Biotopvårdsplan 2001 Tuggenbäcken

Transkript

1 Biotopvårdsplan 2001 Tuggenbäcken

2 Förord I Västerbottens län är flertalet av vattendragen kraftigt påverkade av mänskliga aktiviteter. I en del vattendrag har detta lett till stora negativa konsekvenser för de arter som lever i eller vid vattendragen. Faktorer som kraftigt påverkat livet i vattendragen är bl.a. dammar, vägtrummor, dikningar, rätningar, försurning, utsläpp, överfiske, inplantering av arter och flottledsrensningar. De negativa konsekvenser för de arter som lever i vattendragen utgörs bl.a. försämrade och begränsade livsmiljöer, oönskade konkurrensförhållanden, utslagning av arter, förstörda reproduktionsområden, genetisk utarmning, mm. På sikt kan detta leda till utarmning av våra vattensystem. För att få en översiktlig bild av tillståndet i och kring våra vattendrag startades 1998 inventeringsprojektet "Skog och Vatten" i Västerbotten län, numera Projektet skoglig vattenmiljö. Projektet är ett samarbete mellan Länsstyrelsen, Skogsvårdsstyrelsen, Länsarbetsnämnden och ideella organisationer. Syftet är att inventera utvalda vattendrag och deras närmiljö på skogliga och akvatiska uppgifter, biologiska värden samt graden av mänsklig påverkan. Biotopvårdsplanen syftar till att utifrån underlagsmaterial som hämtats från detta inventeringsprojekt skapa ett biotopvårdsunderlag för återställande av mänsklig påverkan som har en negativ inverkan på vattendraget. Biotopvårdsplanen kan utnyttjas av fiskevårdsområden, markägare, vägförvaltare, kommuner och andra intressenter. Erik Owusu-Ansah Kontaktpersoner: Projekt skoglig vattenmiljö Sara Andersson (Länsstyrelsen) Göran Lindberg (Skogsvårdsstyrelsen) Biotopvårdsplanen: Erik Owusu-Ansah (Länsstyrelsen) Mats Norberg (Länsstyrelsen) 2

3 Tuggenbäcken Tuggenbäcken är en relativt liten skogsbäck belägen i den södra delen av Lycksele kommun. Bäcken som är ungefär 13 km lång har en fallhöjd på c:a 160 m mellan Gravsjöns utlopp och mynningen strax nedströms Tuggens kraftstation. Blandskog dominerar närmast vattendraget med främst björk medan fjärromgivningen utgörs av ett kuperat barrskogslandskap. Avrinningsområdet som helhet är präglat av det intensiva skogsbruket med en relativt hög andel nyavverkningar i de övre delarna. Den översta sträckan närmast Gravsjön är rätade och sjön regleras genom dämning. Elfisken genomförda av länsstyrelsen 1992, tydde på förhållandevis täta öringförekomster vid provfiskesträckorna överlag. Flertalet provsträckor uppvisade också mycket höga tätheter av öring. Sommaren 2001 återinventerades Tuggenbäcken på förekomsten av flodpärlmussla, föregående inventeringar genomfördes 1986 och Det senaste resultat tyder på en kraftig minskning av antalet flodpärlmusslor och på en mycket sparsam föryngring inom den inventerade sträckan under perioden (Länsstyrelsen 2001, opubl.). Beskrivning av åtgärder Undanröjning av vandringshinder Denna plan inriktar sig på att föreslå återställningsåtgärder av vandringshinder, ett av de större problemen i många vattendrag. Åtgärdandet av vandringshinder är ofta ganska billigt i förhållande till många andra åtgärder och en liten insats kan ge stor förbättring. De vanligaste vandringshindren är vägpassager (vägtrummor) och dammar. För att undvika att vägpassager blir hindrande för de arter som lever i och längs vattendragen bör broar eller halvtrummor som ger en naturlig bäckbotten användas. Rundtrumman, som idag är den vanligast förekommande konstruktionen, leder ofta till vandringsproblem för fisk och andra vattenlevande organismer. Ett problem är att det ofta blir för hög vattenhastighet genom trummorna, beroende på en låg friktion mot trumbotten och att trummor med för liten diameter valts. Ett annat problem är att trumman ofta läggs så att det bildas ett fall vid utloppet s.k. friände. Den höga strömhastigheten kan också leda till att vattnet eroderar bäckbottnen nedströms trumman vilket skapar ett hindrande fall. Som förebyggande åtgärd kan stenar läggas nedströms vägtrumman, s.k. tröskling, för att minimera vandringsproblem. Trösklingen bör ses som en tillfällig lösning då den ofta spolas bort vid upprepade högfloden. Den framtida målsättningen skall vara att byta ut en rundtrumma mot en bro eller halvtrumma, alternativt att denna grävs ned. För att motverka högre vattenhastighet under en bro eller genom en rundtrumma/halvtrumma skall dessa dimensioneras för vattendragets naturliga bredd. Rundtrummor skall grävas ned i bottensubstratet för att bibehålla den naturliga vattenhastigheten och bottenstrukturen. Under vägar med hög trafikintensitet skall landpassager för utter och andra däggdjur finnas som möjliggör att dessa kan passera utan att riskera bli påkörda. Naturliga vandringshinder skall inte åtgärdas, då dessa är en naturlig del av vattensystemet. Emellertid, kan det ibland vara svårt att avgöra om hindret är naturligt eftersom omgrävningar och rätningar kan ha förekommit längs vattendragen. 3

4 Biotopvård Den viktigaste näringskällan i mindre vattendrag är tillförseln av organiskt material, löv och grenar, som hamnar i vattendraget. De arter som lever i mindre vattendrag är dessutom anpassade till skuggade miljöer med små temperaturfluktuationer. Det är därför viktigt att träd och buskar längs vattendraget sparas. I det barrträdsgynnande skogsbruket har det inte funnits mycket utrymme till att spara trädbårder med normalt lövträdsinslag längs vattendragen. För att nå en högre produktion av biomassa (t.ex. fisk) i ett vattendrag, bör skogsbruk bedrivas så att andelen löv- och barrträd längs vattendraget ökar. Framförallt bör lövträd gynnas eftersom löv har högre näringsinnehåll än barr. En intakt trädbård bidrar dessutom med tillförsel av död ved till vattnet som ger skydd och ståndplatser åt insekter och fiskar. Återställning av flottledsrensade vattendrag Flottledsrestaurering är en biotopvårdsåtgärd som syftar till att återställa flottledsrensade vattendrag till ett förhållande som liknar det före rensningen. Rensningarna gav homogena sträckor som förmodligen missgynnat den biologiska mångfalden. Det kanalliknande utseende en bäck får till följd av rensningar, medför att näringstillförseln minskar. Det organiska materialet, t.ex. löv och grenar, blir inte i lika hög grad tillgängligt för vattenlevande organismer innan det lämnar bäcken. Revirhävdande fiskar, såsom öring, förlorar sina ståndplatser och tätheten av dessa arter har minskat. Flottledsrestaurering utförs vanligtvis med hjälp av grävmaskin som lägger tillbaka det material som tidigare schaktats upp längs sidorna. I vissa fall kan även gamla torrlagda vattendragssträckor öppnas upp. Igenfyllning av diken och grävarbeten För att öringens rom ska kunna kläckas måste grusbäddarna där rommen lagts genomströmmas av syrerikt vatten. I dagens vattensystem är många av dessa lekbottnar ofta igenslammade med sand och annat finmaterial. De främsta orsakerna är sedimentförande diken och grävarbeten i och längs vattendragen. Igenslammade lekbottnar kan åtgärdas genom att finmaterialet sållas bort från de igenslammade bäddarna eller genom utläggning av nytt grus. Sedimentförande diken kan leda till att öringens lekbottnar sätts igen, vilket avsevärt försämrar öringens reproduktionsframgång. Sedimentförande diken är svåra att åtgärda. Genom att lägga igen en sträcka i dikets mynning eller skapa en sedimentationsbassäng innan diket mynnar ut i bäcken minskas sedimenttransporten. Nackdelen med dessa grävarbeten är att de kan orsaka en tillfällig ökad sedimentationstransport och att sedimentationsbassängen måste underhållas. Nya dikningar och rensningar av gamla diken bör noga övervägas eftersom de kan orsaka negativa konsekvenser i vattendragen. Ett dike skall inte mynna rakt ut i vattendraget utan vattnet skall filtreras genom marken den sista biten. Lagstiftning och tillstånd Att tänka på innan åtgärder i vattendrag utförs: Samråd skall ske med länsstyrelsen, markägare och enskilda berörda. Söka eventuella tillstånd enligt Miljöbalken, Fiskelagstiftningen och Kulturminneslagen. (Dessa punkter gäller även föreslagna åtgärder i Tuggenbäcken och dess biflöden) 4

5 Åtgärder längs Tuggenbäcken Åtgärder i Tuggenbäckens vattensystem med hög prioritet är vandringshindret objekt 1 samt objekt, 12, 13, 18 och 19 (se tab.1 och fig. 1). Genom att ta itu med dessa vandringshinder förbättras möjligheten i betydande utsträckning för fiskar att friare kunna förflytta sig uppströms Tuggenbäcken och biflödena. Tabell 1: Åtgärdsobjekt i Tuggenbäcken Vattendrag Objekt nr. Koordinat Problem typ Kostnad (kr) Tuggenbäcken Heltrumma Biflöde Dubbeltrumma Ej bedömd Heltrumma Kolla vattendom Dämme/skibord Ej bedömd Kolla vattendom Damm Ej bedömd Kolla vattendom 19A Dubbeltrumma Ej bedömd Kolla vattendom Damm Ej bedömd N Objekt 19 och 19A Objekt 5 # # # # Objekt 18 Obkjekt 12 # Objekt kilometer Skala 1: Figur.1: Föreslagna åtgärdsobjekt i Tuggenbäcken, Lycksele kommun. 5

6 Åtgärdsförslag Åtgärdsobjekt 1 Beskrivning: Två heltrummor i betong med lutning som utgör ett definitivt vandringshinder för uppströmsvandrande vattenlevande organismer. Dels har trummorna friände och relativt hög vattenhastighet samt att bäckfåran nedströms är för brant p.g.a. att Umeälven sänkts. Därigenom har sträckan mellan vägtrumman och älven blivit alltför brant för uppvandrande fisk. Åtgärdsförslag: Den kraftiga lutningen närmast älven minimeras genom urgrävning av bäckfåran uppströms vägtrumman. Därigenom blir lutning jämnare under en längre sträcka. För att bibehålla en intakt bottenstruktur och förhållandevis lägre vattenhastighet vid den nya vattenpassagen ska en brokonstruktion eller en halvtrumma dimensioneras för hela vattendragets bredd med landpassage. Därmed minskar risken att bottensubstratet spolas bort vid höga flöden. Viktigaste i sammanhanget är att konstruktionen blir väl tilltagen i dimensionen för att klara höga vattenståndsnivåer Åtgärdsobjekt 1: Dubbeltrumma vid Tuggenbäcken mynning. 6

7 Åtgärdsobjekt 5 Beskrivning: Två heltrummor i betong som utgör vandringshinder för uppströmsvandrande vattenlevande organismer. Den västra trumman är endast vattenförande vid höga vattenstånd. Den östra trumman har friände samt har relativt låg vattennivå i trumman under perioder med lågt vattenstånd. Dessutom lutar den så pass mycket att vattennivån i trumman troligen är låg och strömhastigheten för hög. Vidare förhindras uppströms vandring av t.ex. fisk p.g.a.. av stenblock vid trummans mynning. Åtgärdsförslag: Vid ett omläggningsarbete bör en brokonstruktion eller halvtrumma dimensioneras för att hela vattendraget bredd och landpassage. Därigenom erhålls en naturlig bottenstruktur och vattenhastighet som överrensstämmer med bäckens karaktär. Åtgärdsobjekt 5: Dubbeltrumma i biflöde vid Otternäs. 7

8 Åtgärdsobjekt 12 Beskrivning: Två heltrummor i järn med lutning och relativt hög vattenhastighet. Den södra trumman har friände medan den norra trumman ligger mot botten. Åtgärdsförslag: Ersätta båda vägtrummor med en halvtrumma alternativt av en heltrumma dimensionerad efter vattendragets bredd. Den undre delen av heltrumman grävs ner i bottenmaterialet för att erhålla en bottenstruktur av naturlig material samt att vattenhastigheten blir lägre. Åtgärdsobjekt 12: Dubbeltrumma vid mindre skogsbilväg. 8

9 Åtgärdsobjekt 18 Beskrivning: Enkel dammkonstruktion i trä med skibord. Syftet med fördämningen är att höja vattennivån i bäcken till ett vattenintag (plaströr) som senare leder till en fiskdamm via ett vattenhus. Konstruktionen försvårar och/eller hindrar upp- och nedströms vandring av fisk. Åtgärdsförslag: Att först undersöka om en vattendom finns. Om inte, bör hindret avlägsnas och en annan lösning för fiskdamm eftersträvas. Åtgärdsobjekt 18: Dämme för vattenintag. Åtgärdsobjektet 18: Dämmet med rörledning till vattenhus och dammen. 9

10 Åtgärdsobjekt 19 Beskrivning: Damm vid Gravsjöns utlopp. Dammvallen består av betong medan sättarna utgörs av träplankor. Sättarna skapar ett c:a 1,5m högt fall som hindrar uppströms vandring av vattenlevande organismer. Dessutom finns det risk att fisk skadas vid nedströms förflyttning. Åtgärdsförslag: Undersöka om vattendom förekommer och syftet med denna. Om den nuvarande vattendomen avser flottningsrelaterade verksamhet bör domen omprövas och en ny vattendom förorda återställning till en naturlig vattenregim i Tuggenbäcken. I nuläget förekommer ingen flottningsverksamhet längs bäcken. Helst bör dammen avlägsnas för att återskapa ett så naturligt utlopp som möjligt. Detta görs enkelt genom att sänka vattenståndet i sjön successivt vid borttagande av sättarna. Därefter kan betongfundamentet bilas bort. Alternativt kan vattenståndet i Gravsjön bibehållas till viss del fastän dammen tagits bort. Detta åstadkoms genom att konstruera en forsträcka med forsnacke. Sträckan nedströms utloppet kan trösklars för att eftersträva ett högre vattenstånd i sjön samtidigt som vattenlevande organismer kan förflytta sig obehindrat mellan sjön och bäcken. Åtgärdsobjekt 19: Dammvall vid Gravsjöns utlopp sett dels från uppströms- och nedströmssidan. 10

11 Åtgärdsobjekt 19A Beskrivning: I anslutning till dammen finns två heltrummor i betong vilka inte är medtagna i inventeringen. Dessa ligger c:a 1,5 nedströms dammvallen. Trummornas mynning ligger mot bäckbotten. Troligen har dessa en alltför kraftig lutning och hög strömhastighet, särskilt vid höga vattenstånd. Åtgärdsförslag: Vid ett eventuellt åtgärdande av dammen bör vägtrummorna bytas ut mot en brokonstruktion alternativt mot en halvtrumma dimensionerade efter vattendragets bredd. Åtgärdsobjekt 19:1 Dubbeltrumma i betong. Slutord Från sammanställningen av det befintliga underlagsmaterialet från Projektet skoglig vattenmiljö och kompletterande fältbesök kan jag konstatera att: 1) de allvarligaste problemen utgörs av dubbeltrummorna vid Tuggenbäckens mynning och av sträckan nedströms samt av dammen och dubbeltrumman vid Gravsjöns utlopp. 2) föreslagna vandringshinder i åtgärdsplanen utgör endast en del av alla förekommande i vattensystemet, men är av sådan betydelse att en avsevärd positiv biologisk nytta erhålls i vattensystemet i samband med en restaurering. 3) markägare, vägföreningar, Vattenfall, Skogsvårdsstyrelsen samt kommunen och länsstyrelsen (miljö och kultur) bör samverka i frågeställningar som berör Tuggenbäckens vattensystem samt precisera en plan för denna. 4) vattendraget hyser ett stort flodpärlmussel bestånd som minskat kraftigt de senaste 15 åren. En bidragande orsak kan vara avsaknaden av ett tillräckligt stort öringbestånd. Flodpärlmusslan larver, glochidierna, är beroende av öringyngel för sin fortsatta existens. 11

12 5) Tuggenbäcken kan utgöra en viktig reproduktionslokal för öring i Umeälven mellan kraftverkstationerna. 12