsplintvivel Dryocoetes villosus Ekbarkborre Xyleborinus saxesenii Brun vedborre Arachnospila abnormis Finmovägstekel Rödlistning eller på annat sätt naturvårdsintresse Rödlistad NT - Nära hotad Rödlistad NT - Nära hotad Artbeskrivning Larvutvecklingen sker i vitrötad ved i stamhåligheter och kvistsår på levande ädellövträd, främst alm, lönn, lind och ek. Den fullbildade skalbaggen besöker blommande buskar, t.ex. hagtorn och slån (Lundberg 1997d). Larvutvecklingen sker i brunrötad lövträdsved, främst ek. De flesta larvfynden har gjorts i anslutning till gamla, ihåliga ekar (Lundberg 1997e). Larvutvecklingen sker i svampangripen, klen ved av olika lövträd, t.ex. sälg, hassel, björk, avenbok, bok, ek och asp. Arten verkar vara knuten till ved med olika kulsvampar, t.ex. hassel med aldyna Hypoxylon fuscum och sälg med sälgdyna Diatrype bullata (Ehnström & Axelsson 2002). Larvutvecklingen sker i nydöda, oftast ganska tunna grenar av alm. Vid enstaka tillfällen har arten rapporterats från hassel och slån (Ljungberg 2005). Larven lever i tjock, nyligen död bark av ek, i undantagsfall också bok. Oftast hittas arten i den nedre delen av ekstubbar (Ehnström & Axelsson 2002). Larven lever i nydöd ved av en lång rad arter, bl.a. ek, bok, klibbal och hästkastanj (Ehnström & Axelsson 2002). Arten är främst knuten till lätta jordar där honan gräver ner spindlar av familjen krabbspindlar till föda för larverna. Livsmiljöer är främst glesa tallskogar och nipor, men arten har också påträffats i jordgubbsland (Abenius 2008). 15

16 Art Symmorphus connexus Aspvedgeting Vespa crabro Bålgeting Lasius brunneus Brun trämyra Lasioglossum nitidiusculum Släntsmalbi Rödlistning eller på annat sätt naturvårdsintresse Rödlistad VU - Sårbar Artbeskrivning Arten påträffas främst i olika typer av skogsmark, både lövoch blandskog, men också på kulturmark bara det finns lämpliga bosubstrat och bytesdjur. Bon anläggs i övergivna larvgångar i ved och i vasstak. Honan samlar ihop larver av olika arter bladbaggar och små fjärilar, vilka samlas in från aspblad. Den fullbildade getingen besöker också blommor (Douwes et al. 2012). Bålgetingen är en social geting där en övervintrad hona anlägger ett bo, oftast i ett ihåligt träd. Ek hör till de viktigare trädslagen, men även en lång rad andra trädslag utnyttjas. Bålgetingen är ett rovdjur som aktivt jagar andra insekter som utnyttjas som föda åt larverna. Arten påträffas främst i lövskog eller andra trädbärande miljöer med gamla träd, främst ekar, men samhällen är också kända från bl.a. sälg och lind. Bon anläggs under bark eller i död ved. Ibland kan också bosätta sig i virket i trähus. Brun trämyra har ett annorlunda beteende då den helst gömmer sig under mossa eller barkbitar då den störs (Douwes et al. 2012, Ehnström & Waldén 1986). Detta alltmer sällsynta bi anlägger bon i branta, solexponerade skärningar. Pollen samlas främst från korgblommiga växter ( 16

17 Art Crossocerus congener (en rovstekel) Crossocerus nigritus (en rovstekel) Ectemnius sexcinctus (en rovstekel) Rödlistning eller på annat sätt naturvårdsintresse Rödlistad NT - Nära hotad Ovanlig art Artbeskrivning Arten är knuten till skuggiga lövträdsmiljöer, t.ex. skogsdungar och ädellövskogar. Arten tycks vara knuten till urskogsliknande miljöer. Bon har noterats i bl.a. hasselgrenar. I dessa samlar honan små flugor, t.ex. svampmyggor och dansflugor, som föda till larverna (Nilsson 1991). Fynd på Artportalen ( ) antyder att arten kan påträffas i skogsmark, men kanske framförallt i gränszoner, t.ex. skogsbryn, buskmark och hyggen. Honan anlägger yngelbon i död ved, t.ex. kvistar och stammar, men också i grövre växtstjälkar och i gamla byggnader. Arten använder också befintliga larvgångar i död ved. Honan samlar in små tvåvingar åt larverna, t.ex. knott, svampmyggor och dansflugor (Lomholdt 1984). Fynd på Artportalen ( ) antyder att arten kan påträffas i många olika miljöer, t.ex. vägkanter, hedar, hagmarker och trädgårdar, men också hamnområden och stadsmiljöer. Bon anläggs i död, solexponerad ved, bl.a. stängselstolpar. Honan samlar in större blomflugor som föda till larverna, och dessa samlas in på solexponerade blommor och blad (Lomholdt 1984). 17

18 Art Ctenophora flaveolata Gulringad vedharkrank Brachypalplus laphriformis Brun mulmblomfluga Criorhina asilica Hallonblomfluga Ferdinandea ruficornis Ekguldblomfluga Rödlistning eller på annat sätt naturvårdsintresse Rödlistad NT - Nära hotad Ovanlig art Ovanlig art Rödlistad NT - Nära hotad Artbeskrivning Larven till denna art är okänd, men förmodas leva i murken lövved, troligtvis i grova stammar och grenar. Äldre parkträd och alléer med lind är en livsmiljö där arten påträffats i flera individer. Skogar med äldre ek och bok är också en livsmiljö för arten. Arten kräver troligen lång kontinuitet av gamla träd. Den fullbildade harkranken påträffas ibland i blommor (Sandström 2008). Arten påträffas i lövskogar med gamla träd, t.ex. ek, bok och ask, med ett inslag av ihåliga träd, lågor och stubbar. Larvfynd av denna art har gjorts i ekmulm, men andra trädslag kan säkert också fungera som utvecklingssubstrat. Den fullbildade flugan besöker blommor av bl.a. hundkäx och hagtorn (Bartsch 2009a). Arten påträffas i örtrika lövskogar med äldre, multnande träd, i södra Sverige främst skogar med bok och ek, längre norrut med björk och asp. Larvfynd har gjorts i mulm i en ihålig bok, samt i röthål i björk och asp. Den fullbildade flugan besöker blommor av bl.a. hagtorn och hallon (Bartsch 2009b). Arten påträffas som fullbildad fluga i lövskogar, bryn eller kring fristående, gamla träd, där flugan besöker olika blommor. Larvutvecklingen sker i och i anslutning till savflöden och ansamlad sav, främst på ek, asp, björk, hästkastanj och lönn (Bartsch 1999a). 18

19 Art Pocota personata Jordhumleblomfluga Xanthandrus comtus Malblomfluga Satyrium w-album Almsnabbvinge Catocala sponsa Vågbandat ordensfly Allochernes wideri Rötträklokrypare Rödlistning eller på annat sätt naturvårdsintresse Rödlistad NT - Nära hotad Ovanlig art Rödlistad NT - Nära hotad Artbeskrivning Larvutvecklingen sker i ihåliga och multnande träd, t.ex. alm, ask, bok, ek, hästkastanj och lönn. Den fullbildade flugan besöker blommor. Den håller oftast till högt uppe i träden och observeras därför sällan (Bartsch 1999, Bartsch et al. 2009b). Arten påträffas i barrskog samt i skogsområden med bok och ek. Arten rör sig främst i brynmiljöer, längs stigar och i trädgårdar. Larven är rovdjur och lever av insektslarver på en lång rad träd, buskar och örter. Arten är migrant som efter en eller flera generationer i Sydeuropa vandar norrut. Arten har därför en mycket oregelbunden förekomst i Sverige (Bartsch 2009c). På Artportalen finns t.ex. inga inrapporterade fynd från Östergötland av denna art Larven lever av blad av främst alm Ulmus glabra, undantagsvis också av lundalm Ulmus minor och vresalm Ulmus laevis. De fullbildade fjärilarna livnär sig främst av bladlössens sockerhaltiga spillning, men i viss utsträckning också på blommors nektar (Eliasson 2011). Larven lever på ekblad, och den fullbildade fjärilen påträffas främst i ekskog (Elmquist et al. 2011). Arten påträffas främst i mulm i ihåliga träd, under lös bark och i bon av myror och smågnagare. Ek verkar vara ett viktigt trädslag men arten förekommer också i bok och andra trädslag (Ehnström & Waldén 1984, Gärdenfors & Wilander 1992). 19

20 Jämförelser mellan lokaler Att jämföra olika lokaler med varandra är mycket vanskligt så man får ta det för vad det är. Det finns en mängd felkällor som påverkar resultatet, t.ex. väder och vind som påverkat fällorna, liksom mänsklig påverkan, och naturligtvis vilken inventeringsinsats som genomförts. En jämförelse kan ändå vara intressant. Ett sätt att jämföra lokalerna med varandra är att ge rödlistade och tidigare rödlistade arter poäng enligt följande: Arter som varit rödlistade - 0,5 poäng Arter i kategori NT - 1 poäng Arter i kategori VU - 2 poäng Arter i kategori EN - 3 poäng Arter i kategori CR - 5 poäng Jämförelsen får då följande resultat (endast fönsterfällor ingår i jämförelsen): Tabell 2. Jämförelse mellan olika lokaler. Lokal Antal värdearter Poäng Stallsberg, en fälla NT (2), LC (3) 3,5 poäng. 3,5 poäng/fälla Bangården, fyra fällor VU (1), NT (6), LC (15) 15,5 poäng. 3,875 poäng/fälla Dansätter, fem fällor NT (9), LC (21) 19,5 poäng. 3,9 poäng/fälla Bondebacka, en fälla NT (2), LC (2) 3 poäng. 3 poäng/fälla Mariebergsskolan, fem fällor NT (3), LC (16) 11 poäng. 2,2 poäng/fälla Griftegården, fem fällor NT (5), LC (16) 13 poäng. 2,6 poäng per fälla Flest rödlistade arter påträffades i Dansätter med 9 stycken, följt av Bangården med 7, Griftegården med 5, Mariebergsskolan med 3 samt Stallsberg och Bondebacka med två rödlistade arter vardera (enligt aktuell rödlista, Gärdenfors (2010)). Fångstinsatsen var dock inte lika stor på alla lokalerna. Om rödlistepoängen delas med antalet fällor (fångstinsatsen) blir rangordningen på följande vis: Dansätter, Bangården, Stallsberg, Bondebacka, Griftegården och Mariebergsskolan. Vid en sådan här jämförelse slår dock enskilda händelser igenom. I t.ex. Griftegården spolierades flera tömningar, troligen på grund av mänsklig påverkan. I tabellen ovan syns det tydligt att lokalen i Borensberg, Dansätter, verkar ha en fauna mer rik på naturvärdesintressanta arter än lokalerna i Motala. Detta har visat sig även vid andra inventeringar. Ju längre västerut i Östergötland man kommer desto fattigare blir faunan, i alla fall den knuten till ädellövträd (Nicklas Jansson, muntl.). Undantag 20

21 finns dock i områden med en lång kontinuitet av ädellövträd, t.ex. på Omberg, men även där saknas fler av de arter som man kan påträffa i Eklandskapet söder om Linköping. På artnivå finns en hel del intressanta iakttagelser kopplade till de olika lokalerna. Detta diskuteras vidare i beskrivningen av de olika lokalerna. Stallsberg Områdesbeskrivning Området består av av en faunadepå med grov lövved utlagd i anslutning till en liten väg. Strax söder om lokalen finns skog med inslag av äldre lövträd. Intressanta artfynd Två rödlistade arter påträffades: gulhornad gaddbagge Mordellistena variegata och rovstekeln Crossocerus congener. Två av de mer intressanta skalbaggsfynden var gulhornad gaddbagge (t.v.) och plattnosbaggen Dissoleucas niveirostris (t.h.). Gaddbaggarna har ett spetsigt sista buksegment som kan anas som en spets baktill på djuret. Storleken för båda skalbaggarna är i verkligheten ca 4 mm för båda arterna. Båda arterna var unika för lokalen i denna inventering. Gulhornad gaddbagge är en art som definitivt gynnas av faunadepåer, och kanske särskilt i brynmiljöer där det också finns tillgång på blommande örter och buskar. Crossocerus congener är en exklusiv lövskogsart med liten utbredning i Sverige. På senare år har dock många fynd gjorts utanför de områden där arten tidigare var känd. Om detta är ett tecken på att arten har blivit vanligare är väl oklart. Artens huvudutbredning i Sverige verkar hur som helst vara Östergötland och en bit upp i östra Svealand. En annan art som är tydligt gynnad av att ved och ris sparas är den lilla, ganska ovanliga plattnosbaggen Dissoleucas niveirostris. Skötselförslag 21

22 En viktig skötselåtgärd är att försöka se till att död ved kontinuerligt tillförs faunadepån. Detta gäller både stockar och lite klenare dimensioner av ved. En lätt röjning av buskskiktet, så att solexponeringen blir optimal, kan vara en värdefull åtgärd om några år. Bangården Områdesbeskrivning Området består av en lövskog och i anslutning till denna en parkmiljö med klippta gräsmattor, samt en kanal. Skogsområdet är något fuktigt, och kanalen bidrar till att en relativt hög luftfuktighet erhålls i området. Intressanta artfynd Bangården hörde till de mer artrika områdena i denna inventering, både med avseende på antal arter och antal naturvårdsintressanta arter. Nästtjuvbagge Ptinus sexpunctatus är en sällsynt art som ganska sporadiskt påträffas. Märkligt nog hittades arten på tre av de inventerade lokalerna i Motala (mer om denna art i stycket om Griftegården). Tre av de mer intressanta fynden, frän vänster nästtjuvbagge (4 mm), glansbaggen Ipidia binotata (4 mm) och orange rödrock (13 mm). Glansbaggen Ipidia binotata är en art som främst förknippas med barrskogsmiljöer, där den kan hittas under bark i anslutning till klibbtickor på gran. I litteraturen finns dock uppgifter om att denna art ibland påträffas i annan svampangripen ved än granved. En art som det finns skäl att anta att den kommer att få det svårt i framtiden är almsplintvivel Magdalis armigera. Arten hotas av att almar blir allt ovanligare p.g.a. almsjukan, och att alm tas bort i ganska stor utsträckning i ett försök att hejda spridningen av denna sjukdom. En skalbagge med en lite märklig östgötsk historia är större vedsvampbagge Mycetophagus quadripustulatus. Det saknades länge östgötska fynd av denna art, men 22

23 den påträffades både i Småland och Södermanland. När den sedan hittades i Östergötland några år in på 2000-talet var det nästan samtidigt i städerna Motala och Norrköping. I denna inventering påträffades arten på flera av lokalerna, i Griftegården i ganska många exemplar. Intressant nog påträffades ytterligare en art som nyligen förts upp på rödlistan p.g.a. anknytningen till alm. Det handlar om almsnabbvinge Satyrium w-album, en fjäril vars larver lever på almens blad. Denna fjäril kan möjligen vara vanligare än vad som kan verka vara fallet. Den besöker i ganska liten utsträckning blommor, utan får i sig de näringsämnen den behöver genom att äta sockerhaltiga bladlusexkrementer. Av den anledningen håller arten ofta till högt upp i almarnas kronor. Andra intressanta skalbaggsfynden var halvknäpparen Microrhagus lepidus och orange rödrock Ampedus nigroflavus. Båda arterna gynnas av den typ av faunadepåer som finns på lokalen Bangården. Microrhagus lepidus utvecklas i grov, svampangripen ved av en speciell konsistens, vilket möjligen har tillgodosetts i det timmer som finns upplagt. Orange rödrock är knuten till solexponerade stubbar, främst björk, asp och sälg, men förmodligen kan arten gå i en lång rad andra trädslag, och gynnas förmodligen av de högstubbar som sparats i området. Slutligen måste något också sägas om den rika gaddstekelfaunan i området. Hela 56 arter gaddsteklar påträffades, vilket måste anses vara en mycket hög siffra. 22 av 30 rovsteklar påträffade i inventeringen hittades på lokalen Bangården. Här bör de två ovanliga arterna Crossocerus nigrita och Ectemnius sexcinctus nämnas. Det allra intressantaste gaddstekelfyndet måste dock släntsmalbi Lasioglossum nitidiusculum anses vara. Detta är en art som snabbt minskar i Sverige. Arten är knuten till sandiga hak, och möjligen finns livsmiljöerna på eller i anslutning till banvallen, eller vid den relativt nyanlagda gång- och cykelvägen, där det kan finnas kvar små, bara ytor som fungerar som boplatser för arten. Mulmholkarna Sammanlagt 29 taxa påträffades i de sex fallfällorna i mulmholkarna. Av dessa kan 14 taxa sägas vara mer eller mindre knutna till hålträd. Inga rödlistade arter påträffades. Det mest intressanta fyndet får nog bålgetingkortvinge Velleius dilatatus sägas vara. Denna art är knuten till bålgetingbon och är inte särskilt vanlig. Den kan dock bygga upp lokalt stora populationer där det finns gott om bålgetingar. Andra lite mer intressanta fynd var den ganska ovanliga glansbaggen Epuraea guttata, den mindre vanliga kortvingen Bisnius subuliformis och den åtminstone i västra Östergötland inte alltför vanliga bålgetingen Vespa crabro. En intressant observation är Epuraea guttata. Arten är knuten till savflöden på främst ek, men denna art påträffades även i mulmholkarna i Bondebacka. Något i artens biologi verkar innefatta att uppehålla sig inne i hålträd, eller också är det en tillfällighet att sammanlagt sex individer påträffades i mulmholkar. 23

24 Skötselförslag Viktiga skötselförslag är att om möjligt sörja för att det kontinuerligt finns nydöd ved i området. En mycket värdefull skötselåtgärd kan vara att sköta om de öppna, sandiga-grusiga ytor som finns i trakten så att de inte tillåts växa igen. Vid inventeringsbesöken sågs inga sådana miljöer, men det hörde heller inte till den primära uppgiften. Det är därför värdefullt att först identifiera sådana ytor och sedan se till att rätt skötsel sätts in. Eftersom fyra individer av släntsmalbi påträffades kan man anta att det inte handlar om förflugna exemplar, utan att det verkligen finns en population i närområdet. Det är viktigt att mulmholkarna sköts om och att de fylls på med material enligt de beskrivningar av denna metod som finns. Dansätter Områdesbeskrivning Lokalen Dansätter består av en ekbacke med äldre träd. En av fällorna sattes upp i en ek som står solitärt i anslutning till bebyggelsen på Hermelingatan. Övriga fällor sattes upp inne i en fårbetad, trädbärande hage. Fyra av de fem fällorna sattes upp i intressanta ekar. Den femte sattes upp inne i en hasselbuske med mycket död ved. Intressanta artfynd Dansätter ligger i Borensberg, drygt 15 km öster om Motala, lite närmare andra värdefulla ekmiljöer i Linköpingstrakten och kring Boren. Detta är möjligen en av anledningarna till att detta var den rikaste lokalen med avseende på naturvårdsintressanta arter. Nio rödlistade arter påträffades. Artsammansättningen påminner lite om vad man kan hitta i ekmiljöer i Linköpingstrakten. Många av arterna är sådana som relativt ofta påträffas i fina ekmiljöer i Eklandskapet, men lite tyngre artfynd saknas. Bland typiska ekarter som påträffades, och som kan sägas höra till basen av artstocken i finare ekmiljöer i Östergötland hör åtelbaggen Nemadus colonoides, kortvingarna Sepedophilus bipunctatus, Hapalaraea pygmaea och Haploglossa gentilis, bålgetingkortvinge Velleius dilatatus, mjukbaggen Prionocyphon serricornis, bred tickgnagare Dorcatoma flavicornis, avlång flatbagge Grynocharis oblonga, borstbaggen Trichoceble memnonia, glansbaggen Cryptarcha undata, ljusfläckig vedsvampbagge Mycetophagus piceus, gulbent kamklobagge Allecula morio, kamklobagge Prionychus ater, orangevingad kamklobagge Pseudocistela ceramboides större svampklobagge Mycetochara axillaris, mindre svampklobagge Mycetochara humeralis, matt blombagge Ischnomera cinerascens samt mörk ögonbagge Euglenes oculatus. 24

25 Tre rödlistade arter från Dansätter: matt blombagge (10 mm), gulbent kamklobagge (8 mm) och mindre svampklobagge (5 mm). Bland fynd som man nog får räkna som lite märkvärdigare än de ovan uppräknade hör stumpbaggen Gnathoncus nidorum, mycelbaggen Agathidium nigrinum, halvknäpparen Microrhagus lepidus, trägnagaren Gastrallus immarginatus och fyrfläckad vedsvampbagge Mycetophagus quadriguttatus. För Gnathoncus nidorum gäller att Östergötland har ett särskilt ansvar eftersom de flesta fynden av denna art har gjorts här. Till kategorin hålträdsarter får också den stora, lurviga jordhumleblomflugan Pocota personata nämnas. Arten kan i vissa områden bygga upp ganska stora populationer, men ställer förmodligen stora krav på trädhåligheter av rätt typ, och att det finns gott om sådana utvecklingsmiljöer. Ett lite oväntat fynd gjordes bland steklarna. Finmovägstekeln Arachnospila abnormis. Denna art är knuten till lätta jordar och påträffas främst i sandiga tallskogar, men fynd av arten har också gjorts i jordgubbsland! Vid fältbesöken noterades inga sandblottor men uppenbarligen finns i närområdet livsmiljöer för denna art. 25

26 Tre andra arter som inte är rödlistade längre, men som ändå är ganska ovanliga är intressanta ur ett naturvårdsperspektiv: mjukbaggen Prionocyphon serricornis (4 mm), avlång flatbagge (6 mm) och bålgetingkortvinge (20 mm). Skötselförslag Fortsatt bete är en mycket värdefull skötselåtgärd. Betesdjuren, i det här fallet får, håller tillbaka igenväxningen vilket gynnar många av insektsarterna som ofta försvinner om en ekmiljö växter igen. Om det finns små ytor med bar mark bör dessa inte tillåtas växa igen. De kan vara livsmiljöer för finmovägstekel och andra marklevande steklar. Bondebacka Områdesbeskrivning Bondebacka utgörs av en ekdominerad lövskog med höga naturvärden. Inventeringsinsatsen begränsade sig till en fönsterfälla i en faunadepå och sex fallfällor i mulmholkar. Intressanta artfynd Två rödlistade arter noterades: mögelbaggen Stephostethus alternans och punkterad brunbagge Hallomenus axillaris. Båda arterna är knutna till svampangripen ved och de gynnas säkert av uppläggning av faunadepåer. Av dessa är den förstnämnda den som man mest sällan stöter på, men den har ett undanskymt levnadssätt i rishögar och annan död ved. Punkterad brunbagge kan man med lite tur hitta på svaveltickor på gamla ekar, men även i andra svampar. Bland andra intressanta fynd kan större vedsvampbagge Mycetophagus quadripustulatus nämnas, en art som påträffades även på denna lokal. 26

27 Mulmholkarna I de sex mulmholkarna påträffades 26 olika taxa, men en högre andel av arterna än i Bangården utgjordes av djur som man normalt inte räknar som vedlevande, t.ex. getingar, humlor och nattflyn. Av de elva vedlevande skalbaggarna får alla utom glansbaggen Epuraea guttata anses vara vanliga. Det mest intressanta fyndet var den ganska ovanliga och rödlistade jordhumleblomflugan Pocota personata som också påträffades i fönsterfällor i Dansätter och Griftegården. Jordhumleblomflugans larvutveckling sker i håligheter i träd, så möjligen handlar det här om en rödlistad art, den enda i inventeringen, som tagit sig an en mulmholk som livsmiljö. Skötselförslag Liksom för Bangården kan det vara värdefullt med påfyllning av ved i faundepåerna med några års mellanrum. Området utgörs av en fin ekskog. En kontinuerlig gallring för att hålla borta gran och triviallövträd kan vara värdefullt. Liksom för Bangården är det viktigt att mulmholkarna sköts om och att de fylls på med material enligt de beskrivningar av denna metod som finns. Mariebergsskolan Områdesbeskrivning Lokalen består av en lövskogsklädd kulle. Trädskiktet domineras av äldre ekar men en lång ras andra trädslag växer i området. En av fönsterfällorna sattes upp på en solexponerad björkhögstubbe. Intressanta fynd Tre rödlistade arter påträffades: halvknäpparen Microrhagus lepidus, orange rödrock Ampedus nigroflavus och ekmulmblomfluga Ferdinandea ruficornis. Av dessa är förmodligen Microrhagus lepidus den ovanligaste, men man hittar den dåd och då. I litteraturen anges att den kräver en specifik typ av rötad ved. Just detta exemplar påträffades i fällan på björkhögstubben, vilket möjligen också är utvecklingssubstratet. Larverna till många knäppare är rovdjur och lever på andra vedlevande insekter. Larven till orange rödrock anses knuten till larver av noshornsoxe Sinodendron cylindricum, en vanlig art som dock inte påträffades på någon lokal i denna inventering. Larven av noshornsoxe kan påträffas i en lång rad trädslag, kanske främst lite mjukare trädslag som björk, asp och klibbal. Ekmulmblomfluga Ferdinandea ruficornis är en ganska sällsynt art som dyker upp då och då i finare ekmiljöer. Trots namnet, som antyder att larvutvecklingen sker i mulm, lever larven i anslutning till savflöden, eller i ansamlingar av sav på främst ek. Man kan anta att arten ställer en del krav på sin miljö, t.ex. god tillgång på savflöden eller ansamlingar av sav. Kanske finns också krav på ett varmt klimat? Det finns ytterligare 27

28 en art i släktet i Sverige, savguldblomfluga Ferdinandea cuprea. Denna art är mycket vanligare och har ett bredare spann i livsmiljöer. Den kan hittas en bra bit upp i Norrland, vilket antyder att den kan leva i savflöden på andra trädslag än ek. Ekmulmblomflugan påträffades bara i lokalen Mariebergsskolan i denna inventering. En faktor som stöder att denna lokal har ett stort värde för insekter knutna till savflöden är fynd av två mindre vanliga arter som också är knutna till savflöden, de båda glansbaggarna Epuraea guttata och Cryptarcha undata. Både dessa arter påträffades talrikt i fällorna på denna lokal. Tre naturvårdsintressanta arter från Mariebergsskogen: kamklobaggen Prionychus ater (14 mm), ekbarkborre (3 mm) och glansbaggen Cryptarcha undata (3 mm). Skötselförslag Det viktigaste skötselförslaget är att förhindra igenväxning av området. I dagsläget är läget inte akut, men det kan vara värdefullt att ibland kontrollera så att uppslaget av lövsly inte börjar beskugga de äldre ekarna för mycket. I området finns en mycket grov eklåga som ganska nyligen fallit. Denna kommer att fungera som skafferi under en lång tid för arter vars larvutveckling sker i död ekved. Med tiden finns en chans att goda populationer av sådana arter byggs upp. Det kan därför vara värdefullt att med cirka fem års mellanrum placera ut grövre ved av ek i området, för att på så sätt bibehålla de goda populationerna av dess djur. Griftegården Områdesbeskrivning Området består till största delen av en välskött kyrkogård med äldre lövträd, främst lind, men även en del björk och andra trädslag. I en mindre del av området växer äldre ekar. En av dessa är en numera död ekstubbe som står solexponerat i en nordostvänd slänt ner mot Åsgatan. 28

29 Intressanta artfynd Griftegården var kanske den lokal som gav flest lite oväntade artfynd. Det kanske allra roligaste var tre fynd av den sällsynta gulringade vedharkranken Ctenophora guttata. Alla tre fynden gjordes i fällor vid ihåliga lindar, och detta är ett av de substrat som beskrivs i litteraturen. Larven för denna art dock är okänd. Vedharkrankar är överhuvudtaget en intressant insektsgrupp bestående av knappt tio arter i Sverige. Som grupp betraktat är de ganska lätta att känna igen, men flera av arterna är mycket variabla i färgerna vilket kan ställa till det en del. Vedharkrankarna kan som grupp betraktat fungera ganska bra som signalarter för värdefulla skogs- eller trädmiljöer. Gulringad vedharkrank. Vedharkrankarna har jämförelsevis korta ben jämfört med andra harkrankar. De är också förhållandevis färggranna och stora. Hanarna har oftast antenner med långa utskott. Bilden visar dock en hona som har enklare byggda antenner. En annan art som verkligen inte påträffas varje dag är den relativt stora (3 mm) klubbhornsbaggen Trichonyx sulcicollis. Liksom många andra klubbhornsbaggar finns möjligen ett viktigt förhållande till myror, eftersom många arter påträffas i eller i anslutning till myrsamhällen. En koppling mellan steklar och skalbaggar finns också då det gäller nästtjuvbagge Ptinus sexpunctatus. Detta är också en art som sällan påträffas, men i denna inventering påträffades hela fem exemplar i fällan som hängde i ekstubben vid Åsgatan. På denna stubbe sågs också flera bin av arten rödmurarbi Osmia bicornis, och nästtjuvbaggen anses utvecklas i gångarna av olika vedlevande bin, där släktet Osmia nämns i 29

30 litteraturen. Liksom andra tjuvbaggar kan man anta att nästtjuvbaggen lever av diverse organiskt avfall i gamla bibon i ved. Andra rödlistade arter som påträffades på lokalen var den anonyma lilla trädsvampborraren Cis micans och jordhumleblomfluga Pocota personata. Skötselförslag Eftersom området har en specifik användning, begravningsplats, är det svårt att ge skötselförslag knutna till bara naturvärden. En aspekt som kan vara viktig att bära med sig är att de träd som kan uppfattas som lite skruttiga, t.ex. hålträd, träd med savflöden och högstubbar av träd, är mycket värdefulla för insektslivet. Det kan vara bra att försöka behålla så många som möjligt av dessa träd och i stället för att ta ned dem göra olika anpassningar så att de inte utgör någon fara för folk och egendom. Slutsatser Inventeringen gav 22 rödlistade arter. Av dessa fanns en i kategorin VU, Sårbar, och det var det starkt minskande släntsmalbiet Lasioglossum nitidiusculum. Denna art är knuten till sandiga slänter och hamnade i fönsterfällorna på Bangården. Alla andra rödlistade arter finns i kategorin NT (Nära hotad). Ytterligare 35 arter har tidigare varit rödlistade, och de flesta av dessa är relativt ovanliga och har ett visst naturvårdsintresse. Den mest värdefulla lokalen var Dansätter, där nio rödlistade arter påträffades. Därefter följde Bangården med sju, Griftegården med fem, Mariebergsskolan med tre och Stallsberg och Bondebacka med vardera två rödlistade arter. Här haltar jämförelsen ordentligt eftersom inventeringsinsatsen inte var lika stor på alla lokalerna. Bland mer intressanta fynd kan följande arter nämnas: Stumpbaggen Gnathoncus nidorum verkar ha sitt viktigaste fäste i Sverige i Östergötland, vilket gör att landskapet har ett särskilt ansvar för denna art, som i denna inventering påträffades i Dansätter. Klubbhornsbaggen Trichonyx sulcicollis påträffas sällan men har ett ganska undanskymt levnadssätt under bark, i ihåliga träd och i eller i anslutning till myrbon. I denna inventering påträffades tre exemplar, alla i samma fälla, en grov, solexponerad ekstubbe vid Griftegården. Nästtjuvbagge Ptinus sexpunctatus är en annan art som inte påträffas särskilt ofta. I Motalatrakten verkar dock arten ha en god population eftersom tio exemplar påträffades på tre olika lokaler: Bangården, Dansätter och Griftegården. Även här utmärkte sig den grova ekhögstubben vid Griftegården där fem exemplar påträffades. 30

31 Trägnagaren Gastrallus immarginatus har påträffats på många platser i Östergötland, främst i Eklandskapet, men detta var det första fyndet i den västra delen av landskapet. Av större vedsvampbagge Mycetophagus quadripustulatus saknades länge östgötska fynd. När den till slut dök upp vid inventeringar var det i både Motala och Norrköping nästan samtidigt i början av 2000-talet. I Motala verkar arten ha en god stam eftersom 76 exemplar påträffades på fyra olika lokaler: Bangården, Bondebacka, Marieberg och Griftegården. Släntsmalbi Lasioglossum nitidiusculum påträffades på Bangården. Arten är starkt minskande och knuten till sandiga hak vilket gör att det kan vara värdefullt att lokalisera den typen av miljöer i området kring Bangården. Då kan också rätt skötselåtgärder sättas in för att denna art ska kunna leva kvar i området. Gulringad vedharkrank Ctenophora guttata är en sällsynt art där kunskapen om larvutveckling och utvecklingssubstrat är bristfällig. Många fynd har gjorts i anslutning till ihåliga lindar och detta stämmer bra med denna inventerings resultat. Tre fynd gjordes, alla i fällor på ihåliga lindar på Griftegården. Värt att hålla fram är också den artrika gaddstekelfaunan på Bangården. Här påträffades hela 56 gaddstekelarter, vilket är en mycket hög siffra. De flesta arterna är knutna till trädmiljöer, och eftersom många av dessa arter gärna tar över gamla insektsgångar i död ved, och dessutom gynnas av ett varmt mikroklimat, är förmodligen högstubbarna och den grova veden i faunadepåerna mycket viktiga även för denna grupp insekter. 31