Upplevelser av övergången mellan vårdinstanser ur unga vuxna med Cerebral pares, föräldrars och vårdpersonals perspektiv. - En litteraturstudie

Transkript

1 Örebro universitet Institutionen för hälsovetenskap och medicin Arbetsterapi C, Vetenskaplig metod Vårterminen 2015 Upplevelser av övergången mellan vårdinstanser ur unga vuxna med Cerebral pares, föräldrars och vårdpersonals perspektiv - En litteraturstudie (Experiences about Transition between Health Care Institutions from Young Adults with Cerebral Palsy, Parents and Caregivers Perspectives) - A literature review Författare: Olof Gunnarsson & Carl-Johan Melander Handledare: Carin Fredriksson

2 Örebro Universitet Institutionen för hälsovetenskap och medicin Arbetsterapi C Arbetets art: Examensarbete omfattande 15 högskolepoäng, inom ämnet arbetsterapi Svensk titel: Upplevelser av övergången mellan vårdinstanser ur unga vuxna med Cerebral pares, föräldrars och vårdpersonals perspektiv- en litteraturstudie Engelsk titel: Experiences about Transition between Health Care Institutions from Young Adults with Cerebral Palsy, Parents and Caregivers Perspectives- A Literature review Författare: Olof Gunnarsson och Carl-Johan Melander Datum: Antal ord: 7257 Sammanfattning: Bakgrund: En övergång är något som kommer att ske någon gång under livets gång som kan vara en svår eller turbulent period. Unga vuxna med cerebral pares (CP) behöver mer hjälp och stöd för att kunna klara av att göra övergången i livet så väl som mellan barn- och ungdomshabiliteringen och vuxenhabiliteringen. De behöver en livslång behandling av exempelvis en arbetsterapeut som arbetar med att utveckla och främja självständigheten samt aktivitetsutförandet i det dagliga livet. Genom att studera upplevelser och erfarenheter av övergången för unga vuxna med CP skapas en förståelse för vad de behöver för att underlätta övergången mellan barn- och ungdomshabiliteringen och vuxenhabiliteringen. Syfte: Syftet är att utifrån vetenskaplig litteratur, beskriva hur övergången från Barn- och ungdomshabiliteringen till vuxenhabiliteringen för unga vuxna med cerebral pares, föräldrar och vårdpersonal upplevs. Metod: Denna litteraturstudie är baserad på tio stycken vetenskapliga artiklar, från databaserna CHINAL Plus With Full Text, Medline och PubMed. Samtliga artiklar är publicerade mellan år Resultat: Resultatet bygger kring tre olika perspektiv (ungdomar, föräldrar och vårdpersonal) som berör ämnet övergång mellan barn-och ungdomshabiliteringen till vuxenhabiliteringen. De tre huvudsakliga fynden i denna studie handlar främst om att ungdomar och föräldrar upplever övergivenhet och ovisshet i vården, de upplever också att vårdpersonalen är dåliga på att informera klienter angående övergången mellan vårdinstanserna samt att unga vuxna med cerebral pares, föräldrar och vårdpersonal upplever vården som okoordinerad och en avsaknad av en vårdkoordinator. Slutsats: En uppgift som en arbetsterapeut har är att informera och att utbilda både klienter, klientens anhöriga och övrig vårdpersonal. En vårdkoordinator skulle kunna underlätta hur övergången går till. Då arbetsterapeuter ingår i både inom barn- och ungdomshabiliteringen samt vuxenhabiliteringen borde denna roll som vårdkoordinator te sig naturlig. Sökord: Arbetsterapi, litteraturstudie, cerebral pares, övergång till vuxenvård

3 Innehållsförteckning Inledning... 3 Bakgrund... 3 Cerebral Pares... 3 Att bli vuxen... 4 Barn och ungdomshabiliteringen... 4 Vuxenhabiliteringen... 5 Vården ur ett internationellt perspektiv... 5 Övergången från barn- och ungdomshabilitering till vuxenhabilitering... 5 Arbetsterapi... 6 Problemformulering... 7 Syfte... 7 Frågeställningar... 7 Metod... 8 Litteratursökning... 8 Urval... 8 Dataanalys... 9 Etiska överväganden Resultat Unga vuxnas upplevelser kring övergången Unga vuxnas syn på brister gällande övergången mellan vårdinstanserna Unga vuxnas förslag på förbättringar gällande övergången mellan instanserna Föräldrarnas syn på brister gällande övergången mellan instanserna Föräldrarnas förslag på förbättringar gällande övergången mellan vårdinstanserna Vårdpersonalens syn på brister gällande övergången mellan vårdinstanserna Vårdpersonalens förslag på förbättringar gällande övergången mellan vårdinstanserna Diskussion Resultatdiskussion Metoddiskussionen Slutsats Referenslista BILAGA 1. SÖKMATRIS: CINAHL Plus with Full Text, Medline och PubMed BILAGA 2. Artikelmatris BILAGA 3. Analysmatris

4 Inledning Under arbetsterapeutsutbildningens gång har vi fått ta del av olika diagnoser och deras påverkan på aktiviteter i det dagliga livet. Det finns ett flertal sjukdomar som är kroniska och inte möjliga att bota, cerebral pares (CP) är en av dem. Personer med CP är i behov av livslång habilitering för att minimera de olika hinder som funktionsnedsättningen kan ge (1). I litteraturen finns en hel del information om barn med CP men inte så mycket om vuxna med CP. I samband med vår verksamhetsförlagda utbildning började vi fundera över, och blev mer intresserade av, hur olika instanser fungerar inom vården och hur övergången mellan olika instanser upplevs. Detta gjorde att vi ville fokusera mer på unga vuxna med CP. Arbetsterapeuter finns inom såväl barn- och ungdomshabilitering som vuxenhabilitering och att studera övergången från en instans till en annan kan ge förståelse och kunskap som är av betydelse för den arbetsterapeutiska verksamheten och för den enskilde individen. Syftet är därför att beskriva via befintlig forskning upplevelser av övergången mellan barn- och vuxenhabiliteringen ur unga vuxna med CP, föräldrar och vårdpersonalsperspektiv. Bakgrund En övergång kan ses som en förändring i en persons liv som kan utlösas av sjukdom, genom personlig utveckling eller förändrad livssituation. Personlig utveckling och livssituation handlar om att växa upp, komma in i tonåren, byta arbete och relationsförändringar vilket är något som de flesta människor genomgår. Sjukdom kan innebära en förändring i hälsotillståndet som kan komma plötsligt vilket gör det svårt att vara förberedd på (2). Unga vuxna med exempelvis CP och deras familjer möter samma utmaningar vid övergång till vuxenlivet som andra men utmaningar kan vara mer komplicerade när det gäller val av fortsatt utbildning, yrkesval, arbete och boende på grund av livslång habilitering (3). Cerebral Pares CP är en motorisk funktionsnedsättning och ett samlingsnamn på ett flertal motoriska begränsningar på grund av en skada i det centrala nervsystemet under dess utveckling (4). Skadan kan uppstå under graviditeten, i samband med förlossningen och/eller under spädbarnsåren. De vanligaste orsakerna till skadan är infektion, missbildning och/eller cerebral cirkulationsstörning (1). Det finns olika former av CP som yttrar sig på olika sätt. De vanligaste förekommande är cerebral pares med spasticitet som delas in i tre kategorier, unilateral cerebral pares, diplegi och tetrapelgi. Spasticitet innebär att tonusen i musklerna är förhöjd. Unilateral cerebral pares: Spasticiteten är i huvudsak lokaliserad till den ena sidan av kroppen. Diplegi: Spasticiteten är mest uttalad i benen men även armar/händer kan påverkas. Tetraplegi: Spasticiteten berör såväl armar som ben (1). Andra former av CP kan vara dyskinetiska och ataktiska. Dyskinetisk CP innebär att balansen är nedsatt vilket påverka kroppshållningen samt problem med att utföra muskelrörelser. Ataktisk CP har som följd att det är svårt att upprätthålla jämnvikt samt att kroppsrörelserna är skakiga (4). Andra funktionsnedsättningar som kan förekomma vid cerebral pares bortsett från de motoriska svårigheterna kan till exempel vara: påverkan på kognition, känsel, perception, kommunikation samt epilepsi. Även utvecklingsstörning är vanligt förekommande, ungefär vart tredje barn med cerebral pares har en utvecklingsstörning (4). 3

5 Problem som kan uppstå för personer med CP är motoriska nedsättningar som t ex ofrivilliga rörelser, nedsatt balans och kroppshållning samt muskelsvaghet (4). Detta kan påverka aktivitetsutförandet som till exempel, cykla, äta mat, gå och klä på sig. CP är en hjärnskada som ger rörelsehinder, det finns ingen behandling som kan bota denna typ av skada. Den behandling som ges fokuserar på att mildra och lindra konsekvenserna av CP för personen och för att underlätta personens aktivitetsutförande (1). Att bli vuxen Övergången mellan barn och vuxen handlar till stor del om att hitta sig själv och kunna bli självständig. När tonåringar blir äldre kommer de att distansera sig från familjen och söka sig till vänner med liknande intressen och ålder vilket sker främst genom skolan (5). Något som är vanligt i tonåren är en vilja att skapa planer för framtiden, det kan handla om vidare studier eller yrkesval. Den sociala utvecklingen i tonåren handlar om att finna sin roll i samhället. Att finna sin identitet sker genom att testa sig fram, det kan ske genom influenser från vänner, familj eller andra vuxna i ens närhet. Exempel på detta kan vara att ungdomen deltar i idrott, kulturevenemang och diverse olika föreningar med flera (6). Tonårsperioden kan vara en händelserikperiod som karaktäriseras av bland annat fysiska och emotionella förändringar i kroppen (7). Även för unga vuxna med olika typer av funktionsnedsättning innebär detta en tid av förändring. En stor omställning för individen kan vara att flytta ifrån sitt föräldrahem till eget boende av något slag. För personer med CP kan en flytt till eget boende ställa krav på att individen självständigt kan klara av livets olika dagliga aktiviteter. Att bo själv innebär att klarar av aktiviteter så som laga mat, städa och personlig vård, självständigt eller med hjälp från en personlig assistent. Andra omställningar i livet kan vara att efter avklarad grund- och gymnasieskola söka vidareutbildning eller något annat individen vill göra i sitt liv. För unga vuxna med CP förväntas de också att på eget initiativ ta kontakt med sjukvården (1). Barn- och ungdomshabiliteringen Begreppen barn- och ungdomshabiliteringen och vuxenhabiliteringen är utformad utifrån en svensk kontext. Med dessa begrepp avser författarna att beskriva barn- och vuxenvården ur ett internationellt perspektiv. Författarna för detta arbete väljer att använda begreppen barn- och ungdomshabiliteringen samt vuxenhabiliteringen, dock är dessa begrepp något som används i Sverige. Men författarna syftar även till pediatrik och vuxensjukvård då studien är skrivet ur ett internationellt perspektiv. Inom barn- och ungdomshabiliteringen behandlas barn och unga vuxna mellan 0 till 18 år som har olika typer av funktionsnedsättning, medfödd eller förvärvad till exempel utvecklingsstörning och rörelsehinder. Inom barn- och ungdomshabiliteringen arbetar bland annat arbetsterapeuter, kuratorer, läkare, sjukgymnast, specialpedagoger och sjuksköterskor. I Sverige är barn- och ungdomshabiliteringen organiserad på länsnivå och ser olika ut beroende på vilket landsting det gäller. Insatserna som ges sker utifrån hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) (1). Ett exempel från Sverige är att barn- och ungdomshabiliteringen tillhandahåller stöd till barn och unga vuxna med olika diagnoser till exempel förvärvad hjärnskada, autismspektrumstörning, hörselskada, utvecklingsstörning, synskada och rörelsehinder. Barnoch ungdomshabiliteringen ger stöd och träning efter individens behov och med hänsyn till dennes funktionsnedsättning (8). 4

6 Vuxenhabiliteringen Vuxenhabiliteringen i Sverige blev ordentligt utbredd efter handikappreformen och LSS i mitten 1990-talet. För närvarande finns det ingen enhetlighet gällande strukturen för vuxenhabiliteringen. Inom vuxenhabiliteringen upprättas en handlingsplan tillsammans med individen, vilket bör vara utformat efter en bedömning baserad på personens funktionsnedsättning, möjligheter och önskemål (1). Inom svensk sjukvård skickas en remiss till vuxenhabiliteringen som behandlas av en remissgrupp där de går igenom den sökandes behov och försöker därmed se vilket behov av stöd personen har och vilket team som kan passa för personen i fråga. Sedan görs en planering tillsammans med personen för att fastställa eller tillgodose dennes specifika behov av hjälp (9). De yrkesprofessioner som kan ingå i dessa team är till exempel arbetsterapeut, sjukgymnast, logoped, psykolog, läkare med flera (10). Vården ur ett internationellt perspektiv I USA är sjukvårdsystemet och sjukvårdsförsäkringar privatiserade och ingen allmän sjukvård erbjuds. Om en person inte har någon försäkring kan det vara så att vården uteblir. Det finns ett offentligt program som heter Medicare och hjälper de som är äldre eller de som har ett handikapp att kunna finansiera sin vård. Det finns även ett program som heter Medicaid vilket är en statlig sjukvårdsförsäkring som är till för de som lever på existensminimum eller inte har en inkomst (11). De största skillnaderna mellan sjukvården för barn och vuxna i USA är att familjen är en central del inom pediatriken eftersom att personer under 18 år inte är myndiga och att det då krävs mer stöd från familjen. Detta resulterar i vårdgivare både informerar föräldrar och barnen. Sjukvården för barn är organiserad så att alla resurser ska finnas inom samma byggnad. Sjukvården för vuxna är individcentrerad vilket resulterar i att föräldrarna inte är involverade på samma sätt (12). I Storbritannien är sjukvårdssystemet statligt och finansieras via skatten. Invånarna får ta del av det nationella hälso- och sjukvårdssystemet utan kostnad och det är frivilligt att ha en privat sjukvårdsförsäkring. (11) Barnvården i England är familjecentrerad där de olika sjukvårdsteamen arbetar nära föräldrar och barn. Vården fokuserar på samarbete, informationsutbyte och deltagande av föräldrar och barn. Olika professioner som kan ingå i dessa vårdteam är arbetsterapeut, sjukgymnast och läkare (13). Inom Englands vuxenvård är det en persons diagnos som blir utgångspunkten till vilken typ av vård och service som personen kommer att få. Vårdpersonalen är densamme som inom barnvården, dock skiljer det sig med arbetssättet som finns inom barnvården vilket är mer familjecentrerat (14). Sammanfattningsvis finns det stora skillnader när det kommer till hur sjukvård och välfärdssystemet fungerar internationellt. I både Sverige och Storbritannien är vården statlig och den är även allmän och finansieras genom skatten. USAs sjukvårdssystem är till största del helt privatiserat och ingen allmän sjukvård erbjuds, vilket innebär att det krävs sjukvårdsförsäkringar för att kunna få vård. De likheter som finns är att barn- och ungdomshabiliteringen och vuxenhabiliteringen är organiserat på samma sätt, det finns ingen egentlig skillnad på den vård som ges inom respektive instans. Övergången mellan vård instanser är ett internationellt problem och det har ingen betydelse vilket land eller sjukvårdssystem det gäller. Övergången från barn och ungdomshabilitering till vuxenhabilitering Forskningen rörande övergången visar att övergången från barn till vuxenvården visar att övergången bör ses som en process och inget som går efter ålder. Det är viktigt att se till de unga vuxnas bästa och deras behov av rätt vård. Vårdpersonalen bör ta hänsyn till de riktlinjer 5

7 som finns och anpassa övergången till individens nivå men bör också kunna vara flexibel i behandlingen. Det är viktigt att se till att individen känner sig trygg och anpassa övergången till en takt som individen klarar av (15). Övergången kan ske från barn- och ungdomshabiliteringen till vuxenhabiliteringen när ungdomen är mellan år beroende på hur vården är organiserad. För att underlätta övergången för ungdomen kan en sammanfattning av hans/hennes vårdhistoria sammanställas. I denna typ av sammanfattning bör ungdomarna vara delaktiga och om så behövs kan hjälp av föräldrarna underlätta sammanställningen. Detta för att skapa en hjälp för ungdomarna och att involvera dem i sin egen vård men också för att ungdomarna ska få ökad kunskap om sig själva. Oavsett när och i vilken ålder personerna är kan övergången vara känslomässigt krävande för de unga vuxna men också för föräldrar och vårdpersonal (16). Tidigare forskning har beskrivit övergången (17), vidare har olika övergångsmodeller studerats (18), samt hälsa och välmående hos unga vuxna med cerebral pares (19) dock har ingen översikt gällande övergången hittats som enbart fokuserat på en diagnosgrupp. Annan forskning visar att barn med funktionsnedsättning får ett långvarigt stöd från barnhabiliteringen och har genom åren oftast skapat en stark relation med de vårdgivare som de fått stöd ifrån. När en övergång till vuxenhabiliteringen sker lämnar de en trygghet för något nytt och de måste skapa en relation med de nya vårdgivarna. Barn- och ungdomshabiliteringen kan även upplevas av föräldrarna som en mer familjecentrerad och omhändertagande än vuxenhabiliteringen (15). Arbetsterapi Arbetsterapeuter ingår ofta i vårdteamet vid habilitering av personer med cerebral pares och har en central roll gällande aktivitetsträning, anpassning av miljö, förskrivning av hjälpmedel och ortoser. Detta är en viktig del för att ge personerna förutsättningar för att bli mer självständiga i sitt aktivitetsutförande i vardagen (16). Olika typer av interventioner som arbetsterapeuten gör inom barnhabiliteringen är, utbildning, träning av styrka och muskelfunktion samt aktiviteter i det dagliga livet genom till exempel lek och skola (20-21). En av arbetsterapeutens uppgifter är att när barnet närmar sig sin övergång till vuxenlivet främja dennes självständighet. Självständighet innebär att delta och utföra aktiviteter i hemmet så väl som i samhället, därför bör dessa personer kunna få hjälp och stöd i dessa områden. Arbetsterapeuterna har förmågan att förstå och ta hänsyn till samspelet mellan individens identitet och val av aktivitet (22). Enligt Model of Model Human Occupation (MOHO) består människan av de tre komponenterna viljekraft, vanebildning och utförandekapacitet. Viljekraft syftar på individens egen motivation och vilja till att utföra någon aktivitet, vanebildning handlar människans rutiner i vardagen och utförandekapacitet innebär de förmågor som individen har till att utföra en aktivitet (23). Miljön är alla de rum eller sammanhang som människan vistas i och miljön kan försvåra eller förenkla individens aktivitetsutförande (23). I MOHO (23) beskrivs klientcentrering något som handlar om att se sin klient som en unik individ. Klientens bakgrund och erfarenheter är det som utgör grunden för hur arbetsterapeuten kommer att planera sin behandling med klienten. En annan viktig aspekt är att se att det som klienten tänker, känner och gör utgör grunden för en förändring. Kliniskt resonemang är en process som kan användas av arbetsterapeuter som hjälp i sitt möte med klienter för att kunna samla in viktig information samt att kunna ta beslut rörande deras vård. Denna process är något som ständigt pågår från det ögonblick mötet med en klient upprättats och under resten av behandlingens gång (24). Inom MOHO (23) ses kliniskt 6

8 resonemang som något som syftar till att förstå klienten ur dennes synvinkel. I denna process beaktas klientens bakgrund, vanor, intressen, roller, dennes upplevelse av utförandekapacitet. I en behandling gäller det att se klientens unika egenskaper vilka sätter tonen för behandlingens strategier och mål. Arbetsterapeuter inom vuxenhabiliteringen i Sverige arbetar med att främja individens självständighet i vardagslivet. Mycket av det arbete som en arbetsterapeut utför handlar om att göra bedömningar av utförandekapacitet samt skriva ut hjälpmedel, till exempel gånghjälpmedel eller olika typer av kognitiva hjälpmedel. Arbetsterapeuten har även en roll som informatör och utbildare för personal eller anhöriga (10). Problemformulering Personer med cerebral pares är i behov av en livslång behandling, vilket ställer krav på individen samt sjukvården (1). Tonåringar med CP går i stort sett igenom samma faser som alla andra tonåringar (4, 5, 6). Det som dock skiljer sig är deras behov av vård samt stöd då deras funktionsnedsättning kan försämra aktivitetsutförandet i det dagliga livet samt bidra med svårigheter, i till exempel skola, arbete, fritid (1, 22). Då de ofta behöver kontinuerlig tillgång till habilitering innebär det att när personen med CP går från barn till vuxen att det också blir en övergång från en vårdinstans till en annan. Övergången mellan barn- och ungdomshabiliteringen och vuxenhabiliteringen kan vara problematisk och jobbig för alla inblandade men främst för de unga vuxna med CP. En övergång kommer att ske vare sig individerna anser eller känner sig redo för att göra denna övergång (1, 15). Arbetsterapeuter arbetar med habilitering för både barn och vuxna för att utveckla eller främja individernas självständighet och aktivitetsutförande (23). Genom att lyfta fram erfarenheter och upplevelser kring övergången kan kunskap framkomma som kan användas av arbetsterapeuter för att eventuellt förändra förberedelserna inför övergången samt mottagande av personen med cerebral pares i nästkommande verksamhet. Syfte Syftet är att utifrån vetenskaplig litteratur, beskriva hur övergången från barn- och ungdomshabiliteringen till vuxenhabiliteringen upplevs av unga vuxna med cerebral pares, föräldrar samt vårdpersonal. Frågeställningar Hur upplever unga vuxna med cerebral pares övergången mellan barn- och ungdomshabiliteringen till vuxenhabiliteringen? Vilka brister i övergångsprocessen mellan barn och ungdomshabiliteringen till vuxenhabiliteringen anser unga vuxna med cerebral pares, föräldrar och vårdpersonal finns? Vilka förbättringar upplever unga vuxna med cerebral pares, föräldrar och vårdpersonal i övergången mellan vårdinstanserna bör göras?

9 Metod Detta arbete är en litteraturstudie som innebär en sammanställning av en redan befintlig forskning (25). Enligt Friberg är tanken med en sådan studie att öka kunskapen samt få en översikt inom ett specifikt område (26). Litteratursökning För att finna artiklar av relevans för studiens syfte användes följande inklusionskriterier (25), personer med CP som antingen ska göra övergången, befinner sig i övergången eller har gjort övergången mellan barn-och vuxenhabilitering, föräldrar och vårdpersonal. Vidare artiklar som hade keywords cerebral palsy och transition. Keywords förklarar hur artikeln blivit taggad samt vilka sökord den reagerar på. En avgränsning var att artiklarna inte fick vara äldre än 10 år ( ) och skulle vara skrivna på engelska. I CINAHL Plus With Full Text gjordes även en avgränsning genom peer previewed. Sökningen efter artiklar skedde i tre databaser (se bilaga 1): CINAHL Plus With Full Text, Medline Ebsco och Pubmed. Samtliga databaser har en koppling till arbetsterapi eller hälsooch sjukvård. Den första sökningen var en provsökning för att få en bild av hur mycket material som fanns, men också för att kunna finna lämpliga sökord. Första provsökningen gjordes i CINAHL Plus With Full Text med ämnesord (äo) så kallad MESHterm. Dessa ord var Cerebral palsy AND Occupational therapy AND Transition. Begränsningen som gjordes i sökningen med hjälp av AND gjordes för att enbart få artiklar med koppling till arbetsterapi vilket dock gav få träffar. Ytterligare sökningar på olika former av transition gjordes, Transition to adult care (äo) eller Transition to adulthood, vilket gav tre träffar i kombinaton med Occupational therapy (äo). Utifrån provsökningen som redovisas i sökmatriserna (Se bilaga 1) användes slutligen följande sökordskombinationer Cerebral palsy och Transition i samtliga databaser för att få så många relevanta träffar som möjligt. Vid för snäv sökning riskeras artiklar av relevans att försvinna (25). I samtliga databaser användes trunkering vilket innebär att det valda ordet avslutas med en asterisk. Det valda sökordet kopplas samman med olika typer av böjningar, till exempel, Transition, transitioning, transition to adult care med flera (27). Vid sökningen användes de Booelska operatorerna AND och OR vilket innebär att sökorden länkas samman med antingen AND eller OR. AND begränsar sökningen och OR vidgar sökningen (28). Anledningen till att varför OR inte användes i den slutgiltiga sökningen var för att sökordet transition i kombinationen med sökorden Transition to adult care*, Transition to adulthood* och Transition* gav samma antal träffar som att bara använda sökordet Transition*. Sökningen i PubMed (se bilaga 1.) användes även funktionen related citations vid en av dubbletterna som kom upp. Det fanns 93 relaterade artiklar. Vid granskningen av titlarna återfanns även här många dubbletter. Urval Den slutgiltiga sökningen i CINAHL Plus With Full Text resulterade i 80 träffar, Medline 170 och PubMed 114, totalt 364. Av dessa 364 artiklar valdes 31 artiklar ut efter att ha granskat titeln utifrån arbetets syfte. Artiklar vars titel innehöll ordet review exkluderades. 8

10 CINAHL Plus With Full Text var huvuddatabasen och i Medline och PubMed fanns det sex stycken dubbletter vilka togs bort vid titelgranskningen. Abstrakten till de 31 artiklarna granskades. Artiklar som inte hade ett relevant abstract eller keywords, som inte svarade på syftet samt artiklar som var reviews exkluderades. Vid granskningen utifrån abstrakt exkluderades 12 artiklar. Åtta artiklar hade ett abstract som inte svarade på syftet eller hade lämpliga keywords. Fyra stycken artiklar var reviews, vilket räknas som en andrahandskälla och är därför ej användbar. Nitton artiklar lästes i fulltext och av dessa exkluderades nio stycken artiklar. Fyra artiklar svarade inte på syftet, fyra artiklar var reviews vilket framgick först vid läsningen av hela artikeln. Den resterande artikeln sållades bort på grund av bristande kvalité. Tio artiklar valdes ut, av dessa var åtta stycken kvalitativa och två var kvantitativa samt kvalitativa (se fig.1). 364 Titel, keywords Abstract Fulltext 9 Totalt 10 (Fig. 1) Flödesschema Dataanalys Artiklarna delades upp mellan författarna. För att granskningen av artiklarna skulle vara konsekvent, sattes gemensamma regler upp. Det bestod av att undersöka vilken typ av studie, hur den hade genomförts och resultatet. Det första steget i processen var att läsa alla artiklar ett flertal gånger för att sedan ta ut all information som svarade till syftet och frågeställningarna (25, 28). Efter att resultatet sammanfattades i respektive artikel skapades en artikelmatris (se bilaga 2) för att få en överblick på artiklarnas innehåll. Den består av uppgifter om författarna, årtal, metod, syfte, resultat samt kvalitetsgranskning av artiklarna (se bilaga 2) (27). Efter att artikelmatrisen var klar kategoriserades resultatet av artiklarna utifrån frågeställningarna. En analysmatris (se 9

11 bilaga 3) användes för att få en överblick över det insamlade materialet och för att se vilka artiklar som svarade på vilken frågeställning. Det insamlade materialet delades sedan upp utifrån perspektiven unga vuxna med CP, föräldrar och vårdpersonal. Materialet färgkodades och stycken som hade liknande teman (t.ex. känslor) fick en gemensam färg för att sedan syntetiseras utifrån frågeställningarna. När detta hade genomförts diskuterade författarna vad de funnit för typ av innehåll i respektive artikel för att sedan kunna finna gemensamma nämnare. Genom att skapa en struktur underlättas analysprocessen (25). Efter färgkodningen var klar översattes respektive stycke till svenska. När syntetiseringen var klar gjordes en grundlig genomgång av materialet samt en jämförelse med grundkällorna för att undvika eventuella feltolkningar. För att kvalitetsgranska artiklarna användes en granskningsmall från Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) (29). Resultatet av kvalitetsgranskningen graderas i tre nivåer, låg, medel och hög. Granskningen bygger på olika frågeställningar och ställningstaganden för att kunna säkerställa kvalitén för samtliga artiklar (28). Författarna till detta arbete använde sig av mallen för kvalitativ granskning i samtliga artiklar. Då åtta stycken av artiklarna var kvalitativa och de resterande två hade en kvalitativ del användes samma mall för samtliga artiklar. Sju stycken av artiklarna hade hög kvalitet och tre stycken artiklar hade medelhög kvalitet (se bilaga 2). Etiska överväganden Något som bör tas hänsyn till när forskning bedrivs är att forskarna följer de etiska principerna som är till för att skydda och att säkerställa deltagarnas integritet. Detta regleras genom individskyddskravet vilket är grunden för de etiska överväganden i forskningen (30). Individskyddkravet innefattar fyra principer vilka är: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Samtliga artiklar (31-40) är etiskt godkända (se bilaga 2). Med tanke på de etiska principerna och för att säkerställa trovärdigheten i denna litteraturstudie har författarna haft etiken i åtanke genom att ha en öppenhet i hur materialet insamlats, haft tydliga källhänvisningar och att forskningen i artiklarna bedrivits på korrekt sätt. Resultat Syftet med studien var att utifrån vetenskaplig litteratur, beskriva hur övergången från barnoch ungdomshabiliteringen till vuxenhabiliteringen för unga vuxna med cerebral pares upplevs. Resultatet baseras på tio stycken vetenskapliga artiklar som berör ämnet övergång inom vården. Den första frågeställningen är utgångspunkten för hur resultatet är upplagt. Åtta artiklar (31-35, 37-39) har en kvalitativ ansats och två artiklar (36, 40) har både en kvantitativ och en kvalitativ ansats. Tabell. 1. Översikt över vilka artiklar som besvarar respektive frågeställning. Frågeställning 1 Frågeställning 2 Frågeställning 3 Unga vuxna: Unga vuxna:31-33, 35 Föräldrar:33, 37 Vårdpersonal:38-40 Unga vuxna: 31-33, Föräldrar: 33, 37 Vårdpersonal: 39-40

12 Unga vuxnas upplevelser kring övergången I intervjuer med unga vuxna med CP framkommer upplevelser kring övergången från barnoch ungdomshabiliteringen till vuxenhabiliteringen. De unga vuxna upplever en rädsla, oro och en osäkerhet kring den vård de kommer att få i vuxenhabiliteringen (31-33). En vanligt förekommande känsla hos de unga vuxna när de ska lämna barn- och ungdomshabiliteringen är övergivenhet och att det är en känslomässigt tung process. De upplever att deras långvariga vårdkontakt med barn- och ungdomshabiliteringen får ett abrupt slut. Det framkommer att det är problematiskt att få ett bra stöd från vårdpersonal utanför barn- och ungdomshabiliteringen (32-34). Unga vuxnas syn på brister gällande övergången mellan vårdinstanserna Det beskrivs att de unga vuxna generellt anser att de inte är tillräckligt informerade kring hur övergången till vuxenhabiliteringen är upplagd samt hur vårdgivarna arbetar. Vidare att de upplever att de är dåligt informerade om vad som kommer att ske i framtiden med deras hälsa. De anger att de kunde får tillräckligt med stöd från vårdpersonalen i övergången (31-32, 35). Unga vuxna föredrar verbalinformation framför skriftlig, då den skriftliga kan vara svår att förstå (31). I tre av artiklarna uttrycker deltagarna att det finns bristande kontakt mellan barn- och ungdomshabiliteringen och vuxenhabiliteringen (31-33). Detta tar sig uttryck i att de unga vuxna inte vet vilken typ av stöd de kan få (31), att vårdpersonalen säger olika saker (32) och att de inte blir remitterade till rätt instans (33). Deltagarna i två studier upplever att de får sämre vård och att det inte finns lika många specialister i vuxenhabiliteringen som i barn- och ungdomshabiliteringen (33, 35). En artikel skriver att de unga vuxna förlorade de framsteg som de gjort under deras vistelse i barn- och ungdomshabiliteringen vid övergången till vuxenhabiliteringen, till exempel försämrades de unga vuxnas gångkapacitet (35). Unga vuxnas förslag på förbättringar gällande övergången mellan instanserna Unga vuxna förklarar att de är dåligt förberedda inför övergången till vuxenhabiliteringen. De anser att de vill ha bättre information som är anpassad efter deras situation. De nämner att de vill ha kunnig personal som kan tillgodose deras behov. Vidare att de vill ha tydligare information om hur övergången sker och vart de ska vända sig för att få den vård de behöver (31, 33, 36-37). I en artikel nämner deltagarna att de vill att barn- och ungdomshabiliteringens personal ska ta ett större ansvar i administreringen av övergången. De vill att övergångsprocessen ska vara öppen och tydlig, att barn- och ungdomshabiliteringspersonalen ska förbereda de unga vuxna redan i tidiga tonåren om den kommande övergångsperioden (33). Vårdpersonalen mellan instanserna borde samarbeta mer med varandra. Unga vuxna anser att personalen på vuxenhabiliteringen borde utnyttja den expertis som personalen besitter på barn- och ungdomshabiliteringen då de har en annan kunskap om och kontakt med sina patienter (32-33). Ett förbättringsområde inom vården är en bättre koordinerad vård som skulle kunna ske genom att ha någon som kan agera som en vårdkoordinator (31, 33). Detta är något som de unga vuxna ställer sig positiva till, då de saknar kunnig och professionell vårdpersonal (33, 37). 11

13 Föräldrarnas syn på brister gällande övergången mellan instanserna Föräldrarna beskrev att de inte visste var eller vem de skulle vända sig till inom vuxenhabiliteringen och de ansåg att det var svårt att få den hjälp som barnet är i behov av inom vuxenhabiliteringen. Föräldrarna kände en viss frustration över vårdpersonalens bristande kunskap inom vuxenhabiliteringen vad gäller vilken typ av hjälp deras barn behöver, vilket gör det svårt för vårdgivarna att lotsa familjen vidare till rätt läkare och instans. Föräldrarna uppgav att de kände en ovisshet om vad som ska ske och vilka eller vem de ska ta kontakt med inom vuxenhabiliteringen (33, 37). De kände sig dåligt förberedda och fundersamma över vad som kommer att ske efter att deras barn har avslutat sin behandling på barn- och ungdomshabiliteringen (37). Föräldrarnas förslag på förbättringar gällande övergången mellan vårdinstanserna Enligt två artiklar upplever föräldrarna att det finns ett behov av att ha en bättre strukturerad och koordinerad vård för att underlätta hela övergångsprocessen. Föräldrarna ser ett behov av att ha en person som kan systemet och kan förklara hur det fungerar för att på så vis kunna guida dem (33, 37). Detta menar föräldrarna kan bidra till att de känner sig bättre förberedda vilket kan leda till att de kan ta rätt vårdbeslut för sina barn. Föräldrarna är beredda att göra det som krävs för sina barn om de bara visste vem de skulle vända sig till inom vuxenhabiliteringen. De vill vara bättre förberedda innan övergången kommer att ske (37). Föräldrarna ser gärna att vuxenhabiliteringen ska efterlikna den vård som ges inom barn- och ungdomshabiliteringen. De vill även gärna ha en instans som befinner sig mellan barn- och ungdomshabiliteringen till vuxenhabiliteringen i övergångsprocessen. Något annat som efterfrågades var att ha en stödgrupp som är utformad för att förklara hur övergångsprocessen fungerar. Denna typ av stöd är att föredra framför emotionellt stöd och föräldrarna ser fördelarna med praktiskt stöd (33). Vårdpersonalens syn på brister gällande övergången mellan vårdinstanserna I en studie baserad på fokusgrupper på fem sjukhus i Finland framkommer det hur övergångsprocessen går till utifrån vårdgivarnas perspektiv. Det finns inga tydliga rutiner eller arbetssätt för personalen för att underlätta övergången för unga vuxna och föräldrar. Vårdpersonalen förbereder för övergången genom att sammanställa dokument som sedan skickas till vuxenhabiliteringen detta sker cirka ett år innan övergången. I processen försöker vårdpersonalen involvera familjen eller anhöriga i planeringen, se över de sista detaljerna innan övergången. När de unga vuxna har gjort övergången till vuxenhabiliteringen tar behandlingsteamet på vuxenhabiliteringen över allt ansvar (38). Det finns det ingen tydlig policy för hur övergången ska koordineras oavsett om det är mellan barn- och ungdomshabiliteringen och vuxenhabiliteringen (39-40). Inom barn- och ungdomshabilitering vet personalen inte om familjen eller patienten har kontaktat vuxenhabiliteringen eller om de fortsätter med sin behandling efter att processen är genomförd då det inte görs någon uppföljning (38-39). Vårdpersonalens förslag på förbättringar gällande övergången mellan vårdinstanserna Vårdpersonalen beskrev att kommunikationen mellan instanserna men också mellan personalen kan förbättras (39-40). Övergångsprocessen kan inte bara vara en svår process för ungdomar med CP och föräldrar, utan även för vårdpersonal. De har behandlat patienterna under en lång period och de upplever att de inte har tillräckligt med befogenhet att kunna påverka deras vård när de gör övergången till vuxenhabiliteringen. Vårdpersonalens förslag på förbättringar för att underlätta övergångsprocessen skulle vara att ha en koordinator vars syfte är att underlätta övergången. Andra förslag skulle vara att ha en specifik träning för att 12

14 fylla glappet mellan barn- och ungdomshabiliteringen och vuxenhabiliteringen. Ytterligare förslag kan till exempel vara att ha tydligare skriftlig information (39). Diskussion Resultatdiskussion Syftet med detta arbete var att utifrån vetenskaplig litteratur, beskriva hur övergången från barn- och ungdomshabiliteringen till vuxenhabiliteringen erfars av unga vuxna med cerebral pares, föräldrar samt vårdpersonal. Resultatet visar att oavsett vems perspektiv som intas så upplevs övergångsprocessen som en tung period. Föräldrar och ungdomar känner sig dåligt förberedda inför den omställning som sker i övergången mellan barn- och ungdomshabiliteringen till vuxenhabiliteringen. Unga vuxna, föräldrar och vårdpersonal upplever vården som okoordinerad och beskriver ett behov av en vårdkoordinator för att underlätta övergångsprocessen. Unga vuxna och föräldrar anser att information är en viktig del för att vara förberedd inför övergången mellan barn- och ungdomshabiliteringen och vuxenhabiliteringen. De upplever att informationen är bristande vilket resulterar i att de inte vet vem/vilka de ska vända sig till eller ta kontakt med inom vuxenhabiliteringen (31-33, 35, 37). Enligt socialstyrelsen har patienten rätt till individanpassad information. Information är en viktig del i för att patienten ska kunna vara självbestämmande angående sin egenvård (41). Föräldrar och unga vuxna vill ha information om vem de ska vända sig till inom vuxenhabiliteringen och hur övergången kommer att gå till (31-33, 35, 37). Föräldrar har en viss oro och ovisshet kring vem de ska kontakta för att kunna tillgodose deras barns behov (33, 37). Det vårdpersonalen kan göra för att förbättra kommunikationen är att anpassa sin information efter patienten och ha förståelse för dennes situation. Vårdpersonal och patientorganisationer har tagit fram några punkter om vad en informerad patient är i en gemensam diskussion. Punkterna är: patienten vet vad som ska hända, individanpassad information som patienten kan förstå och bearbeta efter förmåga har getts och patienten är tillräckligt informerad för att kunna ta vårdbeslut (41). Resultatet av denna litteraturstudie visar att unga vuxna föredrar muntlig information framför skriftlig information samt att de vill att information ska vara mer individanpassad (31). Språklig kommunikation handlar om att använda kroppsspråk, dialekt och tonläge för att göra sig förstådd och underlätta för mottagaren att förstå informationen som ges ut (42). Fördelen med muntlig information är att den är lättare att anpassa efter situation och individ. Genom att läsa av patientens kroppsspråk går det att se ifall denne förstår informationen, är ledsen, stressad eller trött. För att kunna skriva och tolka en text är det viktigt att utgå från läsarens nivå. Det är av relevans att tänka på vem läsaren är och vilken typ av information som är viktig för individen (42). Skriftlig information kan vara svårare att individanpassa dels för att de inom sjukvården ofta har mallar för information ska ges ut och att det är enklare att anpassa information verbalt. Det är mer fördelaktigt med verbal information då det kan anpassas för stunden med hjälp av kroppsspråk och reda ut eventuella missförstånd. Socialstyrelsen betonar att alla människor har rätt till individanpassad information (41). Resultatet från denna litteraturstudie visar att detta är ett område som bör ses över. En åtgärd som skulle kunna underlätta för vårdpersonalen är att ha någon form av checklista med följdfrågor som ska ställas till patienten för att se så att patienten har förstått den information som givits. Det handlar också om att förstå patientens behov eller att försöka sätta sig in i patientens situation och att lyssna på dennes behov. Att föräldrar känner en oro över vad som kommer hända deras barn är förståeligt, då föräldrar vill kunna ge den bästa möjliga framtid 13

15 för sina barn. För att de ska kunna få en kontroll över vad som kommer att ske behövs tydligare information. Genom struktur och tydlig information om vad som ska hända samt vart de ska vända sig skapas en trygghet som skulle kunna reducera stress för både unga vuxna och föräldrar. Enligt Kielhofner utgår arbetsterapeuter från att det är klientens tankar, känslor och egenskaper som lägger grunden för behandlingen, ett klientcentrerat arbetssätt (23). Arbetsterapeuten utgår från personens utförandekapacitet, vanebildning och motivation (23). Arbetsterapeutens roll är att främja och att yrka för individens självbestämmande och självständighet (22). Detta sker genom, att informera, utbilda, anpassning samt förskrivning av hjälpmedel (1, 9-10). Detta lägger grunden för hur habiliteringen med klienten kommer att planeras samt genomföras. Då arbetsterapeuten utgår från klientens behov och livssituation skulle detta kunna underlätta övergångsprocessen för klienterna. Arbetsterapeuten främjar individens självständighet genom att arbeta klientcentrerat och lyssna på vad klienterna tycker, känner, vill så de känner sig hörda. Vilket skulle kunna minimera missförstånd och att de känner sig otillräckligt informerade. Det är viktigt att det är klientens behov som ska ligga i fokus och att de ska vara delaktiga genom att involvera dem sin egen behandling. Genom att ta hänsyn till dessa aspekter kan individen bli uppmuntrad till att våga ta egna beslut och därigenom bli mer självständig. De åtgärder som bör ligga i fokus är att i ett tidigt skede förbereda de unga vuxna före övergången till vuxenhabiliteringen. Ett exempel som författarna för denna litteraturstudie anser kan vara att uppmuntra och behandla klienterna till mer självständighet. Detta är en process som bör ske successivt redan från tidigt tonår. Det är inte bara arbetsterapeuter som kan arbeta klientcentrerat, då grundtanken handlar om att lyssna in och förstå klientens behov. Alla professioner inom vården bör tänka klientcentrerat då det handlar om hur väl patientens behov blir tillgodosedda inte hur vårdpersonalen tycker hur väl de har utför sitt arbete. Dessa frågor är något som behandlas i patientlagen som till exempel information, delaktighet, fast vårdkontakt och individuell planering och val av behandling eller hjälpmedel (43). Ett intressant fynd vid genomgången av artiklarna var ett uttalande från föräldrarna om att de föredrog praktiskt stöd framför hjälp från emotionella stödgrupper (33). Vi tror att dessa föräldrar har bearbetat sina känslor och upplevelser kring deras barns diagnos och följderna av denna. Detta tror vi leder till att de vill ha tydlig och praktisk hjälp om var de kan vända sig för att deras barn ska kunna få den vård de behöver. Enligt Socialstyrelsen (44) är syftet med anhörigstöd att underlätta deras vardag i form av insatser eller information och utbildning. Socialnämnden ska hjälpa de anhöriga som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller har en funktionsnedsättning. Kommunens ansvarar för att se till att dessa bestämmelser följs och att invånarna ska informeras om vilket stöd som de kan få. Några exempel på detta kan vara att informera anhörig om vederbörandes diagnos, samtalsgrupper, hjälpmedelsutbildning och finansiellt stöd (44). Familjen har rätt till att få stöd, men de känner inget behov av just den hjälpen. Vi tror mer att det handlar om att de redan har bearbetat sina känslor och nu vill ha praktisk hjälp av något slag. I resultatet från denna studie framgick att både unga vuxna och föräldrar eftersöker en bättre koordination mellan instanserna men också att vuxenhabiliteringen borde försöka efterlikna barn- och ungdomshabiliteringen. Med tanke på att vuxenhabiliteringen i Sverige grundades i mitten av 1990-talet är det inte konstigt att övergången är komplex (1). En anledning till detta kan vara att vuxenhabiliteringen grundades senare än barn- och ungdomshabiliteringen och behöver fortfarande mer utveckling. Det riktas oftast mer resurser till att behandla sjuka barn för att kunna underlätta deras utveckling och förutsättningar. Vilket kan ha lett till att vuxna personer hamnar i skymundan då det förväntas att de ska ta egna beslut över sitt liv. En 14

16 problematik med övergången mellan barn- och ungdomshabiliteringen och vuxenhabiliteringen är de två olika instansernas arbetssätt och organisation. Barn- och ungdomshabiliteringen grundar sig på ett familjecentrerat arbetssätt medan vuxenhabiliteringen har ett individcentrerat perspektiv i sitt arbete med sina klienter. Inom barn- och ungdomshabiliteringen är familjen en central del i behandlingen. När barnet växer upp och blir äldre är självständighet en viktig aspekt därför är vuxenhabiliteringen mer individanpassad (45). Författarna för detta arbete anser att ålder och grad av funktionsnedsättning ställer olika krav på individen vilket vården bör anpassa sig till. I och med ökad ålder förväntar sig samhället att människan ska ta mer ansvar och bli mer självbestämmande. Därför är det ganska naturligt att vuxenhabiliteringen är mer individcentrerad än barn- och ungdomshabiliteringen. Diskussionen angående övergången mellan olika instanser är inget nytt utan har funnits på agendan i över tio år. Även om detta har diskuterats under ett flertal år så är övergången fortfarande en svår process för klienter och deras familjer samt vårdpersonalen på grund av att koordinationen mellan instanserna är bristfällig (46). Resultatet från denna litteraturstudie visar att upplevelser så som övergivenhet, ovisshet och bristfällig kommunikation mellan instanserna är något som är påtagligt i flera artiklar (31-34, 37, 39-40). Detta styrks även från en artikel som menar att familjerna känner sig övergivna och att de unga vuxna inte känner sig väl bemötta (46). Arbetsterapeutens roll gällande stöd i övergången mellan vårdinstanserna kan vara att förbereda de unga vuxna och familjer för förändringar i livet och hjälpa unga vuxna att bli mer självständiga (47). Arbetsterapeuten ser problemen i aktivitetsutförandet i det dagliga livet för personer med kroniska sjukdomar, något som är en viktig del i övergången (48). Då en av arbetsterapeuternas uppgifter är att hjälpa de unga vuxna att bli mer självständiga och förberedda inför vuxenlivet, skulle detta kunna vara en tillgång i övergången mellan barn- och ungdomshabiliteringen till vuxenhabiliteringen (22). Andra arbetsuppgifter är att utbilda personal, agera som informatörer, arbeta klientcentrerat och att de ingår habiliteringsteamen. Med tanke på dessa aspekter borde det te sig naturligt att en arbetsterapeut tar sig an denna roll som vårdkoordinator. För att kunna underlätta en övergång från barn- och ungdomshabiliteringen till vuxenhabiliteringen behövs tydligare information, tidigare förberedelse i tonåren för de unga vuxna samt en bättre kommunikation mellan vårdinstanserna. Resultatet av denna studie tyder på att övergången skulle kunna förbättras om informationen förtydligas, om båda unga vuxna och föräldrar förbereds bättre, kommunikationen samt koordination mellan vårdinstanserna förbättras. Eftersom övergången mellan barn- och ungdomshabiliteringen till vuxenhabiliteringen är bristfällig kan en arbetsterapeut vara lämplig som vårdkoordinator, då arbetsterapeuter ser till människans behov, främjar självständighet och ingår i habiliteringsteamen. Författarna för denna studie anser att en arbetsterapeut är en lämplig person att agera som en vårdkoordinator. Metoddiskussionen Syftet med denna litteraturstudie var att utifrån vetenskaplig litteratur, beskriva hur övergången från barn- och ungdomshabiliteringen till vuxenhabiliteringen erfars av unga vuxna med cerebral pares, föräldrar samt vårdpersonal. Syftet med denna studie uppnåddes. En bred sökning användes, för att få relevant antal träffar, samt att minska risken för förlust av material (25). Genom att använda sökorden cerebral palsy och transition blev det ett rimligt antal artiklar att gå igenom samt för att reducera antal artiklar som inte svarar mot syftet. Fördelen med den sökordskombination som användes är att den är bred och täcker in 15

17 ett stort område, vilket resulterade att artiklar av hög kvalité insamlades. Det gick inte att kombinera ordet transition med arbetsterapi, det resulterade i väldigt få träffar. Därför valdes att enbart att använda sökordet transition* för att på så vis få olika varianter och kombinationer av ordet övergång (27). Genom att inte vara selektiva utan öppna inför det material som togs fram skapades en bred infallsvinkel. Samtliga inkluderade artiklar besvarade hela eller delar av syftet. Sökningen i PubMed var inte helt systematisk då artikeln som användes i resultatet var en relaterad artikel. Dock användes samma sökord som i de resterande databaserna. Beroende på hur insamlingen av datan har genomförts kan detta påverka trovärdigheten (49) vilket kan diskuteras i denna litteraturstudie. Författarna till denna litteraturstudie tror inte att detta har påverkat resultatet eller trovärdigheten i litteraturstudien, p.g.a. att det insamlade materialet hade liknande innehåll samt att författarna öppet redovisat hur de har gått tillväga. Databaserna som valdes har en koppling till arbetsterapi eller hälso- och sjukvård vilket är av relevans för denna litteraturstudie. Efter att 10 artiklar insamlades utforskades andra databaser så som PsycInfo, eller Ahmed (Ebsco). Detta för att ta reda på ifall nytt material kunde insamlas då arbetsbeskriven för litteraturstudie var att resultatet skulle baseras på artiklar. De användes inte då de databaserna gav få träffar och de artiklar som var av relevans återfanns i de redan valda databaserna. Författarna har försökt vara förutsättningslösa och undvika feltolkningar av materialet i den mån som det är möjligt, genom att vara öppna inför det material som hittats och varit noggranna i beskrivningen. Med tanke på att materialet tolkas i tredje hand finns det en risk att något förbisetts (50). En svårighet med några av artiklarna (36-37) var att urskilja vad i resultatet som avsåg unga vuxna med CP då studierna inkluderade flera diagnosgrupper. Med tanke på att det var svårt att urskilja resultatet kan trovärdigheten ha påverkats då det handlar om hur väl resultatet går att överföra (51). Då artiklarna besvarar frågeställningarna i studien och styrker antaganden från andra artiklar som redovisats i resultatet tror författarna till denna litteraturstudie inte att trovärdigheten har påverkats. En granskning av artiklarnas kvalitets gjordes utifrån en mall från SBU (29). Två av artiklarna hade en kvalitativ samt en kvantitativ del men samma mall användes. Anledningen till detta var att de två artiklarna hade en större kvalitativ del. Författarna för detta arbete har sedan tidigare granskat artiklar, men inte genom att använda granskningsmallar vilket resulterade i att denna process var komplicerad och svår. I vissa av artiklarna fanns det frågor som författarna ansåg vara oklara. Till exempel om datamättnad var uppnådd och om teoretisk referensram användes, detta kan ha påverkat kvalitetsbedömningen av artiklarna. Dock är detta inget som författarna anser påverkar trovärdigheten då dessa frågor inte påverkade resultatet. Det var fördelaktigt att använda sig av en analysmatris då det var enkelt att gå tillbaka och se vilken källa som sa vad, för att kunna kontrollera att ingen information som översattes från engelska till svenska uteblev eller misstolkades. Genom detta arbetssätt skapades en tydlig helhetsbild av det insamlade materialet för att säkerställa pålitligheten. Eftersom resultatet från artiklarna översattes kan det finnas det en risk att informationen har feltolkats vilket kan påverka pålitligheten (52). Generaliserbarheten i detta arbete kan diskuteras då resultatet baseras på två artiklar från USA (33, 36) där de har ett annat välfärds- och sjukvårdsystem. De övriga artiklarna kommer antingen från Kanada (32, 34-35, 37, 40), Skottland (39), Sverige (31) och Finland (38), vilket 16