SOMMARVISTET BARTJAN. samebyns samlingspunkt. SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt

Transkript

1 SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt 1

2 Finansiering Sommarvistet Bartjan samebyns samlingspunkt Text Översättning till sydsamiska Produktion Omslagsfoto Grafisk formgivning/original Tryckeri Upplaga ISSN ISBN Länsstyrelsen i Jämtlands län Reinie Fjällström, Ewa Ljungdahl Sakka Nejne Gaaltije sydsamiskt kulturcentrum, Östersund Länsstyrelsen i Jämtlands län, Jämtlands läns museum Infodoc Kiruna Berndtssons Tryckeri AB, Östersund ex SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt

3 Gaaltije sydsamiskt kulturcentrum är en stiftelse med säte i Östersund. I stiftelsen sitter representanter för Härjedalens sameförening, Frostviken-Hotagens sameförening, Östersunds sameförening, Same Ätnam och Samernas Riksförbund. Gaaltije arbetar på många olika sätt för att stärka och utveckla det sydsamiska kultur- och näringslivet. Trots avsaknaden av en fast finansiering har Gaaltije sedan starten 1998 etablerat sig som en stark samisk institution och fungerar ofta till exempel som remissinstans åt nationella och regionala myndigheter. Idag finansieras verksamheten till stor del med projektmedel från EU:s strukturfonder och dess medfinansiärer och i Gaaltijes regi pågår ständigt ett antal EU-projekt Postadress: Box 20, Östersund Besöksadress: Köpmangatan 58 Telefon: Webbsida: SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt 1

4 Gaaltije har gett ut följande titlar: Sydsamiska kulturmiljöer B Wennstedt Edvinger / U S Winka Östersund 2001 ISBN ISSN Ur Jämtlandssamernas nutidshistoria En mer än hundraårig kulturkamp Lars Thomasson Östersund 2002 ISBN Att spåra sin historia Ewa Ljungdahl Östersund 2003 ISSN Inför lif eller död Sanningsord i de lappska förhållandena Af Elsa Laula Faksimilupplaga 2003 ISSN Doft av näver och ene Samlade dikter Lajla Johansson Östersund 2004 ISBN IDRE sameby med historiska spår i framtiden Idre 2004 ISBN ISSN Sydsamerna CD-skiva med information om sydsamerna i form av ett radioprogram. Omväxlande inslag av intervjuer, reportage, jojk och studiosamtal. Östersund SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt

5 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Förord Sommarvistet Bartjan Röjning och upprustning Människorna i Bartjan Rundvandring Intervjuer SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt 3

6 FÖRORD När min aajja (morfar) Per Larsson och aahka (mormor) Kristina gifte sig i april 1905 fick de ett får i bröllopsgåva, men gåvan överlämnades först till sommaren när de flyttade till Bartjan. För det var där man bodde sommartid och i Bartjan bodde alla i närheten av varandra och man såg från kåta till kåta så slätt var det. Och alldeles inpå fjället. Det har min mor berättat. Hennes sommar var Bartjan. En röst som visar på liv. Men vi vet, har vetat, att det finns flera. Bartjan har röst. Landskapet har fått röster. Bartjan är inte bara landskap. Det finns också någon där. Gaaltije har från starten av sin verksamhet satt fokus på den samiska tillvaron i fjällen i södra delen av Saepmie. Vi har frågat oss hur den samiska verksamheten och spåren i landskapet kunnat vara så osynliga att fjällen beskrivs som vildmark? Svaret på frågan kan vara att det inte bara råder en kunskapsbrist, utan att man inte sett eller velat se människorna! Vi kan därför glädja oss över att Bartjan på förslag från Gaaltije tilldelats Heimbygdas byggnadsvårdspris år Skriften vi nu ger ut vill visa på det arbete som gjorts för att synliggöra samiskt liv. Gaaltije vill tacka kulturmiljöenheten på länsstyrelsen i Jämtland för att man finansierat skriften. Gaaltije i januari 2005 Ingwar Åhrén 4 SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt

7 ÅVTEBAAKOEH Mov tjidtjh-aajja Laarabaernien Piere jih mov tjidtjh-aahka Krihke gåessie dah guaktah jaepien 1905 voerhtjen asken pruvrigan, dellie aktem sirvem pruvrevadtesinie åadtjoejigan, dam voesteg giesegen åadtjoejigan gosse Barhtjese juhtigan. Abpe giesiem Barhtjesne jieliejigan, dennie sijtesne gåetieh dan lihke tjåedtjoejin, gåeteste gåatan meehtin gaskems vuartasjidh... dan geehpes lij, vaerie barre lihke desnie. Mov tjidtjie soptsesti; altese giesie Barhtjesne lij. Iielije giele. Daejrebe... daajreme jienebh gååvnesi. Barhtjesne giele. Eatnemisnie gielh govloes. Barhtjesne ij leah barre eatneme. Mij akt vielie aaj desnie gååvnese. Gaaltije sov barkoe aalkoevistie vuesiehtamme guktie saemieh daebpene vuelnie åarjelisnie Sápmesne jealeme. Daelie gihtjebe guktie naemhtie burhvieh, sjädtoeh daam gåetie sijjiem vöörhkeme mah vuesehte saemieh limh daesnie vyöseme? Daelie jiehtieh eatneme goh mietjiesdajve leah. Destie maehtebe barre guarkedh eah maahtoem utnieh, eah sijhth almetjidie gännah vuejnedh. Dannasinie maehtebe daelie aavodidh juktie Gaaltije Heimbygdan bygketseegkemevierhtieh Barhtjan åvteste åådtjeme jaepien 2004, guktie buektedh dam urriestidh. Tjaalege mij olkese destie barkojste båata, dihte vuesehte guktie saemieh aerebie desnie vyöseme. Gaaltije säjhta kultuvrebyresevuemiem leeneståvroem Jiemhtesne gijhtedh juktie beetnegh dan tjaalegasse åådtjeme. Gaaltije tsiengelen 2005 Ingwar Åhréne SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt 5

8 Bartjan är utvalt som riksintressemiljö för kulturmiljövården som exempel på ett traditionellt sydsamiskt sommarviste. 6 SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt

9 Sommarvistet Bartjan Bartjan, på svenska Kroktjärnsvallen, är ett gammalt sommarviste för Tåssåsens sameby. Vistet nyttjas numera främst under kalvmärkningsperioden under högsommaren. Bartjan ligger strax nedanför fjällen i fjällbjörkskogen med kallkällor och fiskevatten alldeles i närheten. En strategisk plats för ett sommarviste. Kåtatomter, renvallar och mjölkgropar nära det nuvarande vistet vittnar om gammal historia och mitt bland dagens kåtor skvallrar gamla kåtatomter om tidigare invånare. Det finns flera rengärden i närheten, de sedan länge övergivna och sådana som fortfarande används. Vi vet inte hur gammalt vistet är men anteckningar i Lappfogdens arkiv från 1898 berättar att Bartjan redan då brukades som sommarviste. Bartjan ligger i väglöst land ungefär tre kilometer norr om fjällbyn Tossåsen i sydvästra Jämtland nära Härjedalsgränsen. Namnet Bartjan kommer förmodligen från det sydsamiska ordet barsje som betyder fjällkant, platsen där man ser både fjäll och skog. Det är ett passande namn, för utsikten från Bartjan är både vid och vacker. Vy över Bartjan Röjning och upprustning I Bartjan finns byggnader av flera slag, allt ifrån traditionella kåtor av olika konstruktioner till moderna stugor. Alla är de dokument över sin tid och visar vilka material och byggnadstekniker som var aktuella just när kåtan eller stugan byggdes. De flesta torvkåtorna har bågstångskonstruktioner av olika typer, men det finns även kvar några kåtor med klykstångskonstruktion, en ålderdomlig modell som tidigare varit mycket vanlig men som det idag inte finns så många exemplar kvar av. SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt 7

10 De flesta kåtor är bostadskåtor, men det finns även get- och förrådskåtor. Under Bartjans storhetstid hade man både getter och hästar i vistet. Det finns också flera små förrådsbodar av olika utföranden. I slutet av 1990-talet var många av byggnaderna i Bartjan i dåligt skick och det fanns ett gemensamt intresse från samebyn och de kulturhistoriska institutionerna att rädda byggnaderna. Efter ett möte med Tåssåsens sameby och representanter från länsstyrelsen och länsmuseet påbörjades en stor restaureringsinsats av kåtor och bodar sommaren Ett femtontal byggnader har rustats upp. Restaureringarna har finansierats med bidrag från Riksantikvarieämbetet, som sedan 1998 satsat speciella medel för bevarande av det samiska kulturarvet. Länsstyrelsen har handlagt ärendet och beviljat medel och länsmuseet har anlitats som antikvarisk kontrollant. Det praktiska arbetet har utförts i samarbete med timmermän från Timmerdraget och medlemmar från samebyn. Många samebymedlemmar har deltagit i återuppbyggandet. Män såväl som kvinnor har arbetat inte bara med de egna kåtorna, utan även med andras. Under hela projekttiden har Thomas Johansson från samebyn fungerat som kontaktperson. Thomas Johansson, Jacke Torkelsson, Per-Stefan Labba och Bengt Arne Johansson under en paus i arbetet. Byggnaderna har restaurerats tillbaka till ursprungligt skick. Gamla kunskaper om material och byggnadsteknik har därmed åter blivit värdefulla och de unga renskötare som varit med och byggt kan förmedla kunskaperna vidare till kommande generationer. Samtidigt med restaureringsarbetena har man nedtecknat de samiska termerna för kåtans olika delar, kunskaper som också är på väg att falla i glömska. 8 SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt

11 Kerstin Lilja med en tam renkalv framför en restaurerad torvkåta besökte Ernst Manker från Nordiska museet Bartjan under sitt arbete med att dokumentera de svenska samebyarna. Då var det sex familjer som hade kåtor i vistet. Där fanns även då flera gamla kåtatomter. I den sydöstra delen fanns en för den tiden modern renhage av rävgårdsnät. Mellan det centrala vistet och Torkelssons kåta, som låg en bit längre österut, fanns en äldre renhage av palissadtyp. Från Mankers besök finns planritningar, uppmätningar av kåtorna, fotografier samt en skriftlig dokumentation om vilka som bodde i vistet. Dessa uppgifter har varit till stor hjälp när kåtorna restaurerats. I Jämten 1969 (Jämtlands läns museum) har Ernst Manker skrivit en artikel om Bartjan. Teckning av Fredrikssons förrådskåta från Ernst Mankers besök SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt 9

12 Parallellt med upprustningsarbetet har samebyn röjt sly i vistet och på intilliggande renvallar. Det arbetet har finansierats med medel från Jordbruksverkets miljöstöd. Runt en renvall har man byggt upp ett renhägn av äldre modell, en så kallad palissadhage. Vistet som för några år sedan var helt igenvuxet av björksly och enbuskar är idag så välröjt att man åter har fri sikt mellan kåtaplatserna. Röjd renvall och renhägn av äldre modell under uppbyggnad. Upprustningsarbete och röjning har blivit mycket uppskattat och glädjen och stoltheten över resultatet är tydlig. De restaurerade kåtorna används åter under kalvmärkningsperioden och vistet är då fullt av folk. En dag i juli 2002 bjöd samebyn till hemvändardag och närmare hundra personer med anknytning till samebyn kom till Bartjan, upplevde gamla minnen och gladde sig åt allt arbete som lagts ned. Samebyn har planer på att resa en samlingskåta för kommande arrangemang. Från hemvändardagen SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt

13 Jon-Paul Persson berättade historier från gamla tider på hemvändardagen Alla som var med på hemvändardagen fick presentera sig för samer är det viktigt med släktskap. Här berättar Thomas Johansson om sig själv. SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt 11

14 Människorna i Bartjan Men ett viste består inte bara av byggnader och renskötselanläggningar. Utan alla människor som bott i Bartjan skulle det inte finnas några kåtatomter och kåtor att dokumentera och restaurera. Det känns därför angeläget att berätta om människorna i Bartjan, både de som lever idag och de som tidigare trampat stigen mellan kåtorna. Bartjan omkring år Längst bak till vänster står Per Larsson från Hosjöbottnarna och andre man från höger är Nils Torkelsson från Glen. Reinie Fjällström är född och uppvuxen inom Tåssåsens sameby och har tillbringat många somrar i Bartjan. Reinie har intervjuat både yngre och äldre personer från samebyn och även pratat med folk i byarna runt omkring som har haft mycket kontakt med samerna. Reinies arbete har resulterat i denna skrift. Vi får först följa med på en rundvandring i vistet och därefter följer ett antal intervjuer. Skriften har finansierats av Länsstyrelsen i Jämtlands län och givits ut av Gaaltije - sydsamiskt kulturcentrum i Östersund. Ewa Ljungdahl Länsstyrelsen i Jämtlands län 12 SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt

15 Rundvandring i Bartjan stig till Tossåsen 1 Hus Ägare Nicklas Johansson (f. 1968), Glen, sambo med Kerstin Lilja (f.1963), Hosjöbottnarna. Nicklas Johanssons hus. SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt 13

16 2 Kåta Nuvarande ägare Thomas Johansson (f. 1973), Glen, sambo med Gertrude Lund (f. 1974), Häljesund, Hallen. Kåtan byggdes 1947 och beboddes då av Lars Johanssons söner John ( ) och Fredrik ( ). Senare bodde Tomas föräldrar Fredrik Johansson med sambo Anna Lindgren (f. 1947), Myrviken, där. Kåtan restaurerades Thomas Johansson är renskötare och han är också samebyns arbetsledare för upprustnings- och röjningsarbetet i Bartjan. Thomas Johanssons nyrestaurerade kåta. 4 Kåta Nuvarande ägare Olof T Johansson (f. 1955), Glen. Olof T Johanssons kåta som den såg ut innan den restaurerades. Kåtan var då täckt med tjärpapp. 14 SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt

17 Olof T Johansson och hans mor Gunvor visar kåtan sedan den rustats upp. Tjärpappen har ersatts med bräder. Det är oklart när kåtan byggdes, men 1938 bodde Olofs farfar Lars Johansson ( ) och hans maka Elin född Fredriksson ( ), Glen, i kåtan. Kåtan var mycket modern för sin tid, med täckning av tjärpapp i stället för näver och torv. Den moderniserades 1943 och restaurerades Kåtan dokumenterades av Ernst Manker Båda förrådskåtorna är av klykstångstyp och restaurerades Förrådskåta 5 Bod 6 Dass 7 Förrådskåta hör till Johanssons boplats. Olof T Johansson och den nyrestaurerade förrådskåtan 3. SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt 15

18 8 Bod 9 Kåta Nuvarande ägare är Bengt Johansson (f. 1951), Glen. Bengt har en son, Mattias (f. 1995) med Kerstin Lilja. Kåtan byggdes av Bengts föräldrar Nils Evald Johansson (f. 1925) och Runa Jonsson (f. 1927). Den restaurerades Runa Jonsson och Nils Evald Johansson framför sin kåta före upprustning. Samma kåta efter upprustning. 10 Bod 11 Bod 12 Källare 13 Dass hör till boplatsen ovan. 14 Hus Ägare Nils Evald Johansson och Runa Jonsson, se kåta SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt

19 16 Kåta Kåtans nuvarande ägare är Nils Anders Jonsson (f. 1970), Glen, sambo med Ann Kristin Solsten (f. 1978), barnen Elias (f. 1998) och Evelina (f. 2001). Martin Larsson ( ) morbror till Nils Anders mamma Evy Jonsson, bodde tidigare i kåtan. Dessförinnan bodde Martins föräldrar Lars ( ) och Junetta Danielsson ( ) där. Kåtan restaurerades Nils Anders Jonssons kåta efter upprustning. 15 Bod 17 Dass tillhör boplatsen ovan. 18 Hus Ägare Maja Jonsson född Danielsson ( ). 19 Kåta 20 Bod Ägare Evy Jonsson (f. 1946), Glen, sambo med Ivan Johansson (f. 1953), Glen. Kåtan byggdes Tidigare bodde Evys föräldrar Maja och Anders ( ) Jonsson och brodern Lars Ingvar ( ) i kåtan. Evy Jonssons kåta. SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt 17

20 21 Kåta Nuvarande ägare Per-Erik Jonasson (f. 1963), Vallbo. Per-Erik har varit sambo med Sylvia Sparrock (f. 1967), Valsjöbyn och de har barnen Nejla (f. 1990), Jennie-Sofi (f. 1992) och Anna-Stina (f. 1995). Per-Erik är sedan juni 2003 ordförande i samebyn. Per-Eriks farbror Nils Jonasson ( ) byggde kåtan i början av 1960-talet. Per-Erik Jonassons kåta. 22 Hus Huset sattes upp av Göran Persson ( ), Hosjöbottnarna, hans hustru Birgitta (f. 1952) och sönerna Martin (f. 1977), Daniel (f. 1980) och Henrik (f. 1982). Familjen Perssons stuga. 18 SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt

21 23 Hus Huset ägs av Peder Johansson (f. 1969), Glen, sambo med Benita Lindholm (f. 1979), Tandsbyn och dottern Marja (f. 2003). Peder är son till Fredrik Johansson och bror till Nicklas och Thomas. 24 Dass hör till Peders hus. Peder Johanssons stuga. 25 Hus Ägare Bengt Arne Johansson (f. 1967), Glen, sambo med Jeanette Kråik (f. 1969), Tjallingen och sönerna Vidar (f. 2000) och Aslak (f. 2003). Bengt Arne har varit med i arbetsgruppen som restaurerat byggnader och röjt sly i Bartjan. SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt 19

22 26 Kåta 27 Bod Kåtan ägs av Bengt Arne Johansson, se hus 25. Tidigare bodde Bengt Arnes farföräldrar Märta född Jonsson (f. 1920) och Ale ( ) Andersson i kåtan. Ale byggde kåtan som restaurerades år Bengt Arne Johanssons restaurerade kåta med tillhörande bod. 29 Kåta numera nedbränd Kåtan byggdes av Ale Andersson och beboddes av hans son Jon Anders Andersson (f. 1945), hans dåvarande sambo Eileen Johansson (f. 1949), Glen och deras son Bengt Arne. 30 Bod till ovanstående boplats. 31 Kåta Ägare Per Jonasson (f. 1938) och hustrun Yvonne född Jakobsson (f. 1940), Vallbo. Per Jonassons kåta. 20 SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt

23 32 Kåta 33 Bod 34 Dass Ägare Torsten Lilja (f. 1936) och brodern Ture (f. 1951), Hosjöbottnarna. Kåtan byggdes av deras äldre bror Hilding Lilja ( ). Bröderna Torsten och Ture Liljas kåta. 35 Kåta 36 Förrådskåta Nuvarande ägare Ivan Johansson (f. 1953), Glen. Tidigare ägdes kåtan av Nils Fredriksson ( ) och hans fru Maria Tomina född Jonasson ( ), Glen. Bostadskåtan som har klykstångskonstruktion dokumenterades av Ernst Manker Förrådskåtan är byggd mot en stor sten. Bostadskåtan restaurerades 2003 och förrådskåtan Nils Fredrikssons klykstångskåta som den såg ut före restaureringen. SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt 21

24 Stommen till klykstångskåtan är rest. Fredrikssons förrådskåta är uppbyggd mot en stor sten. Se teckning sid SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt

25 3a Kåta Nuvarande ägare Märta Johansson (f. 1926), Glen. Kåtan används av Märtas barn Eileen, gift Pålsson (f. 1949), Ivan (f. 1953) och Inger (f. 1965) Johansson, Glen. Kåtan började byggas av Märtas bror John Johansson, gift med Gunvor född Wedholm (f. 1922), föräldrar till Olof. Märtas far Lars Johansson och Torkel Larsson ( ), Mittådalen, färdigställde den. Kåtan restaurerades Ett förråd bredvid kåtan som ägs av Eileen, maken Gösta (f. 1947), sönerna Joel (f. 1978), Lars (f. 1974) och Ivan, flyttades från Tossåsen till Bartjan sommaren Märta Johanssons kåta efter restaurering. 3b Kåta Ägare Bengt Arne Johansson. Kåtan byggdes av Arne Andersson från Mittådalen i slutet av 1950-talet. Den restaurerades Bengt Arne Johanssons sexkantiga kåta efter upprustning. SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt 23

26 3c Kåta och bod Kåtan ägs numera av Lena Persson (f. 1962), Hosjöbottnarna och dottern Anna Marja (f. 1984). Den restaurerades Tidigare ägdes kåtan av Lenas farbror Per Folke Persson (f. 1919) och hans bror Nils Sigvard Persson ( ). Bröderna byggde kåtan 1954 med hjälp av ytterligare en bror, Jon-Paul Persson (f.1928), Hosjöbottnarna. Lena Persson och hennes dotter Anna Marja har rest kåtavirket. Lenas kåta är klar! 24 SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt

27 3d Kåta och bod Nuvarande ägare Reinie Fjällström (f. 1953) och hennes bror Jacke Torkelsson (f. 1941), Glen. Kåtan byggdes omkring 1950 av Paul Andersson ( ) och Reinies far Paulus Fjällström ( ). Paulus var gift med Ella född Jakobsson ( ), Glen. När Paulus Fjällström skulle bygga kåtan lånade han en klyvyxa av Nylands i Tossåsen och tog virke nere i skogen. Han bar sedan virke Per-Stefan Labba lagar taket på Reinies förrådsbod. Bengt Arne Johansson och Per-Stefan Labba lägger näver på Reinies kåta. SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt 25

28 Teckning av Anders Torkelssons kåta från Mankers besök och papp från Beten, tre kilometer från Bartjan. Paulus tänkte först bygga sin kåta mitt i byn ovanför Lars Johanssons kåta, men tyckte att det var alldeles för kalt där då det inte fanns så mycket skog kvar mellan kåtorna. Det skulle bli långt till vedfång och till kallkälla. Därför valde han att resa kåtan vid Krokavan, i närheten av källdrag och en liten tjärn med matfisk i. Paulus tyckte att det var lugnare där än i centrum, där det bodde mycket folk. Efter långa arbetsamma dagar i renskogen kunde det vara skönt med lugn och ro när man kom hem. När Paulus renoverade kåtan klädde han den med näver istället för papp. Bredvid Fjällströms kåta fanns ytterligare en kåtaplats. Där bodde Ella, då gift med Anders Torkelsson ( ), Glen, deras barn Jacke och Anne Maj ( ). Kåtan byggdes av Paul Andersson från Glen och revs i mitten av 1950-talet. Anders Torkelssons kåta dokumenterades av Ernst Manker SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt

29 Planritning på samma kåta SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt 27

30 Intervjuer Per-Folke Persson Per-Folke föddes 1919 i Sösjö sameby. Hans föräldrar var Sigrid född Jonasson, Glen, och Pål Persson från Långsådalen. Per-Folkes familj flyttade från Sösjöfjällen till Hosjöbottnarna Per-Folke började arbeta i renskogen när han var 16 år. Åren tillsammans med John Johansson, Elis Jonsson, Ale Andersson och Martin Danielsson. Per-Folke vaktade renar för tio kronor natten och för pengarna han tjänade for han till Hålland och köpte ett par skidbyxor på Konsum. Vintern 1937 minns han att det var slakt i Hottön. Det kom uppköpare ända från Norge. Första gången Per-Folke var till Bartjan var omkring Han gick från Hosjöbottnarna till Bavlan och därifrån vidare till Bartjan. Innan Per-Folke bosatte sig i Bartjan vistades han i Paul Anderssons kåta i Bavlan, där det på den tiden fanns ganska många kåtor. I Bartjan delade han först kåta med Paulus Fjällström. När Paulus träffade Ella byggde Per-Folke en egen kåta med hjälp av bröderna Jon-Paul och Nils Sigvard. Kåtan byggdes en bit uppöver bäcken från Krokavan, ovanför Paulus kåta. Liksom Paulus ville Per-Folke bo lite avsides. Han ville vara ifred och inte bo mitt i byn där det var ganska många barn tog Per-Folke körkort. Han köpte först en Volkswagen och senare en Volvo Duett. Det var många som lejde skjuts av Per-Folke när de skulle flytta till Bartjan, för det var bara han och Lars Johansson som hade bil på den tiden. Innan det fanns bilväg till Tossåsen körde man bil till Beten och gick därifrån till fots till Bartjan. På våren drevs renarna från Torsborg söder om Flåsjön upp mot Beten. Renskötarna bodde hos bönderna i Tossåsen när de kom flyttande om vårarna. På fritiden gick man runt i kåtorna och hälsade på hos varandra. När Per-Folke inte jobbade med renarna brukade han fiska i Krokavan med Paulus och så högg han ved. På lördagskvällarna var det vanligt att man for på dans. Ibland dansade man till grammofon i en loge bortanför Näslunds gård i Tossåsen. Det hände också att man for på dans till Storsjö. Då fick man först gå till Beten och sedan åka buss till Storsjö. Daniel Danielsson, bror till Lars Danielsson, tyckte inte riktigt om att renskötarna for på dans. Han sa ofta: Ni ska inte fara på dans utan ni ska passa renar!. I augusti brukade man gå till Vallbomässan, ungefär två mil enkel väg. Ibland på somrarna hände det att det fanns fästfolk i Bartjan. Då skulle man skjuta bjenn, som innebar att fästfolket skulle stängas in i en kåta och så skulle man föra oväsen utanför. Helst skulle fästfolket sedan bjuda på någonting gott att äta och dricka. 28 SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt

31 När Per-Folke var barn bodde hans familj i Anarisvistet om somrarna. Han kommer ihåg att hans mor och Fredrik Nilsson mjölkade vajorna. Vajorna lockades med fatna, torkade angelikablad blandade med salt. De var så förtjusta i fatna att de kom och buffade och tiggde. Mjölkkaggarna förvarades i en boernie, en grop i backen. Namn på rengärden nära Bartjan: Kliehpiengiedtie nedanför Svaaletjaahke. Gärdet byggdes nere i björkskogen där det fanns gott om virke att bygga palissadhage av. Gaskegiedtie - mittengärdet. Det låg mellan Kliehpiengeidtie och Bartjan. Samer från Tranris, Anaris och Mittådalen hade skiljningar där. Det kom uppköpare med bil till Beten och därifrån gick de upp till gärdet. Renarna fraktades med häst från gärdet ner till Beten, sedan med biltransport därifrån. I Gaskegiedtie var det även slakt på hösten. Giedtie gåetiej lihke - det gärde som ligger närmast Bartjan. Vueliegiedtie - nedergärdet. Gärdet ligger mellan vistet och Fjällströms och Perssons kåtor och var rest med tsegkieh, klykstänger. Bönder från Tossåsen hjälpte till att bära sten som man lade upp runt gärdet. När man skulle ta in ren i Vueliegiedtie drevs renarna runt Kroktjärn ner till gärdet. Efter några år växte det upp så mycket småbjörk att det blev svårt att driva in renar i gärdet. I början av 1960-talet byggdes ett nytt gärde nedanför Gakka. Suengeren giedtie ovanför Gröndalen byggdes Per-Folke Persson. SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt 29

32 Runa Jonsson och Nils Evald Johansson Runa (f. 1927) föddes i Dalarna. Hennes föräldrar var Jon och Maria Jonasson. Familjen flyttade från Dalarna i maj 1937 och bosatte sig i Arånäset. Runa är sambo med Nils Evald Johansson från Grubbdalen. Runa minns Bartjan som ett väldigt trevligt ställe där alla trivdes. Det var inget jäkt och de bodde där från midsommaren till mitten eller slutet av augusti. Det fanns gott om tid att hälsa på hos varandra. När man inte jobbade med renarna höll man mest på med vardagssysslor som att hugga ved och tvätta. Liksom Per-Folke Persson minns Runa och Nils Evald vad roligt det var med lördagsdanserna i Tossåsen. Det hände också att de for på dans till Storsjö, Ljungdalen, Mittådalen och Högvålen. Några gånger cyklade Runa och Nils Evald till Ljusnedalsmässan på midsommaraftonen tillsammans med Martin Larsson. Från Arånäset till Ljusnedal tog det en dag att cykla, sedan var man i Ljusnedal en dag och den tredje dagen gick åt till att cykla hem igen. Danslogen i Tossåsen. När man skulle till Bartjan tog man antingen droska som Emil Jonsson i Börtnan körde eller så lejde man Lars Johanssons jeep. Man kunde också leja skjuts av en karl som hette Halvar Oldeberg men kallades skratt-halvar. Han var rent livsfarlig, berättar Runa. Skruvar och muttrar som var lösa på hans bil knöt han fast med järntråd. Det kom bönefolk och predikanter till Bartjan. Nils Evald berättar att deras kåta ibland användes som bönekåta och att bönefolket ofta sov över där. Kåtan ligger mitt i Bartjan, så det var bekvämt att bo där. Runa brukade servera kaffe på mötena. En böneman hette Frans Oskar Linde och kom från Frostvikentrakten. Andra bönemän var Sture Forsegård, Emil Persson som spelade fiol och läste ur Bibeln och Martin Jonsa från Tjouren. KMA, Kvinnliga Missions Arbetare, från 30 SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt

33 Stockholm var ofta på besök. Runa kommer speciellt ihåg fröken Luck, fröken Dalbedyll och Maria Bernadotte. KMA-damerna hade med sig presenter till kvinnorna i Bartjan och Glen. Det kunde vara fina förkläden som man knöt runt midjan. Det var vanligt att renskötarna hade smeknamn på varandra. Här är några sådana namn som Nils Evald och Runa kommer ihåg: Stumpen Nils Jonasson från Vallbo. Han kallades så för att han var så liten. Herr Larsson Martin Larsson från Glen. Greven Rune Eliasson från Glen. Baronen Lars-Martin Jonsson från Glen. Rune och Lars-Martin kallades greven och baronen för att de nästan alltid var tillsammans. Dynamiten Nils Nilsson från Vallbo. Han kallades så för att han ljög i Beten och sa att det var han som hade uppfunnit dynamiten. Aposteln Paulus Fjällström från Glen. Han fick namnet för att han alltid gick till fots vart han än skulle och han gick mycket. En gång köpte han en hund som kallades Lucas och då blev de kallade Apostlarna. Det tyckte inte Paulus var så roligt så han bytte namn på hunden. Själv blev han i alla fall kallad Aposteln även i fortsättningen. Persson Per-Folke Persson från Hosjöbottnarna. Kanske var hela namnet för långt att säga så det var därför han bara kallades Persson. Snoddas Daniel Danielsson från Glen. Han spelade gitarr och sjöng för jämnan. Klangen Anders Jonsson från Glen. Runa Jonsson och Nils Evald Johansson på hemvändardagen SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt 31

34 Olle Andersson Olle (f. 1931) bodde som barn tillsammans med föräldrarna Paul och Ella och sina syskon i Nerun (sydsamiska för en lummig plats) ovanför Glen. Deras hus byggdes 1920 av Bengt Olofsson, aajja till Olle. Olle berättar att hans familj började vara i Bartjan när han var ungefär 15 år. Man flyttade dit vid midsommar. De som bodde i Glen och inte hade häst själva lånade hästar från Tossåsen. Olles far gick till Tossåsen och hämtade en häst och klövjade familjens ägodelar. Olles familj hade först en kåta nere vid Krokavan en bit ifrån själva byn. Den kåtan ansågs av alla vara lite märklig, för fastän den låg långt nere i björkskogen så rök det inte in där även om det var regnväder. Kåtan var byggd med klykstänger, tsegkieh. Det var aajja Bengt Olofsson som byggt den var det många som byggde kåtor i Bartjan, bland annat Anders Jonsson, Petter Jonsson, Ale Andersson, John Johansson, Paul Andersson och Torkel Larsson. Olle minns att man mjölkade vajorna när han var barn och att han fick smaka på mjölken. Gärdet Gaskegiedtie var helt byggt av trä, en tjegkie-giedtie eller på svenska palissadhage. Det var ett väldigt fint gärde som var speciellt bra som mjölkningsgärde eftersom det inte dammade där. Olles mor berättade att när de mjölkade renarna där så var det väldigt bekvämt att sätta mjölken under palissaden för att den skulle hålla sig kall. När Olle var ung fanns det många ungdomar i Bartjan. Vanliga fritidssysselsättningar var att sparka fotboll och att arrangera boxningsmatcher. Fiske var ett annat fritidsnöje. Mest metade man bäcköring och uttrade i Hammartjärn. Olle minns hur de stora pojkarna tävlade om vem som kunde hoppa längst över kallkällorna nedanför vistet. En annan vanlig tävling var vem som kunde äta mest bovtsen biehkh, renspillning. Olle klarade inte så många, och blev retad: Du blir aldrig någon renkarl du som är så dålig på att äta renskit. Olle hjälpte till i renskogen när han var ung. Han kommer ihåg att de hade renarna på en snöfläck på Gakkan som syntes från Bartjan. Där band de fast hundarna vid säckar runt snöfläcken. Det var ganska brant så man fick akta sig för att inte kasta fast någon stor ren, för då kunde det lätt hända att man ramlade. Ibland hade man kalvmärkning på snöfläcken. Fastän renarna ofta drog iväg mot Glen hade man inte märkning där på den tiden, utan man drev istället tillbaka dem till Bartjan. Gärden fanns också vid Visjön, Prenneken, Fjällsta och på andra ställen, men renarna hämtades ändå tillbaka till Bartjan för att märkas. Ibland hade man märkning i Suengeren. En gång kom lappfogde Vikman upp till Bartjan. Bror Larsson i Tossåsen hjälpte till att bära upp stora batterier, för de skulle pröva med elstängsel åt renarna. Man hade renarna i Gåetiegiedtie och satte upp elstängsel för att se hur renarna skulle reagera. Experimentet 32 SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt

35 blev inte så lyckat för renarna brydde sig inte alls om stängslet. Försöksverksamheten slutade med att hela utrustningen fick bäras ner till Beten igen. Olle kommer ihåg att de fick bra betalt för att bära grejorna. En hel tia fick han och det var mycket pengar då. Olle säger att Bartjan är ett av de finaste visten som finns, men det är långt att gå efter vatten. När han var barn var det öppet i Bartjan, inte alls igenvuxet som det blev senare. Det fanns ingen bilväg till Tossåsen då utan bara en hästväg. Maten fick man hämta från Beten. Paul Andersson stakade ut en stig mellan Tossåsen och Beten. Olle minns att hans far hade beställt mat från affären i Börtnan en gång. Matkartongen kom med bussen till Beten där Olle och Lars-Martin skulle hämta den. Men det regnade så våldsamt så de gick inte på en gång, utan maten fick stå kvar ett tag. Till slut var de i alla fall tvungna att gå. Då hade korna varit framme och rivit sönder kartongerna så all maten var förstörd. Gissa om Olles pappa blev arg! När det regnade och åskade var det inte roligt att vara i Bartjan, för det ekade våldsamt mellan fjälltopparna och man kände sig väldigt liten. Olle tycker att det är bra att det blivit upprustat i Bartjan och att vistet används mer igen. Men han tror aldrig att man kommer att vara där lika länge om somrarna nu som när han växte upp. Olle Andersson SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt 33

36 Lajla Johansson Lajla (f.1934), dotter till Paul och Ella Andersson från Glen. Olle Andersson är Lailas bror. Man bodde i Bartjan ungefär från midsommar och fram tills skolan började i augusti. På försommaren gick fadern Paul från Glen förbi Lövsjöarna till Tossåsen och lånade häst. Därefter gick han tillbaka till Glen där han klövjade hästen med alla tillhörigheter som behövdes under sommaren. Sen gick han till Bartjan. Inför sommaren drog Lajlas föräldrar kaggar med blod till Tossåsen där de bakade paltbröd i en bagarstuga. Brödet skulle räcka under hela sommaren. Man torkade även kött som tillsammans med annan mat förvarades i ett härbre som man hyrde i Tossåsen. Alla hade sin gård i Tossåsen där man lånade härbre och källare för förvaring av mat och andra saker. Lajlas familj hyrde en bod i gården Trons. Fiskade gjorde man i Lövsjöarna där det fanns mycket fisk på den tiden. Man bytte fisk och blodpalt mot smör, mjölk och grädde med bönderna. Det gick också att beställa mat från affären i Storsjö när någon skulle åka med häst från Tossåsen till Beten och därifrån till Storsjö. Lajla och Elsa Eliasson var lika gamla. De lekte tillsammans i Bartjan och gick i skolan samtidigt. Annars lekte pojkar och flickor oftast tillsammans. Det var många barn i Bartjan då. De större barnen höll sig förstås lite för sig själva. De fick fara på dans på lördagarna. Lajla berättar att man inte fick fara till Tossåsen på dans förrän man var år. Dansen kommer hon väl ihåg, då var det roligt. Musiken spelades på en trattgrammofon och det var alltid mycket folk. Lilly Berglund från Tossåsen var duktig att dansa och hon lärde många andra att dansa. På kvällarna brukade de äldre roa sig med att kasta häll vid Laara Hintes (Lars Danielssons) kåta. Det var ofta diakoner som besökte Bartjan. Bland annat Forsegård och Ramberg från Arjeplog. Mötena hölls ofta i jiekie Hiljes (Rune Eliassons fars) kåta. Det var den största kåtan i Bartjan och den låg så fint uppe på backen med utsikt över hela Bartjan. Det växte ingen småbjörk och vide i Bartjan då, så man såg mellan alla kåtorna. Det kunde därför bli lite besvärligt med toalettbesöken. Alla hade sin egen plats, en klyka där man kunde sitta eller ett stenskravel i närheten. Var man uppe tidigt på morgonen kunde man få se andra sitta på sina platser. Karlarna hade det lättare, de kunde ju bara ställa sig bakom någon kåta. Man fiskade mycket i småbäckarna där det fanns gott om bäckröding. Badade gjorde man antingen i Kvinnoviken eller i Kamptjärn, oftast i Kvinnoviken. En gång när karlarna var i Suengeren på kalvmärkning minns Lajla att hon och de andra kvinnorna badade i Kamptjärn där det var djupare än i Kvinnoviken. I Kamptjärn hade man också 34 SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt

37 klädtvätt. Alla kvinnorna samlades och tvättade tillsammans. Vattnet värmdes i stora grytor. Sedan hängde man upp de nytvättade kläderna på buskar och träd runtomkring. Det var roligt arbete. Ibland passade man på att ta sig ett dopp själv också. Klädtvätt i Bartjan omkring Barnen som badar är syskonen Klara och Ingrid Torkelsson. Maten förvarades i krukor som man sänkte ned i en kallkälla nedanför Bartjan. Där hämtade man också vatten. Från en del kåtor blev det lång väg att hämta vatten och det var tungt att bära. Det var många stigar som gick ned till kallkällan. Det fanns också en stor snödriva som brukar ligga kvar till långt fram på sommaren. Där förvarades kött i kaggar. Någon gång hände det att sommaren var så varm att snödrivan smälte bort. Lajla kommer ihåg när Märta Andersson sänkte ner en kruka med hjortron i en kallkälla. När hon kulle hämta krukan hittade hon inte igen den. Nästa år fann hon krukan och eftersom en kallkälla aldrig fryser så var hjortronen lika fina som när hon lade dit dem året innan. Kött och fisk saltade man eller rökte och torkade. Det var fin gemenskap i Bartjan på den tiden. Alla var där samtidigt och man umgicks, hälsade på varandra och drack kaffe. Det var många barn och liv och rörelse. Man hörde samiska talas överallt. Lajla har besökt Bartjan många gånger sedan hon flyttade till Storsjö. Hon tycker att det har blivit så fint där. Nu ser man mellan kåtorna precis som i min barndom. Ett tag var det så igenvuxet så man såg ingenting. Det var besvärligt att hitta mellan kåtorna, nästan så man gick vilse. Hon blir glad när hon får höra att det finns planer på att bygga en samlingskåta och att det förhoppningsvis blir återkommande träffar i Bartjan. SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt 35

38 Regina Danielsson hämtar torkat kött. Året är SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt

39 Lajla Johansson i blå jacka. Lajla har skrivit en dikt med många verser om sina minnen från Bartjan. Dikten finns publicerad i Lajlas bok Doft av näver och ene som getts ut av Gaaltije och Same Ätnam. I boken förekommer dikten både på sydsamiska och svenska. Så här lyder tre av verserna: Bartjan, sommarlandet med kåtarök och hundskall om aftonen avtecknade sig de runda fjälltopparna som sagogestalter ur Tomtar och Troll Bartjan, samebyns samlingspunkt under några korta sommarmånader då alla hade tid att umgås där rökslingorna från de många kåtorna möttes och försvann i skyn Bartjan, Kamptjärn de nakna männens badplats Kvinnoviken spejande blickar efter ovälkomna besökare SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt 37

40 Jacke Torkelsson Jacke föddes Hans föräldrar var Ella och Anders Torkelsson. Ur Ernst Mankers bok Markens människor från Här står treårige Jakko Torkelsson i Kroktjärnsvallen, överraskad mitt i härjartagen, utan att mor har hunnit torka honom om munnen eller dra en kam genom håret på honom eller få den fina kolten på - ett markens barn av obeskrivlig charm. Jacke minns när de mjölkade vajorna i Gåetiegiedtie när han var barn. Han tyckte om renmjölken. Den var god och tjockare än grädde. Han minns också eldstäder och rastplatser ovanför gärdet. Barnen rörde sig flitigt mellan kåtorna i Bartjan och tittade in i än den ena, än den andra. De fiskade, mest i Kamptjärn och sparkade boll. Ibland var även de vuxna med. På våren brukade Jacke och Paulus Fjällström åka skidor från Glen till Bartjan med kläder och andra förnödenheter som behövdes till sommaren. Ibland kom de så tidigt på våren att löven inte hunnit spricka ut. Kåtan fick då risas med torrt ris. Jacke och Paulus bodde några dagar i Bartjan och passade samtidigt på att hugga ved inför sommaren. I kåtan sov de under en renskinnsfäll, råvkan. 38 SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt

41 När renskötarna skulle samla till kalvmärkning kunde de vara ute i tre fyra dagar i sträck, ibland ännu längre. De var indelade i olika arbetslag så alla var inte ute och samlade samtidigt. Yngre och äldre jobbade tillsammans. Jacke följde oftast med Per-Folke. Till matsäck i renskogen var det vanligt med torkat renkött, makaroner, renfeta, hårt bröd, smör, torrsoppor, kaffe och te. Senare blev det populärt med konserver som Jojka köttbullar och corned beef, men nackdelen med konserver var att de var tunga att bära. Det gällde att ha så lätt ryggsäck som möjligt om vägen skulle bli lång. De som inte samlade lagade stängsel eller satt på pass vid fångstarmarna när renarna kom. Sedan hjälptes alla åt att driva renarna in i gärdet. När renarna var inne i gärdet tog man paus en stund så att både renar och renskötare fick vila. Jacke minns att det var roligt när walkie-talkien började användas, men den var ganska tung att bära med sig. Från början hade man bara två stycken i samebyn. De som var hemma samlades vissa tider i en kåta för att lyssna på rapporter från renskogen - var renskötarna var och hur mycket ren de hade samlat in. Jacke berättar att de fiskade mycket, det fanns gott om både öring och röding. Oftast metade man eller fiskade med kastspö. Ibland lade de ut nät i Krokavan med den lilla ekan som fortfarande finns kvar. Det hände också att de tog med sig ekan och gick till Hammartjärn för att lägga nät. Paulus knöt fast ekan på bakmesen. På kvällen gick de hem till Bartjan igen för att nästa morgon gå tillbaka och ta upp näten. När de hade kokat kaffe och vilat en stund vandrade de tillbaka med fisk, eka och blöta nät. Hemma vid kåtan hängdes näten upp för att torka. Jacke Torkelsson berättar om Gåetie-giedthie. SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt 39

42 Reinie Fjällström Reinie (f. 1953), dotter till Ella och Paulus Fjällström från Glen och syster till Jacke Torkelsson. När man kom till Bartjan på försommaren risade de först av allt kåtan. Allt gammalt ris togs ut och brändes upp. Kåtan var stor så det kunde ta flera dagar att risa den. Som tur var fanns det mycket småbjörk. Paulus sågade ner björkarna och Ella skar ris. Av det finaste riset gjorde man vispar och kvastar. Vid en bäck ovanför kåtan växte ett speciellt gräs som kunde användas till disktvagor. Där plockade man även kvanne, som var godast tidigt på sommaren. Ella hade en liten plantering med rabarber och gräslök nära kåtan. När det inte var renar i gärdet så fiskade man. Antingen lade man nät i tjärnen eller också metade man i forsen nedanför Per-Folkes kåta, där det fanns ganska stora öringar. Ibland metade man i tjärnen. Annars hälsade man ofta på hos grannarna. Det fanns inte så många jämnåriga, så Reinie lekte ofta för sig själv. Hon byggde kojor, klättrade i träd och var ute med hundarna. Reinie fick hjälpa till med alla vardagssysslor hemma. Hon och modern samlade torrved och hon rensade nät när fadern och Jacke hade fiskat. Ibland fick hon följa med och ta upp näten. Reinie minns när de tvättade kläder i bäcken. Vattnet värmdes upp i en stor gryta och när kläderna var tvättade sköljdes de i det iskalla vattnet i bäcken. Reinie fick också hjälpa sin far att laga sådant som behövde underhållas; kåtan, boden, båten och annat. I slutet av juli tog de ekan och rodde över tjärnen. Därifrån gick de upp mot Pravkan och plockade hjortron. Under somrarna åt man mest fisk och torrkött. Färskt kött höll sig inte så länge trots att Fjällströms förvarade mat i en snödriva nära kåtan. Någon gång hända det att en ren bröt benet eller skadades på annat sätt. Då fick man färskt kött och det blev fest! Man hälsade ofta på hos grannarna i Bartjan och Tossåsen. Reinie tyckte att det var roligt när hon fick följa med sin mor till Tossåsen och hälsa på i gårdarna. Där fanns alltid mycket bröd och småkakor och om hon hade tur fanns det turister som hade barn som hon kunde leka med. Någon gång minns Reinie att de gick till Tossåsen för att titta på TV när det var något riktigt spännande program. Det skojigaste var när det var renar i gärdet. Det var spännande att sitta med fadern vid en eld vid fångstarmarna och vänta tidigt på morgonen. När bjällrorna hördes visste de att renarna var på väg och då skulle man sitta alldeles tyst. Ibland gick de upp till gärdet när renarna redan var därinne. Reinie tyckte mycket om matrasterna när alla samlades vid eldarna. I gärdet gick barnen omkring och pratade med varandra, letade efter kalvar och hjälpte till att hålla i kalven när den skulle märkas. Pojkarna fick kasta lasso, det fick inte flickor på den tiden. Reinie tyckte att det var orättvist för hon ville också kasta lasso. 40 SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt

43 När det var kalvmärkning kom det mycket folk. Kalvmärkningen höll på ganska länge och efteråt var alla trötta. Barnen fick vara ute och leka för sig själva för hemma i kåtan skulle det vara tyst och lugnt. De somrar som Reinie inte varit i Bartjan har inte varit några riktiga somrar. Det är liksom något som har fattats. Hon tycker att det är roligt att kåtorna i Bartjan rustats upp, slyet röjts och de gamla stigarna letats fram. Och att alla från Glen, Hosjöbottnarna, Vallbo och Arånäset samlas. Det är liv och rörelse i Bartjan igen. Reinie Fjällström vid sin nyrestaurerade kåta. SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt 41

44 Olof T Johansson Olof (f. 1955) är renskötare från Glen. Olof var fem år när han följde med till Gaskegiedtie första gången. Sin första kalv märkte han i Kliehpien. Olof var mycket tillsammans med Per-Folke och Martin Larsson i renskogen. Olofs minnen från Bartjan handlar mycket om regn, mygg och sly. Han minns många regniga dagar när de låg och väntade på bättre väder. Plötsligt ändrades planerna och det var bara att packa ihop allting och fara till Suengeren eller Fjällsta istället. Under 1970-talet var man inte så mycket i Bartjan ibland någon vecka och något år inte alls. När helikoptrar och motorcyklar togs i bruk återvände man till Bartjan. Då byggdes en stor beteshage och längre fångstarmar nedanför Gakkan. I början av 1970-talet röjde Olof och hans mor sly och enbuskar runt kåtorna. Mellan Olofs och Fredriks (numera Thomas) kåtor var det alldeles igenvuxet med småbjörk. Det fanns en stig på var sin sida om björkdungen mellan kåtorna. Några år senare satte Olof in ett fönster i sin kåta eftersom det var så mörkt därinne under regniga och mörka somrar. Olofs tankar om Bartjan inför framtiden: De närmaste tio åren märker vi nog i Bartjan om det blåser sydliga vindar. Blåser det från norr är vi kanske i Suengeren. Med hjälp av motorcyklar och helikoptrar är vi inte lika beroende av vädret utan kan bestämma plats för kalvmärkning på ett annat sätt än förr. Olof T Johansson. 42 SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt

45 När samlingskåtan är färdig kan den användas till hemvändarträffar när alla som har anknytning till samebyn träffas. Kanske kan vi ha hemvändarträffen en speciell helg eller vecka varje år, ungefär som i Ankarede. Det är bra att ha en neutral plats för alla som känner tillhörighet med byn. Gertrud Lund Gertrud (f. 1974) är sambo med Thomas Johansson från Glen. Gertrud kommer från ett samhälle utanför Östersund och är uppväxt i en ickesamisk familj. Hon upplever Bartjan som väldigt gemytligt och ser vistet som en möjlighet att få uppleva det riktiga samiska livet. Att få vara med på kalvmärkning, uppleva hur man bodde förut och lära sig gamla seder och bruk. Då värdesätter man det vi har idag på ett annat sätt. Nils Anders Jonsson Nils Anders (f. 1970) är renskötare och bor i Glen med sin familj. Han använder sin kåta i Bartjan flera gånger om året sedan den blev restaurerad, även när det inte är kalvmärkning. Han upplever restaureringen av Bartjan som positiv och säger att han och familjen kanske kommer att vara här under längre tid av sommaren i framtiden. Nils Anders är intresserad av fiske och kring Bartjan finns fina fiskevatten. Det är trevligt att leva riktigt lappliv ibland, säger han. Inger Johansson Inger (f. 1965) är renskötare från Glen. Hon är mycket positiv till restaureringen i Bartjan och tycker att det är en trevlig plats nära fjällen. Hon tror att hon kommer att vara oftare i Bartjan om somrarna nu. Jennie-Sofi Sparrock Jennie-Sofi är 12 år och brukar var med sina föräldrar och syskon i Bartjan. Hon tycker att det är kul att vara där, det känns som att ha semester fastän vi är på jobb. Hon tycker om att fara runt och hälsa på alla de andra, att åka motorcykel och vara med renarna. Och att hjälpa till i gärdet och bada i Kvinnoviken. Jennie-Sofi uppskattar att alla är med alla i Bartjan och att alla är glada, ingen går och är sur. Jon Mattias Tano Jon Mattias är 14 år och han trivs också bra i Bartjan. När han är där är han med sina kompisar, han hjälper till i gärdet och så sover han mycket. Det är lugnt och skönt i Bartjan, det spelar ingen roll hur mycket klockan är. SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt 43

46 Byn Tossåsen. Byn Tossåsen På 1950-talet fanns det fem gårdar i Tossåsen. Det var Nylandsgården, Kullbergsgården, Nergården, Maria Trons gård och Näslundsgården. Under 1960-talet slogs några gårdar ihop och kvar blev endast Kullbergs, Näslunds och Trons. Alla samerna i Bartjan hade sin egen gård i Tossåsen. När man kom flyttande på våren hyrde man in sig i sin gård. Man fick låna ett härbre där man lämnade torrskaffning och sådant som man inte kunde frakta upp till Bartjan på en gång. I utbyte mot lån av härbre fick Tossåsenborna torrkött, blod och paltbröd. När man gick ner från Bartjan till Tossåsen för att köpa mjölk, grädde och ost eller hade andra ärenden gick man först till sin gård. 44 SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt

47 Bröderna Bror och Folke Larsson och deras syster Lilly Berglund från Tossåsen. Syskonen Larsson från Tossåsen Syskonen Lilly Berglund (f. 1927), Folke Larsson (f. 1938) och Bror Larsson (f. 1940) växte upp i Tossåsen. Föräldrarna hette Selma och Paulus Larsson. Syskonen Larsson kommer väl ihåg när samerna kom flyttande förbi Tossåsen i mars. Då blev det liv och rörelse i byn. Man hade bra förhållande till samerna. Alla gårdar i byn hyrde ut rum till turister. En del somrar när det var mycket turister hjälpte kvinnorna från Bartjan till med servering, matlagning och städning fick man väg till byn. Då föddes planerna på en stugby strax intill. Det drogs vägar och vattenledningar, men stugbyn byggdes aldrig upp. Vid den tiden slutade samerna att hyra häbren i Tossåsen, för i och med vägen blev det mycket närmare till Bartjan. SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt 45

48 Anna Johansson från Beten. Anna i Beten Anna Johansson, född Berglund, är född och uppvuxen i Beten. Som barn var Anna ofta hos sin farmor i Tossåsen. Anna var väldigt ung när hon tog över föräldrarnas jordbruk med kor och getter. Hon gifte sig med en karl från Tossåsen och de bosatte sig i Annas föräldragård. När Anna blev änka 1976 slutade hon med korna eftersom det var så mycket arbete med dem, men getterna behöll hon. Anna är känd som en mycket skicklig rotslöjderska. Anna har alltid haft mycket kontakt med samerna. De kom ofta till Beten, både under flyttning vår och höst och för att köpa mjölk, ost och grädde. Även när samerna skulle till Storsjö passerade de Beten. Och så träffades man förstås på dans i Tossåsen. 46 SOMMARVISTET BARTJAN samebyns samlingspunkt