Minskar samordning resultat?

Transkript

1 Minskar samordning resultat? Mars och april har varit hektiska, jag har rest runt och marknadsfört Grön IT för en av mina klienter och känt mig lite som en dansbandmusiker som åker från stad till stad och sjunger samma sång om och om igen (förlåt alla musiker om det lät negativt). Kanske tur att Sverige håller en låg profil i den globala politiken nu, skönt att man inte skall igenom Sverige med något OS-eld. Är det inte bojkott pga Muhammed-karikatyrer så är det för man kritiserar Tibet och Kina. DI uppmanade Statministern att inte falla i fällan och låta Asien-resa bli en forum för svensk partipolitik, jag håller med. Visst skall man uppmärksamma orättvisor och använda diplomati, men det gäller att välja rätt forum för rätt person, hoppas vi finner en bra balans. Jag vet inte hur många av er som såg Madelene Sandström (FOI) debattinlägg och utredning om att samordna statlig finansierad forskning, via institutioner och skolor, från fyra till en enda myndighet. Det har rivit upp känslor hos en del och det är inte alla som gillar detta med samordning. Madelene Sandström förslag var alltså att Vinnova, Vetenskaprådet, Fas och Formas skall samordnas till en enda myndighet. Professor Arvid Carlsson (Nobelpris 2000) vid Chalmers sade att utredningen hör hemma i papperskorgen och andra hållet med. Jag är dock inte lika säker. Fördelen är att alla dessa myndigheter har lite eget fokus på olika intresseområden, men alla ligger i Stockholm. Kunde inte alla behålla sitt intresse men att det också skapas mer människor som kan verka närmare alla forskare, från norr till söder? De kunde väl dela på personal, ekonomi, reklam och andra gemensamma funktioner men ha olika grupperingar av ansvarsområde precis som Vinnova har idag. De som säger att det skulle ta död på innovationer har knappast rätt men är det bra eller dåligt för kommersiellt gångbara innovationer? Ingen organisation blir bättre, eller sämre, än de människor som leder den. Det är fortfarande människor som skall utföra arbetet. Den stora skillnaden mellan privat forskning och statlig är att den första kan jobba snabbare framåt för man bör har resultat i fokus, inte en process. Jag tror att många myndigheter skulle må bra av en säljkurs med fokus på kundservice, sätt kunden i centrum, så kommer vi nog fortare framåt. Kanske provision på alla kommersiellt gångbara innovationer man hjälper till att skapa varje år eller månad. Jag tror alltid på morötter. Om vi skapar toppstyrda organisationer som är anpassade till byråkrater och deras vardag så får vi vad vi förtjänar. Men skulle vi lida av att han en kung eller drottning i stället för fyra småkungar? Det blir en koncetration av makt säger kritiker, andra önskar i stället mer samarbete mellan myndigheter men om de inte ha lyckats med detta sedan andra världskriget, varför tror man att man skall lyckas nu? Jag har förhållandevis stor erfarenhet av kommunikation med myndigheter och organisationer och ett naturligt intresse att samarbeta med andra finns inte, varken på kommunal eller nationell nivå. Alla vill marknadsföra sig själva och visa upp sig sjäva, det handlar om profil inför nästa budget. Den som ser bäst ut får mest, det är moroten idag. Jag håller med Madelene Sandström att vi alla skall vara mer intresserad av resultatet, inte processen. Vinnova kanske är rätt modell och den myndighet som borde klara av allt detta. Mitt förslag till Regeringen är dock att flytta Vinnova från Näringsdepartementet till Utbildningsdepartementet. Kanske låta Jordbruk-, Miljö-, och Utbildningsdepartementet få delat ansvar för Vinnova och se till att Vinnova är en naturlig och bra partner för alla som söker statlig finansieras forskning via skolor och institutioner. Låt andra ta hand om företagen och de privata initativen och samordna dem under Näringsdepartementet. Sedan skall vi se till att Vinnova kommer ut och visar sig i hela landet, ha en bra relation med alla forskare. 1

2 Jag läste en tråkig kommentar via Ny Teknik rörande Arvid Carlsson inlägg i debatten för där skrev man Min egen erfarenhet av Vinnova är att när en tjänsteman frågade vart i Stockholm vi höll till och svaret blev att vi är lokaliserade i Dalarna svalnade intresset betydligt! Kommer aldrig att fungera med mastodont myndiheter som inte är eller kommer att vara intresserad vad som sker utanför tullarna! Jag vet faktiskt inte om detta är helt sant men är benägen att hålla med denna skribent. Jag är själv Stockholmare men tror inte allt bra händer innanför tullarna, en del händer i Huddinge där jag bor och verkar. Vad är rätt för svenskar i Kina? Statsministern är på rundresa i Asien och vi vet nog alla att han är i Kina. Snart kommer även de olympiska spelen och tillväxten går vidare utan stopp. Som många redan noterat så arbetar jag till vardags främst med att hjälpa asiatiska bolag komma till norra Europa, men även små företag som vill arbeta djupare i Asien. Exportrådet och många andra är kritiska varför inte fler satsar på Asien men det är inte så konstigt. Riskerna är höga och små som stora företag har avkastningskrav, även under osäkerhet. Varför Kina? De flesta tänker nog att köpa eller tillverka billigare, endast storföretagen satsar på att verkligen sälja, men blir det verkligen billigare? Storföretagen etablerar självklart egen tillverkning i Kina för att stödja deras lokala försäljning. Företags om Ericsson, Volvo etc finns där för att tillverka de produkter de skall sälja till kineser men frågan är om det alltid blir billigt? Under min resa i Finland läste jag en intressant artikel i Financial Times. Ett antal storföretag hade analyserat vad det faktiskt kostat dem att lägga sin tillverkning i Kina. När de tar hänsyn till kvalité vid produktion, logistik, distribution, inflation, efterservice och finansiering så visar det för många att detta var ett dåligt ekonomiskt beslut. Det kostade mer än det smakade. Man hade tjänat på att behålla sin tillverkning i Europa. Hur skall då ett litet företag lösa detta? Investeringar är alltid förknippade med risker, som en följd av t.ex. osäkerhet om efterfrågan i framtiden. Att bedöma risknivån i investeringar är dock inte helt enkelt. Speciellt svårt är riskbedömningen av investeringar i Kina för man vet inte om man skall se på det som en planekonomi eller marknadsekonomi. Det politiska läger är inte helt enkelt för vad man än säger i Peking så måste man ta hänsyn till regionala beslutsfattare och myndigheter. Lagar och regler är inte harmoniserade och som en kines sade till mig be more careful for all the local snakes then the Big Dragon. Kinas ledare balanserar en stark ekonomisk tillväxt, en hög inflation, politiska och ekonomiska strejker, miljöproblem inklusive naturkatastrofer och det faktum att fler och fler kineser har tillgång till mer information än någonsin tidigare. Balanserad ekonomi har samband med demokrati Som liberal så vill man gärna värna om demokratiska förutsättningar för alla men jag tror också det har ett samband med ekonomisk tillväxt. Kina har nu en enorm tillväxt men det kan också vara en tickande bomb som kan få enorma effekter på oss alla. Jag brukar säga att man i Kina befinner sig ett ett roffa åt mig stadie just nu. Det kan också vara barnsjukdomar ur det faktum att man är en diktatur som sakta provar sig fram med marknadsekonomi men inte har ett väl utvecklat system för entreprenörskap och hur man arbetar i grupp. Kineser noterar själva att en skenande inflation och löneutveckling ställer till problem om 2

3 man vill erbjuda billig tillverkning. Man försöker i hög hastighet skapa en kunskapsindustri av världsklass (modell Indien) och satsar starkt på tekniska utbildning och massexaminering av ungefär en miljon civilingenjörer varje år. Problemet med dessa är att språkkunskaper ofta är dåliga och man är inte särskilt lojala mot företag. Kostnader för engelsktalande tekniker har skenat runt Hong Kong/Shenzhen samt Shanghai. Kinas satsning på tjänster och att bli en ledande kunskapsekonomi kommer att påverka oss alla, men vi vet inte ännu om man verkligen kommer att lyckas. Kina är sedan några år medlem av WTO. Om man skall lyckas med kunskap så måste man bli duktig inom Design, IT, Telekom, Bioteknik och Miljöteknik. Detta innebär att man också måste skydda de investerare och företag som vill satsa på detta i Kina så man har några att lära av och som vill köpa tjänster i Kina. Detta är ett problem idag, men frågan är hur lång tid det kommer ta för Kina att komma ikapp oss? Jag brukar säga att Kina befinner sig på samma plats idag som vi såg Taiwan i mitten av 70-talet. Man står vid ett vägskäl mellan diktatur och demokrati, man börjar fokusera på egen teknik och forskning, inte bara fokus på kopiering av andra. Taiwan tog den demokratiska resan i 15 år och den tekniska och immaterialrättsliga resan under ca 30 år, om vi räknar från mitten av 70-talet. Taiwan befinner sig i princip på samma nivå som Sverige idag, varken sämre eller bättre. Politisk och finansiell stabilitet, världsledande forskning och många företag som fortsätter växa och göra sig egna namn på den globala marknaden. Frågan nu en del ställer sig är hur lång tid det tar för Kina att ta samma resa? 10 år, 20 år eller kanske 30 år. Jag tror snarare på 10 år än 30 år, men vem vet med säkerhet. Jag tror dock att både nationella och regionala ledare i Kina måste se sambandet mellan demokrati och stabil ekonomisk tillväxt som skapar förtroende och tillit både för egna företagare samt utländska investerare. Det gäller inte bara att skapa nya investeringar utan att behålla de företag som redan finns på plats. Jag är mycket glad att banden mellan Kina och Taiwan börjar knytas tätare för Kina har mycket att lära av Taiwan hur de utvecklat denna lilla ö under de senaste 30 åren. Vi måste dock vara realistiska och förstå hur kommunister tänker och hur det ofta fungerar i Kina. Det är osannolikt att Kina kommer att ändra sina villkor för att snabbt anpassa sig till utländska investerare och en marknadsekonomi. Om man kommer göra det så kommer det ske i mycket små steg och gå ganska långsamt. Det positiva med Taiwan är att de redan exporterar nyheter, musik, mode, design och produkter till Kina. Affärsmän och nu politiker börjar prata med varandra, de delar språk och kultur, så jag ser med stor tillförsikt och hopp på ett förbättrat klimat; politiskt, juridiskt samt ekonomiskt mellan Taiwan och Kina. Råd till småföretag som vill in i Kina. Frågan är då hur skall då ett litet företag agera i Kina? Frågar du en del större företag så är rådet, aldrig mer ett joint venture men jag tror tyvärr inte detta råd fungerar på små företag. Det varken kan eller har råd att göra detta själva. Många har säkert skräckhistorier från Kina och andra marknader där man blir bestulen, kopierad eller att man helt enkelt aldrig kommer igång på allvar. En del lyckas men det är undantag, inte en regel. Om det endast handlar om att köpa elller tillverka så är det lite enklare. Om det handlar om att sälja, eller tillverka och sälja, så blir det lite mer komplicerat. Som jag ser det så måste flera gå ihop, gärna med en lokal partner. Business is social and local så jag tror att affärer måste utföras av lokala personer som kan kulturen och har nätverken. Små företag kommer förmodligen inte klara denna resa själva, utan behöver hjälp eller bör gå samman i olika nätverk. Själv tror jag på Handelshus där fler kan hjälpa varandra men det finns säkert fler bra lösningar. 3

4 Du behöver dock hjälp av riktiga lokala rådgivare som kan göra affärer. Det räcker inte med att kunna tala kinesiska om din personal inte kan sälja. Skicka tillbaka en kinesisk student som kan språket men inte affärer eller har egna nätverk ger troligen inte mycket. Det är bra att du besöker företagen men viktigare att du bjuder in till en eller flera sociala tillställningar. Målet med detta är att vaska fram the local snakes som du måste känna. För om du inte har deras godkännande i många affärer så kommer du inte vidare. Alla bolag av någon storlek har osynliga band till lokala politiker och tjänstemän. Du måste lära känna dessa människor. Jag har blivit uppringd av affärsmän som säger de har varit på flera delegationsresor, träffat massor med spännande människor haft bra möten men när de kommer hem igen så händer inget. Varför blir det inga affärer frågar man mig. Jag brukar då fråga om de vet om tolken kan sälja, eller vilka tjänstemän de fick veta hade relation till olika företag? Ofta vet man inte svaret på någon av dessa frågor. Jag vill till slut säga att vi skall in i Kina. Vi skall se till att både små som stora svenska företag säljer mer, kanske tillverkar och säljer mer lokalt i Kina. Svenskar är mycket duktiga på E-handel och vi kunde dra mer nytta av de 150 miljoner kineser som redan har internet samt de över 100 miljoner kineser som redan handlar online. Vi måste anpassa oss till dem.vi måste möte dem öga mot öga, samt ge support och service på kinesiska men det kan vi också göra, och vi kan göra det bra. Viktigast är att sälja för det skapar mer jobb här hemma i Sverige. Där det finns svårigheter finns det också pengar. Om det vore lätt kunde alla göra det men då det är svårt så skall det vara svenska entreprenörer som lyckas bäst, eller hur? Eller? Politiskt korrekt att tala om småföretagarpaket. Vi ser förslag till höger och vänster där man föreslår förbättringar för småföretagare. Näringsminister Olofsson har sina förslag, Mona Sahlin skall presentera sina den 12:e maj och Finansiminister Borg lutar sig tillbaka med 100 miljarder i överskott och alla frågar sig om vi skall investera eller spara detta överskott. Förhandlingar kring budgeten börjar nu ta fart och frågan man kan ställa sig är om detta kommer leda till något verkligen nytt och bra för småföretag, eller är det gammal skåpmat i ny förpackning? Jag vet faktiskt inte för jag har inte sett någon speciella förbättring som skulle göra livet särskilt lättare för små teknikföretag och som gör att de växer 4

5 snabbare. Om jag får ta mig friheten att damma av mina egna gamla förslag så tycker jag att de fortfarande känns aktuella. Mina egna 10 punkter för tillväxt via småföretag är; 1. Sänkta skatter för företagande Mer i fickan är alltid incitament på att satsa hårdare även om teknikföretag under tillväxt ofta inta kan visa stora vinster. 2. Bra socialförsäkringssystem även för företagare. Varför skall inte Företagare kunna vara en självklar del av dagens och morgondagens socialförsäkringssystem. Varför måste Företagare söka egna lösningar och kan inte förlita sig på det statliga systemet? 3. Enklare bokföring och kanske attitydförändring från myndigheter om vilka som är dagens företagare och hur man bör hjälpa dem för att växa vidare. Förre rutiner ger mer fokus på affärer. 4. Skattelättnader vid återinvestering i bolaget, belöna de verkliga industrialisterna inte skapa fler fördelar för de som handlar i papper. Industrialiser, små som stora, skapar jobb. 5. Rabatterad arbetsgivaravgift för nyanställda. Ge rabatt till de som kan växa, inte fixera vid de som inte finner ett arbete. Företag och personal kommer finna varandra på marknaden. Låt marknaden lösa detta mer på egen hand. 6. Bättre arbetsrätt, exempelvis vid uppsägningar. Regeringen törs inte riktigt ta i denna fråga men vad är det som gör att Danmark och andra är så framgångsrika i Danmark? 7. Förutsättningar för privat riskkapital. Sluta fokusera på förmögenhetsskatt utan skapa system för att vänner och släktingar också kan hjälpa varandra. En släkting eller vän ska till exempel ha rätt till förlustavdrag (skatt) för det han satsat i ditt företag om bolaget går överstyr. Om jag satsar i Ericsson eller andra på A-listan och de gör i konkurs så godkänner man förlustavdrag, varför kan inte små företag har samma fördelar om privatpersoner eller företag vill satsa på dem? 8. Statlig rättshjälp. Vi måste ändra synen på vem som är Företagare, de satsar i princip sin privatekonomi och borde de då inte få samma hjälp som alla privatpersoner? Jag vet att förslag diskuteras och Justitiedepartementet kommer med något efter semestern. Om det verkligen leder till förändringar kvarstår dock att se. 9. Enklare regler vid offentlig upphandling. Detta kom upp igen nu i april via media men det är samma debatt som pågått i många år. Statliga och kommunala upphandlare tycker system och regelverk funkar bra, nästan inga småföretag få chans att vara med på många upphandlingar och är förbannade men vi gör aldrig något åt det, varken på EU, nationell eller kommunal nivå. Jag har debatterat kring detta och förespråkar Kommunal konsumtionsprincip, dvs kommunerna i Sverige borde räkna mer på vad det innebär att inte köpa lokalt. Vad är priset egentligen, utan skatteintäkter och ett sprudlande lokalt näringsliv? Vad kostar dessa varor och tjänster oss skattebetalare egentligen? Sedan kan vi självklart vara lite hårdare med att göra en kräva miljöpåverkan på alla varor. 10. Balans av statligt stöd mellan glesbygd och storstad. Det är faktiskt inte bara glesbygd som har bra teknikföretag som skulle behöva hjälp, det finns många i våra storstäder också. Självklart är det så att mycket finns i Stockholm, Göteborg och Malmö, men faktum kvarstår, det är lättare att få hjälp för en idé lång ifrån Stockholm, än om man befinner sig i Stockholms förorter. Vi borde fundera mer över detta. Kanske behöver vi ett omvänd Robin Hood-system för detta? Låt mig till slut tacka för alla bra kommentarer och inlägg jag gick kring mitt inlägg, SIDA skapar 2 miljarder i ny miljöteknikfond, tidigare i april. Det var många kloka tankar från flera som jag vill ta till mig och fundera vidare kring. Joachim Davidsson Liberal debattör inom innovation och entreprenörskap. 5