Större. MISSGYNNAD (NT) vattensalamander Triturus cristatus

Transkript

1 GROD- OCH KRÄLDJUR Hasselsnok Coronella austriaca SÅRBAR (VU) Beskrivning. En upp till 80 cm, grå- eller brunaktig snok med släta fjäll. Huvudet är litet och täckt med stora plåtar på ovansidan. Ögonen har rund pupill. Ekologi. Arten föredrar tät markvegetation och anträffas oftast på blockrik eller sandig mark i solexponerat läge. Födan består av reptiler som till exempel huggorm, och/eller smågnagare. Utbredning. Lokal utbredning från Skåne upp till Värmland, Uppland och Närke. Känd från några platser i Norrköpings kommun, men är sannolikt förbigången då den mycket sällan visar sig öppet. Hot. Hasselsnoken hotas av biotopförändringar som till exempel avverkning, plantering och igenväxning. På många håll slås den ihjäl då den förväxlas med huggorm. Övrigt. Fridlyst i Sverige. Snok SÅRBAR (VU) Natrix natrix Beskrivning. Den cm långa snokens grundfärg varierar från svart till ljust grå. Buksidan är ljus och den har två ljusa fläckar i nacken. Rund pupill. Ekologi. Knuten till platser med grodor, paddor och/eller fisk under näringsperioden, Under sommarens äggutvecklingsperiod kräver den platser med förmultnande vegetation, vassbäddar, gödselstackar, komposthögar och liknande. Utbredning. Förekommer i södra och mellersta delen av landet samt längs Norrlandskusten. Snoken förekommer i hela Norrköpings kommun. Hot. Utdikning av våtmarker och nya typer av ingjutna gödselstackar och komposthögar hotar snoken. Övrigt. Fridlyst i Sverige. 47

2 GROD- OCH KRÄLDJUR Större vattensalamander Triturus cristatus Beskrivning cm lång med varierande färg på den knottriga huden, från mörkbrun med mörkare fläckar till helt svart. Undersidan är oftast gul eller gulorange med svarta fläckar. Hanen har under lekperioden en mörk, flikig ryggkam och en separat, mera slät svanskam. Ekologi. Arten lever huvudsakligen på land, under stenar, i murkna stubbar etc., vanligen i lövskog, men även på öppen mark. Djuren leker på våren i permanenta vattensamlingar. De delvis frisimmande larverna är utsatta för kraftig predation av fisk och arten finns därför vanligen inte i vatten med fiskförekomst. Utbredning. Förekommer i hela Götaland och Svealand utom på Gotland, samt sparsamt längs Norrlands kustland. I Norrköpings kommun är arten känd från 5 lokaler, men förekommer sannolikt på fler platser. Hot. Arten hotas av brist på bra lekvatten. Övrigt. Arten omfattas av EU s habitatdirektiv bilaga 2 vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura Fridlyst i Sverige. 48

3 FISKAR Asp Aspius aspius SÅRBAR (VU) Beskrivning. Aspen är en storvuxen fisk som kan bli över en meter lång och väga uppemot 10 kg. Ekologi. En rovfisk som vandrar upp i strömvatten för att leka efter islossningen i april-maj. Utbredning. Arten förekommer bland annat i Mälarens och Hjälmarens vattensystem, i delar av Vänern, Motala ström, Stångån, norra delen av Vättern, Emån, Roxen och nedre Dalälven. I Norrköpings kommun finns den i Motala Ström, Asplången, Glan och Roxen. Hot. Dammbyggnationer, vattenavledningar och föroreningar verkar vara de stora hoten mot aspen. Övrigt. Arten omfattas av EU s habitatdirektiv bilaga 2 vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura Flodnejonöga STARKT HOTAD (EN) Lampetra fluviatilis Beskrivning. Ålliknande kropp utan pariga fenor, med en mun formad som en rund sugskiva. Huden är fjällös, och full av slemkörtlar som gör fisken konstant slemmig cm långa. Ekologi. Flodnejonögat har en mycket komplicerad livscykel. Larverna lever som filtrerare i 3-7 år och därefter sker en metamorfos till vuxen då den lever som parasit på fisk. Efter leken dör den. Utbredning. Finns utmed hela svenska kusten från Halland till Torneälven och även i vissa sjöar. I Norrköpings kommun är arten funnen i 6 kustmynnande vattendrag längs norra Bråvikenstranden. Hot. Känslig för många störningar som till exempel vandringshinder, predation, olika metallföreningar samt lågt ph. Övrigt. Som vuxen kallas arten även för nätting, netting eller näting, och som larv för linål. 49

4 FISKAR Nissöga Cobitis taenia Beskrivning. Kroppen långsträckt och hoptryckt från sidan. Munnen liten, nedåtriktad med tre par skäggtömmar. Ljus med längsgående rader av bruna eller svarta fläckar. Kan bli drygt 10 cm lång. Ekologi. Lever på mjukbottnar i grunt vatten. Arten är skymningsaktiv och födan består framför allt av ryggradslösa djur. Utbredning. Känd från spridda lokaler i Sverige, från Skåne till Värmland och Uppland. I Norrköpings kommun är arten känd från Roxen och Glan, men förekommer sannolikt i fler vatten. Hot. Inget uppenbart hot tycks föreligga men hotbilden är dåligt känd. Övrigt. Arten omfattas av EU s habitatdirektiv bilaga 2 vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura

5 FJÄRILAR Allmän ängssmygare Hesperia comma Beskrivning. En spetsvingad, orangebrun fjäril med mörkgröna bakvingar med vita prickar. Vingbredd mm. Ekologi. Arten föredrar torr, sandig ängsmark. Värdväxten är gräs. Flyger juli till augusti. Utbredning. Funnen i nästan hela Sverige. Ganska utbredd, om än mycket lokalt, i Östergötland. Förekommer spridd i Norrköpings kommun. Hot. De främsta hoten mot arten är upphört bete, gödsling och igenplantering av torrängsmiljöer. Övrigt. Arten omfattas av EU s habitatdirektiv bilaga 2 vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura Bastardpärlemorfjäril SÅRBAR (VU) Fabriciana niobe Beskrivning. Framvingarnas ovansidor är på typiskt pärlemorfjärilsvis kraftigt orangegula. Teckningarna är oftast skarpt avgränsade och svarta. Vingbredd mm. Ekologi. Den nattaktiva larven lever främst av ängsviol, (Viola canina). Livsmiljön är torrare ängsmarker. Flyger juli till augusti. Utbredning. Arten är numera främst funnen på torra kustnära lokaler i Götaland. Detta stämmer även i Norrköpings kommun, där den bland annat påträffats vid Svensksundsviken och vid Jonsberg. Hot. Arten hotas av upphörande bete och igenväxning eller igenplantering av lågproduktiv torr ängsmark. 51

6 FJÄRILAR Fetörtsblåvinge STARKT HOTAD (EN) Scolitantides orion Beskrivning. Denna art skiljer sig från andra blåvingearter genom mörkare brunsvarta fläckar längs de blå, eller hos honan brunaktiga, vingöversidornas ytterkanter. Vingbredd mm. Ekologi. Livsmiljön utgörs oftast av mer eller mindre kraftigt sluttande klippterräng utan beskuggande träd. Fjärilen flyger från slutet av maj till mitten av juni. Kärleksört, (Sedum telephium), är artens värdväxt. Utbredning. Mycket sparsamt på få lokaler i mellersta Sverige. Norrköping har den enda kända förekomsten av fetörtsblåvinge i hela Östergötland, i en klippig del av förkastningen ner mot Bråviken. Hot. Arten hotas främst av markexploatering. Gulryggig fältmätare Ecliptopera capitata Beskrivning. En skarpt tecknad, gulaktig fjäril med en mycket svårbeskriven teckning i vingarnas yttre fält. Vingbredd mm. Ekologi. Artens livsmiljö är områden där värdväxten springkorn, (Impatiens noli-tangere) är talrik. Flyger juni juli. Utbredning. Den gulryggiga fältmätaren förekommer sällsynt upp till Värmland. Arten är mycket lokal och väldigt sällan talrik. Endast funnen på en plats i kommunen, i Skriketorpsravinen. Hot. Den känsliga värdväxten hotas främst av dräneringsåtgärder, kalavverkning och intensivt bete. 52

7 FJÄRILAR Klöverblåvinge Glaucopsyche alexis Beskrivning. Klöverblåvingen har blå vingöversidor, hos honan med inslag av brunt. Karakteristiskt är den turkosgröna metallskimrande färgen nära vingroten på vingarnas undersidor. Vingbredd mm. Ekologi. Klöverblåvingens värdväxt är förmodligen olika arter av ärtväxter, till exempel käringtand (Lotus corniculatus). Livsmiljöerna där den förekommer är högst varierande. Den flyger från början av juni till början av juli. Utbredning. Arten har hittats upp till Norrland. I Östergötland finns den lokalt på ett fåtal platser, men där den förekommer uppträder den ofta rikligt. I Norrköpings kommun är arten funnen på flera platser utmed Bråvikenförkastningen. Hot. Förmodligen hotas arten av att lämpliga ängsoch hagmarker växer igen. Lövskogsnunna Lymantria dispar Beskrivning. Framvingeteckningen hos hanen är starkt varierande. Bakvingarna är gulbruna till bruna. Den avsevärt tyngre och kraftigare honan är på kropp och vingar vit eller gulvit. Vingbredden är mm hos hanen och mm hos honan. Ekologi. Arten är känd som ett allvarligt skadedjur som kan kaläta stora arealer av främst lövskog. Den svenska populationen livnär sig främst på apel, Malus spp. och slån, Prunus spinosa. Den är både dag- och nattaktiv och flyger från mitten av juli till mitten av augusti. Utbredning. Lövskogsnunnan är de senaste 30 åren mycket sparsamt påträffad i Skåne, Blekinge, Småland, Öland, Gotland, Östergötland och Västergötland. Endast en fyndplats i kommunen, vid Norrkrog. Hot. Arten hotas i Sverige sannolikt endast av klimatet. 53

8 FJÄRILAR Snedstreckad fältmätare Perizoma bifaciata Beskrivning. Framvingarna är brungråaktiga med mörkare mittfält. Bakvingarna är ljusgrå men mörkare mot utkanten. Vid vingspetsen har den ett svart snedstreck. Vingbredd mm. Ekologi. Snedstreckad fältmätare förekommer främst på strandängar, mycket lokalt vid god tillgång på värdväxten rödtoppa. Flyger juli till augusti. Utbredning. Arten förekommer sällsynt från Skåne till Uppland. Funnen på två platser i kommunen, vid Norrkrog och väster om Ågelsjön. Hot. Arten är främst hotad genom upphörande bete, igenväxning och igenplantering. Springkornfältmätare Xanthorhoe biriviata Beskrivning. Framvingarna är mer eller mindre rostrött tonade med ett vitt, brett band längs mittfältet. Bakvingarna är vitgrå med grå tvärlinjer. Vingbredd mm. Ekologi. Livsmiljön är områden där värdväxten springkorn (Impatiens noli-tangere) är talrik. Arten flyger från maj till augusti. Utbredning. Arten är idag känd från Skåne till Medelpad. Fjärilens utbredning följer springkornets. I Östergötland är den endast funnen vid Skriketorpsravinen i Norrköpings kommun. Hot. Den känsliga värdväxten hotas främst av dräneringsåtgärder, kalavverkning och intensiv betesdrift. 54

9 FJÄRILAR Svartfläckig blåvinge SÅRBAR (VU) Maculinea arion Beskrivning. Vår största blåvingeart som skiljer sig från andra blåvingar genom tydligt svarta och relativt stora fläckar på vingarnas blå översidor. Vingbredd mm. Ekologi. Artens krav är mycket speciella då larverna i stort sett endast lever av backtimjan (Thymys serpyllum), och också är beroende av att adopteras av en enda art av myra, hedrödmyran, (Myrmica sabuleti). Blåvingen förekommer i odlingsbygder och flyger juli till augusti. Utbredning. Svartfläckig blåvinge förekommer främst på Öland och Gotland. Situationen i övriga Sverige är mycket dålig för arten. Osäker förekomst i kommunen. Ett fynd gjort 1990 i Svensksundsvikens naturreservat. Hot. Arten hotas på sina kvarvarande förekomster främst av upphörande bete, igenväxning och igenplantering av torrängar. Övrigt. Fridlyst i Sverige. Svartfläckig högstjärt Clostera anachoreta Beskrivning. Den svartfläckiga högstjärten har ljusgrå framvingar som mot framvingespetsen har en stor mörk fläck som är mörkt gråviolett med några roströda punkter. Högstjärtarna har fått sitt namn efter den långa analtofs, som under fjärilarnas vila sticker ut mellan vingarna. Vingbredd mm. Ekologi. Arten är främst knuten till goda förekomster av asp i både torra och fuktiga miljöer. Flyger maj till juni. Utbredning. Förekommer i de östliga landskapen upp till Ångermanland. I Östergötland är arten påträffad på ett fåtal lokaler. I Norrköpings kommun är den funnen på ett par platser utmed Bråvikenförkastningen, vid Marmorbruket och vid Säters äng, Kvarsebo. Hot. Hotas av avverkning av asp. Övrigt. Fjärilen omfattas av EU s habitatdirektiv bilaga 2 vilket innebär att den ska skyddas i nätverket Natura

10 FJÄRILAR Vitgrått träfly Lithophane ornitopus Beskrivning. Framvingarnas färg och vingteckning påminner om gråvita trädlavar. Bakvingarna är enfärgat grå. Vingbredd mm. Ekologi. Arten förekommer alltid ihop med äldre bestånd av ek, (Quercus robur) och förekommer både där eken är beståndsbildande, i blandskog med ek och i öppnare ekhagmarker. Flyger i september till mars. Utbredning. Förekommer upp till Gästrikland. I kommunen endast funnen i Skriketorpsravinen. Hot. Hotas av avverkning av ek. I Östergötland ser artens förekomst för närvarande stabil ut. 56

11 SKALBAGGAR Almblombock Leptura revestita STARKT HOTAD (EN) Beskrivning. Almblombocken blir upp till 15 mm lång med långa ben och långa antenner. Djuret är orangefärgat, men täckvingarna, fötterna och yttersta delen av antennerna är blåsvarta. Tillhör familjen långhorningar. Ekologi. Lever främst i gren- och stamsår på levande almar, främst i alléer och parker, men förekommer även på andra ädla lövträd. Larvutvecklingen är minst treårig. De fullbildande skalbaggarna påträffas från mitten av juni till början av augusti. Utbredning. En ytterst lokal art som påträffats mellan Skåne och Värmland. En känd förekomst i kommunen, vid Norrkrog. Hot. Almsjukan är det största hotet mot almblombocken, men även nedhuggning av gamla, skadade och ihåliga träd i alléer och parker utgör ett hot. Becksvart STARKT HOTAD (EN) kamklobagge Prionychus melanarius Beskrivning. En svartbagge som är svart, glänsande, bred och klumpigt byggd, mm lång. Benen och antennerna är långa och benen är kraftigt byggda. Täckvingarna har punktade längsgående rader. Ekologi. Becksvart kamklobagge lever i ihåliga träd, främst björk, ek och bok. Arten tycks ha behov av ett gynnsamt lokalklimat. Utbredning. Förekommer sällsynt från Skåne till Öland samt i Södermanland och Uppland. I Norrköpings kommun endast känd från en lokal vid Norrkrog. Hot. Avverkning av ihåliga träd hotar arten. 57

12 SKALBAGGAR Bronshjon Callidium coriaceum Beskrivning. En långbent, platt, mörkt bronsfärgad långhorning, 8 15 mm lång. Antennerna är ungefär hälften så långa som den totala kroppslängden och ganska kraftiga. Ekologi. Bronshjonet förekommer i stort sett bara i senvuxna, hänglavsrika granbestånd. Larvutvecklingen är två- till treårig. Den fullbildade skalbaggen påträffas från mitten av juni. Utbredning. Bronshjonet är en sällsynt och lokal art som påträffats från Blekinge upp till Torne lappmark. Flera fynd av framför allt hål och gångar efter bronshjon i hela kommunen. Hot. Avverkning av den skogstyp arten är knuten till utgör ett hot mot arten. Brun guldbagge Liocola marmorata SÅRBAR (VU) Beskrivning. En bred, cirka 22 mm lång, glänsande olivbrun bladhorning. På täckvingarna har den flera små vita hårfläckar. Ekologi. Larven lever i grova hålträd av framför allt fristående ekar. De fullvuxna djuren flyger under varma sommardagar. Utbredning. En sällsynt och mycket lokal art, funnen i Sydsverige norrut till Mälardalen. I kommunen har den hittats på några spridda platser, bland annat vid Skenäs, Norrkrog och Händelö. Hot. Arten är bunden till lövträdsområden med grova och ihåliga träd. Bristen på sådana områden utgör ett hot mot arten. 58

13 SKALBAGGAR Ekbrunbagge Hypulus quercinus SÅRBAR (VU) Beskrivning. En smal, 5 6 mm lång, brokigt färgad men övervägande brun skalbagge. Ekologi. Ekbrunbaggen utvecklas främst i fuktig ekstubbeved. Kläckningen sker i slutet av sommaren och skalbaggen övervintrar i veden för att sedan äta sig ut följande vår. Utbredning. Ekbrunbaggen förekommer från Skåne upp till Värmland, med några undantag. En känd förekomst i kommunen, vid Norrkrog. Hot. Avverkning, kvävning eller bortskuggning av grova ekar hotar arten. Ekoxe Lucanus cervus SÅRBAR (VU) Beskrivning. Europas största skalbagge där hanen kan bli ca 8 cm lång med mycket välutvecklade, flera centimeter långa käkar. Honan som saknar förstorade käkar blir ca 4 cm lång. Benen är långa och kraftfulla hos båda könen och färgen är mörkbrun till brunsvart. Ekologi. Ekoxen utvecklas i underjordiska, döda delar av olika lövträd, främst ek. Larvutvecklingen tar fyra till fem år och de fullbildade skalbaggarna visar sig runt midsommar. Utbredning. Arten förekommer på få och begränsade lokaler från Skåne till Uppland. Några kända fynd i kommunen framför allt i de södra delarna, främst runt Rönö men även på andra platser som till exempel Grensholm och Krokek. Hot. Ekoxen hotas av att glesa bestånd med gamla ädellövträd blir allt sällsyntare. Övrigt. Arten omfattas av EU s habitatdirektiv bilaga 2 vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura Fridlyst i Sverige. 59

14 SKALBAGGAR Grön aspvedbock Saperda perforata Beskrivning. En cylindriskt byggd långhorning med långa antenner. Kroppen är mm lång och klädd med en tät, pistagegrön behåring och med fem runda svarta fläckar på vardera täckvingen. Ekologi. Artens larv utvecklas i nyligen döda aspar. Larvutvecklingen tar ett eller två år. Den nykläckta skalbaggen lämnar trädet tidigast i slutet av maj. Utbredning. En lokal art som är påträffad från Blekinge upp till Lule lappmark. Verkar dock saknas i landets sydvästra delar. En känd förekomst i kommunen, vid Skräpedalen. Hot. Hotas främst av bristen på gamla aspbestånd i skogslandskapet. Läderbagge Osmoderma eremita SÅRBAR (VU) Beskrivning. En mörkbrun, bred bladhorning, cirka 30 mm lång med en stark lukt som av gammalt läder. Ekologi. Läderbaggen är knuten till ihåliga ädellövträd, främst ek. Larvutvecklingen sträcker sig över minst tre till fyra år. De fullbildade skalbaggarna lämnar sällan värdträdet, men kan sällsynt påträffas flygande. Utbredning. En mycket sällsynt och ytterst lokal art som förekommer upp till Mälardalen. Landets starkaste population återfinns i eklandskapet söder om Linköping, men även Norrköpings kommun har relativt rikligt med fynd. Hot. De fristående ihåliga jätteträd som arten kräver förekommer i kulturbeteslandskapet, en miljö som minskat kraftigt p.g.a. ändrad markanvändning och igenväxning. Övrigt. Arten omfattas av EU s habitatdirektiv bilaga 2 vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura Fridlyst i Sverige. 60

15 SKALBAGGAR Raggbock Tragosoma depsarium SÅRBAR (VU) Beskrivning. En mörkbrun, mm lång och svagt glänsande långhorning med kraftiga antenner som är längre än halva kroppen. Arten har tydlig behåring på främst huvud och halssköld. Ekologi. Den nattaktiva raggbocken påträffas så gott som alltid i gamla tallågor, ofta med hård, silvergrå ytved. Kläckhålen är stora och typiska, mm breda och ovala. Larvutvecklingen varar minst fyra år och de fullbildade raggbockarna kläcks på högsommaren. Utbredning. Mycket sällsynt och lokal utbredning från Småland till Norrbotten. Några få kända förekomster i kommunen, bland annat i Skriketorps-ravinen. Hot. Bristen på tallågor samt fragmentering av skogslandskapet utgör de stora hoten mot raggbocken. Skeppsvarvsfluga Lymexylon navale SÅRBAR (VU) Beskrivning. En långsmal, cylindriskt byggd art, som varierar i längd mellan 7 och 16 mm. Arten är övervägande roströd och hela djuret är tydligt behårat. Ekologi. Arten lever i den döda veden av grova, mer eller mindre solexponerade ekar. Skalbaggarna kan påträffas flygande under varma sommareftermiddagar. Utbredning. Skeppsvarvsflugan förekommer mycket sparsamt i den sydöstra delen av Sverige, upp till Mälardalen. Ett par kända förekomster i kommunen, vid Vilhelmsberg och Bråborg. Hot. Arten hotas av bristen på nydöd ved på grova grova ekar. 61

16 SKALBAGGAR Stor plattnosbagge Platyrhinus resinosus Beskrivning. En 8 15 mm lång, märkligt formad skalbagge med bred främre del av huvudet. Arten är brunsvart med ljusa mönster, bland annat ljusgul behåring på huvudet. Ekologi. Arten är knuten till döda lövträd som är angripna av olika dynsvampar, vilka oftast dyker upp efter skogsbränder. De ganska tröga skalbaggarna kan påträffas under större delen av året. Utbredning. Arten är funnen från Skåne till Lule lappmark med några undantag. I kommunen är den endast känd från Glotternskogen. Hot. Arten hotas av brist på död ved i skogslandskapet samt av låg skogsbrandfrekvens. Svart praktbagge Anthaxia similis Beskrivning. En djupsvart, 7 11 mm lång skalbagge, helt försedd med behåring. Undersidan har en vackert grön metallglans. Ekologi. En värmeälskande skalbagge som är knuten till hällmarkstallskog, och som främst förekommer i skärgårdsområden. Den fullbildade skalbaggen kan påträffas från början av juni till slutet av juli, vanligen på smörblommor (Ranunculus spp.) eller fibblor (Hieracium spp.) Utbredning. En sällsynt art som förekommer lokalt längs ostkusten från Småland till Hälsingland. Några spridda fynd i kommunen, bland annat från Norrkrog och Torsklints fornborg i Kvillingeförkastningen. Hot. Arten hotas av att gamla, grovvuxna tallbestånd i soliga lägen avverkas. 62

17 SKALBAGGAR Åttafläckig praktbagge Buprestis octoguttata Beskrivning. Den åttafläckiga praktbaggen blir upp till 15 mm lång. Kroppens grundfärg är starkt metalliskt blå, med fyra stora gula fläckar på varje täckvinge och små gula fläckar på undersidan. Ekologi. Arten lever i döda rötter och stamdelar av levande tall på sandig eller grusig mark eller på hällmarker. Den fullbildade skalbaggen visar sig från juli till augusti. Utbredning. Arten har lokal och sällsynt förekomst i de flesta landskap från Skåne till Dalarna och Hälsingland. I kommunen är den idag endast känd från Glotternskogen. Hot. Arten hotas genom att volymen skadade, levande tallar minskar. 63

18 ÖVRIGA Barksmalmyra (barkdvärgmyra) Leptothorax corticalis Beskrivning. Barksmalmyran är en liten myrart som påträffas under bark i död ved. Den är blekt rödbrun med en kroppslängd på 2,4 3,2 mm. Ekologi. Arten är knuten till gamla ekar. Boet anläggs i barken eller i döda grenar, vanligen högt uppe i trädet. Utbredning. Barksmalmyran är funnen på Öland samt på ett fåtal lokaler i Östergötland, en i Uppland och två i Västmanland. Några enstaka fynd i kommunen, till exempel på Händelö. Hot. Igenväxning runt gamla ekar som på sikt ger för mycket skugga. Flodkräfta Astacus astacus SÅRBAR (VU) Beskrivning. Flodkräftan blir cirka cm lång. Arten har ett utskott på var sida om huvudskölden och den saknar den vita fläck som signalkräftan har i tumgreppet på klorna. Ekologi. Arten återfinns i alla typer av sjöar och vattendrag. Utbredning. Flodkräftan förekommer i södra och mellersta Sverige samt längs delar av Norrlandskusten. I Norrköpings kommun var den tidigare allmän, men finns troligtvis inte kvar på mer än högst 10 lokaler. Hot. Arten hotas främst av kräftpest men även av försurning samt predation från t ex mink. Spridningen av signalkräfta utgör också ett hot. 64

19 ÖVRIGA Kalkkärrsgrynsnäcka Vertigo geyeri Beskrivning. Skalet är högervridet, glänsande, 1,7 1,9 mm högt och ljusbrunt till svartbrunt. Skalmynningen har på insidan 3 4 små, men tydliga, vita tänder. Ekologi. Arten lever främst i öppna rikkärr och kalkfuktängar. Utbredning. Förekommer med stora luckor, från Skåne till Torne Lappmark. Huvuddelen av lokalerna ligger i kalktrakter. Ett par fyndplatser i Norrköpings kommun vid Kungsängens flygplats och vid Ållonöfjärden. Hot. Utdikning och dränering och andra åtgärder som ändrar hydrologin i och runt artens biotoper är de största hoten. Även eutrofiering, exploatering, igenväxning, hårt bete och tramp är allvarliga hot. Övrigt. Arten omfattas av EU s habitatdirektiv bilaga 2 vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura Trumgräshoppa STARKT HOTAD (EN) Psophus stridulus Beskrivning. En kraftig gräshoppa med vallmoröda flygvingar som syns på långt håll när hanarna spelflyger. Vid spelflykten hörs också ett karakteristiskt smattrande ljud. Honan (26 40 mm) som är tydligt större än hanen (23 25 mm) tycks sakna flygförmåga. Ekologi. Arten påträffas på väl solexponerade platser, framförallt i hävdade torrbackar i sydläge. Utbredning. Trumgräshoppan finns lokalt i några få landskap i södra och mellersta Sverige. Flest lokaler finns i Östergötland, ett par av dem i Norrköpings kommun vid Vånga och nordväst om Skriketorp. Hot. Upphörande hävd med igenväxning som följd eller skogsplantering utgör det största hotet mot trumgräshoppan. 65