KV FÄRGERIET 4 OCH 7, LÖVHOLMEN STOCKHOLM. Antikvarisk förundersökning

Transkript

1 KV FÄRGERIET 4 OCH 7, LÖVHOLMEN STOCKHOLM Antikvarisk förundersökning

2 KV FÄRGERIET 4 OCH 7, LÖVHOLMEN STOCKHOLM, Antikvarisk förundersökning Beställare: JM AB Antikvarisk förundersökning genom: Anna Sterner, byggnadsantikvarie Nytagna fotografi er: Författaren Omslagsbild: Kv Färgeriet 4 industrihemmet och dess tillbyggnad sedda från Lövholmsvägen, fasader mot sydväst. Nackagatan 4, Box Stockholm

3 INNEHÅLL Inledning 4 Historik 6 Beskrivning 11 Kv. Färgeriet 4 -Industrihemmet (gul byggnad) 11 -Tillbyggnad (röd byggnad) 14 -Förrådsbyggnad 17 Kv. Färgeriet 7, avriven tomt 17 Kulturhistoriskt värde 19 Källor 22 Ritningsbilaga 23 3

4 INLEDNING Fastighetsdata Fastighetsbeteckning: Kv Färgeriet 4 Byggnad Gult plåtklätt hus Adress: Lövholmsvägen Ursprunglig funktion: Verkstadsbyggnad och industrihem för Stockholms Stadsmissions uppsamlingscentral Små Smulor Nuvarande funktion: Stadsmissionens skolor Byggår: 1936, invigning 1939 Arkitekt/Ingenjör: Nat. Karlsson Fastighetsbeteckning: Kv Färgeriet 4 Byggnad Rött hus Adress: Lövholmsvägen Ursprunglig funktion: Tillbyggnad av Stockholms Stadsmissions Industrihem Nuvarande funktion: Bv: Stadsmissionens Second hand, kontor och lagerlokaler. Vån 1 tr: Stadsmissionens skolor. Byggår: 1972 Arkitekt/Ingenjör: Per-Olof Olsson Arkitektkontor AB Fastighetsbeteckning: Kv Färgeriet 4 Byggnad Förrådsbyggnad Adress: Lövholmsvägen Ursprunglig funktion: Förrådsbyggnad för virkestork. Nuvarande funktion: Förråd för Stadsmissionens Second hand. Byggår: 1974 Arkitekt/Ingenjör: L. E. Rågdahl Fastighetsbeteckning: Kv Färgeriet 7 Status. Avriven tomt, f.d Liljeholmens Färgeri AB, Werner C E Trikåfabrik senare under namnet Stockholms Bomulls spinneri och väveri, senare under ägo av Konsumentföreningen Stockholm Adress: Lövholmsvägen /Lövholmsgränd 1-5 Bakgrund Lövholmen är tillsammans med Liljeholmen utpekat som ett stadsutvecklingsområde i Översiktsplan ÖP-99. JM AB äger tomten Kv Färgeriet 4 och 7. På Kv Färgeriet 4 fi nns två ihoplänkade byggnader som rymmer Stockholms Stadsmissions verksamhet. Kv Färgeriet 7 utgörs av en avriven tomt som idag används som parkering revs den s.k Trikåfabriken och Färgeriet som utgjordes av en rad industribyggnader uppförda från 1800-talets slut och framåt. Området står idag inför förändring och nyetablering av framförallt bostadsbebyggelse. En antikvarisk förundersökning görs i syfte att kartlägga och analysera platsen och de enskilda byggnadernas kulturhistoriska värde inför stundande ombyggnad och exploatering av området. 4

5 Syfte Syftet med den antikvariska förundersökningen är att beskriva Kv Färgeriet 4 och 7 historia, väsentliga förändringar samt redovisa de kulturhistoriska värden som fi nns bevarade i området. Byggnaden och kvarteret är sedda i sitt sammanhang- industrihistoriskt och stadsbyggnadsmässigt. Skydd Kv Färgeriet 4 och 7 omfattas av PBL 3 kap 10 vilket innebär att en ev. ändring av bebyggelsen på de två tomterna skall utföras varsamt så att byggnadernas särdrag beaktas och att dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska och miljömässiga värden tas tillvara. Bebyggelsen har gul klass enligt Stockholm stadsmuseums klassifi ceringskarta. Kv Färgeriet 7, vars äldsta del är byggd 1936, har en positiv betydelse för stadsbilden i sitt ursprungliga putsade skick. Fastigheterna ingår i en kulturhistoriskt och industrihistoriskt värdefull industrimiljö utpekad av Stockholms stadsmuseum. Lövholmen är tillsammans med Liljeholmen och Årstadal utpekat som ett stadsutvecklingsområde i Översikstplanen från 1999, ÖP 99. Förslag till ändrad stadsplan för Färgeriet m.m. inom stadsdelen Liljeholmen, Stockholms stadsbyggnadskontor , källa BNA. 5

6 HISTORIK Lövholmen och kvarteret Färgeriet Enligt lagfartprotokoll skall frälse-skattelägenheten Lövholmen vara avsöndrad från Liljeholmen vid 1800-talets början och kallades då Lustigkulla. Dess första kända ägare är kattunstryckaren C.J. Buttenland som förvärvade egendomen Färgeriet 4 På tomten Kv Färgeriet 4 har funnits industribebyggelse sedan 1800-talet. Före 1905 byggdes C.E. Werners trikåfabrik som låg längs Trekantsvägen sträckning, längst i sydväst på tomten. Fabriken byggdes till Byggnaden hade efter tillbyggnaden tre våningar plus en inredd vindsvåning. Fasaderna var slätputsade och byggnaden hade valmat tak. I anslutning till fabriken fanns en skorsten i gult tegel. Fabriken såldes senare till Stockholms Bomullspinneri & Väveri AB som hade sin stora huvudfabrik i Barnängen på Södermalm. De sista åren före rivningen 1984 ägdes Trikåfabriken av Konsumentföreningen Stockholm (KF). De hade ett utförsäljningslager i en låg paviljongbyggnad som var placerad på fabrikens södra sida längs Trekantsvägen. I början av 1900-talet uppfördes en fabriksbyggnad för Liljeholmens Färgeri AB. Fabriksbyggnaden hade fasader i rött tegel, en putsad västgavel och svart plåttak. Fabriken var belägen på tomtens östra del, mot Lövholmsgränd, och byggdes till Industrierna Liljeholmens Färgeri och Trikåfabriken hade verksamhet i drygt 60 år på tomten. På tomtens nordvästra del låg en portvaktstuga med högt valmat tak. Här fanns under många år ett kafé där arbetare från industriområdet åt frukost och lunch revs samtliga byggnader på platsen. Kv Färgeriet 4 fotograferat i samband med Stockholms stadsmuseums inventering av området Närmast i bild ses trikåfabriken som vi denna tidpunkt ägdes av konsumentföreningen StockhoIm och troligen användes som lager. I den låga paviljongen söder om byggnaden fanns Konsums utförsäljningsbutik av begagnad butiksinredning som var mycket populär. I bakgrunden skymtar fabriksskorstenen i gult tegel, färgeriet och portvaktsbyggnaden som låg närmast industrihemmet, mot norr. Källa:SSM. 6

7 Situationsplan över Liljeholmen 1905 framtagen av kulturföreningen projekt i Liljeholmen Bilden skall ses som ett försök att kartlägga de industrier som fanns inom området vid denna tidpunkt. Källa: Liljeholmen, kulturföreningen Projekt i Liljeholmen, Situationsplan över området publicerad i Stockholms stadsmuseums industrimiljöinventering Datum inom parentes är SSM.s uppgifter om byggnadsår. I Paviljong, II fabrik (före 1905), III Kontor (1944), IV portvaktsbyggnad V Fabrik (1915). Källa: SSM. 7

8 Flygfoto över området taget i samband med Stockholms stadsmuseums industrimiljöinventering Källa: SSM Flygfoto över området taget i samband med Stockholms stadsmuseums industrimiljöinventering Källa:SSM. 8

9 Flygfoto över området taget i samband med Stockholms stadsmuseums industrimiljöinventering Källa:SSM. Portvaktsbyggnaden sedd ifrån Lövholmsvägen år På bilden ses Erik Myrén som arbetade som en av ledarna vid industrihemmet mellan 1950 och mitten av 1970-talet. Han och hans familj bodde i bostadslägenheten på vån 1 tr. Källa: Minnen från Hägersten. 9

10 Färgeriet 7 Små Smulor Efter en studieresa i Tyskland 1927 fi ck Stadsmissionens dåvarande föreståndare J W Johnson idén att starta en verksamhet som fi ck namnet Små Smulor (numera Stockholms Stadsmission Second Hand). Tanken var att man skulle få gåvor från givmilda människor som arbetslösa människor skulle få sysselsättning med att sortera, reparera, sälja eller skänka som gåvor till behövande. Verksamheten startade vid det s.k. Arbetshemmet på Kungsholmen. Den första butiken öppnades i en fastighet på Myntgatan i Gamla stan. Industrihemmet Erik Myrén framför industrihemmet I bakgrunden ses en av lastbilarna som åkte runt och samlade in skänkta föremål till verksamheten. På bilden ses indsutrihemmets fasad mot nordväst. Notera ursprunglig putsad fasad; som var grön, portar i trä med trappa i sten och smidesräcke samt de vitmålade fönsterbågarna. Källa: Minnen från Hägersten. När det gamla Arbetshemmets lokaler på Kungsholmen blev för små på 1930-talet fi ck Stadsmissionen år 1936 möjlighet att bygga det så kallade Industrihemmet på Lövholmsvägen vid Liljeholmen/Lövholmen. Tomterna på Kungsholmen såldes och tomten på på Liljeholmen kunde köpas. Den var i stadsplanen betecknad som en industritomt och fi ck inte bebyggas med bostäder. Men Stadsmissionen behövde ha sina omhändertagna boende i huset som planerades för verksamheten och stadens myndigheter ändrade därför stadsplanen så att byggnaden kunde rymma bostad och institution. Det som från början var tänkt att heta arbetshem ändrades till industrihem. På tomten Kv. Färgeriet 7 uppfördes således ett industrihem med verkstäder och bostäder. Industrihemmet planerades som en skyddad anstalt för män med alkoholproblem eller med ett fysiskt eller psykiskt handikapp. Ett 25-tal personer var helinackorderade och övriga hade bostad på annat håll. Alla fi ck ledning att arbeta i de olika verkstäderna. På industrihemmet sorterades och lagades de skänkta föremålen som Små Smulor samlade in upp för att säljas i butiken på Myntgatan i Gamla stan.tre lastbilar kördes ut fl era gånger om dagen och samlade in möbler, lampor och husgeråd. Industrihemmet var en anstalt men också en affärsdriven verksamhet. Männen hade möjlighet att lämna hemmet efter arbetets slut men måste vara tillbaka innan nio på kvällen då porten låstes. Arbetare och personal fi ck mat i matsalen. Även fl ickorna i köket, husmor och vaktmästaren bodde inne på industrihemmet, ända till 1970-talet. 10

11 Uppförandet av industrihemmet fi nansierades bland annat genom anslag av Kungl. Majt:s lotterimedel. Tanken var att det på industrihemmet skulle beredas arbete för sådana personer som behövde tillsyn och övervakning dygnet runt. Samma personer som skötte denna tillsyn skulle också leda arbetet om dagarna. Industrihemmet utgjordes av en förläggning i tre våningsplan med bostäder och verkstäder i samma byggnad. I byggnadens bottenvåning fanns den mekaniska verkstaden, en tapetserarverkstad och expedition. En trappa upp låg snickeriet, bostäder för arbetare, kök och matsal och en bostadslägenhet om 2 rok för föreståndaren till vedgården. På översta våningen låg skomakeriets lager och skrädderi. Här fanns också en bostadslägenhet om 2 rok för industrihemmets föreståndare. Runt hela industrihemmet fanns ursprungligen ett rött plank. Strax bredvid låg ett litet kafé där många arbetare i det övriga industriområdet åt frukost och lunch. Inne på gården fanns ett vedskjul som sysselsatte de män som inte hade några andra förkunskaper eller hantverksutbildning. I slutet av 1960-talet började några damer som arbetade på uppackningen ordna en egen liten butik i en av lokalerna mot Lövholmsvägen. Detta blev grunden för den stora second hand som ligger i huset idag 1972 uppfördes en tillbyggnad av industrihemmet. Tillbyggnaden placerades norr om industrihemmet och de två byggnaderna länkades samman med en uppglasad byggnadsvolym som rymde en ny entréhall och trappa. Den tillbyggda delen är en tvåvåningsbyggnad som innehöll bland annat snickeri och verkstadslokaler för arbetsvården i bottenvåningen restaurerades det gamla huset och man passade på att ändra verksamhetens namn från industrihemmet till stadsmissionens verkstäder. Verksamheten sysselsatte då ca 100 personer. Ca 50 personer var anställda för att sköta driften såsom kökspersonal, vaktmästare, chaufförer m.m. Från pågick ett samarbete mellan Samhall och Stadsmissionen som hyrde ut tvåvåningsbyggnaden där verksamheten bestod av snickeri, armatur och förpackningsverkstad upphörde Industrihemmet att fungera som anstalt med bostäder. Då byggdes bostäderna om till kontor. Från 1990 till 2004 hade Sveriges Kyrkliga Studieförbund kontor i Stadsmissionens lokaler. Under några år fanns också Sociala Missionens gymnasieskola i huset. När dessa fl yttat etablerade Stadsmissionen gymnasieskola och folkhögskola som idag huserar i hela det gamla industrihemmet och i tillbyggnadens vån 1 tr. I den fd verkstaden på tillbyggnadens bv fi nns idag Stadsmissionens Second hand. Verkstadsarbete i industrihemmet Källa: Minnen från Hägersten. 11

12 BESKRIVNING Industrihemmet (gul byggnad) Exteriör Byggnaden utgörs av en enkel, rektangulär, byggnad med tre våningsplan och ett svagt lutande sadeltak klätt med svartmålad plåt. Byggnadens fasader var ursprungligen slätputsade i en grön kulör men är idag inklädda med gul korrugerad plastbehandlad plåt. Byggnaden bevarar ursprungliga fönster med tvärpost och fönstersnickerier av trä. På fasaden mot sydväst fi nns stora skyltfönster i bv. På samma gavel vån 3 tr låg föreståndarens bostad. Bostaden markeras i fasaden genom en balkong som går över hörn och sträcker sig längs norra fasaden. På fasaden mot nordost fi nns två piskbalkonger, en på vån 1 tr och en på vån 2 tr. Samtliga balkonger bevarar ursprungligt balkongräcke av sinuskorrugerad plåt. Byggnaden hade ursprungligen två entréer samt en lastbrygga i anslutning till varuhissen förlagda till norra fasaden. Den östra entrén ledde till ett centralt verkstadstrapphus med varuhiss. Den västra entrén ledde till de två föreståndarbostäderna på vån 1 och 2 tr samt till utställningslokalen på bv. Ursprungliga träportar har bytts ut mot moderna partier av eloxerad aluminium. Entrén till västra trapphuset har byggts igen i samband med tillbyggnaden på talet. Två senare upptagna entréer fi nns idag på sydvästra fasaden. På norra fasadens östra hörn fi nns ett senare tillkommet utvändigt trapphus för brandutrymning. På fasaden mot söder och öster fi nns utanpåliggande ventilationsdragningar inklädda med plåt. Interiör Byggnaden utgörs av en betongkonstruktion med pelarstomme av armerad betong samt trappor av betong, väggar av lättbetong alt. tegel och murar av tegel. Våningsplanen är orienterade kring en central korridorsaxel med mindre rumsenheter på ömse sidor av korridoren samt två centrala trapphus. Vid det östra trapphuset fi nns en varuhiss med stålportar och egen utgång till lastbrygga av betong. På bv fanns ursprungligen de olika verkstäderna. Här fanns målarverkstad, tapetserarverkstad, snickareverkstad, sortering av inlämnade föremål, expedition samt rum för föreståndare, bokföring och administration. I gaveln mot väster fanns utställningslokaler för Små Smulor. På vån 1 tr fanns bostäder för arbetare. Dessa utgjordes av 16 boningsrum med 26 sovplatser samt dag- och läsrum, skrivrum och tvättrum. Här fanns också en matsal för arbetarna och kök. I gaveln mot väster fanns en bostadslägenhet för föreståndaren för vedgården. På vån 2 tr fanns lagerlokaler. I gaveln mot väster fanns en bostadslägenhet föreståndaren av Små Smulor. Industrihemmet fasad mot nordost, Notera piskbalkonger på gaveln och den plåtinklädda fasaden samt träplanket som omgärdar byggnaden. 12

13 Idag Hela byggnaden inrymmer idag Stadsmissionens skolverksamhet. F.d. verkstadslokaler och bostäder är ombyggda till undervisningslokaler och personalutrymmen. Rummen har golv klädda med linoleum. Väggarna är putsade och målade. Byggnaden bevarar ursprungliga fönster med snickerier av trä, djupa fönsternischer med fönsterbänkar av svensk kalksten och ursprungliga radiatorer. I taken fi nns nedpendlade undertak på synligt bärverk. I huset fi nns mekanisk ventilation. Trapphusen har golv av terrazzo, putsade och målade väggar, svartmålade smidesräcken av plattstål och fyrkantsjärn samt äldre radiatorer. Byggnaden omgärdas av ett högt träplank. Förändringar 1972 byggdes industrihemmet till med en byggnadsvolym i två plan placerad i vinkel mot den äldre byggnaden på dess norra sida. De båda byggnaderna länkades samman med en uppglasad byggnadsvolym som rymde entréhall och trappa samt en liten läkarmottagning i trappans entresolplan moderniserades det gamla industrihemmets lokaler byttes fasadmaterial på industrihemmet. Befi ntlig putsad fasad kläddes med gul korrugerad plåt lika den tillbyggda delen. Arkitekt Sixten Wohlin skedde ändring och komplettering av bv och vån 1 tr genom Lund och Valentin arkitekter ab. F.d. arbetarbostäder byggdes om till kontor skedde ombyggnad av bv och vån 1 tr till kontor, omklädningsrum och grafi kverkstad efter ritningar av Granströms Arkitektkontor AB uppfördes en ny utvändig trappa samt mindre ombyggnader efter ritningar av Casa arkitekter. Industrihemmet och den tillbyggda delen sedda från öster,

14 Bilder från industrihemmet 2007: Trapphus med trappa av terrazzo, sparksockel av trä och räcke samt handledare av svartmålat smide.varuhiss med stålportar, fönster med tvärpost och ursprungliga beslag, fönsterbänk av svensk kalksten och ursprungliga radiatorer. 14

15 Tillbyggnad (röd byggnad) Exteriör Byggnaden utgörs av en enkel, rektangulär, byggnad med två våningsplan och ett platt plåtklätt tak. Byggnaden har sockel av betong, plåtklädda fasader i korrugerad röd plastbehandlad plåt och fönster placerade i fönsterband. På vån 1 tr fi nns en indragen balkong med smidesräcke mot sydvästra fasaden. Den ursprungliga entrén till byggnaden är belägen i den uppglasade länken mellan det gamla industrihemmet och den tillbyggda delen. På baksidan mot gården fi nns två öppningar för varuintag med lastbryggor av betong. Längs byggnadens fasad mot sydväst växer en trädrad av väl uppvuxna ekar. I byggnadens västra hörn fi nns en dunge ekar och lövträd. Interiör I byggnadens bv. fanns ursprungligen virkesförråd och verkstadslokaler för snickeri. På vån 1 tr fanns arbetsrum mot sydvästra fasaden och en stor matsal, kök och omklädningsrum mot nordöstra fasaden, d.v.s gården. Den indragna balkongen mot sydväst fungerade som uteservering för matsalen. I länkbyggnadens entresolplan mellan bv och våning 1 tr fanns ursprungligen en läkarmottagning. Industrihemmets tillbyggda del mot Lövholmsvägen, Tillbyggnaden gjordes Notera väl uppvuxna lövträd. 15

16 Interiörbilder från den stora verkstadslokalen på bv och trapphuset i länkbyggnaden mellan det gamla industrihemmet och dess tillbyggda del. Bilden ovan visar tillbyggnadens fasad mot öster. Foto

17 Idag Bottenvåningen domineras av en stor öppen rumsvolym som används som butikslokal för Stadsmissionens Second Hand. Rummet har betonggolv och putsade och målade väggar. Rumsvolymen har en tydlig industriell karaktär med synliga pelare av armerad betong och tak med synliga installationer och lysrörsarmatur. Vån 1tr används av Stadsmissionens skolor. Planlösningen är orienterad kring en central korridor med rum på ömse sidor. Mot nordöstra fasaden fi nns matsal, omklädningsrum och kök. Verkstadsrummen mot sydväst är ombyggda till lektionssalar. Rummen har golv klädda med linoleum. Väggarna är vävade och målade. Byggnaden bevarar ursprungliga fönster i fönsterband. I taken fi nns nedpendlade undertak på synligt bärverk. I huset fi nns mekanisk ventilation. Länkbyggnaden har golv belagt med keramiska plattor, putsade och målade väggar samt trappräcke av målade stålrör. Förändringar 1984 Ändring och komplettering av bv och vån 1 tr genom Lund och Valentin arkitekter ab Togs en ny entré upp i industrihemmets fasad mot Lövholmsvägen för butik. Ändringar utförda efter ritningar av Casa arkitektkontor ab S.Perklind Indragen balkong mot väster, klassrum med rikligt dagljusinsläpp genom fönster placerade i fönsterband samt matsal. Samtliga bilder är tagna i den tillbyggda delen vån 1 tr. Foto

18 Förrådsbyggnad 1974 uppfördes ett kallförråd söder om industrihemsbyggnaden. Förrådet inrymde en virkestork. Förrådet utgörs av en låg enplansbyggnad med pulpettak. Förrådets fasader är klädda av korrugerad plåt. Taket är plåtklätt. På förrådets sydvästra fasad fi nns två stora infartsportar. Färgeriet 7, avriven tomt Kv Färgeriet 7 är en avriven tomt som utgörs av en grusad plan. Tomten avgränsas av Lövholmsvägen i sydväst, Trekantsvägen i söder och Lövholmsgränd i nordost. Samtlig bebyggelse revs 1984 och platsen används idag för bilparkering. Längs Trekantsvägen löper ett lågt räcke av tryckt virke på järnstolpar. Väl uppvuxna lövträd planterade i en rektangulär form inramar platsen. Förrådsbyggnad till höger i bild, Avriven tomt sedd från industrihemmets tak mot söder,

19 Avriven tomt sedd från industrihemmets tak mot söder,

20 KULTURHISTORISKT VÄRDE Resonemanget kring Kv Färgeriet 4 och 7:s kulturhistoriska värde utgår från de kulturhistoriska värdekriterier som defi nierats av Axel Unnerbäck, Riksantikvarieämbetet samt från Stockholm stadsmuseums klassifi cering av området. Dokumentvärde Liljeholmens industribebyggelse vid Årstaviken har avsevärda kulturhistoriska värden. Idag står industriområdet på Liljeholmen- Lövholmen kvar som en rest av de tidiga industrietableringar som skedde i ytterstaden under 1800-talet. Redan tidigt under 1800-talet etablerade sig en del mindre industriföretag i området som successivt utvecklades till ett relativt stort industriområde med ett brokigt lager av bebyggelse och infrastruktur med en blandning av olika större och mindre industrier. Järnvägen drogs genom Liljeholmen redan 1860 och här låg den första stationen på västra stambanan utanför Stockholms dåvarande stadsgräns. Järnvägen var en starkt bidragande orsak till att området kring Liljeholmen förvandlades till en industriförort drogs spårvagn till området och från Liljeholmsbron gick tre linjer.1964 ersattes spårvagnen av tunnelbanan och två år senare drogs Essingeleden fram över Gröndal. Tunnelbanan och Essingeleden har satt sina funktionsseparerande spår i området. Kontorshusen kring tunnelbanestationen har gradvis ersatt industrierna vid vattnet. Under 1900-talets sista årtionden har Liljeholmen genomgått en kraftig sanering och endast ett fåtal äldre industribyggnader fi nns bevarade. Den del av Lövholmen där Kv Färgeriet ligger var i sin södra del bebyggd med ett fl ertal större och mindre industribyggnader för färgeri och trikåtillverkning. Byggnaderna var uppförda från 1800-talets slut och området är successivt utbyggt och förändrat under hela 1900-talet. Samtliga byggnader på tomten revs på 1980-talet. Huvudentré mot sydväst,

21 Upplevelsevärde Kontinuitetsvärde Tomten Kv Färgeriet 7 köptes och bebyggdes i mitten av 1930-talet av Stockholms Stadsmission. De lät uppföra ett industrihem för verksamheten Små Smulor och ägde tomten i många år. Verksamheten har med åren ändrat inriktning och Stadsmissionen har sålt byggnaderna men är fortfarande kvar som hyresgäst. Stadsmissionens Second hand och hjälpverksamhet är mycket etablerat och välkänd på platsen. Byggnaderna representerar en specifi k företeelse i samhället och ett skede i Stockholms och Liljeholmen/Gröndals historia som lämnat betydande spår efter sig. Ovanstående bedöms ha ett betydande samhällshistoriskt värde och verksamheten representerar ett stort kontinuitetsvärde. Arkitektoniskt värde Stadsmissionens byggnader är representanter för företagets utveckling över tid. Det ursprungliga industrihemmet är uppfört 1936 i en stram funktionalistisk stil och har väl bearbetade kvaliteter vad gäller materialverkan, fasadkomposition och ljusföring. Industrihemmet har, i sitt ursprungliga putsade skick, en positiv betydelse för stadsbilden. Den tillbyggda delen från 1972 är en tydlig representant för 1970-talets rationella arkitektur vad beträffar såväl utformning som materialval. Ovanstående ger byggnaderna ett arkitektoniskt och byggnadshistoriskt värde. Miljöskapande värde Längs industrihemmets tillbyggda del från 1970-talet växer en trädrad av väl uppvuxna ekar som bildar en allé längs Lövholmsvägen. Den avrivna tomten Kv Färgeriet inramas av en rad väl uppvuxna lövträd. Träden har ett stort miljöskapande värde för platsen. Huvudentré mot sydväst med trädrad av väl uppvuxna lövträd,

22 KÄLLOR Arkiv Byggnadsnämndens arkiv, Stadsbyggnadskontorets expedition, Fleminggatan 4, Stockholm (BNA) Faktarummet, Stockholms stadsmuseum, Ryssgården, Stockholm (SSM) Gröndals bibliotek Litteratur Den rationella fabriken, Lisa Brunnström, Kulturhistorisk värdering av bebyggelse, Axel Unnerbäck, Stockholm: Riksantikvarieämbetet 2002 Stadens Stränder- Från industri till bostäder, Eva Eriksson red., Värnamo Industrimiljöer i Stockholm, ytterstaden, Byggnadsinventering, Stockholms stadsmuseum Företagsamma Liljeholmen från Världshus till modecenter, Anders Johnson, Stockholms företagsminne, Hågkomster Liljeholmen, Kulturföreningen projekt i Liljeholmen, Brännkyrka genom tiderna II, J.A.Widegren, Stockholm Minnen från Hägersten, Hägerstens Hembygdsförening 2007, två artiklar: -Minnen från Industrihemmet i Liljeholmen av Torborg Svärd, Maria Nogér och Sara Axelsson -Stockholms Stadsmission och Liljeholmen av Sara Axelsson Informanter Börje Forsgård, Stadsmissionens skolor Fotografier Författaren där ej annat anges. 22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

32

33

34

35

36

37

38

39

40

41

42

43