Nervsystemet 3. Innehåll. Hjärnans nerver (kranialnerver)

Transkript

1 Nervsystemet 3 SJSE11 MÄNNISKAN: BIOLOGI OCH HÄLSA 19 HP ANNELIE AUGUSTINSSON Innehåll Nerver Hjärnans nerver kranialnerver Ryggmärgens nerver spinalnerver Sensoriska banor Baksträngssystemet Laterala bansystemet tractus spinothalamicus lateralis Flexionsreflexen (smärtreflexen) Smärta Motoriska banor Pyramidbanan den kortikospinala banan Autonoma nervsystemet Parasympatiska nervsystemet Sympatiska nervsystemet Hjärnans nerver (kranialnerver) Kranialnerver I N. olfactorius II N. opticus III N. oculomotorius IV N. trochlearis V N. trigeminus VI N. abducens VII N. facialis VIII N. vestibulocochlearis IX N. glossopharyngeus X N. vagus XI N. accessorius XII N. hypoglossus 1

2 Ryggmärgens nerver (spinalnerver) Spinalnerver 8 par halsnerver (cervikalnerver) C1 C8 12 par bröstnerver (thorakalnerver) Th1 Th12 5 par ländnerver (lumbalnerver) L1 L5 5 par korsnerver (sakralnerver) S1 S5 1 par svansnerver (koccygealnerver) Co1 Ryggmärgens nerver (spinalnerver) Spinalnerver är blandade nerver och består av: Sensoriska, afferenta nervfibrer Somatomotoriska, efferenta nervfibrer Autonoma motoriska, efferenta nervfibrer Sympatiska nervsystemet Th1 L2 Parasympatiska nervsystemet S2 S4 Sensoriska funktionen Sensorisk information handlar om att samla in data, både från kroppens yttre miljö (exteroception), om inre miljö (interoception) och om kroppsdelars rörelse och läge (proprioception). Datainsamlingen sker med hjälp av sensoriska receptorer: Mekanoreceptorer Termoreceptorer Kemoreceptorer Fotoreceptorer Nociceptorer 2

3 Sensoriska receptorer Mekanoreceptorer = bildar elektriska impulser vid mekanisk påverkan (t ex hoptryckning eller uttänjning). Registrerar bland annat ljud, kroppsläge, blodtryck och beröring. Termoreceptorer = stimuleras av temperaturförändringar och finns framför allt i hud och hypothalamus. Vissa registrerar kyla, andra värme. Kemoreceptorer = stimuleras av förändringar i den kemiska miljön. Vissa registrerar blodets innehåll av syre, koldioxid eller väte, medan andra reagerar på lukt- eller smakämnen. Sensoriska receptorer Fotoreceptorer (elektromagnetiska receptorer) = tappar och stavar i ögonbottnarna. Stimuleras av elektromagnetisk strålning. Nociceptorer (smärtreceptorer) = stimuleras av vävnadsskada eller förändringar som hotar att ge upphov till vävnadsskada. Stor mängd av nociceptorer finns i t ex huden, ledkapslar, benhinnor och blodkärlsväggar. Exteroception Exteroception = registrering av kroppens yttre miljö. Data samlas in med hjälp av de sensoriska receptorerna som finns i våra sinnen: Huden Smaken Synen Hörseln Lukten Vad som är uppåt eller nedåt registrerar balanssinnet. 3

4 Hudsinnet Huden utgör en barriär mellan cellernas värld och omvärlden. Huden registrerar känsel: Beröring, tryck och vibration Kyla och värme Smärta Klåda och kittling Beröring, tryck och vibration Mekanoreceptorerna i huden kallas även taktila receptorer (taktil = har med känsel att göra) och stimuleras av beröring, tryck och vibration. Det finns flera olika typer, och de förekommer på olika ställen i huden. Meissnerkroppar och Merkelceller finns där huden är hårlös, t ex på fingertoppar och läppar. Hårfollikelreceptorer ger den behårade huden känsel. Ruffiniändslut och Pacinikroppar ligger relativt djupt i huden och stimuleras av tryck. Baksträngssystemet Mekanoreceptorerna skickar impulser till CNS för registrering. Känseln från ansiktets och hjässans hud leds i kranialnerver och från resten av kroppen leds impulserna i spinalnerver. Det bansystem som impulser från beröring, tryck och vibration leds i kallas baksträngssystemet. 4

5 Baksträngssystemet Impulser om beröring, tryck och vibration. 1. Huden ryggmärgens bakhorn längs baksträngsbanan förlängda märgen 2. Förlängda märgen medellinjen korsas thalamus 3. Thalamus storhjärnsbarken Dermatom Huden är indelade i känselområden (dermatom), och känseln från varje dermatom leds via en bestämd perifer nerv. Sensorisk homunculus När impulsen sedan når storhjärnsbarken kommer den att ta sig till ett speciellt område. Man kan avbilda människan schematiskt på storhjärnsbarken, så att varje hudområde som tar stor plats på cortex återges motsvarande stort. En sådan bild kallas homunculus. 5

6 Associationscentra För att sensorisk information som har registrerats i primära sensoriska centra i hjärnbarken ska bli meningsfull, sker en bearbetning i angränsande barkområden; associationscentra. Dessa centra kan vid födseln liknas vid oskrivna blad som efter hand fylls på med erfarenheter i form av minnen. Ny sensorisk information jämförs med dessa lagrade minnen, men även med information från andra sinnen. Kyla och värme Hudens temperatur registreras av termoreceptorer. Vissa är känsliga för värme (värmereceptorer), medan andra är känsliga för kyla (köldreceptorer). Hudens temperatur är normalt sett ungefär 30 C. Värmereceptorer är känsliga för stigande temperaturer i intervallet C. När hudtemperaturen stiger över 45 C skickas även impulser om smärta från nociceptorer. Köldreceptorer är känsliga för sjunkande temperaturer i intervallet C och impulser om smärta skickas om hudtemperaturen sjunker under 15 C. Laterala bansystemet Tractus spinothalamicus lateralis Impulser om värme, kyla och smärta. 1. Huden ryggmärgens bakhorn medellinjen korsas 2. Ryggmärgen thalamus 3. Thalamus storhjärnsbarken 6

7 Smärta Smärta är en subjektiv upplevelse av obehag som är till för att skydda kroppens vävnader från skada. Nociceptorer = fria dendritändar som reagerar på smärta (kraftig mekanisk stimulering), värme, kyla eller kemiska substanser som frisätts i skadad vävnad (t ex histamin). Smärta kan graderas enligt en visuell analog skala (VAS) graderad från = ingen smärta 1 2 = lätt smärta 3 4 = måttlig smärta 9 10 = värsta tänkbara smärta Smärta Smärta delas in i akut smärta och långvarig smärta. Utlösande faktorer: Vävandsskada nociceptiv smärta Lesion eller dysfunktion i PNS eller CNS neurogen eller neuropatisk smärta Psykiska sjukdomstillstånd psykogen smärta Okänd orsak idiopatisk smärta Nociceptiv smärta Impulser från nociceptorer fortleds till ryggmärgen i två varianter av nervfibrer: A-deltafibrer skarp, skärande och vällokaliserad smärta. Myeliniserade neuron för snabb impuls; ledningshastighet på 5 25 m/s. C-fibrer dov, molande och svårlokaliserad smärta. Omyeliniserade neuron för långsam impuls; ledningshastighet på 0,1 2 m/s. 7

8 Flexionsreflexen (skyddsreflexen) Vid smärta använder sig kroppen av skyddsreflexer för att förhindra vävnadsskada. Flexionsreflexen startar när nociceptorer ger upphov till impulser i sensoriska neuron. Impulserna fortleds in i ryggmärgens bakhorn, där de via interneuron leds vidare till lämpliga motoriska neuron. Flexionsreflexen (skyddsreflexen) De motoriska neuronen leder därefter impulserna till skelettmuskulturen, som aktiveras och dras ihop, och den smärtande kroppsdelen, t ex benet, dras undan från elden. Flexionsreflexens funktion är att rädda foten innan smärtimpulserna nått hjärnan och medvetandegjorts. Korsad extensionsreflex Om det uppstår en flexionsreflex i det ena benet finns det risk att man tappar balansen och ramlar omkull. Därför brukar det samtidigt uppstå en så kallad korsad extensionsreflex i det andra benet så att det sträcks. 8

9 Klinisk undersökning av sträckreflexen Olika sjukdomstillstånd i CNS, PNS eller nerv-muskelförbindelser kan leda till onormala sträckreflexer. Patellarreflexen (knäreflexen) är den sträckreflex som oftast undersöks. Ett snabbt slag på senan alldeles nedanför patella (knäskålen) ger en kortvarig sträckning av den stora fyrdelade muskeln på lårets framsida (m. quadriceps femoris). Smärta Nervsystemet har även inbyggda mekanismer för att lindra redan uppkommen smärta. Att blåsa eller gnida på en blåslagen tumme kan vara smärtstillande. Enligt denna så kallade portteorin hämmar då impulserna från tryck-, berörings- och vibrationsreceptorer i tummen smärtimpulserna i ryggmärgens ledningsbanor genom att aktivera hämmande interneuron. Nervsystemet använder också morfinliknande substanser (opioider), bland annat endorfiner och enkefaliner, för smärtlindring i både hjärna och ryggmärg. Felaktig smärtregistrering Änkestöten = den nerv som skickar impulser från lillfingret till somatosensoriska cortex ligger mycket ytligt vid armbågen, vilket gör att om man slår i armbågen kan impulser felaktigt skickas till lillfingrets registreringsområde i hjärnans bark. 9

10 Felaktig smärtregistrering Reffered pain = smärtimpulser från de inre organen och från huden fortleds ofta i samma sensoriska neuron i ryggmärgen. Hjärnan är van vid att smärta i allmänhet kommer från huden och tar därför lätt miste i början. Så småningom sker dock oftast en så kallad smärtvandring, så att det onda stället lokaliseras till rätt kroppsdel. Motoriska bansystem De motoriska banorna kan förenklat delas in i: Medial del = består av banor från hjärnstammen. Förmedlar information till bålens muskulatur och muskulatur nära bålen och är viktiga för kontroll av muskelaktivitet tillhörande balans, finmotorik och muskeltonus. Lateral del = består av bland annat pyramidbanan (den kortikospinala banan) som utgår från hjärnans bark. Förmedlar impulser till muskulturen i de övre extremiteterna och är viktig för finare viljemässiga muskelrörelser som kräver god motorisk kontroll. Pyramidbanan (kortikospinala banan) Förmedlar impulser till muskulaturen vid t ex de rörelser som du koncentrerat ska utföra när du sitter vid symaskinen och ska trä tråden genom nålsögat. 1. Primära motorcortex motorneuron (via capsula interna) ryggmärgen 2. Ryggmärgen A-alfa-motorneuron handen 10

11 Motorisk homunculus På samma sätt som när impulsen kommer till speciella områden i storhjärnsbarken, kommer även motoriska impulser från barken från speciella områden. På samma sätt är också varje hudområde (som ska påverkas) som tar stor plats på cortex återgett motsvarande stort. Autonoma nervsystemet Datainsamlingen i det autonoma (självstyrande) nervsystemet görs till stor del med samma sensoriska receptorer som i det somatiska nervsystemet. Den sker dock även med hjälp av så kallade interoceptorer i t ex hypothalamus, hjärnstammen och blodkärlsväggar. I limbiska systemet och storhjärnsbarken behandlas känsloladdad data, för att sedan överföras till hypothalamus. Autonoma nervsystemet Det autonoma nervsystemets indelning: Parasympatiska nervsystemet vila, återhämtning och matspjälkning. Sympatiska nervsystemet kroppsarbete samt kamp- och flyktsituationer. Enteriska nervsystemet (bukhjärnan) motoriska nervfibrer som bildar plexa (nervflätor) kring matstrupe, magsäck och tarm. Kontrollerar bland annat peristaltiken i tarmarna (tarmrörelserna). 11

12 Parasympatiska nervsystemet Parasympatiska nervfibrer utgår från hjärnstammen och ingår i kranialnerverna III (n. oculomotorius), VII (n. facialis), IX (n. glossopharyngeus) och X (n. vagus) samt från spinalnerverna S2 S4. Parasympatiska nervsystemet har acetylkolin som transmittorsubstans i både de pre- och de postganglionära neuronen. Neuronen benämns därför kolinerga neuron. Receptorerna för acetylkolin på det postsynaptiska neuronet kallas nikotinreceptorer, medan effektorcellerna har muskarinreceptorer. Parasympatiska nervsystemet Parasympatiska nervsystemet har en förhöjd aktivitet vid vila, återhämtning och matspjälkning. Kranialnerv X (nervus vagus) spelar en mycket viktig roll genom sin innervering av de flesta organ i bröstoch bukhåla. Sympatiska nervsystemet Sympatiska nervfibrer utgår från ryggmärgen som del i spinalnerverna Th1 L2. Sympatiska nervsystemet har acetylkolin som transmittorsubstans i de preganglionära neuronen och noradrenalin i de postganglionära neuronen. Neuronen benämns därför adrenerga neuron. Receptorerna för acetylkolin på det postsynaptiska neuronet kallas nikotinreceptorer, medan effektorcellerna har alfa- eller betareceptorer. 12

13 Sympatiska nervsystemet Sympatiska nervfibrer påverkar även tillbakabildade nervceller i binjuremärgen som postganglionära neuron. Dessa celler producerar både noradrenalin och adrenalin, som frisätts till blodet som hormoner istället för att frisättas som transmittorsubstanser direkt mot effektororganen. Sympatiska nervsystemet Sympatiska nervsystemet har förhöjd aktivitet vid kroppsarbete, kampsituationer och flyktsituationer. Effekten vid ökad aktivitet blir att kroppen förbereds för en fysisk prestation vad gäller andning, blodcirkulation, näringshantering, vakenhet och avkylning. Man har även en beredskap vid eventuell skada i form av bättre blodstillning. R Y G G M Ä R G Th1 L2 S Y M P A T I S K A Sympatiska G nerver R Ä N S S T R Ä N G E N Organ receptorer* Pupiller α 1 Ögonlinser β 2 Spottkörtlar α 1 Hjärta β 1 Blodkärl Arterioler i hjärtat och skelettmuskler β 2 Arterioler i huden, magtarmkanalen och njurar α 1 Vener α 1 Luftrör β 2 Mag-tarmkanal β 2 Gallblåsa β 2 Njurar β 1 Svettkörtlar α 1 Hårresarmuskler α 1 Fettceller β 1 Lever β 2 Effekt Vidgning Fjärrseende Minskad sekretion Ökad frekvens och kraft Vidgning Sammandragning Sammandragning Vidgning Minskad rörelse och sekretion Avslappning Frisättning av renin Handsvett och fotsvett Ståpäls Frisättning av fettförråd Frisättning av glukosförråd 13

14 14