Kristendomen i den Prosaiska Eddans Ragnaröksmyt

Transkript

1 Växjö Universitet Institutionen för Humaniora Religionsvetenskap Höstterminen 2006 Handledare: Torsten Löfstedt Examinator: Lennart Johnsson REC161 Kristendomen i den Prosaiska Eddans Ragnaröksmyt Anna Olofsson

2 Innehållsförteckning 1. Inledning Problemformulering Syfte Frågeställningar Avgränsningar Material Källor Tidigare forskning Metod Bakgrund Nordisk mytologi Skapelse och undergång Snorre och den Prosaiska Eddan Völuspá Resultat Ragnaröksmyten Loke och Satan Förmörkelsen Gjallarhornet och de kristna basunerna Jordens undergång i eld Himmel och helvete samt världen efter Ragnarök Tillförlitligheten i Snorres Ragnaröksmyt Sammanfattning...32 Käll- och Litteraturförteckning... 33

3 1. Inledning Den nordiska mytologin innehåller många intressanta berättelser om välkända gudar som Oden, Tor, Frej och Freja, men vi vet egentligen väldigt lite om våra förfäders religion här i Norden. Anledningen till detta är att det inte existerade någon utvecklad skriftlig tradition under den tidsålder nordborna innehade tron på de gamla gudarna; berättelserna om dem fördes istället vidare i muntlig form. Då den skriftliga traditionen väl nådde Norden och när berättelserna slutligen nedtecknades var tron på gudarna inte längre levande utan man hade istället övergått till kristendomen. Det faktum att kristendomen infördes i Norden innebar primärt att det inte var lika viktigt för nordborna att föra vidare de muntliga berättelserna och mycket utav den gamla tron föll därmed i glömska. 1 En betydelsefull källa till den nordiska mytologin är dock Snorre Sturlassons Prosaiska Edda. Snorre var en kristen man som levde på slutet av 1100-talet och början på 1200-talet och hans verk innehåller berättelser om vad som i nordisk mytologi kallas för vaner, asar och jättar, berättelser om deras äventyr samt om världens skapelse och undergång. 2 Världsundergången är ett ständigt återkommande motiv i religioner och mytsystem och kan förutom i den nordiska mytologin hittas exempelvis i kristendomen samt i Egyptens och Indiens myter. Den nordiska mytologins term för världens och gudarnas undergång kallas för Ragnarök och finns som tidigare nämndes skildrad i Snorres Prosaiska Edda. Där berättas det om hur gudarna slåss mot jättarna i det sista slaget, hur solen och månen slocknar och stjärnorna faller från himlen, om jordens undergång i eld, samt hur en ny och bättre jord stiger upp ur havet. 3 Men som nämndes tidigare skrevs inte den Prosaiska Eddan förrän efter det att nordborna övergick till kristendomen och dessutom utav en kristen författare. Detta leder till frågan huruvida den Prosaiska Eddan ger en tillförlitlig bild av den nordiska mytologins Ragnaröksmyt. Anledningen till detta ämnesval grundar sig på avsaknaden av skolundervisning rörande den nordiska mytologin och emedan det är ett intressant och komplext ämne tog jag tillfället i akt för att lära mig mer om mina förfäders tro. 1 Näsström, Britt-Mari, Fornskandinavisk religion En grundbok, 2001, s Carol J. Clover & John Lindow, Old Norse Icelandic Literature- A Critical Guide, 2005, s Collinder, Björn, Snorres Edda, 1970, s. 81ff, Karl G Johansson & Mats Malm, Snorres Edda, 1998, s. 85ff, Ohlmarks, Åke, Eddan, 1964, s. 74ff. 1

4 1. 1 Problemformulering Författare påverkas ofta utav sin omgivning och sina värderingar vilket gör det svårt för dem att nedteckna sina berättelser på ett objektivt sätt. Den biografiska litteraturforskningen utgår just ifrån detta. Carina Burman skriver i sin artikel i boken Litteraturvetenskap en inledning följande, [... ] det finns ett samband mellan författarens liv och verk. En författares bakgrund och erfarenheter gör honom till den han är och leder också till att han skriver som han gör. 4 Snorres skildring utav Ragnaröksmyten i den Prosaiska Eddan bör enligt detta synsätt vara präglad utav hans liv och åsikter Syfte Snorre var en kristen man då han skrev Ragnaröksmyten i den Prosaiska Eddan. Syftet och målet med denna uppsats är därför att studera Snorre Sturlassons skildring av Ragnaröksmyten för att ta reda på om och hur kristendomen har påverkat synen på och föreställningarna om världsundergången i den nordiska mytologin Frågeställningar Uppsatsen ämnar svara på följande frågor. 1. Finns det drag ifrån kristendomen i Snorre Sturlassons skildring utav Ragnaröksmyten? 2. Om det finns kristna drag i den Prosaiska Eddans Ragnaröksmyt är de då Snorres egna värderingar som kommer till uttryck? 3. Är den Prosaiska Eddans skildring utav Ragnaröksmyten en tillförlitlig källa till vår syn på den nordiska mytologin? Avgränsningar De källor som finns tillgängliga för förståelsen av den nordiska mytologins syn på Ragnaröksmyten är förutom Snorres Prosaiska Edda, ortnamn, hällristningar, den danske munken Saxo Grammaticus verk Gesta Danorum vilken skrevs på slutet utav 1100-talet, samt Codex Regius även kallad den Äldre eller Poetiska Eddan. Codex Regius är en handskrift från senare delen av 1200-talet där då befintliga eddakväden finns samlade. Eddakväden är anonyma dikter om nordiska gudar och hjältar vilka nedtecknades mellan talen. Ytterligare en källa är skaldedikter, från så långt tillbaka som på 700-talet, vilka talar om 4 Se Bergsten, Staffan, Litteraturvetenskap en inledning, 2002, s

5 gudarna, men även använder myterna för att skapa s.k. kenningar. 5 Kenningar är ord som ofta innehåller två eller fler betydelsebärande delar och som indirekt och figurativt beskriver något vars betydelse inte är uppenbar, t.ex. beskriver kenningen whale-road havet. 6 Denna uppsats kommer att behandla Ragnaröksmyten i Snorres Prosaiska Edda eftersom den kan betraktas som en av de mest välkända källorna till nordisk mytologi och eftersom det är den källa som är mest lättillgänglig. Om det i analysen utav den Prosaiska Eddans Ragnaröksmyt visar sig finnas kristna inslag, kommer en jämförelse att göras med den dikt i den Poetiska Eddan som kallas för Völuspá, för att se huruvida de kristna inslagen är Snorres egna tillägg eller om de även kan härledas till andra, äldre skrifter. 7 Detta är emellertid inte en helt tillförlitlig metod och även om Völuspá inte innehåller ett kristet inslag som finns i den Prosaiska Eddans Ragnaröksmyt kan det inte med absolut säkerhet påstås att det är Snorres egna tillägg, eftersom han förutom Völuspá även använde andra källor varav en del var muntliga och som vi idag inte har tillgång till. Snorres Edda kan sägas bestå utav fyra delar: Prologen vilken innehåller Snorres förklaring till hur nordborna vände sig bort ifrån kristendomens Gud och hur de kom till tro på vad han menade endast var mäktiga konungar och ej gudar, Gylfaginning som behandlar den nordiska mytologin och synen på världen från dess skapelse till dess undergång, Skáldskaparmál som inrymmer de viktigaste kenningarna samt förklaringar av de myter och gudasagor som behövs för att förstå dem, Háttatal som innehåller redogörelser utav olika versmått som har använts inom skaldekonsten. Då både tid och utrymme för denna uppsats är begränsad kommer den endast att undersöka den del i den Prosaiska Eddan som i sin helhet behandlar myten om Ragnarök, gudarnas dom. I Snorres verk om Ragnarök citeras strofer ifrån eddadikten Völuspá som finns i den Poetiska Eddan. Eftersom dessa strofer inte är Snorres egna alster kommer de inte att räknas till Snorres skildring av myten. Således är det endast prosatexten i Snorres Edda som kommer att analyseras i föreliggande uppsats. För att kunna hitta kristna spår i myten om Ragnarök är det viktigt att definiera vad som menas med kristendom. Den kristendom Snorre själv fick lära sig finner vi enligt Holtsmark i 5 Ohlmarks, Åke, Asar, Vaner och Vidunder, 1963, s.10ff. 6 Crystal, David, The Cambridge Encyclopedia of the English Language, 2004, s När Snorre skrev Ragnaröksmyten var Völuspá den källa han flitigast använde sig utav. För mer information om Völuspá se

6 läroboken Elucidarius. 8 Elucidarius är ett teologiskt verk, skrivet på 1100-talet utav Honorius Augustodunensis och som behandlar den kristna tron. 9 Denna uppsats kommer dock endast att ta hänsyn till den kristendom som möter oss i Bibeln och kommer således inte att beakta exempelvis den kristna traditionen eller Elucidarius. Att göra en jämförelse med Elucidarius hade troligtvis gett ett mer korrekt resultat, men jag upptäckte denna text relativt sent och eftersom den inte är alltför lättillgänglig fanns det inte tid till en djupare analys. Det ger dock ett intressant uppslag till vidare forskning, d.v.s. att gå djupare in och undersöka de kristna källor Snorre mötte under sin uppväxt och levnadstid. Om mer tid funnits till förfogande hade det även varit intressant att undersöka någon annan källa till den nordiska mytologin samt att göra ett mer utförligt studium av Snorres Edda och undersöka exempelvis skapelsemyten för att se om det i den finns några paralleller till kristendomen Material Detta kapitel kommer att inledas med en presentation utav de primärkällor som används i föreliggande studie (1.2.1) för att sedan gå vidare till en presentation utav forskningsläget (1.2.2) Källor Primärkällan till denna uppsats är naturligtvis Snorre Sturlassons Prosaiska Edda. Eddan är skriven på isländska vilket innebär en svårighet emedan information kan gå förlorad i en översättning till svenska. För att analysen ska få ett korrekt resultat kommer uppsatsen därför att använda sig av tre olika översättningar utav den Prosaiska Eddan. Dessa är Åke Ohlmarks översättning från 1964, Björn Collinders översättning från 1970 samt Karl G. Johansson och Mats Malms översättning från Som nämndes i kapitel kommer den Prosaiska Eddan att jämföras med Völuspá för att på så vis undersöka huruvida de kristna dragen i den Prosaiska Eddan är Snorres egna tillägg. Således kommer även Völuspá att användas som en primärkälla i denna uppsats. Völuspádikten finns nertecknad i den Poetiska Eddan och den översättning som används i uppsatsen är Björn Collinders från Bibel 2000 kommer att 8 Holtsmark, Anne, Studier i Snorres Mytologi, 1964, s Hansen, Anna Mette, The Icelandic Lucidarius, Traditional and New Philology, s Om de olika översättningarna inte skiljer sig åt i sina skildringar kommer jag endast att hänvisa till Johansson & Malms översättning från

7 användas som en primärkälla i arbetet med att upptäcka kristna drag i Eddan. 11 Även sekundärkällor kommer att nyttjas för att urskilja vad andra forskare har för åsikter om kristendomens inflytande på nordisk mytologi. I kapitel beskrivs en tidigare uppsats som behandlar den nordiska mytologin och centrala författare och deras resultat behandlas. Ytterligare referenser ges i käll- och litteraturförteckningen Tidigare forskning Mycket utav forskningen kring den nordiska mytologin har fokuserat på jämförelsen mellan den nordiska mytologin och andra indoeuropeiska mytsystem såsom det indoariska och keltiska, för att på så vis få kunskap om det ursprungliga eller urindoeuropeiska mytsystemet. Anna Lindén har i artikeln Viktor Rydberg och den jämförande indoeuropeiska religionshistorien, som bygger på hennes C-uppsats i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet, skrivit en intressant och informativ skildring av Rydbergs forskning inom den jämförande indoeuropeiska religionshistorien och nämner där även en del andra forskares åsikter, såsom Sophus Bugge och Eugen Mogk, dock med fokus på Rydbergs egna resonemang. Lindén framhåller att Rydberg ansåg att det fanns två sätt för forskare att förhålla sig till de germanska myterna. Det första var att mycket af det, som bär kristen dräkt, är till sitt ursprung hedniskt och formulerades först utav Jacob Grimm. Det andra var att åtskilligt, som ser ut att vara hedniskt-germaniskt, är af romersk-hednisk eller romerskkristen uppkomst på grund af romersk inverkan på de hedniska germanerna, vilket var den typiska hållningen inom den Buggeska skolan. 12 Rydberg själv betraktar, till skillnad från den Buggeska skolan, de nordiska myterna som uråldriga och utan påverkan från kristendomen. I sin granskning av Völuspá kommer Rydberg fram till att dikten delar fler likheter med andra indoeuropeiska källor än vad den gör med kristna föreställningar, trots detta vill han inte utesluta att den till viss del kan ha påverkats utav kristendomen. 13 Den föreliggande uppsatsen behandlar som tidigare nämnts kristendomens inflytande på den Prosaiska Eddans Ragnaröksmyt och därför ges här en allmän diskussion om vad forskarna anser om detta. Tyvärr är det många betydelsefulla forskare inom detta område vars verk jag 11 Den Bibel Snorre och hans samtida hade tillgång till skiljer sig inte nämnvärt vad gäller innehåll ifrån Bibel Anledningen till att jag valt att använda denna översättning är för att underlätta för läsaren. 12 Lindén, Anna, Viktor Rydberg och den jämförande indoeuropeiska religionshistorien, s. 6f. 13 Lindén, s. 8. 5

8 inte fått tag på i svensk eller engelsk översättning och som därmed inte kommer att tas upp i detta avsnitt eller senare i uppsatsen om de inte nämns i andra forskares resonemang. Exempel på forskare vars verk jag ej har hittat översatta till svenska eller engelska är Eugen Mogk, Finnur Jónsson, Sophus Bugge, Sigurd Nordal och Axel Olrik. Anna Birgitta Rooth ( ) var en svensk forskare som intresserade sig för folkloristik och etnologi. 14 Hon studerade i Lund och blev senare professor vid Uppsala universitet. Rooths verk Loki in Scandinavian Mythology har varit av stor vikt för denna uppsats diskussion om Lokes roll i Ragnaröksmyten. I hennes verk ges en genomgående analys av Lokes karaktär och betydelse inom den nordiska mytologin samt intressanta diskussioner kring myternas ursprung. 15 Anne Holtsmark ( ) var professor i fornnordisk filologi och studerade under sin levnadstid det norska språket. 16 Denna uppsats använder två verk utav Anne Holtsmark, nämligen Fornnordisk mytologi Tro och myter under vikingatiden samt Studier i Snorres Mytologi. Den förra ger en god översikt utav den nordiska mytologin och beskriver synen på skapelsen, undergången samt en del gudar och gudinnor. I det andra verket, Studier i Snorres Mytologi, nöjer sig inte Holtsmark med att endast beskriva mytologin utan gör en litterär analys för att skilja mellan Snorres egna kristna inslag i skildringen av den nordiska mytologin och de kristna inslag som redan förelåg i de källor han nyttjade. 17 Holtsmark anser att Snorre inte på ett objektivt sätt har kunnat föra vidare de nordiska myterna då han, som kristen, ansåg att hedendomen var en villolära. Istället menar Holtsmark att man för att förstå den äkta hedendomen måste vända sig till de källor Snorre använde när han skrev sin Prosaiska Edda. 18 Dock anser hon att en av de källor Snorre använt som källa till Ragnaröksmyten, Völuspá, även den innehåller kristna anspelningar vilket kan tyckas gå emot hennes tidigare resonemang. Ändock blir detta förståeligt då hon påvisar att Snorre, förutom att han använde sig utav Völuspá även har tillfogat eget material inspirerat av den kristna tanken på världsundergången. 19 Detta skulle innebära att fastän Völuspá inte är helt fri från 14 Klein, Barbro, Anna Birgitta Rooth and folkloristics in Sweden, 15 Rooth, Anna Birgitta, Loki in Scandinavian Mythology, Holtsmark 1964, s Holtsmark, Anne, Fornnordisk mytologi Tro och myter under vikingatiden, 1992, s. 12f. 19 Holtsmark, 1964, s. 135f. 6

9 kristna inslag ger den likväl en mer äkta bild utav den hedniska synen på Ragnaröksmyten än vad Snorres version gör. Gabriel Turville-Petre ( ) var professor i Ancient Icelandic Literature. 20 Turville- Petre är ett ständigt återkommande namn i forskningen om den nordiska mytologin och hans verk Myth and Religion of the North The Religion of Ancient Scandinavia ses som en utav de mer auktoritativa då det kommer till analyser av den nordiska mytologins texter. Detta verk erbjuder dessutom en god översikt av den nordiska mytologin och har således kommit att vara betydelsefull i mitt arbete både gällande förförståelsen samt den djupare textanalysen. 21 När det gäller myten om Ragnarök är det den myt som hittas i den Poetiska Eddan som Turville- Petre diskuterar och som han anser till viss del innehålla drag ifrån kristendomen men även att den ger en bild utav sann hednisk tro. 22 John Stanley Martin arbetar idag på avdelningen för språk och lingvistik på universitetet i Melbourne och hans verk Ragnarök: an investigation into Old Norse concepts of the fate of the gods undersöker den nordiska mytologins eskatologiska motiv och huruvida de har utvecklats ur de nordiska traditionella årstidsritualerna. 23 Trots att årstidsritualerna inte är betydande för föreliggande uppsats kommer det i Martins diskussioner upp intressanta resonemang som rör denna uppsats tema. När det kommer till den Prosaiska Eddans tillförlitlighet som källa till den nordiska mytologin menar Martin att den är av oerhörd vikt, men att de två århundraden som gick mellan det att Island blev kristet och det att Snorre skrev ner myterna ofrånkomligt måste ha påverkat myternas sannfärdighet. Dessutom har enligt Martin Snorres egna kristna bakgrund påverkat eller begränsat hans förmåga att på rätt sätt förstå myterna. 24 Likväl vill inte Martin påstå att den nordiska Ragnaröksmyten har sitt ursprung i den kristna synen på eskatologin utan menar precis som Turville-Petre och de andra att Ragnaröksmyten i grunden är hednisk, men att kristendomens inträngande i Norden påverkat de mytologiska motiven. 25 Folke Ström är ytterligare ett välkänt namn inom forskningen kring den nordiska mytologin. I verket Nordisk hedendom Tro och sed i förkristen tid behandlar han tron och kulten i det Turville Petre, Gabriel, Myth and Religion of the North The Religion of Ancient Scandinavia, Turville-Petre, 1964, s John Stanley Martin, Ragnarök: an investigation into Old Norse concepts of the fate of the gods, 1972, s Ibid, s Ibid, s

10 förkristna Norden. I sin behandling av myten om Ragnarök lutar han sig mot Sigurd Nordals resonemang kring hela völuspámyten vilket starkt påminner om Turville-Petres syn på Ragnarök, dvs. att myten i grunden är hednisk men att kristendomen på vissa ställen har satt sina spår. 26 John McKinnell är idag professor vid den engelska institutionen vid Durhams universitet och han studerar äldre texter, såsom gamla medeltida texter från Durham och äldre nordiska texter. 27 I sitt verk Both One and Many ger McKinnell åtskilliga förslag till vilka delar i Ragnaröksmyten som skulle kunna vara påverkade utav kristendomen. Det bör påpekas att det främst är Völuspás syn på Ragnarök som behandlas i McKinnells verk. Han anser att även om det är möjligt att några av dessa paralleller kan vara rena tillfälligheter är det mer troligt att kristendomen varit en påverkande faktor då det förekommer så många likheter. Även om Ragnaröksmyten enligt McKinnell är starkt påverkad utav kristendomen håller han med de andra forskarna och menar att myten trots inflytande från kristendomen i grunden är hednisk. Dock framhåller han att det är en högt individuell hednisk syn på undergången som det ges uttryck för i Völuspá och det behöver inte ha varit den allmänna synen på undergången. 28 Ellis Davidson ( ) var en brittisk antikvarie som fokuserade sitt intresse till den nordiska mytologin. 29 Hennes syn på myten om Ragnarök ter sig från början olik de tidigare nämnda forskarnas syn, men ett mer ingående studium visar att hennes åsikt inte på ett avgörande sätt skiljer sig från dem och deras resonemang. Davidson anser att Snorre försett oss med en pålitlig bild utav hedendomen och att han lyckats undvika att moralisera texterna i vad Davidson kallar för en kristen anda. 30 När det gäller myten om Ragnarök anser hon att den grundläggande text som Snorre använder som källa, d.v.s. Völuspá, inte härstammar från kristet apokalyptiskt material utan tar sin grund i en vedertagen uppfattning i Norden om världens undergång. Detta innebär dock inte för Davidson att Völuspá inte innehåller likheter med kristendomen och är helt fri från dess inflytande. Det hon vill betona är dock att Völuspá inte är ett plagiat utav den kristna uppfattningen av världens undergång utan har sin grund i hedendomen Ström, Folke, Nordisk hedendom Tro och sed i förkristen tid, 1985, s McKinnell, John, Both One and Many, 1994, s. 126f Davidson, Ellis, Nordens gudar och myter, 200, s Ibid, s. 204ff. 8

11 John Lindow är idag professor vid den Skandinaviska institutionen vid Berkeley universitet i Kalifornien där han främst undervisar om tolkningen utav texter i den sociala och historiska kontexten. 32 Lindow är ett välkänt namn inom forskningen kring den nordiska mytologin, bl.a. har han skrivit Scandinavian Mythology An Annotated Bibliography, vilken är en synnerligen användbar bibliografi över publicerade böcker och artiklar rörande den nordiska mytologin. I verket Old Norse-Icelandic literature A Critical Guide är den första delen skriven av Lindow. Lindows essä nämner ett flertal tidigare forskare och deras resonemang kring den isländska litteraturen samt diskuterar kristendomen och dess påverkan på den mytiska litteraturen, men hans egen åsikt förblir ett mysterium Metod Vid studiet utav Snorres Edda och Bibeln används en komparativ metod för att kunna utläsa huruvida det finns kristna inslag i Snorres Ragnaröksmyt. Den komparativa metoden kommer även att tillämpas vid jämförelsen av Snorres Ragnaröksmyt och Völuspá för att se om de kristna inslagen är Snorres egna tillägg. En kvalitativt tolkande metod kommer fortlöpande att tillämpas i arbetet med texterna Beträffande komparativ och kvalitativ metod se Anders Florén & Henrik Ågren, Historiska undersökningar Grunder i historisk teori, metod och framställningssätt, 2006, s. 55ff. 9

12 2. Bakgrund Detta kapitel kommer att presentera den bakgrundsinformation som krävs för senare diskussioner i uppsatsen, men vill även skapa en förförståelse för den nordiska mytologin. Kapitlet kommer att inledas med en förklaring utav nordisk mytologi (2.1) för att sedan gå vidare till att behandla Snorre Sturlassons levnadsbeskrivning vilken även innefattar en beskrivning av den Prosaiska Eddans uppkomst och syfte (2.2), och sedan avslutas med en beskrivning av eddakvädet Völuspá (2.3) Nordisk mytologi - Skapelse och undergång Inom den nordiska mytologin ansågs det att det i begynnelsen fanns något som kallades för Ginnungagap som med andra ord skulle kunna kallas för den gapande tomheten. Söder om Ginnungagap låg Muspelheim som bestod utav eld och flammor och norr om Ginnungagap fanns Nifelheim som var iskallt. Ginnungagaps norra del blev således täckt utav is medan den södra delen blev enormt varm och när isen från den norra delen mötte värmen från den södra delen smälte isen och dropparna frambringade jätten Ymer. 34 Vid skapelsens början uppstod förutom Ymer även en ko som kallades för Audhumbla och som lade grunden till gudarnas uppkomst. Audhumbla slickade på isen för att få näring och ur isen reste sig en man som hette Bure. Bure fick sonen Bor som gifte sig med jättedottern Bestla. Bestla och Bor fick tre söner, gudarna Oden, Vile och Ve. Dessa tre gudar skapade världen från jätten Ymers kropp. De dödade Ymer och tog hans kropp till Ginnungagap där de tillverkade jorden utav hans kött, klipporna av hans ben, sjöar och hav utav hans blod, himlen utav hans skalle, växter och träd utav hans hår samt molnen utav hans hjärna. Havet lade gudarna som en ring kring jorden och stränderna gav de till jättarna att leva vid. Men innanför stränderna byggde de en fästning av Ymers ögonfransar för att skydda människorna mot jättarna, denna fästning gav de namnet Midgård. Gudarna skapade även solen och stjärnorna för att lysa upp världen. Dessa skapade de från gnistorna från Muspelheim. Förutom att de tre gudarna skapade världen skapade de även de första människorna, Ask och Embla. Detta gjorde de genom att ta två trädstammar som Oden gav liv och ande, Vile gav medvetande och rörelseförmåga och Ve gav ansikten, tal, hörsel och syn Johansson & Malm, s.33ff. 35 Ibid, s.37ff. 10

13 Världsundergången i den nordiska mytologin kallas för Ragnarök vilket betyder gudarnas dom. 36 Ragnarök kommer att föregås utav tre års strider, följt av Fimbulvintern som är tre års vinter utan någon sommar. Därefter kommer Fenrisulven att befrias och Midgårdsormen kommer att ta sig upp från havet och upp på land. 37 Fenrisulven och Midgårdsormen är den onde guden Lokes avkommor. När de andra gudarna fick kunskap om Lokes barn bestämde de att de skulle kasta Midgårdsormen i havet, där den senare kom att växa sig så stor att han kunde lägga sig runt hela jorden och bita sig i svansen, Fenrisulven höll gudarna som fånge. 38 Fenrisulven och Midgårdsormen kommer vid Ragnarök att strida mot gudarna och till slut kommer hela jorden att sjunka ner i havet. Men trots att jorden gick under i och med Ragnarök, kommer världen återigen att blomstra och en ny tidsålder kommer att ta sin början Snorre och den Prosaiska Eddan Snorre Sturlasson var en kristen man som framlevde sitt liv på Island någon gång på slutet av 1100-talet och början på 1200-talet och han ansågs vara en stor skald. Snorre var son till en prominent isländsk hövding men uppfostrades inte utav denne utan av Jón Loptsson, en annan inflytelserik hövding och en av de mäktigaste männen på Island. Under sin uppväxt hos Loptsson kom Snorre i kontakt med kristna läror samt gammal litteratur hans styvfader bevarade i sitt bibliotek. 40 Loptssons höga aktning på Island var en följd av inte endast hans stora makt utan även av hans stora kunskap. Hans hushåll, Oddi, var centrum för världslig och kyrklig inlärning. Men även skaldediktning var en viktig del utav skolningen på Island och därmed även på Oddi. För att Snorre ens skulle kunna förstå de komplicerade skaldedikterna krävdes det skolning i de gamla myterna vilket Snorre troligtvis tillhandahölls under sin uppväxt på Oddi. Uppväxten hos Loptsson har således i hög grad påverkat Snorres utveckling till författare och skald och hans största verk, den Prosaiska Eddan och Heimskringla, kan ses vara följden av hans skolning och uppväxt på Oddi. 41 Snorre var under sin levnadstid en man som innehade mycket makt och han var omtyckt av makthavarna i Norge, Kung Håkon och Jarl Skule, till dess att han förrådde dem och de skickade män för att döda honom Näsström, s Johansson & Malm, s. 84f. 38 Ibid, s. 56f. 39 Ibid, s. 86ff. 40 Clover & Lindow, s Cikliami, Marlene, Snorri Sturluson, 1978, s. 20ff. 42 Collinder, s. 8ff. 11

14 Snorre har ansetts vara inte bara Islands utan hela det medeltida Europas största författare och hans främsta verk är den Prosaiska Eddan, vilken kommer att diskuteras senare i detta kapitel, samt Heimskringla som innehåller sagor om de norska konungarna och således är ett historiskt verk. Även om Snorre var en stor författare var hans poetiska strävanden inte lika uppskattade och hans tolkningar av den redan existerande poesin kom att dominera hans författarskap. 43 Snorre författade den Prosaiska Eddan runt år 1220 och han såg den som en handbok till skaldekonsten som var på väg att dö ut. Skaldekonsten var beroende av de nordiska myterna av den anledningen att dess sinnrika kenningar ofta bygger på mytologiskt material och för att förstå kvädena är det därför av vikt att vara väl bevandrad i de hedniska myterna. 44 Syftet med den Prosaiska Eddan var således inte i första hand att föra vidare de gamla myterna utan att rädda skaldekonsten. Detta blir tydligt när man tar i beaktande i vilken ordning de olika delarna, d.v.s. Gylfaginning, Skáldskaparmál och Háttatal, i den Prosaiska Eddan har författats. Snorre började med att skriva Háttatal som innehåller beskrivningar och exempel på olika skaldiska versmått för att sedan gå vidare till att skriva Skáldskaparmál för att klargöra för unga skalder hur det går till att skriva poesi, t.ex. beskriver han hur kenningar är utformade. Snorre inser dock att det behövs stor kunskap om den nordiska mytologin för att kunna förstå och framför allt kunna skriva dikter och därför författar han även Gylfaginning som ger den bakgrundsinformation som behövs. 45 Som grund till den Prosaiska Eddan använde Snorre muntliga skaldekväden och eddakväden, men har även haft tillgång till en del skriftliga källor. 46 Den källa som var mest betydelsefull för Snorre i hans version utav Ragnaröksmyten är Völuspá och han citerar detta verk på ett flertal ställen Völuspá I Völuspá eller Völvans spådom förtäljer en sierska för Oden om världens skapelse och undergång, och den omfattar således, i endast ett par verser, hela den nordiska mytologins 43 Cikliami, s Clover & Lindow, s. 27f. 45 Johansson & Malm, s Clover & Lindow, s Davidson, s

15 världssyn. 48 Völuspá är en dikt om den nordiska mytologin som återfinns i den Poetiska Eddan och den har resulterat i ett flertal intensiva diskussioner, främst gällande dess tillkomsttid, tillkomstplats samt huruvida författaren var kristen eller ej. 49 Vem författaren till Völuspá var är inte känt, men idag är de flesta forskare överens om att även om det inte med säkerhet går att säga huruvida han/hon var kristen eller ej, så är hans/hennes verk direkt eller indirekt påverkat utav kristendomen. 50 Då Völuspá innehåller så många kristna associationer har detta lett till tanken att dikten troligtvis komponerats i början på 1000-talet, när Norden övergick från sina hedniska traditioner till de kristna. 51 Turville-Petre påpekar att det ofta är svårt att avgöra huruvida en dikt härstammar från Norge, Island eller något annat land men menar att de landskapsbeskrivningar som ges i Völuspá tyder på att det är en isländsk dikt. 52 Även McKinnell framhåller att forskningen tyder på att Völuspá har ett isländskt ursprung, men nämner även Finnur Jónsson som påstod att Völuspá var en norsk dikt, och visar därmed på den osäkerhet som finns rörande diktens ursprung. 53 Völuspá var enligt Turville-Petre en väldigt betydelsefull dikt om den nordiska mytologin under den kristna medeltiden och Snorre Sturlasson baserar mycket utav sina skildringar i den Prosaiska Eddan på Völuspá och citerar även ett flertal av dess verser Collinder, Den Poetiska Eddan, Vsp Martin, s. 23ff. 50 Ibid, 25f. 51 Turville-Petre, 1964, s Turville-Petre, Gabriel, Origins of Icelandic Literature, 1953, s McKinnell, s. 24f. 54 Turville-Petre, 1953, s

16 3. Resultat Detta kapitel kommer att inledas med en diskussion kring Ragnaröksmytens kristna inslag såsom de kommer till uttryck i den Prosaiska Eddan. Snorre har som huvudkälla till Ragnaröksmyten använt eddadikten Völuspá och för att se om den kristna präglingen i den Prosaiska Eddan är Snorres egna inslag kommer därför en jämförelse fortgående att göras med denna dikt (3.1). Som avslutning kommer detta kapitel att diskutera tillförlitligheten i Snorres Ragnaröksmyt (3.2). Dessvärre har det varit svårt att komma över material som analyserar Snorres version av Ragnaröksmyten och uppsatsen kommer därför att föra en egen diskussion samt använda material som behandlar och analyserar de kristna inslagen i Völuspás version av myten. Detta kan synas märkligt till en början, men i de fall de kristna inslagen även förekommer i den Prosaiska Eddan kan en jämförelse göras mellan Snorres version och Völuspás för att se huruvida de skiljer sig från varandra och det är således möjligt att klarlägga om analysen av det kristna inslaget i Völuspá är tillämpbar även på Snorres version. Jag är medveten om att detta förhållningssätt kan påverka resultatets tillförlitlighet men anser att med en genomgående jämförelse och diskussion kommer uppsatsen trots allt att kunna erbjuda ett tillförlitligt resultat Ragnaröksmyten För att det ska vara enkelt att följa med i analysen kommer uppsatsen kronologiskt att följa den Prosaiska Eddans skildring av Ragnaröksmyten och steg för steg diskutera och behandla de stycken som kan anses vara präglade utav eller innehålla associationer till kristendomen. Jag har valt att lägga fokus på Loke (3.1.1), förmörkelsen (3.1.2) samt himmel, helvete och världen efter Ragnarök (3.1.5). Gjallarhornet (3.1.3) och undergången i eld (3.1.4) kommer inte att diskuteras mer ingående, men för att få ett flyt i berättelsen om Ragnarök ansåg jag det ändock vara relevant information. Gylfaginning är omgärdad utav en ramberättelse, där kung Gylfe under det pseudonyma namnet Ganglere ställer frågor till de tre asarna Hög, Jämnhög och Tredje om gudarnas och världens beskaffenhet. Det är när Ganglere ställer frågan vad det finns att förtälja om Ragnarök som huvudberättelsen om Ragnarök börjar. Denna uppsats kommer dock även att 14

17 inkludera Lokes tillfångatagande till berättelsen om Ragnarök då hans frigörelse hänger samman med undergångsmyten Loke och Satan Guden Balder drömde en natt om att hans liv var i fara. Han gick då till de andra gudarna och när de fick höra om hans drömmar beslutade de sig för att ta ed ifrån alla slags hot mot Balder; eld, vatten, järn, stenar, sjukdomar, djur, gift och mycket, mycket mer. När de hade gjort detta roade de sig med att skjuta, slå eller kasta sten på honom eftersom de visste att han inte kunde dö utav detta. Loke förargades över att Balder inte tog skada och gick därför till gudinnan Frigg, i skepnad av en kvinna, för att ta reda på om det fanns något som fortfarande kunde skada Balder. Frigg berättar att hon tagit ed av allt utom en mistel som hon ansåg för ung för att kräva eden av. Loke hämtade då denna mistel och gick tillbaka till de andra gudarna. Eftersom guden Höder är blind, skjuter eller kastar han inget på Balder, men Loke går fram till honom och säger åt honom att han skall visa åt vilket håll Balder står så att även han kan skjuta på Balder. Höder tog därför mistel och sköt på Balder vilken föll död till marken. 55 Då gudarna ansåg Loke vara ansvarig för guden Balders död ville de utkräva hämnd och de planerade därför att fånga honom. Loke flydde och förvandlade sig till en lax och om dagarna gömde han sig en fors, medan han om nätterna satt i ett hus och funderade över hur de andra gudarna skulle kunna infånga honom. När gudarna upptäckte Lokes gömställe hittade de även ett fiskeredskap, ett garn, som Loke konstruerat medan han suttit och funderat under nätterna. Loke kastade garnet i elden när han såg de andra gudarna komma efter honom men de kunde snabbt tillverka ett nytt och gripa Loke. Efter tillfångatagandet förde gudarna Loke till en grotta där de band fast honom med tarmar från hans son Nare. Tarmarna förvandlades till järn. Sedan tog gudarna en giftorm och hängde över Loke så att gift skulle droppa på honom, men hans hustru Sigyn skyddade Loke från giftet genom att över honom hålla ett fat där giftet samlades. Loke kommer enligt myten att förbli i denna grotta till Ragnarök då han kommer leda Hels män till striden. 56 I sitt studium av Snorres Edda finner Holtsmark att Loke och Satan delar många egenskaper. Holtsmark nämner exempelvis att Loke, precis som Satan beskrivs som illvillig och svekfull, men även att de har sitt vackra utseende gemensamt. 57 I Völuspádikten ges däremot inte 55 Johansson & Malm, s Ibid, s. 83ff. 57 Holtsmark, 1964, s

18 mycket information om Lokes karaktär, förutom att han är lömsk och slåss på de ondas sida i det sista slaget och det skulle därmed gå att argumentera för att det är Snorre som tillfogat Loke sådana egenskaper för att han mer skall likna Satan. Men Holtsmark menar att Lokes likheter med Satan inte behöver vara Snorres konstruktion, det kan ha varit en redan levande föreställning hos de nordiska folken på den tiden. Då Snorre skrev den Prosaiska Eddan kunde därmed de båda karaktärerna på grund utav sina likheter med lätthet överta varandras egenskaper. 58 Loke behöver således inte nödvändigtvis ha fått sin karaktär från Satan. Möjligheten finns att de redan från början delade många egenskaper med varandra och det skulle kunna vara så att människorna vid kristendomens införande endast fick ett större och annorlunda ordförråd och därmed använde samma ord för att beskriva Loke som man använde för att beskriva Satan. Rooth lägger fram en liknande tes där hon menar att de egenskaper som tillskrivs Loke i den Prosaiska Eddan inte behöver vara lån från den kristne Satan utan kan härledas till Lokes ursprungliga funktion i myterna. Det är endast i myten om Ragnarök samt i myten om Balders död som Loke kan uppfattas vara ond eller stå på de ondas sida. I de övriga myterna uppfattas han enligt Rooth mer som en trickster, men det finns ingen egentlig känsla av hat eller motstånd mellan Loke och de andra gudarna och när Loke bringar olycka över dem är det alltid han som återställer ordningen igen. 59 En trickster är en central figur vars karaktär rymmer ett antal olika kvalitéer. Tricksterfigurerna förekommer inte endast inom den nordiska mytologin utan kan även förekomma inom andra mytsystem, exempelvis i Indianernas myter. Karaktäristiskt för en trickster är även att de förekommer både i antropomorf form och teriomorf form, dvs. i djurskepnad. Lokes karaktär visar enligt Rooth många utav de olikartade kvalitéer som är utmärkande för dessa tricksterfigurer, t.ex. slughet, kunskap om gudomlig insikt, godhet och illvilja. 60 Vidare anser Rooth att det är Lokes namn som ger ledtråden till hans ursprungliga tricksternatur och djurskepnad. Hon kopplar samman namnet Loke med ordet Locke som i södra Sverige hade betydelsen spindel. Rooth nämner flera ordspråk om Locke och menar 58 Holtsmark, 1964, s Rooth, s Ibid, s

19 att mängden ordspråk visar på att Locke var en populär varelse och att då även Loke som fått sin natur från Locke torde ha varit populär. 61 Lokes tricksterkaraktär ligger till grund för hans slughet och illvilja, men utöver detta är det inget som talar för att han sågs som ond i egentlig mening. Ström har påpekat att vid analyser av Loke fokuserar forskare endast på hans onda sida, men som påpekades i ovanstående paragraf innehåller Lokes tricksterkaraktär ytterligare drag vilka även innefattar godhet. 62 Rooth nämner även att Loke fungerar som en provider och reprovider i myterna. Loke förser de andra gudarna med deras mer eller mindre nödvändiga skatter, t.ex. Mjölner och hästen Sleipner och när han porträtteras som en orosmakare eller bråkmakare är det endast för att förklara varför han behöver förse gudarna med någon ny skatt eller varför han behöver hjälpa dem, d.v.s. för att rädda sitt eget skinn. Då han ordnar fram värdesakerna till gudarna eller hjälper dem med ett problem är det inte hans styrka utan hans list och lömskhet som kommer honom till användning och dessa egenskaper bör därför inte ses som ett uttryck för ondska. 63 Således har de som anser att alla myter om Loke porträtterar honom som ond ingen grund att stå på, då en närmare undersökning av myterna pekar på att Lokes ursprungliga natur som trickster, provider och reprovider inte har någonting med ondska att göra. 64 Rooths resonemang erbjuder en kompletterande förklaring till Holtsmarks resonemang om Lokes och Satans likheter. Holtsmark menade att Lokes egenskaper genom tiden hade kommit att mer och mer likna Satans, och hon nämnde även att de egenskaper som de delade exempelvis var illvilja och svekfullhet. Rooth menar dock att det förutom i Ragnaröksmyten och myten om Balder inte går att hitta några likheter mellan Loke och Satan utan menar att dessa egenskaper har sin grund i Lokes ursprungliga funktion som trickster samt provider och reprovider och att dessa egenskaper inte har sin grund i ondskefullhet. Detta innebär att Lokes ondskefulla natur i Ragnaröksmyten bör vara ett senare tillägg. I Ragnaröksmyten och i myten om Balder porträtteras dock Loke i den Prosaiska Eddan som ond då hans gärningar leder till Balders död samt då han står på de ondas sida och slåss mot gudarna vid det sista slaget och denna karaktärsegenskap kan därmed synas vara ett senare tillägg för att vidare koppla Loke till Satan. Enligt den Prosaiska Eddan vilseledde Loke 61 Rooth, s. 202ff. 62 Ibid, s Ibid, s Ibid, s

20 guden Höder till att döda Balder och de andra gudarna ansåg honom därför vara ansvarig för Balders död. 65 I jämförelsen med Bibeln och den Prosaiska Eddan anser jag att det kan göras en koppling mellan Loke och Satan. I Gen 3 berättas det hur ormen, som i enlighet med Uppb 20:1-3 är Satan, lurar eller förleder Eva till att äta från kunskapens träd vilket leder till hennes och hela mänsklighetens död. Både Loke och Satan kan därför sägas bli fängslade på grund utav deras vilseledning av de oskyldiga. Anatoly Liberman ger i sin skildring utav Höder i artikeln Some Controversial Aspects of the Myth of Baldr ytterligare en intressant lösning på ovanstående problem. Liberman lägger fram tesen att det i den ursprungliga nordiska mytologin inte är Loke som är Balders fiender utan att det är Höder. Han instämmer med Eugen Mogk som menar att det var Höder som dödade Balder och att Loke endast i senare versioner av myten fått ta ansvaret för Balders död. 66 Liberman förkunnar att Balder och Höder fungerar som väktare för ljus respektive mörker, vilket skulle innebära att de är varandras rivaler och Höder skulle därmed ges ett motiv till varför han skulle vilja bringa Balder om livet. Vidare menar han att då två antiteser figurerar som syskon, vilket är fallet mellan Höder och Balder i Snorres Edda, hamnar de alltid i bråk på grund av kärleksgnabb eller svartsjuka vilket slutar med den bättre karaktärens död, i detta fall Balder. 67 Som nämndes tidigare i uppsatsen lägger den Prosaiska Eddan skulden för Balders död på Loke och inte på Höder. Loke utmålas som den skyldige av den anledningen att Höder porträtteras som blind och för att Loke är den som förleder honom och visar honom åt vilket håll han ska skjuta. Liberman påpekar dock att det har lagts fram ett flertal argument som talar för att Höder i de tidiga myterna inte var en blind gud. Namnet Hoðr verkar till exempel betyda fight, struggle eller battle vilket till en början kan synas vara en bristande titel på en blind gud. Liberman går vidare till att diskutera betydelsen utav hoð vilket han menar har samma ursprung som hader som betyder discontent eller discord 68. Betydelsen utav hoð kan synas lättare att appliceras på Höder än betydelsen av Hoðr, då han som Liberman tidigare nämnde figurerar som Balders motsats. Dessutom är betydelsen av hoð enklare att 65 Johansson & Malm, s. 80ff. 66 Liberman, Anatoly, Some Controversial Aspects of the Myth of Baldr, s Ibid, s. 21f. 68 Följande explikationer är från Oxford Advanced Leraner s Dictionary (2000); 1. Discontent a feeling of being unhappy because you are not satisfied with a particular situation: sth that makes you have this feeling. 2. Discord disagreement; quarrelling 18

21 kombinera med Höders blindhet då det inte innefattar någon fysisk strid där de stridande behöver ögonen till hjälp. 69 Liberman påpekar dock att trots att Höder i Snorres Edda porträtteras som hjälplös på grund utav sin blindhet kan man anta att han i de ursprungliga myterna inte behövde sin syn för att se vad som pågick runt omkring honom, det vill säga Höder kunde trots allt se, om än inte genom ögonens förmåga så på något annat sätt. 70 Ovantående tyder på att Höder inte var så oskyldig till Balders död som det ges uttryck för i Snorres Edda då han hade både motiv och fysisk förmåga att utföra dådet. Snarare verkar det som att det i de ursprungliga myterna var Höder som låg bakom Balders död och att Loke är ett senare tillägg. Frågan är varför Snorre velat lägga ansvaret för Balders död på Loke istället för på Höder. Loke har som Holtsmark nämnde tidigare fått överta många drag från den kristna Satan och en anledning till varför Loke ges skulden för Balders död kan vara ytterliggare ett sätt att knyta Loke till Satan. Satan vilseledde som tidigare nämndes Eva vilket ledde till hennes och hela mänsklighetens död och Loke förledde enligt Snorre Höder vilket ledde till Balders död. Som straff för att ha vilselett Höder och dödat Balder fjättras Loke i en grotta till dess att Ragnarök inträffar precis som Satan hålls fjättrad i avgrunden till dess att undergångens dag kommer. Rooth anser att det vore lockande att framhäva att Höder-Balder, i denna del av myten, förvandlats till Loke-Balder från dess att Völuspá och de äldre myterna komponerades till dess att Snorre författade sin Edda. Men till skillnad från Mogk och Liberman menar Rooth att detta vore fel och hävdar att de texter som skall anses vara äldre än Snorres Edda inte ger en mer hednisk eller autentisk syn på de ursprungliga myterna än vad Snorre gör. Detta innebär att man, enligt Rooth, inte med säkerhet kan säkerställa vilken konstellation som är äldst, Höder-Balder eller Loke-Balder. 71 Om syftet inte varit att koppla Loke till Satan kan man fråga sig varför myterna helt plötsligt ger en annorlunda bild utav Loke. Det är endast Snorres Prosaiska Edda som ger Loke ansvaret för Balders död, Völuspás författare anger inte vem som dödade Balder och inte heller varför Loke fängslades. Lokes ondskefullhet och likhet med Satan blir således mer 69 Liberman, s. 26f. 70 Ibid, s Rooth, s

22 tydlig i Snorres version utav Ragnaröksmyten än i Völuspás. Detta tillägg och den association till kristendomen som blir följden torde därmed kunna anföras till Snorre. Skildringen av Lokes fjättrande kan kopplas samman med Uppb 20:1-3 där Satans tillfångatagande beskrivs. I Uppb 20:1-3 står följande skrivet: Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. Och han grep draken, ormen från urtiden som är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år och kastade ner honom i avgrunden och låste och förseglade ingången för att han inte skulle förföra folken förrän de tusen åren hade gått. Sedan ska han släppas lös för en kort tid. De likheter som kan hittas mellan de båda berättelserna gäller främst det faktum att de båda tillfångatogs och fängslades under jord samt att de vid världens slut skall släppas lösa och delta i den slutliga kampen. Holtsmark är medveten om denna koppling mellan Satan och Loke då de båda som straff för sina gärningar blir fängslade och fastkedjade. Dock menar hon att det under den tid när Snorre skrev den Prosaiska Eddan redan fanns en stark koppling mellan de båda karaktärerna och att de därför med lätthet kunde överta varandras egenskaper. 72 Detta skulle innebära att de likheter mellan Loke och Satan som kan hittas i den Prosaiska Eddan inte behöver vara Snorres konstruktion, utan en föreställning som redan existerade hos de nordiska folken på den tiden. Detta utesluter dock inte att Lokes fjättrande är ett lån från någon annan religion eller något annat mytsystem. Tvärtom verkar fjättrandet av de onda krafterna till den yttersta dagen vara ett välanvänt motiv inom olika mytsystem. Olrik ansåg exempelvis att nordborna lånat motivet från kaukasiska myter, där det berättas om fängslade monster som plågas utav örnar och ormar och som en dag kommer att bli fria och förstöra världen. Turville-Petre är inte beredd att hålla med Olrik om att Lokes fjättrande är ett lån från ett kaukasiskt mytsystem, men håller med Olrik som menar att motivet med den fjättrade Loke som skall bli fri vid jordens undergång är främmande för nordisk mytologi. 73 McKinnell diskuterar likheterna mellan Satan och Loke mer utförligt än vad Holtsmark gör, men menar även han att berättelsen om hur Loke fängslas påminner om berättelsen om Satan i Uppb och anser att detta tyder på att denna del i berättelsen om Ragnarök kan ha sitt upphov från kristna källor. 74 Skillnaden mellan Holtsmark och McKinnell är emellertid att medan Holtsmark fokuserar på Snorres version lutar sig McKinnell mestadels på Völuspás version 72 Holtsmark, 1964, s Turville-Petre, 1964, s. 144f 74 McKinnell, s

23 utav Ragnaröksmyten trots att det ibland ter sig som att han även tar hjälp utav Snorres Edda. När det gäller det faktum att Loke liksom Satan sitter fängslad fram till den sista striden skiljer sig inte Völuspá nämnvärt från den Prosaiska Eddan och därmed kan McKinnells ovanstående resonemang även tillämpas på denna. Jag håller med om McKinnells och Holtsmarks resonemang då de påstår att det finns en likhet mellan Loke och Satan i det att de båda ligger fjättrade till dess att dagen för undergången kommer, men eftersom stycket finns skildrat både i Völuspá och i den Prosaiska Eddan är det inte troligt att det är Snorres egna tillägg. Men emedan Snorre till skillnad från Völuspás författare binder samman Lokes fjättrande med hans vilseledning av Höder förser han den Prosaiska Eddan med en association till kristendomen som inte påträffas i Völuspá och som därmed kan antas vara hans egna tillägg. Rooths resonemang som mynnar ut i slutsatsen att det inte går att säkerställa den äldsta konstellationen, Höder-Balder eller Loke-Balder är intressant och värd att begrunda, men jag anser att den äldre texten, dvs. Völuspá trots allt borde innehålla den mer autentiska myten eftersom den står den närmre i tiden. I Snorres skildring utav den slutgiltiga striden leder Loke Hels män istället för som i Völuspá folket från Muspell och det torde finnas en anledning till varför Snorre gör denna ändring. 75 En förklaring skulle kunna vara att Snorre gör en koppling mellan namnet Hel och det kristna helvetet som inte författaren till Völuspá gör. Detta skulle kunna förklara varför Loke i den Prosaiska Eddan leder Hels män istället för folket från Muspell, det är ett kristet lån som ytterligare binder samman Loke med Satan genom att de båda vid jordens undergång leder helvetets styrkor. Eftersom Loke i Völuspá är den som leder folket från Muspell blir inte kopplingen till kristendomen lika uttryckt där som i den Prosaiska Eddan. En vanlig uppfattning bland forskarna inom den nordiska mytologin har dock varit att även om det går att ana en likhet mellan det kristna helvetet och Hels dödsrike har uppfattningen om denna dödsboning inte från början haft något med kristendomen att göra. I det kristna helvetet hamnar människor som straff för sina onda handlingar, men hennes onda handlingar ligger inte till grund för huruvida en människa hamnar i Hel efter döden. I Hel hamnar endast de som inte har dött i strid och det är därmed en fråga om dödsorsak och inte handlande. Ordet hel härrör från ordet hylja som betyder hölja. Detta visar enligt Margaret Clunies Ross 75 Collinder, Den Poetiska Eddan, Vsp, 51 jfr Johansson & Malm, s