Biotopvårdsplan 2005 Harrbäcken (Harrbäcksand)

Transkript

1 Biotopvårdsplan 2005 Harrbäcken (Harrbäcksand)

2 Förord I Västerbottens län är flertalet av vattendragen kraftigt påverkade av mänskliga aktiviteter. I en del vattendrag har detta lett till stora negativa konsekvenser för de arter som lever i eller vid vattendragen. Faktorer som kraftigt påverkat livet i vattendragen är bl.a. vägtrummor, dikningar, rätningar, minskade skyddszoner, flottledsrensningar, dammar, försurning, övergödning, utsläpp, vattenkraftsutbyggnad, överfiske och utsättning av ej naturliga fiskstammar. De negativa konsekvenser för de arter som lever i vattendragen utgörs bl.a. försämrade och begränsade livsmiljöer, oönskade konkurrensförhållanden, utslagning av arter, förstörda reproduktionsområden, genetisk utarmning, mm. På sikt kan detta leda till utarmning av våra vattensystem. För att få en översiktlig bild av tillståndet i och kring våra vattendrag startades 1998 inventeringsprojektet Skog och Vatten i Västerbotten län, numera projektet Skoglig vattenmiljö. Projektet är ett samarbete mellan Länsstyrelsen, Skogsvårdsstyrelsen, Länsarbetsnämnden, respektive arbetsförmedling, kommuner samt ideella organisationer och verkar för bevarandet och skyddandet av skogliga vattenmiljöer. Syftet är att inventera utvalda vattendrag och deras närmiljö på skogliga och akvatiska uppgifter, biologiska värden samt graden av mänsklig påverkan. Detta skall i sin tur leda till att skapa goda livsmiljöer för alla land- och vattenlevande organismer i och omkring mindre vattendrag. Syftet med biotopvårdsplanen är att utifrån underlagsmaterialet från projektet Skoglig vattenmiljö föreslå vilka restaureringsåtgärder som behövs för att återställa vattendraget till naturligare förhållanden. Mänsklig påverkan som haft en negativ inverkan på vattendragets djurliv är föreslagna som restaureringsobjekt i biotopvårdsplanen och bör på sikt åtgärdas. Biotopvårdsplanen kan utnyttjas av fiskevårdsområden, markägare, vägförvaltare, kommuner och andra intressenter som ett underlag till framtida restaureringsprojekt. Biotopvårdsplanen är främst inriktad mot vandringshinder för akvatiska organismer. Mattias Sundqvist Kontaktpersoner: Projekt skoglig vattenmiljö Mattias Sundqvist (Länsstyrelsen) Göran Lindberg (Skogsvårdsstyrelsen) Biotopvårdsplanen: Mattias Sundqvist (Länsstyrelsen) 2

3 Innehållsförteckning PÅVERKAN I VÅRA VATTENDRAG... 4 BIOTOPVÅRD... 6 LAGSTIFTNING OCH TILLSTÅND... 8 HARRBÄCKEN... 9 ÅTGÄRDSFÖRSLAG LÄNGS HARRBÄCKENS VATTENSYSTEM Åtgärdsobjekt Åtgärdsobjekt Åtgärdsobjekt Åtgärdsobjekt SLUTORD

4 Påverkan i våra vattendrag De flesta vattendragen i Västerbottens län har under lång tid utsatts för förändringar utifrån mänskliga aktiviteter. I många fall har det lett till stora negativa konsekvenser för de arter som lever i eller vid vattendragen. De verksamheter som haft störst påverkan på det akvatiska livet i våra vattensystem är skogsbruk, vattenkraftsutnyttjande och jordbruk. Var hittar vi opåverkade och orörda vattendrag i vårt land? Svaret är troligtvis; ingenstans! Det vi idag ser som naturliga vatten har antagligen påverkats av mänsklig aktivitet på något vis under historiens gång. En viktig sak att ha i åtanke är att effekter av mänsklig aktivitet inte bara förekommer i själva vattendraget utan även påverkan i omgivande avrinningsområde kan leda till stora förändringar för bland annat vattenkemi och hydrologi. I avsnitten som följer sker en beskrivning i grova drag över olika påverkansformer med viss inriktning mot norrländska vattendrag. Skogsbruk Nästan alla vattendrag i Sverige har påverkats direkt eller indirekt av skogsbruk. Redan vid järnålderns avskogning och svedjebruk förändrades vattenkemin genom förhöjt ph-värde. Detta kan dock anses vara en positiv påverkan jämfört med sentida avverkningar, skogsdikningar, flottledsrensningar och rätningar m.m. Avverkning av skog medför ofta stora förändringar i vattnets hydrologi och kemi. Borttagande av träden orsakar bland annat minskad avdunstning vilket avspeglar sig i förhöjd årsavrinning och ökade flödesvariationer. En vanlig följdeffekt av detta är att läckaget av näringsämnen blir högre samt att erosionen ökar. Ett vanligt problem vid avverkning är bortagande av skyddsbården närmast vattendraget. Detta kan ge stora konsekvenser genom bland annat kraftigt förhöjda variationer i vattentemperatur, både års- och dygnsvis, på grund av att in- och utstrålning ökar. Många arter är också beroende av överhängande vegetation som skydd mot bland annat rovdjur. Närvegetationen utgör också en viktig näringskälla i form av tillförsel av organiskt material. Dagens skogsbruk bedrivs till stora delar av stora, tunga traktorer vilka beroende på jordart kan orsaka sår i marklagren. Det är relativt vanligt att maskinerna körs rakt genom vattendragen vilket allt som oftast ger upphov till erosion av minerogent material vilket i sin tur leder till grumling av vattnet. Liknande effekter kan även uppstå vid markberedning då fårorna läggs för nära vattendragen. Under mitten av 1800-talet började den svenska skogsindustrin att expandera kraftigt vilket ökade behovet av att frakta timmer från inland till kust, där sågarna oftast var belägna. Infrastrukturen var vid den här tiden av ringa storlek och betydelse vilket medförde att vattendragen kom att utnyttjas som transportväg genom flottning av timret. Flottningsepoken varade ända fram till mitten av 1900-talet då man mer och mer övergick till att transportera timret på lastbilar. I vattendragen fanns det dock en hel del hinder för stockarnas framfart på dess väg mot kustens sågverk. I Norrlands inland är rinnande vatten i regel mycket sten- och blockrika vilket gjorde det nödvändigt med stora investeringar för att timret inte skulle bromsas upp eller fastna på sin väg nedströms. För att råda bot på detta problem lades stora resurser på att 4

5 rensa vattendragen från dessa hinder. I vissa fall var det omöjligt att få bort all sten vilket föranledde grävande av helt nya fåror samt byggande av trärännor vilket gjorde det möjligt att leda vattnet förbi forsar och fall. Det var också av stor vikt att vattnet kanaliserades för att ge vattnet ett större djup och högre hastighet. En av de vanligaste åtgärderna för detta var att bygga ledarmar av olika slag för att styra vattnet mot huvudfåran. För att underlätta timmertransporten anlades dammar vid sjöutlopp och i vattendrag för att skapa vattendepåer som släpptes på när det var dags för flottning. Dikning Redan från mitten av 1800-talet finns uppgifter på att skogsdikning förekom, om än i liten skala. Den första kraftiga expansionen kom i början av 1900-talet som en följd av att den norrländska förbudslagen trädde i kraft. Den nya lagen innebar att skogsbolagen förlorade möjligheten att köpa in ny mark vilket i sin tur föranledde ökad skogsdikning, eftersom man var tvungen att öka produktionen på den befintliga marken. En ny topp i dikningshistorien inträffade under 1930-talets krisår. Vid den här tiden tillkom en dikeslängd av ca 8000 km per år. Orsaken till uppgången var att dikning ingick i en rad av åtgärder för att minska den stora arbetslösheten som rådde under denna period. Under och 1980-talet kom återigen dikningsintensiteten att öka. Det var nämligen då skogsbolagen främst i Norrland började använda sig av skyddsdikning 1. En följd av dikning i skogs- och myrmark kan vara sänkta ph- och alkalinitetsvärden. Detta är dock ett initialt problem då det i förlängningen oftast sker en höjning utifrån normala värden. Orsaken är att mineraliseringen ökar i de tidigare vattenmättade marklagren varpå buffrande ämnen lakas ut. En annan vanlig effekt av dikning är att läckaget av näringsämnen och då främst olika kvävefraktioner ökar under ett antal år. Under själva dikningsprocessen är det även vanligt med kraftig uttransport av material. Består den dikade marken av finkorniga jordarter kan förhöjd uttransport ske under en lång tid, annars brukar det avta efter ca ett halvt år. Sedimenttransport av finpartikulärt material kan ha stor påverkan på fiskreproduktionen i vattendragen genom att lekbottnar förstörs. Andra långsiktiga problem är höga och kortvariga flödestoppar samt minskad nivå på lägstaflöden vilket kan leda till bottenfrysning eller uttorkning av lekbottnar. Dikning och rätning av själva vattendragen har också varit vanligt förekommande vilket har medfört att biotoper som bildats under årtusenden gått förlorade. Jordbruk Jordbrukets påverkan på vattendrag har förekommit under lång tid. Den kanske mest markanta modifieringen när det gäller vatten ägde rum på 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet. Det var nämligen då de flesta sjösänkningar och utdikningar ägde rum, i syfte att erövra ny odlingsmark. Med jordbruk följer ett diffust läckage av näringsämnen från främst odlingsmarken men även från punktkällor som gödselhögar m.m. Detta är ett problem främst i landets sydliga och mellersta delar men kan lokalt ge upphov till störningar även i Norrland. Ett annat problem är erosion av finkornigt minerogent material som är vanligt förekommande i anslutning till jordbruksmark. Vid vårflod och kraftiga regn transporteras dessa partiklar ut i vattendragen, främst via diken men även från strandzonen. Detta uppträder särskilt då en skyddande bård av buskar och träd saknas vilket är vanligt vid jordbruksmark. Andra orsaker till erosion kan vara att marken används till betande djur vilket kan leda till skador i den sammanhållande markvegetationen. 1 Denna form av dikning går ut på att sänka en, på grund av avverkning, förhöjd grundvattenyta. 5

6 Hur påverkas det biologiska livet Hur och i vilken grad olika former av mänskliga aktiviteter påverkar ekosystemen i vattendrag är en mycket komplex fråga. Nedan följer dock en beskrivning i grova drag över hur olika effekter av mänsklig påverkan kan inverka på det biologiska livet. Vid erosion i ostörda vatten frigörs relativt små mängder partikulärt material. Däremot vid mänsklig påverkan i form av jordbruk, skogsbruk och vägbyggnationer m.m. kan stora mängder frigöras. Bottenfauna, som utvecklats i relativt klara vatten, kan därmed ta stor skada; antingen genom direkt påverkan såsom skador på andningsorgan och fångstanordningar eller indirekt via resurs- och/eller habitatförstörelse. Vissa fjäder- och mygglarver kan dock gynnas vid uttransport av organiskt material. Hos fisk är det främst rom och gulesäcksyngel som drabbas vid tillförsel av finkornigt material. Detta eftersom lekbottnar täpps igen och hindrar vattengenomströmning vilket får till följd att syrebrist uppstår. Ökade mängder näringsämnen i vattendragen kan till en viss gräns medföra en positiv inverkan på artrikedom och abundans genom ökning av algproduktion och annan växtlighet vilket i sin tur skapar föda och skydd för olika former av bottenfauna. Vissa arter är dock anpassade till naturligt låga näringsförhållande. Dessa arter kan därför konkurreras ut då det förekommer näringsläckage. Vandringshinder kan förekomma i ett flertal former, exempelvis vägtrummor, kvarn-, flottnings- och kraftverksdammar. Gemensamt för dessa är att de på något vis hindrar akvatiska organismer från att röra sig fritt inom och till/från vattendragen. Akvatiska insekter sprider sig ofta genom att drifta 2 under larvstadiet och genom att flyga under adultstadiet. Men många förflyttar sig även upp- och nedströms genom att krypa på bottnen. När det gäller fisk så är många strömlevande, men även sjölevande, arter beroende av fria vandringsvägar vid födosök, reproduktion och för att kunna återkolonisera områden där de av någon anledning blivit utslagna. Vandringshinder medför följaktligen att vattendragen delas upp i allt mindre ekologiskt fungerande avsnitt. Biotopvård Vandringshinder Denna plan är i huvudsak inriktad mot återställningsåtgärder av vandringshinder, ett av de större problemen i många vattendrag. Att åtgärda ett vandringshinder kräver noggranna förberedelser för att fastställa vilken lösning som bäst gynnar vattenlevande organismer långsiktigt. Många åtgärder är relativt enkla att utföra och en liten insats kan ge stor förbättring. De vanligaste vandringshindren är vägpassager i form av fellagda och/eller underdimensionerade vägtrummor samt dammar som främst härrör från flottningen. För att skapa fria vandringsvägar för de arter som lever i och längs vattendragen bör broar eller halvtrummor anpassande efter vattendragets naturliga bredd användas. De ger en naturlig bäckbotten samt naturlig vattenhastighet. Rundtrumman, som idag är den vanligast förekommande konstruktionen, leder ofta till vandringsproblem för fisk och andra vattenlevande organismer. Ett problem är att det ofta blir för hög vattenhastighet genom trummorna, dels beroende på en låg friktion mot trumbotten, dels att trummor med för liten diameter valts och slutligen att en 2 Drift betyder att individen flyter med strömmen bl.a. för att finna nya födosöksplatser. 6

7 alltför kraftig lutning förekommer. Ett annat problem är att trumman ofta läggs så att det bildas ett fall vid utloppet vilket försvårar vandringen för fisk och andra vattenlevande organismer. Den höga strömhastigheten kan också leda till att vattnet eroderar bäckbottnen nedströms trumman vilket skapar ett hindrande fall. Som förebyggande åtgärd kan stenar läggas nedströms vägtrumman, s.k. tröskling, för att förbättra uppvandringen för fisk. Trösklingen bör ses som en tillfällig lösning då den ofta spolas bort vid upprepade högfloden. Ett alternativ till bro/halvtrumma är att anlägga en heltrumma dimensionerad efter vattendragets bredd. Den undre delen av trumman grävs ned i bottenmaterialet för att erhålla en naturlig bottenstruktur samt lägre vattenhastighet. Målsättningen skall vara att byta ut en rundtrumma mot en bro eller halvtrumma. Under vägar med hög trafikintensitet skall landpassager för utter och andra däggdjur finnas som möjliggör att dessa kan passera utan att riskera bli påkörda. Vid lite större vattendrag, framförallt där en damm utgör vandringshinder kan en annan utväg än utrivning vara att uppföra en fisktrappa. Det är dock oftast en betydligt dyrare affär och förmodligen mindre effektiv avseende fiskvandring. Naturliga vandringshinder ska inte åtgärdas, då dessa är en naturlig del av vattensystemet. Emellertid, kan det ibland vara svårt att avgöra om hindret är naturligt eftersom omgrävningar, rätningar och sprängningar kan ha förekommit längs vattendragen. Skyddszoner Träd- och buskbårder längs vattendragen skyddar mot näringsläckage och erosion genom rötternas näringsupptag och bindande av material. En annan viktig funktion är att träden ger skugga åt bäcken vilket leder till de lägre och mer normala temperaturfluktuationer som vattendragens flora och fauna har en naturlig anpassning till. Vissnade löv och andra växtdelar som faller ner i vattnet fungerar som en viktig bas för många av bäckens insekter vilka i sin tur står på fisken meny. Lekbottnar För att en lekbotten ska fungera tillfredsställande krävs att olika variabler samverkar. För det första bör bottenmaterialet ha en diameter på ca 5-50 mm med inslag av större stenar och block. Vattenhastigheten ska vara strömmande (ca 0,7 m/s) och genomströmma bottenmaterialet så romkornen får tillräckligt med syre. Beskuggning från träd och buskar är en annan viktig sak då detta bl.a. ger skydd åt lekfisken. Då många av våra vattensystem är starkt påverkade av eroderat finmaterial från dikningar och andra mänskliga aktiviteter har det fått till följd att många lekbottnar har slammat igen. För att återskapa skadade lekbottnar finns det olika metoder att använda sig av: Bortsållning av finmaterial genom krattning och grävning för att lyfta underliggande lekgrus. Utläggning av nytt lekgrus. Flottledsåterställning Flottledsrestaurering är en biotopvårdsåtgärd som syftar till att återställa flottledspåverkade vattendrag till ett förhållande som liknar det före rensningen. Rensningarna gav homogena sträckor som förmodligen missgynnat den ursprungliga biologiska mångfalden. Det kanalliknande utseende en bäck får till följd av rensningar medför att uppehållstiden för organiskt material minskar och transporteras bort utan att ha kommit det biologiska livet till godo. 7

8 Revirhävdande fiskar, såsom öring, förlorar sina ståndplatser samt lekbottnar vilket har fått till följd att tätheten av dessa arter har minskat. Flottledsrestaurering utförs vanligtvis med hjälp av grävmaskin för att lägga tillbaka material som tidigare schaktats upp längs sidorna. I vissa fall kan även gamla torrlagda vattendragssträckor öppnas upp. Dammar som utgör vandringshinder åtgärdas så att de inte längre fragmenterar vattendragen på vandringsmöjligheter. Diken Sedimentförande diken är svåra att åtgärda men genom att lägga igen diket närmast mynning eller skapa en sedimentationsbassäng minskas sedimenttransporten. Nackdelen med dessa grävarbeten är att de kan orsaka en tillfällig ökad sedimentationstransport och att sedimentationsbassängen måste underhållas. Nya dikningar bör noga övervägas eftersom de kan orsaka negativa konsekvenser i vattendragen. Tillstånd krävs för nya diken och dessutom bör rensningar av gamla diken anmälas till länsstyrelsen. Transportabla broar ska helst användas av skogsmaskiner vid vattendragsöverfarter för att förhindra körskador. I strandzonen ska försiktighetsåtgärder vidtas för att minimera körskador vilka kan leda till sedimenttransport till vattendragen. Om sådana uppkommer bör skyddsåtgärder användas för att förhindra sedimenttransport. Lagstiftning och tillstånd Att tänka på innan åtgärder i vattendrag utförs: Samråd skall ske med länsstyrelsen, markägare och enskilda berörda. Söka eventuella tillstånd enligt Miljöbalken, Fiskelagstiftningen och Kulturminneslagen. (Dessa punkter gäller även föreslagna åtgärder i Harrbäckens vattensystem) 8

9 Harrbäcken Harrbäcken mynnar i havet strax norr om Skellefteå vid stugområdet Harrbäcksand. Bäcken inventerades sommaren 2005 av fem personer inom projekt Skoglig vattenmiljö. Totalt har ca 8 kilometer av Harrbäcken inventerats på skogliga och akvatiska parametrar. Som ett komplement till detta har de nedersta delarna av bäcken provtagits med avseende på bottenfauna och fiskförekomst kilometer N Figur 1: Översiktskarta över inventerad sträcka av Harrbäcken och dess biflöde Kalkstentjärnbäcken. Inventering Resultaten från inventeringen inom Skoglig vattenmiljö visar att bäcken är kraftigt påverkad av mänsklig aktivitet. De tydligaste spåren visar sig i form av bäckrätningar, dikningar och vandringshinder. Bäckbottnen domineras av finkornigt material vilket delvis kan härledas till den höga frekvensen av diken i området. Strömmande (0,2-0,7 m/s) vatten är det som dominerar men inslag finns av lugnflytande. Stråkande/forsande vatten återfinns endast i bäckens mynningsområde vid havet. Lekbottnar för laxartad fisk saknas helt vilket kan förklaras med den stora mängd finmaterial som tillkommit på grund av den frekventa dikningsverksamhet som förekommit. Omgivningarna består i huvudsak av produktiv skogsmark men även områden aktiv och igenväxande jordbruksmark förekommer. Fiske Ett översiktligt elfiske utfördes i bäckens nedre delar under hösten De fiskarter som fångades då var; gädda (8 st), lake (8 st) och stensimpa (2 st). Bottenfauna Under hösten 2005 togs ett bottenfaunaprov (sökprov) i bäckens nedre delar. Resultatet från detta är inte vid rapportens skrivande inte klart. 9

10 Åtgärdsförslag längs Harrbäckens vattensystem Som underlag vid bedömningen huruvida ett objekt utgör vandringshinder eller ej används de bilder och mått som är tagna under inventeringsarbetet inom projektet Skoglig vattenmiljö. Vanligtvis handlar det om fellagda vägtrummor men även dammar av olika slag förekommer. De mått som används för bedömning av vandringshinder är vattendjupet i poolen nedanför trumman, fallhöjden på det utströmmande vattnet, strömhastighet och vattendjup precis innanför utflödet samt fri ände, avståndet mellan trummans ytterkant och den punkt där marken når upp till trummans underdel. Om möjligt görs en uppskattning i vilken grad ett objekt utgör hinder. De olika graderna är: Passerbart hinder - utgör hinder endast vid lågvatten. Partiellt hinder - utgör hinder vi låg och medelflöden. Definitivt vandringshinder - vandring kan inte ske under några förhållanden. Nedan följer en karta (figur 2) som visar på föreslagna restaureringsobjekt i Harrbäcken. Objekt 4 Objekt 3 Objekt 1 Objekt 2 N kilometer Figur 2: Föreslagna åtgärdsobjekt i Harrbäcken. 10

11 Åtgärdsobjekt 1 Sträckan är rensad på sten och block, från mynningen och ca 150 meter uppströms, vilket medför ökad strömhastighet på grund av minskad friktion mot bottenmaterialet. Uppstickande sten och block medför att vattnet bromsas upp och det bildas bakvatten där fisk kan vila och återhämta sig i sin vandring uppströms. Prioriteten är hög för detta objekt. Åtgärdsförslag Sten och block läggs slumpvis tillbaka i strömfåran. Troligtvis räcker det med handkraft för att utföra detta. 11

12 Åtgärdsobjekt 2 ÅTGÄRDAD Objektet utgörs av två heltrummor av betong belägna ca 100 meter uppströms utloppet i havet. Den högra trumman utgör ett definitivt vandringshinder medan den vänstra utgör ett partiellt. Trummorna borttagna och ersatt med balkbro. Diameter 120 cm Längd 7 m Vattendjup 15 cm Fallhöjd 0 cm Fri ände 0 cm Pooldjup 50 cm Vattenhastighet Stråk/fors Bottentyp Onaturlig Flöde vid inventering Hög Prioritet Hög X-koordinat Y-koordinat Åtgärdsförslag: Trummorna bör ersättas med en bro/halvtrumma med naturlig vattendragsbredd och bottenstruktur, dels för att minska vattenhastigheten samt skapa fri vandringsväg för akvatiska organismer. Alternativt kan en heltrumma dimensionerad efter vattendragets bredd väljas. Eftersträva att trumman läggs utan lutning för att undvika för hög vattenhastighet vilket försvårar/hindrar uppströms vandring. Den undre delen av heltrumman grävs ner i bottenmaterialet för att erhålla en bottenstruktur av naturligt material samt att vattenhastigheten blir lägre. 12

13 Åtgärdsobjekt 3 Objektet utgörs av två heltrummor av plåt. På grund av hög strömhastighet och lågt vattendjup utgör tummorna passerbart hinder för fisk och andra akvatiska organismer. Inventeringen utfördes under högvatten. Diameter 80 cm Längd 8 m Vattendjup 10 cm Fallhöjd - Fri ände - Pooldjup 20 cm Vattenhastighet Stråk-fors Bottentyp Onaturlig Flöde vid inventering Hög Prioritet Hög X-koordinat Y-koordinat Åtgärdsförslag: Trummorna bör ersättas med en bro/halvtrumma med naturlig vattendragsbredd och bottenstruktur, dels för att minska vattenhastigheten samt skapa fri vandringsväg för akvatiska organismer. Alternativt kan en heltrumma dimensionerad efter vattendragets bredd väljas. Eftersträva att trumman läggs utan lutning för att undvika för hög vattenhastighet vilket försvårar/hindrar uppströms vandring. Den undre delen av heltrumman grävs ner i bottenmaterialet för att erhålla en bottenstruktur av naturligt material samt att vattenhastigheten blir lägre. 13

14 Åtgärdsobjekt 4 ÅTGÄRDAD Objektet utgörs av nedfallna skivor (gammal bro) belägna ca 3,5 km uppströms mynningen i havet ( ). Skivorna utgör troligtvis ett definitivt vandringshinder för fisk och andra vattenlevande organismer. Skivorna borttagna. Åtgärdsförslag Skivorna bör lyftas upp från bäcken och för detta krävs troligtvis någon form av maskinkraft. Slutord Harrbäcken är ett viktigt havsmynnande vattendrag som fungerar som lek- och uppväxtområde för bl.a. gädda och troligen abborre. Med tanke på bäckens namn har det, längre tillbaka i tiden, troligtvis funnits kustharr som gått upp i bäcken för att leka. Varför harren försvunnit är oklart men inventeringen indikerar att ett flertal faktorer kan ha samverkat till försvinnandet. Exempel på dessa är dikning vilket har medfört stor uttransport av finsediment samt att sulfidjordar kan ha blottlagts med den följden att ph-värdet sjunkit kraftigt, särskilt under vårflöden då harren har sin lekvandring. En annan orsak kan vara de vandringshinder som fellagda vägtrummor och annat medfört. Det viktigaste åtgärdsobjektet i Harrbäcken är utan tvekan den fellagda trumman närmast mynningen (åtgärdsobjekt 2). En stor vinst i form av ökad tillgänglighet till lekplatser för gädda, abborre, mört m.m. skulle erhållas om fri vandringsväg skapas. Det man måste tänka på vid återställningsarbetet är att marken i huvudsak kan bestå av finpartikulärt material vilket kan leda till sedimenttransport ut i vattendragen som slammar 14

15 igen lekbottnar. Därför krävs noggrann planering samt att största försiktighetsåtgärder tas innan restaurering utförs. Att säga vad den ekonomiska kostnaden blir i varje enskilt fall är svårt. En upphandling för varje objekt måste göras där man tar med eventuell projekteringskostnad, personalkostnad, grävkostnad, trum-/brokostnad. Ekonomiska bidrag till restaureringar som man kan söka är bl. a. fiskevårdsmedel hos länsstyrelsen, EU-bidrag samt naturvårdsmedel (statsbidrag) som kommunen på egen hand eller med andra aktörer kan söka hos länsstyrelsen. Satsningen med naturvårdsmedel pågår under och man kan få bidrag upp till 50 % av den totala kostnaden. Vägförvaltare samt skogsbolag kan också gå in och delfinansiera restaureringar av t.ex. fellagda trummor. Biotopvårdsplanen kan utnyttjas av fiskevårdsområden, markägare, vägförvaltare, kommuner, skogsbolag och andra intressenter. De bör, i den mån det är möjligt, samverka i de frågeställningar som berör Harrbäcken samt vara med och se till att vattendraget blir åtgärdat så att bäckens förutsättningar som biotop för akvatiska organismer ökar. Att den blir återställd till ett så naturligt förhållande som möjligt. Tack till Bosse Byström, Roland Larsson, Fredrik Långdahl, Kristina Stenman och Susanne Toppala som inventerat Harrbäckens vattensystem och därmed samlat in grundmaterial till denna biotopvårdsplan. Alla fotografier som berör Harrbäckens vattensystem i denna rapport kommer från nämnda inventerare. 15