Lägesredovisning för åtgärdsprogram för hotade arter som ABlän har nationellt koordineringsansvar för

Transkript

1 Redovisning 1 (5) Naturvårdsenheten Mats Gothnier Anna Lindhagen Naturvårdsverket Enheten för friluftsliv och skötsel Stockholm Lägesredovisning för åtgärdsprogram för hotade arter som ABlän har nationellt koordineringsansvar för I riktlinjerna för redovisning av ÅGP-arbetet 2010 (Naturvårdsverkets diarienummer: ) ska länsstyrelserna redovisa läget för de program som man koordinerar nationellt. Sammanställningarna ska vara hos Naturvårdsverket senast den 30 april. Denna sammanställning är en översikt av vad som skett hittills i de olika länen för våra program. Fetörtsblåvinge Detta program har nu under våren 2010 varit på pre-remiss hos naturvårdsverket och ArtDatabanken. ÅGP:et kompletteras för att kunna gå ut på en bred remiss till berörda under sommaren. Under de år som gått sedan länet fick de koordinerande uppdraget, har kunskapsläget när det gäller arten förbättrats på flera sätt. I synnerhet förekomsten i Södermanlands län har karterats och man har även märkt av en svag expansion inom kärnområdet vid Marvikarna, Mariefred. En ny metod för inventering har utvecklats, vilket går ut på att leta efter ägg på värdväxten kärleksört. Metoden är mycket intressant, då den bedöms vara mer resurssnål och effektiv än att leta efter flygande adulter. Länsstyrelsen i Södermanlands län har låtit utföra begränsad trädfällning (2008) för att försöka gynna arten på lokalen. Man har även inlett studier över vilka plantor som används för äggläggning. Arbetet i D-län finns sammanfattat i länsstyrelsens rapport 2008:6. I E-län har den traditionella lokalen vid Getå, hållits under uppsikt. Beståndet här bedöms som litet, men tämligen stabilt. Inom Stockholms län har vi, förutom att ta fram ÅGP:et (Håkan Elmquist), arbetat med att eftersöka arten på dess tidigare förekomster. Munkö, Runmarö och Ornö har besökts både under flygtid och för eftersök av ägg. Dock utan nya fynd. Även ett antal tänkbara nya lokaler kring Stora Vika (Nynäshamn) och kalköar kring Ornö och Nämndö har besökts utan framgång. Tyvärr verkar nu arten försvunnen från vårat län En äldre förekomst vid Halle- och Hunneberg har också kontrollerats utan framgång. Troligen är miljön numera alltför igenvuxen. Glädjande var dock den nyligen upptäckta lokalen för fetörtsblåvinge vid Strömstad 2009 (nära Norska gränsen). Postadress Besöksadress Telefon Telefax E-post/webbplats Länsstyrelsen Naturvårdsenheten Box STOCKHOLM Hantverkargatan (vxl) (exp) inmn@ab.lst.se (exp)

2 2 (5) Dvärglåsbräken När programperioden inleddes för detta ÅGP, fanns bara 7 lokaler i landet för arten. Samtliga dessa har övervakats, ibland genom floraväkteriet. Programmet går ut 2010 och en komplett genomgång/utvärdering kommer att ske under hösten För de fyra sentida lokalerna i vårt län är det svårt att se tydliga trender. Två lokaler (Nedergårdsö och Idö) har tyvärr varit helt tomma två år i rad, men de båda andra (Kalvskäret-Singö och Svedudden-Simpnäs) var som individrikast just Att arten varierar mellan åren är välkänt. Övriga lokaler i landet (Fårö på Gotland; Dödevi på Öland och Skanör i Skåne) är generellt betydligt mindre sårbara, då de är mer individrika. På lokaler i Dalarna och Halland har arten inte setts till på flera år. Eventuellt är de utgångna. Sök efter nya lokaler har skett åtminstone i Gävleborgs län och i Stockholms län. En osäker uppgift från en ny lokal på Askö (D-län), har inte gått att säkerställa. Alltså har inga nya lokaler hittats under programperioden och programmets mål att det ska finnas minst 15 stabila lokaler i landet 2010, kommer sannolikt inte kunna uppnås. På lokalerna i AB-län har försiktig biotopvård skett vid besökstillfällena (Anders Svensson). Det är okänt på vilket sätt detta gynnat förekomsten, då arten naturligt verkar ha kraftiga mellanårsvariationer. På en lokal i Stockholms skärgård (Stora Nassa som senast hyste arten år 2000), prövades år 2007 en mindre naturvårdsbränning. Orsaken till försvinnandet här bedömdes nämligen vara igenväxning. Tyvärr har dvärglåsbräken ännu inte svarat på åtgärden trots att platsen besökts varje år sedan dess. Även i Halland har man gjort försiktig röjning, men inte sett till arten sedan år Småsvalting Under programperioden ( ) har arten rutinmässigt inventerats på sina lokaler i Mälaren (AB- och C-län). I Norrbotten har den eftersökts och är preliminärt ganska utbredd där den förekommer (Haparanda Sandskär mm ). Dock har inga nya lokaler påträffats, trots inventeringar I Mälaren fluktuerar arten mellan åren, men har flera individrika lokaler som ändå får klassas som relativt stabila. En rapport om trenderna för alla lokaler i AB-län finns publicerad i rapport 2007: 33. Under programperioden har en ny förekomst upptäckts vid Munsö i Mälaren, samtidigt som inga kända förekomster har försvunnit. Två lokaler (Lundhagsbadet och Gräsholmen) har under programperioden skyddats som Natura 2000-områden för småsvaltingen. Vid Asknäsviken (som är Natura 2000-område sedan tidigare), har försiktiga skötselåtgärder gjorts och det har även initierats en förstudie till att anlägga en våtmark vars syfte är att minska vikens påverkan av näringsämnen. I Stora Ullfjärden, i C-län, har försiktiga röjningsåtgärder skett med borttagande av skuggande träd.

3 3 (5) I Södermanlands län har man satsat på eftersök vid den gamla lokalen utanför Nyköping. Inga spår av arten och man bedömer att vattenkvaliteten är för dålig för eventuella utsättningsförsök. Länsstyrelsen har även försökt att hitta småsvalting på sandiga bottnarna på sin sida av Mälaren. Trots att det är ganska nära till förekomsterna i AB- och D- län, har inga nya lokaler hittats. I ett samarbete med bl a Uppsala och Västmanlands län (det sk MIA-projektet) kommer försök med odling och återutsättning av arten att prövas. Förstärkning genom utsättning är även något som tas upp i ÅGP:et som går ut Primärt handlar det om att göra insättningar på gamla lokaler i Uppsala län, men eventuellt även på lämplig plats i AB- och/eller U-län. Arbetet kommer att starta med förstudier och odling inomhus Utsättning kan ev. bli aktuellt Taggig hjorttryffel Detta ÅGP gavs en ganska kort programperiod eftersom vi initialt ville satsa på kunskapsuppbyggnad om utbredning/ekologi. Några större åtgärder har inte skett (förutom samråd om reservatsskötseln vid en förekomst i det kommunala naturreservatet Hansta i Stockholm). I övrigt satsades allt krut på nationell inventering. Under perioden har totalt 158 st potentiella lokaler i 8 län (AB, C, D, E, H, I, O) genomsökts på tryfflar. Den aktuella arten påträffades bara på två lokaler. Därutöver gjordes ett 20-tal fynd av andra hotklassade tryfflar. Lokalerna för taggig hjorttryffel var Fonnsänget på Gotland och Hansta i Stockholm. Den senare lokalen var känd sedan tidigare, men inte bekräftad sedan 1980-talet. Förutom dessa två lokaler är den taggiga hjorttryffeln bara påträffad på en lokal i Västra Götaland och ytterligare en lokal på Gotland. Den begränsade fynden/utbredningen gör det förståss svårt att arbeta med detta åtgärdsprogram. Miljöerna skiljer sig något år, men generellt är det viktigt att bevara miljöförhållandena i aktuella hassellundar. Det handlar nog framförallt om att inte friställa hassellundar med för mycket ljusinsläpp, något som annars är vanligt i denna naturtyp. De informationsinsatser som föreslogs i ÅGP:et (seminarium och faktablad) har inte hunnits med. Tryckning av den nationella inventeringen och utvärdering av ÅGP:et istort, kommer att ske under hösten. Hotade kransalger Länsstyrelsen i Stockholms län har varit koordinerande för framtagandet av samtliga sex åtgärdsprogram för hotade kransalger, författade av Irmgard Blindow. Efter godkännande (juni 2008), har Länsstyrelsen i Stockholms län

4 4 (5) fortsatt att koordinera två av dessa: programmet för hotade kransalger i brackvatten och hav samt hotade kransalger i kalkrika sjöar. Att föreslå och genomföra praktiska åtgärder för kransalger är svårt då de till så stora delar är beroende av rätt vattenkemi (och till viss del även rätt bottenförhållanden). För artriktade åtgärder i vattenmiljöer finns också väldigt lite traditionell kunskap. Det har även funnits stora kunskapsluckor i arternas utbredning, bl a eftersom det hittills varit relativt få i landet som behärskat gruppen. Med detta som bakgrund har programmen initialt inriktat sig på inhämtning av ny kunskap och kunskapsspridning. En ny uppdaterad Bestämningsnyckel över svenska kransalger, har tagits fram på uppdrag av länsstyrelsen (publ. i Sveriges Botaniska Tidsskrift, häfte ). Dessutom har minst tre olika kurser hållits (två i Stockholm; en i Skåne). Kurserna har behandlat ekologi, taxonomi och till stora delar även (fält)bestämning. Under senare år har stora resurser lagts på inventeringar i flera län. Under 2009 redovisar totalt 13 län att man kommit igång med inventeringar. Den sammanlagda kostnaden uppgick till kronor. Sammantaget har åtgärdsprogrammen medfört att det nu finns betydligt bättre kunskap om denna hotade växtgrupp. Kransalgsförekomst anges numera som en viktig grund för skydd av limniska och marina miljöer. Att utifrån ÅGP-perspektivet få reda på vilka län som säkerställt hotade kransalgsförekomster är svårt. I Stockholms län har vi i åtminstone i ett fall lyckats inkludera en skyddsvärd kransalgsförekomst i ett nytt naturreservat. Ännu kvarstår en hel del taxonomiska svårigheter när det gäller kransalger. I vissa av Europas länder har man andra karaktärer som anges som hållbara artkriterier. Försök att fastställa gemensamma karaktärer och även studera arterna ur ett genetiskt perspektiv har inletts. Under 2009 samlades belägg på ett antal hotade kransalger för DNA studier i Tyskland. Eventuellt fortsätter arbetet under 2010, i något mindre skala, då ÅGP-anslaget blivit så begränsat detta år. Bredbandad ekbarkbock Flera inventeringsinsatser skedde i samband med starten av åtgärdsprogrammet. I kärnområdet som ligger inom Nationalstadsparken i Stockholm, befanns arten vara ovanlig, men faktiskt något vanligare än vad man först hade trott. Målet om 500 reproducerande individer (till år 2010) kunde snabbt konstateras. Icke desto mindre var arten trängd, då bestånden av eken på Djurgårdarna har ganska stora generationsglapp. De träd som idag hyser arten fungerar ett tag till men det är osäkert om det finns tillräckligt med efterträdare i soliga lägen. Även några fynd har gjorts i närheten av Nationalstadsparken (spår i Danderyd och en adult bagge

5 5 (5) vid Sickla udde) visar att arten kan ha vissa expansionsmöjligheter. Eftersök på andra håll i länet var dock utan framgång. Även inom det tidigare utbredningsområdet eftersöktes arten. Både i Strömsrum (Kalmar län) och Båtfors (Uppsala län) sökte man efter arten utan att hitta den. I båda dessa miljöer har man under senare år satsat en hel del på friställning av äldre ekar, så förutsättningarna bör kunna finnas i dessa områden. När det gäller andra åtgärder har vi inom Nationalstadsparken i Stockholm nätat in ett par viktiga koloniträd, för att förhindra hackspettspredation av larver. Vid kontroll av utflygningshålen kan konstateras att larver från puppkammare under näten lyckats bättre än dem som inte skyddats. Sedan 2006 har ett samarbete med Nordens Ark utvecklats. Det har handlat om uppstart av en försöksodling av arten i fångenskap. Ny kunskap har hela tiden kommit fram, vilken varit till nytta för projektet. Det har även gjorts examensarbete med utgångspunkt från dessa burhållna individer. Nu under våren 2010 har vi förhoppningar om att veden på Nordens Ark ska kläcka fram många adulter, så att beståndet kan fortsätta att gå runt med en stark population i fångenskap. Tanken är även att erhålla sk utsättningsdjur. Eventuellt kommer man försöka att ta fram doftferomoner från djuren på Nordens Ark. Om detta skulle lyckas kan det vara till stor nytta bl a i samband med inventeringar. Arbetet sker i samarbete med Lantbruksuniversitetet (SLU) i Lund. Skötsel av ekmiljöerna i befintligt utbredningsområde sker fortlöpande i samråd med Kungliga Djurgårdsförvaltningen. Nydöda och fallna ekar har i den mån de inte kan ligga kvar, placerats i sk veddeponier eller använts som äggläggningsvirke för skalbaggarna i anläggningen på Nordens Ark. Under 2009 lät C-län bygga burar för utsättning i Båtfors. Ved från Nordens Ark med skalbaggen, placerades här under hösten och förhoppningsvis sker kläckning och utflygning under sommaren. Ett första försök till återkollonisering i så fall. Även i Strömsrum har H-län satsat på inventeringar och även tagit fram en gedigen utsättningsstrategi för bredbandad ekbarkbock. Strategin ligger även till grund för nödvändiga åtgärder. En slutsats var att friställa ytterligare ekar inom området innan en utsättning kan ske. Förhoppningsvis kan även Strömsrum på sikt erhålla avelsdjur från Nordens Ark för en återkolonisation? Anders Nylén SÄNDLISTA: Akten Mats Gothnier