Närkontakt. Om tonåringar och föräldraskap

Transkript

1 Närkontakt Om tonåringar och föräldraskap 1

2 Den här broschyren är till dig Det kan vara knepigt att vara tonårsförälder. Balansen mellan förtroende och kontroll väger inte alltid jämt. Som förälder vill man alltid sina barns bästa. Det knepiga är bara att komma på vad som är bäst. Vi som skickat den här broschyren till dig hoppas att du får inspiration, tips och råd om hur du tillsammans med din familj/med andra föräldrar kan komma fram till det ni tycker är bäst för era tonåringar. Broschyren skickas under hösten 2007 ut till alla tonårsföräldrar i Haparanda, det vill säga till dig som har barn mellan år. Broschyren finns också att hämta hem på Där kan du även läsa mer om alkohol, narkotika, det förebyggande arbetet i Haparanda och annat som säkert intresserar dig som har en tonåring. Hälso- och trygghetsrådet Utgiven av Preventionscentrum Stockholm 2006 Omarbetad och utgiven av Hälso- och trygghetsrådet i Haparanda

3 Vi är många......tonårsföräldrar som har haft svårt att nå fram ibland. Som har haft stunder där ingenting verkar fungera. Där vi skriker istället för att resonera, och får dörrar igensmällda framför näsan på oss. I såna lägen kan det vara svårt att känna den där varma, innerliga gemenskapen med sina barn. De verkar inte bry sig ett dugg om vad man säger, tycker eller tänker. Men så är det inte! I intervjuer med både tonåringar och föräldrar visar det sig att alla egentligen vill precis samma sak: att få den andras uppmärksamhet och respekt. De allra flesta vill inte ha bråk. De vill bara få förklara hur de vill ha det, och veta att den andra verkligen lyssnar och förstår. Så man ska aldrig ge upp hoppet. Det är alltid värt att våga pröva nya sätt att kommunicera. Att höra vad andra föräldrar har för erfarenheter, och vad de som själva är tonåringar tänker, kan vara till stor hjälp. I den här broschyren kommer vi att beskriva situationer som många mammor och pappor till tonåringar känner igen sig i. Det är ljus och mörker om vartannat, precis som för de flesta tonårsfamiljer. Läs vad vanliga föräldrar och ungdomar tänker om varandra och sin vardag tillsammans. Du får också förslag på olika sätt att lösa problem från föräldra- och barnpsykologer. Vad som fungerar i just din familj är det bara ni själva som vet! 3

4 4

5 Att ställa upp för varandra Ni sitter och äter middag tillsammans. Dottern reser sig från bordet och säger att hon har jättebråttom för att inte missa bion. Glöm inte att duka av innan du går, säger du. Dottern kastar en blick på klockan. Men jag måste vara utanför bion om tio minuter! Det skulle du ha tänkt på i tid, svarar du, som verkligen inte har lust att duka av efter en lång dag med jobb och matlagning. Du hinner visst om du skyndar dig på. Det gör jag inte alls, fräser dottern och kliver iväg mot hallen. Jag fixar det sen! Men nu blir du förbannad du vill inte ha en massa slammer i köket sent på kvällen. Dessutom, varför ska hon gå på bio en vardagskväll? Om du inte dukar av får du inte gå på bio, ropar du. Dottern kommer genast klampande tillbaka. Du är ju inte riktigt klok, skriker hon. På några sekunder är grälet i full gång. Hon kallar dig för fula namn och du skäller tillbaka. Till slut springer dottern gråtande in på sitt rum och låser dörren. Bordet är fortfarande inte avdukat. Hur mycket ska en tonåring hjälpa till hemma? Det är en fråga som väcker mycket känslor och kan ge olika svar. För mig är det självklart att alla i en familj hjälps åt, säger Mia som har tre tonårsbarn. Det är inget jag ska behöva be eller påminna om. Visst, de går i skolan, men vi jobbar och blir lika trötta. Men det är mycket tjafs. Min yngsta dotter är otroligt lat och hatar att göra saker. Hon kan sura i en timme när man säger till henne. Det kan driva mig till vansinne. Min sextonåring har ganska mycket att göra tycker jag, säger Robban. Men han är noga med att göra det vi kommit överens om. Det beror nog delvis på att det bara är vi två, att han känner ett ansvar. Men han vet också att han kan förvänta sig hundraprocentig uppställning av mig, så han ställer upp tillbaka. Barn som är i början av tonåren kan fortfarande behöva hjälp med att ta ansvar. Det är bra om föräldrarna påminner i god tid om vad man ska göra, säger Julia som är 13 år. Mamman kan säga till innan: Kom ihåg att du ska hinna duka av innan du går. Med tiden kommer också insikten om att det ligger på tonåringen själv att organisera sig så att det funkar. Minna, 16 säger: Om man inte vill att det ska bli bråk vid ett sånt här tillfälle måste man säga i god tid att man ska gå på bio och när man måste gå. Om man ändå får bråttom och inte Han vet också att han kan förvänta sig hundraprocentig uppställning av mig, så han ställer upp tillbaka. Robban 5

6 hinner duka av kanske man kan göra det senare, eller byta tjänst med någon annan i familjen. Insättningarna består i att umgås och göra saker tillsammans. Du och ditt barn vet bäst vad ni gillar. Skaffa ett förtroendekonto Inom barnpsykologin talar man om att föräldrar som har ett förtroendekonto hos sina barn lättare kan få sin vilja igenom. Det vill säga att en förälder som visar sitt barn respekt får respekt tillbaka, större vilja till samarbete och förståelse för de regler som den vuxne vill genomföra. Det man sätter in på kontot är tid. Vanlig, trevlig eller tråkig tid, bara den läggs till utöver den tid man tvingas lägga på bråk, tjat och konflikter. Insättningarna består i att umgås och göra saker tillsammans. Du och ditt barn vet bäst vad ni gillar. Fika, godnattstund, frukost på sängen, handla tillsammans eller något annat. Det behöver inte vara märkvärdigt, och det är inte säkert att det blir roligt eller som man tänkt sig. Men ofta betyder det mer än man tror (och vad barnet kanske visar till en början) att man erbjuder sin tid, finns där, lyssnar. Intresserar sig utan att komma med lösningar, förmaningstal eller åsikter. Utan att tvinga sig på eller vilja kontrollera. Det kan ta emot att erbjuda sig som tillgänglig om man riskerar att bli avvisad vilket inte är ovanligt bland tonåringar. Om man har haft många konflikter kan det ta emot att sträcka ut handen, men man vinner på det i längden. Varje tillsägelse eller gränssättning kan liknas vid ett uttag på förtroendekontot. För att det ska fungera att göra uttag måste det finnas något på kontot. Det är ändå aldrig försent att förbättra balansen om man inte har så mycket innestående: Min styvson var extremt misstänksam i början, när han var tolv, berättar Jonas. Det tog mig två år att få hans tillit, men nu vet jag att han uppskattar mig och det vi gör tillsammans, och han gör vad jag ber honom om, för det mesta. Det enda jag har gjort är att vara tydlig med vad jag tycker om saker och ting, och visat honom att jag är intresserad av hans åsikter och hans liv. 6

7 Från snäll till arg på tio sekunder I en vecka har han varit dyster, otillgänglig och allmänt otrevlig. När du råkade klappa honom på ryggen häromdagen ryckte han till som om han hade blivit biten av en skallerorm. Nu är han plötsligt vänligheten själv, myser och skämtar och vill till och med ha en kram. Du blir inte klok på hans humör. Det är så mysigt när han är glad, hur gör man för att det ska fortsätta? Å andra sidan kan han gå loss ganska bra när han blir förbannad. Han är inte den våldsamma typen men det hörs när han går argt i trappan, och en gång slog han knytnäven i gipsväggen så att det blev ett hål. Själv är man kanske inte heller så rolig när man blir arg. Det värsta är när man tappar fattningen helt, gormar och säger saker som man egentligen inte menar alls. Mina döttrar vet exakt vilka knappar de ska trycka på för att jag ska gå i taket, säger Lisa. Nu har jag börjat tänka att jag inte ska ge dem den chansen. De ska inte få känna att de kan göra mig galen. Det är nog egentligen det de vill se att jag kan hantera konflikter på ett vuxet sätt. Vi tjatar jämt på barnen att de inte ska skrika och bråka, svära och slåss. Att man inte löser konflikter med våld och hot. Men det är lättare sagt än gjort även för vuxna när vi verkligen blir sårade. För det är lätt att känna sig sårad, orespekt erad och oälskad när ens barn inte verkar bry sig ett dugg om vad man vill, kanske till och med kallar en för idiot eller andra skällsord. Det går rakt in fast man vet med förnuftet att det inte betyder så mycket i längden. Jag kunde själv vara helt rasande på min mamma, fortsätter Lisa. Men hon var nog coolare än jag, för hon tog inte åt sig även om jag skrek att hon var en käring. Det var som att hälla vatten på en gås. Hon sa bara: Man kallar inte andra för fula namn, det är ohyfsat. Det var mer som en allmän regel. Det ska jag också börja köra med. Där ilskan går in går vettet ut Man måste få bli arg ibland. Det handlar inte om att man ska dölja sin ilska, det blir ingenting bättre av. Det är bättre att säga till i tid: Nu blir jag snart riktigt arg! Om explosionen inte går att undvika gäller det att åtminstone försöka hålla sig till saken. Fast det är naturligt att bli arg är det tyvärr ofta då man säger onödiga saker och förvärrar situationen. Mitt bästa knep är att tänka jag, jag, jag berättar pappan till en femtonårig flicka. Om jag bara utgår från vad JAG känner och försöker att inte blanda in Aida brukar jag göra mig förstådd till slut. Om jag är förbannad för att Aida har slängt sin jacka och väska på golvet, för tusende Mina döttrar vet exakt vilka knappar de ska trycka på för att jag ska gå i taket Lisa 7

8 gången, så säger jag: Jag blir irriterad när du inte hänger upp dina grejer. Jag vill att det ska se snyggt ut i hallen när jag kommer hem, annars tappar jag energi med en gång. Alltså JAG känner, JAG vill och så vidare. Istället för DU är så slarvig. Och så försöker jag undvika: Du gör ALLTID, du gör ALDRIG det blir bara idiotiska resonemang om hur ofta eller hur många gånger. Klok pappa där! Många ungdomar uppskattar att man inte överdriver och tar i bara för att man är arg. De lyssnar mer på själva orden än vi kanske tror när vi står där och låter känslorna svalla: Barn kan få säga korkade saker, det kan man ha en viss tolerans för, tycker 16-åriga Minna. Men inte vuxna! Visst kan de få bli arga. Men även då ska de vara förebilder, de ska hålla sitt humör nere. De måste skärpa sig! Johanna, 17, gillar inte när det blir för hårda ord: Sluta vara dum, tänker man! Det är hemskt om de säger att man är inkompetent eller oduglig, om de går till personangrepp. Det är inte okej. Tyvärr hoppar det en del grodor ur min mun när jag är arg på barnen, säger Anna, mamma till fem barn. Jag låter som min mamma! Är du helt döv, fattar du dåligt, så där kan jag gå på. Det kanske är dags att börja träna lite nerkylningstekniker, gå in i ett annat rum och andas genom näsan. Lär dig känna igen dina tidiga signaler på ilska. Ilskekontroll Det är inget fel med att visa att man blir arg. Men om man blir så gnistrande arg så att man säger och gör saker man egentligen inte tycker är bra kan det vara läge att träna lite ilskekontroll. Bästa sättet att inte koka över jämt är att sänka medeltemperaturen. Motion, meditation och sömn är de mest effektiva medicinerna för att få mera lugn i kroppen, och därmed längre startsträcka innan man går i taket. Lär dig känna igen dina tidiga signaler på ilska. Det kan vara att pulsen blir snabbare, att du blir spänd i kroppen, höjer rösten, tankarna virvlar, det brusar i öronen eller något annat. Hejda ilskan innan den översvämmar förståndet. Avbryt situationen och gör något som distraherar dig, så att du kan komma ner i varv, förslagsvis räkna till tio (eller hundra), lyssna på hög musik i hörlurar, diska eller dammsuga, göra andningsövningar: in genom näsan, ut genom munnen, göra yoga- eller tai chi-övningar, gå ut och gå, ringa en kompis, läsa en bok, ta ett varmt bad eller något annat som passar dig och situationen. 8

9 9

10 10