02 Gertrud: Det är faktiskt väldigt intressant, man träffar så mycket människor och jag har fått många nya vänner här bland tjörnborna.

Transkript

1 Spelet om Beredskapsåret 1940 Av Ragnar Karlsson Bearbetad av Gunilla Rubbestad Akt 2 Förkortad version Slutet av juli månad 1940 Personer: Johanna 60 Stina 30 dotter Greta Ester Alfhild Vendla Gertrud (Luftbevaknigslotta) Berättaren: Det har gått en vecka sedan Vendla bjöd Ester och Alfhild på en handarbetskväll i sitt fina hus vid havet. Hon har också bjudit in grannarna Johanna, Stina och Greta och luftbevakningslottan Gertrud. Vendla träffade Gertrud på en vernissage i Göteborg för en tid sedan, och har sedan dess varit brevvänner. Vendla hoppas nu starta klubb som skall träffas regelbundet, prata och sticka till våra soldater. I vår omvärld pågår krig. Tyskarna lägger under sig land efter land och har som mål att bli världshärskare. Vendlas vardagsrum skvallrar om förfinad smak och god ekonomisk status. Kvinnorna sitter runt ett bord och stickar på strumpor och skyttevantar. (Karbidlampa på bordet) 01 Greta: (till Gertrud) Berätta för oss hur det är att vara en sån där tornsvala. 02 Gertrud: Det är faktiskt väldigt intressant, man träffar så mycket människor och jag har fått många nya vänner här bland tjörnborna. 03 Vendla: Alfhild, ser du bra eller skall vi tända flera ljus? 04 Alfhild: Tack, jag ser bra, det är såå ljust och trevligt här. 05 Vendla: Jo, jag har talat med Rödakorskretsen och de blev väldigt glada när de hörde mina tankar om att det säkert är många som vill hjälpa till att sticka strumpor och vantar till våra soldater. Jag tänkte 1

2 fråga er om vi kan samlas här hos mig en kväll i veckan, förslagsvis måndagkvällar för att sticka och dricka kaffe och prata. 06 Stina: I fjol höst var jag med och stickade skyttevantar som skulle skickas till Finland. Det var väldigt många som stickade,. och samlade in pengar och sålde små nålar till finlandshjälpen. 07 Greta: Men det vi stickar nu skall väl inte skickas till Finland? 08 Vendla: Nej, nu skall vi sticka till våra svenska soldater. Och den senaste nyheten är att militärledningen hoppas kunna ge alla soldater som ligger inkallade över julhelgen en liten julklapp, och den skulle vara ett mjukt paket med hemstickade strumpor eller vantar. 09 Stina: Det tycker jag var ett bra förslag, tänk om det blir lika kallt som i vintras, jag fryser bara jag tänker på det. 10 Alfhild: (Garnet hon stickar med innehåller en knut) Förbaskat också det här blir inte snyggt. 11 Greta: (till Gertrud) Men, vad gör ni egentligen? 12 Gertrud: Vi skall stå i tornet och spana med kikare över horisonten, och om det skulle komma några främmande flygplan ska vi ringa stridsledningen och rapportera vad vi sett. 13 Stina: Kommer det några flygplan då? 14 Gertrud: Ja det kommer svenska flygplan nästa varje dag, och då skall vi ringa och tala om från vilket håll de kommer och vilken sorts flyg det är och allt är så hemligt så vi måste använda koder till allting. 15 Ester: Ska ni bara rapportera vad som händer i luften. 16 Johanna: (Irriterad) Nu har jag stickat fel igen. Förbaskat också, nu får jag repa upp. Jag är inte bra på att sticka. 2

3 17 Gertrud: Nej, vi skall rapportera om vi ser något ovanligt som händer. Och så ska vi rapportera om hur vädret är, varannan timma. 18 Ester: Men händer det något ovanligt då? 19 Gertrud: Ja, en lördagkväll kom det ett gäng fulla ynglingar, de skråla och skrek och en av dem började klättra upp i tornet. Men det är absolut förbjudet så då ropade jag halt, men han fortsatte att klättra. 20 Ester: Vad gjorde du då? 21 Gertrud: Då tog jag fram pistolen och sköt ett varningsskott. När skottet gick av blev han så rädd så han ramla ner i backen. Och hela gänget fick eld under fötterna. 22 Ester: (uppskärrad) Oh, vad hemskt! Men ni får väl inte skjuta på folk! 23 Stina: Skjuter ni med skarpa skott?? 24 Gertrud: Ja, vi har fått utbildning hur pistolen ska hanteras, och vi har fått skarpa skott. Men detta är hemligt så det får ni hålla absolut tyst med. 25 Ester: Ja, men detta kan du väl inte hålla på med, att skjuta på fulla ungtuppar? 26 Gertrud: Ni måste förstå att detta är ett uppdrag vi tagit på oss och som skall skötas. Det står skyltar Tillträde förbjudet och allt inom området är hemligt, och vi luftbevaknings lottor har fått som uppgift att försvara området. Vi har handgranater också. 27 Vendla: Men, vad gör ni när ni är lediga då? 28 Gertrud: Då brukar vi bada, vi badar bakom en klippa vid Säby ö. Där får vi vara alldeles för oss själva så vi kan ligga och sola, ja det känns som om vi vore i rena paradiset. 29 Johanna: I paradiset? Hur då menar du, badar ni nakna? 3

4 30 Gertrud: Javisst badar vi nakna, det känns så skönt och man slipper den våta kalla baddräkten. Jag tycker alla borde bada nakna. 31 Johanna: Men om det kommer någon främmande och tittar på er, känns inte detta obehagligt? 32 Gertrud: Nej, inte alls. 33 Greta: Men om det skulle ligga någon och spana på er med kikare då, hur skulle det kännas. 34 Gertrud: Ja då skulle man väl känna sig betraktad förresten vi har sett en man som ligger bakom en sten och kikar på oss. Vi tror han är lite blyg så vi brukar vinka till honom. Ibland har det varit två karlar som legat där och kikat på oss men vi låssas inte om dem. 35 Johanna: Vet du vilka det är? 36 Gertrud: Nej, de ligger så långt ifrån oss, så jag kan inte känna igen dem. Men om de kommer närmare så skall jag gå fram till dom och fråga om de vill göra oss sällskap en stund. 37 Greta: Men du tänker väl inte gå fram till dem när du är naken. 38 Gertrud: Då skulle jag väl ta en handduk om höften. 39 Johanna: Har det aldrig kommit fram folk när ni ligger där och badar eller solar? Den här platsen ligger väl inte så undanskymd? 40 Gertrud: Nja. Jo, nu kommer jag ihåg, det var ett par trevliga karlar som kom till oss en kväll när vi satt och stekte korv över en eld vi gjort upp. Tänk det hade jag nästan glömt. De sa att det var förbjudet att ha öppen eld efter kl. 6. Det måste vara mörkt överallt så att inte tyskarna kan komma och släppa bomber på oss. 41 Vendla: Det var det dummaste jag hört, tyskarna har ingen anledning att släppa bomber på oss, vår regering vågar ju inte säga emot dem, när de vill använda våra järnvägar till att transportera soldater 4

5 och vapen och köpa all vår järnmalm och kullager. 42 Ester: (Ironiskt) Så du är inte rädd för att Hitler ska komma och anfalla oss. 43 Vendla: Jag är tyska men inte nazist! Jag är född i Tyskland men är lika rädd för Hitler som de flesta svenskar som är födda här. Jag var 19 år när jag gifte mig med en svensk man och har sedan dess bott i det här landet så jag betraktar mig som svensk. Nej måtte Gud bevara oss för Hitler och hans anhängare. 44 Alfhild: Men har han inte byggt upp Tyskland, som låg i ruiner efter första världskriget, till att nu vara ett av Europas mest välmående och framgångsrika land. 45 Ester: Tillhör du också de som beundrar tyskarna? 46 Alfhild: Jag hatar nazisterna, men det finns också trevliga tyskar. Jag har en brevvän i Tyskland. 47 Alfhild: (Upptäcker en ny knut på garnet. Mycket argt) MEN VAD ÄR DETTA!!!!! Förbaskade garn det går ju inte att använde när det bara är knutar. 48 Från och med nu släpper inte Johanna taget, hon misstänker något. Johanna: (En liten paus uppstår) Hur såg de ut de där karlarna som besökte er på badstället? 49 Gertrud: Dom var trevliga och berättade roliga historier, och den ene hade en strut karameller Kungen av Danmark som han bjöd på. 50 Johanna: Var den ena lång och den andra tjock? 51 Gertrud: Tja, så lång var han nog inte, men den andre var nog lite tjock. 52 Greta: Men hur bor ni i prästgården, hur många är ni förresten? 53 Gertrud: Vi har köket och stora salen, och så hallen, vi ligger på madrasser på golvet, alla i samma rum. 54 Greta: Men hur många är ni då? 5

6 55 Gertrud: Vi är sexton stycken, och går två och två i 4-timmars pass i tornet dygnet runt. 56 Greta: Då har ni ganska många timmar fritt. 57 Gertrud: Vi har helt fritt en dag i veckan, men sedan har vi vakttjänst i prästgården också, där går vi i 2- timmarspass en och en. 58 Stina: Hur får ni mat då? 59 Vendla: Får ni maten från något militärförband, eller lagar ni själva. 60 Gertrud: Kommissarien på I 17 i Uddevalla kommer med livsmedel varannan vecka. Mjölk får vi köpa av en bonde i Sibräcka. 61 Stina: Vem lagar maten eller turas ni om? 62 Gertrud: Det är Karin från Göteborg, hon tycker det är så roligt att laga mat, så hon har frivilligt tagit på sig den uppgiften. 63 Alfhild: Är du gift? 64 Gertrud: Jag gifte mig som mycket ung, men maken började supa, så jag är skild och ensamstående. 65 Alfhild: Jag är också ensamstående, och jag känner mig så ensam på kvällarna. 66 Stina: Kommer det inte en massa karlar till prästgården och vill uppvakta er. 67 Gertrud: Jo, det gör det, i synnerhet på kvällarna. Det är en grann karl som jag tror heter Hjalmar, han brukar komma och bjuda på bullar, och ibland har han äpplen med och vill bjuda på. 68 Johanna: (Skrattar ironiskt) Jasså, är Hjalmar på Snippen ute och fiskar igen. Han är sig lik. 69 Gertrud: Han har hjälpt oss med mörkläggningsgardinerna och så bär han in vatten ibland. Jag tycker om honom. 70 Johanna: Han gör ett gott intryck, men var på din vakt när han kommer och vill låna pengar av dig. 6

7 71 Greta: Han har lurat många fruntimmer på deras sparkapital. 72 Ester: Ja, han ställer in sig så fruntimren blir fästa vid honom, sedan börjar han mjölka dem på pengar. 73 Stina: Var arbetar han nu då? 74 Johanna: Han tar väl någon hyra på en båt då och då, men sedan lägger han sig sjuk när det blir kallt eller dåligt väder. 75 Greta: Han brukar mest vara ute och fiska tror jag. 76 Stina: Får ni släppa in karlar hos er där på kvällarna där på prästgården? 77 Johanna: Det är väl ingen som kontrollerar det. 78 Gertrud: Jo, det räknas som militärt område så vi får inte släppa in någon okänd. Men många ortsbor kommer fram och pratar med oss och det tycker vi är trevligt. Jag har fått flera vänner bland Tjörnborna. 79 Johanna: Det är väl blad männen du har fått vänner, tror jag. 80 Greta: Kommer inte pojkarna till er på lördagkvällarna. 81 Johanna: (Surt) Ni kom väl inte till Tjörn för att ha äventyr både med våra tonårsgossar och vuxna karlar. 82 Gertrud: Nu har du hållit på och kommit med gliringar hela kvällen. Har jag gjort dig något? Är du svartsjuk kanske, vet du inte var din karl håller hus på dagarna? 83 Johanna: Jag tycker ni ska stå i tornet och spana efter flygplan och inte ligga på stranden med bar mage och locka våra karlar. (En pinsam tystnad uppstår) 84 Stina: (Försöker släta över moderns ilska) Nu tror jag det är dags att gå hem innan det blir mörkt. Nu får vi tacka Vendla för att vi fick komma hit och 7

8 smaka på hennes goda kakor och kaffe. 85 (Samtliga gäster plockar ihop sina handarbeten, och tackar för sig och lämnar scenen) 86 Ridå! 8